Tuesday, October 18, 2016

Fett, fötter och FTP

Hösten har nog börjat komma på riktigt nu. Någon slags pesudosommar och ett högtryck stretade emot länge, men de senaste veckorna har tempen börjat krypa nedåt rejält och det här gråa och halvfuktiga verkar liksom ha kommit för att stanna. Skönt att det ännu inte börjat regna i alla fall.

I  fredags var jag och Michelle ute för att finslipa lite växlingar och testa på det här med att köra swimrun under riktigt kyliga förhållanden. Jag skulle tippa på att det var runt 10 grader i luften och 8 grader i vattnet (enligt tavlan vid Hellasgården i alla fall). Vi körde på i en knapp timme, och det fungerade faktiskt. Visst var det kallt, men ändå hanterbart. Nu var den längsta simningen runt 500 meter och i Tyskland kommer det att vara flera simningar på över 1000 m så givetvis kommer det att finnas gott om tid att bli rejält kall. Nu verkar det dock som om vattentemperaturen kommer att hålla sig runt 12-14 grader och lufttemperaturen runt 8-9 grader vilket spontant känns helt ok; hanterbar temp i vattnet och ingen risk att överhettas vid löpningarna. Kul ska det bli i alla fall.


Men... rubriken på blogginlägget lovade ju faktiskt något annat. Om vi börjar med fettet då. Jag har ju haft en del problem med magen i omgångar. I första läget tror jag att det var allt smärtstillande i samband med mitt första diskbråck som pajade den. Sen har jag också behövt göra mig av med magsårsbakterier också. Och efter det har det nog ändå varit lite extra känslig, speciellt i samband med löpning. Det är det ena. Det andra är ju att jag faktiskt har ett område i min träning och utveckling som jag faktiskt förbisett mer eller mindre helt och hållet, och det är kosten och näringen. Med anledning av detta samt att min fru tjatat på mig tillräckligt länge, masade jag mig iväg till Sebbe som hjälpt Anna med kost, näring och träning. Trots min naturvetenskapligt skeptiska approach till sådant (närings- och kostråd är verkligen inte någon exakt vetenskap) bestämde jag mig ändå att ge Sebbe en chans.

Vi konstaterade ganska snabbt att jag är en väldigt kolhydratdriven person och det är väl inte något nytt för mig. Med tanke på annat i mitt allmäntillstånd tyckte Sebbe att vi skulle försöka styra bort lite från det och dessutom lägga av med mjölk (jag drack nog minst en liter mjölk om dagen innan). Så nu 24-timmarsfastar jag en dag i veckan och har dessutom styrt om mina frukostar till att i princip vara helt fett och proteinbaserade. Dagen börjar alltid med en kopp kaffe med en tesked smör och en tesked kokosolja. Smakar faktiskt inte alls så illa som det låter. Och jag tror ta mig tusan att jag faktiskt mår ganska bra av det. Som ett nästa steg kommer han väl säkert vilja eliminera mer kolhydrater från lunch och middag också. Den som lever får se.


En annan sak som vi pratat om och börjat arbeta med är mina fötter. Och då handlar det givetvis om min benägenhet att krampa under längre löpningar. Sebastians tes är att det sitter ihop med kosten (givetvis är det inte bara kolhydraterna som är grejen, utan också rätt tillskott) och med det faktum att mina fotvalv inte är tillräckligt starka och "felkalibrerade" med mina benmuskler. Säga vad min vill om mina kramper, men de är ganska konsekventa i hur de utvecklar sig och följer i princip samma mönster varje gång (börjar insida lår för att sedan sprida sig runt knäna, sen runt fotlederna och slutligen far de runt omkring i vaderna). Med anledning av detta har vi börjat specialträna mina ben för att få bukt på detta. Känns onekligen lite märkligt att stå och göra små fåniga övningar med gummiband, men ändå få rejäl träningsvärk efteråt.

Slutligen då FTP. För ett par år sedan var jag ju med i en studieGIH som skulle undersöka hur placering av klossarna på cykelskorna påverkade löpningen (i triathlon). Den studien gjordes av en Masters-student och nu är det dags att genomföra studien på "riktigt". Jag fick en inbjudan och var givetvis inte sen att hänga på. Som en första del studien gjordes ett ramptest på cykeln för att ge oss lite tröskelvärden. Jag sa att jag förmodligen borde ligga på runt 270-275W i FTP (inte direkt formtoppad just nu). Testet landade på 277 monarkwatt vilket torde ge en FTP på knappt 300W eller 3,9 W/kg. Inte alls illa pinkat, men absolut inte oväntat med tanke på att jag faktiskt börjat göra hyfsat bra ifrån mig på tempoloppen under den senaste tiden. Vo2-max landande på 63.3 ml/kg/min vilket inte heller är illa.

Elit bland 40-49-åringarna minsann...

Friday, October 7, 2016

Och vad händer egentligen nu då?

Sommaren nästa år är ju till stor del spikad. Utöver 2xIM och Ultratri ska jag väl hitta lite tävlingar som på väg till första kraftprovet också. Borås Triathlon (halv IM) går 4 veckor innan Klagenfurt och skulle absolut kunna vara en idé. Nästa år ska det tydligen vara en sprint där också och det är nog inte helt omöjligt att få med sig Anna och Valencia på den. Annars brukar ju även Örebro och Sövde gå i lämplig tid innan. Sen blir det väl några kortare saker också typ Väsby Triathlon, Uppsala och sånt. Som vanligt alltså.

I övrigt så har väl säsongen så sakteliga dragit igång. Min längtan efter coach bar inte riktigt den frukt som jag vill så än så länge står jag utan. Min planering ligger f.n. på en traditionell prep-base-build-peak-race-periodisering och nästa vecka är den sista i prep-fasen. Funderingen är nu om jag ska köra traditionellt eller försöka mig på det här med omvänd periodisering; dvs att köra mer hårt och kort nu för att successivt öka volymen samtidigt som farten övergår till att vara mer tävlingslik. Egentligen behöver jag väl kanske inte bestämma mig just här och nu, men det börjar nog snart bli dags.


För den närmsta tiden är det annars Sörmlands Ultra Marathon som gäller. 50 km Sörmlandsled från Björkhagen till Haninge. Tanken är väl inte mer än att få ett bra och trevligt distanspass i skogen. Förhoppningsvis utan att vara helt död i benen dagarna efter, även om långpassen lyst med sin frånvaro den senaste tiden. Sen kan jag väl också nämna att jag min partner till 1000 Lakes har bytt namn från Sofi till Michelle. Sofi har varit liten småskadad och sjuk en del under hösten och kände sig lite osäker på sin medverkan och då passade jag på att fråga Michelle istället. Tror att det kommer att bli väldigt bra. Vi är nog lite jämnare i både simning och löpning också så helt plötsligt börjar jag nog fundera på om vi faktiskt inte borde kunna tänka lite på placering i alla fall. Det största orosmomentet just nu är att det nog kommer att bli kallt; verkar som om temperaturen i Tyskland håller sig runt 10 grader samtidigt som sjöarna kyls ner ganska fort. Det i kombination med simsträckor på 1500m kan bli intressant. Minst sagt.

Den här bilden dök upp på Svenska Triathlonförbundets hemsida. Ren glädje fångat i ett ögonblick. Så stolt över min lilla tjej!