Näe

...det kom inte igång. Uppenbarligen har jag alldeles för lite fritid. Men nu har jag tåtat ihop till 110h kompledighet under den senaste månaden. Det borde väl räcka till några blogg-poster i alla fall.

Det finns några skivsläpp som jag bara måste skriva om, det finns en hel del fotboll att avhandla, det finns lite liv att ta igen.

I morgon gör vi det sista rycket på den stora grejen som tagit upp mitt liv den senaste månanden, efter det så är det bara fritt fall framåt... eller något i den stilen.

Intervju, fokus och Manchester United

Det medelstora svenska IT-konsultföretaget som jag tidigare träffat, har kallat mig på en tredje och sista intervju. Vi får se vad som händer. Som vanligt tog jag nog i för lite när jag angav löneanspråk, jag är tyvärr urusel på att framhäva mig själv lönemässigt. Jag har pressat min chef på att hålla löne- och utvecklingssamtal så fort som möjligt.

Jag har också funderat lite på om jag ska försöka hålla någon generell inriktning på vad jag skriver här eller om jag ska fortsätta hålla det allmänna spåret som jag gjort hittills. Jag har under min relativt korta bloggperiod skrivit om: hemmalivet, musik, jobbets vedermödor och mitt behov av att vara bitter. Vilket som helst av dessa områden är tillräckligt stort för att driva en egen blogg på. Men med tanke på att jag är bred utan spets fortsätter jag nog på samma sätt som jag gör nu; rent allmänt med vissa djupdykningar och därmed rent ointressant för de flesta.

Jag har givetvis en dröm; att precis som Bank och Wennerholm bara sitta och dissekera, tycka och rapportera om Premier League, Serie A och La Liga (Allsvenskan göra sig icke besvär).

Projektledning

Blev erbjuden ett nytt konsultuppdrag som teknisk projektledare idag; hårdvarunära mjukvaruprojekt, 20 man, stora problem i projektet samt heltid i minst 6 månader. Projektet drivs vid Älvsjö-kontoret (cykelavstånd) på ett stort svenskt telekombolag (vad kan det vara?).

Utmanande, spännande, kul, intressant? Jepp. Gick det att tacka ja? Nepp. Visst skulle det vara alldeles utmärkt med projektledningspoäng i CV:t, speciellt kopplat till min övriga kompetens, men tyvärr ligger det helt fel i tiden... just nu i alla fall.

Varför kunde dom inte komma för ett par veckor sedan? Varför kommer jag alltid lite för sent, eller lite för tidigt, varför är jag alltid lite mitt i mellan det som räknas?

Torsdagsångest

Om du:

• mår fysiskt dåligt av att gå till jobbet,
• har en känsla av att om du inte skulle gå hit så skulle ingen upptäcka det,
• inte har debiterat över 50% på de senaste 3 månaderna
• aktivt söker efter andra möjligheter
• sagt att "det är ok" så många gånger att du nästan tror på det själv

...är då på rätt plats? Eller är det kanske dags att gå vidare?

Moment i tiden

Jag är för närvarande på en rekryteringsmässa för "young professionals". Denna består av frukost-, lunch och middagspresentation samt någon intervju där emellan. Dessutom ingår ett mässområde med några ”heta” företag. Varför jag är här behöver vi kanske inte fundera på så mycket... min nuvarande arbetsgivet vet givetvis ingenting.

Men det känns ju som att vänsterprassla. En stor del av allt vänsterprassel handlar antingen om att man inte är helt nöjd med det man har eller att man vill kolla sina möjligheter på marknaden. Vissa verkar vara det ena och vissa verkar vara det andra. Jag är både och. Och känner mig dessutom privilegierad att kunna kalla mig för "young professional", med betoning på "young"

Vi får väl se om någon vill ha mig. Mitt CV kan vara lite spretigt, men i intervjusammanhang rockar jag. Jag har aldrig hittills genomfört en arbetsintervju där jag inte blivit kallad till en andra omgång. Jo förresten, men det var när jag var 17 och ville knäcka extra på McDonalds. Förmodligen var jag överkvalificerad redan då.

... Den sista meningen borde givetvis avslutas med en smiley, men det känns inte rätt i bloggsammanhang...

Offerten

Det hände något mycket konstigt i torsdags. Strebern lämnade över stafettpinnen till mig igen. Uppsalachefen (som står som Pointe of Contact för offerten) har som vanligt inte tid att föra det hela i hamn. När jag kommer på morgonen säger Strebern: "Det här gjorde vi igår, det här är kvar att göra, kan du fixa resten?"

Jag fixar biffen. I samma stund som DHL-budet kliver in på kontoren klistrar vi igen paketet med offerten. Att Strebern lämnade över det hela till mig kan bero på 2 saker: antingen är offerten dömd att misslyckas eller så såg han ingen personlig vinning i det hela. För det kan väl inte vara något annat?

Änligen!

En rolig dag på jobbet! Hur länge sen var inte det? Det hela började på förmiddagen när chefen störtade in på mitt rum och undrade om jag hade tid att hjälp till med en offert (och visst f-n har jag tid, vilket han också borde vet). Det gällde en offert som ej var påbörjad och skulle behöva gå iväg med expressbud ut i europa dagen därpå.

Jag tog tag i det hela tillsammans med GL (den gamle och långe) och började rota. Lite "quick-n-dirty"-analys av det hela visade att det var görbart, kanske inte slipning till perfektion men åtminstone "good enough". Det rörde inte alls mitt arbete och jag har inte arbetat med offerter förut, men jag är ganska övertygad om att jag gjorde en korrekt och bra ansats till det hela. Roligt att för en gångs skulle arbeta under lite press och med lite team-arbete.

Kl 16.30, när det var en del arbete kvar var jag dock tvungen att dra. Dagis stänger 17, hustrun har sin arbetskväll och eftersom vi varken har mor- eller farföräldrar i stan så finns det inga alternativ. Så det var bara att lämna över stafettpinnen till Strebern som givetvis kommer att framstå som räddaren i detta sammanhang. Alltså, Strebern tar hela skalpen och kvar blir ingen cred till mig. Men det skiter jag faktiskt i, det var kul att jobba med och jag tror inte att jag blir kvar så länge till på mitt nuvarande jobb.

...som ni kanske förstår är det inte första gången som jag gjort ett hästjobb som sedan Strebern fått cred för. Jag blir lite smått matt ibland; Strebern - superingenjören!