Wednesday, November 30, 2011

Familjen dubbdäck

28" till pappas vintercross, 26" till frugans MTB och 20" till dotterns dirthoj. Nu är hela familjen redo alltså. Jag cyklar ju året runt och frun vill göra ett försök (det handlar endast om en vana, kom ihåg det!). Det roligaste är nog dottern ändå. Hon har faktiskt tjatat en del på att hon också vill ha dubbdäck. Varför ska hon sluta cykla bara för att det blir vinter? Jag har vidhållit att jag inte trodde att det fanns dubbdäck för barncyklar. "Tråkigt!", har hon sagt.

Och egentligen, varför skulle inte hon kunna cykla till skolan på vintern? Visst ställer det lite krav på balansen om det är snöigt och moddigt, men å andra sidan är det ju bra träning också. Avståndet till skolan är så pass kort att det går att ta det lugnt, och det går att cykla på i princip bilfria vägar. Och ramlar hon så är det trots allt ganska mjukt och nära till marken. Och viktigast av allt: hon vill det verkligen själv.

Nåväl, när jag beställde däck till mig och frugan på Cyclecomponents så hittade jag till min stora förvåning Schwalbe Marathon Winter i 20". I går kom dom på posten och dotterns glädje var stor och genuin. Det är min tjej det!


Tuesday, November 29, 2011

Tisdagsfilm typ...

Kan man bli lite annat än småglad av den här videon? Och visst saknar man dom vyerna och vägarna som visas. Och visst är det ett utmärkt exempel på att olika typer av cykling kräver olika typer av cyklar (en liten hint till alla i min närhet som tycker att jag har för många cyklar). Och slutligen... skägg is the shit (i alla fall på den här liraren).


Monday, November 28, 2011

Julklappar

Julen närmar sig. Föräldrar och släkt undrar vad man önskar sig i julklapp och som vanligt står det helt stilla i skallen. Men det kanske inte är så konstigt. Jag är trots allt vuxen (tror jag) och med en hyfsat stadig ekonomi, vilket innebär att jag faktiskt för det mesta köper det jag behöver och det jag vill ha. Ja, i alla fall det som ligger inom julklappsmässiga ekonomiska ramar. De saker som jag verkligen skulle vilja önska mig i julklapp kommer jag ju aldrig att få. Typ en 33-dagars resa genom USA, en Wilier Zero-7 eller en bilfri innerstad.

En sak som jag skulle kunna tillämpa är förvisso att vänta med att köpa några julklappsvänliga saker (typ en ny underställströja) och önska mig dem istället. Men då kanske jag inte får dem. Och då har jag ju väntat helt i onödan. Nej, det funkar inte.

Men när jag tänker efter kanske det trots allt finns några saker:



Saturday, November 26, 2011

Lite cross i Mälarens närhet

Egentligen inte så mycket att säga om morgonens runda annat än att:
  • det var trevligt att se sol och lite blå himmel,
  • Focusen är en pärla!
  • det blåste f-n till och från,
  • jag skippade den planerade svängen in i skogarna runt Gömmaren. Dels för att jag ville komma hem till min familj som kommit hem 1 timme tidigare än vad jag trott och del för att de stigar som jag hade ge mig in på såg väldigt mycket mer ut som MTB än som CX. Någon som kan bekräfta?
  • passet nog borde varit någon timme till
  • det är lerigt på hösten,
  • jag skulle vilja kunna ta bilder till min blogg som Niklas Källström gör till sin.
I morgon blir det rullskidor, runt 2h är det tänkt.

Wednesday, November 23, 2011

Drömpendling och lite annat

Okej, det är mörk. Både på dit- och hemvägen. Men det kan jag och min Magicshine-lampa leva med. Och bortsett från det är det ju bara toppen just nu:

  • Det är slutet på november och standardklädseln är 3/4-bibs (med härligt fleecig insida), en merino-underställströja, vindjacka, buff-banderas, hela vindtäta handskar, lite tjockare strumpor och skor. Och det är på gränsen till att vara för varmt.
  • Jag kör Langstern med slicks på och... glider fram, är nog rätt ord.
  • I morse stannade 2 st bilar och 2 st bussar och släppte fram mig. Trots att dom inte hade någon som helst skyldighet att göra det. Och inte för att jag "trängde" mig fram (hade redan stannat). Det kanske finns hopp ändå.
*

För övrigt försöker jag alltid att tacka när jag blir framsläppt av bilar. Alltid om jag blir släppt där bilisten inte har skyldighet att släppa mig. Även vid de få tillfällen när bilisten har skyldighet att släppa fram mig brukar jag tacka. Undantaget är bilar som stannar "plikskyldigt", dvs. markerar sitt missnöje med att behöva stanna, genom att tvärnita precis innan. Eller ännu värre; de som aldrig stannar, utan bara saktar ner farten och sedan räknar med att jag på telepatisk väg ska lista ut att de faktiskt tänker sig att jag ska åka före. Men vore det inte lättare att visa det då genom att stanna helt?

Även Zlatan tackar ibland för att han blir framsläppt
Ett tack, en vinkning med handen, är alltid trevlig att få. Tycker jag i alla fall. Oavsett om jag som cyklist får den av fotgängare som jag stannar för vid övergångsstället eller om jag som bilist får den av en cyklist eller en fotgängare som jag släpper fram. Vinkningen/tacket kostar så lite, oavsett om det ges för att tacka för en rättighet, skyldighet eller en vänlig gest.

*

Det blir en till Kompiscross den 4/12. Söder om stan, Flottsbro, för en gångs skull. Kan bli episkt. Kom gärna dit, men kom då ihåg att läsa på supporter-manualen innan. Kanske jag till och med kan få dit fru och dotter?

*

Det blev en 5*4min på trainern igår... jösses vad benen var/blev sega. Vaknade i natt med kramp insida lår. Båda benen. Inte. Kul. 18km rullskidor idag var dock kul. Börjar bli riktigt haj på det där med balans, nedförsbackar och sånt. 

Tuesday, November 22, 2011

Lerfest!

Det finns en fördel med att inte ha någon familj att ta hänsyn till på kvällen (frugan utomlands och dottern hos morföräldrarna), och det är att det inte är några större problem att byta plats på eftermiddagsarbete och kvällsträning (under förutsättning att det funkar med jobbets agenda förstås). För mig är det så att träning på kvällen är lite mer accepterat än kvällsjobb. Men, har man bara sig själv att ta hänsyn till är det ju bara att göra lite som man vill.

Jag kastade i alla fall om lite och såg till att komma ut på en cross-tur i dagsljus. Eller dagsljus... det är inte direkt ljust den här årstiden och det blir ju inte ljusare av ett molnlager och fuktig mark. Solen var nog inte direkt uppe heller när jag kom hem, även om det inte var kolsvart ännu.

Nåväl, jag rekade en runda innan. Dels med hjälp av några kartor som jag hittat på Happy och dels faktiskt med hjälp av satellitbilderna i Google Maps. På vissa ställen gick det tydligt att se att det fanns en skogsväg eller stig. På andra blev det lite mer chansning. Fick till det bra idag, bortsett från ett parti där jag chansade på att det borde finnas en anslutning till en annan väg. Det fanns det inte. Men det är kul att bära cykel genom skogen också.

Passade också på att lägga asfalttransporterna genom lite osedda och ödsligare villaområden. Ni vet sådana där områden som man glad att man inte köpt ett hus i. Sådana där områden där varannan uppfart innehåller minst 5 bilar varav minst 2 utan kylare och hjul, där gamla vitvaror förvaras i skogsdungen bakom huset och där trädgård och igenvuxen åker är samma sak. Dom finns närmre än man tror.

Det blev en härligt lerig tur i alla fall. AX1:an uppför sig exemplariskt.

Tror att jag ska piska benen med lite 4*4 ikväll också. Efter det att jag jobbat klart förstås.

Årets första snö! 
Sugande härlig grässtig
Snabb!
Det här var den bra delen av det dåliga stigvalet.
Focusen önskar att han vore en MTB istället.
Jo, det blev lite cykelvård efteråt


Monday, November 21, 2011

CX för supportrar

CX Sweden har på sin hemsida en guide för supportrar vid CX-tävlingar. Jag föreslår att du läser in dig och sedan kommer och praktiserar vid nästa tävlingstillfälle. Bland annat kommer du få lära dig följande:

hot spots: med rutin kommer förhöjda upplevelser. Det är varken en slump eller en hemlighet varför publiken samlas vid trappor, leriga kurvor eller lömska feldoseringar. Placera dig så att du inte missar face-plants, volter och dyra krascher.

flamländska: om du harklar dig, var beredd på ett svar. Flamländskan är ett språk framtaget enbart för cykelcross och låter ungefär som en olycka. Kan lätt förväxlas med belgisk nederländska vilket ytterligare förstärker den allmänna förvirringen kring språk, gränser och styre i den leriga delen av Centraleuropa.


Mmm... lera!

Sunday, November 20, 2011

1000 mil

Det är nog ganska långt. Tänk att du åker från Stockholm genom Sverige, över till Danmark, vidare genom Tyskland, Tjeckien, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Turkiet... och sen vidare genom Iran (du kan undvika Irak i alla fall), Pakistan och slutligen in i Indien och fram till Goa. Då har du färdats ca 1000 mil.

I början av året satte jag upp 800 mil som distansmål för 2011. Vet inte riktigt var siffran kom ifrån, men det var väl plockat lite från att köra min pendlingssträcka (24km) varje dag hela året. Nu har jag passerat 1000 mil och det är mer än en månad kvar av året. Som jämförelse kan tas 2010 (mitt första cykelår) då jag mäktade med 464 mil.

Jo, lite nöjd med mig själv är jag faktiskt...

Vad ska jag då göra resterande del av 2011? Tja,  64 mil  av de hittills avverkade 1008 milen är faktiskt på trainer, och sådana mil är ju egentligen inga "riktiga" fysiska mil. Så målet innan nyår torde väl i så fall vara att trampa 56 utomhusmil och sålunda få ihop 1000 fysiska mil. Borde inte vara någon omöjlighet.

Lite statistik (från Funbeat):


*
Det blev för övrigt ingen träningstävling på crossen idag. När klockan ringde i morse kändes inte kroppen i någon tävlingsform. Det fick bli ett halvintensivt, halvdistanspass i halvregnigt väder på halvleriga stigar. Dessutom på en vit cykel (som inte var vit efteråt) som är typ 3kg (minst) lättare än disc-crossen. Det märktes. Dessutom är Ultegra-gruppen mycket mer tight än 105:an. Tycker jag i alla fall.

Men mer om allt det där senare.

Friday, November 18, 2011

Dagens 2 no-no (hittills)

1: Rejält halt i morse. Många som cyklar med släta däck och utan hjälm. Såg några vurpor. Dumt. Är det samma människor som åker med sommardäck under första halkan/snöovädret och blir förvånade?

2: Södermamma med 7-8-årig grabb (på egen cykel) norrut på Götgatan. Pojken är definitivt för osäker och vinglig för att ge sig ut i rusningstrafik. Dom får rött vid korsningen Götgatan-Åsögatan. Pojken: "Mamma, ska jag stanna nu?". Mamman: "Ja, vänta med att köra tills det inte kommer några som går på övergångsstället." sedan väntar de tills alla gått över. Och sedan cyklar mor och son vidare. Mot rött. Bra att grabben får lära sig redan från början hur det fungerar. Epic Fail!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Thursday, November 17, 2011

Reflexvästar...

...är fula. Det tror jag inte att så många säger emot. Annars verkar det ju faktiskt vara så att reflexvästen är högsta mode sedan ett tag. Den syns framför allt på många cyklister, en hel del motorcyklister och tittar man riktigt noga så kan man även få se en och annan fotgängare med reflexväst (och då syftar jag inte på dagisklasser).

Fulväst...
Men snyggt? Näe, inte det minsta. Det är precis som One-piece och harem-byxor; bara för att det är populärt och för att många har det, blir det inte snyggt. Ur ett praktiskt perspektiv kanske det är bra... ur ett estetiskt perspektiv är det en ren katastrof. Det kanske inte spelar någon roll för Nishiki-gubbarna som åker rätt ut i korsningarna med öppen och fladdrande reflexväst... men för mig gör det faktiskt det. Jag är nog definitivt lite fåfäng när det gäller min cykelklädsel (och mina cyklar). Det ska vara smalt, diskret, färgmatchat, och i den ekvationen får inte en reflexväst plats. Möjligtvis en reflexväst från Rapha. Rosa, bara för att spä på fjollstämpeln lite. Under randonneurlopp måste man ha en relexväst med sig och på sig under dygnets mörka timmar. Men då är det bara att bita ihop, precis som med allt annat som gäller randonneuraktiviteter.

...och snyggväst.
Som vanligt en disclaimer: jag vill på intet sätt förringa behovet av att synas i mörker. En reflexväst kan självklart vara ett alternativ. Jag vägrar dock reflexväst (till vardags) och löser mina visibilitetsbehov på annat sätt: bra lampor, kläder med reflexdetaljer och reflexer på cykeln (givetvis diskreta och färgmatchande, men väl synliga när de blir belysta).

Och slutligen, varför i hela fridens namn har man på sig en relexväst i fullt dagsljus?

Tuesday, November 15, 2011

Frosten kommer

I går åkte dubbdäcken på CX:en. Jag har inget emot cykling i kallt väder, regn, snö, blåst, mörker, m.m. Det får vara riktigt jävligt; ju jävligare desto större boost för pannbenet och desto skönare är den varma duschen när man kommer hem. Det är en typ av cykling. Fikacykling i 25+ grader och sol är också härligt och en helt annan typ av cykling.

Men det finns en sak som jag aldrig kommer att gilla. Och det är just dubbdäcken. Tyvärr är det ju ett nödvändigt ont under den här perioden av året. En felplacerad isfläck kan göra mycket skada. Men cykeln låter som ett tröskverk, rullar lika bra som om det vore dubbelpunka och är tungtrampad som fasen. Kort sagt, dubbdäcken tillför bara onödigt lidande. Men om alternativet är att inte cykla alls är ju inte valet så svårt.

Har för övrigt kört Langstern till jobbet nu senaste två dagarna eftersom det fortfarande varit isfritt. Förbaskat vacker sak att titta på och skön att cykla på. Juniorutväxlingen på 42x16 är perfekt för att glida i stan. Och nej, inte fixed ännu, fegar mig med frihjul än så länge. Förmodligen är det väl en mainstream-fixed med Södermalmsmått mätt, men det bryr jag mig inte om :)

Monday, November 14, 2011

Med en viss regelbundenhet...

Tja, det råder väl inget tvivel om att det var intervaller som stod på schemat ikväll....


För övrigt är nu Focusen försedd med dubbdäck. Tungt och ganska tråkigt faktiskt. Men förmodligen nödvändigt.

Sunday, November 13, 2011

Grus och stig på Södertörn i mörker [CX]

I förra veckan körde jag ju en del av ett längre spår med grus och stig på Södertörn som jag hittade på Happy. Eftersom jag kortade ner den turen pga. akut kolhydratbrist tänkte jag mig köra resterande del av rundan idag. Till och början med hade jag tänkt köra och avsluta i Haninge eftersom vi skulle på middag hos ett par goda vänner. Den middagen blev dock tyvärr inställd pga. kraftig förkylning hos frugan, och därmed blev det start och stopp i Örby.

Hade uppskattat längden på spåret till knappt 7 mil och att det då skulle ta runt 3h att köra. Om jag då kom iväg vid 14 skulle jag bara behöva köra sista timmen i mörker... eftersom jag trodde att solen gav upp strax efter 16. Nu var jag klar vid 14.40, bara för att konstatera att det var punka på hojen (borde ha bytt däck för länge sedan, dom är slut och nu har jag fått 3:e punkan på lika många veckor), kom iväg vid 15 och konstaterade att solen gick ner redan 15:30

Ungefär så här långt såg jag med full ljus
Ensam cykel söker
Började med transport ut till Farstanäset och sedan in på den del av rundan som jag kört förut. Var dock pigg i benen och brände på ganska bra fram till Lännavägen och vidare över Gladö Kvarn. Partiet över till Tullinge var fortfarande lika blött och lerigt som förra gången. När jag kom till grustaget var det dags att sätta på ljuset. Det var dessutom riktigt dimmigt vid det här laget, men lite lite ljus kvar.

Sedan var det asfalttransport bort till Pålamalm och sedan in i skogen. Nu var det kolmörkt och bara jag och lampan ute i skogen. Ganska mäktigt faktiskt. Fram till Rosenhill var det relativt lättkört bortsett från ett parti vid Skoggsjön som nog var en del av en vandringsled (Sörmlandsleden?) samt ett stigparti kraftigt nedför med mycket sten och rötter. Med en MTB i dagsljus hade det nog gått... men inte med en CX i lampljus.

Notera de leriga bromshandtagen
Efter Rosenhill var dags för lite asfalt igen innan det blev mer grusväg. Vad jag nu började oroa mig för var att lampan indikerade att det var mindre än 50% batteri kvar. Hade ingen extralampa med mig och bli stående i skogen utan ljus var ju inte något som direkt lockade. Gick därför ner i lampstyrka och fick därmed betydligt mindre sikt framåt. Lite mer spännande alltså.

Sedan rullade det på med ömsom fina grusvägar, ömsom lite mindre roliga grusvägar (stora stenar), asfalt förbi Pålamalm igen och sedan in på ett mindre roligt parti av spåret - från grustaget vid Pålamalm bort till Kärrsjön. Misstänker att även detta var en del av en vandringsled, dels gick det över klipphällar och några spångar fanns också. På CX med neddragen lampa (+ att jag aldrig kört där förut) var det mindre kul. Borde nog testa det på MTB i dagsljus istället, då kan det nog vara riktigt kul.

En illustration av den naturliga fukten i luften
Nåväl, rätt som det var så var jag tillbaka i Ågesta och transporterade mig sedan vidare hem till Örby. 3:20 landande rulltiden på, knappt 7 mil och 135 i snittpuls. Medeltemperaturen enligt min Garmin var -0.3. Ett alldeles utmärkt pannbens- och distanspass alltså. Det gick dock långsammare än vad jag tänkt. Beror nog främst på att terrängen på en del ställen var betydligt lämpligare för MTB, samt att i princip hela rundan blev i mörker.

Dock en riktigt kick att köra snabbt på okända vägar, totalt ensam och med endast en lampa som sällskap. Ska testa att köra samma vända i dagsljus nästa gång. Kommer nog att bli en helt annorlunda upplevelse. Det svåraste att köra i lampljuset är nog att man inte uppfattar terrängen lite längre fram och runt omkring, och därmed inte märker kuperingar förrän man väl är i dem. Det blir problem framförallt med uppförsbackar om man inte hinner växla ned ordentligt.

När jag kom hem, ganska frusen (framförallt om tårna) hade frugan och dottern badat och duschat upp allt varmvatten - epic fail!

Det var som sagt var fuktigt ute.
Trasiga skoskydd vid 0-gradigt = stelfrusna tår.

Friday, November 11, 2011

22 dagar utan snus

Fördelar: Fingertopparna är renare, en "måste"-sak (utöver nycklar, telefon och plånbok) mindre att ha med sig.

Nackdelar: Hungrig jämt, har ett enormt sockersug, tuggar tuggummi (som jag avskyr), tänker att jag ska ta en snus minst ett par gånger per timme, har gått upp i vikt (pga sockersuget och hungern), har en ständig känsla av att något fattas, kaffet efter maten är inte lika gott, rastlös, blir lätt grinig, trött…

Men någon gång kommer det väl säkert att vända.


Thursday, November 10, 2011

Ytterligare hot mot cyklisterna

Jag vill bara börja med att påpeka att jag på intet sätt med detta blogginlägg förringar behovet av lyse och reflexer vid färd i mörker. Det är självklart att du ska ha det, både för din egen och för dina medtrafikanters skull. Så självklart att det inte skulle behöva sägas...

Trots att jag tidigare beklagade mig över skrämselpropagandan så fortsätter den tydligen. Nu är det återigen DN som teamar ihop sig med If och skriver om "Mörk årstid hot mot cyklister". Dessutom har man fått ännu en klippa från Stockholms trafikpolis (denna gång Göran Bolinder) att uttala sig. Alltså samma trafikpolis som efter den senaste olyckan vid Slussen uttalade sig: "Det var en hemsk olycka. Jag hoppas att cyklisterna tar till sig det här. Kör aldrig framför eller till höger om en lastbil.". Kanhända att det är en relevant rekommendation, men det säger ju även lite om inställningen. Istället för att uppmana lastbilsförarna att ha bättre koll (det finns faktiskt hjälpmedel också), så uppmanar man cyklisterna att akta sig.

Nåväl, denna gång handlar det om mörkret som sänker sig över staden. En "ny undersökning" visar att andelen allvarliga olyckor ökar i mörker. Återigen är det försäkringsbolaget If som har "analyserat" 438 olyckor mellan cykel och personbil och det är "trafikforskaren" Iréne Isaksson-Hellman som står för slutsatsen.

En bra lampa is the shit!
Just 438 olyckor i perioden 2005-2010 handlade det om även i If:s förra pressrelease som DN slog på stort av. Men man har alltså delat upp resultatet lite så att man kan sprida skrämselpropagandan över året. Ska vi tippa på att Iréne är typ handläggare/statistiker, anställd av If, och har gått igenom de anmälningar/rapporter om cykelolyckor som If fått avseende bilar som varit försäkrade hos dem? För If är det ju självklart mer lönsamt att sälja bilförsäkringar… och att slippa ärenden med cyklister involverade eftersom det inte är obligatoriskt med trafikförsäkring (och därmed en motpart) hos cyklisterna.

Ska man räkna lite ytterligare blir det intressant. Studien omfattar 438 olyckor under perioden 2005-2010, dvs i snitt 88 olyckor per år. Sedan sägs det att för var 4:e olycka som sker i mörker, så saknar cyklisten reflex eller lyse. Det skulle då alltså innebära att 22 olyckor per år. Men så är det ju inte eftersom det inte framgår i artikeln hur många av de granskade olyckorna som skett i mörker. I princip skulle det kunna vara 4 av den 438 som skett i mörker, varav en med en cyklist utan lyse eller reflex… men då låter det väl inte lika hemskt?

Sedan kommer det bara rena dumheter som bara befäster DN:s ställning som fanbärare i kampen mot de hemska cyklisterna. Jag citerar rätt av:

"Göran Bolinder, chef för trafikpolisen i Stockholms län, betonar att man har ett växande problem med cyklisterna. Uppgifter från NTF som DN har tagit del av visar att antalet dödade och svårt skadade i trafikolyckor mellan bil och cykel/moped ökade och var högre under januari–september i år än samma period förra året."

Man har alltså ett "växande problem med cyklisterna"… man har alltså inte ett problem med en växande andel cyklister och en underdimensionerad infrastruktur, man har inte ett problem med ett hårdnat trafikklimat och en bilistkår som inte är van vid många cyklister, utan man har problem med cyklisterna. Göran Bolinder har alltså ett problem med mig, när jag cyklar. Ring mig Göran, så kan vi åtminstone prata om det.

Avseende uppgifterna från NFT så borde dom ju inte vara så hemliga att dom inte går att publicera. Via Trafikverket går det dock att hitta statistik (förvisso statistik som enligt If är felaktig och missvisande), och då ser det ut så här:


Om vi tar tabellen för döda först, går det lätt att konstatera att siffran för cyklisterna är den enda som faktiskt minskat! Notera även den kraftiga ökningen bland Gående (men det är väl vi cyklister som kört över och dödat dem).

Tar vi sedan tabellen för svårt skadade kan vi se att: ja, det verkar vara fler svårt skadade cyklister i perioden, jämfört med samma period under förra året. Så långt är det alltså rätt. Men sedan kanske det även ska noteras att det gäller alla grupperingar, utan undantag. Räknar man lite % på det hela kan man se en ökning på 10% för cyklister, att då jämföras med en ökning på 24% för motorcyklister, 19% för gående eller 121% för gruppen Övriga.

DN:s slutsatser avseende statistiken är alltså inte bara missvisande (sätt för f-n saker och ting i sitt sammanhang), utan även rent felaktiga. Varför?

Sedan avslutas artikeln på ett generaliserande sätt, och återigen en förstärkning av synsättet att allt är cyklisternas fel:

– När folk sätter sig på cykeln överger många efterlevnaden av trafikregler. Trafiken bygger på ett ömsesidigt ansvar, men cyklister inser ofta inte att bussar och lastbilar har svårt att se dem, även när cyklisterna dyker upp tätt inpå fordonen, säger Göran Bolinder.

Stockholms stad har ju en "Tack för att du cyklar"-kampanj. Vi cyklister kanske borde starta en "Förlåt DN och förlåt Göran Bolinder, för att vi cyklar-kampanj.".

Kämpiga 4:or och CX-tankar.

Jack Bauer är i sitt esse redan i 5:e avsnittet av första säsongen. Ungefär 1½ avsnitt per träningspass hinner jag med. 

Fick för övrigt kämpa med en "vanlig" AP1 idag/igår (dvs. 5*4min + upp- och nedrull), trots relativt moderata watt. Har någonting i kroppen som inte är riktigt snällt mot mig. Eller så har jag bara gått och blivit höstfet och otränad. Det ligger i alla fall något i Magnus Darvells beskrivning av passet.

Schyssta kurvor
För övrigt vill jag ha en lätt CX (inte nödvändigtvis kolfiber, men en bra bit under 9 är målet) med bra grupp (minimum Ultegra) och vanliga bromsar (för att kunna ha betydligt större utbud när det gäller hjul). Förnuftet och prisvärdheten säger typ Rose Cross Pro RS-3000 som är förbenat prisvärd. Hjärtat säger Focus Mares AX1, dyrare men något lättare och en fantastisk rapp och härlig ram. 

Eller så retar jag helt enkelt alla CX-traditionalister till döds genom att skaffa en Rose Pro-DX Cross 3100, med både skivbromsar och elektrisk Ultegra. Undrar om man ens skulle vara välkommen på kompiscrossen då?

Eller har någon nåt annat förslag på vad jag borde titta på?

Monday, November 7, 2011

Mmm Raphakatalog

Jorasåatt... Rapha är tydligen så mån om sina kunder att de skickar kataloger ända bort till kalla Sverige. Detta gör mig självklart ännu mer övertygad om deras förträfflighet, goda smak, goda kundvård och deras skitsnygga kläder.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Sunday, November 6, 2011

Kompiscrossen - Pojkcrossen 2.0 Race Report

Förra deltävlingen slappade jag; stannade kvar i sängen och skyllde lite på någon bugg i systemet av något slag. Kände lite samma idag, men beslöt mig för att ge mig av ändå.

Konceptet var väl ungefär som vanligt: en cykeltur genom stan till Stora Skuggan (hade hoppas på tävling vid Flatenbadet, men så blev det tyvärr inte). Mötte upp med ett ett gäng CX-killar vid universitetet. Christian dök inte upp idag eftersom han tydligen gav sig på att springa en mara igår... dåligt bortförklaring tycker jag. Banvisning och sedan en jäkla fart redan från start.

Någonstans i den där klumpen är jag
Jag konstaterade redan under banvisningen att det här inte direkt var en bana för mig; platt, många svängar, leriga och sugande transporter på mestadels gräs. Jag gillar när det är grus, kuperat och relativt otekniskt. Jag har en tung cykel, dåliga däck (kasst fäste på gräset) och dålig teknik. Tappar därför väldigt mycket vid varje igångdrag efter en sväng. Dagens bana innehöll 21 svängar på 90 grader eller mer, per varv (ca 1.8km per varv).

Jag var som vanligt för slapp (långsam) i starten och hamnade långt bak. Höll 5 pers bakom mig hela tiden och körde om ett par. Hade en "battle" med i kille i många varv. Han drog ifrån i början av varvet, jag jobbade mig i kapp och var upp i rygg vid varvningen. Så fortsatte det fram till näst sista varvet då han tappade fästet i en kurva och jag drog ifrån. Synd, hade hoppats på en spurtuppgörelse för en gångs skull. Snittpulsen under loppets 44 minuter hamnade på 161, dvs. 88% av max.

Fortfarande fokuserad efter sväng nr 828 543
I resultatlistan hamnade jag långt bak idag, 32 av 40 startande. Dagens glädjeämne var väl för övrigt att jag inte blev varvad förrän efter 25 minuter (av Mikael Flockhart som var totalt överlägsen idag, fattar inte hur han får så mycket krut ur dom där smala benen) och att till och med jag fick varva en person på sista varvet.

Tog sedan och rullade 35km extra på vägen hem via favvostigarna i Nackareservatet. Fick tyvärr dras med en pyspunka sista milen vilket gjorde att jag var tvungen att stanna och pumpa var 10:e minut. Hade med mig slang men orkade inte byta ute i fält på den väldigt skitiga cykeln. Senare på eftermiddagen blev den ca 2 timmars vård av cykeln för att få den i någorlunda skick igen. Gräs och lera kan verkligen ta sig in överallt.

Upploppet... trött.
Så för att summera Kompiscrossen 2011: riktigt kul, både som tävlings/träningsform och som koncept. Blåbär tillsammans med sverigeelit på gemytliga tillställningar. Nästa år ska jag bli snabbare! Måste bara ta reda på hur man tränar det på ett vettigt sätt.

Saturday, November 5, 2011

En fredag på CX:en

Eftersom min huvudsakliga uppdragsgivare hade ledig dag i fredags passade även jag på att ta några timmar ledigt och bege mig ut på crossen. Hade via Happy hittat ett spår med lite intressanta grusvägar och stigar på södra sidan om stan. Tror nog att det var tänkt för en MTB-tur, men det gick alldeles utmärkt med CX också.

Startade grus/stigdelen vid Hammarbybacken, åkte sedan via Nackareservatet, Flaten, Ågesta, Gladö Kvarn och till Tullinge och sedan asfalt hem. Det blev några riktigt härliga timmar i skogen. Höstlöven ger en riktigt trollsk stämning och det enda som fattades var väl egentligen blå himmel. +11 varmt den 4:e november kan man ju inte riktigt klaga över.

Innan boken... pigg ögon.
Eller jo, en miss till... jag bonkade nästan. Körde ett ganska hårt intervallpass på trainern på torsdag kväll, efter maten. Åt sedan en helt vanligt frukost på fredagen och gav mig ut strax innan lunch (vid 11). Körde på hårt i början och hade inte med mig något annat än vatten.... smart! Inte direkt, givetvis var mina kolhydrater tokslut efter ca 90 minuter. Drog ner på tempot och kunde förflytta min sega kropp till McD i Örby (Drive-through givetvis eftersom jag var en lerhög).

Dagen slutade dock tyvärr i katastrof; milkshake-maskinen på McD var trasig. Lite mer bilder, en film och bansträckning:

En ren dröm att bränna nedför i hög fart

En hel naturlig sten och en helt naturlig cykel

Man in the middle - Middleman




Thursday, November 3, 2011

Bogota av alla städer

Tidningen Fastighetsnytt (Marknad och samhällsbyggnad) om Bogota - imponerande!

Kommer ju aldrig att hända här... Jag är dock helt övertygad om att vi är betydligt mindre beroende av bilen än vad vi tror. Glesbygden är en sak, men här i Stockholm tror jag att merparten skulle kunna lösa den dagliga pendlingen till jobbet utan bil. Det är bara att skaffa sig en ny vana.

Wednesday, November 2, 2011

Och hur står det egentligen till med träningen herr Krantz?

Fyra dagar i Great Malvern gjorde ju inte underverk för träningen direkt. Tid fanns nog, men tyvärr inte möjligheter att nyttja den. Hotellet, som påminde väldigt mycket om Fawlty Towers, hade givetvis fokuserat helt på heltäckningsmattor istället för träningsmöjligheter (typ en motionscykel i alla fall). Har man då som jag löpförbud så blir det svårt att träna konditionen.

Nu trotsade jag löpförbudet och sprang några km ändå. Utöver det hade jag faktiskt varit förutseende och fått med mig min StaffanExpander (enkel pryl, fånigt namn) och kunde därmed köra lite core-träning och stakning. Föga inspirerande dock när omgivningarna och naturen utanför inbjöd till episka cykelturer på såväl MTB, CX som landsvägshoj. Det blev i alla fall ett par pass core utöver löpturen. Alldeles för slappt.

"Here's looking at you kid!"
På Heathrow gjorde jag en investering: "24 - The Complete Series, Season 1-8 + Redemption". £40, 49 DVD-skivor, 192 episoder och 135 timmar. Borde ju räcka till vinterns cykelträning inomhus. Tror att jag sett säsong 1-4, men började för säkerhets skulle med säsong 1. Insåg att jag inte kommer ihåg något förutom den mästerliga Nina Mayers-vändningen i avsnitt 23.

Inledningen av säsong 1 avverkades i alla fall på cykeln i måndags. Intervaller 5*4 (lugna) följt av 10km nedcykling stod på programmet. Inte några hyperwatt att hurra för, men lite småskönt i benen. Det ska vara lugnt nu. Fina kurvor blir det i alla fall.


tisdag var jag lite wild and crazy och stack från jobbet någon timme tidigare för att hinna med lite grusväg och stigkörning med CX:en innan det var dags för hämtning på skolan. Knappt 2 timmar, 4 mil och en del magiska stigar som jag aldrig kört på förut blev resultatet. Bland annat i Nackareservatet och runt Flaten. Hade ingen av Edgarna med mig, men spelade in rundan med iPhonen och MapMyRide.

Fantastisk skog - usel kamera.
Idag (onsdag) blev det 1 mil på rullskidorna.Tror att jag faktiskt börjar få in lite snits och fart på det hela. Mindre och mindre Bambi och mer flyt för var gång. Borde dock hitta något ställe där jag slipper att köra fram och tillbaka. Cykelvägarna på Ekerö har någon pratat om.

I morgon blir det intervaller, fredag kanske lite halvledigt från jobbet och en lång CX-tur (grus och stig igen), träningsfri lördag och sedan avslutning på Kompiscrossen följt av lite distans. Känns som om jag kompenserat lite för den usla förra veckan då.

Tuesday, November 1, 2011

Korsningen Sockenvägen-Sockengränd kl 07.35

Du har självklart rätt i sak; som cyklist har jag praktiskt taget inga rättigheter och självklart skall alltid bilen gå först. Jag ber om ursäkt.

Kanske blev jag förvirrad av den vänstersvängande lastbilen som stannat mitt i korsningen för att (helt korrekt enligt trafikreglerna) släppa fram mig. Eller kanske var det det faktum att du rullande långsamt, hade total överblick över korsningen ett långt tag, tog ögonkontakt med mig, samt hade en "lämna företräde"-skylt framför dig som gjorde att jag trodde något. Så här i efterhand förstår jag självklart att du hade tänkt rulla hela vägen fram över cykelöverfarten och övergångsstället och stanna där i stället för 2 meter tidigare. Och eftersom lämna företräde-skylten sitter just efter cykelöverfarten så ligger det givetvis i fulla rättighet. Tar nog tillbaka min ursäkt  när jag nu noterat att "lämna företräde"-skylten faktiskt sitter före cykelöverfarten. Kolla här.

För ett kort förvirrat tag trodde jag att trafiken kunde handla om samspel och ömsesidig respekt. Jag hade självklart fel och bröt dessutom mot min egen regel.

Ett litet tips bara: hade du nöjt dig med att bara köra saktare i en halv sekund och låta mig passera, hade du nog inte tappat så mycket tid. När du nu dock måste stanna helt, knäppa upp säkerhetsbältet, öppna dörren, hoppa ur bilen och börja skrika, förlorade du säkert nästan en hel minut av din dyrbara tid.

På något sätt känns det som om att du var arg redan från början och bara sökte en anledning att explodera på något. Kanske var det frukosten på McD som inte landat bra i magen, kanske var det det höga blodtrycket (jo, du var väldigt röd i ansiktet) eller alla de där extra kilona på din kropp som inte kändes bra, eller kanske var det helt enkelt frustration över dagens höga bensinpris (med tanke på din dyra och motorpotenta BMW)?

Slutligen: din invit lät mycket inbjudande; "Kom hit då om du törs din jävla fjolla!". Tyvärr hade jag dock ganska bråttom till jobbet i morse, men i morgon bitti kanske? Samma tid, samma plats.