Göteborgsvarvet 2011

Uppstigning kl 05:15. Jag hade sovit uselt, hade huvudvärk och var mer snorig än kvällen innan. Ingen bra start alltså. Dock lyckade jag hinna med tåget från Flemingsberg kl 06:37. En liten ljusning alltså.

Lyckade inte sova mer än 30 minuter på tåget och kl 9:30 (40 minuter före utsatt tid - heja SJ) kom tåget till Götelaborg. Tog spårvagn ut till startplatsen och hämtade ut nummerlapp och chip, vilket gick förvånansvärt snabbt och smidigt. Tillbringade sedan lite tid på mässan och gjorde några spontaninköp (anmälde mig även till Stockholm Triathlon och fick lite bonusprylar). Sedan åt jag en totalt överprisad pastasallad medan jag väntade på att mamsen och Göran skulle dyka upp - min alldeles egen hejarklack. Det var gott om tid och vi hann snacka och klämma lite fika innan det var dags för mig att byta om och lämna in väskan.

Hela morgonen och förmiddagen hade jag försökt göra nr 2, men inte lyckats. Detta var nu mitt största orosmoment inför loppet, bortsett från huvudvärken och snuvan förstås. Nödighet av nr 2-slaget kan verkligen helt förstöra en löptur, det går helt enkelt inta att springa bajsnödig.

Startgrupp 7

Nåväl, jag hoppades på det bästa och anslöt mig samlad till startled 7 med starttid 14:21. Dagen till ära klädd i löparkeps, glasögon, tröja från Apollo Playitas (fick den på mässan innan eftersom jag vann startplatsen av Apollo och tävlade för dem), shorts och mina 7år gamla Nikeskor. Hade dessutom ett litet bälte för att förvara telefon och gels (varför har inte löparna fattat hur smart det är med fickor på ryggen?). Sedan gick starten.

Eftersom jag inte sprungit sträckan (eller så långt överhuvudtaget) hade jag ingen aning om vad jag skulle sikta på. 16km var mitt max innan och jag visste inte vad som skulle hända med benen eller farten efter det. 12km i 5.00 tempo hade jag kört förut och känt mig ganska pigg efter det. Planen blev i alla fall att starta i 5:20-tempo och sedan öka efter halva loppet om jag kände mig pigg, med en önsketid på 1:50. Det gick väl så där med den.

I början var det lite trångt, men ganska snart jämnade det ut sig och löpningen blev jämn och bra. Mina ben drog i alla fall iväg i ett jämt 5.00-tempo, pulsen drog upp över 150 och stannade sedan där. Första 5 km gick på 24:58 och jag kände mig riktigt pigg. Älvsborgsbron kändes som en baggis (trots 164 i puls) och plötsligt var jag på Hisingen.

Laddad precis innan start

Sedan fortsatte det så. 10k (Lindholmen Science Park) passerades på 49:50. Götaälvbron var lugn och 15k passerades på 1:15:03. Nu började jag faktiskt tro att det kanske skulle gå vägen med hedern i behåll. Jag var fortfarande orolig för nödighet och den stora stumheten. Krampkänningarna hade totalt lyst med frånvaro och jag njöt enormt mycket av att springa upp för Östra Hamngatan och Avenyn.

Det fanns faktiskt en energiplan också, och den höll jag faktiskt. Vätskestationerna låg med ca 2 km mellanrum. Planen var att ta några klunkar på varannan station. Varannan gång vatten och varannan gång sportdryck. Som vanligt var det Enervit som stod för drycken och den vet jag att min mage klarar av. Utöver det hade jag med mig en gel och en liquid (från Enervit) samt 2 GT-tabletter för att mota krampen i grind. Tablett efter 8, gel efter 10, tablett vid 15 och liquid vid 18. Funkade alldeles utmärkt. Tillförde nog precis tillräckligt med energi för att hålla kolhydratförråden i schack och hade inga krampkänningar alls. Eftersom snittpulsen för loppet hamnade på 158 så är det så gott som enbart kolhydrater jag gått på.

Slutet av Avenyn var faktiskt lite seg, lång slakmota. Mellan 15-20k tappade jag faktiskt också lite tid, men endast 47 sekunder mot ett jämt 5.00-tempo. Tiden vid 20k landade alltså på 1:40:47. Strax innan, vid 19k och loppets sista sega uppförsbacke hände också det som jag fruktat. Jag blev snabbt rejält skitnödig! Jag vet inte om det hämmade min avslutning något, men den kändes inte helt optimal. På upploppet stod föräldrarna och fotade och när jag sprang in på Slottsskogsvallen var jag riktigt nöjd! Trots att det var lite trångt på slutet lyckade jag lägga in en tempoökning. Landade slutligen på 1:46:02 (snittempo på 5:02 km/h), placering 8409 av 59700 anmälda och placering 1734 i åldersgruppen (H30?).

På upploppet!

Jag sprang hela loppet och när jag väl stannade i målfållan så stelnade kroppen ihop på nolltid. Summerat blev krämporna efter loppet: blåsa under vänster stortå, sjukt stela vader och lår och en halvkass kista. Men det är överkomligt och det var definitivt värt det. Är sjuk nöjd med min insats och lyckade definitivt överträffa mina egna förhoppningar.

Slutligen är det bara att konstatera att Varvet är en riktig folkfest. Det var hejande folk i flera led efter exakt hela vägen. Minst en orkester (placerad eller spontan) varje kilometer. Det är klart att det inte går att stanna och visa vekhet då. Helhetsmässigt var det oerhört välarrangerat och det mesta funkade riktigt bra. Den enda invändningen som jag egentligen har är väl emot duscharrangemanget för oss herrar; trångt och utomhus var kanske inte någon riktigt höjdare. Men det gick an.

Päronen bjöd sedan på middag på Långedrags Värdshus; Biff Rydberg och en pilsner satt som en smäck, även om magen fortfarande trilskades lite. Därefter tåg hem (där detta författades). Undrar om jag kommer att kunna resa mig upp när vi kommer till Stockholm.