Rapha Festive 500 för sista gången den här gången...

Jag vann inte. Jag fick inte heller något hedersomnämnande eller landade på prisplats (1-5). Mitt röstfiske bestod av det här inlägget, några önskningar bland vänner på Facebook, några tweets och en tråd på Funbeat. Orkade faktiskt inte med så mycket mer, och ärligt talat så är det här med röstfiske inte riktigt min grej.

Jag insåg redan från början att Öijer skulle bli en alldeles för svår motståndare. Våra bidrag kan väl sägas vara ganska likvärdiga: vinter, is, mörker, solocykling, minusgrader och CX. Turer på mellan 5-10 mil dokumenterat med blogginlägg och foton. Men sedan den stora skillnaden: Henrik med en blogg med upp till 1600 unika besökare per dygn (jag har väl peakat på runt 200 när jag slängt in en länk på ett välbesökt ställe), drygt 800 vänner på FB och ett antal följare på Twitter. Etablerad helt enkelt. Och slipad när det gäller röstfiskandet.

Henrik sprang iväg i röstningen och jag låg stadigt i mitten. Tror att jag landade på plats 13 eller 14 till slut. I antalet röster alltså. Nu visade det sig att rösterna inte var allt. Flest röster fick en Johnny Nettles, med en film som jag iofs tycker var ganska intetsägande. Dock visade sig de flesta av Johnnys FB-röster komma från Georgien och Malaysia. Och trots att han fått över 1700 röster hade han bara drygt 200 st som tittat på hans video. Köpta röster eller inte... misstänkt var det i alla fall och Johnny hamnade inte på prisplats utan fick ett hedersomnämnande istället. Rent generellt tror jag tyvärr att det inte var så många som tittade på hela bidragen, utan snarare röstade antingen på det man blev uppmanad att rösta på, eller möjligtvis på den bild som Rapha valt att illustrera bidraget med. Lite synd tycker jag eftersom det var en hel del bidrag som i sin helhet var riktigt bra.

Den här bilden av Henrik valde Rapha - jag tycker dock att det finns betydligt bättre bilder på tävlingsbloggen.

På andra plats kom en Richard La China som nog var ganska övertygad om att han vunnit tävlingen när röstningen avslutades. Tror att han fick runt 200 röster mer än vinnaren som blev....

Henrik Öijer - Dalarnas bloggare 2011

Grattis Henrik!

Nästa år får jag nog satsa på att cykla hem från Skåne till Stockholm i ett svep under mellandagarna. Och hoppas på att det är snöstorm. Och kanske bli tvungen att amputera en arm. Det borde väl vara en "epic ride" värd att belöna oavsett omröstning på FB.

Temperaturkaos

När jag cyklade hemifrån i morse visade termometern -15 grader. Tyckte att det verkade lite väl kallt och kollade med två andra termometrar hemma, men även dessa pekade på -15 resp. -14. Att klä sig för en cykeltur i -15 tar sin lilla tid. Det går liksom inte att lämna något åt slumpen.

Dödskylan på väg in - både inne och ute

Initialt var det riktigt kyligt, främst om näsa och kinder (har ingen balaklava), men efter ett litet tag släppte det och jag konstaterade förvånat att jag klätt mig för varmt om överkroppen. Jag har en skaljacka som uppenbarligen är för varm även för -15. När jag kom till Slussen typ 20 minuter senare tittade jag återigen förvånat på Katarinahissens termometer som visade -3 grader. Väl framme visade jobbets termometer -2 grader.

Hemfärd och jobbtermometern visade -0.3 grader. Hur fasen klär man sig för både -15 och 0-gradigt? Det fick i alla fall bli en rejäl lättnad på klädfronten. Skaljacka, långkalsonger och extra strumpor av. Men sedan sjönk det. Vid Katarinahissen -4 och väl hemma -9.

-15 -> -3 -> -2 || -0.3 -> -4 -> -9...

Ligger mitt hus och mitt kontor i olika klimatzoner?

Aftonbladet utlovar för övrigt DÖDS-kyla från Sibirien.

Vintercross och skidor

Det är lite segt nu, både på blogg- och träningsfronten. I torsdags var jag helt enkelt slapp och omotiverad. I fredags hade frugan invigning av sin nya lokaler på söder och då blev det inte heller något gjort. I går, lördag, tvingade jag mig i alla fall upp på en distansrunda på crossen på morgonen. Inspirerad av förra veckans runda runt Vissvass hade jag ritat upp en runda på GPSies på lite småvägar runt Drevviken som verkade trevliga.

Fördelen med den typen av upplägg av rundor är man kommer ut på vägar som man förmodligen inte bara "skulle hitta". Jag har, framförallt på CX:en nu på hösten, hittat många fina skogs- och grusvägar på det sättet. Garmins Edge 800 är en makalös liten pryl för det ändamålet. Rita rundan på Garmin Connect eller på GPSies (där du dessutom kan växla mellan en mängd olika kartor), för över till Edgen och ge dig ut och kör.

Cykel, Sörmlandsled, bro och en bäck

Bara en bäck

Stilstudie av en bäck

Nackdelen är väl att det som ser bra ut på kartan inte alltid är lika bra i verkligheten. Och det som förmodligen kommer att vara toppen på sommaren, är kanske inte lika kul på vintern. Och alla stigar passar inte en CX heller... Gårdagens vägar platsar nog tyvärr mest in på de två sistnämnda kategorierna. Men inte blev det tråkigt för det. Dock blev det långsamt, låg kadens, styrketräning och skakigt. Men det borde ju vara bra för core-musklerna.

Tysk kvalitet!

Svensk kvalitet, med en liten gnutta is i skägget.

I dag, söndag, blev det längdskidor. Men det satt långt inne även det. Tvekade en lång stund i sängen innan jag pallrade mig upp vid 8-snåret. Tvekade in i det längsta innan jag åkte iväg och hade sedan en allmänt dåligt inställning under hela passet. Under hela första varvet letade jag efter anledningar att bara köra ett varv på golfbanan, och hur jag sedan skulle motivera mitt beslut. Tog mig dock i kragen och pallrade mig runt ett varv till och landade på dryga 17 km. Borde nog ha klämt ett varv till... men jag är mest nöjd med att det blev 2 i alla fall.

Skidspår.se är ett ganska bra ställe för att leta information om spårstatus. Dock finns det en tendens att värdera lite väl okritiskt. Visst har spårpatrullen i Ågesta gjort ett riktigt bra jobb med den lilla snö som finns. Men det betyder ju inte att spåren är bra. Sladdriga och grunda spår, med många gräsgenomslag, en hel del skräp, grus- och stengenomslag på sina ställen och isiga, söndersaxade uppförsbackar skulle jag inte ge betyget 3 på en 5-gradig skala i alla fall.

Det var i alla fall bra att kom till Ågesta strax innan 9 i alla fall. Det var ganska mycket bilar på parkeringen redan då, och när jag var klar var det helt proppfullt. Det andra positivt för dagen var att det gick snabbare idag (än i tisdags) trots att det verkligen inte kändes som det.

If:s cykliststudie (igen)

Har nu läst igenom den presentation som Irene Isaksson-Hellman (IIH) gav vid VTI:s transportforum. Och jag tycker väl att Cyklistbloggen sammanfattar det hela mycket väl: "De presenterar det fortfarande som något slags ”cykel och bil”-studie vilket det inte är. Det handlar alltså om en undersökning av 438 bilar som kört på cyklar. Inget annat."

Det handlar om en studie av 438 olyckor under 5 år. Som jämförelse kan nämnas att det uppskattningsvis cyklar 150 000 cyklister en fin sommar- och arbetsdag i Stockholm. Att då dra långtgående slutsatser om vad som är farligt eller inte baserat på det här underlaget är ju vansinnigt. Den i särklass största bristen i materialet (som presenterades) är att det inte finns några jämförande siffror överhuvudtaget. 438 olyckor är den enda siffran som nämns och den sätts inte relation till något mått på ex. antalet cyklade km, antalet cykelresor eller något annat. Det är som om att jag skulle undersöka 2 st bilolyckor, konstatera att i det ena fallet så var föraren utländsk härkomst och av det dra slutsatsen att 50% av alla bilförare som är inblandade i olyckor är invandrare.

Överhuvudtaget är det väldigt ont om riktiga siffror - väldigt mycket är dolt i %-satser eftersom det låter bättre och inte berättar något om antalet i urvalet. Ex: "I minst 25% av de olyckor som skedde i mörker saknade cyklisten ljus och reflexer". Tittar vi på siffrorna och graferna (från den presenterade underlaget) kan vi härleda följande: ca 8% av olyckorna sker i mörker, 8% av 438 är 35 olyckor. I 25% av dessa saknades ljus och reflexer. Dvs, 9 st olyckor, under en 5-årsperiod. Eller 2 olyckor per år. Av olyckor i mörker är 10% dessutom svårt skadad/död. Och det borde i detta fall då innebära att en cyklist i IIH:s underlag har lidit svår skada eller avlidit.

Alltså: bakom uttaladet "I minst 25% av de olyckor som skedde i mörker saknade cyklisten ljus och reflexer" döljer sig alltså en dödsolycka (eller svårt skadad) under en 5-årsperiod. Om jag nu inte missuppfattat hela underlaget.

Låter det särskilt skrämmande? Ja, i alla fall tillräckligt skrämmande för att If skulle släppa en pressrelease om det och DN skulle haka på en "Mörk årstid för cyklisterna"-artikel där man berättade om hur farligt det var att cykla. Studien (som ännu ej är publicerad) har faktiskt givit upphov till inte mindre än 3 st "larmrapporter" genom pressreleaser från If. Förutom det mörka årstiden, även om att "Cyklister kör på i var fjärde olycka" och "Nu lever de farligare än andra i trafiken".

Varför denna skrämselpropaganda?

*

Sista timmarna nu att rösta på mig och Öijer i Raphas omröstning. Kämpa!

Emma Johansson - cyklist

För en dryg vecka sedan bröt Emma Johansson båda nyckelbenen i en olycka med en bil på Gran Canaria. Aftonbladet publicerade en artikel om eländet. Kontexten är att Emma är vår största svenska cyklist på damsidan och ett av våra stora OS-hopp. Emma har ett OS-silver i bagaget, är proffs och ett riktigt bra sådant. Kort sagt: Emma är en väldsstjärna, om än inte superkänd här hemma i Sverige.

Emma med OS-silvret 2008

Vad händer då i kommentarsfältet när AB skriver om Emma Johanssons olycka? Jo, precis samma sak som händer så fort en artikel nämner ordet "cyklist": den stora dumheten dyker upp.

Jocke Sjöö, lastbilschaffis, är inte förvånad "är man ute i trafiken och leker så blir man påkörd för eller senare". Vidare förfasar sig Jocke över att han en gång minsann missade en lastning pga. av en flaggvakt i en cykeltävling.

Sedan kommer det vanliga dravlet om att cyklister minsann inte har något trafikvett överhuvudtaget och minsann alltid cyklar minst 3 och ofta 4 i bredd. Och sedan raljerar man lite över att det inte är så synd om någon som brutit bägge nyckelbenen - det är väl inte så handikappande. Och att alla cyklister är livsfarliga och dumma i huvudet.

Sedan har vi några tanter (Ulla och Lilianne) som kan allt om bilkörning, och specifikt den på Gran Canaria, som vet att det är Emmas eget fel att olyckan skedde eftersom Emma inte visade någon hänsyn och inte gick upp i rök så fort det dök upp en bil. Vägar är ju trots allt bara till för bilar och cyklisterna hindrar bara den riktiga trafiken.

Och vi ska inte heller glömma bort Ingrid som bittert konstaterar att Emma nog kommer att få hjälp efter sin cykelolycka eftersom hon är känd, medan hon (Ingrid) minsann inte fick någon hjälp alls.

Vad är det för fel på folk? Vad är det med ordet "cyklist" i Sverige som lockar fram så mycket känslor, så mycket dumhet och en så oförsonlighet? Det finns verkligen en grundlagd mentalitet i Sverige runt detta som är så helt uppåt väggarna fel.

Emma i svenska mästartröjan

Jag ser framför mig: Henke Larsson får benet avsparkat i en fotbollsmatch. Kommentarerna i AB ramlar in: Jocke konstaterar att det är sånt som händer om man springer och sparkar efter varandra på en gräsmatta, och för övrigt hatar han fotboll eftersom han missade en lastning pga. bilköer vid en derbymatch en gång. Alla fotbollsspelare är hustrumisshandlare (precis som den där Alexander Gerndt - det vet man ju). Och varför byggs det fotbollsplaner överhuvudtaget - hade det inte varit bättre att bygga [whatever] istället?

Nä, så skulle det nog inte låta. Och så som det kommenteras om Emma, så skulle det nog inte låta i många andra länder i Europa än i Sverige.

*

Och så får ni ju självklart inte glömma bort att rösta på mig och Öijer i Raphas omröstning.


*

Det blev för övrigt längdpremiär idag. Knapp 23 km i Ågesta. Dumt långt. Förmodligen får mina ljumskar lida i morgon.

Jaha, å träningen då?

...tränar du något eller ägnar du dig bara åt samla in röster till ditt Rapha500-bidrag?

Jodå, jag tränar faktiskt en del också. Röstfisket har jag inte lagt så mycket tid på, det finns så många andra som är bättre än jag på det. Men visst vore det väl kul om vi kunde få 2 svenskar i topp. Rösta på mitt bidrag här. Och när du ändå håller på kan du ju slänga in en röst på Öijer också. Han är nog vårt stora hopp vad det gäller att få en svensk i topp. Men nog om det nu!

Jag har tränat! Förra veckan var dock en sån här återhämtningsvecka (tydligen ska man ta det lite lugnare var 4:e vecka) och träningen blev:

• Måndag - Jobbpendling (60 min), Återhämtning på trainern (60 min)
• Tisdag - Jobbpendling (80 min)
• Onsdag - Jobbpendling (60 min), Intervallöpning 6*1000m (70 min)
• Torsdag - Jobbpendling (60 min), Kadensintervaller på trainern (70 min)
• Fredag - Jobbpendling (70 min)
• Lördag - Tempopass på trainern (100 min)
• Söndag - Löpning distans (75 min)

Som synes ganska lugnt alltså. Fredagen skulle egentligen inte vara ledig, men jag unnade mig faktiskt en extra dag. Lördagen skulle egentligen ha bestått av ett längre distanspass utomhus, men även där unnade jag mig ett lite kortare (dock med högre intensitet) pass inomhus istället eftersom det var lite väl kallt på morgonen.

Helgdistansträningen med Fredrikshofs sub8,5-grupp drog igång i lördags. Jag kunde tyvärr inte medverka pga. andra familjemässiga åtaganden. Men det ska bli kul att få ge sig ut med den gruppen på vinterdistans senare. Snö har det också kommit nu, och ryktet säger att det finns spår i Ågesta. Om allt klaffar blir det premiär i morgon.

Glöm inte att rösta!

Röstfiske deluxe!

Kommer ni ihåg dumheterna som jag pysslade med runt jul och nyår? Det här med att cykla typ 500km under ledigheten. Just det ja, Festive 500 - Ride to Redemption anordnat av Rapha. Jag skrev ett gäng blogginlägg (typ 7 st) om turerna och kompletterade med en hel del foton.

Att klara sträckan var en del av utmaningen (vad jag vet var vi 4 i Sverige som fullföljde). Den andra delen var just att berätta om de avverkade milen. Sedan skulle Rapha välja ut ett antal berättelser och foton för att sedan kora en vinnare i en slutlig omröstning. "Grand Prize" är en riktigt riktigt fin cykel. Först presenterade Rapha 10 st finalister för att kort därefter meddela att de hade ett antal till på väg in. I dag presenterades den slutliga omröstningen på Raphas Facebook-sida, och gissa vem som var med! Moi!

Denna bild valde Rapha ut för att visa upp på FB-omröstningen

Dalarnas bloggare Henrik Öijer är också med (50% av svenskarna till slutomröstningen, inte illa) och har självklart mobiliserat röstfiske via de typ 80 miljoner unika besökare han har varje dygn. Men ni typ 8 som besöker mig kan väl ge mig en röst.

Mitt bidrag hittar ni här (ligger på Facebook och ni röstar på mig genom att "Gilla" bilden). För rättvisans skull ska jag väl också nämna att ni hittar övriga bidrag här. Omröstningen håller på till och med lunch nästa fredag.

Så vad väntar ni på? Rösta på mig och be sedan en kompis (som jag inte känner) att upprepa samma procedur. "Six degrees of separation" gäller väl, så håller bara kedjan i 6 steg borde jag kunna få en röst av alla i hela världen. Typ.

Tack!

Vinterpendling

Av någon anledning får jag av kollegor, vänner och andra människor som jag stöter på i vardagen och jobbet ofta höra hur duktigt jag är och hur imponerande det är att jag cyklar till jobbet även på vintern. Sedan finns det ju även dom som inte tycker så. Som tycker att jag är knäpp som cyklar året runt. När det finns bil. Jag brukar undvika att gå in i den argumentationen.

Men hur svårt behöver det vara egentligen? I grund och botten handlar det ju om en vana. Cyklar du inte alls... börja då med att pröva att cykla på sommaren. Cyklar du redan på sommaren... varför då inte börja cykla på vintern också? Jag håller med Cyklistbloggen och Velonavia; så krångligt eller svårt behöver det inte alls vara. Om du inte har längre än 30-45 minuter till jobbet så är det bara att cykla som vanligt. Men med lite mer kläder på vintern än på sommaren. Se till att hålla koll på fötter, tår och ansikte bara. Själv måste jag hålla koll på mina tår så fort det är under 10 grader varmt. Ska du däremot ge dig ut på episka turer på många timmar och snö, ja då kan det vara läge att hålla koll på vad du har på dig. Men det är ju en hela annan sak än att cykla till jobbet.

Det är inte bara jag som har möjlighet att duscha på jobbet.

Nu skulle jag aldrig pendla i t.ex. jeans eftersom jag tycker att det är obekvämt och opraktiskt. Men å andra sidan har ju jag redan de "rätta" kläderna eftersom jag cyklar ganska mycket ändå. Och pendla i kostym (som jag jobbar i) är lite väl opraktiskt (i alla fall för mig som ganska lätt blir varm). Om jag däremot ska på arbetsmöten eller annat inne i stan, tar jag alltid cykeln. Det funkar oftast som en ganska bra isbrytare att komma i kostym (med byxorna instoppade innanför strumporna) och en cykelhjälm. Av någon märklig anledning är det fortfarande ett ganska exotiskt inslag i Sverige.

Hittills den här "vintern" känner jag mig inte speciellt stolt eller speciell över att ha cyklat till jobbet. Herregud, antalet dagar med minusgrader går ju att räkna på ena handens fingrar, dubbdäck har varit nödvändigt ett fåtal dagar och det har inte varit någon snöstorm. Jag vill i alla fall någon gång per vinter uppleva den här totala misärpendlingen; den som tar 60 minuter istället för 25 minuter - och du kommer fortfarande hem före alla andra eftersom all trafik och kollektivtrafik står stilla. Den som får folk att skaka på huvudet undra vad som gick snett under min förlossning. Den när man är i princip helt ensam om att välja cykel för att komma till eller hem ifrån jobbet. En sån vill jag ha. Efter det kan jag vara lite stolt över att ha cyklat till jobbet.

Dagens två WTF?

WTF1: Det är sent på morgonen, runt 8:30, och det är tillräckligt ljust för att lampor inte ska behövas längre. Särskilt med tanke på att det dessutom ligger ett vitt täcke på marken som gör det lite extra ljust. Från Medborgarplatsen och längst hela Götgatsbacken har jag haft en blinkande MJ808 efter mig. När jag tittar bakåt noterar jag dessutom att den är vinklad uppåt så att det verkligen bländar alla. 900 blinkande och bländande lumens alltså. Som bländar alla och alla som han stöter på. Och om de mot förmoden inte skulle bli bländade så får de ett epileptiskt anfall istället.

Vid Götgatans slut (korsningen Hornsgatan) är det som alltid rött och jag tänker att jag ska påpeka olämpligheten för Mr Blink. Men det får jag aldrig en chans till eftersom Mr Blink bränner rätt ut i korsningen. Förbi ca 10 cyklister som står och väntar. Tvingar en annan cyklist (som kommer längst Hornsgatan och har grönt) och en bilist att bromsa...

Det är alltså sådana som han som varje morgon skapar 50 st (typ) nya cykelisthatande bilister. Tack som f-n.

Mitt i vintern i Norrland - tro det eller ej.

WFT2: Jag var faktiskt lite nöjd över att det snöade i morse. Men tanke på att jag nu två helger i rad konstaterat att det är alldeles för mycket is ute i skogen och på de mindre vägarna så passade det väl alldeles utmärkt med lite snö. Ett alldeles lagom täcke som får frysa till sig ovanpå istäcket och ge ett sånt där härligt knarrande och mjukt väglag.

Det hann knappt sluta snöa innan temperaturen steg över 0 och det började smälta. Tack som f-n för det också.

*

Vill avsluta med några väl valda ord från Bike Snob NYC. Kunde inte ha sagt det bättre själv. Och det gäller inte bara i Amerika.

We're funny in America. When a person gets hit by a car, which happens roughly all the time, we generally place it in the same category as bear attacks and people who fall of their roofs because they were wearing roller skates while trying to install a satellite dish: basically, we blame the victim. If the victim was a pedestrian, he or she should have been more careful. If the victim was a cyclist, he or she should have been more careful and should also have been wearing a helmet. Motor vehicle traffic and the concomitant carnage is an inevitablity. A force of nature. An act of god that is completely out of our control.

On the other hand, when a person on a bicycle hits somebody, we react in the same way that we do to shootings: we're outraged, and we call for stricter laws. It's just the way we are. Faced by something that's just too daunting (cars) we instead prefer to beat up on the little guy (bikes).

Men man hälsar väl? [Vinter-cross]

En riktigt härlig dag idag! Lagom kallt, dvs. en lagom bit under 0:an, soligt och i princip vindfritt. Enda missen är väl att underlaget är alldeles för isigt på många ställen. Tidigare i veckan var det plus-grader och det har inte snöat någon märkbart efter det, vilket medför ren isgata på en del ställen. Mindre kul när man ibland trampar rejält på fint underlag (packad snö är det bästa vinterunderlaget, mjukt och fint) för att plötsligt befinna sig på isgata i 30km/h.

Tyresta

Olika sätt att rida på. Jag vet vilket jag föredrar.

Så här ska en grusväg se ut på vintern.

Var tvungen att gå på flera ställen i skogen och ta det riktigt lugnt (läs bromsa sig nedför) i många nedförsbackar så snittet är inte mycket att hurra för. Tur att det vid vinter-distans är tid och inte sträcka som räknas. Rundan är inspirerad av Johan A som tog en tur där i förra helgen. Riktigt fin vända runt Tyresta och Vissvass (helt nya vägar för mig) med grym potential både för kommande landsvägskörning och grusrundor med CX.

Tyvärr var både kiosken och båtuthyrningen stängda

Havet!

Is i skägget

Och för att återknyta till inläggets titel... Jag träffade på en del andra cyklister idag. Dels ett helt gäng som körde 2-par strax efter Vissvass (jag är själv lite tveksam till klungkörning en sån här dag med tanke på underlaget) och ett antal ensamma cyklister också. Jag retar dock upp mig lite på ett par av dessa som jag träffade mellan Tyresö och Saltis. Tänk dig följande scenario: du kommer cyklande helt ensam på en skogsväg mitt ute i intet. Du möter, i motsatt riktning, en annan cyklist med samma typ av cykel (cross), även denna klädd i träningskläder och uppenbarligen mitt uppe i ett träningspass. Den mötande cyklisten hälsar på dig. Hälsar man inte tillbaka då?!?

Eller jag vet inte, han (dem) kanske gjorde det hemliga TdF-tecknet till mig och det har jag ju inte lärt mig ännu. 3 timmar, 13 minuter och 72 km skrapade jag ihop idag i alla fall.

Långa skuggor vid lunchtid

Erstavik