På lördagen stack Anna, Valencia och en kompis till henne iväg till Tom Tits där de tillbringade 6 timmar med sånt som man gör där. Jag gick upp tidigt och tog mig iväg till Rudan (vid Handen) för Rudan Invitation, ordnad av Bang. Min plan var att cykla ut till Handen, men då tiden blev lite knapp och det dessutom bestämde sig för att regna just då tog jag faktiskt pendeln ut istället.
Rudan Invitation
Bang är en sann eldsjäl och fixare utan dess like. Det här var andra (inofficiella) tävlingen för i år som han styrde upp, komplett med bandad bana, fotografer, grill och fika. Gratis. I går (lördag) bjöds det dessutom på bengaliska eldar, fyrverkerier, en riktigt bra CX-bana och dessutom grillad korv efteråt. Jag körde på hyfsat väl, hade en hård strid med Peter K (som avslutades med att han drabbades av materielproblem tyvärr), slapp varvning och kom dessutom före Emmy Thelberg. Dock är det väl off-season för henne, hon körde på MTB istället för CX... men vi snackar ju ändå om en tjej som vunnit Långloppscupen 3 år på raken och Cykelvasan 2010. Istället för kompiscross-normala 30 min + 2 varv tyckte Bang att vi skulle köra 45 + 1 varv vilket resulterade i nästan 60 minuter på tröskel (snittpuls på 160, dvs. 87% av max). Kan alltså inte köra mycket hårdare än så. Tackar Hazzze Man för bilder nedan.
Fighting face? |
Röken från de bengaliska eldarna ligger tung över Rudan |
Det kanske ser ut som om jag håller på att snubbla... och det gör jag faktiskt också |
Målgång! |
Tjurruset 2013 [RR]
Hade jag nu velat göra något vettigt av Tjurruset egentligen så skulle jag nog förberett mig något bättre. Nu såg jag dock mest Tjurruset som en rolig grej att köra och tacklade det därför på det sättet. Egentligen var det ju något som jag och Anna skulle ha kört tillsammans, men nu strejkade ju tyvärr Annas knä och det blev ingen start för hennes del.
Av den anledningen orkar jag inte heller vara så långrandigt kring själva loppet. Det var bra arrangerat, roligt att genomföra, men ganska annorlunda jämfört med förra året. Det var en betydligt snällare bana; inte alls lika mycket lera (kunde dock ha varit om det regnat lite mer), relativt mycket löpspår/grusväg, snällare i den obanade delarna och inte alls lika blött. Men däremot rejält mycket mer kuperat, en del riktigt jobbig sandlöpning och den avslutande bäverdammen.
Jag kände ganska tidigt att jag lämnat/förbrukat större delen av mina ben tidigare på dagen. Hade dessutom en lätt krampkänning i höger lår ganska tidigt i loppet och höll mig därför lugn. Knatade väl på hyfsat under den snälla partierna, men höll igen när det gick uppför eller obanat för att slippa häva kramp. Hade tyvärr missat rådet om att hålla mig till höger i den avslutade bäverdammen där jag sjönk som en sten, krampade lätt och nog tappade en hel del tid och placeringar. Men inget som jag direkt grämer mig över.
Så här såg det tydligen ut när jag sprang i mål. Klicka här för strömmad idolvideo. |
Kompiscrossen 5
Och på söndagen var det ju Kompiscross igen. Hade inte räknat med att ha några ben och mycket riktigt hade jag inte det heller. Gick upp vid kvar i 8, väckte Valencia och hennes kompis som skulle få följa med. Lagade frukost till familjen, packade cyklar till alla och drog sedan iväg till Hellasgården. Björn R och Co hade lagt en bana som stavades gräs, gräs, gräs och en jäkla massa svängar. Jag höll ihop i 2½ varv och dog sedan. Trots att jag hade världen bästa hejarklack och hängde på Johan A (som dagen till ära agerade fotograf) och stod och hejade på nya ställen på banan för varje varv. Min plan att vinna över Lisa Norden höll tyvärr inte den här gången. Ryktet säger dessutom att hon dessutom får speciallektioner inför CX SM, så hon lär ju inte bli sämre på disciplinen. Bilder nedan av Johan A.
The Lone Ranger |
Ut på sista varvet med en liten wheelsucker i släptåg (som dessutom sedan hade mage att cykla om och ifrån mig) |
Syftet med den här bilden är inte att visa en cyklist med röd tempodräkt och gröna detaljer, men dock den makalösa hejarklacken till höger! |
Det kanske ser ut som ett leende, men det är i själva verket smärta. |
Jag ligger före Victor. Ett kort tag. Och så hade han förvisso kraschat. Men ändå... |
En oerhört späckad och helt fantastisk helg. Känner mig otroligt privilegierad över att ha den familj jag har och kunna leva det livet vi gör nu. Nöjd!
No comments:
Post a Comment