Wednesday, February 22, 2017

Träningen går nog ganska bra trots allt...

För trots det här med knät så rullar ju själva träningen på ganska bra ändå. Coach KJ har mig i en tröskelperiod just nu och det känns. Minst sagt. Tidsmässigt är det kanske inte superimponerande med dryga 12 timmar i veckan (givetvis medveten om att det beror på vem och vad man jämför med). Belastning är dock absolut i den övre skalan med en TSS (Training Stress Score) på 900 per vecka och ökande under ett par veckor nu. Dryga 2 veckor är avklarade och jag går nu in i sista veckan innan det är dags för en lugnare vecka.

Kortfattat ser min vecka ut så här:

Måndag Löpning - lätt 45-60 minuter
Sim - teknikfokus (tränare på kanten) 60 minuter
Tisdag Cyklel - intervaller i zon 4 (tröskel) 60-75 minuter
Onsdag Löpning - intervaller i zon 4 (tröskel) 60-75 minuter
Torsdag Sim - fartfokus 60 minuter
Fredag Cykel - sweetspot ca 90 minuter
Lördag Löpning - distans (med zon 3-intervaller inlagda) 120 minuter
Söndag Sim - distansfokus ca 75 minuter
Cykel - distans ca 3 timmar

På onsdagarna brukar jag klämma in en timme med PT också. Initialt var det ju för att arbeta med och stärka min löpning, men tyvärr har det blivit väldigt mycket knä-rehab senaste tiden. Tycker nog att det mesta flyter på ganska bra och jag kan genomföra passen på ett bra sätt. Det som jag egentligen har mest problem med är onsdagens löpintervaller. Pga planering och livet måste jag köra tisdagens cykelintervaller i Z4 på kvällen (efter middagen) och sen löpintervaller i Z4 kl 6 på onsdag morgon. Utan frukost givetvis. Kan inte påstå att jag är helt stursk då...

Det här ser jag fram emot på fredag #tgif
Men bortsett från det tycker jag nog att de flesta passen flyter på. Glädjande nog har jag faktiskt också lyft mig på cyklingen trots att vi inte lagt någon specifik fokus på just det. FTP-testet för några veckor sedan landade på 295W under 20-minuterstestet och alltså en uppskattad FTP på 280W, eller 3,9 W/kg, vilket nog är den högsta jag kört med. Alltid något.

Det var länge sedan som jag "längtade" efter en lugnare veckan, men det gör jag faktiskt nu och det ser jag ändå som något positivt. Jag känner mig lite småsliten i kroppen, men ändå på ett positivt sätt. Om jag tittar tillbaka i min statistik så finns det givetvis många veckor med en TSS på över 1000, men det är oftast i kombination med betydligt fler timmar och en lägre intensitet. Så med det i åtanke är det nog faktiskt så att jag just nu tränar "hårdare" än vad jag gjort tidigare. Och förhoppningen är ju att det ska ge nya (och bättre) resultat än tidigare.

Monday, February 13, 2017

Knä v2.0 - skulle nog behövas

En kort reflektion på förra veckans post: inser att jag är lyckligt lottad. På så många plan!

Men så finns det ju små moln på himmeln emellanåt. T.ex. knät. Problemet ligger nog just nu inte så mycket i att jag inte kan böja knät ordentligt, utan snarare att jag inte kan sträcka ut det riktigt. Det saknas liksom några grader för att höger ben ska hamna i samma sträckta läge som vänster ben förmår. Och det är i knät som det tar stopp. Min läkare sa initialt att jag skulle räkna med att det kan ta upp till 4 månader innan svullnaden i brosket och knät skulle lägga sig. Nu är det över 4 månader sedan det hände och uppenbarligen är det fortfarande tillräckligt svullet på insidan av knät (ingen egentlig synlig svullnad på utsidan längre) för att rörligheten inte ska vara helt okej. Resultatet av detta är att knät "skaver" till och från, både på höger och vänster sida och att det krasar under knäskålen i bland. Men i princip ingen direkt smärta alls.

Oförmågan att sträcka ut ordentligt ger sedan ett gäng följdproblem. Dels blir mitt högerben och höger skinka väldigt sargad efter löpning. Speciellt efter längre pass. Då sitter stelheten kvar i hela baksida vad/lår/skinka betydligt längre än på vänster sida. Den sneda ställningen som det resulterar i ger sedan muskulära problem i ryggen, som ger snedställning i bäckenet, som ger benlängdsskillnad, som ger... Och till slut vet man liksom inte riktigt vad som är orsak och verkan längre.

Hårigt och blekt ben. Klara off-season-markörer. Och så knäskyddet förstås.
För mig skriker det här menisk, eller lös broskbit. Men tyvärr visade den första MR-undersökningen inte på några lösa broskbitar och inte heller några större skador på menisken. Min tes är därför att detta hänt efter den första undersökningen. Något som talar emot detta är att jag de senaste veckorna gått med ett knäskydd som dels ger stadga åt knäskålen och dels driver den åt vänster (inåt) och då faktiskt fungerar riktigt bra. När jag tar av mig skyddet så upplever jag att problemen blir större igen. Det skulle då tala för att det faktiskt är en fixering av knäskålen och stärkandet av muskler som håller den på plats som är den stora grejen. Det som jag dock känner talar emot det är ju att jag inte haft några som helst problem med knät innan incidenten. Det förklarar inte heller varför jag har nedsatt rörlighet i knät.

Och det största problemet i sig är väl just att jag inte vågar lita på att knät ska göra som jag vill. Känslan är någonstans att det skulle kunna braka ihop när som helst. Och det är inte någon trevlig känsla. Speciellt inte någon känsla som jag ha inför eller under den kommande sommaren.

Friday, February 3, 2017

Ytterligare lite perspektiv på 2016

En kollega sa: "Du är ju aldrig hemma" och syftade på att jag reser mycket. För några år sedan reste jag/vi i princip aldrig utomlands. Kanske någon charter typ vart 4:e år eller något. Jag har aldrig rest speciellt mycket utomlands, varken i min barndom, ungdom eller senare. Helt ärligt så ansåg jag nog då att det inte riktigt var värt pengarna och prioriterade annat. Det där har jag ju släppt lite på nu, minst sagt, och prioriterar verkligen resande på ett helt annat sätt. Det har givetvis mycket med min nyfunna hobby - triathlon - att göra, men familjen protesterar inte direkt över att få se mig sporta på nya ställen. Gärna i kombination med möjligheter till sol och bad. Och det känns väl lite som om det är en ganska viktig del av grejen med mitt tävlande. Om varje tävling hade gått i Vansbro (no offence) tror jag inte att det hade varit lite intressant för Anna och Valencia att föja med. Under 2016 hann jag/vi med:
  • Dubai - vecka med familjen och IM 70.3
  • Fuerteventura - weekend med TT och Challenge Fuerteventura
  • Lanzarote - vecka med Anna och IM Lanzarote
  • USA - 4 veckor med familjen och IM Lake Placid
  • Frankrike - weekend med Anna och företaget.
  • Tyskland - helg med Michelle och 1000 Lakes
  • Thailand - vecka med TT och IM 70.3
  • Singapore - knappt 2 veckor med familjen

CX-VM var kallt, lerigt, blött och helt underbart!
Reseplanerna (utanför Sveriges gränser) som det ser ut för 2017 hittills:
  • Luxemburg - helg med bästa CX-klubben på CX-VM
  • England - London
  • Frankrike - lång weekend i Nice med massor av cykling
  • Frankrike - över påsk i Cannes med familjen och Cannes International Triathlon
  • Frankrike - lång weekend i Paris med Anna och företaget 
  • Österrike - med Jocke till IM Austria
  • Thailand - vecka med TT

Alla tävlingar för 2017 är väl inte riktigt spikade ännu men det börjar väl utkristallisera sig så smått. A-tävlingarna: Klagenfurt, Ultratri och Kalmar är i alla fall spikade och det som återstår är väl att lägga ut lite lämpliga delmål runt omkring dessa.

Även om det inte blev riktigt lika mycket tävlande under 2016 som 2015 blev det ju ändå en hel del:

8 st triathlon blev det under året; 2 IM, 5 HIM och 1 sprint. Betyder alltså att jag är uppe i 35 triathlontävlingar sammanlagt.

Avslutar den här listtunga posten med ett av mina absoluta favoritfoton från 2016. Tycker liksom att det speglar hela känslan med med triathlon; styrkan, naturen, friheten, ensamheten, strävan att komma framåt. Att det dessutom är fint väder och bilden är tagen under den bästa semestern någonsin gör ju inte saken sämre. Nu lämnar vi 2016 och fokuserar helt och hållet på framtiden.