Den här cykelmiljarden nu då…

För ett par år sedan lanserades cykelmiljarden i Stockholm. Det var något politikersnack om ett 1 miljard skulle satsat på cyklelinfrastruktur över en 7-årsperiod. Inte klart och tydligt vad som skulle göras, inte alls tydligt om vad som skulle hända över mandatperioder vid ev. maktskiften, inte klart om hur och när något skulle klubbas igenom.

Men ändock: ”Vi satsar en miljard på cyklingen!”. Det låter ju jättebra och jättemycket och givetvis sög cykeltyckare, bloggare och annat löst folk – läs journalister – åt sig och skrev lyckliga tweets, inlägg och artiklar i mängder. Och vips var ”cykelmiljarden” etablerad som begrepp; som något bra som (pro-bilisten) Ulla Hamilton & Co faktiskt givit oss cyklister. Med stor sannolik betalade även Stadshuset en större faktura till någon PR-byrå i Stockholm.

Köpenhamn och Amsterdam... jo tjena.

Och nu då, tre år senare, vad har hänt? Cyklistbloggen försökte gräva lite i det hela men kom inte särskilt långt. I allra bästa fall kunde de i alla fall lista ut att pengar eventuellt använts för att minska bredden på en cykelväg vid ett nybygge. Inte ens politikerna själva som lovat pengarna kan säga vad de har gått till eller ska gå till. Jag frågade Per Ankarsjö (c) på twitter om det var "på riktigt" när han tweetade om en cykelplan som skulle fastställas. När jag relaterade till cykelmiljarden var han helt oförstående; det är klart att allt är på riktigt!

Men, bortsett från att det via trafiknämnden inte går att ta reda på planerna för pengarna så borde man ju efter två år i alla fall kunna märka några spår av pengarna som ska spenderas? Om jag ska svara personligen på den frågan är väl tyvärr svaret inte så upplyftande.

Jag har året-runt-pendlat i ca 4 år nu. Jag cyklar i princip dagligen från Örby/Älvsjö till Gärdet/Östermalm. Via ett ”regionalt cykelstråk” och via pulsådern Götgatan-Slussen-Skeppsbron i stan. Och vad har då hänt på min pendlingssträcka under dessa fyra år? Och svaret är tyvärr: absolut ingenting!

Sopsaltare FTW! Men tyvärr har den nog inget med cykelmiljarden att göra.

Potthålen ligger kvar på samma ställen, kanterna är lika skarpa som tidigare, de smala passagerna och knepiga kurvorna är kvar, vattensamlingarna pga dålig dränering är kvar på samma ställen, linjerna är fortfarande lika osynliga på vissa ställen. Nu senaste har en entreprenör grävt ner en kabel och lämnat en halvmeter lång grusränna rakt över cykelbanan. Den har varit där i en månad nu, trots felanmälan. Bara ett exempel på att man från trafikkontorets sida faktiskt inte bryr sig särskilt mycket om cykelinfrastrukturen.

Det enda som faktiskt har hänt (som jag har sett och som även gäller andra ställen än min pendlingsväg) är relaterat till ombyggnationer eller nybyggnationer av annat (exempelvis Nybrokajen, ”arenaleden”) och som då tvingat fram en ombyggnad av cykelvägen. Något som faktiskt hänt är att sopsaltaren hanterat sträckan Örby-Gullmarsplan under vintern. Och det har verkligen varit ett lyft jämfört med förra året då man skulle satsa på snöröjningen. Men en sopsaltare och snöröjning borde väl inte en del av ”cykelmiljarden”.

Öronmärker man en ”cykelmiljard” borde den väl användas till att förbättra och bygga ut befintligt infrastruktur? Det kan ju inte vara så att sådana pengar ska användas till att finansiera cykelvägar vid nybyggen (exempelvis ombyggnaden av området vid Älvsjö Station) för det ska väl vara finansierat ändå? ”Näe, det blev inga bilvägar till det nya köpcentret eftersom vi inte hade någon bilmiljard som skulle kunna finansiera några sådana.”. Tror inte att det skulle låta så.

Undersökt sträcka i Krister Isakssons rapport

2009 genomförde Krister Isaksson (då trafikplanerare på Trafikkontoret vid Stockholms stad) en framkomlighetsrapport runt pendlingscykling i Stockholm. En av de sträckorna som filmades, mättes och utvärderades var en del av min sträcka; Huddinge-Slussen. Ett antal problemområden pekades ut; vissa som störningsmoment till vissa som rent trafikfarliga. Idag, 5 år senare, men med betydligt fler cyklister på stäckan, ser det exakt lika dant ut som då. Eller... eftersom inte något underhåll genomförts, är det nog faktiskt sämre. Misstänker tyvärr att detsamma även gäller övriga sträckor.

Bedrövligt var ordet, sa Bill. Illa illa, sa Bull.

Snabba cyklister igen...

Som uppföljning på mitt lilla skriveri om huruvida cyklister får ha bråttom eller inte har jag engagerat mig i några diskussioner på det här inga internätet om just detta. Om att cykla lite snabbare än genomsnittet. För att sedan behöva diskutera huruvida det är så att alla som cyklar snabbt är spandex-snubbar som tränar och jagar KOM:s. För att sedan behöva försvara alla cyklister och förklara att de inte är ansvariga för allt ont som skett i världen. En helt vanligt cykel-diskussion alltså.

Och visst är det tröttsamt, men uppenbarligen nödvändigt. Min bestämda uppfattning är att cyklisterna måste börja bete sig som ett eget trafikslag; ett trafikslag som i stadstrafik har betydligt fler likheter med bilar än vad det har med fotgängare. Olyckligtvis ser sig många cyklister som fotgängare på två hjul.

Om cyklister skulle börja se sig mer som bilar än som fotgängare, och som ett eget trafikslag, skulle de bli betydligt bättre accepterade av bilisterna, och cyklingen skulle då förmodligen få en annan, utvecklande behandling av myndigheter, trafikverk m.m. Till skillnad från den styvmoderliga, och anklagande behandling som den får idag (det är farligt att cykla, alla cyklister är vettvilliga idioter, hade bara alla haft hjälm så hade det inte varit några olyckor allt...)

Men hur fasen ska cyklister börja kunna se annorlunda på sig själva när de inte ges den möjligheten i infrastrukturen? Vem ska liksom börja och hur? Cyklister är just nu ett trafikslag på totalt undantag, en trafikgrupp som man knappt alls tänker på när det pysslas med infrastruktur. Och det får ju tyvärr till resultat att "grupperingen" skapar sig egna regler om vad som är okej eller inte. Och eftersom utrymmet är trångt blir det konflikter med andra trafikslag och även inom de egna leden.

Och för att återgå till det här med farten: ponera att någon cyklar med knapp styrfart och har full fokus på sin mobiltelefon (gärna med musik i lurarna). Ponera sedan att jag cyklar om i en högre hastighet och denna invid blir överraskad och kränger till. Den allmänna uppfattningen är då att jag kört vårdslöst, inte visat hänsyn, etc. Jag (som cyklar snabbare) skall alltså visa hänsyn till alla andra på cykelbanan oavsett vad de pysslar med. Det tycker i alla fall väldigt många.

Ponera sedan motsvarade situation på valfri 70-väg: vi har en bilist som kör i 30 km/h (utanför rusningstid), svajar lite mellan körfälten eftersom bilisten håller på att uppdatera sin FB-status... Och vi kan väl stoppa där, för det skulle aldrig accepteras. 99% av övriga bilförare skulle tuta, svära, blänga, tränga sig förbi vid första bästa möjlighet. Och det skulle ju vara helt okej och accepterat, eftersom 30 km/h-bilen är en jäkla bromskloss. Ingen skulle ifrågasätta det. Och att ingen skulle göra det grundar sig väl huvudsakligen på att ett informellt system av regler och normer vuxit fram i biltrafiken under en herrans massa år.

Den här regeluppsättningen finns inte bland cyklister ännu. Säkerligen till viss del för att cyklismen vuxit betydligt snabbare än vad infrastrukturen hunnit med, men också för att cyklisterna är en betydligt inhomogen grupp än vad bilisterna, huvudsakligen vita män mellan 25-65 (ren gissning), är. Då tar det helt enkelt längre tid. Från styrande håll har man ju nu ett gyllene tillfälle att styra denna regelutveckling i en positiv riktning. För egen del anser jag att att man kommer väldigt långt med 3 enkla regler:

• Håll linjen och håll till höger
• Undvik kraftiga inbromsningar
• Inse att du som cyklist är ett eget trafikslag.

Detta lär man ut till nybörjare inom landsvägscykling och så fungerar det också (för det mesta) i bilisternas värld.

Avslutar detta bildlösa och svamliga inlägg med Fredrik Ericssons avslutning av Birkebeinerrittet. Där kan man snacka om att köra snabbt och jag är nästan säker på att Fredrik Wilmann känner sig lite kränkt när Fredrik E (och Magnus Darvell) kör om på upploppet. Dramaturgiskt sett är det en pärla och det går nästan inte att undvika en liten tår i ögonvrån när jag ser det.

Får inte cyklister ha bråttom?

Läste nyss ut det senaste (om det nu är det, jag har en hel bibba tidningar på nattduksbordet som skall läsas) numret med Bicycling.  Det är i alla fall det där numret med Petter bärandes på en cykel på framsidan. Det är mycket Petter Alexis i numret; krönika, reportage och allt möjligt. Jag förstår inte riktigt varför just Petter får den framträdande rollen i tidningen, men han är väl polare med någon på redaktionen eller nåt.

Men det som stör mig är Petters krönika. I korta ordalag handlar den om att hans pappa cyklade mycket och cyklade in i en bildörr, Petter kör på Östgötagatan (kanske lite för snabbt erkänner han) och kör nästan på en cyklist som kommer från "fel håll" och hur han kokar över, ställer sig på gasen och kör efter cyklisten, en hätsk diskussion uppstår och så kopplar han tillbaka till pappan på något sätt och konstaterar att han absolut INTE skulle vilja skada någon cyklist. Jag förstår i alla fall inte riktigt poängen i det hela.

Det är i alla fall två saker i Petters krönika som stör mig en del. Och förmodligen stör de mig extra mycket eftersom jag läser dem i en dedicerad cykeltidning. Dels konceptet "misstänker att jag körde fortare än vad jag borde gjort" och "min första reaktion var ilska och jag ställde mig på tutan" följt av "kände jag hur mitt topplock gick. Jag ställde mig på gasen"… Näe Petter, hur mycket du än cyklar och gillar att cykla kommer jag aldrig att kunna förlika mig med sådana reaktioner. Att göra saker i ilska när man sitter i en bil är liksom inte okej, oavsett vad som händer utanför.

Eller som yrkeschauffören som i Nacka-Värmdöposten kommenterade någon artikel som rörde hastighetsövervakning på 30-sträckor vid skolor: "Det är för jävligt att en snut kan stå där och plocka ens körkort och förstöra ens liv när det kanske bara är så att man haft en dålig dag på jobbet". Bilar är hårda och mycket annat är mjukt… oavsett temperament eller dålig dag på jobbet.

Den andra saken var det här med att han (Petter) tyckte att cyklisten borde ta det lite lugnt vid körning inne i stan eftersom "det är väl ändå inte i stan du cyklar till dig ett proffskontrakt eller vinner SM".  Då undrar jag: varför får man inte ha bråttom när man cyklar? Varför är det så att varje gång som jag cyklar snabbt så är det för att jag tror att jag ska vara med i Touren? Som cyklist kan jag alltså inte ha bråttom till ett möte, att hämta barn eller att gå på affären innan den stänger. Frågar man en bilist som kör för fort om hen tror att hen ska platsa i STCC? Frågar man någon som går/småspringer på trottoaren ifall han tror att han ska vinna 100m på OS? Inte riktigt… Men så fort någon cyklar snabbare än genomsnittet är det memils hit, Tour de France dit och KOM-jakt på det. Men aldrig en dagishämtning.

Metro skriver om cykling

Börjar få lite hopp om livet och är tillbaka på jobbet. Idag fick jag äntligen cykla för första gången på över två veckor. Lyckades faktiskt hålla mig upprätt hela vägen. Igår var det däremot t-bana som gällde. Inte för att jag hade feber eller så... eller det kanske jag nog hade (men bara lite i så fall). Näe, den huvudsakliga anledningen till att jag åkte t-bana handlade om att jag för en gångs skulle var förnuftigt. Plötsligt händer det, typ.

Förra gången jag åkte t-bana var det någon jeppe som försökte ta livet av sig mellan Slussen och Gamla Stan och hela trafiken stod stilla i någon timme (sådana saker brukar drabba trafiken när jag väl bestämmer mig för att åka kommunalt). Något sånt hände mig faktiskt inte igår. Däremot fick jag det tvivelaktiga nöjet att läsa Metro. En Metro som dagen till ära hade en löpsedel som sa något om "cykelsatsningar" (kommer inte ihåg den exakta ordalydelsen).

Och det är väl trevligt! Cykelsatsningen i närtid (dvs. den som jag avhandlade här) skulle ju klubbas och det renderade i en helsida (eller tja, en halvsida om man räknar bort notiser och reklam). Och så den vanliga vinkeln; lite korta fakta om satsningarna (vad jag tycker om de 45 Mkr som tydligen skall spenderas i år låter jag vara osagt) och så några cyklister som får uttala sig. Cyklisterna är överens (även med mig); underhållet och skottningen av cykelbanorna måste bli bättre.

Och ja, jag tror att det är viktigare än att underhållet och snöröjningen på befintliga cykelvägar fungerar bättre, än att Perstorpsvägen i Farsta får en ny cykelbana belagd på befintlig vägbana (som är en av årets satsningar, och där det faktiskt redan finns cykelbana till stor del...). Men någon sådan avancerad vinkel försöker sig Metro inte på. I stället avslutar de hela artikeln med ett säkert kort, för det är ju aldrig fel att döma ut cyklister som (homogen) grupp:
"Det behövs säkrare cykelbanor. Men jag hoppas att de även lägger ner resurser på att utbilda cyklister som ju inte alltid är de bästa, säger Södermalmsbon Elisabet Batell, 54."

Suck...

Kallad (och knäckt)

Efter Ulla Hamiltons lilla snedsteg på Twitter försökte cykelkämpen och stadsmiljörådet Per Ankersjö att "rädda" situationen genom att på @Velonoir:s förslag bjuda in till samtal och ta tillvara på erfarenheter från oss som faktiskt stretar där ute i snöstormen på oplogade cykelbanor. Jag passade på att anmäla mitt intresse och blev faktiskt kallad:

Tillfällena i mitt liv då jag blivit inbjuden till Stadshuset duggar väl inte direkt tätt om man säger som så. Även om det faktiskt har hänt en gång tidigare i samband med en stipendieutdelning vid KTH, på den gamla goda tiden när min hjärna faktiskt fungerade.

Men tyvärr så funkar det ju inte. Har mötesåtaganden just på fredag som jag inte kan flytta på eller ställa in, så jag önskar övriga kallade lycka till och hoppas på att det verkligen kommer ut något bra av detta.

*

Själv har jag väl mer eller mindre lagt av med det här med cykling och träning överhuvudtaget. Har nu varit sjuk i två veckor och är så jävla (ursäkta) less och ledsen över det. Dels är det oerhört frustrerande att inte få träna och dels är det oerhört ledsamt att känna hur form och uppbyggnad fullkomligt rinner ur mig. 2 veckor med feber har verkligen tagit knäcken på mig. Träningsplanen med toppning och peak mot Fuerteventura i april är bara att skrota. Som det känns nu kommer jag att få kämpa bara för att kunna prestera någorlunda vettigt där. Sen är det bara att lägga allt krut på Frankfurt.

Varför hade jag inte bara kunna få en helt vanlig förkylning på i några dagar?

Twitterskola för politiker del 1

Visst är det bra med politiker som är ute på sociala medier och socialiserar. Down with the kids och the vanliga (twittermedia)people liksom... Men ibland kan det kanske vara värt att tänka till både en och två gånger innan man skickar iväg sina interaktioner. Allt ni säger på Twitter, FB eller annat blir er officiella ståndpunkt, det blir kvar och det sprids. Och till skillnad från #näthatarna är ni ju liksom inte heller anonyma. Det är betydligt lättare att vara stursk bakom ett tangentbord än ansikte mot ansikte, och därför kan det som "officiell" person kanske vara lönt att fundera på "om den här personen stod framför mig just nu, skulle jag då säga samma sak?", innan du skickar iväg tweeten.

Detta gäller särskilt kl 6:12 på morgonen, extra särskilt om du inte fått ditt morgonkaffe ännu och speciellt särskilt om du överslätande och drygt tänker svarar en relativt stor grupp i ditt ansvarsområde (som trafikborgarråd) som känner sig ganska uppgivna och eftersatta av vinterns prövningar. Så Ulla Hamilton, det här kanske inte var så lyckat?

...eller så kanske det var det? Tragiskt nog kanske det säger en del om fru Hamiltons egentliga inställning till cykling och cyklister; ena gnälliga jäklar som borde hålla tyst nu när vi lovat att satsa lite, de ställer faktiskt mest till med besvär. Ulla hävdade sedan att hon svarade på @velonoir:s tweet och att det var den som var den "ständiga klagan" och att snöröjningen var en helt annan fråga. Kan så vara, oavsett vad känns det inte lämpligt att en politiker uttrycker sig på det sättet.

Sen tror jag faktiskt att @velonoir faktiskt med "cykelsatsningen" även menar de löftet som man från politikerhåll gick ut med i höstas, nämligen det att Stockholms stad skulle satsa extra på framkomligheten för cyklister i vinter. Det höll ju alldeles utmärkt fram till första snöfallet, sen sket det sig. Röjningen har varit ett stort skämt och en skymf mot cyklisterna i år. Så tacka f-n för att vi klagar.

Läs även på Cyklistbloggen.

Nya cykelbanor

Så var det dags att skriva lite om cykelbanor, pendling och sånt igen. Jag ska definitivt inte bli långranding eftersom det nu gäller att effektivt nyttja det korta fönster då Internet verkar fungera här på Fuerteventura.  Artikeln från dagens DN berättar att Stockholms stad nu förväntas klubba satsningar på 250 miljoner (eller "en kvarts miljard till cykelbanor" som DN skriver, det låter ju så mycket mer då) på cykelbanor. Självklar är det alldeles utmärkt att det händer något och jag ställer mig egentligen bara upp och applåderar.

Men... självklart finns det ett par saker som jag trots allt måste notera:

2. Värtavägen. 45 miljoner. Oklart om det blir cykelfält, två enkelriktade cykelbanor eller en dubbelriktad cykelbana.
Den absolut största slanten ska läggas på att göra cykelbanor längst Värtavägen? Det handlar alltså om en 1,2 km lång sträcka, idag inte särskilt cyklisttät (den ligger precis vid mitt jobb så jag känner till området). Dessutom finns det gott om alternativ, exempelvis Erik Dahlbergsgatan och Lidingövägen, Intressant är ju också vad den beräknas kosta; 45 Mkr för 1,2km fält i vardera riktningen i anslutning till eller på befintlig struktur. Att då t.ex. jämföras med "supercykelvägen" från Arninge till city som lokalpolitikerna tror skall kosta mellan 20-40 Mkr.

10. Gamla Huddingevägen. 15 miljoner. Ett viktigt cykelstråk som saknar cykelbanor med det finns plats för dem.
Det där är ju verkligen mina hoods. Ja, Gamla Huddingevägen har inga cykelbanor, men vägen är ganska bred så det skull nog fungera att dra en extra linje och kalla det för cykelbana (texten ovan är ordagrant citerad från DN, jag misstänker att "med" egetnligen ska vara "men"). Men det är liksom inte riktigt rätt. För det första är utrymmet inget att bråka om förrän vintertid. Då plogas bara ett körfält i vardera riktningen upp, med en stor vall i mitten. Då blir det självklart trångt. Men det kommer ju inte en målad linje i vägen att råda bot på. För det andra så går ju själva cykelstråket (enligt skyltningen) inte på Gamla Huddingevägen utan via parallellgatan Råbyvägen. Råbyvägen har nästan ingen trafik alls så behovet av en cykelbana där ser jag som noll och intet.

Men det här var bara ett par reflexioner på några området som jag känner väl till och ställer mig lite frågande till om de är de mest prioriterade att satsa på. Jag saknar dessutom ett uttalad strategi om underhåll av befintliga cykelvägar. Men jag tycker överlag att det är alldeles utmärkt att cykelinfrastrukturen är uppe på agendan och att det faktiskt fattas beslut.  Hurra hurra hurra! Nu ska jag ut och cykla. Backintervaller.

Supercykelvägen

Okej, i ärlighetens namn kanske Mitt i [infoga stadsdel] inte är skriven av grädden av Sveriges journalistiska elit. Konceptet är ju lite som en landsortstidning för varje stadsdel där individer får möjlighet att vara kränkta över att Konsum inte säljer färsk sparris längre eller att grannen Johansson minsann spelade hög musik långt efter klockan 22 på lördag förra veckan. Eftersom det är min blogg förbehåller jag mig självklart rätten att raljera över detta.

Några av Stockholms cykelpendlare har idag twittrat ut en artikel som förekommer i Mitt i Danderyd denna vecka (kanske också i någon annan utgåva av Mitt i). Artikeln heter "Cyklister får nu superväg till stan". Wow, superväg, smaka på den...

Vad är nu då en superväg? Jo, följande går att läsa i tidningen: "Leden ska ha en fil i varje riktning och vara 4 och en helt meter bred. Endast cyklister kommer att få färdas på den".

Varför inte en uppdelning på två filer i vardera riktningen (om jag inte missminner mig har det gjorts på vägarna i Köpenhamn)? Precis som på motorväg. Underlättar nog vid omkörningar och annat. Om inte annat så finns det ju ganska många som gillar att hålla sig innanför linjerna. Långsamt till höger, snabbt till vänster. Om endast cyklister ska få färdas på den (vilket är mycket lovvärt) måste det finnas ett gångbanealternativ parallellt. Annars kommer det (utan tvekan) att finnas barnvagnar, rullatorer, m.m. på "supervägen". Det finns liksom ingen egentlig kultur/vana av dedicerade cykelvägar i Sverige.

I min värld är det faktiskt inte bredden och trängseln på cykelvägarna som är den smala sektorn (ha ha) i Stockholm (i alla fall inte utanför tullarna), utan det faktum att cykelvägarna planeras in sist i infrastrukturen och sålunda får ta den väg som blir över. Dvs. runt en elledningsstolpe, in i skogen, runt ett hus, för att sedan upphöra i 300m och sen fortsätta bakom ett industrilokal (självklart inte skyltat). Eller varför inte genom en bilparkering som på Valhallavägen? Men ngn vision om den biten av planeringen verkar inte finnas.

Vidare kan man läsa att "[sic] utredningsarbetet börjar redan nu i år." - ja, eftersom det är januari nu är det väl iaf hyfsat säkert att uttala sig på det sättet.

"Vi vill skapa en av Europas mest attraktiva cykeltrafikleder in till stan för arbetspendling, säger han [Erik Andersson (M)]."
Politikerfloskler. För det första kommer det inte att gå eftersom leden byggs i efterhand (och därmed måste anpassa sig till befintlig infrastruktur). I alla fall inte för de pengasummor som anges nu. Och vad är en attraktiv cykeltrafikled?

"Vägen ska vinterunderhållas och vara framkomlig även under dagar då det faller större mängder snö."
Oj, orkar jag ens uttala mig? Jag trodde självklart att det redan var kravet på alla huvudcykelståk i Stockholm, men det var ju kanske lite naivt av mig. Och med tanke på hur det sett ut i vinter är det ju uppenbarligen inte så. Men jag skulle vilja se motsvarande formulering för en bilväg: "När vi nu bygger Förbifart Stockholm (för typ 27 miljarder) kommer vi att satsa specifikt på att den ska vara öppen  och körbar även vid snöfall.".

"Inom 5 år tros projektet vara helt färdigt. Uppskattningsvis landar kostnaden någonstans mellan 20 och 40 miljoner kronor [sic]".
Jag är medveten om att infrastruktur tar lång tid att bygga (även om jag aldrig riktigt försått varför). Men 5 år för att få till en cykelväg? Och 20-40 Mkr under 5 år ger 4-8 Mkr per år och det får man inte mycket för, så jag undrar var den siffran egentligen kommer ifrån och vad den är tänkt att innehålla. 1 km vanlig gång/cykelbana kostar ca 2 Mkr.

Slutligen något om den uppskattade tiden för cykelresan. Artikeln anger att det för "normalcyklisten" ska ta ca 15 minuter från Mörby Centrum till "city". Vad "city" är i det här fallet är lite oklart, men låt säga vi nöjer oss med att komma till Tekniska Högskolan, vilket är en resa på ca 7km. För att klara det på 15 minuter måste normalcyklisten köra med ett snitt på 28 km/h. Då är inte några stopp överhuvudtaget medräknade. Så nej, för normalcylisten kommer det inte att ta 15 minuter, oavsett "supercykelvägar" eller inte .

Missförstå mig rätt; det är toppen att det byggs nya cykelvägar. Men att tala om "supercykelvägar" och rejäla satsningar (20-40 mkr över 5 år) blir ju bara fånigt. Retoriken runt det hela indikerar ju dessutom att vi pendlarcyklister i och med detta faktiskt ska vara sååå tacksamma. Det indikerar i sin tur att cyklisterna är ett undantag och inte naturlig del av planeringsprocessen för infrastruktur. Det är det jag vänder mig emot.

EDIT: Nu har även DN hakat på Mitt i:s artikel. Dock utan några egna redaktionella tillägg.

Vintertid och allt är inte frid...

Nej, tvärtemot vad jag skrev tidigare finns det finns några saker som inte är bra just nu. T.ex:

• Kylan - Helgen tillbringades i Västerås med julfirande med firman och för att vara lite effektiv tänkte jag cykla från Enköping och hem. Alltså inte effektiv vad det gäller resetid, men däremot vad det gäller att få in ett distanspass. Men när vi kom till Enköping vid 10.30 på söndag visade termometern -20. Och det är inte okej. Stack istället ut när vi kom hem till Sthlm där termometern endast visade på -10. -10 som senare i Erstavik visade sig bli -14. Och -14 i nedförsbacke i 30+ km/h och motvind blir... typ väldigt kallt. Träffade förvisso på någon i balaklava, gristryne och goggles, men där någonstans (innan) går min gräns. Både vad det gäller utrustning (utspökning) och temperatur.
• Helg utan sömn - Som jag sa, julfirande. Tidig uppgång på lördag för spa (och träning) och sen kväll. Tidig uppgång på söndagen för att hinna med dotterns akrobatik-avslutning i Sthlm (och träning). Det gör mig lite för trött. Behöver få sova igen lite någon gång under helgen i alla fall.
• Blåsor - På lördagens distanspass löpning hade jag fel strumpor på mig. Eller tja, jag hade ett par strumpor på mig som jag trodde skulle fungera, men som jag inte kört med tidigare. Och det straffade sig givetvis direkt. Med ett anta stora blåsor på vardera fort som inte är helt sköna.
• Mitt bloggande... är totalt uselt just nu. Ledsen för det, lider av någon slags blogginspirationskris just nu. Går väl över någon gång.

Frugan försöker ta sig till jobbet i onsdags. Det gick väl... Till slut.

Och så givetvis det som jag är mest "upprörd" över (man skulle nästan kunna säga att jag "rasar"): snöröjningen på cykel- och gångbanor.

Jo, jag har full förståelse över att det inte var fritt fram överallt i onsdags när snöKAOS rådde. Jag har full förståelse för att det på torsdag morgon fanns partier som fortfarande innehöll en del snö. Men jag har f-n i mig ingen förståelse för att det idag, måndag, fortfarande är uselt på ganska många ställen och till och med sämre på vissa ställen. Trots att det knappt snöat något sen i onsdags.

Otroligt vackert, men inte cykelbart. Och gångbart endast i hjulspåren eftersom det inte skottats
fram någon trottoar. Inte ens idag, 5 dagar efter snöfallet. Barnvagnar, pensionärer... vet inte.

Problemet ligger mycket i att en plogad cykelbana som ser bra ut på ytan inte alls är bra att cykla på. Så är det med många av de cykelbanor som jag behöver röra mig på i alla fall. Det är plogat, men föraren har inte tryckt ner sitt blad eller plog tillräckligt utan plogat typ 10-15 cm ovanför cykelbanan. Vilket ger en slät och fin yta... som vilket cykeldäck som helst skär rakt ner i och slirar och sladdar. Och när alla har slirat och sladdat lite och folk har gått omkring i det så blir det bara ett enda härligt snömos.

Efter Johanneshovsvägen plogar man cykelbanan först och sen vägen. På så sätt kan snön som plogas upp från vägen få plats på cykelbanan bättre. Smart va! Om det finns både cykel- och gångbana så sparar man ju dessutom en hel del pengar på att bara skotta den ena, ty cyklister och forgängare kan ju självklart samsas. Och någon halvmeterhög vall lite här och där gör ju bara att man håller sig vaken.

Johanneshovsvägen i torsdags. Ser likadan ut idag. Fast moddigare.

Vad som egentligen är mest frustrerande är att det känns som om att mycket av cykelbanornas "dålighet" beror på slarvighet i genomförandet av plogningen. Inte plogat tillräckligt djupt och bryr sig inte om vallar eller om trottoarkanter döljs. Visst är det ironiskt att Stockholms stad slagit på stora trumman i år och propagerat för året-runt-cykeling och "krafttag" för att hålla cykelvägarna öppna. Och så går det redan efter drygt 2 veckor med snö att konstatera att röjningen fungerat sämre än någonsin.

Vintertid och allt är frid...

Instagram, Twitter, FB och allt sånt formligen översvämmas i vinterbilder. Allt ifrån "NEEEJ" till "Äntligen" till allmänt ironiska kommentarer om snöbilder kontra söta katter avhandlas. Och så finns det ju de som anser att det här med att lägga upp snöbilder är lite åt white trash/dumma svennar-hållet och ironiserar över detta genom att lägga upp egna bilder på snö. Fast ur ett ironiskt perspektiv. Men innerst inne tror jag ändå bara att de drivs av en egen önskan att lägga upp snöbilder. Men ingen vågar erkänna det. Ungefär som att de som drar mest bögskämt i grabbgänget i själva verket är bögar själva. För så har jag sett på film att det är. Nåväl, nog med meta-ironi nu.

Vi die-hard-pendlare har ju egentligen länge sett fram emot det här med snö och riktiga misärpendlingar. Och nu är vi här. I onsdags var jag på kurs och var av outgrundliga logistiska skäl tvungen att åka kommunalt - pendeltåg och t-bana. Och jag hatade varenda minut av det. Trångt, varmt, stresstempo och köer. Dessutom missade jag ju möjligheten till en riktigt härlig +1, snöblandat och kuling-pendling på onsdagskvällen.

På torsdagen var det dock dags igen. Återigen kurs (på Garnisionen) och dessutom ett simpass innan kursen började kl 9. Insåg att jag inte skulle hinna med att åka förbi kontoret om jag skulle simma och få i mig frukost, så då fick jag helt enkelt ta med mig ombyte istället. På sommaren går det att pendla i mötesvänliga kläder, men på vintern med temp runt 0:an och ymnigt snöfall är det liksom inte riktigt läge för det. Och det blir lite krångligare, men planerar man bara lite går det alldeles utmärkt.

Toalettombyte del 1

Toalettombyte del 2 - på en stor handikapp-WC. Lyx!

Alltså en riktigt härlig motvindspendling in till Garnisonen, med stopp på Eriksdalsbadet och ombyte på en liten toalett gick alldeles utmärkt. Frukost hann jag med också. Under hemfärden hann jag konstatera att större delen av min färdväg faktiskt var plogad. Bortsett från Skeppsbron (som vanligt en enda lång moddsträcka söderut) och Skanstullsbron... Ja, Skanstullsbron är ju ett kapitel för sig. Det är är 3:e året som jag vintercyklar och varje år har det varit samma sak: första snön kommer och temperaturen är runt 0, dvs. slaskigt. Ingen plogar bron (men väl på vardera sida om den). Cyklisterna gör spår i slasket. Under natten fryser det på och sen är underlaget spårigt och skrovligt resten av vintern. Riktigt trevligt är det när det ligger nysnö över spåren. Då har man inte en aning om hur det ska svänga och var kasten kommer. Jag är helt övertygad om att det är så som det beskrivs här.

Den hemmasnickrade vinterpendlaren fick äntligen bekänna färg. Och det funkade ju alldeles utmärkt.

Jag gillar vinterpendlingen. Skarpt. Jag gillar känslan av att ta sig fram för egen maskin och inte vara beroende av något eller någon annan. Jag gillar känslan av att många tycker att jag förmodligen är lite galen samtidigt som de nog är lite impade i smyg. Men så är det ju en extremsport också. Vad jag inte gillar är att det tar betydligt längre tid att få på sig kläderna. Och att det är betydligt svårare att inte bli svettig. Det beror väl på att det dels är svårare att klä sig rätt eftersom upplevd temperatur och kyla blir mycket mer beroende av vind och andra yttre betingelser, och dels beror det nog på att vintercyklingen har en lite annorlunda karaktär än sommarcyklingen. Dubbdäck och trögt underlag gör att du måste kämpa hela tiden, oavsett vilken fart du håller. Särskilt om du kör fixed.

Vy från Garnisionen. Slaskigt då, sen mer snö och påfrysning.

Men valet mellan att cykla eller inte cykla är självklart. Nu ser jag fram emot en snöig pendling hem. Till 1-timmes test på trainern följ av fredagsmyyyys. Over and out!

Dagens inlägg i pendlartråden på Happy

Pendlartråden på HappyMTB kan ju vara lite småkul ibland. Här blandas alltifrån vardagliga betraktelser, gnäll på bilister/cyklister/m.m. till Fredricos fantastiska Stockholmsbilder. I dag ställde jag mig till gnällskaran och skrev följande:

[spygalla]
1. Ninja-fotgängare som går mitt i cykel/gångbanan. Helt svartklädda och utan någon som helst detalj som avslöjar dem i mörkret. För säkerhets skull dessutom med lurar i öronen så att de inte hör en ringklocka. Gott om dem är det dessutom. Idioter!
2. Ninja-cyklister som tror att dom inte är ninja-cyklister eftersom de har utrustat sin cykel med Stockholms Stads give-away från förra året: SuperDiod-lampan med blinkfunktion. Näe, din lilla fåniga lampa syns inte trots att den blinkar. Och det blir inte bättre av att batteriet i princip är slut. Vet inte vem jag ska vara mest arg på: Stockholms Stad som delar ut lamporna och på så sätt får folk att tro att de (lamporna) faktiskt är tillräckliga, eller de som utrustar sin cykel med lamporna och tycker att det är en bra idé. Idioter!
3. Cyklister utan lampor, men med reflexväst... Hallå?!?
[/spygalla]

Annars var det kallt och krispigt i morse. Ngn minusgrad, men ingen halka. Därav ingen premiär för den ny dubbdäcksbestyckade pendlaren ännu. Jag har egentligen inget emot att det blir kallt. Det jag har något emot är att det blir mycket mer kläder att ta av och på. Men hellre det än bil eller ebolaexpress. Nu behöver bara näsan och kinderna vänja sig vid lite minusgrader så ska det nog bli bra det här.

Vintertid - i år igen

Minusgrader i morse. Och en nästa ogenomtränglig dimma. Denna vecka har det varit premiär för den fodrade cykelkepsen (med öronlappar), för lampor på morgonen och för tunna merinoullsvantar under handskarna. Vintern är på väg alltså. Jag har tidigare skrivit om vinterpendlingen och kan väl bara upprepa det viktigaste: Sluta inte cykla bara för att det börjar bli vinter!

• Tänk lite mer kläder - egentligen är det mest ett extra vindskyddande lager som behövs på kroppen och lite extra omsorg om händer, fötter och öron. Om du inte fryser lite under de första 10 minuterna av turen så är du för varmt klädd.
• Tänk lite mer tid - det går långsammare, särskilt när snön kommer och när dubbdäcken åker på (det går ju även långsammare för alla annan trafik också). 
• Tänk lite mer på utrustningen - cykeln behöver liiiite mer kärlek på vintern, någon avsköljning och kedjeinoljning ibland. Dubbdäck är väldigt bra när halkan börjar komma. Och lampor, glöm för guds skull inte det!

Viktor Barth-Kron (DN-orakel, eller "din stins i nyhetsflödet och dina stödhjul i samtiden"?!) beskriver vintercykling som en extremsport. Med tanke på hur uselt vinterunderhållet i Sthlm kan vara är väl i så fall all form av utomhusaktivitet under vintern, exempelvis promenera på den oskottade trottoaren, en extremsport? Förmodligen är det så att Viktor aldrig provat att cykla på vintern och därmed inte har någon aning om hur det fungerar? Och något som man inte provat kan ju vara lite läskigt och annorlunda. Tur att Viktor inte är matskribent. Det skulle ju vara tråkigt om något nytt och innovativt dissades bara för att Viktor känt just den smaken tidigare.

Vintercykling kan ju till och med vara helt underbart!

Och vad vill jag då säga med det här? Jo, gör dig själv /och miljön) en god tjänst och fortsätt (börja) cykelpendla även om det är kallt, halt och snöigt. Jag lovar att det är sååå värt det i slutändan. Och det behöver inte vara krångligare än punkterna ovan.

Frågor på det?

På pendlingsfronten intet nytt

Sommartid brukar i Stockholm även betyda vägarbetstid; renovering, omdragningar, nyanläggning, laga hål, m.m. Ett mindre önskvärt resultat av det är ju att det stundtals kan bli lika trångt i semestertrafiken som i rusningstrafik under icke semestertid. Men å andra sidan skulle det ju kanske inte vara hållbart att renovera allt för mycket under icke semestertid. Tänk på alla stackars bilister som skulle få sitta i köer då... medan cyklisterna bara bränner förbi på sina överdimensionerade cykelvägar.

Exakt likadant som innan semestern

Inte ensam om att vara tillbaka från semestern.

Full av tillförsikt cyklade jag därför ut på min pendlingsväg, denna första dag efter semestern, för att njuta av alla nyasfalterade avsnitt, lagade potthål, etc. Döm om min förvåning när jag kom fram till jobbet och upptäckte att det hänt absolut ingenting! Nä, så förvånad var jag väl tyvärr inte. Ingenting har gjorts åt sikten vid vissa partier på cykelbanan längst Huddingevägen, vissa kurvor är fortfarande grusiga, beläggningen på vissa ställen är usel, korsningen Strömbron/Strömgatan är fortfarande usel och helt otydlig för cyklister, m.m. Eller vänta, nu ljuger jag. Det har faktiskt hänt något. Mittlinjen på den kombinerade gång/cykelvägen i allén på Erik Dahlbergsgatan har fått sig en uppfräschning. Men bara själva linjen... inte något som förklarar varför linjen är där, t.ex. en cykel och en gångtrafikant som visar vilket fält som är vilket.

Trots den nya fina linjen upptog detta sällskap exakt hela banan innan de vek av åt höger.

Varför ödsla färg på att fylla i dessa små figurer?

Och inte har Stockholms stad heller lyckats plocka bort de galna och stressade budbilschaufförerna/sopbilsförarna/+ANNAT från gatorna. Ni vet dom där som måste köra om alla cyklister till varje pris, även om det bara är 10 cm marginal och ett rödljus 20 meter framför. Inte heller har man fått bort no-brainer-cyklisterna, t.ex. killen på Stallgatan som cyklade långsamt mitt i vänster körfält (i högra körfältet var som vanligt en lastbil parkerad, dock med väldigt gott om plats för cyklister) och sedan räckte finger åt den bilist som tutade lite försynt efter att ha legat bakom honom ett bra tag. Grattis, du har skapat ännu en cyklisthatande bilist.

Men bortsett från det var det riktigt trevligt att få gränsla Langstern igen. Favvohojen!

Langster levererar som vanligt.

Stora blogghändelser och stil

Två stora saker hände i bloggvärlden igår. Tyvärr inte i min blogg (som varit pinsamt dåligt uppdaterad senaste tiden - jag skyller allt på den kända faktorn tidsbrist).

1. Johan "Bigmollo" Mölleborn, mannen, myten och KBCK:s stolthet har av någon anledning fått börja blogga på Kadens. Grattis cykelsverige!
2. Cyklistbloggen, som jag länkar till en del och som ibland även länkar till mig, har påbörjat ett samarbete med SvD.se. Kul och bra eftersom Jeroen och Christian både är flitiga och nyanserade i sin bevakning av cykling, framförallt pendling och transport, i Stockholm. Sedan kanske lite trafik smittar av sig på min blogg också.

*
Trist att EM tog slut efter första matchen... (ja, jag är en obotlig pessimist)

*
Jag borde väl kanske börja förbereda mig för Vätternrundan snart. Ska bara leverera lite rapporter och jobba klart lite först.

*
Gårdagens försök till att #pendlamedstil (fotograferat av min 7-åring):

Redo för cykling

Redo för arbetsmöte (kanske något tveksam frisyr)

Rödljuskörartyperna

Alla som cyklar mot rött gör det väl egentligen på sitt eget lilla sätt. Men ett antal typkategorier kan nog utskönjas:

• Kamikazepiloten - Han, det är oftast en han, tråcklar sig metodiskt genom cykelkön i hög fart, alternativt passerar kön på någon sida, och cyklar sedan i full fart rätt över korsningen (utan att titta åt något håll) oavsett färg på trafikljusen. Han klarar sig alltid med livet i behåll eftersom han har sin odödlighets-reflexväst på sig.
• Smygisen - Smygisen vill vara som Kamikazepiloten, men vågar inte riktigt. Därför glider han/hon lite långsamt igenom korsningen, gärna vinglandes och med överdrivna blickar åt båda hållen. Kör man mot rött lite långsamt så är det ju inte så farligt...
• "Oj-var-det-rött"-tjejen - Eftersom hon, det är oftast en hon, facebookar eller SMS:ar så pass intensivt upptäcker hon helt enkelt inte att det är rött innan hon är mitt i korsningen. Väl där kan hon lätt släta över problemet genom att le och lägga huvudet åt sidan. För ingen vill ju köra över en leende tjej.
• Kryphålet - Det här är en listig typ. Förmodligen advokat, mäklare eller något liknande. Det handlar i alla fall om att minimera risken och straffskalan. Istället för att köra rakt fram svänger han/hon till höger, sätter ner foten och puttar sig fram över övergångsstället över korsande väg. Väl över på andra sidan tar han/hon trottoaren någon meter och sedan ut på vägen igen. Men hey, du har fortfarande kört mot rött!
• Sekundjakten - Förmodligen en bilist i vanliga fall. Tror att han följer reglerna trots att han egentlign inte gör det. Stannar plikttroget vid rödljuset så länge som det är grönt för korsande trafik. Men klarar sedan inte av att vänta den där extra sekunden på att det ska bli grönt på riktigt, utan sticker alltid så fort det går. Precis som för många bilister är det den där sekunden av extra väntan som kan förstöra dagen, alltså måste det undvikas till varje pris.

Pendla med stil - en liten guide

Jag har sen en tid tillbaka givit upp det här med svettopendling och gått över till #pendlamedstil istället. Visst tar det några minuter extra till jobbet, men å andra sidan behöver jag inte duscha och vissa dagar inte ens byta om. Jag tänkte därför skriva en liten guide om vad du bör tänka på om du ska pendla med stil.  Det jag skrivet här kanske inte är hela sanningen... men det är vad jag tycker runt ämnet.

Funkar nog väldigt bra - ryggsäcken som skymtar drar dock ner betyget något

Det finns tre saker att tänka på: utrustning (kläder och tillbehör), cykeln och körstilen. Om #pendlamedstil hade varit en sport så hade nog vikten per område (vid poängbedömning) varit ca 45% för utrustning, 25% för cykeln och 30% för körstilen. En icke stilfull cykel kan alltså delvis vägas upp av god utrustning och en bra körstil. Vi tar dom i tur och ordning:

Utrustning
Under alla omständigheter är reflexväst totalt förbjudet (Rapha undantaget). Cykelbyxor likaså. Behöver du prompt cykla med padding så blir det till att införskaffa "vanliga" byxor med sådan, alternativt ha cykelbyxor under resterande kläder.

Axelremsväska funkar för det mesta - så länge som det inte blir hipster

Stil i klädsel är för övrigt ett väldigt svårt område att definiera. Tanken är att du ska vara stilig och inte se ut som en svettocyklist. Samtidigt kan ju en retro cykeltröja i ull och cykelkeps vara väldigt stiligt ihop med din italienska racer från 50-talet. Poängen är väl egentligen att det ska finnas en tanke och en röd tråd genom hela valet av kläder, väska och cykel. Retro cykeltröja, kostymbyxor, skinnväska och klassisk cykel blir liksom inte bra, trots att de enskilda attiraljerna fungerar. Här handlar det väldigt mycket om ditt eget omdöme: either you've got it, or you don't

När det gäller utrustning utöver kläder gäller samma princip: tanke och röd tråd. Du ska kunna motivera ditt val. Hjälm är ett litet problem. Du bör självklart ha hjälm (jag har det i princip alltid), men oavsett vad du väljer för övrigt klädsel kommer du få det väldigt svårt att matcha ihop dem med en hjälm eftersom det i princip bara finns hjälmar som passar till svettopendling eller träning. Dvs. de fack som du strävar att inte placeras in i. Ett sätt att göra hjälmen lite roligare är dock att ha cykelkeps under. Men jag skulle nog vilja säga att hjälmen är ett ganska fredat område när det gäller #pendlamedstil

Lite mer sportigt och kanske på gränsen med cykeltröjan - men godkänt.

Cykeln
Kanske inte så viktig som man vid en första tanke kan tro. Men självklart spelar den roll. Materialet skall vara stål eller möjligtvis titan. Kolfiber eller aluminium är nymodigheter som går bort. Ramen bör vara av modell bancykel, klassisk racer eller klassisk. Växlar är mer eller mindre no-no, även om det kan fungera med växlad klassisk racer. Helst ska det vara single-speed och allra helst fixie.

Här är det dock läge att höja ett varningens finger. Om du börjar med fixie finns det en risk att du glider in på hipster-området och början anamma den stilen. Då kommer helt andra spelregler att gälla och då handlar det inte längre om att #pendlamedstil utan snarare #hålldigtillsöder. Om du någonsin kommer på dig själv med att fundera på att välja ett ännu smalare styre, sätta spelkort i ekrarna i bakhjulet eller att köpa en cykelpoloklubba då är det fara å färde.

Den här cykeln har så många fel att ingen klädsel i världen skulle kunna göra det stilfullt.

Cykeln skall för övrigt vara så pass ren som möjligt. Ingen cykeldator, inga stänkskärmar, korg eller annat (om det inte hör till cykeltypen). Flaska och flaskställ är no-no (såvida du inte kallas Tille och har en matchande flaska). Sadeln bör vara i läder. Självfallet skall cykeln vara välvårdad; ren och med välsmord drivlina. Du ska ju glida fram. Färgen skall självklart matcha resten av din utrustning.

Jag skulle nog vilja häva att Langestern passar till det mesta. En väldigt universell cykel för #pendlamedstil

Körstilen
Hur du beter dig på din cykel. Jag skulle nog vilja häva att detta är ett ganska binärt område. Antingen så sköter du sig eller så gör du det inte. Följande utmärker en stilig körstil:

• Glider fram (här underlättar det givetvis om du har en fixie) med trafiken, oavsett om det är på vägen med bilarna eller på cykelbanan.
• Respekt för trafikreglerna!
• Släpp fram fotgängare vid övergångsställen
• Låg kadens - hög kadens imponerar kanske på landsvägen, men när du ska #pendlamedstil är det viktigt att du utstrålar lugn och ro. Och det gör du med låg kadens. Här är det återigen så att det underlättar med singlespeed eller fixie.
• Ilska (jo det kommer ibland) uttrycks på ett tyst italienskt sätt, dvs. med en svart blick och lite överdrivna armviftningar. Du behöver inte låta. Bilisten hör det inte ändå. Allra helst ska du inte bli arg alls. Tillämpa hellre "smile and wave"-taktiken.
• Håll linjen och visa tecken!
• Lugna manövrar och jämn fart.

Den här retro cykeltröjan i ull hade varit klockren - om det inte hade varit för att Oregon Cyclewear stavat
fel på mitt efternamn och det faktum att den efter 5 tvättar var liten nog att passa min dotter istället.

Följande är tecken på en ful körstil (och dåligt omdöme):

• Tokomkörningar under ivrigt plingande med ringklockan
• Köra mot rött vid vartenda trafikljus
• Tokpressa med hög kadens på platten för att sedan dö i uppförsbacken.
• Vingel
• Mobiltelfonprat/SMS/etc.

Svårare än så här är det alltså inte att #pendlamedstil - go for it!

Får cyklister inte ha bråttom?

Det pågår en diskussion på Funbeat om de kombinerade gång- och cykelbanorna i Stockholm. En diskussion som pågått ett otal gånger tidigare och som kommer igen. Kombinerade gång- och cykelvägar är ett otyg. Speciellt när bredden på dem precis tillåter att två cyklar möts.

Men, oavett var diskussionen genomförs kommer nästan alltid samma fraser fram: "Måste dom [cyklisterna] alltid ha så bråttom?", "Men dom kör ju alltid så snabbt", etc... Och givetvis vet ju alla att det beror på att: 1. Cyklisten nyttjar sin pendling till ett träningspass, eller 2. Cyklisten försöker så sitt pendlingsrekord på stäckan. Snabbt i det här fallet handlar dessutom oftast om något snabbare än promenadtakt.

Vi som cyklar till jobbet har alltså aldrig bråttom? Vi har aldrig några mötestider att passa, inga deadlines att hålla och inga barn att hämta på dagis eller skola?

Så skönt!

Någon berättar hur det ligger till!

En av mina bilburna FB-vänner beklagade sig på FB här om dagen över en cyklist som cyklade på vägen när det "finns utmärkta breda cykelvägar, övergångsställen med rödljus enkom för er.... Nä men då ska han köra kors och tvärs i korsningen och stoppa upp trafiken! Suck"

Detta renderade självklart i en lång kommentarstråd med idel bilburna kommentarer och härliga uttryck som "knuffa lite på dom", "kör dom på vägen får dom skylla sig själv", m.m. Jag valde att inte ge mig in i tråden eftersom min erfarenhet av den typen av diskussioner är att det är helt hopplöst att framföra ett budskap som motsäger bilnormen.

Det som återigen förvånar och skrämmer mig är vilket extremt dåligt tålamod som verkar finnas på vägarna. På vägen så mäts irritationen i sekunder eller delar utav. Personen som skrev inlägget ovan har säkerligen fått vänta i flera sekunder innan hon kunnat köra om cyklisten. Och definitionen på det är att cyklisten "stoppar upp trafiken". Och det kommer från någon som sitter i bilen upp till en timme för att åka 15km till jobbet. Det måste vara en herrans massa cyklister som stoppar upp trafiken på den sträckan.

Men mest läskigast är nog det här:

Så nu kära cyklister vet ni hur det ligger till. Cyklister skall ALLTID stanna och lämna företräde för ALLA andra i trafiken. Kom inte och försök hänvisa till väjningsplikt, huvudled, högerregel eller nåt annat tjafs. Bilen går först i alla lägen!

Tänk på det när ni är ute och cyklar, det finns faktiskt folk som på fullaste allvar tror på det där, och dessutom tycker att det verkar helt rimligt.

*

Slutligen vill jag bara säga att för låg fart, framåtvikt och drop inte är en bra kombination. En kombination vars resultat åtgärdas med Citodon.

I brist på annat.... lite cykling, träning och sånt.

Lite motivationsbrist just nu avseende skrivandet. I själva verket finns det väl egentligen mycket att skriva om. DN har t.ex. skrivit ganska mycket om cyklingen i förra veckan. Själv har jag övergått från svettopendling till #pendlamedstil. Jag ska tydligen också köra en Fleche snart. Träningen i förra veckan var lite upphackad. Låt oss ta det i tur och ordning.

*

I DN har det publicerats en hel del bra artiklar under senaste veckan. DN av alla tidningar. Cyklistbloggen sammanfattar. SVT Rapport hade dessutom skrivit en mycket märkligt redaktionell artikel om cyklister i stan. En artikel som faktiskt skrevs om efter det att olämpligheten i de ursprungliga formuleringarna noterats.

*

Pendla i träningskläder är bara sååå ute. Pendla med stil (#pendlamedstil) är det som gäller nu. I alla fall i en liten utvald skara twittrare. Fastnavad Langster, snygga kläder (Rapha funkar självklart alldeles utmärkt) och glida genom stan (vilket är just vad man gör med fastnav) - det är (väl) stil!

#pendlamedstil

*

Flecheplaneringen är i full gång (av Tille, inte av mig) och det kan ju bli en riktigt rolig dag och natt... eller rent överdjävlig om det regnar. Planen är lätt: kl 10 på lördagen är vi i Stockholm och innan kl 10 på söndag ska vi vara i Skövde. Och så lite cykling däremellan. Den stora frågan är om jag ska köra Tumbas 40-milare nu på lördag eller inte.

*

Träning då... Tja, ett par sjukdagar samt att jag var ensamstående med barn (fru på Rhodos) i förra veckan gjorde väl inte direkt underverk för träningen. Körde veckans första pass på fredagen (simning). Ett riktigt skitpass med massa kramp. Sedan kollade jag upp träningsprogrammet för att klara Jubileumsmaran under 4 timmar (nedåt 3.45 ska jag nog kunna ta mig). Hursomhelst så säger träningsprogrammet att mina långpass borde ligga på 27km nu, så då var det väl bara att ge sig ut på långpass då.

Eftersom V skulle på kalas på lördagen passade det väl bra att ge sig ut då. Målet (och det jag skulle hinna med) var 2 timmar i runt 5:30-tempo. Och det var väl precis vad det blev. Kändes lugnt, piggt och bra! 22km slutade det på och hade det inte varit för att tiden i övrigt var knapp så hade jag kunna klämt några km till. Inga problem med knän, fötter eller annat strunt. Ett bra kvitto helt enkelt.

På söndagen blev det inte mycket mer än en kort och intensiv CX-tur. Insåg att jag (trots 8 år i Örby) inte varit upp på Högdalstoppen ännu. Bra ställe att köra backintervaller på.

Menace to Society

Jaha, då var det dags igen. Polisen ska ha extra övervakning på cyklister den här veckan. Polisman Stefan Lindahl citeras på några ställen, både i DN och på Sveriges Radio (Godmorgon Stockholm) och han säger nog några saker som är rätt, men också saker som är helt fel. Exempelvis: "Folk har en tendens att trampa på. Och då talar jag inte om hastigheter i 15 km i timmen, utan snarare 30,35, 40 km i timmen. Så fort får det inte gå på en cykelbana". Men vad kan man nu kräva av en trafikpolis? Ett tydligare svar om den grymt otydliga regeln finns här.

Och jag orkar inte vika ut mig över medias språkbruk och vinkling av det hela. Det har faktiskt Cyklistbloggen redan gjort alldeles utmärkt. Men visst känns det enormt tröstlöst att den enda vinklingen av pendlingscykling i stan är att det bara är problem, alla cyklister är galna, m.m. Det är så oerhört sällan som någon positiv aspekt tas upp.

En glad polisman!

Det kanske är så att jag har fel? Den pigghet jag känner av att få röra på mig varje dag i ur och skur, den frihet och självständighet som jag känner över att själv råda över min resa till jobbet, och det faktum att jag faktiskt (om än i en liten skala) faktiskt bidrar till lite mindre utsläpp och till lite mer plats för annat än bilar i stan. Den känslan är kanske helt fel... Jag är kanske helt vilseledd. Ett offer för en bil- och petroliumindustrihatande fanatikerkonspiration.

Det kanske helt enkel är så att jag ska se till att familjen har två bilar igen (vi har nyss sålt den ena eftersom vi väldigt sällan hade behov av 2 bilar samtidigt) så att jag och frun kan ta varsin bil till jobbet (vi jobbar ju trots allt på olika ställen i stan), skjutsa dottern 1 km till skolan och bidra till stadskassan genom att betala bensinskatt och trängselskatt. Och självklart lyssna på Radio Stockholm på morgonen, dels för att via trafikrapporten få reda på var jag kommer att bil stående den här morgonen. Och dels för att kunna (å bilisternas vägnar) bli lite upprörd när Godmorgon Stockholm rapporterar om de galna cyklisterna som förstör hela trafiksituationen i Stockholm.

Eller kanske inte...