Regel #5 – Du skall inse att alla andra är sinnesslöa pappskallar som inte går att lita på
Med ”alla andra” menar jag fotgängare, andra cyklister, bilister, hundar, longboard-åkare, m.m. Dvs. alla utom du själv (och i många fall även du själv också). ”Sinnesslöa pappskallar” kanske inte ska tolkas bokstavligt, ibland kan det handla om ren ignorans och någon gång kanske om ren elakhet. Andemeningen är i alla fall att du aldrig kan lita på någon kommer att göra exakt vad du förväntar dig. Lite som Murphys lag alltså.
I många fall är det nog så att de sinnesslöa pappskallarna gör som du förväntar dig. Men inte alltid. Och när det händer måste du vara beredd. Det kanske låter som om jag har en dålig människosyn och negativa förväntningar. Men faktum är: den som har det yttersta ansvaret för att något illa inte ska hända dig på din cykeltur, det är du själv. Eller kanske snarare: den som har störst möjlighet att se till att din cykeltur förlöper på ett bra sätt, det är du själv.
Ett exempel: På min väg till jobbet cyklar jag Sibyllegatan uppåt (norrut) fram till Valhallavägen. I korsningen innan Vallhallavägen (Östermalmsgatan) har bilar från höger och vänster en ”lämna företräde”-skylt. Alltså ska jag, som cyklar rakt fram, ha helt fri lejd. I (x-1) fall av x fungerar det precis som det ska. Men i det där x:te fallet så kommer en stadsjeep med en mobiltalande kvinna som sminkar sig samtidigt, en skitnödig hantverkar eller en gubbe på cykel och drar rätt ut i korsningen. Då måste jag vara med. Att ligga på sjukhuset efteråt, dra sin sista suck och säga ”…men den skulle ju lämna företräde…” är inte ett alternativ.
 |
| Gäller både för cyklister och bilister, och även mot varandra (surprise!) |
Ögonkontakt med bilister för att avgöra vem som skall köra, respektive stanna kan vara bra, men lita aldrig på att det funkar. Fotgängaren som går på trottoaren kan vilket ögonblick som helst få för sig att kliva ut i gatan. Vad som är förutsägbart för dig behöver inte alls vara förutsägbart för andra. Exemplen är många och det enda sättet att tackla detta är att själv ta ansvar.
Självklart sammanfaller detta med
regel #3; en förutsättning för att du ska lyckas med att vara beredd är ju självklart att du har uppmärksamheten åt rätt håll.
Nu ska jag även passa på att vika ut mig lite avseende ämnet ”samspel mellan bilister och cyklister i trafiken” medan jag ändå håller på. Tanken med dessa regler var ju i första hand att peka på vad vi som cyklister bör tänka på, men lite om bilisterna måste också sägas.
Robert Collin konstaterade ju efter sin episka cykeltur att ”det nog fungerade ganska bra, bortsett från att vissa cyklar som galningar”. Min åsikt är att: nja, så jäkla bra funkar det nog inte. Men det fungerar så länge som jag som cyklist följer regel #5.
Jag har ju tidigare sagt att jag hellre håller mig på vägen än på cykelbanan eftersom jag känner mig säkrare där. Tyvärr har det inte så mycket att göra med att samspelet med bilisterna funkar så bra, utan snarare med att bilisterna är betydligt mer förutsägbara än vad andra cyklister och fotgängare är. På cykelbanan kan vad som helst hända.
Sittandes på en cykel så är det ganska lätt (och nödvändigt) att observera hur bilisterna tittar omkring sig, var de fäster uppmärksamheten och hur tidigt de bestämmer sig för om de ska bromsa eller gasa. Utifrån detta kan du skapa dig en ganska god gissning över vad en bilist kommer att göra härnäst och därmed agera på lämpligt sätt på i din cykling (under förutsättning att jag är beredd på att bilisten även kan göra precis tvär om). Jag tror mig vara ganska erfaren och duktig avseende detta förfarande. Och min slutsats är att det till stor del inte handlar om samspel, utan att det helt enkelt handlar om att vi cyklister lär oss att anpassa oss till hur bilisterna kör.
 |
| En inte alltför ovanlig syn |
Med tanke på vad jag ser dagligen i stadstrafiken är jag förvånad (och glad) över att det inte sker fler olyckor. Bilarna kör väldigt ofta utan en tanke på vad som finns bakom, på sidan eller på vad som kan dyka upp vid ett övergångsställe eller en sväng. Uppmärksamheten ligger i ett smalt fält rakt fram (eller på mobiltelefonen) och det enda som ev. kan påverka färdvägen är andra bilar, rödljus eller ev. fotgängare som står på ett övergångsställe. Dessutom sker bilistens beslut väldigt tidigt. Det är ganska lätt att se om en bilist kommer att stanna för högerregeln, lämna företräde etc. eller inte. Vi cyklister anpassar oss givetvis till detta av ren självbevarelsedrift. Från bilisterna sida får man ofta höra ”men ni dyker ju upp så snabbt”. Ja, men det är ju för att ni alldeles för sällan tittar i era sido- eller backspeglar!
Som cyklist har man inga rättigheter, bara skyldigheter. I min bok är det inte ett gott samspel. Resonemanget ovan gäller självklart också cyklister som inte följer reglerna. Bilar är förvisso tunga, snabba och gör jävligt ont att bli påkörda av, men de är också tröga och betydligt mer lättlästa i sina rörelser. Därför cyklar jag hellre på vägen, inte för att jag samspelar med bilisterna.
