UltraTri Sweden dag 0 [RR]

Strax efter klockan 7 på torsdagsmorgonen hämtade vi Linda i Bagarmossen. Dagarna innan hade jag varit ledig och kunnat fixa det sista med utrustning och planering (dock inte helt lyckat skulle det visa sig, även solen har sina fläckar). Lindas cykel åkte upp på taket och sen började vi köra mot Onsala och Gottskär. Resan gick fort och lunch käkade vi i Gottskärs hamn. Givetvis pasta. Efter att ha ätit en osedligt stor glass (våffla med 3 kulor, mjukglass, sylt, grädde, topping, strössel och chokladboll på) begav vi oss till Gottskär hotell för incheckning, briefing och middag.

Vi var lite tidiga men det var inga problem att checka in direkt. 8 deltagare skapar ju inte några köer . Redan från första början märktes den familjära stämningen som sen skulle fortsätta hela helgen. Alla hälsade väldigt glatt, funktionärer såväl som deltagare, många kände varandra sen tidigare och många av funktionärerna hade dessutom själva kört loppet tidigare. Mitt namn kunde de givetvis. Skrev under några papper och fick ut 2 stora plastlådor med utrustning och som sen skulle användas till växlingarna under sista dagen. Träffade även på fotografen Christer som jag visste var gammal barndomsvän till min mamma (och som jag tidigare träffat på hennes 40-årsdag).

Inskrivning

Gemensam tur ner till hamnen

Hela startfältet samlat

Tiden innan briefingen gick sedan åt till att lösa ett problem som jag tidigare inte tänkt på. Linda skulle ju cykla med mig (eget träningspass) på del av cykelsträckan första dagen och frågan var då hur vi skulle säkerställa att Anna hittade rätt med bilen. Hon har väldigt många starka sidor men just kartläsning är kanske inte en av hennes superkrafter.. Min förhoppning var att den Google Maps-karta som UltraTri gjort själva skulle kunna användas som ”oleat” till den vanliga kartan som man kan visa via CarPlay, men så lätt var det inte. Försökte då göra en vägbeskrivning där man lägger in vissa ”via”-punkter för att få rätt sträckning. Problemet var bara att det verkade finnas någon bugg i Maps, för varje gång som jag skickade sträckningen (via mail) till Anna så försvann någon punkt och vägen blev fel… Frustrationen var stor! Till slut lyckades vi redigera rutten direkt i Annas telefon och trodde att vi fick till det. Ack så fel vi hade.

Sen var det dags för briefing. Pga Corona fick endast en support sitta med. Det blev Anna som gjorde mig sällskap samtidigt som Linda satt ute och läste Road Book och kartor. Briefingen inleddes med lite presentationer, en film och ett PPT-bildspel. Överlag bra, men inget egentligt nytt för min del bortsett från att jag fick klart för mig att funktionärerna kunde ta hand om båda lådorna sista dagen. Vattentemperaturen uppskattades till 16-17 grader och enligt utsago hade brännmaneterna förpassat sig till lite mer djup under den senaste tiden. Tyvärr drog briefingen ut på tiden lite och helt plötsligt blev det ganska bråttom om man skulle hinna äta kvällsmat innan det var dags att åka ut till Nidingen. Det blev givetvis pasta igen, och läsk med riktigt socker. Jag kollade sen min Nidingen-väska för sista gången innan det var dags att i samlad trupp promenera ner till hamnen och den RIB-båt som skulle köra ut oss. Stämningen var precis som tidigare glad och uppsluppen.

Jag och Håkan ser ju glada ut innan i alla fall

Och Anna och Linda likaså

Nidingen avtecknar sig mot horisonten

Jag hade listat ut att det var ett erfaret gäng som var på väg ut till Nidingen; Johan som vunnit Celtman 2 gånger och som bland annat varit 3:a på VM i multisport, Håkan som kört 2 gånger tidigare och som vunnit en gång, Jonas som kört året innan, Olle som kört en gång tidigare (2:a) och som dessutom kört Ultraman på Hawaii och sånt, Oscar som jobbat som funktionär alla år som tävlingen gått och Tora som i alla fall cyklat stora delar av sträckan under förra årets tävling. Och så var det jag och Erik från TT. Jag hade inte någon egentlig aning om hur det skulle gå, hur jag skulle placera mig eller vad jag skulle satsa på. Johan skulle vinna, det var det enda som var säkert. Håkan verkade vass och Jonas verkade ha tränat väldigt bra. Övriga hade jag inte någon större aning om. Kände dock i alla fall att en plats i den övre halvan av fältet borde vara möjligt. Men huvudfokus var givetvis att ta sig i mål. Bara det är ju liksom en prestation egentligen.

Efter gruppfoto på kajen var det dags att åka. Jag i båt tillsammans med 7 andra deltagare, 2 fotografer och Robert och Ann-Marie som anordnade tävlingen, och Anna och Linda som åkte tillbaka till hotellet för att sova och möta upp vid simningen nästa dag. Vädret var strålande och det tog ca 45 minuter ut till Nidingen. Vi passade på att stanna upp vid Malön som vi skulle simma förbi samt vid Lillelands fyr där starten skulle gå. Det var lite småstökig sjö emellanåt, men utlovades att det skulle vara bättre nästa morgon. Nidingen var inte någon stor ö, men väldigt vackert och häftigt att befinna sig på en ö mitt ute i ingenstans. Och ganska respektingivande att vi faktiskt nu stod inför det faktum att enda sättet härifrån för oss var att simma tillbaka. 

Nidingen - inga nattklubbar på ön direkt.

"Dit ska ni simma i morgon" - Robert pekar och berättar.

Avlastning - alla verkade ha med sig jättemycket prylar. Jag var väldigt orolig för att ha glömt något

Det första som hände var att vi fick prata med våra kajakeskorter som nu också var på plats (de hade givetvis paddlat ut). Jag blev tilldelad David som var några år äldre än jag, och verkade vara en väldigt erfaren havskajakpaddlare. Han hade dock inte paddlat som eskort förut så det var något som var nytt för oss båda. Vi kom i alla fall överens om att han skulle ligga på min läsida så att han inte skulle driva in i mig, att han skulle försöka hålla samma höjd som jag så att jag skulle kunna se honom vid varje andning åt det hållet, att han fullständigt skulle ansvara för navigeringen och att han skulle säkerställa att jag tog gel och sportdryck var 45:e minut.

Efter det snacket fick vi rum tilldelade (jag delade med Erik från klubben) och så serverades kvällsfika. Klämde i mig så mycket som magen höll för och hoppades på att kaffet dessutom skulle sätta lite fart på den. Avslutade sedan kvällen med att sitta uppe i en av fyrarna, spana på en magisk solnedgång, dricka lite alkoholfri öl, äta smågodis och snacka triathlon och corona med några andra deltagare. Någon gång här började det dessutom bli väldigt påtagligt för mig att det snart var dags att tävla. Kollade igenom utrustningen en sista gång innan det sen var dags att lägga sig. Hade ju trots allt varit vaken sen kl 6 på morgonen så det var inte några större problem att somna. Erik hade med sig noise-cancelling-hörlurar och det var nog ett bra drag med tanke på alla häckande och skrikande fåglar. Bortsett från att jag var tvungen och gå upp och gubbkissa mitt i natten (eller nervös-kissa?) sov jag förvånansvärt bra och vaknade ganska utsövd när klockan ringade vid 5 morgonen efter.

I samspråk med David, min blivande kajakeskort

Däruppe i fyren satt vi och snackade strunt, drack (alkoholfri) öl och åt smågodis.

Fortsättning följer...