Västerås Triathlon - Barn/ungdomsloppet [RR]

På lördag kväll/eftermiddag innan huvudloppet, SM/RM på olympisk distans, genomfördes i Västerås så kördes även ett lopp för barn och ungdomar. Detta på distanserna 100m/200m simning (beroende på ålder), 5 km cykling och 1 km löpning. Eftersom Valencia gillar detta såg vi givetvis till att komma till Västerås dagen innan så att hon skulle kunna få tävla. Rent generellt är det ett otroligt lovvärt initiativ av arrangörerna att se till att ett sånt här lopp genomförs i samband med en större tävling (allra helst skulle det väl vara samma dag som stora tävlingen dock). Det är det roligt och viktigt för barnen att få prova på tävlingsformen lite mer "på riktigt". Framför allt när de börjar bli lite äldre. Tyvärr är det väldigt få tävlingar för barn som genomförs med några vettiga distanser. För V som är 9 år är det lite extra torftigt; antingen så är det typ 10 m simning, 1000 m cykel och 100 m löpning, "för bebisar" som V brukar säga, eller så är det åldersgräns på 11-12 år för att få köra. Därför all heder åt initiativ som Västerås Triathlon eller Väsby Duathlon som kör "riktiga" tävlingar och utmaningar för barnen. Mer sådant!

Men... Västerås Triathlon för barn och ungdomar inte en särskilt rolig händelse ur säkerhetssynpunkt. Tyvärr kändes det nästan lite nonchalant med problematik som inte borde varit särskilt svår att förutse. Barnens tävling genomfördes med Lögarängsbadet (utomhus) som bas. Den badplatsen ligger alldeles vid Västerås hamn där det finns restauranger, wakeboard-park (kabel) och där det rör sig massor av folk vid semestertider, helger och fint väder. Runt wakeboard-parken går en asfalterad sträcka bestående av väg med parkering på ena sidan samt cykel- och gångväg (ganska smal sådan) på andra sidan. Cyklingen gick 5 varv på den sträckan och löpningen 1 varv.

En nästan korrekt beskrivning av banan; den bortre öglan gick i början av varvet istället.

Ta alltså bilar som kör in och ut på parkeringsplatser längst vägen, en smal GC-bana med asfaltsskador (rotsprängningar) som ligger i skugga, flanerande familjer, fyllegubbar och 4 st 90-graderssvängar och lägg till 30+ st barn i åldern 9 till 15 år som ska cykla fem och springa ett varv på samma ställe, så förstår du att det finns vissa risker att problem kan uppstå. Så visst var det med andan i halsgropen som tävlingen genomfördes, i alla fall för oss föräldrar. Jag vet inte hur det såg ut vid bortre delen av rundbanan, men jag misstänker att det varken var avspärrat eller någon som visade vägen. Nu tror jag inte att det inträffade några olyckor eller större missöden, men det beror också på att föräldrar stod och stoppade bilar, räknade varv åt sina barn, etc. Jag förstår givetvis att det för det mesta inte finns möjlighet att köra sådana här tillställningar på avspärrade områden. Men det måste finnas bättre alternativ än detta. Att det skulle vara oerhört mycket folk och bilar i rörelse i området en lördageftermiddag under semestertider kan som sagt var inte kommit som någon överraskning. Så väldigt bra ett en tävling ordnades, men väldigt dåligt att det blev under sådana förhållanden.

Och själva tävlingen då? Jo, Valencia genomförde den ungefär som jag brukar köra längre tävlingar: dålig simning, bra cykling och okej löpning. Det var första gången hon simmade (tävlade) i öppet vatten och det var lite läskigt. Växlingen var okej trots lite strul med nummerbältet. Cykling snabb och stabil och med avhopp i farten till sista växlingen (klart pr0). Sen gick hon ut lite hårt på löpningen, fick håll och blev omsprungen av Vendela på upploppet. Men bortsett från det tyckte hon att det var väldigt kul och planerar redan för hur det ska bli bättre i nästa tävling. Känns det igen?

Lite rutinerad hjälp vid uppställning i växlingsområdet.

Kontroll av simbanan

Start på stranden - som det ska vara på riktigt.

Av med prylarna i farten.

Upp till T1 via bryggan.

Stor och liten i växlingsområdet.

Ut på cyklingen.

Bara ett varv kvar nu.

Att hoppa av i farten har hon tränat på hemma

Ut på löpningen. Stor tjej att ta sikte på där framme.

Upploppsrakan, med håll!

Trött, men funderar redan på nästa lopp.

Bättre sent än aldrig - Kolmårdscrossen [RR]...

...eller "CX-helg med Valencia - del 2" som inlägget kanske egentligt rent logiskt borde heta.

Efter den enorma succén på Ramundercrossen, alltså att jag varken kom sist eller blev varvad, var det dags att sätta upp nya stora mål på söndagens Kolmårdscross. Jag satsade högt och bestämde mig för att se till att hamna första resultatsidan, dvs. topp-30. Eftersom Ramunderberget och Kolmården tydligen ligger precis bredvid varandra gick även söndagens tävling av stapeln precis utanför Söderköping. Banan var i princip densamma som under lördagen, med den skillnaden att det var lite annorlunda dragningar vid sandhindret och vid den bortre delen av banan (där vi körde ner till Göta Kanal och klättrade sen uppåt). Och så var den även reverserad förstås. Det kanske inte låter så mycket men det blir verkligen en helt annan bana. Att regnet sen vräkte ner under hela förmiddagen gjorde givetvis det hela mycket intressantare. De partier som var leriga (särskilt backarna) under lördagen var rent ut sagt larviga under söndagen.

Oj så inbjudande det såg ut när vi kom tillbaka på söndag förmiddag.

Strax dags för start i nybörjarklassen. Startfältet förvillande likt det från dagen innan.

Precis utanför pallen

Valencia körde först och lyckades inte riktigt upprepa succén från lördagen. Efter ett rejält bredställ i andra kurvan (ett sus gick genom publiken) hamnade hon på efterkälken och lyckades sen aldrig riktigt ta sig i kapp. Hon hade lite känning på Agens på upploppet men var aldrig riktigt nära pallen och slutade på 4:e plats (av 7). Men trots det var hon nöjd vilket givetvis är huvudsaken. Hon och Vendela passade på att duscha och basta medan jag och Björn körde vårt race.

Regnet hade öst ner hela förmiddagen och även om det hade lättat lite när vi startade spelade det liksom ingen större roll. Temperaturen låg väl runt 3-4 grader och det var väl inte helt kul. Jag fick som vanligt en riktigt usel start (verkligen min akilleshäl när det gäller CX-race... jag kanske är uthållig, men inte tillräckligt snabb under första varvet), men lyckades ändå hålla koll på lite ryggar att jaga under kommande varv. Under de första 2 varven kände jag inte mina fingrar alls. Klicket i växeln fick bli en indikation på om jag växlat eller inte för jag kände inte om lyckats eller inte.

Oj vad laddade alla såg ut innan start. Foto: Per Engström

Vic ser sammanbiten ut. Björn ser mest ? ut. Notera även Björns sko som är lagad med rosa silvertejp. Foto: Per Engström

Prickig... Foto: Per Engström

Drop precis efter väldigt brant backe. Spännande. Foto: Per Engström

Den här bilden är ganska talande för hur underlaget var. Foto: Per Engström

Under andra varvet blev jag omkörd av en kille, men efter det var det bara omkörningar (bortsett från Björn som körde om mig efter ett depåstopp). Hela fältet blev väldigt utdraget på den grymt segakörda och sliriga banan. Backarna var helt söndersprugna och det hade inte varit helt fel att ha ordentliga dobbar i skorna. Det var 4 backar som cykelbara alls och som renderade i rejäl mjölksyra. Under de två första varven sprang folk i backarna, sen var det lite mer traska långsamt uppför. Utförsbacken mot kanalen blev dessutom ganska spännande eftersom det gick ganska fort och slirande rejält innan en 180-graderssväng i slutet på nedförsbacken.

Jag höll mig i alla fall på fötterna (hjulen), undvek större missöden och pallrade mig i mål på en 29:e plats. Alltså bättre än dagen innan och på första resultatsidan. Så det kan gå.

Jodå, överlevde även denna tävling

Post-race legs

Sveriges största och snyggaste CX-klubb: CK CX

CX-helg med Valencia del 1 - Ramundercrossen

Som jag tidigare berättat om drog jag och Valencia till Söderköping för en tävlingshelg i CX-tecken. Och det jag ju tur att vi gjorde det eftersom det blev succé på så många plan. När vi kom hem på söndagskvällen var Valencias första kommentar: "När åker vi nästa gång?". Det tar jag som ett positivt betyg.

På lördagsmorgonen var vi uppe med tuppen, packade bilen med oömma kläder och cyklar och åkte sedan till Tyresö för att hämta Björn och Vendela. Björn är en gammal CX-räv och hans dotter Vendela är i samma ålder som Valencia. Både V och V hade ju nu dessutom med sig sina splitter nya CX:ar från Islabikes. Bäddat för succé redan då alltså. Det enda som egentligen saknades var väl riktiga hjul till mig då. Kanttråd går ju inte att cykla på...

Stilbild från CX-arena Sköndal. Sista träningen innan tävling.

Efter 2 timmars bilfärd med kisspaus i randonneurmeccat Sillekrog var vi framme i Söderköping. Mellan Norrköping och Söderköping kom det ett fåtal regndroppar på oss. Annars handlade det om mulet och strax under 10 grader varmt, fuktigt i luften och halt på gräset.

Ramundercrossen
Söderköpings SK stod som arrangör av lördagens tävling, namngivet av det berg som tävlingsområdet låg bredvid. På plats fanns en bandad bana, en grill, några koskällor och ett gäng människor med tighta kläder och CX-hojar. Det enda som egentligen saknades var väl Duvel och pommes med mayo. Vi kopplade loss alla 4 cyklar och bytte om till våra läckra Ck CX-kläder. Tyvärr inga barnställ ännu så Valencia valde sin Rapha Sky-tröja.

Sen drog vi ut och provkörde banan. För mig, som bara kört Kompiscrossar tidigare, kändes den stora skillnaden att banan var bandad (och därmed tydlig) hela vägen, lite mer ”genomtänkt”, längre och med fler rejält utmanande partier. Under inkörningen konstaterade jag att det i alla fall fanns 3 backar som skulle bli väldigt svåra att köra uppför under race, dels pga lutning, men även pga den potentiella leran/halkan. Det fanns även ett sandhinder som inte skulle gå att forcera cyklandes. Däremot var det inte så många partier som kändes som potentiella vurpor. Visst fanns det några snäva kurvor med sladdrisk, men utöver det var det bara en backe som kändes ”farlig” och det som gällde där var väl att våga släppa på och inte bromsa och riskera att åka över styret. Större delen av banan gick på gräs och det var ganska tungtrampat redan fr¨ån början. Så för att summera det hela: känslan var att 40 minuter skulle betyda 5 varv och att det mer skulle handla om tunga ben än om teknik.

Startfältet samlat

Första varvningen - ligger sist men ser stark ut.

En raka, en kurva och upplopp kvar. Bäddat för spurtstrid!

Sen var det dags för tjejernas start i nybörjarklassen. 10 minuter var påbjudet och de skulle köra en bana som var lite snällare än vår. Dels kortare och med endast en jobbig backe. 2 varv skulle köras. Tyvärr endast 4 startande; Valencia och Vendela samt en tjej i 10-årsåldern och kille på kanske 8 år, båda på MTB. Valencia var grymt taggad men fick en usel start; dels hade hon en alldeles för tung växel i (rookiemisstag) och blev seg i starten, och sen bromsade hon för sent i första nedförsbacken och fastnade i avspärrningsbanden. Så efter en tredjedel av första varvet var hon sist och rejält efter. Jakten kunde börja. Och som hon jagade. Den stora tjejen hade en stor ledning, men när halva sista varvet var kvar hade Valencia passerat Vendela och killen och fått upp vittringen på Agnes (tror jag att hon hette). När endast det långa upploppet var kvar tittade hon sig nervöst bakåt och fick då se en spurtande Valencia pressa sig förbi ett ca 10 meter innan mållinjen. Seger!

SEGER!

Inte många rätt i den här listan. Annat än att V ligger först.
Fel klass och inte rätt antal startande... Men vad spelar det för roll?

Och mot det skulle ju jag inte ha mycket att komma med. Mina mål var betydligt mer modesta: inte komma sist och inte bli varvad. Startproceduren satte i alla fall igång med upprop och infållning efter tidigare resultat, och eftersom jag inte hade några tidigare resultat fick jag gå in och ställa mig bland se sista. Lyckades dock tränga mig fram lite och ändå få en hyfsad position. Stod sedan och hängde lite på styret och med ena foten på pedalen så där proffsigt. Sen gick starten.

Och som vanligt är jag usel på starter… inte tillräckligt alert, tar inte tillräckligt med plats etc. Så jag hamnar ganska långt bak i första sandhindret, tappar rytm, hamnar i kö och får kämpa. Eftersom jag inte ligger tillräckligt långt fram kan jag inte heller cykla uppför de 2 första backarna utan får snällt gå. Pulsen är självklart uppe på rött direkt efter start. Det är liksom så det fungerar i CX. Sen rullar det på. Jag tar några, jag blir omkörd av någon. Banan blir tyngre och tyngre för varje varv. Så även benen. Men trots allt flyter det mesta på okej bortsett från vissa problem med igentäppta klossar och pedaler. Blöt lera i kombination med löpning i sand är inte någon optimal kombination om man säger som så.

Startfålleposering. Magnus A i bakgrunden.

KÖR!

Snygga CKCX-gubbar - Björn och Tille

Stilfullt? Nja... Glasögon som spänner ut bakfickan och armvärmare på väg ner.

Mot slutet är fältet i de bakre delarna väldigt utspritt så det finns knappt några ryggar att jaga. Jag hade dock siktat in mig på Johan A och gett mig f-n på att jag skulle plocka honom på sista varvet. Och det gör jag ju självklart. Sen var det ju den lilla detaljen att han låg kraschad, ledbruten och ojandes i sandhindret när jag passerade honom. Men som den kämpe han är tog han sig upp, släpade sig runt sista varvet, ramlade över mållinjen… bara för att få ett DNF i den allmänna röran i målet. SKANDAL! Johan sammanfattar det kärnfullt på sin egen blogg.

Och jag då? Jo, jag pallrade mig i mål. Drygt 6 minuter efter vinnaren, på en 30:e plats, ovarvad och inte sist (40 startande). Före mig i resultatlistan kommer ett gäng med sådana där människor som faktiskt kan cykla på riktigt och inte är lallare som jag.

Mission accomplished!

Grym helg!

Vissa människor tycker att helgen är till för att vila upp sig på. Varför då? För att man ska komma pigg och utvilad till jobbet på måndag? Jag tycker att det verkar vara vettigare att ägna helgen åt sånt man tycker är kul, och att vila kan väl inte vara så himla kul. Familjen har i alla fall haft en av de intensivare och roligare helgerna på länge.

På lördagen stack Anna, Valencia och en kompis till henne iväg till Tom Tits där de tillbringade 6 timmar med sånt som man gör där. Jag gick upp tidigt och tog mig iväg till Rudan (vid Handen) för Rudan Invitation, ordnad av Bang. Min plan var att cykla ut till Handen, men då tiden blev lite knapp och det dessutom bestämde sig för att regna just då tog jag faktiskt pendeln ut istället.

Rudan Invitation
Bang är en sann eldsjäl och fixare utan dess like. Det här var andra (inofficiella) tävlingen för i år som han styrde upp, komplett med bandad bana, fotografer, grill och fika. Gratis. I går (lördag) bjöds det dessutom på bengaliska eldar, fyrverkerier, en riktigt bra CX-bana och dessutom grillad korv efteråt. Jag körde på hyfsat väl, hade en hård strid med Peter K (som avslutades med att han drabbades av materielproblem tyvärr), slapp varvning och kom dessutom före Emmy Thelberg. Dock är det väl off-season för henne, hon körde på MTB istället för CX... men vi snackar ju ändå om en tjej som vunnit Långloppscupen 3 år på raken och Cykelvasan 2010. Istället för kompiscross-normala 30 min + 2 varv tyckte Bang att vi skulle köra 45 + 1 varv vilket resulterade i nästan 60 minuter på tröskel (snittpuls på 160, dvs. 87% av max). Kan alltså inte köra mycket hårdare än så. Tackar Hazzze Man för bilder nedan.

Fighting face?

Röken från de bengaliska eldarna ligger tung över Rudan

Det kanske ser ut som om jag håller på att snubbla... och det gör jag faktiskt också

Målgång!

Efter korven bytte jag till en torr tröja, packade ihop mina kläder och cyklade knappt 2 mil (genom skogen) till Tullinge flygfält och Tjurruset.

Tjurruset 2013 [RR]
Hade jag nu velat göra något vettigt av Tjurruset egentligen så skulle jag nog förberett mig något bättre. Nu såg jag dock mest Tjurruset som en rolig grej att köra och tacklade det därför på det sättet. Egentligen var det ju något som jag och Anna skulle ha kört tillsammans, men nu strejkade ju tyvärr Annas knä och det blev ingen start för hennes del.

Av den anledningen orkar jag inte heller vara så långrandigt kring själva loppet. Det var bra arrangerat, roligt att genomföra, men ganska annorlunda jämfört med förra året. Det var en betydligt snällare bana; inte alls lika mycket lera (kunde dock ha varit om det regnat lite mer), relativt mycket löpspår/grusväg, snällare i den obanade delarna och inte alls lika blött. Men däremot rejält mycket mer kuperat, en del riktigt jobbig sandlöpning och den avslutande bäverdammen.

Jag kände ganska tidigt att jag lämnat/förbrukat större delen av mina ben tidigare på dagen. Hade dessutom en lätt krampkänning i höger lår ganska tidigt i loppet och höll mig därför lugn. Knatade väl på hyfsat under den snälla partierna, men höll igen när det gick uppför eller obanat för att slippa häva kramp. Hade tyvärr missat rådet om att hålla mig till höger i den avslutade bäverdammen där jag sjönk som en sten, krampade lätt och nog tappade en hel del tid och placeringar. Men inget som jag direkt grämer mig över.

Så här såg det tydligen ut när jag sprang i mål. Klicka här för strömmad idolvideo.

Sen var det lera överallt och hela den biten. Blåste kallt som fasen gjorde det också. Jag bytte om till cykelkläderna igen och cyklade de 2 milen hem. Ägnade mig sedan åt en knapp timmes sköljning av kläder innan det blev en välförtjänt dusch och en öl. Sen kom resten av familjen hem och det blev lördagsmiddag, mys och allt det där.

Kompiscrossen 5
Och på söndagen var det ju Kompiscross igen. Hade inte räknat med att ha några ben och mycket riktigt hade jag inte det heller. Gick upp vid kvar i 8, väckte Valencia och hennes kompis som skulle få följa med. Lagade frukost till familjen, packade cyklar till alla och drog sedan iväg till Hellasgården. Björn R och Co hade lagt en bana som stavades gräs, gräs, gräs och en jäkla massa svängar. Jag höll ihop i 2½ varv och dog sedan. Trots att jag hade världen bästa hejarklack och hängde på Johan A (som dagen till ära agerade fotograf) och stod och hejade på nya ställen på banan för varje varv. Min plan att vinna över Lisa Norden höll tyvärr inte den här gången. Ryktet säger dessutom att hon dessutom får speciallektioner inför CX SM, så hon lär ju inte bli sämre på disciplinen. Bilder nedan av Johan A.

The Lone Ranger 

Ut på sista varvet med en liten wheelsucker i släptåg (som
dessutom sedan hade mage att cykla om och ifrån mig)

Syftet med den här bilden är inte att visa en cyklist med röd tempodräkt
och gröna detaljer, men dock den makalösa hejarklacken till höger!

Det kanske ser ut som ett leende, men det är i själva verket smärta.

Jag ligger före Victor. Ett kort tag. Och så hade han förvisso kraschat. Men ändå...

Efter KC hängde jag runt lite med Valencia och kompis runt Hellasgården, käkade våfflor och åkte sedan hemåt. Efter att ha lämnat av V:s kompis drog vi iväg till Eriksdalsbadet för hennes simhoppsträning. Jag passade självklart på att simma lite under tiden. Sen direkt vidare till GIH och Valencias akrobatikträning (söndagarna är intensiva). Där slappade jag faktiskt. Slutligen drog vi hem till Anna och åt hemlagad söndagsmiddag.

En oerhört späckad och helt fantastisk helg. Känner mig otroligt privilegierad över att ha den familj jag har och kunna leva det livet vi gör nu. Nöjd!

Valencias Race Reports

Det är ju faktiskt fler än jag i den här familjen som tävlar. Den senaste tiden har Valencia varit i farten inte mindre än två gånger. Först i Junior Aquathlon på Playitas, Fuerteventura, och nu senast i Väsby Duathlon. Och dessa tävlingar förtjänar ju självklart sina egna rapporter.

Junior Aquathlon
Som en del av Challenge Fuerteventura ordnade Playitas på fredagen innan huvudtävlingen en aquathlon, dvs. springa-simma-springa, för barn. Sträckorna skulle vara 500m-100m-500m. V var självklart helttaggad på att vara med. När jag anmälde henne var det 3 andra barn uppskrivna så jag trodde väl att skulle bli någon liten grej.

Väl på plats, med den sedvanliga spanska oordningen, visade det dock sig att lågstadieskolorna i Gran Tarajal också var inbjudna. Och vips dök det upp ett stort gäng ungar till och helt  plötsligt var det ju lite mer på riktigt. Och en herrans massa barn överallt. Det pratades mycket spanska och allt var ganska rörigt, men inte backade V ut för det. Killarna fick starta först och några minuter efteråt tjejgänget. Löpningen startade på stranden, vände upp på strandpromenaden och sen upp till den olympiska poolen där 2 vändor (100 m) skulle simmas. Sedan löpning ner till strandpromenaden igen, längst strandpromenaden, upp till hotellet och slutligen defilering genom samma målportal som för Challenge-tävlingen.

Valencia startade hårt och var med redan från början. Barn har ju en tendens att gå ut hårt och slockna ganska fort (det finns liksom ingen melllanfart, utan bara max), men Valencia höll verkligen uppe löpsteget hela vägen. Många började gå redan på stranden (tuff start) men inte V. Fint löpsteg hela vägen upp till första växlingen. Hon hade bestämt sig redan från början att simma ryggsim eftersom "det är mitt snabbaste". Av med skorna och dyk i vattnet för att simma om ett gäng barn, tjejer såväl som killar. Sen snabbt upp ur vattnet, av med badmössa och glasögon och på med skorna (kanske med lite hjälp av mamma). Sista löpningen var även den med ett piggt löpsteg. På upploppet kom hållet krypande, men med målportalen i sikte går det ju inte att stanna upp.

Det var en mycket nöjd Valencia som gick i mål som tredje(!) tjej. Och då var det ju faktiskt en hel del stora tjejer med.

Laddad strax innan start

Tjejernas startfält inkluderade även en haj

Valencia till vänster och Anna till höger

Ryggsim är mycket snabbare än bröstsim.

Bara sista sträckan kvar. Nu kör vi!

I mål, trött men glad, precis som det ska vara.

Väsby Duathlon
Väsby SS Triathlon stoltserade med det första duathlontävlingen för barn sanktionerad av Svenska Triathlonförbundet. Den här gången med en utmanande sträcka (1 km+5 km+1 km) och tillåtet för 2005:or att vara med. En del större tävlingar lockar ju med juniorklasser, men för en 2005:a handlar det då om typ 10 m simning, 100 m cykel och 100 m löpning (exempel från knatteklass vid Hallsta Triathlon). Det kanske är kul för en 4-åring, men för en 8-åring (av Valencias kaliber :-) ) blir det bara larvigt.

Nåväl, eftersom jag tänkte köra i Väsby blev det ju kanon med möjlighet för V att få sig en liten utmaning också. Erfaren som hon är såg Valencia till att ladda upp kolhydratförrådet och packa sin utrustning kvällen innan tävling. Vi var sedan på plats i god tid innan för att efteranmäla oss. En stor eloge till Väsby SS Triathlon som inte tog ut någon efteranmälningsavgift i barnklassen. Sån medverkan ska kunna vara spontan utan att det kostar.

Vi tog oss bort till växlingen, ställde upp cykeln och instruerade V i reglerna kring bytet. Sen tillbaka till starten där det var uppvärmning för alla barn. Valencia var yngst och minst. Och sen var det dags att tävla.

Första sträckan (1 km löpning) gick alldeles utmärkt. Återigen fascinerades jag över att hon faktiskt sprang hela vägen, höll ett bra tempo och ett fint löpsteg (även om det mer påminner om ett sprintsteg än ett löpsteg). Växlingen var inga problem och hon raskt upp på cykeln. 2 varv skulle avverkas och när hon kom in för varvning såg hon faktiskt lite trött ut. Men långtifrån sist och vid gott mod. Andra varvet var enligt egen utsago "det jobbigaste hon gjort i hela sitt liv". Dock hindrade det inte henne från att ge sig ut på sista sträckan så fort som möjligt. Under sista sträckan blev det lite håll och några gå-steg med en uppmuntrande pappa bredvid. Och givetvis en spurt i mål.

Grymt jobbat min älskade dotter!

Uppvärmning för stora såväl som små.

Första växlingen, inte cykla i växlingsområdet.

ÖS!

Självklart får pappor hjälpa till i växlingsområdet när det är bråttom

Stolt 5:a!

Valencias första officiella resultatlista!