Temperaturkaos

När jag cyklade hemifrån i morse visade termometern -15 grader. Tyckte att det verkade lite väl kallt och kollade med två andra termometrar hemma, men även dessa pekade på -15 resp. -14. Att klä sig för en cykeltur i -15 tar sin lilla tid. Det går liksom inte att lämna något åt slumpen.

Dödskylan på väg in - både inne och ute

Initialt var det riktigt kyligt, främst om näsa och kinder (har ingen balaklava), men efter ett litet tag släppte det och jag konstaterade förvånat att jag klätt mig för varmt om överkroppen. Jag har en skaljacka som uppenbarligen är för varm även för -15. När jag kom till Slussen typ 20 minuter senare tittade jag återigen förvånat på Katarinahissens termometer som visade -3 grader. Väl framme visade jobbets termometer -2 grader.

Hemfärd och jobbtermometern visade -0.3 grader. Hur fasen klär man sig för både -15 och 0-gradigt? Det fick i alla fall bli en rejäl lättnad på klädfronten. Skaljacka, långkalsonger och extra strumpor av. Men sedan sjönk det. Vid Katarinahissen -4 och väl hemma -9.

-15 -> -3 -> -2 || -0.3 -> -4 -> -9...

Ligger mitt hus och mitt kontor i olika klimatzoner?

Aftonbladet utlovar för övrigt DÖDS-kyla från Sibirien.

Vintercross och skidor

Det är lite segt nu, både på blogg- och träningsfronten. I torsdags var jag helt enkelt slapp och omotiverad. I fredags hade frugan invigning av sin nya lokaler på söder och då blev det inte heller något gjort. I går, lördag, tvingade jag mig i alla fall upp på en distansrunda på crossen på morgonen. Inspirerad av förra veckans runda runt Vissvass hade jag ritat upp en runda på GPSies på lite småvägar runt Drevviken som verkade trevliga.

Fördelen med den typen av upplägg av rundor är man kommer ut på vägar som man förmodligen inte bara "skulle hitta". Jag har, framförallt på CX:en nu på hösten, hittat många fina skogs- och grusvägar på det sättet. Garmins Edge 800 är en makalös liten pryl för det ändamålet. Rita rundan på Garmin Connect eller på GPSies (där du dessutom kan växla mellan en mängd olika kartor), för över till Edgen och ge dig ut och kör.

Cykel, Sörmlandsled, bro och en bäck

Bara en bäck

Stilstudie av en bäck

Nackdelen är väl att det som ser bra ut på kartan inte alltid är lika bra i verkligheten. Och det som förmodligen kommer att vara toppen på sommaren, är kanske inte lika kul på vintern. Och alla stigar passar inte en CX heller... Gårdagens vägar platsar nog tyvärr mest in på de två sistnämnda kategorierna. Men inte blev det tråkigt för det. Dock blev det långsamt, låg kadens, styrketräning och skakigt. Men det borde ju vara bra för core-musklerna.

Tysk kvalitet!

Svensk kvalitet, med en liten gnutta is i skägget.

I dag, söndag, blev det längdskidor. Men det satt långt inne även det. Tvekade en lång stund i sängen innan jag pallrade mig upp vid 8-snåret. Tvekade in i det längsta innan jag åkte iväg och hade sedan en allmänt dåligt inställning under hela passet. Under hela första varvet letade jag efter anledningar att bara köra ett varv på golfbanan, och hur jag sedan skulle motivera mitt beslut. Tog mig dock i kragen och pallrade mig runt ett varv till och landade på dryga 17 km. Borde nog ha klämt ett varv till... men jag är mest nöjd med att det blev 2 i alla fall.

Skidspår.se är ett ganska bra ställe för att leta information om spårstatus. Dock finns det en tendens att värdera lite väl okritiskt. Visst har spårpatrullen i Ågesta gjort ett riktigt bra jobb med den lilla snö som finns. Men det betyder ju inte att spåren är bra. Sladdriga och grunda spår, med många gräsgenomslag, en hel del skräp, grus- och stengenomslag på sina ställen och isiga, söndersaxade uppförsbackar skulle jag inte ge betyget 3 på en 5-gradig skala i alla fall.

Det var i alla fall bra att kom till Ågesta strax innan 9 i alla fall. Det var ganska mycket bilar på parkeringen redan då, och när jag var klar var det helt proppfullt. Det andra positivt för dagen var att det gick snabbare idag (än i tisdags) trots att det verkligen inte kändes som det.

If:s cykliststudie (igen)

Har nu läst igenom den presentation som Irene Isaksson-Hellman (IIH) gav vid VTI:s transportforum. Och jag tycker väl att Cyklistbloggen sammanfattar det hela mycket väl: "De presenterar det fortfarande som något slags ”cykel och bil”-studie vilket det inte är. Det handlar alltså om en undersökning av 438 bilar som kört på cyklar. Inget annat."

Det handlar om en studie av 438 olyckor under 5 år. Som jämförelse kan nämnas att det uppskattningsvis cyklar 150 000 cyklister en fin sommar- och arbetsdag i Stockholm. Att då dra långtgående slutsatser om vad som är farligt eller inte baserat på det här underlaget är ju vansinnigt. Den i särklass största bristen i materialet (som presenterades) är att det inte finns några jämförande siffror överhuvudtaget. 438 olyckor är den enda siffran som nämns och den sätts inte relation till något mått på ex. antalet cyklade km, antalet cykelresor eller något annat. Det är som om att jag skulle undersöka 2 st bilolyckor, konstatera att i det ena fallet så var föraren utländsk härkomst och av det dra slutsatsen att 50% av alla bilförare som är inblandade i olyckor är invandrare.

Överhuvudtaget är det väldigt ont om riktiga siffror - väldigt mycket är dolt i %-satser eftersom det låter bättre och inte berättar något om antalet i urvalet. Ex: "I minst 25% av de olyckor som skedde i mörker saknade cyklisten ljus och reflexer". Tittar vi på siffrorna och graferna (från den presenterade underlaget) kan vi härleda följande: ca 8% av olyckorna sker i mörker, 8% av 438 är 35 olyckor. I 25% av dessa saknades ljus och reflexer. Dvs, 9 st olyckor, under en 5-årsperiod. Eller 2 olyckor per år. Av olyckor i mörker är 10% dessutom svårt skadad/död. Och det borde i detta fall då innebära att en cyklist i IIH:s underlag har lidit svår skada eller avlidit.

Alltså: bakom uttaladet "I minst 25% av de olyckor som skedde i mörker saknade cyklisten ljus och reflexer" döljer sig alltså en dödsolycka (eller svårt skadad) under en 5-årsperiod. Om jag nu inte missuppfattat hela underlaget.

Låter det särskilt skrämmande? Ja, i alla fall tillräckligt skrämmande för att If skulle släppa en pressrelease om det och DN skulle haka på en "Mörk årstid för cyklisterna"-artikel där man berättade om hur farligt det var att cykla. Studien (som ännu ej är publicerad) har faktiskt givit upphov till inte mindre än 3 st "larmrapporter" genom pressreleaser från If. Förutom det mörka årstiden, även om att "Cyklister kör på i var fjärde olycka" och "Nu lever de farligare än andra i trafiken".

Varför denna skrämselpropaganda?

*

Sista timmarna nu att rösta på mig och Öijer i Raphas omröstning. Kämpa!

Emma Johansson - cyklist

För en dryg vecka sedan bröt Emma Johansson båda nyckelbenen i en olycka med en bil på Gran Canaria. Aftonbladet publicerade en artikel om eländet. Kontexten är att Emma är vår största svenska cyklist på damsidan och ett av våra stora OS-hopp. Emma har ett OS-silver i bagaget, är proffs och ett riktigt bra sådant. Kort sagt: Emma är en väldsstjärna, om än inte superkänd här hemma i Sverige.

Emma med OS-silvret 2008

Vad händer då i kommentarsfältet när AB skriver om Emma Johanssons olycka? Jo, precis samma sak som händer så fort en artikel nämner ordet "cyklist": den stora dumheten dyker upp.

Jocke Sjöö, lastbilschaffis, är inte förvånad "är man ute i trafiken och leker så blir man påkörd för eller senare". Vidare förfasar sig Jocke över att han en gång minsann missade en lastning pga. av en flaggvakt i en cykeltävling.

Sedan kommer det vanliga dravlet om att cyklister minsann inte har något trafikvett överhuvudtaget och minsann alltid cyklar minst 3 och ofta 4 i bredd. Och sedan raljerar man lite över att det inte är så synd om någon som brutit bägge nyckelbenen - det är väl inte så handikappande. Och att alla cyklister är livsfarliga och dumma i huvudet.

Sedan har vi några tanter (Ulla och Lilianne) som kan allt om bilkörning, och specifikt den på Gran Canaria, som vet att det är Emmas eget fel att olyckan skedde eftersom Emma inte visade någon hänsyn och inte gick upp i rök så fort det dök upp en bil. Vägar är ju trots allt bara till för bilar och cyklisterna hindrar bara den riktiga trafiken.

Och vi ska inte heller glömma bort Ingrid som bittert konstaterar att Emma nog kommer att få hjälp efter sin cykelolycka eftersom hon är känd, medan hon (Ingrid) minsann inte fick någon hjälp alls.

Vad är det för fel på folk? Vad är det med ordet "cyklist" i Sverige som lockar fram så mycket känslor, så mycket dumhet och en så oförsonlighet? Det finns verkligen en grundlagd mentalitet i Sverige runt detta som är så helt uppåt väggarna fel.

Emma i svenska mästartröjan

Jag ser framför mig: Henke Larsson får benet avsparkat i en fotbollsmatch. Kommentarerna i AB ramlar in: Jocke konstaterar att det är sånt som händer om man springer och sparkar efter varandra på en gräsmatta, och för övrigt hatar han fotboll eftersom han missade en lastning pga. bilköer vid en derbymatch en gång. Alla fotbollsspelare är hustrumisshandlare (precis som den där Alexander Gerndt - det vet man ju). Och varför byggs det fotbollsplaner överhuvudtaget - hade det inte varit bättre att bygga [whatever] istället?

Nä, så skulle det nog inte låta. Och så som det kommenteras om Emma, så skulle det nog inte låta i många andra länder i Europa än i Sverige.

*

Och så får ni ju självklart inte glömma bort att rösta på mig och Öijer i Raphas omröstning.


*

Det blev för övrigt längdpremiär idag. Knapp 23 km i Ågesta. Dumt långt. Förmodligen får mina ljumskar lida i morgon.

Jaha, å träningen då?

...tränar du något eller ägnar du dig bara åt samla in röster till ditt Rapha500-bidrag?

Jodå, jag tränar faktiskt en del också. Röstfisket har jag inte lagt så mycket tid på, det finns så många andra som är bättre än jag på det. Men visst vore det väl kul om vi kunde få 2 svenskar i topp. Rösta på mitt bidrag här. Och när du ändå håller på kan du ju slänga in en röst på Öijer också. Han är nog vårt stora hopp vad det gäller att få en svensk i topp. Men nog om det nu!

Jag har tränat! Förra veckan var dock en sån här återhämtningsvecka (tydligen ska man ta det lite lugnare var 4:e vecka) och träningen blev:

• Måndag - Jobbpendling (60 min), Återhämtning på trainern (60 min)
• Tisdag - Jobbpendling (80 min)
• Onsdag - Jobbpendling (60 min), Intervallöpning 6*1000m (70 min)
• Torsdag - Jobbpendling (60 min), Kadensintervaller på trainern (70 min)
• Fredag - Jobbpendling (70 min)
• Lördag - Tempopass på trainern (100 min)
• Söndag - Löpning distans (75 min)

Som synes ganska lugnt alltså. Fredagen skulle egentligen inte vara ledig, men jag unnade mig faktiskt en extra dag. Lördagen skulle egentligen ha bestått av ett längre distanspass utomhus, men även där unnade jag mig ett lite kortare (dock med högre intensitet) pass inomhus istället eftersom det var lite väl kallt på morgonen.

Helgdistansträningen med Fredrikshofs sub8,5-grupp drog igång i lördags. Jag kunde tyvärr inte medverka pga. andra familjemässiga åtaganden. Men det ska bli kul att få ge sig ut med den gruppen på vinterdistans senare. Snö har det också kommit nu, och ryktet säger att det finns spår i Ågesta. Om allt klaffar blir det premiär i morgon.

Glöm inte att rösta!

Röstfiske deluxe!

Kommer ni ihåg dumheterna som jag pysslade med runt jul och nyår? Det här med att cykla typ 500km under ledigheten. Just det ja, Festive 500 - Ride to Redemption anordnat av Rapha. Jag skrev ett gäng blogginlägg (typ 7 st) om turerna och kompletterade med en hel del foton.

Att klara sträckan var en del av utmaningen (vad jag vet var vi 4 i Sverige som fullföljde). Den andra delen var just att berätta om de avverkade milen. Sedan skulle Rapha välja ut ett antal berättelser och foton för att sedan kora en vinnare i en slutlig omröstning. "Grand Prize" är en riktigt riktigt fin cykel. Först presenterade Rapha 10 st finalister för att kort därefter meddela att de hade ett antal till på väg in. I dag presenterades den slutliga omröstningen på Raphas Facebook-sida, och gissa vem som var med! Moi!

Denna bild valde Rapha ut för att visa upp på FB-omröstningen

Dalarnas bloggare Henrik Öijer är också med (50% av svenskarna till slutomröstningen, inte illa) och har självklart mobiliserat röstfiske via de typ 80 miljoner unika besökare han har varje dygn. Men ni typ 8 som besöker mig kan väl ge mig en röst.

Mitt bidrag hittar ni här (ligger på Facebook och ni röstar på mig genom att "Gilla" bilden). För rättvisans skull ska jag väl också nämna att ni hittar övriga bidrag här. Omröstningen håller på till och med lunch nästa fredag.

Så vad väntar ni på? Rösta på mig och be sedan en kompis (som jag inte känner) att upprepa samma procedur. "Six degrees of separation" gäller väl, så håller bara kedjan i 6 steg borde jag kunna få en röst av alla i hela världen. Typ.

Tack!

Vinterpendling

Av någon anledning får jag av kollegor, vänner och andra människor som jag stöter på i vardagen och jobbet ofta höra hur duktigt jag är och hur imponerande det är att jag cyklar till jobbet även på vintern. Sedan finns det ju även dom som inte tycker så. Som tycker att jag är knäpp som cyklar året runt. När det finns bil. Jag brukar undvika att gå in i den argumentationen.

Men hur svårt behöver det vara egentligen? I grund och botten handlar det ju om en vana. Cyklar du inte alls... börja då med att pröva att cykla på sommaren. Cyklar du redan på sommaren... varför då inte börja cykla på vintern också? Jag håller med Cyklistbloggen och Velonavia; så krångligt eller svårt behöver det inte alls vara. Om du inte har längre än 30-45 minuter till jobbet så är det bara att cykla som vanligt. Men med lite mer kläder på vintern än på sommaren. Se till att hålla koll på fötter, tår och ansikte bara. Själv måste jag hålla koll på mina tår så fort det är under 10 grader varmt. Ska du däremot ge dig ut på episka turer på många timmar och snö, ja då kan det vara läge att hålla koll på vad du har på dig. Men det är ju en hela annan sak än att cykla till jobbet.

Det är inte bara jag som har möjlighet att duscha på jobbet.

Nu skulle jag aldrig pendla i t.ex. jeans eftersom jag tycker att det är obekvämt och opraktiskt. Men å andra sidan har ju jag redan de "rätta" kläderna eftersom jag cyklar ganska mycket ändå. Och pendla i kostym (som jag jobbar i) är lite väl opraktiskt (i alla fall för mig som ganska lätt blir varm). Om jag däremot ska på arbetsmöten eller annat inne i stan, tar jag alltid cykeln. Det funkar oftast som en ganska bra isbrytare att komma i kostym (med byxorna instoppade innanför strumporna) och en cykelhjälm. Av någon märklig anledning är det fortfarande ett ganska exotiskt inslag i Sverige.

Hittills den här "vintern" känner jag mig inte speciellt stolt eller speciell över att ha cyklat till jobbet. Herregud, antalet dagar med minusgrader går ju att räkna på ena handens fingrar, dubbdäck har varit nödvändigt ett fåtal dagar och det har inte varit någon snöstorm. Jag vill i alla fall någon gång per vinter uppleva den här totala misärpendlingen; den som tar 60 minuter istället för 25 minuter - och du kommer fortfarande hem före alla andra eftersom all trafik och kollektivtrafik står stilla. Den som får folk att skaka på huvudet undra vad som gick snett under min förlossning. Den när man är i princip helt ensam om att välja cykel för att komma till eller hem ifrån jobbet. En sån vill jag ha. Efter det kan jag vara lite stolt över att ha cyklat till jobbet.

Dagens två WTF?

WTF1: Det är sent på morgonen, runt 8:30, och det är tillräckligt ljust för att lampor inte ska behövas längre. Särskilt med tanke på att det dessutom ligger ett vitt täcke på marken som gör det lite extra ljust. Från Medborgarplatsen och längst hela Götgatsbacken har jag haft en blinkande MJ808 efter mig. När jag tittar bakåt noterar jag dessutom att den är vinklad uppåt så att det verkligen bländar alla. 900 blinkande och bländande lumens alltså. Som bländar alla och alla som han stöter på. Och om de mot förmoden inte skulle bli bländade så får de ett epileptiskt anfall istället.

Vid Götgatans slut (korsningen Hornsgatan) är det som alltid rött och jag tänker att jag ska påpeka olämpligheten för Mr Blink. Men det får jag aldrig en chans till eftersom Mr Blink bränner rätt ut i korsningen. Förbi ca 10 cyklister som står och väntar. Tvingar en annan cyklist (som kommer längst Hornsgatan och har grönt) och en bilist att bromsa...

Det är alltså sådana som han som varje morgon skapar 50 st (typ) nya cykelisthatande bilister. Tack som f-n.

Mitt i vintern i Norrland - tro det eller ej.

WFT2: Jag var faktiskt lite nöjd över att det snöade i morse. Men tanke på att jag nu två helger i rad konstaterat att det är alldeles för mycket is ute i skogen och på de mindre vägarna så passade det väl alldeles utmärkt med lite snö. Ett alldeles lagom täcke som får frysa till sig ovanpå istäcket och ge ett sånt där härligt knarrande och mjukt väglag.

Det hann knappt sluta snöa innan temperaturen steg över 0 och det började smälta. Tack som f-n för det också.

*

Vill avsluta med några väl valda ord från Bike Snob NYC. Kunde inte ha sagt det bättre själv. Och det gäller inte bara i Amerika.

We're funny in America. When a person gets hit by a car, which happens roughly all the time, we generally place it in the same category as bear attacks and people who fall of their roofs because they were wearing roller skates while trying to install a satellite dish: basically, we blame the victim. If the victim was a pedestrian, he or she should have been more careful. If the victim was a cyclist, he or she should have been more careful and should also have been wearing a helmet. Motor vehicle traffic and the concomitant carnage is an inevitablity. A force of nature. An act of god that is completely out of our control.

On the other hand, when a person on a bicycle hits somebody, we react in the same way that we do to shootings: we're outraged, and we call for stricter laws. It's just the way we are. Faced by something that's just too daunting (cars) we instead prefer to beat up on the little guy (bikes).

Men man hälsar väl? [Vinter-cross]

En riktigt härlig dag idag! Lagom kallt, dvs. en lagom bit under 0:an, soligt och i princip vindfritt. Enda missen är väl att underlaget är alldeles för isigt på många ställen. Tidigare i veckan var det plus-grader och det har inte snöat någon märkbart efter det, vilket medför ren isgata på en del ställen. Mindre kul när man ibland trampar rejält på fint underlag (packad snö är det bästa vinterunderlaget, mjukt och fint) för att plötsligt befinna sig på isgata i 30km/h.

Tyresta

Olika sätt att rida på. Jag vet vilket jag föredrar.

Så här ska en grusväg se ut på vintern.

Var tvungen att gå på flera ställen i skogen och ta det riktigt lugnt (läs bromsa sig nedför) i många nedförsbackar så snittet är inte mycket att hurra för. Tur att det vid vinter-distans är tid och inte sträcka som räknas. Rundan är inspirerad av Johan A som tog en tur där i förra helgen. Riktigt fin vända runt Tyresta och Vissvass (helt nya vägar för mig) med grym potential både för kommande landsvägskörning och grusrundor med CX.

Tyvärr var både kiosken och båtuthyrningen stängda

Havet!

Is i skägget

Och för att återknyta till inläggets titel... Jag träffade på en del andra cyklister idag. Dels ett helt gäng som körde 2-par strax efter Vissvass (jag är själv lite tveksam till klungkörning en sån här dag med tanke på underlaget) och ett antal ensamma cyklister också. Jag retar dock upp mig lite på ett par av dessa som jag träffade mellan Tyresö och Saltis. Tänk dig följande scenario: du kommer cyklande helt ensam på en skogsväg mitt ute i intet. Du möter, i motsatt riktning, en annan cyklist med samma typ av cykel (cross), även denna klädd i träningskläder och uppenbarligen mitt uppe i ett träningspass. Den mötande cyklisten hälsar på dig. Hälsar man inte tillbaka då?!?

Eller jag vet inte, han (dem) kanske gjorde det hemliga TdF-tecknet till mig och det har jag ju inte lärt mig ännu. 3 timmar, 13 minuter och 72 km skrapade jag ihop idag i alla fall.

Långa skuggor vid lunchtid

Erstavik

Hur ska jag få ihop det här då?

Ghaa! Nu kommer en kort post som mest bara handlar om att få klaga lite...

• VAB igår - en arbetsdag med tokfull kalender som bara försvann. Och när måste den tas igen. Jo, givetvis nu i helgen. Friheten med konsultyrket och att vara delägare i ett företag = möjligheten att jobba när som helst = insikten att ingen annan gör ditt jobb åt dig.
• Dödsväder idag och ingen träning igår. Gårdagen gick som sagt var till den stackars dottern och eftersom frun passat på att lägga in set möte blev ingen som helst träning av (inte ens cykel till jobbet). Tänkte kompensera detta med att ta ett långt löppass till vår middag ikväll (ca 17-18 km till Järvafältet). Tyvärr gjorde jag misstaget att titta på yr.no innan, samt sticka ut huvudet utanför dörren. 17-18 km i motvind (lätt kuling från nord), -2 grader och på sina ställen glashala cykelvägar var inte något som lockade. Inte ens pannbensnerven.

Kontentan av detta? Inomhusträning idag på trainern (fastän jag verkligen vill och behöver springa). Förhoppningsvis ett distanspass (3+ timmar) på cykeln i morgon bitti och arbete i natt. Härligt!

Återigen dessa livsfarliga cyklister

Det är ett nytt år, dags att ta nya tag med träningen, dags att cykla på nya vägar och dags att konstatera att försäkringsbolaget IF fortfarande hatar cyklister och att DN raskt hänger på. Den här gången är det den numera välkända "trafikforskaren" Irene Isaksson-Hellman (IIH) som vid VTI:s Transportforum berättar att det minsann inte alltid är bilistens fel vid cykelolyckor.

De flesta olyckor mellan cykel och bil sker i korsningar; och det kanske inte är så konstigt. IIH har granskat 438 olyckor och konstaterat att korsningsolyckor står för den största andelen. Det framgår dock inte hur många. Vidare konstateras att vid var fjärde korsningsolycka så är det cyklisten som kört på bilen och att "De olyckorna ger också svåra skador. Särskilt om cyklisten haft hög fart".

Av detta blir självklart rubriken: Cyklister kör på i var fjärde olycka. 

Alltså seriöst, vilket jäkla bullshit igen! För det första: har någon sagt att det alltid är bilisten fel vid olyckor? Finns det ett behov av att rentvå den stackars bilisten som alltid pekas ut som skyldig? Knappast.

För det andra: vad säger statistiken egentligen? Ingenting.... Det framgår inte hur stor del av olyckorna som avses, hur lång perioden är, etc. Det finns alltså inte en enda siffra som ger relevans åt begreppet "var fjärde olycka". Vidare, om jag som cyklist kör på en bil, innebär det då automatiskt att olyckan är mitt fel? Om en bil skiter i väjningsplikten "eftersom det vara är en cyklist som kommer", är det ju bara en fråga om tiondels sekunder om det är jag som kör på bilen eller om det är bilen som kör på mig.

Och för att inte bli enkelsidig; en cyklist som bränner ut mot rött och blir påkörd av en bil är ju knappast "oskyldig".

Alltså äger TT:s pressmeddelande ingen som helst relevans. Annat än att skapa ytterligare lite negativ aura kring cyklisterna. Därav rubriksättningen.

Läs även Cyklistbloggens sammanfattning.

EDIT: DN har nu uppdaterat texten med några siffror. Det är alltså samma 438 olyckor i perioden 2005-2010 som i tidigare material från IF som avses. Och påkörning i detta fallet avses alltså när en cyklist som skall rakt fram kör in i en bil som svänger vänster från motsatt riktning, eller skall svänga höger. Men då är det väl alltid cyklisten som har företräde? Och där är det väl i alla de fallen bilisten som är vållande? Och då borde väl en mer adekvat rubrik (om man nu ska välja en annan vinkel på det hela) vara: Bilister alltid vållande vid korsningsolyckor.

Även SvD och GP har hakat på TT:s pressmeddelande.

Årskrönika 2011 del 1

En årskrönika ur ett träningsperspektiv - eller förväntade du dig något annat?

Den korta varianten - f-n så mycket jag tränat under det här året! Kanske inte så mycket jämfört med dom som tränar på riktigt. Men definitivt mycket jämfört med förra året och enormt mycket mer jämfört med alla år innan. Jag trodda att jag skrivit en sammanfattning över 2010, men det hade jag uppenbarligen inte gjort. Lite koll på Funbeat.se ger dock följande snabbinfo för 2010:
229 pass, 293h träning och 520 mils förflyttning.

Samma snabbinfo för 2011:
418 pass, 556h träning och 1282 mils förflyttning.

Som synes en ganska rejäl ökning. Kan inte säga att det varit helt planerad; min träning skulle dock nog behöva bli lite mer planerad under 2012. Anledningen till att det blivit så pass mycket mer är nog dels att mina uthållighetspass blivit både fler och längre samt att jag faktiskt fått vara hel mer eller mindre hela året (bortsett från influensan som förstörde februari).

Huvudsysselsättningen under året

Lite detaljer:
Längd/rullskidor   19 pass,  25h,  317km
Löpning            63 pass,  62h,  690km
Simning            10 pass,   9h
Cykel             307 pass, 455h, 1180km

Längd/rullskidor
Inte så mycket alls. I princip hann jag åka lite skidor i januari och kände mig då i riktigt bra form. Hornbergsloppet i Årsunda var indikation på att min kropp i största allmänhet var i betydligt bättre form än inför Vasaloppet 2010. Tyvärr drabbade jag av flunsan i februari och missade på Engelbrektsloppet och Vasaloppet och sedan var det slut med skidor. Jag kom sedan igång med rullskidor (inför Öppet Spår 2012) i mitten på oktober och tyckte att det var ganska kul. Sedan tog det sedan slut alldeles för tidigt. Det blev halt och isigt, men ingen snö. Öppet spår kan bli en jobbig historia.

En av årets absoluta höjdpunkter - Mallorca i april

Löpning
När 2011 börjande låg nog mitt längsta pass (någonsin) på runt 13 km. När året slutade var det 30km. 63 pass kanske inte är så mycket, men jag upplever nog att jag kommit ganska långt med min löpning under året. Dels längdmässigt, men även fartmässigt. Jag känner mig väldigt komfortabel med tempon under 5min/km även under längre sträckor. Och mycket bättre än så har jag inte för avsikt att bli faktiskt.

Bråkade dock med en hel del fotproblem under året. Uppladdningen inför Göteborgsvarvet (min medverkan var inte riktigt planerad eftersom jag vann biljetten) var långt ifrån optimal med 2 veckors vila och bara 2 löppass dagarna innan tävlingen. Är dock mycket nöjd med min första halvmara och ett resultat på 1:46.

Upploppet på Lidingöloppet - ser jag lite trött ut?

Sedan var det lite konflikt mellan korta brickpass (cykel+löpning) som jag körde under triathlonperioden och de längre terrängpass som jag egentligen behöver fler av inför Lindingöloppet. I augusti fick jag dock till en hel del långpass och när det var dags för Lindingöloppet så kände jag mig redo. Nu blev det inga 2:45 som jag satt upp, men väl 2:46:38 och ett lopp jag är ganska stolt över.

Sedan blev det tyvärr mer fotproblem och beordrad vila. Förra veckan sprang jag första passet sedan slutet på oktober. Hoppas och tror att foten borde funka nu. Om ett halvår är det ju en mara som hägrar.

Simning
Larvigt…. Körde Vansbrosimningen och några pass innan det. Hade dödsångest under Helsingborg Triathlon och var urusel under Stockholm Triathlon. Vad har jag nu gjort åt det? Noll, zipp, nada. Nä, 2012 är året då jag måste lära mig att crawla hjälpligt. Annars blir det nog svårt att göra något vettigt på Ironman-distansen.

Mitt pris efter Vansbrosimningen - en dotter!

I nästa post tar vi cyklingen och övriga tävlingar under året.

Måndagstankar

Om en bilist kör på en cyklist kan bilisten alltid säga "Men jag såg honom/henne inte, det gick så snabbt" och det godtas ganska ofta som en helt rimlig förklaring. Men om du däremot missar en stoppskylt, hasighetsskylt eller rödljus har förklaringen "Men jag såg den inte, det gick så snabbt" aldrig accepterats. Sensmoral i det?

Om en bilist kör på en cyklist i mörker, trots att cyklisten har lampor och reflexer enligt konstens och lagens alla regeler, är det helt ok att säga "Det var mörkt, jag såg inte". Om en cyklist skulle cykla på en fotgängare, iklädd ninjakläder och totalt osynlig, i mörkret på en cykelbana, är cyklisten bara "jävligt ouppmärksam".

Om jag vid en diskussion uttrycker en viss oförståelse och ett missnöje över att vissa bilister på landsväg väljer att passera mig så pass nära att sidospegeln nästan stryker min arm, trots att det är en lång raksträcka utan möte eller andra hinder. Något som bilisten helt enkelt gör för att markera. För att markera att det är hans väg, att hans bil är snabbare än min cykel och att han minsann skulle kunna köra ännu närmre. Om jag säger något sådant vid en diskussion, så måste alltid någon i sällskapet (under förutsättning att sällskapet innehåller minst en icke-cyklist) säga "Men alla cyklister cyklar ju mot rött".

Vintercross

Jag var laddad för distans idag. Hade tänkt köra igenom en gammal runda, denna gång i dagsljus istället för mörker. Och något mer klädd i vinterskrud. Tanken var god, men tyvärr var de små grusvägarna och stigarna på många ställen alldeles för isiga för att det skulle vara behagligt. Jag körde fincross (Focus Mares AX1) med landsvägsdubbdäck på, dvs. Suomi Tyres A10 med endast 62 dubb i. Dubb som dessutom är fokuserade på att ge grepp i kurvor. Dom hjälper inte så mycket på blankis. Det gick alltså inte så snabbt hela tiden om man säger som så. Jag gick omkull en gång (ganska kontrollerat i låg fart) och lyckades dessutom på något märkligt sätt att sumpa min glasögon.

Lite vinterlandskap

Där är ju glasögonen!

Bara mina cykelspår som samsas med djurspåren.

Men bortsett från det var det en trevlig tur. Jag träffade några andra cyklister i skogen (som hade gjort ett klokare cykelval än jag - MTB och feta dubbdäck) som jag språkade lite med. Var nära att fastna på en Rosenhillsfika, men var väl inte tillräckligt nedkyld. Runt -4 var temperaturen under rundan. Jag klarade mig bra med 3 ganska tunna lager på överkroppen, vintertights och dubbla handskar. Det enda som stack utanför det mönstret var väl fötterna. Elsulor, dubbla strumpor, vinterskor och skoöverdrag höll mina tår levande (ända fram tills det att batterierna till elsulorna tog slut). Jag är en riktig vekling när det gäller mina tår.

To boldly ride where no man has ridden before.

Gänget ute i skogen!

Strax över 7 mil (Garmin räknade fel i början) och 3:20 i rulltid blev det till slut. Och så fick jag träffa några alpackor (eller om det nu var lamor). Bara en sån sak!

Lördagstrailer/tips

Tack Åsa Eriksson för detta tips. Som nybörjar-randonneur och fascinerad av långa sträckor och tävlingar finner jag denna film värd att vänta på. Race Across America skulle ju t.ex. vara en lagom utmaning någon gång i framtiden. Eller så är det bara verkligen det sista steget ner i galenskapen. Läs Amy Snyders "Hell on two Wheels" så förstår ni vad jag menar. 2012 har vi en svensk på startlinjen i RAAM, eller en svensk anmäld i alla fall. Gunnar Ohlanders, som jag haft nöjet att bli ifråncyklad av skall ge sig på den mäktiga uppgiften. PBP ter sig ganska larvigt i jämförelse. Lycka till Gunnar!

Ännu ett steg....

Jaha, ännu en tusing lagd på att få möjlighet att lida "några" timmar. Helt klokt är det ju inte. Nåväl, jag får en möjlighet att återse Vansbro, simma 1.9km, cykla 90km och springa 21,2km. Borde kanske dra igång med lite simträning? F.ö. är Christian också anmäld vilket innebär att:

1. Jag får sällskap upp till Vansbro och behöver inte dra med familjen på mina dumheter (om dom nu inte prompt vill följa med ändå).
2. Christian kommer att förnedra mig på simningen som vanligt (eftersom han smygtränar som attan och vägrar använda typ Funbeat eller motsv)
3. Att det kommer att bli skitkul!

Dagens fundering

Det är så där kolmörkt som det bara kan vara när det inte ligger någon snö på marken och det ösregnar. På cykelbanan kommer en tjej utan lysen, men med hjälm och relexväst. Hur tänker man då? Det är lite som att i bilen konstatera att lamporna inte fungerar, men ändå tycka att det är okej att köra eftersom jag faktiskt har säkerhetsbälte och airbag.

Bikefit och inomhusdistans

I 28-årspresent (eller om det nu var 38 jag fyllde) fick jag en bikefit i present av Anna. Självklart var det lättast om jag själv ombesörjde sådana detaljer som när, var och hur. Idag kom jag i alla fall iväg till Cykelcity (som för övrigt fortfarande har julpris på sin bikefit) här i stan för att mäta och greja. Och det var väl säkert bra det... för tydligen satt jag hur fel som helst. (Nu är det alltså landsvägshojen, Wiliern, som vi pratar om).

Trots min relativt noggranna läggning har jag faktiskt inte givit mig allt för djupt in i detaljerna när det gäller sittställning. Det finns mängder av guider på nätet som hjälper dig att på alla möjliga och omöjliga sätta mäta in alla vinklar och mått på din cykel. Jag har dock tagit den relativt pragmatiska vägen och skruvat lite när det inte känts bra. Det enda mottot jag haft är att göra mycket små förändringar. En sänkning av sadeln på endast några få mm kan faktiskt göra ganska stor skillnad.

Nu blev det definitivt inte några små förändringar. Vi skruvade lite hit och lite dit och ändrade på saker som jag inte vågat ge mig på förut i alla fall. Och resultatet? Tja, eftersom det rent ut sagt är ett jävla skitväder här ikväll så blev det inte distans utomhus som jag hade tänkt mig. Satte mig därför ner på den nyfittade (heter det verkligen så?) Wiliern för att köra ca 2h distans. Känslan var att det nog kändes bra, men väldigt annorlunda. Det gjorde lite ont i knän och lite i rumpan, men det är svårt att säga om det var för att det "fel" eller för att det var ovant. Vi får väl se hur kroppen känns i morgon. Jämt och bra pass på 80% av FTP under 90 minuter + 10min uppvarvning och 10min nedvarvning.

Dagens vattkurva

Under 1:50 hinner man för övrigt igenom nästan 3 tim-avsnitt av 24, som enligt egen utsago ska utspela sig i realtid. Hur går det ihop?

Jag borde nog egentligen gå dit med tempohojen också. Inställningsmöjligheterna på en sådan är ju oöverskådliga. Och det kanske är den som egentligen borde sitta i trainern också. 18 mil i aeroställning kräver ju faktiskt lite vana.