Tuesday, October 13, 2015

Insikter

Insikter kan drabba dig ibland. Och ibland till och med mig. Det kan vara bra insikter och det kan vara jobbiga insikter. Jobbiga att få och jobbiga att hantera. Jag drabbades av en eller flera sådana helgen. Insikter som förmodligen var både bra och lite jobbiga. Egentligen var det nog mest ett antal tankar och funderingar som ledde till någon slags insikt och en idé till förbättring/förändring hos mig. So, here we go:

Lördagens CX-race; helt otränad för den typen av cykling, som skiljer sig ganska mycket från att nöta tempobåge och dessutom helt tekniskt ovan. Och givetvis kommer vi till en bana som innehåller massor av det som jag är allra sämst på: skrå-åkning och svängar. Knappt några partier med slätdrag och "trycka på" alls. Loppet var roligt i ett kvarts varv, sen åkte mitt framhjul ner i svacka i gräset under skrååkningen och jag vurpade. Upp igen för att försöka hänga på bara för att ett halv varv senare, på nästa skråparti, göra samma misstag igen. Och nu vara helt avhängd. Sen var det inte kul...

Jag gjorde något halvhjärtat försök att jaga framåt och ansträngde mig lite för att inte bli omkörd. Men det var ingen som helst geist i min åkning och jag funderade mest på att bryta. Väl i mål, med den trots allt ganska sköna mjölksyriga tröttheten i benen, intalade jag mig själv att det faktiskt är kul. Men jag vete fasen om jag trodde på det egentligen.

TT sida vid sida vid 8 km - jag ler åt fotografen, inte åt känslan och det blivande resultatet.
Hässelbyloppet på söndagen; givetvis hybris att köra CX på lördagen och sedan tro att man ska göra bra ifrån sig på 10 km dagen efter. Redan där ett generalfel, otränad eller inte. Och jag vet inte riktigt heller vad jag hade förväntat mig? Till de som frågade sa jag att jag givetvis ville under de där 40 minuterna. Fast jag borde inse att det bara är rena dumheter att tro det med tanke på hur länge sedan det var jag tränade att faktiskt springa fort under längre perioder, skadad fot, löpupphåll, m.m.

Det var fint väder, väldigt trevligt att träffa på ett gäng kompisar innan och när starten gick tryckte jag på i ett 3:50-tempo. Det höll i 5 km (som jag passerade på runt 19:40) och sen var jag slut. Slut i benen, slut mentalt och slut som artist. Jag ville inte springa längre och började gå. 

Jag började alltså gå... i tävlingsklassen på ett 10k-lopp. Det är f-n i mig inte okej. Försökte ta mig samman, men hade ingen som helst vilja. Gick ett par gånger till innan jag tog mig i kragen och tryckte på de sista 2 km in i mål på 42:46. Det är i min värld och med mina mått mätt en väldigt dålig tid. Hade jag haft lite vilja och mental styrka kvar hade jag förmodligen kunnat kriga mig under 41 minuter. Inte under 40, men väl på en tid som varit okej. 42:46 är inte okej...

Simträningen m TT flyter på i alla fall
Och insikten då? Jo, jag kan inte lura mig själv längre; jag är mentalt, tävlingsmässigt, slut just nu. Viljan att ladda om, bita ihop och trycka på när det gör ont finns inte där för närvarande. Att min kropp är trött och inte svarar lika bra nu som i juni är väl inga konstigheter. Det är jag väl medveten om. Men att pannbenet kunde ta slut hade jag inte räknat med.

Så vad gör jag av det här då? Jo, jag fortsätter med att ta det lugnt på träningsfronten några veckor till och framförallt så skippar jag alla tankar på något som helst fortsatt tävlande i höst. Det är ju givetvis CX:en som får lida mest; inget CX-SM (trots hemmaplan och allt), ingen tour till Eksjö eller något annat. Tävlingssuget skall rehabiliteras och vara hyfsat vaket i slutet på november i stället. Det är tanken i alla fall.

Thursday, October 8, 2015

Intet nytt på någon front...

Vad har då hänt sen senast? Egentligen inte så mycket. Jag åkte till Italien med jobbet några dagar; konfererade, drack och åt gott (det är ju trots allt viloperiod) och stukade foten nååå jävulskt när jag skulle ta en löptur på morgonen. Vänsterfoten var det som stukades. Högerfoten hade ju en stortånagel som var på väg bort och en lätt inflammation i hälsenan fortfarande, så det var ju tur att det inte den...

Verona i morgonljus
En något stukad fot...
Så med anledning av detta har jag beordrat mig själv löpvila de senaste veckorna. Sprang ett första pass på löpband i tisdags och klämde givetvis till med TT:s toppningspass inför Hässelbyloppet på söndag. 3 km i 10 km tävlingsfart (3:55 min/km) + 4x400m i 3:30 min/km-tempo. Lugn och fin start, eller inte... Med det bevisade jag för mig själv att jag i alla fall kan springa utan smärta och att jag i alla fall klarar av att springa 3 km i tävlingsfart. Sprungit har även Anna och Valencia gjort, närmare bestämt Tjur- och Kalvruset. För en gångs skulle var det jag som sprang runt som fotograf och ordnade all logistik runt tävlingen. Kändes riktigt bra.

Kalvruset!

Tjurruset!
Annars har jag cyklat några lugna pass, kört simning 3 dagar i veckan med TT och faktiskt tagit en hel del vilodagar. Tänkte ta och kicka igång träningen på riktigt med söndagens Hässelbylopp och se det som ett testlopp över 10 km. Och just det, råkade väl kanske anmäla mig till en deltävling i CX-cupen, Uppsalacrossen som går nu på lördag. Ska bli intressant att se hur många placeringar bättre än sist som jag kan bli. Har inte kört ett enda CX-pass i år så förberedelserna är verkligen noll och intet.

Nästa helg åker jag ner till Skåne för att hälsa på mamma och träffa Jesper för lite cykling och hjulköp. Har övergripande börjat planera nästa säsong också. Ska väl berätta lite om de övergripande planerna snart. Kan bli hur kul som helst!