Om att fasta i 6 dagar, och träna på som vanligt samtidigt

För några månader sedan, i samband med att jag beställde lite kosttillskott, kokosfett och annat kul från Bodystore, spontanbeställde jag ett paket med "Ledins Vitaminfasta - 6 dagar". Hade ibland funderat på hur det skulle vara att göra en längre fasta och om det (förhoppningsvis) skulle kunna ge några positiva bieffekter. 24-timmarsfasta kör jag ganska regelbundet (middag-middag en gång i veckan) och tycker att det ger effekt både på träning och allmän pigghet. Försöker oftast lägga den fastan i samband med längre löppass för att typ simulera IM-löpningen som ju också genomförs med relativt tomma energidepåer. Anledningen till att jag ville pröva på en längre fasta var mest av nyfikenhet och att det faktiskt finns finns en relativt stor enighet om positiva effekter så länge som man är någorlunda frisk initialt. Jag bestämde mig för att veckan direkt efter nyår skulle kunna vara ett bra tillfälle; detox efter jul och nyår, kick-off på nya året, etc.

Före fastan
Veckan mellan julafton och nyår bestod av mycket träning. Kanske den timmässigt största veckan under året med nästan 28 timmar. Jag körde Rapha Festive 500, simmade 90x100 (finns en längre historia om varför det inte blev 100x100) och sprang varje dag. Sen julmat, julgodis och någon enstaka nubbe och något glas champagne på det. Nyårsafton var sansad och på nyårsdagen blev det den traditionella kebabpizzan. Överenskommelsen med Coach KJ var att vi skulle dra igång med den strukturerade träningen 1:a januari. Med ett initialt fokus på VO2-max och tröskel. Tror att jag kanske glömde att berätta för honom om mina planer på att fasta. På årets första dag körde jag ett progressivt löppass på löpbandet innan pizzan.

Dag 0
Nedtrappningen i ätandet var föreslaget till 2 dagar enligt schemat. Jag drog dock ner det till en dag för att inte den senare delen av fastan skulle gå allt för långt inpå den kommande arbetsveckan. Åt fil med någon konstig "bladgrön müsli" som ingick i paketet. Kanske inte en helt angenäm smak men förmodligen nyttigt. Till lunch en grönsakssoppa och till middag en vegetarisk pasta. Skulle tippa på att jag fick i mig ca 800 kcal under dagen. Var ganska hungrig på kvällen. Träningen bestod utav ett kortare tröskelpass på trainern. Inga problem att genomföra. Efter middagen drack jag min sista kopp kaffe.

Dag 1
Vaknade hungrig. Drack 2 dl plommonjuice utspädd med vatten. Eller rättare sagt, jag åt den med sked ur en skål för att bättre mättnadskänsla och för att inte få i mig den för fort. Till "lunch" blev det 1 dl grönsaksjuice och 1 dl fruktjuice och till middag 5 dl buljong. Mellan måltiderna drack jag örtte.

Så här såg fasteschemat ut även under de kommande 6 dagarna med den skillnaden att juicerna varierade lite och att dag 4-6 så var det endast 1 dl juice till frukost. I genomsnitt uppskattar jag att jag fick i mig ca 150 kcal per dag. Den största delen i form av kolhydrater från frukt- eller plommonjuicen. Åt även mina normala kosttillskott. Men de ger ju inte så mycket energi direkt.

Träningen bestod av ett fartpass (10x100 som Z2/Z5 per 50:a som huvudserie) samt ett styrkepass. Körde dem efter varandra och hade inte några större problem med att genomföra dem på ett vettigt sätt.

Dag 2
Rejält hungrig och trött när jag vaknade. Sov inget vidare. Jobbade och körde dagens träningspass på lunchen (jag skulle ju liksom inte ägna den åt att äta ändå). Passet var ett intervallpass på löpband - 3x7min i zon 4 med 2% lutning. Gick klart över förväntan och fick endast backa av lite av lutningen på sista intervallen. På kvällen var jag trött men faktiskt inte så hungrig längre.

Dag 3
Småhungrig men faktiskt ganska pigg när jag vaknade. Jobbade hemifrån. Träningsmässigt var det här den klart mest utmanande dagen med två tröskelpass, vilket skulle visa sig vara ett för mycket. Körde simningen efter lunch och hade inga problem med att genomföra den enligt plan. Huvudserien var 20x50 i CSS-fart (zon3/4 typ). Det var väl inte direkt så att det spratt i kroppen, men det funkade.

På kvällen satte jag mig på cykeln och försökte mig på 5x30s spinup följt av 3x8min i zon 4. Redan några minuter in på första zon 4-intervallen insåg jag att det aldrig skulle funka. Det fanns ingen som helst kräm i benen till att köra i den intensiteten då. Cyklade av resten av passet i det låga registret. Klart spännande att känna tröskeln på riktigt inte inte ha någon som helst möjlighet att kliva över den. Jag var helt slut efter det. Och återigen hungrig. Somnade tidigt.

Dag 4
Inte alls hungrig när jag vaknade, men ganska seg i kroppen. "Runt den 4:e dagen börjar du känna dig pigg och energirik och orkar kanske ta tag i de där sakerna som du inte orkat med förut", som informationsfoldern sa. Bullshit... Kvalificerad sådan också. Fru och dotter skulle iväg till Kungens Kurva och shoppa. Jag tyckte att det lät som en ypperligt dålig idé och gav mig ut på dagens träningspass istället; 90 minuter löpning i zon 2. Och även det gick. Nu var det nog dock pulsen som jag höll i zon 2 och inte farten. Normalt sett hade jag nog sprungit 20-30 sekunder per km snabbare med den pulsen i vanliga fall. Men det kändes verkligen var gränsen gick rent ansträngningsmässigt; minste lilla motlut kändes direkt. Noterbart var också att jag frös rejält. Det var -2 grader och jag brukar aldrig frysa vid den temperaturen. Rent generellt var jag nu småfrusen hela tiden, något som jag aldrig brukar vara annars. Fick sova med extra filt, ha på mig en extra kofta, etc.

När fru och dotter kom hem från IKEA med en massa nya saker som skulle fixas var jag nog ganska sur och butter ett tag. Fick bita ihop och ta mig lite samman för att orka hjälpa till med åtminstone ett antydande till ett leende på läpparna.

Man blev ju inte direkt tjock av det hela...

Dag 5
Planen var att åka iväg och simma distans med några klubbkompisar kl 8 på morgonen. När klockan ringde vid 7 var jag inte alls sugen och snoozade bort tiden. Framåt 9 hade jag samlat tillräckligt med kraft för att ge mig av till Eriksdalsbadet. 4000m distans ensam i 50:an är inte särskilt kul, speciellt inte med 600 + 2x400 + 2x200 +4x300 arm som huvudserie. Det var tråkigt och jag vet inte hur många gånger under passet som jag var nära att byta. Kändes som om jag simmade i sirap också. Men på något sätt gick det vägen och efter 80 minuter i vattnet var årets långsammaste distanspass ett faktum.

När jag kom hem satt familjen och åt frukost (kl 12) och fick nog några oförtjänt sura blickar av mig. Efter en kort tupplur tog jag faktiskt tag i lite husarbete i form av rensning och en tur till tippen bland annat. Hungerskänslorna hade kommit tillbaka och jag kände mig inte att pigg under resten av dagen. Men trots allt började ju ett slut att skönjas.

Dag 6
Första riktiga jobbdagen och tidig uppstigning. Kände mig riktigt risig på morgonen och hungrig som fasen. Förstod inte riktigt hur det skulle gå att jobba eller en mindre träning. Märkligt nog blev jag faktiskt piggare av "frukosten" bestående av 1 dl fruktjuice och örtte. Jobbet gick väl helt okej och huvudet var faktiskt hyfsat skärpt. Mötte upp dottern på lunchen och tyckte inte alls att det var så jobbigt att hon åt sushi samtidigt som jag satt med min morotsjuice.

På kvällen var det dags för 60 minuter löpning i form av 2x(10 min zon 1 + 10 min zon 2 + 10 min zon 3). Ett progressivt pass i två akter alltså. Inga större problem med zon 1 och zon 2 rent flås- och pulsmässigt. Muskulärt var det dock definitivt en annan känsla än att springa i samma fart med glykogen i musklerna. Men återigen, det gick så länge som jag inte gick på för hårt. Zon 3 fick jag korta ner tiden i då jag tog slut ganska fort där.

Var ganska slut efter passet, men ändå vid ganska gott mod då jag ändå nu såg slutet. Bara att sova i några timmar och sen skulle jag få äta! Var inte speciellt hungrig när jag gick och la mig.

Brytandet
Mina tarmar var ju vid det här laget mer eller mindre helt tömda och rekommendationen var två dagars upptrappning för att undvika en havererad mage. Rekommenderad första frukost var några dl fil med Ledins bladgröna müsli, fikon, äpple och juice. Jag hade inga äpplen och fikon hemma och ersatte det med något som jag längtat efter enormt mycket; ett hårt tunnbröd med mycket smör. Spetsade dessutom filen med lite honung. Och givetvis smakade det fantastiskt gott. Och jag blev proppmätt. Soppa till lunch och middag och sedan samma visa nästa dag. Under andra dagen lyxade jag dessutom till det med första koppen kaffe på 8 dagar och den smakade fantastiskt.

Jag fick inga problem med mage, kunde gå på toaletten andra dagen (med ett helt normalt resultat för de som eventuellt är intresserade). Redan träningspasset första kvällen (progressivt cykelpass med tid i zon 5) kändes okej och simpasset andra kvällen (fartpass med 5x100@zon5 som huvudserie) kändes alldeles utmärkt. Jag tappade ca 7 kg under själva fastan, men låg 1.5 kg upp redan efter 2 dagar med ätande.

En frukost att dö för!

Framöver?
So far so good. Att det skulle kännas lättare att träna högintensivt så fort jag fick börja äta igen var ju kanske inte rocket science. Att 6 dagar med 150 kcal per dag och normal träning skulle vara jobbig kanske inte heller kommer som någon direkt överraskning. Och det av paketet utlovade "hungerskänslorna försvinner" och "du kommer att känna dig pigg" är också bara BS. "Vissa känner sig så bra att de fastar en vecka till"... nja, skulle inte tro det. Möjligtvis under 2 veckor utan högintensiv träning, utan människor runt omkring mig, i vacker natur med närhet till en soffa och Netflix så kanske. Men jag ser inte heller riktigt syftet med det. Jag var definitivt i ketos (familjen klagade på min hemska andedräkt som jag tyvärr inte märkte själv), men kände inte heller på något sätt att det var ett tillstånd som jag skulle vilja vara i. Om några veckor kommer jag förhoppningsvis att veta om det känns som om det var värt 6 ganska jobbiga dagar att köra en längre fasta. Återkommer!

Rapha Festive 500 - slutet

Under dagen pass kom jag på många olika inledningar till detta inlägg:

"När snitthastigheten på ett landsvägspass sjunker nedåt 23 km/h beror det antingen på en cyklist i jäkligt dålig form, eller på några andra yttre omständigheter; idag var det vinden."

"När du behöver ligga på lilla klingan och trampa som bara den, i nedförsbacke... ja, då är det inte så jäkla kul."

"Idag blåste jag nästan av vägen. På riktigt alltså."

Eller så nöjer jag mig helt enkelt med:

Rahpa Festive 500 2014 - check!

För så blev det. Jag hade tänkt mig en runda inåt och uppåt ön, typ en utökad variant av gårdagens tripp. Efter konsultation av vindförhållanden valde jag dock att tänka om lite. Vinden var rejäl (mellan 10 och 15 m/s och byig) och att ligga i utförskörningar med den vinden i sidan hade inte varit kul alls. Så det fick bli ett antal varv runt lavafältet Las Hervideros istället. På så sätt fick jag mot- och sidvinden under klättring och medvinden rakt i ryggen under utförskörning. Tråkig runda förvisso, men det enda vettiga sättet att beta av milen idag. Lite läskigt då jag vid några tillfällen råkade ut för kastvindar som nästan blåste mig av vägen. Men med lite tur och skicklighet höll jag mig upprätt.

Nu är det i alla fall klart för i år.

Såg ju inte helt lovande ut vid starten och några regndroppar fick jag på mig också.

Någonstans där bakom finns en sol.

Vind är svårt att fånga på bild, men kolla de sönderblåsta flaggorna och palmen i bakgrunden.

101km med den hiskeliga snitthastigheten av 23,2 km i timmen. Och så mätaren till höger som visar 411 km körda.

Benslakt! Mycket lågkadensarbete idag.

Rapha Festive 500 - ett litet mellanspel utan bilder

I går cyklade jag två kortare rundor. En morgonrunda på drygt 4 mil och sedan en kvällsdito. Morgonrundan började med motvind och 350 meter klättring och sen en tur runt lavafältet. Snitthastigheterna fortsätter vara larvigt låga. På kvällen blev det ytterligare en tur runt lavafältet. Denna gång medurs och med en fånigt jobbig motvind under första halvan. Det är väl det som är både det bra och dåliga med Playa Blanca; det är alltid motvind och klättring som gäller för att komma härifrån och det finns bara två vägar att välja på. Alltid en fostrande start på dagen alltså.

Idag (tisdag) betade jag av ytterligare drygt 6 mil på en runda innan middagen (klart stressad över att behöva komma in innan 18:30 då det blir mörkt, snabbt). För en gångs skull matchade utförskörningen klättringen mot motvinden och jag kom i alla fall upp i ett godkänt rullsnitt. Passade även på att köra 10k morgonjogg och en halvtimmes simning i ett strömt och vågigt hav.

Återstår nu 97 km och planen är att köra det innan lunch i morgon. Borde inte vara några problem.

Rapha Festive 500 anno 2014 - del 2

Playa Blanca - El Golfo - Yaiza - Tinajo - La Santa - Soo - Caleta de Famara - Teguise - Haria - Ye - Arrieta - Guatiza - Teguise - Masdache - Uga - Femés - Playa Blanca

Det var den rundan som var tänkt att ge mig typ 20 mil idag. Baserat på den rundan som jag läste om i Cyclist och med påskarvning i start och slut. Men istället blev det två besvikelser: rundan visade sig bara vara knappt 160 km lång (och när jag började inse det var jag för trött och bekväm för att börja skarva) och den nordostliga vinden som blåste emot mig hela vägen upp till Lanzarotes nordspets gjorde faktiskt något så oerhört osympatiskt som att vända framåt eftermiddagen. Bortsett från det blev det dock en trevlig dag med möra ben och ett gäng höjdmeter.

"Riding in Lanzarote is typified by long roads, sparse vegetation and punishing headwinds" - säger Cyclist om sin tur på ön och det kan väl sägas stämma väldigt väl. Landskapet är inte särskilt dramatiskt utan snarare böljande med vulkantoppar utspridda här och där. Lavafälten är svarta och ogästvänliga och vägarna är raka och synliga ända till horisonten. På Skånevis är det inga dramatiska stigningar, men samtidigt är det inte platt någonstans heller. Slakmotorna och "false flats" finns det i mängder. Och ingenstans finns det skydd för vinden.

Typisk Lanzaroteväg; lång slakmota till horisonten. Och motvind

Mer Lanzaroteväg - det som skall noteras här är dödslavan längst vägen

Surfparadis och sandvarning

Med dottern i Teguise

Jag började dagen med en lång slakmota ut från Playa Blanca för att sedan svänga ut på en loop runt Los Hervideros lavafält; en fantastiskt fin liten slingrande väg runt ett lavafält. Därefter var det dags att korsa nationalparken Timanfaya. Även här klättring och en elak motvind. Därefter följde en otroligt fin utförskörning genom Tinajo och ner till La Santa där det tydligen ska finnas ett bra "aktivitets"-hotell. Efter ytterligare lite böljande körning kom jag åter till kusten och till Playa de Famara som verkade vara en riktigt surfar-strand. Sen var det dags att klättra upp till Teguise och då jag vände söderut fick jag njuta av dagens enda riktiga medvind.

I Teguise var det marknad och då jag hunnit dit i tid kunde jag möta upp fru och dotter som tagit bussen dit. Klämde en Cola, åt lite vitt bröd, kollade lite på tjejernas fynd, pussade och drog sedan vidare norrut. Efter Los Valles var det dags för dagens och Lanzarotes enda serpentiner. Klättring upp till 600 m.ö.h (enligt Garmin i alla fall) och en fantastisk utsikt över Valle de Paloma. Sen en fin utförskörning i serpentiner ner till Haria. Direkt efter Haria var det dags att börja klättra igen och runda Monte Corona. Skippade svängen ut till Mirador del Rio eftersom jag helt ärligt var lite mör i benen. Satsade istället på att vända hemåt och börja dra nytta av medvinden. Men tyvärr blev det ju inte så mycket med det.

Los Valles (i HDR)

Cykel mot mur. Inte riktigt min typ a hoj, men den funkar.

Valle de Paloma - fantastisk vy!

Under klättringen från Guatiza tillbaka till Teguise fick jag sällskap av en inte så pratglad spanjor som tuggade styrlinda. Han försökte köra ifrån mig när han låg först och andades tungt när jag låg först. I Teguise skildes våra vägar åt utan ett ord och jag stannade vid ett stånd vid den numera ihopplockade marknaden och avnjöt en riktigt tysk korv. Under färden längst Lanzarotes ryggrad längtade jag efter en lång svepande utförskörning som liksom aldrig kom annat än någon km innan Uga. Dagens sista stigning mot Femés visade sig vara tvärbrutal. Förvisso bara ett par km lång, men upp till 20% lutning på sina ställen. Dagen avslutades sedan med den långa svepande utförskörningen som jag längtat efter. Typ 6-7 km med 50+ km/h hela vägen. Här kände jag också att det räckte alldeles utmärkt med dagens mil i kroppen. Hade inte någon lust alls att skarva på ytterligare 4 mil.

Avslutningsvis blir det nu lite på håret med Festive 500. Om jag inte räknat helt fel så är jag nu uppe i 26 mil och har alltså 24 mil och 3 dagar kvar. Återigen så är ju 8 mil om dagen inte några konstigheter, men det tar ju trots allt sin lilla tid att köra och det är ju semester med familjen som jag är här för. I morgon tänkte jag i alla fall försöka komma upp och köra en runda innan familjen vaknar. Borde hinna med typ 4-5 mil mellan gryning och innan frukosten stänger i alla fall.

Dagens konstnärliga Rapha-selfie

Näringsriktig cykellunch i Teguise

Dagens sista vy från Femés ner mot Playa Blanca

Rapha Festive 500 anno 2014 - del 1

Reglerna är enkla: cykla sammanlagt 500 km under tiden 24:e till 31:a december. Dvs. under den period på året då de flesta är lediga, men då även familj, vänner och andra pockar på uppmärksamhet. Många måsten som skall klaras av. På våra breddgrader kan du ju dessutom lägga till dimensionerna snö, is, kyla och mörker vilket gör det hela betydligt mer utmanande. Men är man en dubbdäcksälskande viking (dvs. ett BADASS) är det ju inga större problem. Annars rör det ju sig om 8 dagar och alltså 62,5 km i snitt per dag för att klara. Något som egentligen inte är några konstigheter i sig.

Jag körde 2011 och 2013, blandat dubb- och dubbfritt. Huvudrundan 2013 var en 17-milare med dubbdäck i -10 grader. Lite pannben har jag nog trots allt. I år är ju förutsättningarna lite annorlunda då jag dragit med mig familjen till Lanzarote över nyår och dessutom spenderat julafton och -dag i Skåne. Jag fick dock (självklart) med mig en cykel till släkten i Skåne med planen att beta av ett gäng mil båda dagarna. Vädret spåddes vara varmt och snöfritt så det fick bli vintercross med slicks.

Lagom ful vintercykelselfie.

Look mum, no hands!

CK CX in action

Julafton bjöd på riktig Skånevinter med kraftig vind, regn och några plusgrader. Dock ingen snö och ingen halka. Men riktigt råkallt. Jag gav mig av vid 7:30 på morgonen och började trampa. Planen var småvägar till Grevie och Förslöv, och sedan till Margaretetorp och passage av Hallandsåsen. Därefter genom Båstad och via Kattvik tillbaka mot Torekov. Utifrån den basrundan skulle det sen skarvas upp till minst 8 mil… Nu blev det inte så. Drygt halvvägs var min fingrar och fötter bortdomnade pga väta, kyla och vind och det var liksom inte kul längre. Skippade alla skarvningar och landade in 61 km på kontot.

Och inte blev det bättre på juldagen. Det regnade förvisso inte och solen lyste vackert från en blå himmel, men plusgraderna hade nu blivit minusgrader och vinden var om möjligt ännu kyligare. Minusgrader kan ju också mycket väl betyda ishalka. Men som det BADASS jag är trotsade jag givetvis allt detta och gav mig ut ändå. Och frös som f-n- redan från allra första början. Betade som allra pliktskyldigast av drygt 4 mil på småisiga vägar (synlig is tack och lov) innan jag landade med en kopp kaffe i en varm dusch.

Så sammanlagt 102 km på de två första dagarna och därefter en resedag och ytterligare en dag innan jag får tillgång till hyrcykel gör det hela lite utmanande. I princip har jag alltså 4 dagar på mig att klämma 40 mil. Kan gå med tidiga starter och dubbla pass för att inte ta för mycket av familjetiden. På nyårsaftons kväll vet vi.

Vildsvinsskyltar är lite tuffare än älgskyltar. Och lite mer Skåne liksom.

Vy från Kattvik

Livstecken

Precis som min säsong avslutades på ett lite rumphugget sätt, verkar även den här bloggen avsluta året på ett liknande sätt. Det väl väldigt länge sedan som jag var så pass dålig på att uppdatera och skriva inlägg. Till mitt försvar ska jag väl nämna att jag sen IM Kalmar i augusti haft sammanlagt 4 lediga helger (dvs. helger utan att jag varit på resande fot eller att båda dagarna varit upptagna med någon specifik verksamhet) och att jag faktiskt jobbat ganska mycket (för att vara jag). Så tiden har helt enkelt inte räckt till.

Av en ren slump hittade jag det senaste numret av Cyclist på Pressbyrån. Och det passade ju ganska bra.

Men nog om det. Snart är det nytt år och då går det givetvis att starta om allt. Någon slags sammanfattning av året ska jag väl hinna med. Och kanske lite om mål och kommande tävlingar. Just nu befinner jag mig nere i Skåne för några dagars jul med släkten och på annandagen bär det av till Lanzarote för en veckan med sol, bad och träning. En Trek Emonda S6 väntar på mig där nere och tanken är väl att jag ska hinna med att beta av Rapha Festive 500 också. Att köra den på en kanarieö är ju lyxigt (och lite fusk) men givetvis tänker jag påbörja den här hemma på julafton, i vad som verkar kunna bli riktigt misärväder.

Stay tuned!

Så där Rapha-episkt ska det tydligen se ut under #festive500

Och så lite episkt Skåne-väder på det.

Rapha Festive 500 2013 - check!

Ja, tro det eller ej, men jag lyckades faktiskt genomföra den där Rapha Festive 500 till slut. Det blev först 17 mil dubbdäck på glashala vägar runt Södertörn på måndagen. Faktiskt ganska trevligt, med färja, fika och allt och inte riktigt så tungt (eller diskbråcks-ont) som jag hade räknat med. Nu gick det ju iofs inte alls särskilt snabbt, men det brukar sällan göra det solo med dubbdäck. Avslutade sedan utmaningen i stil genom en lite förtortstur med fixie och jeans - true urban style - på nyårsafton.

Till slut blev det alltså 503 km fördelat på 7 turer och 20h 24min. Alltså ett rullsnitt på 24,6 km/h vilket är lite långsammare än 2011 då det landade på 25,9 i snitt. Men det beror nog mest på den där 17-milaturen med dubbdäck. Annars vete tusan om det blev särskilt episkt i år. Knappt någon snö eller speciell kyla att tala om. Förvissa riktigt halt i vissa stunder, men annars mest grått och trist.

Avslutning i stil...

Funderade ett tag på om jag skulle försöka sammanfatta det hela på något sätt som kanske skulle kunna falla Rapha-grupperingen i smaken och på så sätt hoppas på att vinna något fint pris. Jag var ju med i "slutomgången" 2011 men nådde inte riktigt hela vägen fram trots stundtals "episka" förhållanden. Henrik Öijer körde även han med den vinterepiska vinkeln och nådde hela vägen fram 2011. Men jag kom helt enkelt inte på något bra sätt att sammanfatta det hela på i år, och eftersom jag inte ens hade tänkt köra hade jag knappt tagit ett enda kort heller eller dokumenterat det på något annat sätt.

2011 var det ca 3000 (varav 4 st svenskar) som slutförde utmaningen. 2013 var det ca 26 000 som deltog (varav 42 st svenskar som slutförde) och kanske runt 15 000 som slutförde. Möjligheten att sticka ut är alltså betydligt mindre. Episka vinterturer, långmilare (han som körde längst klämde till med 180 mil på 8 dagar) och ANNAT finns det alldeles för gott om. Jag får fundera ut något till nästa år. Tror dock att en kust-till-kust (dvs. cykla till Torekov) i ett sträck skulle kunna vara en idé.

Rapha Festive 500 igen

Skulle ju inte köra. Men nu gör jag tydligen det ändå.... 302 km hittills och långrunda planerad i morgon. Borde funka.

Fast det har ju inte direkt gått på som på räls. Först gav jag upp innan jag en börjat. Sen inledde jag med en strålande runda med den imponerande distansen om 27 km. På juldagen blev det en ganska trevlig sak på dryga 82 km och plötsligt började jag fundera på om jag inte kanske skulle beta av milen och få ett fint tygmärke ändå. Bestämde mig för att satsa, men cyklade av någon märklig anledning inte på annandagen... Kan inte direkt säga att jag förstår det beslutet.

Fredagen var inte heller någon bra cykeldag. Dels eftersom det skulle vara skitväder och dels eftersom vi skulle hem från Sandviken då. Bestämde mig för att vara lite episk och gav mig ut i rejält skitväder på fredagsmorgonen ändå. Total misär, snöblandat regn, nollgradigt och en helt fastfrusen drivlina. Endast 33 långsamma km. Bestämde mig för att ge upp.

23 km/h vid 120 rpm som enda alternativ. Kanon när man ska samla mil.

På fredagskvällen hörde dock Björn av sig och undrade om jag ville köra lite distans i helgen. Och vips var jag på igen. Lördagen bjöd på lagom fint väder och framförallt möjligheten att köra med släta däck! Vi klämde 85 km och planerade för stordåd nästa dag; 6h distans med 23 mm däck, torra vägar och sol borde ge minst 150 km i kassan.

Men det blev ju bara skit med det.

Jag drog punkakortet...

Det var snorhalt överallt (trots plusgrader), Björn vurpade, vi fegkörde, jag punkade...  Vi bestämde oss då kollektivt för att ge upp och åkte hem till Björn och klämde en kopp kaffe och en macka. Dagens sträcka var hittills 30 km och 250 km på två dagar kändes inte så lockande. Men av någon anledning valde jag att köra via Erstavik på vägen hem. Grusvägarna var sugande blöta, men isfria. Ett varv blev ett varv till och helt plötsligt var jag igång igen. Betade av 75 km och var helt plötsligt upp på 300 km. Och 200 km på två dagar låter av någon märklig anledning betydligt mer överkomligt än 250 km.

Så nu har jag lagt ut en runda på 17 mil i morgon. Dubbdäcken åker på och HTFU-piller käkas.

Nu kör vi!

Julaftonstradition/triathlon

Jag har aldrig varit särskilt mycket för det här med traditioner. Inte särskilt julig av mig eller känt att det varit särskilt viktigt hur midsommar eller påsk hanteras. För ett par år sedan försökte jag mig ju på det här med Rapha Festive 500 och det var ju en riktigt kul jultradition. Men förra året gjorde vädret (snön och den obefintliga snöröjningen) att det inte gick att köra och i år stället mitt diskbråck till det hela. Det bidde ingen tradition av det heller (inte nu i alla fall). Så därför tänkte jag göra ett nytt försök: julaftonstriathlon. En triathlon på ungefär olympisk distans (i alla fall tidsmässigt) innan julafonsfrukosten. Det enda kruxet med det är väl möjligheten att simma på julafton. I 08 är hallarna stängda och utomhus är kanske inte så mycket att fundera på. Alltså utomlands, eller som jag, i en mindre stad där det tydligen är tradition att badhuset har öppet på julaftonsförmiddagen.

Så kl 7 på julaftonsmorgonen stod jag utanför Parkbadet i Sandviken. Marschaller var tända utanför och det var kö! Jag kom i alla fall in hyfsat snabbt och kunde köra en timmes lugnt pass (fortfarande försiktig med diskbråcket). Sköljde av mig och satte på mig cykelkläderna. Cyklade förbi svärföräldrarna och lämnade av väskan och fortsatte sedan en runda på en dryg timme. Det var småregnigt, strax över nollan och blåsigt. Dubbarna gjorde sitt jobb då det på flera ställen dök upp sjok av blankis. Sen förbi hos svärföräldrarna igen, lämnade cykeln och tog på mig skorna och gav mig ut på en halvtimmes löpning. Så 2 km simning, 27 km vintercykel och 6 km löpning på ca 2½ timme innan frukost. Ett utmärkt sätt att börja julafton på. Det får bli min tradition. Sen har jag ju förvisso i och med detta betat av 27 av Raphas 500 km...

GOD JUL!

Intetsägande

Jaha, här sitter jag och slår in julklappar när jag borde skriva blogg istället... Eller cykla. Diskbråcket känns bättre och jag har kommit igång med lite träning (lugnt och inte mer än ett pass om dagen... allt är relativt). Kan säga redan nu att det inte kommer att bli någon Rapha Festive 500 i år heller. 25 km/h i snitt kräver trots allt 20h i sadeln mellan den 24-31:a och det pallar nog inte riktigt min rygg ännu. Annars är ju förutsättningarna betydligt bättre i år än förra året (då kung Bore totalt kört över vårt land), med barmark och plusgrader hela veckan som det ser ut nu. Jag har givetvis registrerat mig för utmaningen och givetvis tar jag med mig cykeln till svärföräldrarna i Sandviken. Men några 50 mil blir det nog inte... Tror jag.

Ny våtdräkt... och ja, jag har strumpor på mig.

För övrigt har jag köpt en ny våtdräkt för nästa säsong, en Zone 3 Vanquish. Jag ser i alla fall väldigt snabb ut i den. Den gamla dräkten tänkte jag klippa lite i inför SwimRun-tävlingen/tävlingarna nästa år. Är ju anmäld till Stockholm Swimun och har dessutom en paxad plats till Amfibiemannen. Den sistnämnda ligger dock inte helt optimalt till i tiden med tanke på semester och annat och dessutom jag lite sugen på XTERRA Nordic vid Hellasgården också. Vi får se hur det blir. Det ska ju förhandlas lite med familjen också. Och med tanke på det är det nog faktiskt inte så dumt alls att slå in julklappar nu. Så jag fortsätter med det.

Vi hörs!

Rapha Festive 500 för sista gången den här gången...

Jag vann inte. Jag fick inte heller något hedersomnämnande eller landade på prisplats (1-5). Mitt röstfiske bestod av det här inlägget, några önskningar bland vänner på Facebook, några tweets och en tråd på Funbeat. Orkade faktiskt inte med så mycket mer, och ärligt talat så är det här med röstfiske inte riktigt min grej.

Jag insåg redan från början att Öijer skulle bli en alldeles för svår motståndare. Våra bidrag kan väl sägas vara ganska likvärdiga: vinter, is, mörker, solocykling, minusgrader och CX. Turer på mellan 5-10 mil dokumenterat med blogginlägg och foton. Men sedan den stora skillnaden: Henrik med en blogg med upp till 1600 unika besökare per dygn (jag har väl peakat på runt 200 när jag slängt in en länk på ett välbesökt ställe), drygt 800 vänner på FB och ett antal följare på Twitter. Etablerad helt enkelt. Och slipad när det gäller röstfiskandet.

Henrik sprang iväg i röstningen och jag låg stadigt i mitten. Tror att jag landade på plats 13 eller 14 till slut. I antalet röster alltså. Nu visade det sig att rösterna inte var allt. Flest röster fick en Johnny Nettles, med en film som jag iofs tycker var ganska intetsägande. Dock visade sig de flesta av Johnnys FB-röster komma från Georgien och Malaysia. Och trots att han fått över 1700 röster hade han bara drygt 200 st som tittat på hans video. Köpta röster eller inte... misstänkt var det i alla fall och Johnny hamnade inte på prisplats utan fick ett hedersomnämnande istället. Rent generellt tror jag tyvärr att det inte var så många som tittade på hela bidragen, utan snarare röstade antingen på det man blev uppmanad att rösta på, eller möjligtvis på den bild som Rapha valt att illustrera bidraget med. Lite synd tycker jag eftersom det var en hel del bidrag som i sin helhet var riktigt bra.

Den här bilden av Henrik valde Rapha - jag tycker dock att det finns betydligt bättre bilder på tävlingsbloggen.

På andra plats kom en Richard La China som nog var ganska övertygad om att han vunnit tävlingen när röstningen avslutades. Tror att han fick runt 200 röster mer än vinnaren som blev....

Henrik Öijer - Dalarnas bloggare 2011

Grattis Henrik!

Nästa år får jag nog satsa på att cykla hem från Skåne till Stockholm i ett svep under mellandagarna. Och hoppas på att det är snöstorm. Och kanske bli tvungen att amputera en arm. Det borde väl vara en "epic ride" värd att belöna oavsett omröstning på FB.

Festive 500 - final day

Day 8 – The Final Countdown

I had to work today, so I wasn’t sure whether I would find the time to finish the challenge or not. Wife was working and daughter was at an extended play date with the neighbor’s kids. At lunchtime I decided to go for a ride. The plan was to cover at least 60K, leaving as little as possible for tomorrow.

Skipped lunch (a really smart way to go when leaving for 3h+ rounds, not!), got dressed and left. The temperature was just around freezing point, leaving me with the hard choice whether to switch back to studded tires or stick with the slick ones from yesterday’s ride. I went for the daredevil option and kept the slicks. Only downside to this was a bit of cowardly driving through corners and curves, but I stayed upright through the whole ride.

Lake Bornsjön - a perfect place for tempo training

Brook of the day!

Cycling roads shouldn't be wider than this - can you spot the bike?

It was colder today. After some 15K I realized that I had forgotten to put my overshoes on. Not smart since my toes are really susceptible to cold. However I had my winter shoes on, so I figured “what the heck” and went on. Funnily enough it wasn’t the toes that turned out to be a problem; instead it was my fingers that lost tactility during the end of the ride. Nothing that a hot shower couldn’t cure though.

I actually met two other riders on the road today; one guy whom I caught up with some 25K into the ride and another that passed in the opposite direction. I rode with the first guy for a couple of K’s and had a nice chat. It turned out that he was a former pro, having competed with some of Sweden’s greatest cyclists during the early 80’s (Tommy Prim among others).

View of the day!

Ice or dampness? Hard to tell...

Strengthened by this encounter I decided to go all the way today. I resisted the urge to stop at the Rosenhill Café (a place frequented by Stockholm’s cyclists). I tried a new road which turned out to be the pothole road from hell. And the suddenly the cycle computer showed that the ridden distance of the day surpassed 87K. I had passed the challenge! At the end I logged 95K in 3:35 for a total of 508K.

To sum up: 7 rides for a total of 508km done in 19h and 39min, average speed of 25,9km/h. Considering weather conditions and the fact that I’ve done all the rides solo, I think that it is fairly ok.

The "proof" from Strava.

Over and out for this year! It’s been a real pleasure and I’m really looking forward to receiving my badge. Happy new year!

Festive 500 - day 7

Day 7 - Autumn leaves

Never look back

Day 7 and ride number 6. Yesterday was a travel and relax day. I spent some time with my daughter while she was skiing; cross-country on her new Christmas present skis. Then I spent some time running around my in-laws house, trying to find everything that was supposed to be taken home. Then finally home to Stockholm (no place like home).

Resting day activities

Can you spot the bike?

Ice-free roads.

Doing some research I found out that the roads in Stockholm were free of ice. I decided to get rid of the studded tires and switched wheels to a pair of Fulcrum Racing 3 with Conti 4-Seasons (28mm) on. It was quite a remarkable difference. And considering the winds today I was really happy with the new setup.

The weather forecast promised some light rain, 3-4 degrees Celsius and a strong breeze from the south. I carefully planned my round to be headwind first and tailwind last. It blew, not gusty but constant. The first 50K was hard (avg. speed of 23.9 km/h) and the last 50K was considerably easier (avg. speed of 29.5 km/h).

The leaves have fallen - autumn is here

What have you been up to you dirty dirty bike?

Treaded on some new roads today; really nice ones that should be perfect in better weather conditions. Today everything was kind of grey. It’s actually kind of the 3rd season that I going through during the Festive 500. It started with winter for the first 4 rides. Then I had a sunny ride, with snow melting away and the green grass starting to show which felt like the first days of spring. Today was autumn; wet, dirty, windy and a couple of degrees above zero.

Slick tires - a blessing today!

A golf course...

...and some golfing guys. Not common at all at this time of year i Stockholm.

Ended up with 103K in 3:51 for a total of 413K. Only 87K to go now. If I have the time I’ll finish tomorrow.

Festive 500 - day 5

Day 5 – The Long and Winding Road

Long ride today – actually the ride that I had planned for yesterday. It had a little bit of everything; tail- head- and strong crosswinds, a few drops of rain, ice, wet and dry tarmac and some clouds and a lovely sun.

With +5 degrees Celsius the riding conditions today would have been excellent (at least for being Sweden in December), if it wasn’t for the wind. The wind yesterday was a bit stronger in the gusts, but today it was more intense, blowing all the time. Had some parts with a really tough cross-wind. The round ended with 10K on flat clean tarmac with the wind in the back, enabling me finish strong.

The Long and Winding Road

Branding

Up in the sky

The temperature had risen up to +10 degrees Celsius during the night (which is really unusual, normal temperature is something like -15 in the end of December). This made it a spring like feeling riding today since almost all snow had melted away.

Ended up with a good 92K in 3:23 today, making a total of 311K. Four riding days to go and 189K to cover. Thinking about taking a well-deserved sleep-in and rest day tomorrow (all rides have started before 8am so far). 189K in 3 days shouldn’t be a problem.

Morning light at lake Nedre Dammen

Sunny ride today

Almost there - hang in!