I går var jag ute och sprang för första gången på 2 veckor. Tanken var att få ett 45 minuters pass för att pröva om min rehabilitering av hälsenan hjälpt. För en dryg månad sedan började jag känna hur det ömmade lite i höger hälsena efter löpningen. Det var inga problem under själva löpningen, dock blev den lite känslig, framför allt när jag gick ner för trappor (inte uppför). Efter ytterligare någon vecka fick jag en knarr-känsla i senan. Inte heller den gjorde så ont, men det kändes inte bra heller.
Jag talade med min fru som fick en orosrynka i pannan och på stående fot ordinerade vila (bara från löpning och inte från cyklingen, gudskelov) och behandling. Diagnosen löd: senskideinflammation i hälsenan. Behandlingen bestod av laserbehandling, massage för att "dra ut" inflammationen, lite inflammationsdämpande samt daglig linimentbehandling. När denna del genomfördes gjorde det faktiskt ont på riktigt och hälsenan svullnade upp och blev riktigt blå och härlig.
Nu efter två veckor var knarret och smärtan nästan helt borta och igår sprang jag. Förvisso på ganska tunga ben, men i hyfsat tempo samt knarr- och smärtfri. Kände dessutom inte av den lätta förkylningen som jag haft några dagar, så Göteborgsvarvet ska nog funka ok, även om uppladdningen inte varit optimal. Tanken var att jag skulle få några längre pass innan. Jag har ju aldrig sprungit längre än 17km innan.
Varför jag drabbats av inflammationen vet jag inte riktigt. Min tes är att det är en kombination av nya (och felrekommenderade) skor - Nike Lunarglide+2 - samt en tidigare felställning, nu korrigerad, avseende benlängd och i foten. Till varvet blir det mina 5 år gamla löparskor som gäller; även om dom är slitna och dämpningen inte är den bästa så var jag i alla fall att dom fungerar.
Planen för varvet? 5.20-tempo första milen och därefter 5.00-tempo andra halvan om jag känner mig fräsch. Måltid 1:50.
No comments:
Post a Comment