tag:blogger.com,1999:blog-476124233151334002024-03-18T20:30:59.380+01:00Live Slow - Ride Hard"Triathlon och allt därtill" el. "Confessions of a triathlon addict"Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.comBlogger742125tag:blogger.com,1999:blog-47612423315133400.post-18652559924999222712020-08-19T23:54:00.000+01:002020-08-19T23:54:00.755+01:00UltraTri Sweden dag 3 [RR]<p style="text-align: left;">Det kunde ju ha börjat bättre. Inte nog med att min mage brakade ihop, under natten lyckades Valencia dessutom med bedriften att dra larmet hemma (typ öppna ett fönster när hon slagit på skalskyddet) varpå hon ringer, Securitas ringer mig, etc. Inte lätt att somna om efter det så när klockan ringer 4:30 är jag förvisso hyfsat av med magknipet, men verkligen inte utsövd. Varken jag eller Anna. Jag gör dock mitt bästa för att skaka igång kroppen och beger mig sen ner till frukosten. Det är redan ljust och varmt ute och de flesta har tagit sig upp. Dock lite mer sammanbitna igen den här dagen. Gör mitt bästa för att få i mig lite frukost men tvekar också över att stoppa allt för mycket i den tomma magen. Behöver inte göra några toalettbesök då allt sådant löste sig kvällen innan. När Anna kommer ner till frukosten blir hon direkt haffad av Olle som har problem med sina revben efter sin cykling. Så när jag kommer ut från frukosten hittar jag henne på golvet i receptionen med en halvnaken Olle. Kändes helt normalt.</p><center><iframe height="480" src="https://www.google.com/maps/d/embed?mid=1B_qDWycPp4PYwjNHGYkI4DeykX4" width="640"></iframe></center><p>Jag begav mig sen upp på rummet för att klä på mig och fixa det sista med utrustningen. Inser att jag glömt att lägga i en t-shirt i Löpning 1-lådan så Anna får springa ner till bilen och hämta en från extra-lådan. Och dessutom hade jag till andra dagens cykling fått med mig lite för lite <a href="https://www.maurten.com/">Maurten</a> (både dryck och gel) vilket löste sig under dagen genom att vi tog från löpningen. Och löpningen löste sig genom att Dominic plockade med sig extra gel till andra löpningen. Blev dock jäkligt sur över att jag missat sådana saker i packningen trots både en och två kontroller mot utrustningslistorna. Men det går tydligen att göra fel ändå. Nu löste det ju dock sig ändå. Fick på mig allt och gick sedan ner till starten. Klockan var 5:50 och det var redan över 20 grader ute. Verkligen inte optimalt för en sådan som mig. Robert räknade ner och 6:00 var vi på väg på sista delen av äventyret.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-t0BvAfQR9qU/Xz2pyh8jqbI/AAAAAAAAGM0/dGzbXwiziVoQBM86oIcFV2olHjrPzU0RQCLcBGAsYHQ/s1875/001.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-t0BvAfQR9qU/Xz2pyh8jqbI/AAAAAAAAGM0/dGzbXwiziVoQBM86oIcFV2olHjrPzU0RQCLcBGAsYHQ/s640/001.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Samlat gäng innan start<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-ahRrCHigokI/Xz2p1AZ4mSI/AAAAAAAAGM8/vEWLWx_Ks0QpT6ERk1WXKN_7_uM6NPYVQCLcBGAsYHQ/s1875/002.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-ahRrCHigokI/Xz2p1AZ4mSI/AAAAAAAAGM8/vEWLWx_Ks0QpT6ERk1WXKN_7_uM6NPYVQCLcBGAsYHQ/s640/002.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Gissa vem som ligger först<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-STEgFl7mgbg/Xz2pybk1C2I/AAAAAAAAGM4/rBY8uquwfd0NbJ_AG9AYco8I24QFnZLLgCLcBGAsYHQ/s1875/003.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-STEgFl7mgbg/Xz2pybk1C2I/AAAAAAAAGM4/rBY8uquwfd0NbJ_AG9AYco8I24QFnZLLgCLcBGAsYHQ/s640/003.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Linda möter upp vid Tullgarns slott</td></tr></tbody></table><p>Hasselmark stack givetvis iväg som en avlöning. Med papperskarta och tumkompass. Adventure Racing-ränderna går inte ur så lätt. Jonas verkade vilja springa på lite och jag tog det lite lugnare. Jag hade redan innan tävlingen bestämt mig för att jag genom hela racet skulle köra min egen takt och mitt eget lopp. Nu blev det kanske inte riktigt så under cyklingen, men nästan. Planen för den första löpningen var att det mest skulle vara en transportsträcka inför simningen. 5:30 min/km-tempo och en tid strax över 2 timmar. Jag hade dessutom räknat med att den första löpningen skulle vara en mer eller mindre platt och okomplicerad sak. Det var det inte… Efter knappt 6 km bar det av in i skogen och på väldigt kuperad <a href="http://www.sormlandsleden.se/vandring/etappbeskrivningar-och-kartor/56-trosa-tullgarns-slott/">Sörmlandsled</a> (det blev i slutänden över 200 höjdmeter på den ”platta” sträckan). Tveksam skyltning gjorde dessutom att det inte gick speciellt fort här. När jag kom ut från skogen var det dags för <a href="https://www.kungligaslotten.se/vara-besoksmal/tullgarns-slott.html">Tullgarns slott</a> där Anna och Linda väntade. Tanken var att de skulle kolla om det jag något som jag behövde efter 10 km, typ vätska, men det var det inte så jag sprang på. Anna och Linda begav sig sedan till Norsborg för att hämta upp Dominic och sedan till Rangsta Brygga för att möta upp mig efter simningen.</p><p>Under löpningen på Sörmlandsleden hade jag tappat kontakten med Jonas. Efter Tullgarns slott blev det dock lite öppnare och jag hade helt plötsligt vittring på honom och jag såg att jag kom allt närmre. Ser här på mina km-splittar att jag helt plötsligt ökar farten, inte med mycket men det kommer en hel del km som går nedåt 5:00 min/km och det är för snabbt. Efter det att vi passerat bron över till <a href="https://visitskargarden.se/resmaal/soedra-skaergaarden/moerkoe.aspx">Mörkö</a> gör jag nästa ”misstag”. Vid en avfart efter ca 18,5 km står Håkans support och väntar på honom och när jag passerar erbjuder de mig ett glas vatten som jag tar (temperaturen är nu över 25 grader trots att klockan bara är 7:45 på morgonen). I samband med det börjar jag också gå lite vilket är jättedumt i det här läget eftersom jag då inser att jag faktiskt är ganska trött redan nu. Och har man gått första gången är det så lätt att göra det igen. Vilket jag gör redan efter 500 m i nästa uppförsbacke. I samband med detta kommer Håkan ikapp mig. Han springer lätt i ett jämt och fint tempo. Jag hänger på i någon km under ett lätt samtal men har liksom mentalt knäckt mig lite redan nu genom att börja gå redan så här tidigt i loppet. Så jag släpper och låter honom springa.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-E9hrloDzmf4/Xz2qP2cl9PI/AAAAAAAAGNU/g2Q6Q7XlUhcYQqAHS0v3TicHC9vvE1-ugCLcBGAsYHQ/s1875/004.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-E9hrloDzmf4/Xz2qP2cl9PI/AAAAAAAAGNU/g2Q6Q7XlUhcYQqAHS0v3TicHC9vvE1-ugCLcBGAsYHQ/s640/004.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">10 km in i loppet. Ett riktigt löpsteg<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-zixY1wjAAak/Xz2qP_5SStI/AAAAAAAAGNQ/reG77326YgoNSbdzdDUAUOC0NPBVRczHgCLcBGAsYHQ/s1875/005.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1251" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-zixY1wjAAak/Xz2qP_5SStI/AAAAAAAAGNQ/reG77326YgoNSbdzdDUAUOC0NPBVRczHgCLcBGAsYHQ/s640/005.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Sliter stenhårt med att få på dräkten<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-5Rv4eYTLvfI/Xz2qP_LwtBI/AAAAAAAAGNM/P5FOIFqlX74SoAUu3QGz87KDQXBqt3rTwCLcBGAsYHQ/s1875/006.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-5Rv4eYTLvfI/Xz2qP_LwtBI/AAAAAAAAGNM/P5FOIFqlX74SoAUu3QGz87KDQXBqt3rTwCLcBGAsYHQ/s640/006.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Snygg frisyr minsann!<br /></td></tr></tbody></table><p>Jag går några gånger till innan jag kommer till växlingen vid Tunanäs. Väldigt varm och ganska rejält krokig om jag ska vara ärlig. Temperaturen är uppe på 28 grader. Enligt GPS:en har jag sprungit 22,8 km på 2:16 (tempo på 5:58). Planen var strax över 2 timmar, men det var utan att jag kände till den stökiga Sörmlandsleden så egentligen har jag inte tappat allt för mycket. Fast jag är mycket tröttade än vad jag tänkt att jag skulle vara. Växlingen känns sedan som om den tar en evighet (vilket i det här fallet är 11 minuter). Precis som jag förväntat mig var det mer eller mindre hopplöst att få på sig våtdräkten på min genomblöta kropp. Som tur var fanns funktionärer på plats som kunde hjälpa till. Och min redan trasiga dräkt fick ett gäng hål till. Klämde i mig min Red Bull och kexchoklad som jag lämnat i växlingslådan, stoppade GPS-tracker och mobiltelefon i SaferSwimmern och hoppade sen i vattnet. Vilket var himmelskt svalkande i det här läget (17-18 grader enligt tävlingsledningen). Olle hade kommit in till växlingen strax efter mig och vi hoppade i vattnet ungefär samtidigt.</p><p>Hör en bekant röst och känner igen ett ansikte bakom stora solglasögon och en TT-keps – Elin Sterner från klubben har tydligen hörsammat Roberts och Ann-Maries önskemål om följekajaker. Tidigare år har det inte varit personliga kajaker under den här simningen, men i år ville man ha det. Och det var tur, för mina glasögon funkade inte alls. Nu hann ju jag och Elin inte prata ihop oss alls, men jag hoppades på att hon blivit instruerad om att hon skulle sköta navigationen åt mig. Jag hade inte så mycket val för jag såg som sagt var ingenting.</p><p>Jag tänkte inte så mycket alls under simningen. Mest bara att veva med armarna tills det att jag nådde land på andra sidan. Förhoppningen var att det skulle gå runt timmen. Vattnet var skönt och sjön lite stötig och krabb. Hade under själva simningen ingen som helst känsla för hur det gick men det kändes segt. När jag tittar på GPS-spåret från simningen konstaterar jag att i princip alla driver norrut. Den enda som gör en någorlunda vettig navigering under simningen är Håkan som också är snabbast på 53 minuter, vilket också är den snabbaste tiden någonsin på etappen. Sen det stora glädjeämnet: trots att det kändes som skit är jag faktiskt näst snabbast på etappen på 1:04 (10:e snabbast genom åren) och fick faktiskt för en gångs skulle ge Johan Hasselmark stryk (1:08 simmade Johan på). Jag har även simmat om Jonas så jag är just då 3:e man upp ur vattnet och 3:a i hela tävlingen. Håkan har tagit in det försprång som jag hade på honom efter dag 2.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-dq8AgGPQinA/Xz2qmyHDvxI/AAAAAAAAGNg/emuSe6_MRvETqO12uz1--OauCV8vxL0UQCLcBGAsYHQ/s1875/007.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-dq8AgGPQinA/Xz2qmyHDvxI/AAAAAAAAGNg/emuSe6_MRvETqO12uz1--OauCV8vxL0UQCLcBGAsYHQ/s640/007.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Inte en samlad och pigg blick.<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-9icOjqqeajc/Xz2qm3JS_iI/AAAAAAAAGNk/H0EAOjzi-LA6JR0ziYOgpWr7eugPRE_nwCLcBGAsYHQ/s1875/008.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-9icOjqqeajc/Xz2qm3JS_iI/AAAAAAAAGNk/H0EAOjzi-LA6JR0ziYOgpWr7eugPRE_nwCLcBGAsYHQ/s640/008.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Anna ser inte helt nöjd ut. Inte jag heller.<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-bP4fxLR031o/Xz2qnB7K5PI/AAAAAAAAGNo/Sc4e4ymvaa0Np_-xLdHqSmZfrKhJoAxqgCLcBGAsYHQ/s2048/009.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1366" data-original-width="2048" src="https://1.bp.blogspot.com/-bP4fxLR031o/Xz2qnB7K5PI/AAAAAAAAGNo/Sc4e4ymvaa0Np_-xLdHqSmZfrKhJoAxqgCLcBGAsYHQ/s640/009.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det var inte helt lätt att få av sig dräkten heller.<br /></td></tr></tbody></table><p>Jag såg nog inte pigg ut när jag gick upp ur vattnet och det speglade nog hur jag kände mig också. Dock var det väldigt skönt och trevligt att få lite applåder och se alla människor på plats. Från och med nu skulle jag ha full uppbackning under resten av loppet. Vid <a href="https://www.hittanynashamn.se/uppleva/rangsta/">Rangsta brygga</a> var det nu full fart med Anna och Linda, och Dominic som skulle springa med mig första biten. Maria från klubben stod också och hejade och även Elin hade tagit sig upp ur kajaken för att heja iväg mig. Stackars Linda fick det otacksamma uppdraget att få på mig kompressionsstrumporna. Annas uppgift att få i mig energi var väl förvisso inte så mycket lättare (Håkans support bistod med en iskall Cola som smakade himmelskt). Smörja in skrevet med vaselin skötte jag dock helt själv. Enligt GPS-trackern tog stoppet nästan 11 minuter och under tiden hann både Jonas och Olle komma upp ur vattnet vilket jag då inte märkte alls. Mitt största orosmoment under växlingen var att vänster insida lår krampat till när jag böjt mig fram för att knyta skorna. Lite för tidigt för det.</p><p>Vid ungefär 9:40 var jag på väg för mina sista 70 km av loppet. Temperaturen var nu uppe över 28 grader och Dominic var vid min sida. Vätskevästen var laddad med 500 ml sportdryck, 500 ml vatten och 3 gels. Jag var inte direkt pigg men när vi väl började springa kändes det ganska okej ändå. Linda (som varit helt in charge över supportlöpningen) hade uppenbarligen varit väldigt tydlig med förhållningsreglerna; vatten och vätska skulle vara slut vid varje checkpunkt (möte med supporten), en gel i halvtimmen skulle ätas (varannan med koffein) och inget hetsande.</p><p>Vi var grymt disciplinerade. Farten gick inte över 5:30 min/km och var 10:e minut tjatade Dominic på mig att dricka. Varannan gång Maurten och varannan gång sportdryck. Till en början sprang vi på asfalt. Dock lite kuperat och ingen som helst skugga. Efter ca 5 km när vi svängt in på en grusväg kom Jonas i kapp oss. Vi sprang ihop ett tag och gick i de värsta backarna. Jonas sa att eftersom jag ryckte ifrån honom med 7 mil kvar under cyklingen så tänkte han försöka med samma sak här. Sen kom Väggarövägen (och ni som cyklat där vet att det är rejält kuperat) och… tja, Jonas ryckte väl inte direkt, men vi släppte iväg honom. Han verkade stark och fokuserad. Jag tänkte mer på att det var en lång dag och vad som helst kan hända.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-F9GSPeq9a3E/Xz2rDs-JELI/AAAAAAAAGOE/o-pvDDnav5cGn8vSDiIH2yVEudFSrwEPACLcBGAsYHQ/s2048/010.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-F9GSPeq9a3E/Xz2rDs-JELI/AAAAAAAAGOE/o-pvDDnav5cGn8vSDiIH2yVEudFSrwEPACLcBGAsYHQ/s640/010.jpg" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Helt uppassad av Dominic, Elin, Maria och Linda<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/--tNnpHofhMQ/Xz2rDWpoXdI/AAAAAAAAGN8/2CdwGNUYmkAMul5YXpoVOw66pwOfrjrAQCLcBGAsYHQ/s2048/011.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1365" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/--tNnpHofhMQ/Xz2rDWpoXdI/AAAAAAAAGN8/2CdwGNUYmkAMul5YXpoVOw66pwOfrjrAQCLcBGAsYHQ/s640/011.jpg" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Alltså kall cola kan vara det bästa som finns vid sådana här tillfällen.<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-TePHCPaZMrQ/Xz2rDdpbnvI/AAAAAAAAGOA/tbKTxB_NKCIgJ0Ud7Kvu2SWm80pYiLflQCLcBGAsYHQ/s2048/012.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1365" data-original-width="2048" src="https://1.bp.blogspot.com/-TePHCPaZMrQ/Xz2rDdpbnvI/AAAAAAAAGOA/tbKTxB_NKCIgJ0Ud7Kvu2SWm80pYiLflQCLcBGAsYHQ/s640/012.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Glada gossar som springer<br /></td></tr></tbody></table><p>Strax innan infarten till <a href="https://korunda.se/">Körunda</a> hade Anna och Linda valt att göra sitt första stopp för dagen vilket var typ 1,5 km tidigare än planerat. Men det gjorde inte så mycket eftersom vätskan ändå tagit slut. I den ursprungliga planen hade jag satt upp naturliga supportpunkter (vid ställen där Sörmlandsleden korsade en större väg) som skulle vara lätt tillgängliga med bil och som lämpligtvis låg på 9-10 km avstånd. Under resterade del av dagen valde dock Anna och Linda att istället göra så täta stopp som möjligt vilket nog var ett bra beslut med tanke på vilket skick jag var i. Enda egentliga missen med ett sådant upplägg är ju egentligen att det helt enkelt bli mer stillastående tid ju fler stopp man har. Jag hade även planerat in ett antal skobyten (mellan trail- och asfaltskor) och det första skulle egentligen ske innan Körunda och innan det var dags för <a href="http://www.sormlandsleden.se/vandring/etappbeskrivningar-och-kartor/52-vansta-osmo-hemfosa/">Sörmlandsled</a> på allvar. Så här i efterhand kan jag inte riktigt svara på om det var ett medvetet val eller om det bara blev så, men jag bytte aldrig skor. Jag vet att jag tänkte på det under första löpningen, som ju var mer trail än vad jag räknat med, att mina vanliga skor (<a href="https://www.on-running.com/en-nl/products/cloudflow">On Cloudflow</a>) funkade riktigt bra eftersom det var så pass torrt i marken. Jag och Dominic var glada och positiva. Det varade väl några km till innan det var dags att ta sig an den tekniska trailen.</p><p>Det började ganska brutalt direkt med massor av rötter och uppför. Och varmt. Efter någon km gjorde jag dagen första vurpa efter att inte riktigt ha lyft på foten i ett nedförsparti. Lyckligtvis var den inte mycket mer än min självkänsla som fick sig en smäll. Precis när vi passerade <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Segers%C3%A4ng">Segersäng</a> såg vi faktiskt helt plötsligt Jonas i skogen framför oss. Hoppet steg i någon minut innan jag strax därefter fick dagens första kramp. Hårt och skoningslöst i vänster insida lår. Det är typ den värsta krampen jag kan få och den som jag vet att jag aldrig kommer att bli av med under resten av loppet. Strax efter Segersäng sprang vi en kort bit på väg och där hade Anna och Linda stannat till. Vätskepåfyllning och några uppmuntrande ord och sen var vi på väg igen. Jonas några 100 meter framför. Och det var sista gången vi såg honom under den här etappen.</p><p>Det var nu ca 4.5 km kvar till den officiella vätskestationen i <a href="https://www.haninge.se/bygga-bo-och-miljo/oversiktsplanering-och-detaljplaner/utvecklingsprogram/hemfosa/">Hemfosa</a>. Jag hade inte direkt min bästa period i loppet. Efter ytterligare 3 km kom Olle ikapp oss. Han såg och verkade till humöret sett vara i väldigt bra skick. Det var ganska tydligt att det var löpningen som han väntat på. Han sprang med stavar (något att kanske testa nästa gång) och hade med sig en ganska ung tjej. Vi sprang tillsammans med honom ett tag på en grusväg innan det var dags att ge sig in på trail igen, där han hade ett betydligt bättre tempo.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-gf2favTuwVo/Xz2rgp7SldI/AAAAAAAAGOQ/krCiTzopuvULDlUdYWAlO2adB-SbFRfKwCLcBGAsYHQ/s1875/013.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-gf2favTuwVo/Xz2rgp7SldI/AAAAAAAAGOQ/krCiTzopuvULDlUdYWAlO2adB-SbFRfKwCLcBGAsYHQ/s640/013.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Mattias och Dominic gör roliga saker i skogen. Fast här ser Dominic ut att lida mer än jag.<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-lO8Mn0ATSiA/Xz2rhPGrwJI/AAAAAAAAGOY/hxq4ECoMdIIzIhC0_pOhJmM9dyIko1O7QCLcBGAsYHQ/s2048/014.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" src="https://1.bp.blogspot.com/-lO8Mn0ATSiA/Xz2rhPGrwJI/AAAAAAAAGOY/hxq4ECoMdIIzIhC0_pOhJmM9dyIko1O7QCLcBGAsYHQ/s640/014.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vid Hökarängsbadet gjorde jag misstaget att försöka sätta mig. Ingen verkade bry sig nämnvärt...<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-JhwX4Z5UlCg/Xz2rhN4ymhI/AAAAAAAAGOU/Q0deD0wGbBwvxMCcUCLL_2N2plLewPAkwCLcBGAsYHQ/s2048/015.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" src="https://1.bp.blogspot.com/-JhwX4Z5UlCg/Xz2rhN4ymhI/AAAAAAAAGOU/Q0deD0wGbBwvxMCcUCLL_2N2plLewPAkwCLcBGAsYHQ/s640/015.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Danger-pacing och Sue i Sköndal<br /></td></tr></tbody></table><p>Till Hemfosa kom jag som en ganska bruten man. Det var varmt som bara den, traillöpningen slet rejält och jag brottades med en ständigt närvarande kramp. Anna och Linda tvingade i mig massor av dricka, salttabletter och Alvedon. Och hällde vatten över mig. Jag tackade Dominic för löpningen och mumlade till Lars-Erik ”Ber om ursäkt redan nu för att detta kommer att gå jäkligt långsamt”. Bra inställning liksom. Känslan överlag var ganska konstig; jag kände min tom i kroppen och väldigt trött. Men inte trött som i tom på energi, för jag upplevde nog att jag hade helt okej med energi, men att kroppen inte riktigt ville samarbeta i övrigt. Skallen var med och jag visste att jag hade ett jobb kvar att göra, men jag var ändå fåordigt och ganska bister. Bestämde mig dock att försöka hantera det lite bättre rent humörmässigt. Det skulle liksom inte bli bättre än så här och det var många timmar kvar. Precis när jag och Lars-Erik skulle dra iväg kom Olle upp jämsides. Han hade fått hjälp av sin support som stod lite längre bort och jag hade inte märkt honom när jag kom till stationen. 44 km löpning var avklarad och nu återstod bara 49 km och det absolut jobbigaste partiet på hela banan. </p><p>Eftersom det började uppför och med trail så försvann Olle ganska snabbt iväg. Om jag hade tyckt att terrängen var jobbig innan så var det ingenting mot för hur det blev nu. Leden var ganska dåligt underhållen och det fanns en hel del bråte att kliva över. Och med det skick som mina ben var i så var varje extra ansträngning en potentiell krampattack. Jag och Lars-Erik gjorde varsin trailvurpa och nu var det inte bara uppförsbackar som medförde gång utan även jobbiga passager och kramp. Varje km kändes som en evighet. Vid något tillfälle var vi på väg åt fel håll, men varnade min klocka mig. Hade rutten på min <a href="https://buy.garmin.com/sv-SE/SE/p/603267">Fenix 5 Plus</a> och det funkade faktiskt alldeles utmärkt (bortsett från att jag höll på så pass länge att jag var tvungen att ladda klockan på slutet). Mitt ute i skogen, på ett parti av leden som gick längst en äng, fanns det en bänk och den var så lockande att jag kände mig tvungen att sätta mig ner i några sekunder. Lars-Erik skickade givetvis en bild på detta till Anna och Linda och sen fick jag pisk vid nästa stopp.</p><p>Ca 5 km efter Hemfosa, vid en passage av Sorundavägen, stod Anna och Linda igen tillsammans med Olles support. Jag hade haft rejäla krampproblem under den senaste sträckan och Anna gav sig därför på mina ljumskar och insida lår. Jag skrek rätt ut och stoppet tog ett litet tag. Joggade sedan iväg och fick kramp igen efter en knapp km. Efter ytterligare ett kort stopp på Tungelstavägen var det dags för loppets absolut hemskaste parti med knappa 10 km genom <a href="http://www.paradiset-hanveden.se/sti.html">Paradiset</a> och till nästa vätskestation i <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Vidja,_Huddinge_kommun">Vidja</a>. Först rejält kuperat och riktigt teknisk trail där det varken gick att springa uppför eller utför. Värmen var outhärdlig och det kändes som om jag knappt hade styrfart framåt. Strax innan Paradiset gjorde jag en ordentlig vurpa där jag slog upp ganska rejäla sår på benet och armen. Jag krampade så mycket i exakt hela benen att jag inte kunde göra något annat än att ligga och vänta på att det skulle gå över. Lars-Erik försökte hjälpa mig upp men det gick inte. I samma veva kommer dessutom ett gäng vandrare som jag tidigare plågsamt kämpat mig förbi och tittar skeptiskt på mig. I det läget fanns det inget annat att göra än att skratta åt allt. Även om den absoluta botten inte var nådd ännu.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-pJwxueD0IkY/Xz2sJCPhfZI/AAAAAAAAGOs/JFAsoi8OQCkPBtDhE4_uFxsgWLBb1WuKQCLcBGAsYHQ/s2048/016.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" src="https://1.bp.blogspot.com/-pJwxueD0IkY/Xz2sJCPhfZI/AAAAAAAAGOs/JFAsoi8OQCkPBtDhE4_uFxsgWLBb1WuKQCLcBGAsYHQ/s640/016.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Lars-Erik (bakom på cykel) och Dominic har anslutit igen<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-ZvhSVCjBApI/Xz2sJB6rvfI/AAAAAAAAGOw/rvBw8BRFnFwHXn-v-8BEIIEhUGSlQ-kqACLcBGAsYHQ/s2048/017.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" src="https://1.bp.blogspot.com/-ZvhSVCjBApI/Xz2sJB6rvfI/AAAAAAAAGOw/rvBw8BRFnFwHXn-v-8BEIIEhUGSlQ-kqACLcBGAsYHQ/s640/017.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Och helt plötsligt var det bara Västerbron kvar!<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-mvYmGspAYmU/Xz2sI5lvadI/AAAAAAAAGOo/ZqLwmFRR7vw40Wb86xUE3GS2GZmny5sSACLcBGAsYHQ/s1875/018.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-mvYmGspAYmU/Xz2sI5lvadI/AAAAAAAAGOo/ZqLwmFRR7vw40Wb86xUE3GS2GZmny5sSACLcBGAsYHQ/s640/018.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Kan nog vara min favorit-race-bild alla kategorier!<br /></td></tr></tbody></table><p>När vi kommer ut vid parkeringsplatserna vid Paradiset är det äntligen slut på teknisk trail, dock ett ganska rejält kuperat avsnitt på asfalt. Jag känner nu till exakt varenda meter den resterande sträckningen. Alla dryga 3 milen som fortfarande är kvar. Jag vet att jag i Farsta kan svänga vänster och bara ha typ 6-7 km hem till min egen säng. Men jag vet också att det inte kommer att vara några fler överraskningar. Kontrollen i Vidja är lagd lite tidigare (ute vid Huddingeleden istället för vid inne i Vidja) och det är en lättnad att se den. Är helt slut på vätska och helt slut i kroppen. Inte så att jag gått tom på energi, men mer att det liksom inte finns mer vilja och uthållighet att ta av. Jag muttrar till Linda och Anna att säga åt Peter och Charlotte att de inte behöver komma och möta upp mig eftersom jag ändå bara kommer att gå långsamt och skämma ut mig. För på något konstigt sätt skäms jag över att jag är så dålig, så långsam och att jag tror att jag ska kunna göra något sånt här på ett vettigt sätt. Givetvis är det den mentala tröttheten som talar. ”Kommer inte på fråga”, säger tjejerna och mer är det inte med det. Får ändå lite ny energi av Anna och Lindas positiva bemötande, de fantastiska funktionärerna i kontrollen och av att Camilla nu också oförhappandes dykt upp på cykel. </p><p>Lars-Eriks sejour var nu slut och det var dags för Linda, och Camilla, att följa mig från Vidja till <a href="https://parker.stockholm/hitta-badplats/badplats/hokarangsbadet/">Hökarängsbadet</a>. Lindas pacing-stil var smooth talk och korta överblickbara mål; ”Nu springer vi till stolpen där”, ”Vid busken börjar det få uppför och då kan vi gå”, ”Där framme börjar vi springa”. Camilla var glad som vanligt och underhöll med sång och allt möjligt. Även om jag kände mig som skit så var det faktiskt väldigt trevligt. Vid det här laget hade batterierna på Garmin-klocka börjat ta slut och jag lämnade över klockan till Camilla för laddning. Den första halvan av den här sträckan var ganska kuperad och innehöll dessutom dagens sista stenar och rötter. Värmen var väldigt påtaglig men på något sätt gick det framåt hela tiden. Strax innan <a href="http://www.agestagk.se/">Ågesta golfbana</a> dök det upp en liten mustaschprydd herre på cykel. Peter kunde tydligen inte hålla sig från att hänga på så fort som möjligt. Vid golfklubbens parkering väntade Anna med bilen och Peter anslöt löpandes med Charlotte på cykel. Jag drack nu vatten och sportdryck hela tiden och tog varje tillfälle att fylla på vätskan. Mitt ”gäng” bestod nu av Linda, Camilla, Peter och Charlotte.</p><p>Vi fortsätter, ömsom gåendes och ömsom springandes, men hela tiden framåt. Jag har i det här läget inte någon större aning om hur jag eller mina medtävlare ligger till annat än att jag har 4 personer framför mig och 3 bakom och att både Jonas och Håkan ligger betydligt bättre till för pallen än vad jag gör. Men det är inte någon jag tänker på just då. Fokus ligger på att komma i mål. Vid Hökarängsbadet där Peter och Charlotte egentligen skulle ha hoppat på väntar Anna igen med kall dricka. Linda hade gjort sitt skift och hoppade in i bilen. Jag gjorde misstaget att försöka knyta skorna men hamnade på alla fyra och kunde inte riktigt ta mig upp. Krampen var närvarande exakt hela tiden. Peter skötte sin pacing alldeles utmärkt med små lugna instruktioner titt som tätt. Enda missen var väl att ha försökte få i mig sin jordgubbssaft som jag verkligen inte kände för då.</p><p>I Bagarmossen var det dags för nästa överraskning. Anna och Linda stod med påfyllning och vips så dök Mattias och Sue upp på MTB:s. Mattias hade jag inte träffat på över ett halvår så det var riktigt kul. Jag tog kanske inte in direkt allt vi pratade om men det gjorde i alla fall att tiden gick och att meterna kändes lite kortare. När vi kom till Hammarbybacken och kontrollen stod funktionärerna Stefan (2x tidigare deltagare) och David (fotograf och <a href="http://www.ultratri.se/results-2018/">vinnare 2018</a>) och tog emot. Jag var nu en dryg kvart bakom Olle och betydligt längre bakom Jonas. Att springa upp för backen fanns inte så det blev en långsam promenad där David lämnade av mig med kram uppe på toppen. Och på toppen dök helt plötslig Dominic i löparkläder och Lars-Erik på cykel upp igen.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-dPC2nD221BU/Xz2s6VQM2mI/AAAAAAAAGO8/dDVqAX9fJ5EfNIe-tnhyb04tTUxX6rfeACLcBGAsYHQ/s1875/019.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-dPC2nD221BU/Xz2s6VQM2mI/AAAAAAAAGO8/dDVqAX9fJ5EfNIe-tnhyb04tTUxX6rfeACLcBGAsYHQ/s640/019.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En blick som skriker lättnad och glädje!<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-UQjDoIHVS2Q/Xz2s6aK-CBI/AAAAAAAAGPA/FYmEwRX4lC0Sry2CzhSYLOsQw-0bpMKyQCLcBGAsYHQ/s1875/020.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-UQjDoIHVS2Q/Xz2s6aK-CBI/AAAAAAAAGPA/FYmEwRX4lC0Sry2CzhSYLOsQw-0bpMKyQCLcBGAsYHQ/s640/020.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Jag och mitt crew. Hade aldrig gått utan er.</td></tr></tbody></table><p>Nedförslöpningen var väl minst lika jobbig som uppför. Men framåt gick det och helt plötsligt var vi på Söder med mindre än 10 km kvar. Vid <a href="https://motionera.stockholm/trana-gymma-simma/eriksdalsbadet/">Eriksdalsbadet</a> mötte Anna och Linda upp med bilen en sista gång. Camilla hade tidigare frågat mig om vad jag skulle önska mig om jag fick önska mig vad som helst. Mitt svar var enkelt; <a href="https://www.mcdonalds.com/se/sv-se/product/frozen-tropical-lemonade-stor.html">en stor frozen lemonade från McD</a>. Och nu fick jag den och den var himmelskt god. Egentligen skulle jag ha fått den redan på toppen av Hammarbybacken men det hade strulat på något sätt. Jag mer eller mindre svepte och var sedan på väg de sista skälvande kilometerna längst Årstaviken. Lite som i ett töcken men ändå hela tiden på väg framåt. Jag flinade lite för mig själv när Sue cyklade lite före och ropade ”Se upp, tävlingslöpare!”. Jag kände mig verkligen inte som någon tävlingslöpare när jag blev omsprungen av en liten tant i pensionsåldern. Precis innan Västerbron anslöt Anna och Linda till gänget. På toppen av bron krampade typ exakt varenda muskel i min kropp, även ovanför midjan. Ändå började en känsla av eufori infinna sig och jag började för första gången på länge att le med hela kroppen.</p><p>Kl 19:50 – 13 timmar och 50 minuter efter starten i Trosa – korsade jag äntligen mållinjen i Rålambshovsparken. Jag skrek ut min glädje och stupade sen helt orkeslös ner på marken.</p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-4qMJGBKaepg/Xz2tOF5j-0I/AAAAAAAAGPM/50D-INUDjN4s9CVlhHBFihY63u6nBn-_QCLcBGAsYHQ/s2048/021.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" src="https://1.bp.blogspot.com/-4qMJGBKaepg/Xz2tOF5j-0I/AAAAAAAAGPM/50D-INUDjN4s9CVlhHBFihY63u6nBn-_QCLcBGAsYHQ/s640/021.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Gänget som bar fram mig sista dagen. Älskar er!<br /></td></tr></tbody></table>Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-47612423315133400.post-87462825266576614472020-08-04T10:41:00.000+01:002020-08-04T10:41:00.241+01:00Ultratri Sweden dag 2 [RR]<div>Klockan ringde 4:45 och jag skulle verkligen ljuga om jag säger att jag kände mig sugen på att gå upp och cykla då. Men ett dagsverke låg framför mig och det var bara att få på sig kläderna och bege sig ner till frukosten. Frukosten blev precis som dagen innan ett nödvändigt ont för att dels få i sig lite snabba kolhydrater för att starta upp kroppen och svart kaffe för att få igång magen. Just idag fanns det dock inte något större behov avseende magen eftersom den skött sig exemplariskt dagen innan. Normalt sett inte lika känsligt heller när man ska cykla (i alla fall inte för mig). Alla var ganska sammanbitna vid frukosten även om det inte var riktigt lika ”allvarligt” som inför den första dagen. Misstänker att cyklingen inte skrämmer lika mycket som simningen. För min del var det definitivt så. Att cykla över 30 mil var jag inte alls främmande för och etappen var väl den som jag var minst rädd för samtidigt som det också var den som jag såg mest fram emot. Kände redan på förhand att det här borde vara mitt tillfälle att glänsa lite. Det som eventuellt var en okänd faktor var det här med att tillbringa 30+ mil i tempoställning. Har cyklat över 30 mil många gånger men då på linjecykel. Tror att jag tidigare gjort runt 24 mil på TT-hoj, fast då med typ lunch inlagt och tillsammans med någon annan. Idag var det 319 km solo i tävlingsfart som gällde vilket absolut var nytt men ändå inte något som skrämde mig.</div><div><br /></div><div>Med tanke på väder och typ av etapp var det sedan minimalt med saker att fixa innan start. Val av kläder för dagen var DangerKit (tm), två påsar med gel, salttabletter och Alvedon i bakfickan, samt mobil och GPS-tracker. Och givetvis 3 fulla flaskor med Maurten. Väl ute vid starten var stämningen betydligt mer uppsluppen och förväntansfull och i princip alla hade ett leende på läpparna. Jag noterade att de flesta andra körde med racesuits och med tempohjälmar. Själv hade jag prioriterat bekvämlighet och körde som sagt var med vanliga cykelkläder och vanlig hjälm. Får se om det blir förändring på det nästa gång. Vid 5:55 stod alla på startlinjen och väntade. Vädret var väldigt bra med blå himmel, strålande sol och ca 14 grader varmt. Och givetvis en lätt vind från sydväst. Robert räknade ner och prick kl 6:00 gick starten.</div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-GcYzDBjUuDM/XykpGIoNLeI/AAAAAAAAGKY/lII6oBsJk4s8Fz4JyZ7U0I_5iIGw8_7_wCLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B00.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-GcYzDBjUuDM/XykpGIoNLeI/AAAAAAAAGKY/lII6oBsJk4s8Fz4JyZ7U0I_5iIGw8_7_wCLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B00.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Glad Mattias med sadel på rätt höjd.<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-11o5HtRxtTs/XykpGQwyCbI/AAAAAAAAGKg/vkJs-BF-O4wDr8yAJc9a2Ua6Jo3QTq4aACLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B01.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-11o5HtRxtTs/XykpGQwyCbI/AAAAAAAAGKg/vkJs-BF-O4wDr8yAJc9a2Ua6Jo3QTq4aACLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B01.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Enda gången på hela loppet som jag hade kontakt med Johan Hasselmark<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-BT-qAg4T5OU/XykpGW3-IRI/AAAAAAAAGKc/5-e1l1_Z5OMUAt56qjUKaxfLzYill1CtQCLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B02.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1251" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-BT-qAg4T5OU/XykpGW3-IRI/AAAAAAAAGKc/5-e1l1_Z5OMUAt56qjUKaxfLzYill1CtQCLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B02.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">På väg ut från Huskvarna<br /></td></tr></tbody></table><div><br /></div><div>Johan Hasselmark stack iväg som en pil direkt och det rådde inga tvivel om vad hans plan för dagen var. Jag låg precis efter Jonas i starten men körde om efter någon km och började jobba mig in i mitt eget tempo. Efter bara ca 5 km var det dags för backen upp mot <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Kaxholmen">Kaxholmen</a> (den backen som man kör nedför innan Jönköping när man kör <a href="https://vatternrundan.se/sv/">Vätternrundan</a>). Nu var det dags för kroppen och benen att börja bekänna färg. Min plan var precis som under första dagens cykling att hålla en NP runt 200W och inte gå över 230-240W i backarna (vilket jag tycker är ganska svårt då det på något sätt känns naturligt att trycka på lite mer än så uppför). Benen svarade dock fint och jag kände på mig att det här nog skulle kunna bli en bra dag.</div><div><br /></div><div>Några km efter Kaxholmen kom Håkan upp bakom mig. När han körde om ropade jag ”Bra!” och Håkan ropade tillbaka ”Det här är bara tillfälligt”. Jag valde att lägga mig på draftingsäkert avstånd från Håkan och inte luras med i något så här pass tidigt. Visste att Jonas låg bakom och lurade också. Håkan höll dock ett tempo som passade mig alldeles utmärkt. Vägen fram till <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96lmstad">Ölmstad</a> var inte så rolig, men direkt när man svänger av österut kommer man in på riktigt fina vägar (som <a href="https://www.ironman.com/im703-jonkoping">IM 70.3 Jönköping</a> går på i motsatt riktning). Partierna förbi sjöarna Bunn och Ören är riktigt vackra. Vid foten på Ören (efter ca 3 mil) hade Håkans support stannat och han valde då också att stanna vilket gjorde att jag och Jonas fick en lucka.</div><div><br /></div><center><iframe height="480" src="https://www.google.com/maps/d/embed?mid=1dBbjp_wuM4_plmMR5oCiNwHarPs" width="640"></iframe></center><div><br /></div><div>Efter ca 50 km och i en nedförsbacke valde Jonas att köra om mig och dra upp tempot lite. Vi hade Håkan någon km efter. Mina ben kändes pigga så jag hängde på. Jag noterade att Jonas höll en bra fart på platten men hade en tendens att tappa fart så fort det gick lite uppför. Om det var ett tecken på att han höll en väldigt strikt pacing avseende watt eller om han helt enkelt hade lite sega ben visste jag inte riktigt då. Efter ca 72 km passerade vi över E4:an, kom ut på den helt öppna Östgötaslätten och fick vinden rakt i ryggen. Jonas valde att lägga i ytterligare en växel och trycka på och jag ville inte överila mig utan släppte iväg honom. Hade honom dock inom synhåll nästan hela tiden. Långa partier låg jag på ganska låga watt i över 40 km/h. </div><div><br /></div><div>I <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4derstad">Väderstad</a> hade flera supportbilar stannat för att besöka det omtalade <a href="http://www.centralkonditori.se/">Centralkonditoriet</a>. Jag fortsatte dock utan att stanna mot <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Sk%C3%A4nninge">Skänninge</a> och dagens första depåstopp efter 105 km. Jonas låg som mest en knapp km före mig och hann precis lämna depån när jag kom in. Här stod Linda redo med cykeln för att haka på (runt 4 timmar i zon 2 var det tänkt för henne) och Anna stod redo med en sockrad bulle från Väderstad. Jag fick fräscha flaskor och påfyllning av gel. Jag kände mig väldigt fräsch och att jag cyklat precis över 3 timmar med över 34 km/h i snitt var inget som jag kände av alls. Mitt depåstopp var dock på nästan 4 minuter och det är nog lite i överkant.</div><div><br /></div><div>Efter Skänninge fick jag och Linda njuta av väldigt fin crusing på slätten. Strax innan <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Ljungsbro">Ljungsbro</a> och precis efter det att vi passerat 34:an kom vi ikapp Jonas som stod på cykelbanan bredvid vägen och hade fått problem med sitt flaskställ på sadeln. Saktade ner och frågade om allt var ok. ”Det är lugnt”, svarade Jonas och vi trampade vidare. Det största problemet för honom var nog att han blivit av med en flaska vätska och eftersom han körde utan support är det kanske inte någon riktig höjdare.</div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-jig85bViIEI/XykprakVCNI/AAAAAAAAGKw/b11-lTFoYbwJ2RCIkedlUCeOOGcPuN9YwCLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B03.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-jig85bViIEI/XykprakVCNI/AAAAAAAAGKw/b11-lTFoYbwJ2RCIkedlUCeOOGcPuN9YwCLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B03.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fart på slätten<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-20oF5UTtVPc/XykprkYLIEI/AAAAAAAAGK0/a8BRrIbQxsMkFjdwDQMLV27ALYJ2ViEuACLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B04.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-20oF5UTtVPc/XykprkYLIEI/AAAAAAAAGK0/a8BRrIbQxsMkFjdwDQMLV27ALYJ2ViEuACLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B04.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Mycket bättre tempoställning den här dagen.<br /></td></tr></tbody></table><br /><div>Vägen på <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Roxen">Roxens</a> norra sida var fantastiskt vacker, men även ganska kuperad. Här märkte vi (eller rättare sagt Linda som höll utkik bakåt) återigen lite av samma tendens som tidigare vad det gäller Jonas; så fort det gick lite uppför så tappade han lite. Varför håller jag nu på att tjata om hur Jonas körde? Jo, för att jag hade två mål för dagen: del att försöka dra ifrån Håkan och komma upp på en 2:a plats totalt och dels att försöka komma tvåa på etappen. Johan skulle jag inte rå på alls och Jonas var den som jag, baserat på första etappen, identifierat som min största konkurrent om andraplatsen.</div><div><br /></div><div>Vid <a href="http://www.grensholm.se/">Grensholm</a> (slott/herrgård) efter knappt 160 km hade Anna stannat och jag fick en flaska med vatten. Jonas kom upp precis bakom oss och vi sa då åt honom att ta det som han behövde från oss (speciellt med tanke på att han tappat en flaska). Jag och Linda hann dra men jag tror att han fick sportdryck och gel från oss/Anna. Strax innan Norrköping och depån där var det cykelvägar som gällde och det var väl lite mindre roligt efter all fin och rak landsväg som vi cyklat på innan. Vi hade nu dragit ifrån Jonas med över 2 km. Under tiden i depån i Norrköping hann han dock ikapp och hakade därefter på Linda och mig ut från Norrköping.</div><div><br /></div><div>Strax innan Norrköping (efter ca 190 km) började jag känna mig lite krokig och försökte därför få i mig så mycket som möjligt i depån (vilket blev 2 wienerbröd, ett par gels och cola) och samla ihop huvud och ben så gott det gick. Anna hade haft strul med navigeringen och var inte i depån när vi kom dit. Linda hade dock kontakt via SMS så att vi kunde mötas upp senare. Jonas hade problem med att få plats med vätska på cykeln så Linda tog lite utrustning som hon skulle lämna till Anna senare så att Jonas kunde få det när det behövdes.</div><div><br /></div><div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-EZunUCrtaXc/XykprhMpfeI/AAAAAAAAGK4/WAGzosNzDEU7ssAeUkG_vyJrlXgP9SPMACLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B05.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-EZunUCrtaXc/XykprhMpfeI/AAAAAAAAGK4/WAGzosNzDEU7ssAeUkG_vyJrlXgP9SPMACLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B05.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fokus på rätt saker<br /></td></tr></tbody></table><div><br /></div></div><div>Vägen ut från Norrköping var i ärlighetens namn ganska tråkig och vi hade faktiskt nästan motvind för första gången under den här dagen. Benen och kroppen började dock vakna till liv igen och jag kunde bekvämt krypa ihop och börja mata. 15 km efter depån passerade vi under E4:an och kom in på sträckningen efter <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Br%C3%A5viken">Bråvikens</a> norra strand som är oerhört fin. Nu var vi dessutom inne på vägar som jag <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2012/05/tumba-300km-2012-04-28-rr.html">cyklat tidigare</a> (i alla fall 3 gånger tror jag). Linda hade kontakt med Anna som nu var inne på rätt spår och vi bestämde att hon skulle stanna vid Kolmården då jag behövde påfyllning av sportdryck och gel. Jonas hade legat precis bakom oss hela vägen och när vi stannade till så körde han vidare.</div><div><br /></div><div>Stoppet var väldigt effektivt den här gången och vi tappade aldrig Jonas visuellt. Jag visste nu att i princip hela vägen fram till Nyköping skulle vara ganska kuperad och hade därför en förhoppning om att jag skulle kunna vara starkare än Jonas där. När vi låg bakom honom noterade vi snabbt samma mönster som tidigare; så fort det gick lite uppför så tappade han lite. </div><div><br /></div><div>Strax innan <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Kvarsebo">Kvarsebo</a> slog jag till. I en nedförsbacke direkt efter en uppförsbacke hade jag betydligt bättre fart över krönet och jag gjorde en distinkt fartökning. Jag passerade Jonas i betydligt bättre fart och noterade att han inte svarade. Jag tittade sen inte bakåt utan fortsatte att mata på i jämn och hög fart i nästan 5 minuter. Kom på att jag inte sagt något till Linda när jag gjort fartökningen, men hon hade som tur var hakat på. Fortsatte sedan att köra på ganska bra uppför och Jonas var nu borta. Som mest hade jag nog runt 3 km på honom här. Men även om det tidsmässigt inte blev några enorma tidsavstånd tror jag nog att jag fick ett klart psykologiskt övertag här.</div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-Ztg4qnr4w5I/Xykq_stKMCI/AAAAAAAAGLM/sJEcAY4YxFUi2P-DdpelfrCMWUJg6EP5QCLcBGAsYHQ/s2048/Blogg%2B06.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-Ztg4qnr4w5I/Xykq_stKMCI/AAAAAAAAGLM/sJEcAY4YxFUi2P-DdpelfrCMWUJg6EP5QCLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B06.jpg" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Selfies är Lindas paradgren<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-bsezxBEDE34/Xykq_rB3EfI/AAAAAAAAGLQ/JIVl24DHWyUCz9nQ7dKrzB73o1cHaKy3wCLcBGAsYHQ/s2048/Blogg%2B07.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-bsezxBEDE34/Xykq_rB3EfI/AAAAAAAAGLQ/JIVl24DHWyUCz9nQ7dKrzB73o1cHaKy3wCLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B07.jpg" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Såsom sädesfälten böjer sig för vinden...<br /></td></tr></tbody></table><div><br /></div><div>Strax innan Nyköping och dagens sista officiella depå började vinden jobba emot oss och jag började för andra gången under dagen att känna mig ganska krokig igen. Planen hade varit att Linda skulle kliva av i Nyköping (efter att redan där ha cyklat en halvtimme mer än vad som stod i hennes träningsplan). Nu undrade hon dock lite lätt om jag ville att hon skulle haka på hela vägen till Trosa. Hon kände nu att hennes uppdrag var att se till att jag kom tvåa på etappen. Jag tackade ganska snabbt ja till erbjudandet. Att ha någon bakom mig som kan komma med glada tillrop, någon som man kan klaga lite med, snacka lite skit med och att ha någon som man inte vill svika gör liksom ganska mycket ändå. Det blir inte lika ensamt.</div><div><br /></div><div>I Nyköping väntade depå och Anna. Även om jag som sagt var ganska seg höll vi ändå stoppet hyfsat effektivt på ca 3-4 minuter. Fyllde på med det sista jag behövde för de återstående knappa 5 milen och fick i mig lite kall dryck. Jag var hungrig men hade ingen lust att börja äta något. Mitt största orosmoment inför sista biten var nu att vi skulle få motvind, men det visade sig efter ett tag att den faktiskt började arbeta i min favör igen. Vi lämnade depån strax innan det att Jonas var på väg in. Förmodligen ytterligare en sån här mental sak att han liksom inte skulle få känning på oss igen.</div><div><br /></div><div>Vägen mellan Nyköping och Trosa har jag cyklat många gånger (senast bara ett par veckor innan) så det var väldigt välkänd mark. För första gången under dagen började jag nu skönja slutet. Linda höll koll bakåt men kunde aldrig se Jonas så för varje km som gick kom jag närmare den där andraplatsen. Vid avfarten till <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Studsvik">Studsvik</a> passerade Anna oss med bilen och stannade till. Strax därefter kom hon upp jämsides med oss och meddelade att Jonas låg nästan 4 minuter efter oss. Jag började nu känna mig riktigt säker på att det här skulle gå vägen. Sa åt Anna att vi inte behövde något mer och att hon kunde åka till Trosa och möta upp oss vid målgången. Sista biten kunde jag slappna av lite och trampa ut benen på lite lättare växlar. Sträckte upp handen i luften och skrek ut min glädje när jag efter 9 timmar och 41 minuter passerade mållinjen i Trosa.</div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-lF5hsjMf2_M/XykrVNkbrxI/AAAAAAAAGLc/iAjWXNHXlyo9K4ta-Ydq5ETWpX6ftjz4ACLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B08.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-lF5hsjMf2_M/XykrVNkbrxI/AAAAAAAAGLc/iAjWXNHXlyo9K4ta-Ydq5ETWpX6ftjz4ACLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B08.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Målgång och glädje!<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-MbOTPYbv07o/XykrVNKLBaI/AAAAAAAAGLk/GbrFieBSIIwfNRwv7er2SxNasKtJBNkJQCLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B09.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-MbOTPYbv07o/XykrVNKLBaI/AAAAAAAAGLk/GbrFieBSIIwfNRwv7er2SxNasKtJBNkJQCLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B09.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Jag kom 2:a och Linda slog eget distansrekord - bra dag!<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-yC1cMd4sIIY/XykrVEgryyI/AAAAAAAAGLg/vDdg9HJht1IidT6YxIVJzMi4hvwK74XTwCLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B10.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1251" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-yC1cMd4sIIY/XykrVEgryyI/AAAAAAAAGLg/vDdg9HJht1IidT6YxIVJzMi4hvwK74XTwCLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B10.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Jag och Jonas avhandlar dagen<br /></td></tr></tbody></table><div><br /></div><div>Det var nog en av de skönaste målgångarna i mitt liv. Allting under dagen hade gått som jag tänkt mig eller bättre. Tre minuter senare passerade Jonas mållinjen och jag tror att det var med lite blandade känslor. Han hade ju förbättrat sin tid från förra året med nästan en timme, men å andra sidan hade vi ju haft en ”kamp” hela dagen också som han dragit det korta strået i. Han skulle dock få sin revansch senare. Själv hade jag som sagt var en totaltid på 9:41. Rulltid på 9:26 vilket är 33.6 km/h i snitt och alltså en depåtid på 15 minuter vilket väl ändå får anses vara helt okej. Något som också är riktigt roligt är att det är den<a href="http://www.ultratri.se/resultat/"> 3:e bästa tiden</a> någonsin i UltraTri på etappen. Att Johan klämde till med den snabbaste någonsin och var nästan 1.5 timme snabbare behöver vi inte prata så mycket om. Min kropp kändes dock bra och inga speciella skavanker eller ryggont efter alla timmar i tempoställning.</div><div><br /></div><div>Jag var som sagt var oförskämt nöjd. Min moster och hennes man som har hus i Trosa var på plats så jag tillbringade över en halvtimme i målet innan det var dags att röra på sig. Under den tiden hann Erik komma in med ett leende på läpparna efter en stark dag. 45 minuter efter mig kom även Håkan i mål. Det hade gått bra till en början men innan Norrköping hade han fått problem med en tempopinne som gått sönder och hade nog tappat en hel del tid då han inte kunnat ligga i tempoställning ordentligt. Tråkigt för honom, men innebar samtidigt att även mitt andra mål för dagen var uppnått; att gå upp på en andra plats totalt.</div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-brK3F5cglbo/Xykr7dNHhbI/AAAAAAAAGL8/9ZG2Al-IMiIAojqMks22n3pyXZHJwlbfACLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B11.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1251" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-brK3F5cglbo/Xykr7dNHhbI/AAAAAAAAGL8/9ZG2Al-IMiIAojqMks22n3pyXZHJwlbfACLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B11.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Drottning Linda håller hov.</td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-HmXUOSo3oS0/Xykr7T2QVrI/AAAAAAAAGL0/N-8BWrczRk8FId5J09xrVNGo1YWiyDrFQCLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B12.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-HmXUOSo3oS0/Xykr7T2QVrI/AAAAAAAAGL0/N-8BWrczRk8FId5J09xrVNGo1YWiyDrFQCLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B12.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Nästa gång jag tävlar behöver jag en mustasch. Och kanske en tatuering.<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-vzYb5jxOTco/Xykr7W3cvfI/AAAAAAAAGL4/JG2u1q_yyLwH7LBZrE6BUli6v-EJUWTJQCLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B13.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-vzYb5jxOTco/Xykr7W3cvfI/AAAAAAAAGL4/JG2u1q_yyLwH7LBZrE6BUli6v-EJUWTJQCLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B13.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Segrarens pris. Eller i alla fall mitt pris. Och tack för ett bra teamwork.<br /></td></tr></tbody></table><div><br /></div><div>Därefter var det dags att checka in på <a href="https://www.trosastadshotell.se/">hotellet</a>. Linda och jag hade pratat om glass i Trosa länge under slutet av cyklingen. Av någon dum anledning bestämde vi oss dock för att fixa lådorna med utrustning till T1 och T2 dagen efter och för äta först. Det skulle bli en gemensam sittning för oss på hotellet, men tyvärr fungerade serveringen inte så bra och vi fick vänta nästan 45 minuter (till 19:45) innan vi fick någon mat på bordet. Faktiskt inte alls bra i det här läget när det gällde att få i sig så mycket som möjligt. Under middagen hände dessutom något mindre bra: min mage brakade ihop. Totalt. Ett gäng gånger på toaletten och magknipen från helvetet. Jag brukar kunna få så ibland efter långa löppass men inte efter cykling. Nu hade det förmodligen att göra med 2 dagars intag av flytande kolhydrater och koffein. Effekten av det hela var tyvärr dock att jag tömde magen på sånt som ska omvandlas till energi dagen efter, jag kunde inte klämma några mer kolhydrater (läs smågodis och läsk) efter middagen och jag pallade inte med någon massage. Och att den där glassen som vi talat om inte blev av. Det enda som hjälpte mot magknipet var fosterställning i sängen och som tur var somnade jag ganska fort.</div><div><br /></div><div>Just det ja, glömde ju nästan bort att jag givetvis tog på mig mina löparskor en timme efter målgång och betade av <a href="https://runeveryday.com/">runstreak</a> nummer 100! Det hade ju givetvis varit lite bättre om jag tajmat in det så att nummer 100 blev på söndagen istället, men nu blev det inte så.</div><div><br /></div><div><i>Läs om <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2020/07/ultratri-sweden-dag-0-rr.html">dag 0</a> och <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2020/07/ultratri-sweden-dag-1-rr.html">dag 1</a> också.</i></div>Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-47612423315133400.post-28961379968842489102020-07-31T23:36:00.001+01:002020-07-31T23:36:22.344+01:00UltraTri Sweden dag 1 [RR]<div>Nu var det på riktigt! Solen var uppe och havet såg väldigt inbjudande ut. Inte alls spegelblankt, men betydligt lugnare än kvällen innan. Började morgonen med att gå på toaletten och göra det som krävdes. <a href="https://www.instagram.com/mattiaskrantz/">Instagrammade</a> givetvis också. Sen en frukost bestående av kaffe och vitt bröd med smör och ost. Jag har numera släppt det där med ordentliga frukostar innan tävling; satsar på snabbt, vitt, lättsmält och att säkerställa att jag i alla fall inte startar hungrig. All annan energi ska liksom redan finnas i kroppen. Efter frukosten lyckades jag till min stora glädje faktiskt att gå på toaletten en gång till (allt för att slippa upprepa debaclet i <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/09/icon-extreme-triathlon-rr-del-1.html">Livigno</a>). Därefter lämnade jag över min påse med energi, extra simglasögon och extra simmössa till min kajakeskort. Båten ut till starten skulle lämna vid 7:00 så det var inte så mycket mer att göra än att plocka ihop mina saker och börja klä om till simningen. </div><div><br /></div><div>Här fattade jag nog ett av dagens absolut bästa beslut; jag bestämde mig för att köra med mitt neoprenunderställ (2mm) på överkroppen. Samt även neopren-strumpor och -bandana. Tänkte att den ev tappade rörligheten i axlarna skulle vägas upp av att jag inte skulle behöva frysa. 3 timmar i 16-gradigt vatten blir nog tillräckligt kallt ändå. Och det skulle visa sig att jag var alldeles perfekt klädd; jag varken frös eller kände mig överhettad under någon del av simningen. Smörjde in ansikte och nacke med solskyddskräm med manetskydd som Erik fått med sig och hade även vaselin på händerna (även det för att skydda mot maneter). Extremt orutinerat fick jag sedan vaselin även på mina glasögon under båtfärden till Lilleland, men lyckades få tag på en handduk så att jag kunde torka rent innan det var dags att starta. Blåste även upp min <a href="https://www.saferswimmer.eu/">SaferSwimmer</a> och la ner mobiltelefon och GPS-tracker som jag fått av Ann-Marie.</div><div><br /></div><div>Jag har bråkat en del med våtdräkten under det här året. Har i många år kört med <a href="https://eu.zone3.com/collections/mens-wetsuits/products/mens-vanquish-wetsuit">Zone 3 Vanquish</a> och varit väldigt nöjd med den. Min gamla dräkt från 2017 var i princip slut så i slutet på förra året köpte jag därför en ny. När jag dock skulle testa den i början på sommaren var det något som inte stämde. Det kändes stelt och konstigt och framförallt så kändes det som om jag simmade betydligt långsammare. Testad och jämförde med min gamla Vanquish och även med min <a href="https://eu.roka.com/collections/mens-wetsuits/products/mens-maverick-pro-ii-wetsuit?variant=12102211895416">Röka-dräkt</a> och även om GPS-mätning kan vara lite yxig ibland var resultatet ganska tydligt; gamla Vanquish var snabbast, Röka i mitten och nya dräkten långsammast. Så det är alltså något med den nya Vanquish-modellen som gör att den inte passar mig längre. Och eftersom den gamla efter den här tävlingen är helt slut så blir det väl till att gå ut och leta efter ny dräkt.</div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-W5XdNaR96SU/XySZY7Xs3LI/AAAAAAAAGIA/0N05zaGiDSgOoyaRAOwX90mEE4IzBYwxwCLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B00.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-W5XdNaR96SU/XySZY7Xs3LI/AAAAAAAAGIA/0N05zaGiDSgOoyaRAOwX90mEE4IzBYwxwCLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B00.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">David (till höger) och annan kajaksupport på väg ut till starten<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-A6gg9n-cQdY/XySZY6yLh_I/AAAAAAAAGIE/UafEvHronK8xjD64ortviekhBtetX9reACLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B01.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1251" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-A6gg9n-cQdY/XySZY6yLh_I/AAAAAAAAGIE/UafEvHronK8xjD64ortviekhBtetX9reACLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B01.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vuxna män i neopren spanar efter riktmärken<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-MJI1CqCYObs/XySZY37K4hI/AAAAAAAAGII/KBeH3z_bdPYM5x6IFZVoTzBnvgLzA_J_ACLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B02.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-MJI1CqCYObs/XySZY37K4hI/AAAAAAAAGII/KBeH3z_bdPYM5x6IFZVoTzBnvgLzA_J_ACLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B02.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Erik tar kommandot - "dit ska vi!"<br /></td></tr></tbody></table><div><br /></div><div>Klockan 7 bordade vi RIB-båten igen och begav oss till Lillelands fyr. Inte någon lång resa fågelvägen, men pga rev och stenar i vattnet var vi tvungna att åka runt hela Nidingen för att komma till fyren. Kajakeskorterna var på plats och skarvarna satt på fyren och glodde surt på oss. En av kajakerna lyckades identifiera en del av revet vid fyren som vi borde kunna stå upprätt på. Allt hade gått ovanligt snabbt och Robert bestämde därför att vi skulle starta en kvart tidigare för att inte behöva stå och vänta allt för länge. Funderade lite på hur våra supporters skulle få reda på den men tänkte att det nog skulle ordna sig. Hoppade från båten ner i vattnet och konstaterade att det inte kändes allt för kallt och simmade bort till platsen där vi kunde stå innan start. Dealen med David var att jag skulle ta ett riktmärke initialt och sen skulle han leta reda på mig. Han hade dessutom en keps på sig som var lätt att upptäcka. Robert räknade ner via megafon och 7:45 gick starten!</div><div><br /></div><div>På något sätt var det magiskt. Fördämningarna och nervositeten släppte och vi var äntligen på väg. I ca 100 m såg jag botten och sen var det bara djupt hav. Efter ytterligare några 100 m kunde jag skymta David (eller rättare sagt Davids keps) vid min sida och allt kändes frid och fröjd. Enstaka röda maneter skymtade lite på djupet och jag tror att det bara var en gång som jag undvek ett armtag för att inte riskera att sätta ner handen på en sådan. Innan jag visste att jag hade David vid min sida kollade jag upp några gånger för att navigera, men det var inte alls lätt. Det hade varit svårt att se några riktmärken även när vi satt i båten och simmandes i vattnet var det mer eller mindre omöjligt. Jag bestämde mig för att helt och hållet lita på David när det gällde navigeringen. Om han låg för nära höll jag upp lite till vänster och om han låg för långt bort höll jag upp lite till höger. Kollade kanske upp var 200:ade meter efter den inledande delen, konstaterade att det inte gick att se någon progress och gjorde det därefter betydligt mer sällan.</div><div><br /></div><div>Alla kajakerna hade radiosamband och det fanns dessutom en ledarkajak som skulle känna av strömmarna och försöka leda oss på den närmsta kursen mot <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Mal%C3%B6ns_naturreservat">Malön</a> med hänsyn tagen till avdrift. Och sett till GPS-spåret efteråt gjorde han ett väldigt bra jobb. Under de första 1000 meterna var vi några som i alla fall hade lite kontakt med varandra. Läs som: jag skymtade en simmare och/eller en kajak ibland. Vi måste dock ha haft ganska gynnsamma strömmar i början då första 1500 gick med typ 1:36 min/100m i snitt. Sen blev det lite kämpigare. Efter ca 45 minuter såg jag att David viftade och det var dags för första depåstoppet. Lite bökigt att få i sig gel och vätska i vattnet men det gick. Kunde hålla i mig lite lätt i sidan på kajaken också. Tittade även här på klockan och blev väldigt positivt överraskad. David var positiv och sa att det såg väldigt bra ut och att vi hade mer eller mindre optimal kurs bortsett från typ 10 minuter i början innan ledarkajaken korrigerade.</div><div><br /></div><div>Sen var det bara att fortsätta simma. Kroppen kändes väldigt bra och jag hade inte några direkta känningar i axlar eller liknande. Efter ca 4 km var vi så pass nära land att botten började skymta igen. Det blev även här tydligt att strömmen var ganska mycket emot oss, speciellt när vi simmade i närheten av öarna. David höll lite på nästa stopp så att vi hamnade på ett område ungefär på mitten av Malön där det faktiskt gick att stå. Betydligt lättare att ta energi då. Enligt David låg jag då på en 3:e eller 4:e plats. Tidsmässigt hade det gått långsammare och jag närmade mig ett totalt tempo på 2:00 min/100m. Kroppen kändes dock bra och jag hade ju simmat mer än halva sträckan. </div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-Cnprr6cbUEQ/XySaCjaR9HI/AAAAAAAAGIY/yqRd9lda8Q82QP-ynd56f-hDsHylJ7pygCLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B03.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-Cnprr6cbUEQ/XySaCjaR9HI/AAAAAAAAGIY/yqRd9lda8Q82QP-ynd56f-hDsHylJ7pygCLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B03.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Samlat gäng ca 20 meter in på simningen<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-6su8Y6vb290/XySaCusJygI/AAAAAAAAGIc/blidThSm0V42qsRU8g5oStjMMdFPF3CpwCLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B04.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-6su8Y6vb290/XySaCusJygI/AAAAAAAAGIc/blidThSm0V42qsRU8g5oStjMMdFPF3CpwCLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B04.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det stora blå...<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-iVhsgXh0JRg/XySaCpp1JyI/AAAAAAAAGIg/MeufG4XaoyksE2jVKyMxGC0G6rzbGJ6qwCLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B05.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1251" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-iVhsgXh0JRg/XySaCpp1JyI/AAAAAAAAGIg/MeufG4XaoyksE2jVKyMxGC0G6rzbGJ6qwCLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B05.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Stenar runt Malön<br /></td></tr></tbody></table><div><br /></div><div>Strax efter det andra stoppet dök David Svensson (den andra fotografen) upp som en säl under vattnet i ett försök att få lite undervattensbilder. Han hade dock varnat för det i förhand så att vi inte skulle bli skrämda. Sen försvann botten igen och det var dags att gå mot nästa riktmärke: Fluets kummel. Vid ön som kumlet stod på var det dags för sista depåstoppet. David meddelade att jag låg 4:a, med Tora och Johan alldeles framför mig. Jag kunde nu dessutom äntligen se målet, eller T1 egentligen. Bara knappt 2000 m kvar. Sista delen av simningen njöt jag; över att det gått så smärtfritt och att det känts så bra hela vägen. Visste att jag skulle klara mitt mål på under 3 timmar och att jag verkligen inte tappat speciellt mycket till mina ”konkurrenter”. Jag som dessutom hela tiden inbillar mig att jag är en så dålig simmare. Men det kanske beror lite på vem man jämför med. När vi kom fram till bryggan fick David en stor high-5 och publiken fick se en stort leende och väldigt nöjd Mattias jogga lite lätt på bryggan.</div><div><br /></div><div>Jag var <a href="http://www.ultratri.se/resultat/">4:a upp ur vattnet på 2:54</a> (ganska precis 2:00 min/100m i snitt), 3 minuter efter Tora, 7 minuter efter Johan och hela 29 minuter efter Håkan (som redan innan hade tävlingens näst snabbaste simtid på 2:21 2018). Olle och Erik kom upp ganska snart efter mig och sen var det ett ganska rejält hopp ner till Jonas och ett ännu större ner till Oscar. De flesta verkade ganska glada och nöjda bortsett från Olle som frös rejält! Kändes lite extra bra att jag kört med min underställströja då. Anna och Linda hade fått kämpa ganska rejält för att vara på plats då det dels strulade med parkering, de hade fått reda på ganska sent att vi startat 15 minuter tidigare och då jag faktiskt simmat snabbare än vad jag hoppats på. Men det var inget som jag visste då </div><div><br /></div><div>Min växling var väl inte direkt supersnabb. Eller så här; jag stressade inte alls. Snarare tvärtom. Direkt när jag kom upp ur vattnet påminde min mage mig om att det var dags igen och lämpligt nog så fanns det en toalett precis där Anna och Linda satt upp växlingen. Jag skulle ju dessutom byta om till cykelställ vilket jag passade på att göra på toaletten. Från början tänkte jag köra i <a href="https://www.vergesport.com/se-sv/bold/speed-euro-short-sleeve-race-suit/">racesuit</a> under våtdräkten men kom på att den inte har några vettiga fickor på den och att det då skulle vara svårt att få med telefon och GPS-tracker eftersom det inte heller finns någon vettig förvaring på cykeln. Klämde i mig lite kaffe och bulle och hoppade sen upp på cykeln för att beta av <a href="https://www.google.com/maps/d/viewer?mid=1VRB4WW6TKto5hm4WaKI7tiLR8pQ&ll=57.556754299177655%2C13.111678499999986&z=10">196 km cykling</a>. Under tiden som jag växlade hann både Olle och Erik komma upp ur vattnet så min växling bör ha tagit runt 9-10 minuter. När jag satte mig på sadeln tyckte jag att det knakade lite men tänkte inte mer på det. Dumt nog…</div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-i2PySjBgiNw/XySajfD4t0I/AAAAAAAAGIs/An341Vv926Uj1Sc2zAGBCgfnUOqX_zhwACLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B06.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1251" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-i2PySjBgiNw/XySajfD4t0I/AAAAAAAAGIs/An341Vv926Uj1Sc2zAGBCgfnUOqX_zhwACLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B06.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Undervattensstilstudie - ligger jag inte lite lågt i vattnet?<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-uizyq9L1Ob0/XySajQohC9I/AAAAAAAAGIw/iN92CSnznAIUvP9S2PbVgjut0Eiw5TaAgCLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B07.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-uizyq9L1Ob0/XySajQohC9I/AAAAAAAAGIw/iN92CSnznAIUvP9S2PbVgjut0Eiw5TaAgCLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B07.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Tackar David för ett väl utfört samarbete!<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-szdyZD6oxfY/XySajQIRTXI/AAAAAAAAGI0/OMKGk_UeDJsJIaLgcZZUCyKq3-2xHHSAACLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B08.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-szdyZD6oxfY/XySajQIRTXI/AAAAAAAAGI0/OMKGk_UeDJsJIaLgcZZUCyKq3-2xHHSAACLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B08.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Nöjd!<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-ZT4uIC7cWaU/XySaj5hoXrI/AAAAAAAAGI4/Oa4-fVGqElol0hQ8_VgoZ25S6HxQPHV0ACLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B09.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1251" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-ZT4uIC7cWaU/XySaj5hoXrI/AAAAAAAAGI4/Oa4-fVGqElol0hQ8_VgoZ25S6HxQPHV0ACLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B09.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det här med att få på sig tighta kläder när man är blöt kräver hjälp av minst 2 personer</td></tr></tbody></table><div><br /></div><div>Sen började det väl så där då jag redan efter ca 100 m körde fel. Svängde för tidigt på <a href="https://buy.garmin.com/sv-SE/SE/p/621224">Garmins</a> uppmaning och hamnade på fel väg. Körde dock parallellt med den väg som jag sedan skulle upp på och tänkte att om jag svänger av höger så borde jag ansluta den vägen som jag egentligen skulle upp på. Men så blev det inte, istället blev det grusväg och återvändsgränd. Bara att bita i det sura och vända om. Nu blev det kanske en knapp km extra; inte hela världen men ett och annat fult ord kan ha kommit ur min mun… När jag så här i efterhand tittar på kartan kan jag konstatera att om jag bara fortsatt rakt fram så hade jag efter ytterligare 500 m anslutit rätt väg.</div><div><br /></div><div>Sen var det bara att krypa ner i tempoställning och börja trycka. På vägen upp mot Kungsbacka hade jag vinden i sidan. När vi åkte ner dagen innan hade det varit ganska mycket trafik på den här vägen som dessutom var ganska smal. Givetvis också med en usel cykelbana vid sidan som vissa uppfostrande bilister ibland kan tycka att man ska befinna sig på. Nu var det lyckligtvis ganska lite trafik och den som var där skötte sig bra. Benen svarade fint och det var inga problem med att ligga i tempoställning trots den långa simningen. Efter ca 2 mil och vid passage igenom södra Kungsbacka passerade jag Tora som stod vid vägkanten och pratade med sin support. Och det skulle visa sig att det var enda gången under cyklingen som jag såg en annan tävlande. Supporterbilar passerade dock med jämna mellanrum. När vi nu hade vänt österut hade vi en lätt bris i ryggen.</div><div><br /></div><div>Planen för dagen rent watt-mässigt var att ligga strax under 200W NP och att inte gå över 230-240 i uppförsbackarna. Vilket enligt <a href="https://www.bestbikesplit.com/home">Best Bike Split</a>-simuleringen borde ge en rulltid tid på strax över 6 timmar. Tidigare år hade det inte varit några monstertider direkt på första cyklingen. Ingen under 6 timmar tex. Johan Hasselmark ändrade givetvis på det.</div><div><br /></div><div>Efter ca 25 km var det dags för dagens första sceniska ögonblick då jag körde ganska högt över Lyngerns västra sida med en magnifik utsikt. Strax innan hade även Anna och Linda passerat mig för första gången under dagen. Meddelade att jag inte behövde något och att de kunde köra vidare. Egentligen skulle jag nog kunnat vara helt självförsörjande under hela cyklingen. Jag hade med mig sportdryck och gel på cykeln för 6 timmar och det var inte allt för varmt så jag räknade inte med att det skulle behövas någon extra vätska. Efter ca 4 mil gjorde jag dock ett snabbt stopp vid bilen för att få en flaska med vatten att variera sportdrycken med. Tjejerna meddelade då också att Linda planerade att hoppa på cyklingen efter ca 6 mil. Första försöket gick det dock inget bra eftersom de missbedömt hur lång tid det tog att fixa Lindas cykel, så när jag dundrade förbi var de helt enkelt inte färdiga. Andra gången gick det dock bättre och efter ca 2 timmars cykling hade jag nu Linda med mig på rulle. Bara ett kort tag dock eftersom hon skulle köra några intervaller (typ 3x10 eller något), så efter 10 minuter stack hon iväg som ett skott. Mellan varven väntade hon dock in mig så att vi kunde snacka lite och fördriva tiden.</div><div><br /></div><div>Första 7-8 milen av cyklingen var ganska rejält kuperad där det antingen gick uppför eller nerför. Påminde en hel del om Södertörn faktiskt. Därefter lugnade det ner sig med kuperingen, dock var vägarna lite mer slingriga och rent larvigt fina på sina ställen. Strax innan depån i <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Limmared">Limmared</a> fick vi cykla på 27:an en sväng och där var det lite väl mycket (tung) trafik för att det skulle kännas avslappnat. I Limmared klämde jag en bulle, ett par glas cola och en <a href="https://umara.se/">Umara</a>-gel som omväxling till <a href="https://www.maurten.com/">Maurten</a>-gel:en som ibland stod mig lite upp i halsen. Fick också reda på att jag var 3:a och att Håkan och Johan låg en ganska bra bit fram, vilket jag förvisso redan visste. Vi höll stoppet hyfsat kort och effektivt och sen var vi på väg igen. Återigen på små, slingrande och hyfsat platta vägar.</div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-aikvk5EQ43U/XySbScp94eI/AAAAAAAAGJI/nnJt1V6kr0sfH8rX4-kmQAf3e7Wd_vlJQCLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B10.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-aikvk5EQ43U/XySbScp94eI/AAAAAAAAGJI/nnJt1V6kr0sfH8rX4-kmQAf3e7Wd_vlJQCLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B10.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ut från växlingen - ca 50 meter innan jag körde fel<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-Ker-TjvoBG4/XySbSXeMq3I/AAAAAAAAGJQ/aY-dZ6co7dYvqFYcWHevVRjCrhIQk53cwCLcBGAsYHQ/s2048/Blogg%2B11.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" src="https://1.bp.blogspot.com/-Ker-TjvoBG4/XySbSXeMq3I/AAAAAAAAGJQ/aY-dZ6co7dYvqFYcWHevVRjCrhIQk53cwCLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B11.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">I glatt samspråk med supporterbilen.<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-d7UoyL1T52g/XySbSWUJ1UI/AAAAAAAAGJM/AVlAcXO1fBkGkPDXaBoTkOxn1CIk136QwCLcBGAsYHQ/s2048/Blogg%2B12.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" src="https://1.bp.blogspot.com/-d7UoyL1T52g/XySbSWUJ1UI/AAAAAAAAGJM/AVlAcXO1fBkGkPDXaBoTkOxn1CIk136QwCLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B12.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Linda hade inget bättre för sig än att ta selfies medan jag kämpade på.<br /></td></tr></tbody></table><div><br /></div><div>Ca 25 km efter stoppet var det dags för Linda att hoppa av för dagen. Och precis innan det tappade hon kedjan utan att jag märkte det (hon låg givetvis bakom mig hela tiden) och försvann. Strax innan det hade vi dessutom fått grepp om att Anna irrat bort sig lite (Google Maps-tricket funkade alltså inte) och pratat med tävlingsledningen för att hitta rätt. Så i ett nafs var alltså både Anna och Linda borta. Jag bestämde mig för att ta en kisspaus och passa på att kolla telefonen om det fanns några meddelanden eftersom jag ett kort tag lyckades bli lite orolig. Precis när jag står i vägkanten och håller på så kommer dock först Anna i bilen och precis efter Linda på cykel. Konstaterade att vi båda råkat ut för en idiot i svart skåpbil som på den tomma vägen passerat alldeles för nära och dessutom duschat oss med spolarvätska. Idiot! Men viktigast var att teamet återsamlat och att det var knappt 6 mil kvar att cykla.</div><div><br /></div><div>Efter en kort sejour på en hårt trafikerad 26:a var det återigen dags för fina vägar mot <a href="http://www.taberg.info/">Taberg</a> (som även det var fantastiskt fint). Under den här delen av loppet hade jag nog min lilla mentala svacka då det började kännas lite jobbigt. Precis under ungefär samma period då jag brukar ha den på en vanlig IM. Blev väl inte bättre att det gick en del uppför då heller. Dock med samma lilla fina bris i ryggen som tidigare. Efter Taberg och när jag skulle korsa E4:an (söder om Jönköping) var det ganska mycket tung trafik genom något slags industriområde. På andra sidan E4:an var det dock helt tomt på bilar och efter att ha passerat Tenhult hade jag en vansinnigt vacker nedförsåkning ner mot Jönköping och Huskvarna. </div><div><br /></div><div>Med bara några km kvar och ingen med kontakt bakom kände jag mig säker på min tredje plats och en väldigt lyckad första dag på racet. Banan hade dock ett litet ess i rockärmen först: <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Norra_Klevaliden_i_Huskvarna">Norra Klevaliden</a> – ett vidunder till backe (i alla fall med tempocykel efter 19 körda mil) på en knapp km med en avslutande del med över 20%. Allt gick väl bra, fram tills det att jag kom in i det absolut sista partiet ca 50 m innan mål, då krampen slog till i höger baksida lår… Inget annat att göra än att kliva av och göra en walk of shame över mållinjen.</div><div><br /></div><div>Jag lät dock inte detta lägga någon sordin över det hela då jag trots allt visste att jag gjort en mer eller mindre fläckfri första dag helt enligt plan och efter förmåga. Johan var som sagt var i en klass för sig, men jag visste att jag cyklat bättre än Håkan och att jag borde kunna ha häng på andra plats under kommande dag om jag fortsatte cykla bra. Hade dessutom fått till ett hyfsat avstånd till övriga fältet även om Jonas cyklade övertygande (men simmade betydligt sämre). Min sammanlagda tid på T1+cykel blev 6:20 och enligt Garmin var min rulltid på 6:01 så 19 minuter till T1 och andra stopp. Jonas hade dock revanscherat sig lite efter simningen och cyklade (och växlade) 10 minuter snabbare än jag. Så en 4:e tid på simningen och en 3:e tid på cyklingen och 3:e tid sammanlagt för dagen. Klart godkänt.</div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-sGPcb6aBM6E/XyScUc-XQ8I/AAAAAAAAGJk/cIA5LQG5E9MPgbBl0JXjPCbSNSV2Uv5bgCLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B13.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" src="https://1.bp.blogspot.com/-sGPcb6aBM6E/XyScUc-XQ8I/AAAAAAAAGJk/cIA5LQG5E9MPgbBl0JXjPCbSNSV2Uv5bgCLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B13.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fokus!<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-EEg4NTbUqak/XyScU7A3pFI/AAAAAAAAGJs/X3YiXJ_O4nYpMK0xGytfoMsdGxV9Cb61ACLcBGAsYHQ/s2048/Blogg%2B14.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" src="https://1.bp.blogspot.com/-EEg4NTbUqak/XyScU7A3pFI/AAAAAAAAGJs/X3YiXJ_O4nYpMK0xGytfoMsdGxV9Cb61ACLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B14.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Mitt crew tar givetvis hand om cykeln efteråt. Notera sadelhöjden!<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-R9P9Vm2caSg/XyScUwaJdoI/AAAAAAAAGJo/IqASgdwmBjQWbZum6NFfxlD19AQhpIZeQCLcBGAsYHQ/s2048/Blogg%2B15.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-R9P9Vm2caSg/XyScUwaJdoI/AAAAAAAAGJo/IqASgdwmBjQWbZum6NFfxlD19AQhpIZeQCLcBGAsYHQ/s640/Blogg%2B15.jpg" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Lika bra att börja ladda inför nästa dag direkt.<br /></td></tr></tbody></table><div><br /></div><div>Jag snörde sedan givetvis på mig skorna och joggade de dryga 2 km ner till hotellet. Var ju tvungen att upprätthålla min runstreak - #99 för dagen. När jag kollade cykeln efteråt upptäckte jag att sadeln varit dåligt fastskruvad och åkt ner nästan 4 cm. Så kanske inte så konstigt att det knakade i början och att det faktiskt kändes lite annorlunda under dagen. Kanske också kan vara det som gjorde att jag krampade på slutet, för även om jag brukar vara krampbenägen brukar jag inte få det när jag cyklar. Men, ändå tur att det inte var något som förstörde dagen. På hotellet checkade vi in (mitt och Annas rum hade ett badkar mitt i rummet), fixade i ordning cykeln för morgondagen och åt sedan en ”buffé” (ris, pasta, kyckling och tomatsås) som inte gick till världshistorien. Jag klämde dock i mig en extra portion trots att aptiten inte fanns där. Toppade sedan med smågodis, läsk, lite massage från Anna och en <a href="https://www.instagram.com/p/CCwXNH6hdhF/">instagrampost</a>. Somnade sedan ovaggad men kanske lite för sent.</div>Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-47612423315133400.post-72682083878471478852020-07-28T23:08:00.001+01:002020-07-28T23:08:56.151+01:00UltraTri Sweden dag 0 [RR]<div>Strax efter klockan 7 på torsdagsmorgonen hämtade vi Linda i Bagarmossen. Dagarna innan hade jag varit ledig och kunnat fixa det sista med utrustning och planering (dock inte helt lyckat skulle det visa sig, även solen har sina fläckar). Lindas cykel åkte upp på taket och sen började vi köra mot Onsala och Gottskär. Resan gick fort och lunch käkade vi i Gottskärs hamn. Givetvis pasta. Efter att ha ätit en osedligt stor glass (våffla med 3 kulor, mjukglass, sylt, grädde, topping, strössel och chokladboll på) begav vi oss till <a href="https://www.gottskarhotell.com/">Gottskär hotell</a> för incheckning, briefing och middag.</div><div><br /></div><div>Vi var lite tidiga men det var inga problem att checka in direkt. 8 deltagare skapar ju inte några köer . Redan från första början märktes den familjära stämningen som sen skulle fortsätta hela helgen. Alla hälsade väldigt glatt, funktionärer såväl som deltagare, många kände varandra sen tidigare och många av funktionärerna hade dessutom själva kört loppet tidigare. Mitt namn kunde de givetvis. Skrev under några papper och fick ut 2 stora plastlådor med utrustning och som sen skulle användas till växlingarna under sista dagen. Träffade även på fotografen <a href="http://redhorse.se/">Christer</a> som jag visste var gammal barndomsvän till min mamma (och som jag tidigare träffat på hennes 40-årsdag).</div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-Tcu6FmsHgrc/XyCfmFYvt1I/AAAAAAAAGGQ/Q117NwewAmkThx1etDI9SqD5gaMcGH-8ACLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B00.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" height="428" src="https://1.bp.blogspot.com/-Tcu6FmsHgrc/XyCfmFYvt1I/AAAAAAAAGGQ/Q117NwewAmkThx1etDI9SqD5gaMcGH-8ACLcBGAsYHQ/w640-h428/Blogg%2B00.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Inskrivning<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-i4MO4t6Y_Ag/XyCfmFjmMrI/AAAAAAAAGGI/jTrU3Sv1GbozKtP2f0XCb7hDplfJ4Lt2gCLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B01.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" height="428" src="https://1.bp.blogspot.com/-i4MO4t6Y_Ag/XyCfmFjmMrI/AAAAAAAAGGI/jTrU3Sv1GbozKtP2f0XCb7hDplfJ4Lt2gCLcBGAsYHQ/w640-h428/Blogg%2B01.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Gemensam tur ner till hamnen<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-tUHiNMAD8p4/XyCfmHEwXmI/AAAAAAAAGGM/SFS7xN2CC_cZcqQZJb8OO8XHlfmwjTG4wCLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B02.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" height="428" src="https://1.bp.blogspot.com/-tUHiNMAD8p4/XyCfmHEwXmI/AAAAAAAAGGM/SFS7xN2CC_cZcqQZJb8OO8XHlfmwjTG4wCLcBGAsYHQ/w640-h428/Blogg%2B02.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Hela startfältet samlat<br /></td></tr></tbody></table><div><br /></div><div>Tiden innan briefingen gick sedan åt till att lösa ett problem som jag tidigare inte tänkt på. Linda skulle ju cykla med mig (eget träningspass) på del av cykelsträckan första dagen och frågan var då hur vi skulle säkerställa att Anna hittade rätt med bilen. Hon har väldigt många starka sidor men just kartläsning är kanske inte en av hennes superkrafter.. Min förhoppning var att den <a href="https://www.google.com/maps/d/viewer?mid=1WPl9Ofi7jXbKQEu1WDQzDhKA_O0&ll=58.329816010121256%2C15.030555449999977&z=8">Google Maps-karta som UltraTri gjort själva</a> skulle kunna användas som ”oleat” till den vanliga kartan som man kan visa via CarPlay, men så lätt var det inte. Försökte då göra en vägbeskrivning där man lägger in vissa ”via”-punkter för att få rätt sträckning. Problemet var bara att det verkade finnas någon bugg i Maps, för varje gång som jag skickade sträckningen (via mail) till Anna så försvann någon punkt och vägen blev fel… Frustrationen var stor! Till slut lyckades vi redigera rutten direkt i Annas telefon och trodde att vi fick till det. Ack så fel vi hade.</div><div><br /></div><div>Sen var det dags för briefing. Pga Corona fick endast en support sitta med. Det blev Anna som gjorde mig sällskap samtidigt som Linda satt ute och läste Road Book och kartor. Briefingen inleddes med lite presentationer, en film och ett PPT-bildspel. Överlag bra, men inget egentligt nytt för min del bortsett från att jag fick klart för mig att funktionärerna kunde ta hand om båda lådorna sista dagen. Vattentemperaturen uppskattades till 16-17 grader och enligt utsago hade brännmaneterna förpassat sig till lite mer djup under den senaste tiden. Tyvärr drog briefingen ut på tiden lite och helt plötsligt blev det ganska bråttom om man skulle hinna äta kvällsmat innan det var dags att åka ut till <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Nidingen">Nidingen</a>. Det blev givetvis pasta igen, och läsk med riktigt socker. Jag kollade sen min Nidingen-väska för sista gången innan det var dags att i samlad trupp promenera ner till hamnen och den RIB-båt som skulle köra ut oss. Stämningen var precis som tidigare glad och uppsluppen.</div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-4ubdLWZ7lvM/XyCgEqbelnI/AAAAAAAAGGo/-SOHX0CwGLwGvmpWtkuZr9oAxibn15pDwCLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B03.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" height="429" src="https://1.bp.blogspot.com/-4ubdLWZ7lvM/XyCgEqbelnI/AAAAAAAAGGo/-SOHX0CwGLwGvmpWtkuZr9oAxibn15pDwCLcBGAsYHQ/w640-h429/Blogg%2B03.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Jag och Håkan ser ju glada ut innan i alla fall<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-vjfSQYszQwY/XyCgEsaVYcI/AAAAAAAAGGg/NtR1xIQ75eQeORtali89F7wqWdHp0hajwCLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B04.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" height="428" src="https://1.bp.blogspot.com/-vjfSQYszQwY/XyCgEsaVYcI/AAAAAAAAGGg/NtR1xIQ75eQeORtali89F7wqWdHp0hajwCLcBGAsYHQ/w640-h428/Blogg%2B04.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Och Anna och Linda likaså<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-lf4Z2yrB3E0/XyCgExeqf4I/AAAAAAAAGGk/K113A8o44wURdu_RgjGMbXxnCtjl1TfJgCLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B05.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1251" data-original-width="1875" height="428" src="https://1.bp.blogspot.com/-lf4Z2yrB3E0/XyCgExeqf4I/AAAAAAAAGGk/K113A8o44wURdu_RgjGMbXxnCtjl1TfJgCLcBGAsYHQ/w640-h428/Blogg%2B05.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Nidingen avtecknar sig mot horisonten</td></tr></tbody></table><div><br /></div><div>Jag hade listat ut att det var ett erfaret gäng som var på väg ut till Nidingen; <a href="https://www.aktivitus.se/">Johan</a> som vunnit <a href="https://cxtri.com/">Celtman</a> 2 gånger och som bland annat varit 3:a på VM i multisport, Håkan som kört 2 gånger tidigare och som vunnit en gång, Jonas som kört året innan, Olle som kört en gång tidigare (2:a) och som dessutom kört <a href="http://ultramanworlds.com/">Ultraman</a> på Hawaii och sånt, Oscar som jobbat som funktionär alla år som tävlingen gått och Tora som i alla fall cyklat stora delar av sträckan under förra årets tävling. Och så var det jag och Erik från TT. Jag hade inte någon egentlig aning om hur det skulle gå, hur jag skulle placera mig eller vad jag skulle satsa på. Johan skulle vinna, det var det enda som var säkert. Håkan verkade vass och Jonas verkade ha tränat väldigt bra. Övriga hade jag inte någon större aning om. Kände dock i alla fall att en plats i den övre halvan av fältet borde vara möjligt. Men huvudfokus var givetvis att ta sig i mål. Bara det är ju liksom en prestation egentligen.</div><div><br /></div><div>Efter gruppfoto på kajen var det dags att åka. Jag i båt tillsammans med 7 andra deltagare, 2 fotografer och Robert och Ann-Marie som anordnade tävlingen, och Anna och Linda som åkte tillbaka till hotellet för att sova och möta upp vid simningen nästa dag. Vädret var strålande och det tog ca 45 minuter ut till Nidingen. Vi passade på att stanna upp vid Malön som vi skulle simma förbi samt vid Lillelands fyr där starten skulle gå. Det var lite småstökig sjö emellanåt, men utlovades att det skulle vara bättre nästa morgon. Nidingen var inte någon stor ö, men väldigt vackert och häftigt att befinna sig på en ö mitt ute i ingenstans. Och ganska respektingivande att vi faktiskt nu stod inför det faktum att enda sättet härifrån för oss var att simma tillbaka. </div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-9TQNym9otvM/XyCgnJk0d4I/AAAAAAAAGG0/9D66TFBgPn4TR9VOuy4sSd8ZSSf6lc8tACLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B06.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" height="428" src="https://1.bp.blogspot.com/-9TQNym9otvM/XyCgnJk0d4I/AAAAAAAAGG0/9D66TFBgPn4TR9VOuy4sSd8ZSSf6lc8tACLcBGAsYHQ/w640-h428/Blogg%2B06.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Nidingen - inga nattklubbar på ön direkt.<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-RXD7k-xH_MY/XyCgnFzyHqI/AAAAAAAAGG4/9nu0pclXmj4uQqFAnbZZf8MT0sNYtnTIgCLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B07.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" height="428" src="https://1.bp.blogspot.com/-RXD7k-xH_MY/XyCgnFzyHqI/AAAAAAAAGG4/9nu0pclXmj4uQqFAnbZZf8MT0sNYtnTIgCLcBGAsYHQ/w640-h428/Blogg%2B07.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">"Dit ska ni simma i morgon" - Robert pekar och berättar.<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/--kApTQQAlks/XyCgnA1rXWI/AAAAAAAAGG8/lc3B2nL1_-UbhWC_k3EFN4FRYvHAcADNwCLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B08.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" height="428" src="https://1.bp.blogspot.com/--kApTQQAlks/XyCgnA1rXWI/AAAAAAAAGG8/lc3B2nL1_-UbhWC_k3EFN4FRYvHAcADNwCLcBGAsYHQ/w640-h428/Blogg%2B08.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Avlastning - alla verkade ha med sig jättemycket prylar. Jag var väldigt orolig för att ha glömt något<br /></td></tr></tbody></table><div><br /></div><div>Det första som hände var att vi fick prata med våra kajakeskorter som nu också var på plats (de hade givetvis paddlat ut). Jag blev tilldelad David som var några år äldre än jag, och verkade vara en väldigt erfaren havskajakpaddlare. Han hade dock inte paddlat som eskort förut så det var något som var nytt för oss båda. Vi kom i alla fall överens om att han skulle ligga på min läsida så att han inte skulle driva in i mig, att han skulle försöka hålla samma höjd som jag så att jag skulle kunna se honom vid varje andning åt det hållet, att han fullständigt skulle ansvara för navigeringen och att han skulle säkerställa att jag tog gel och sportdryck var 45:e minut.</div><div><br /></div><div>Efter det snacket fick vi rum tilldelade (jag delade med Erik från klubben) och så serverades kvällsfika. Klämde i mig så mycket som magen höll för och hoppades på att kaffet dessutom skulle sätta lite fart på den. Avslutade sedan kvällen med att sitta uppe i en av fyrarna, spana på en magisk solnedgång, dricka lite alkoholfri öl, äta smågodis och snacka triathlon och corona med några andra deltagare. Någon gång här började det dessutom bli väldigt påtagligt för mig att det snart var dags att tävla. Kollade igenom utrustningen en sista gång innan det sen var dags att lägga sig. Hade ju trots allt varit vaken sen kl 6 på morgonen så det var inte några större problem att somna. Erik hade med sig noise-cancelling-hörlurar och det var nog ett bra drag med tanke på alla häckande och skrikande fåglar. Bortsett från att jag var tvungen och gå upp och gubbkissa mitt i natten (eller nervös-kissa?) sov jag förvånansvärt bra och vaknade ganska utsövd när klockan ringade vid 5 morgonen efter.</div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-BZ615RMGF_g/XyChQX4MB7I/AAAAAAAAGHQ/LAQKA9yBa3U-m5u7q5Nrhab-iWnNL6M8gCLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B09.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" height="428" src="https://1.bp.blogspot.com/-BZ615RMGF_g/XyChQX4MB7I/AAAAAAAAGHQ/LAQKA9yBa3U-m5u7q5Nrhab-iWnNL6M8gCLcBGAsYHQ/w640-h428/Blogg%2B09.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">I samspråk med David, min blivande kajakeskort<br /></td></tr></tbody></table><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-pguTa3CeFpA/XyChQYRUVLI/AAAAAAAAGHM/DOd4dFnl8xcjrheTyiaobK1u7VisfE3jACLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B10.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1251" data-original-width="1875" height="428" src="https://1.bp.blogspot.com/-pguTa3CeFpA/XyChQYRUVLI/AAAAAAAAGHM/DOd4dFnl8xcjrheTyiaobK1u7VisfE3jACLcBGAsYHQ/w640-h428/Blogg%2B10.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Däruppe i fyren satt vi och snackade strunt, drack (alkoholfri) öl och åt smågodis.<br /></td></tr></tbody></table><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-9_EURL40IXM/XyChQf3-1FI/AAAAAAAAGHU/Q4ucATXGMsI_Kh_Vk3pJkrh2sJ1F6BJngCLcBGAsYHQ/s1875/Blogg%2B11.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1252" data-original-width="1875" height="428" src="https://1.bp.blogspot.com/-9_EURL40IXM/XyChQf3-1FI/AAAAAAAAGHU/Q4ucATXGMsI_Kh_Vk3pJkrh2sJ1F6BJngCLcBGAsYHQ/w640-h428/Blogg%2B11.jpg" width="640" /></a></div><div><br /></div><div>Fortsättning följer...</div>Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-47612423315133400.post-71845451058927609092020-07-12T13:57:00.001+01:002020-07-12T13:57:13.527+01:00Inför UltraTriJo... jag ska ju tydligen köra <a href="www.ultratri.se">UltraTri</a> i år. Detta märkliga år då alla planer raserats, alla tävlingar (nästan) ställts in och då alla resor fått skjutas på framtiden. Men, inget ont som inte för något gott med sig. Eller hur man nu ska tänka. Ett tag sneglade jag på Lapponia Triathlon som länge såg ut att bli av men som för några veckor sedan fick kasta in handduken. Som tur var tog jag istället kontakt med UltraTri för att höra om det fanns någon plats kvar. Min tanke var ju att en tävling med ett max deltagarantal på 8 och med en tävlingsbana som stäcker sig från västkusten till Stockholm med stor sannolikhet kommer att kunna genomföras. Och mycket riktigt; UltraTri kommer att köras och jag kommer att stå på startlinjen den 17:e juli.<div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-XpF2P3nTPQA/XwsIhwCZCWI/AAAAAAAAGEQ/N1HlIO6vL3kk0cjDNk5KSQGrQHZURGvDgCK4BGAsYHg/s2048/2020-04-25%2B18.54.54.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1638" data-original-width="2048" height="512" src="https://1.bp.blogspot.com/-XpF2P3nTPQA/XwsIhwCZCWI/AAAAAAAAGEQ/N1HlIO6vL3kk0cjDNk5KSQGrQHZURGvDgCK4BGAsYHg/w640-h512/2020-04-25%2B18.54.54.jpg" width="640" /></a></div><div><br /><div><br /></div><div>Jag har ju liksom en gås oplockad med tävlingen. Skulle ju ha kört den 2017, mellan IM Österrike och IM Kalmar, men var tvungen att <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2017/07/det-blev-ingen-ultratri-anda.html">kasta in handduken</a> efter ett väldigt <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2017/07/nu-borjar-sommarens-stora-utmaning.html">oplanerat diskbråck</a> dagen innan det att jag skulle åka till Österrike. Ett tag trodde jag att UltraTri skulle vara möjlig att genomföra men tyvärr inte. Men tävlingen försvann ju inte från min Bucket list för det. Däremot är det ju liksom lite svårt att få planera runt den om man dessutom försöker att kvala till Kona och annat. 2018 blev ju efter det usla 2017 ett revanschår och ett år då jag gjorde en ordentlig satsning på IM. 2019 låg fokus på <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/09/icon-extreme-triathlon-rr-del-1.html">Icon Extreme Triathlon</a> som jag fått en plats till och 2020 skulle jag göra ett "sista" försökt med IM-kval. Eller inte sista, men i alla fall ett seriöst försök att kvala och sen lägga ner lite IM-satsning till förmån för annat tävlande (ultra-löpning, UltraTri, andra icke IM-tävlingar) under några år. Eller i alla fall tills dess att jag igen skulle vara yngst i min age-group. Vilket jag ju var 2018. Men nu har ju 2020 ställs in och både IM Lake Placid och IM Kalmar är ju flyttade till 2021 så det verkar som om jag får stå ut med IM-tävlingar nästa år i stället. Men desto bättre då att jag kan köra UltraTri i år istället. Och om jag har lite flyt på min sida kanske även Ö-till-ö kan bli av.</div><div><br /></div><div>När jag bestämde mig för UltraTri var det bara att damma av planerna från 2017 och sätta igång och uppdatera. Förra gången var det tänkt att David (TT-kompis) och Linnea (massageterapeut och kompis som jobbade hos Anna) skulle supporta. När jag outade mina planer hos mina närmsta träningskamrater så hakade Linda på direkt. Anna var inte sämre och vips var det bestämt att Anna och Linda skulle åka med mig från väst till öst. Träningen har löpt på mer eller mindre "som vanligt" med lite mer fokus på långa pass och en del riktigt tuffa helger. Jag tycker nog att det fungerat hyfsat bra och känner mig i så bra form som jag tror att jag kan vara inför tävlingen. </div><div><br /></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-WVv7SQpEnXM/XwsH9HDHeBI/AAAAAAAAGD8/EdC-AlvEVvsrCSh4OiYv15PEkU0nagBDACK4BGAsYHg/s160/UTS-logo-160x39.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="39" data-original-width="160" height="119" src="https://1.bp.blogspot.com/-WVv7SQpEnXM/XwsH9HDHeBI/AAAAAAAAGD8/EdC-AlvEVvsrCSh4OiYv15PEkU0nagBDACK4BGAsYHg/w489-h119/UTS-logo-160x39.png" width="489" /></a></div><div><br /></div><div><br /></div><div>Jag räknar med att i princip är läget detsamma som inför förra vändan; simningen kommer att bli jobbig, men inget som oroar mig och detsamma vad det gäller cyklingen. Det enda som väl egentligen oroar mig är hur min rygg känns efter 51 mil i tempoställning. Och det som skrämmer mig är sista dagen med 90+ km löpning och 3 km simning. När jag delar upp sträckorna och tänker på det som 22 km uppvärmning, följt av ett vanligt simpass på 3 km och därefter 7x10 km löpning tycker jag egentligen inte att det låter så hemskt. Men inser givetvis att det är det. Tänker speciellt när jag kommer att springa in i Farsta och tycka att nu är jag nästan hemma, men ändå ha 25 km löpning kvar...</div><div><br /></div><div>Innan deltagarlistan presenterades var nog ambitionen att gå för vinst. Rent teoretiskt och tidsmässigt borde det vara en rimlig målsättning. Men sen kom den slutliga deltagarlistan med bland annat Johan Hasselmark (multisportare i världsklassnivå samt vinnare av Celtman) samt en annan kille som varit med 2 gånger tidigare, har vunnit hela tävlingen och har den 3:e bästa totaltiden någonsin... Att vinna känns inte riktigt som en självklarhet och målsättningen blir nog snarare att göra så bra ifrån sig som möjligt, att klara 3:e dagen med hedern i behåll och att ha så pass "kul" som möjligt.</div><div><br /></div><div>Jag kommer att posta lite mer information om hur det går att följa mig och vilka sociala kanaler som finns alldeles innan loppet.</div></div>Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-47612423315133400.post-2402762190598980602020-07-06T22:18:00.000+01:002020-07-06T22:18:06.992+01:00Last one standing Swimrun [RR]<div><u><b>Backyard Ultra</b></u></div><div><i>Backyard Ultra är en tävlingsform där deltagaren så många gånger som möjligt ska springa ett varv på 6 706 meter (4.167 miles). Varje timme startar man på ett nytt varv. När ett varv är avklarat, kan deltagaren vila fram till nästa start. Loppet avslutas när alla löpare utom en har gett upp, alternativt inte hinner tillbaka inom tidsbegränsningen 60 minuter.</i></div><div><i><br /></i></div><div><a href="https://langholmenswimrun.se/product/last-one-standing-swimrun/">Långholmen - Last One Standing Swimrun</a> är samma koncept, fast med swimrun istället för ren löpning. Varvet på LOS hade ca 4,5 km löpning och 500 m simning vilket i tid blir ungefär samma sak som 6,7 km löpning. Tävlingsarrangörerna hade dessutom lyckats hitta varje liten stig och varje höjdmeter på Långholmen så det var inte direkt någon tillrättalagd bana. Jag hittade tävlingen av en slump via Facebook och anmälde mig mer eller mindre direkt efter att ha stämt av med coach Björn. Jag är ju klart fascinerad av ultralöpning och backyard-konceptet tilltalar mig väldigt mycket, så varför inte testa? Speciellt med tanke på hur svårt det har varit att hitta tävlingar som faktiskt körs den här säsongen. </div><div><br /></div><div>På något sätt lyckades jag få med mig Staffan också (dock solo-tävling). Vi förberedde oss mer eller mindre genom att inte förbereda oss alls. Inte mer än att vi snackade lite utrustning och lite taktik. Jag tror att jag nämnde något om att jag tyckte att skamgränsen i alla fall var 10 varv. Staffan var lite mer flytande. Vädret såg lovande ut med temperatur uppåt 20 grader och sol under dagen. Ganska blåsigt dock och vi hade egentligen ingen aning om temperaturen i vattnet. Till saken hör ju också att jag endast hade simmat ute vid 2 tillfällen innan tävlingen; eftersom maj varit så otroligt dåligt vädermässigt hade det helt enkelt varit för kallt. Efter att ha placerat ut filtar, utrustning och energi i startområdet startade vi första varvet, tillsammans med 18 andra, exakt kl 10:00 på lördagsmorgonen.</div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-yRK_s6ihm7M/XwOQvK-_T1I/AAAAAAAAGAA/imgndPQWkSwlbg3qZg3fMtr571NiOC4aACK4BGAsYHg/s4032/2020-06-13%2B11.45.03.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-yRK_s6ihm7M/XwOQvK-_T1I/AAAAAAAAGAA/imgndPQWkSwlbg3qZg3fMtr571NiOC4aACK4BGAsYHg/w480-h640/2020-06-13%2B11.45.03.jpg" title="Staffan - strax innan hans stol gick sönder" width="480" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Staffan - strax innan hans stol gick sönder</td></tr></tbody></table><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-dwvquNuDsHU/XwOSNO8XE-I/AAAAAAAAGAc/QJobFKYK2bcFPsbCporeU7YZa1BSZCgwwCK4BGAsYHg/s4032/2020-06-13%2B19.58.45.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-dwvquNuDsHU/XwOSNO8XE-I/AAAAAAAAGAc/QJobFKYK2bcFPsbCporeU7YZa1BSZCgwwCK4BGAsYHg/w480-h640/2020-06-13%2B19.58.45.jpg" width="480" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fortfarande pigg och glad efter ett gäng varv.</td></tr></tbody></table><div><br /></div><div>Vi hade bestämt oss för att hålla ihop och köra på känsla första varvet. Samtidigt som vi startade, så startade även första sprintstarten lite längre fram så det var ganska trångt framför oss till en början. På vägen fram till första simningen passerade vi några par som kanske inte hade så bråttom. Det var även ett riktigt off-road-parti med nästan lite klättring på alla 4 för att komma upp för en backe och sen var det dags att möta Mälaren för första gången. Det var kallt. Skitkallt för att vara helt ärlig. Dock en ganska kort simning och det var knappt att man behövde doppa huvudet. Sen lite mer uppför (inklusive trappor) innan det var dags att simma runt brofästet till Västerbron. Den simningen kändes lite svalare. Och så var det sen för varje varv. Simningen på Långholmens nordöstra spets var absolut kallast och sen blev det varmare och varmare för varje simning och i Långholmskanalen var det som ett varmt spa-bad. Löpningen mellan tredje och fjärde simningen var även den lite längre och med en hel del obanat och höjdmeter medan den näst sista löpningen var mer eller mindre platt längst kanalen. </div><div><br /></div><div>När vi avslutade första varvet på strax över 40 minuter så var vi absolut först (resterande tävlande kom in på mellan 45-50 minuter). Vi var givetvis fundersamma över om vi gått ut alldeles för hårt. Speciellt med tanke på att förra årets vinnare tillhörde de som kört betydligt långsammare. Men vi bestämde oss ändå för att köra vidare på känsla eftersom vi inte kände att vi var ett dugg trötta av den farten som vi hållit första varvet. Varv nummer 2 gick i princip i samma fart och varv nummer 3 ännu snabbare (under 40 minuter) eftersom vi nu var ensamma ute på banan. Efter varv nummer 4 hade vi etablerat ett fast mönster om var vi gick, vem som låg först i vissa partier och mer eller mindre exakt vi vilken fart vi höll. Alla varv under hela tävlingen gick sedan på 41:00 +/- 1:30. Och egentligen utan att något varv kändes jobbigare än något annat. Det som dock hände var att benen blev lite stelare och lite svårare att få igång för varje varv. Men det var inte det som i slutändan gjorde att jag hoppade av.</div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-Ix1azd6lUKY/XwOS9Jawn8I/AAAAAAAAGAw/C_GfqpOaPGkbOYSpcxnsu0l2-3Dl3cxyACK4BGAsYHg/s4032/2020-06-13%2B21.52.32.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-Ix1azd6lUKY/XwOS9Jawn8I/AAAAAAAAGAw/C_GfqpOaPGkbOYSpcxnsu0l2-3Dl3cxyACK4BGAsYHg/w480-h640/2020-06-13%2B21.52.32.jpg" width="480" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Välbehövlig massage av stela ben</td></tr></tbody></table><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-04sBfvBODFE/XwOTYvRuBGI/AAAAAAAAGBI/NkXjg9ZFprQOV8kOiwPsw2cnr1JGI4PdgCK4BGAsYHg/s4032/2020-06-13%2B21.55.11.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-04sBfvBODFE/XwOTYvRuBGI/AAAAAAAAGBI/NkXjg9ZFprQOV8kOiwPsw2cnr1JGI4PdgCK4BGAsYHg/w480-h640/2020-06-13%2B21.55.11.jpg" width="480" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vuxna män gör saker tillsammans<br /></td></tr></tbody></table><div><br /></div><div>Bortsett från några enstaka tillfällen låg jag och Staffan först hela tiden under tiden som vi var med. Ett par fadäser inträffade; på det 4:e varvet halkade jag till vid en ganska brant nedgång (hopp) ner i vattnet och slog till ena skinkan och skrapade underarmen, och på det elfte varvet gick min boj sönder när jag hoppade ner i vattnet (själva bojen släppte från linan och jag var tvungen att simma polosim och knuffa bojen framför mig). Snubblade någon gång också tror jag. Att behöva släpa runt på bojen (safer swimmer) var oerhört frustrerande. Fattar inte riktigt varför vi skulle behöva det men det handlar väl mest om att arrangörerna vill lägga till alla säkerhetsåtgärder som de kan. Vid det 13:e varvet var det dags att sätta på sig pannlampa också. Klart speciell upplevelse att simma med pannlampa. I skogen var det helt nödvändigt men vid simningen blev det mest konstigt eftersom man inte riktigt fick med sig ljuset när man försökte navigera. Hade klart underlättat om tävlingsledningen kompletterat uppgångarna med en glowstick eller liknande på natten. Å andra sidan kunde man banan utan och innan vid det laget.</div><div><br /></div><div>Det var ju en fin och hyfsat varm dag så det var oerhört mycket folk på Långholmen under hela dagen och faktiskt riktigt många som spontant hejade och ropade uppmuntrande saker under hela dagen. Många som satt och festade också och framåt kvällningen var det något slags spontant skogsrave (med väldigt söta tobaksdofter) på den västra sidan av ön. Och så givetvis en bröllopsfest som vi sprang igenom ett antal gånger. Det var en hel del kompisar som kom och gick under dagen vilket värmde oerhört. Väldigt trevligt med uppmuntran, snack och lite support under de ca 20 lugna minuter som vi hade under varje varv.</div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-0CsNtAVSkxQ/XwOUBpowUGI/AAAAAAAAGBg/LeocIOrNC_0jWhBlM7bS37xqqt381UASwCK4BGAsYHg/s1125/2020-06-15%2B07.43.52.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="750" data-original-width="1125" height="426" src="https://1.bp.blogspot.com/-0CsNtAVSkxQ/XwOUBpowUGI/AAAAAAAAGBg/LeocIOrNC_0jWhBlM7bS37xqqt381UASwCK4BGAsYHg/w640-h426/2020-06-15%2B07.43.52.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">På väg ut på 15:e varvet<br /></td></tr></tbody></table><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-sf-whu9IGSk/XwOUeNTmzhI/AAAAAAAAGB4/o1sohGEunDE7pgwvIm7Jgup12AmXFwqywCK4BGAsYHg/s1689/2020-06-15%2B07.44.56.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1689" data-original-width="1126" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-sf-whu9IGSk/XwOUeNTmzhI/AAAAAAAAGB4/o1sohGEunDE7pgwvIm7Jgup12AmXFwqywCK4BGAsYHg/w426-h640/2020-06-15%2B07.44.56.jpg" width="426" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Och här var det slut på det roliga.<br /></td></tr></tbody></table><div><br /></div><div>Den första gav upp efter ca 5 varv. Sen droppade det stadigt av med en eller två för varje varv. Efter det 10:e varvet verkade det gå en mental gräns för många och när det var dags för pannlampa var vi bara 4 st kvar: jag, Staffan, förra årets vinnare (som då vann på 15 varv) och en tjej - Mikaela Waller - som såg oerhört sammanbiten och motiverad ut. Själv hade jag nämnt 10 varv som en skamgräns och (tyvärr) satt upp 15 varv som något jag skulle vara nöjd med. Just 15 varv motsvarar ungefär Ö-till-ö-distansen (68 km löpning och 7500 m simning). Det som hände var att det efter varv 10 började bli kallt. Något som jag tyvärr inte riktigt förberett mig på annat än att jag hade en DryRobe att dra på mig mellan varven. Det var egentligen inte kallt under själva varvet, däremot blev det riktigt kallt under vilan och under inledningen av varvet innan man fått upp värmen. Och ju längre det gick desto svårare var det att få upp en ordentlig värme innan det var dags att hoppa i den iskalla första simningen. Och det var det som till slut fick mig att mentalt lämna in. Efter 15 varv ville jag helt enkelt inte hoppa ner i vattnet igen...</div><div><br /></div><div>Under det 15:e varvet sa jag till Staffan att jag skulle ställa mig på startlinjen till kommande varv, men inte slutfölja det om det var så att de andra två körde vidare också. Staffan tyckte givetvis att det var tråkigt men förstod också. Och när det 16:e varvet drog igång så var alla med och jag valde att kliva av efter ca en km, innan första simningen, och önska övriga lycka till. Känslan var då också att fjolårsvinnaren och Mikaela var alldeles för starka och att det skulle krävas många varv till för att få någon av dem att ge upp. Och jag ville som sagt var inte bada mer. Kroppen i övrigt var det nog inte något större fel på. Visst var det stelt, men orkesmässigt fanns det nog många varv kvar. Men backyard är nog minst lika mycket skalle som kropp.</div><div><br /></div><div>Anna hade anslutit på kvällen och efter mitt avhopp packade vi ihop och åkte hem. Staffan körde två varv till men tyckte att det blev för tråkigt efter det, plus att även han nog kände att de andra två inte skulle ge upp än på många varv. Till slut så segrade Mikaela efter att ensam ha givit sig ut på och avslutat ett 25:e varv. Min kropp var lite småstel dagen efter men inte allt för farligt med tanke på löpdistansen. Och tävlingen i sig? Det var otroligt roligt och jag kommer absolut att göra det igen; swimrun-varianten genom att vara bättre förberedd för kylan och jag kommer absolut att ge mig på en backyard så fort som det får plats i schemat. Gärna till hösten. Men först ska en <a href="www.ultratri.se">UltraTri</a> klaras av.</div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-8rI0v-nT76k/XwOU1qzMLyI/AAAAAAAAGCM/jqxgd7ct24I0fhFRdcsWgcAjU7mchEshgCK4BGAsYHg/s1125/2020-06-15%2B07.41.48.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="750" data-original-width="1125" height="426" src="https://1.bp.blogspot.com/-8rI0v-nT76k/XwOU1qzMLyI/AAAAAAAAGCM/jqxgd7ct24I0fhFRdcsWgcAjU7mchEshgCK4BGAsYHg/w640-h426/2020-06-15%2B07.41.48.jpg" width="640" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Men det var väldigt kul så länge som det varade!<br /></td></tr></tbody></table><div><br /></div>Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-47612423315133400.post-61639351099858933602020-06-25T16:25:00.000+01:002020-06-25T16:25:44.455+01:00Long Course Weekend ÖrbyRedan innan <a href="https://www.lcwholland.com/">LCW Holland</a> officiellt ställt in (eller egentligen flyttat) hade jag bestämt mig för att göra en egen LCW; alltså simma 3.8 km på fredagen, cykla 180 km på lördagen och springa en mara på söndagen. Jag skulle ju givetvis inte få till det här momentet med tävling och nummerlapp och all den extra fart som det innebär, men tanken var att försöka köra på hyfsat i alla fall. Nu är det ju inte något som sticker ut rent mängdmässig heller, bortsett från löpningen då. Inte speciellt ofta man springer en mara på träning. I alla fall inte fort.<br />
<br />
Inför LCW Holland, som ska vara hyfsat platt, hade jag satt tänkt mig ungefär 1:05 + 5:00 + 3:10 som måltider för momenten. Och då som sagt var med nummerlapp och andra tävlande runt omkring mig. Förutsättningarna inför helgen var väl lite blandade; vädret var minst sagt omväxlande och med fokus åt det kallare hållet. Att simma utomhus var inte att tänka på. Men ingenting som var omöjligt i alla fall.<div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-fofo3F4NvDQ/XvS_7wYM17I/AAAAAAAAF8Y/RKklx9riQw46rlcPtJjwG5hmo9ygn5FtgCK4BGAsYHg/s972/lcwholland.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="639" data-original-width="972" height="411" src="https://1.bp.blogspot.com/-fofo3F4NvDQ/XvS_7wYM17I/AAAAAAAAF8Y/RKklx9riQw46rlcPtJjwG5hmo9ygn5FtgCK4BGAsYHg/w625-h411/lcwholland.JPG" width="625" /></a></div><div><br />
<br /><b><u>
Fredag - SWIM 1:02</u></b><div>Att simma utomhus var tyvärr aldrig aktuellt. Eller klart att det skulle ha gått, men över en timme i typ 10 grader var inte något som direkt lockade. Så det fick bli Eriksdalsbadets 25:a. I den bästa av världar skulle kanske utomhus-50:an varit öppen men även det hade Corona satt stopp för. Så 25:an inomhus och med våtdräkt borde kunna borga för ett snabbt lopp. Hade ett tag en förhoppning att komma in under timmen, men eftersom det blev ett kort avbrott för att växla några meningar med Peter blev det inte så. Och lite som vanligt så tar jag kanske inte ut mig riktigt under simningen. Så jag avslutade väldigt pigg på 1:02 efter 3850 meter (eller 154 längder). Onekligen ovant att simma i våtdräkt. Men en bra och stabil start.<br />
<br /><b><u>
Lördag - BIKE 5:19</u></b></div><div>Väderprognosen såg lovande ut, men verkligheten visade sig ha andra planer. Jag hade fått sällskap av Peter, Charlotte och Lars-Erik och lagt upp en runda på 9 mil med start vid Vikskolan i Upplands Väsby. Tanken var att Peter och Charlotte skulle hänga på under ett varv och Lars-Erik under hela. Vädret vid start var... "friskt". Om man nu ska försöka låta lite positiv. Om man vill dra lite åt andra hållet kan man kalla det svinkallt och blåsigt. Jag startade i alla fall med korta ben, armvärmare och vindväst. I 6-7 grader, sol och blåst. Sen drog vi iväg. Initialt med Peter i spets och med vinden i sidan. Efter ett tag gick jag upp i täten och la mig på en nivå som jag tycker kändes i paritet med vad Peter legat i. Men tydligen så var det lite för hårt för efter någon mil hade Peter och Charlotte släppt, ljudlöst. Jag och Lars-Erik fortsatte oförtrutet på i hyfsat tempo. Jag hade ju trots allt aviserat innan att mitt mål var 180k utan fika. När vi började närma oss 70km och Vallentuna var det dock dags att börja ana oråd. Den tidigare blå himlen var numera väldigt mörk och det började blåsa mer och mer. Och så brakade h-vetet loss; ösregn, kallt, motvind och till och med hagel. Det gjorde ont! Till slut var vi tvungna att söka skydd i en busskur för att det haglade så pass mycket. Där blev vi stående ett tag till det att det "bara" regnade. Planen med 2x9 mil hade nu växlat över till "så fort som möjligt till bilen" och sen avsluta dagen i Zwift. </div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-JkRUVj4s480/XvTAXjYelSI/AAAAAAAAF8s/3TjNC-B69DcmiOBLBRuclwWStvZ5a9lkQCK4BGAsYHg/s3088/2020-05-16%2B12.00.04.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3088" data-original-width="2316" height="625" src="https://1.bp.blogspot.com/-JkRUVj4s480/XvTAXjYelSI/AAAAAAAAF8s/3TjNC-B69DcmiOBLBRuclwWStvZ5a9lkQCK4BGAsYHg/w469-h625/2020-05-16%2B12.00.04.jpg" width="469" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En busskur i Vallentuna minsann<br /></td></tr></tbody></table><div><br /></div><div>Väl framme vid bilen hade det dock slutat regna, solen hade kommit fram och jag hade fått lite hopp om livet. Även om Zwift är torrt är 9 mil på trainer inte någon man direkt ser fram emot heller. Lars-Erik packade ihop men jag bestämde mig för att försöka beta av några mil till. Så jag körde lite improviserat (hittar inte allt för bra norr om stan), betade av mil efter mil och helt plötsligt var det bara knappt 3 mil kvar. Med ett varv runt Fysingen och lite skarv var jag uppe i 180 km. Inte några monstersiffror - 202W avg, 216W NP och 33.9 i snitt - men helt okej och framförallt stabilt med tanke på väder och ovana i tempoställning.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-5FXLKm1Sz-Y/XvTA88ktU9I/AAAAAAAAF9E/6WMoKfBMYw0fIMzUCSsUIlJs2iP5_oVXACK4BGAsYHg/s656/rundaroslagen.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="501" data-original-width="656" height="476" src="https://1.bp.blogspot.com/-5FXLKm1Sz-Y/XvTA88ktU9I/AAAAAAAAF9E/6WMoKfBMYw0fIMzUCSsUIlJs2iP5_oVXACK4BGAsYHg/w625-h476/rundaroslagen.JPG" width="625" /></a></div><div><br /></div><div>
<br /><b><u>
Söndag - RUN 3:15</u></b></div><div>Även om jag inte direkt kände mig trött efter lördagens cykling unnade jag mig en sovmorgon och bestämde mig för att ta löpningen på eftermiddagen. Temperaturen låg runt 16 grader och det var vindstilla och soligt. Ganska optimalt löpväder alltså. Planen var att ta ett antal varv av olika längd och ha huset som base camp med vätska och energi för att slippa bära med mig allt för mycket. Nu landade varven på 14, 15, 7 och 3x2 km. Det hade kanske varit vettigt med lite kortare varv i början också för att på så sätt få lite mer regelbundet intag av energi och vatten, men då det inte var tokvarmt tycker jag nog att det fungerade okej ändå. Om varven är allt för korta blir det ju ganska jobbigt för huvudet också.</div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-pnwl8vUKBKY/XvTBXvsC2LI/AAAAAAAAF9c/QkZ5Osh_gCECMkPVfHkKhqlfcJrOq_ACACK4BGAsYHg/s1440/2020-05-17%2B20.28.28-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1440" data-original-width="1440" height="625" src="https://1.bp.blogspot.com/-pnwl8vUKBKY/XvTBXvsC2LI/AAAAAAAAF9c/QkZ5Osh_gCECMkPVfHkKhqlfcJrOq_ACACK4BGAsYHg/w625-h625/2020-05-17%2B20.28.28-1.jpg" width="625" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Salt instagrambild<br /></td></tr></tbody></table><div><br /></div><div>Strax efter 14:00 snörade jag på mig min Nike Vaporfly, pluggade in mina airpods och började springa. Jag hade inte satt upp någon absolut måltid men ville i alla fall göra ett solitt lopp utan att ta ut mig helt totalt. Någonstans mellan 4:30 och 4:40 i snittid och under 3:20 i sluttid. Målet i <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2020/03/dags-att-tavla-igen-eller.html">Barcelona</a> skulle ju ha varit 3:10 men att köra det ensam kändes väl inte helt rimligt (hade ju dessutom misslyckats med det när jag och Staffan försökte oss på att köra en Corona-mara själva på hemmaplan). Men den här dagen flöt det på riktigt bra. Jag låg väldigt jämt i tempo hela vägen (4:29 som snabbast och 4:49 som långsammast) och nötte på med en jämn och bra puls som inte stack iväg. Dock fick jag i ärlighetens namn göra ett stopp för toabesök och ett par snabba stopp för rödljus som inte är inräknat i totaltiden. Efter 3:15:08 tickade klockan över på 42.2 km och jag kunde stanna. Nöjd med det faktiskt. Helt ensam med podcast och med min förmåga får det väl anses vara helt okej.</div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-YLcTe7bNL7I/XvTBnfEgwQI/AAAAAAAAF9w/RxPPY2ypkogb9Y1H7ZpPUkwxbBj77_ewACK4BGAsYHg/s1326/2020-05-17%2B20.15.26.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1326" data-original-width="1125" height="500" src="https://1.bp.blogspot.com/-YLcTe7bNL7I/XvTBnfEgwQI/AAAAAAAAF9w/RxPPY2ypkogb9Y1H7ZpPUkwxbBj77_ewACK4BGAsYHg/w424-h500/2020-05-17%2B20.15.26.jpg" width="424" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Strava tells it all.<br /></td></tr></tbody></table><div><br /></div><div><b><u>Totalt - 9:36</u></b></div><div>En bra träningshelg och ett klart godkänt resultat tycker jag nog. Förvånad över att jag trots allt var väldigt fräsch i benen efter maran också. Lite bättre förutsättningar för cyklingen och jag hade nog kunnat kapa en del tid där. Nummerlapp och ryggar att följa på löpningen hade nog kunnat ge lite färre minuter där också. 9:36 hade för övrigt räckt till en 4:e plats på LCW Holland 2019 och jag tror nog att banorna skulle kunna ses som relativt likvärdiga. Tävlingen är för övrigt flyttad till 18-20 september i år så vi får väl se om jag kan stå på startlinjen då.</div></div>Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-47612423315133400.post-66858320739938462922020-05-05T22:28:00.001+01:002020-05-05T22:28:59.500+01:00Sörmlandsleden<i>Typ i brist på annat, som typ tävlingar då...</i><br />
<br />
Efter försöket att komma i asfaltsform inför <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2020/03/dags-att-tavla-igen-eller.html">Barcelona Marathon</a> har jag faktiskt sprungit en del trail. Till en början med på de kortare passen med Staffan och därefter några längre pass. Det finns ändå ett rejält mått frihetskänsla i att inte jaga km-tider eller intervaller och att bara komma in i ett flow i terrängen och tjata med en kompis eller lyssna på en bok eller podcast om man är ensam. Och eftersom det är trail behöver man inte ha någon som helst ångest över att stanna till, gå i backar eller över att km-tiderna ibland tickar iväg över 6 minuter. Kanske inte löpning som direkt fixar en sub-3-mara, men som i alla fall i längden förhoppningsvis gör mig till en bättre löpare. Åtminstone en mer uthållig löpare. Läs ultra...<br />
<br />
Och helt plötsligt kände jag att mitt <a href="http://valenciavandrar.blogspot.com/">Sörmlandsledsprojekt</a> fått sig en nytändning. Det blev några etapper till med Valencia, dock inga blogginlägg och i samma takt som tonåren kom vandrande ökade intresset för helt andra saker än att vandra med pappa. Så då får jag väl göra det själv istället. I den mån det nu är logistiskt möjligt. Men är det någon gång som det passar att fokusera på trail så är det väl nu. Inga tävlingar på asfalt så långt ögat når. En möjlig tävlingen som jag ser i närtid är <a href="https://www.ultratri.se/">UltraTri</a> och då blir det ju verkligen en hel del <a href="https://www.ultratri.se/stages/day-3-sunday/">traillöpning</a> det handlar om.<br />
<br />
<u><b>Första försöket - <a href="http://www.sormlandsleden.se/vandring/etappbeskrivningar-och-kartor/4-tyresta-by-handen-rudans-gard/">etapp 4</a> och lite mer än halva <a href="http://www.sormlandsleden.se/vandring/etappbeskrivningar-och-kartor/5-handen-rudans-gard-paradiset/">etapp 5</a></b></u><br />
Det började i alla fall med att jag fick ett ryck och fick för mig att springa från Tyresta till Västerhaninge. Jag skissade upp en rutt till klockan (det går att springa vilse på leden), mutade Anna till att lämna mig i Tyresta och sen hämta mig i Västerhaninge drygt 2 timmar senare (hon fick fika och promenad med en kompis i Tyresta på köpet). Jag njöt av fint väder och bra podcast i lurarna. Rutten skarvades på en en extra runda i början och ett tidigare avslut, inte hela etapp 5 alltså, för att kunna avsluta i Västerhaninge. Totalt knappt 24 km och rejäl mersmak. Inga större fadäser annat än att mitt ena skosnöre hakade fast i en gren och slets av.<br />
<br />
<center>
<iframe allowtransparency="true" frameborder="0" height="405" scrolling="no" src="https://www.strava.com/activities/3316967134/embed/37a74b7990c37d76c7310069c6880ac3c5f3b72c" width="590"></iframe>
</center>
<br />
<br />
<b><u>Andra försöket - <a href="http://www.sormlandsleden.se/vandring/etappbeskrivningar-och-kartor/1-bjorkhagen-skogshyddan/">etapp 1</a>, <a href="http://www.sormlandsleden.se/vandring/etappbeskrivningar-och-kartor/2-skogshyddan-alby-friluftsgard/">etapp 2</a> och <a href="http://www.sormlandsleden.se/vandring/etappbeskrivningar-och-kartor/3-alby-friluftsgard-tyresta-by/">etapp 3</a> från Björkhagen till Tyresta
</u></b><br />
Staffans idé från början och jag hakade givetvis på. Till start fick vi även med oss Linda och Jon, en arbetskollega till Staffan. Tidig start från Björkhagen en småkylig men fantastiskt vacker morgon. Sen var det mer eller mindre löppropaganda. Vädret var alldeles lagom, benen pigga och sällskapet riktigt bra. För några år sedan sprang jag stora delar av de här etapperna under <a href="https://www.sormlandultra.se/">Sörmlands Ultra Marathon</a> - sträckningen genom Tyresta var dock helt ny för mig. Bortsett från att Linda och Jon var väldigt trötta på slutet så var själva löpningen i princip problemfri för min del. Det som dock hände var att mina fötter tog rejält med med stryk, vilket känns ganska märkligt eftersom jag aldrig haft problem med de skorna förut. Vi pratar alltså 2 skinnflådda hälar, rejäl blåsa under höger fot och skavsår på ovansidan på 5 tår. Fattar inte riktigt vad det kom ifrån. Kaffet och Colan i Tyresta smakade himmelskt och min älskade fru skjutsade oss hem.<br />
<br />
<center>
<iframe allowtransparency="true" frameborder="0" height="405" scrolling="no" src="https://www.strava.com/activities/3383668012/embed/b6b7f9ab2d91bfe3225043ef2fdc5eb32e3a203b" width="590"></iframe>
</center>
<br />
<br />
<b><u>Nästa försök</u></b><br />
Förmodligen ger jag mig på avstickaren <a href="http://www.sormlandsleden.se/vandring/etappbeskrivningar-och-kartor/61-huddinge-stn-hokarr-etapp-6/">etapp 6:1</a> från Huddinge, ansluter <a href="http://www.sormlandsleden.se/vandring/etappbeskrivningar-och-kartor/6-paradiset-lida-friluftsgard/">etapp 6</a> till Paradiset och tar sedan den delen av<a href="http://www.sormlandsleden.se/vandring/etappbeskrivningar-och-kartor/5-handen-rudans-gard-paradiset/"> etapp 5</a> som jag lämnade under första löpningen. Då kan jag avsluta i Handen eller Västerhaninge och hoppa på pendeln hem. 29 km kanske till helgen?<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-YTaBulLvAvY/XrHYeWrEklI/AAAAAAAAF4E/xI0lvlrlyCkiZhlN4JWXOYNx5itP31hRQCLcBGAsYHQ/s1600/I_jHLf9ulo7ht1zQWWcD9lluBIA9mk3pvfRipW9wcx0-2048x1536.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://1.bp.blogspot.com/-YTaBulLvAvY/XrHYeWrEklI/AAAAAAAAF4E/xI0lvlrlyCkiZhlN4JWXOYNx5itP31hRQCLcBGAsYHQ/s640/I_jHLf9ulo7ht1zQWWcD9lluBIA9mk3pvfRipW9wcx0-2048x1536.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fika!</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<center>
<blockquote class="instagram-media" data-instgrm-captioned="" data-instgrm-permalink="https://www.instagram.com/p/B_ruICRBP92/?utm_source=ig_embed&utm_campaign=loading" data-instgrm-version="12" style="background: #fff; border-radius: 3px; border: 0; box-shadow: 0 0 1px 0 rgba(0 , 0 , 0 , 0.5) , 0 1px 10px 0 rgba(0 , 0 , 0 , 0.15); margin: 1px; max-width: 540px; min-width: 326px; padding: 0; width: 99.375%;">
<div style="padding: 16px;">
<a href="https://www.instagram.com/p/B_ruICRBP92/?utm_source=ig_embed&utm_campaign=loading" style="background: #FFFFFF; line-height: 0; padding: 0 0; text-align: center; text-decoration: none; width: 100%;" target="_blank"> </a><br />
<div style="align-items: center; display: flex; flex-direction: row;">
<div style="background-color: #f4f4f4; border-radius: 50%; flex-grow: 0; height: 40px; margin-right: 14px; width: 40px;">
</div>
<div style="display: flex; flex-direction: column; flex-grow: 1; justify-content: center;">
<div style="background-color: #f4f4f4; border-radius: 4px; flex-grow: 0; height: 14px; margin-bottom: 6px; width: 100px;">
</div>
<div style="background-color: #f4f4f4; border-radius: 4px; flex-grow: 0; height: 14px; width: 60px;">
</div>
</div>
</div>
<div style="padding: 19% 0;">
</div>
<a href="https://www.instagram.com/p/B_ruICRBP92/?utm_source=ig_embed&utm_campaign=loading" style="background: #FFFFFF; line-height: 0; padding: 0 0; text-align: center; text-decoration: none; width: 100%;" target="_blank"> <div style="display: block; height: 50px; margin: 0 auto 12px; width: 50px;">
<svg height="50px" version="1.1" viewbox="0 0 60 60" width="50px" xmlns:xlink="https://www.w3.org/1999/xlink" xmlns="https://www.w3.org/2000/svg"><g fill-rule="evenodd" fill="none" stroke-width="1" stroke="none"><g fill="#000000" transform="translate(-511.000000, -20.000000)"><g><path d="M556.869,30.41 C554.814,30.41 553.148,32.076 553.148,34.131 C553.148,36.186 554.814,37.852 556.869,37.852 C558.924,37.852 560.59,36.186 560.59,34.131 C560.59,32.076 558.924,30.41 556.869,30.41 M541,60.657 C535.114,60.657 530.342,55.887 530.342,50 C530.342,44.114 535.114,39.342 541,39.342 C546.887,39.342 551.658,44.114 551.658,50 C551.658,55.887 546.887,60.657 541,60.657 M541,33.886 C532.1,33.886 524.886,41.1 524.886,50 C524.886,58.899 532.1,66.113 541,66.113 C549.9,66.113 557.115,58.899 557.115,50 C557.115,41.1 549.9,33.886 541,33.886 M565.378,62.101 C565.244,65.022 564.756,66.606 564.346,67.663 C563.803,69.06 563.154,70.057 562.106,71.106 C561.058,72.155 560.06,72.803 558.662,73.347 C557.607,73.757 556.021,74.244 553.102,74.378 C549.944,74.521 548.997,74.552 541,74.552 C533.003,74.552 532.056,74.521 528.898,74.378 C525.979,74.244 524.393,73.757 523.338,73.347 C521.94,72.803 520.942,72.155 519.894,71.106 C518.846,70.057 518.197,69.06 517.654,67.663 C517.244,66.606 516.755,65.022 516.623,62.101 C516.479,58.943 516.448,57.996 516.448,50 C516.448,42.003 516.479,41.056 516.623,37.899 C516.755,34.978 517.244,33.391 517.654,32.338 C518.197,30.938 518.846,29.942 519.894,28.894 C520.942,27.846 521.94,27.196 523.338,26.654 C524.393,26.244 525.979,25.756 528.898,25.623 C532.057,25.479 533.004,25.448 541,25.448 C548.997,25.448 549.943,25.479 553.102,25.623 C556.021,25.756 557.607,26.244 558.662,26.654 C560.06,27.196 561.058,27.846 562.106,28.894 C563.154,29.942 563.803,30.938 564.346,32.338 C564.756,33.391 565.244,34.978 565.378,37.899 C565.522,41.056 565.552,42.003 565.552,50 C565.552,57.996 565.522,58.943 565.378,62.101 M570.82,37.631 C570.674,34.438 570.167,32.258 569.425,30.349 C568.659,28.377 567.633,26.702 565.965,25.035 C564.297,23.368 562.623,22.342 560.652,21.575 C558.743,20.834 556.562,20.326 553.369,20.18 C550.169,20.033 549.148,20 541,20 C532.853,20 531.831,20.033 528.631,20.18 C525.438,20.326 523.257,20.834 521.349,21.575 C519.376,22.342 517.703,23.368 516.035,25.035 C514.368,26.702 513.342,28.377 512.574,30.349 C511.834,32.258 511.326,34.438 511.181,37.631 C511.035,40.831 511,41.851 511,50 C511,58.147 511.035,59.17 511.181,62.369 C511.326,65.562 511.834,67.743 512.574,69.651 C513.342,71.625 514.368,73.296 516.035,74.965 C517.703,76.634 519.376,77.658 521.349,78.425 C523.257,79.167 525.438,79.673 528.631,79.82 C531.831,79.965 532.853,80.001 541,80.001 C549.148,80.001 550.169,79.965 553.369,79.82 C556.562,79.673 558.743,79.167 560.652,78.425 C562.623,77.658 564.297,76.634 565.965,74.965 C567.633,73.296 568.659,71.625 569.425,69.651 C570.167,67.743 570.674,65.562 570.82,62.369 C570.966,59.17 571,58.147 571,50 C571,41.851 570.966,40.831 570.82,37.631"></path></g></g></g></svg></div>
<div style="padding-top: 8px;">
<div style="color: #3897f0; font-family: Arial,sans-serif; font-size: 14px; font-style: normal; font-weight: 550; line-height: 18px;">
Visa det här inlägget på Instagram</div>
</div>
<div style="padding: 12.5% 0;">
</div>
<div style="align-items: center; display: flex; flex-direction: row; margin-bottom: 14px;">
<div>
<div style="background-color: #f4f4f4; border-radius: 50%; height: 12.5px; transform: translatex(0px) translatey(7px); width: 12.5px;">
</div>
<div style="background-color: #f4f4f4; height: 12.5px; margin-left: 2px; margin-right: 14px; transform: rotate(-45deg) translatex(3px) translatey(1px); width: 12.5px;">
</div>
<div style="background-color: #f4f4f4; border-radius: 50%; height: 12.5px; transform: translatex(9px) translatey(-18px); width: 12.5px;">
</div>
</div>
<div style="margin-left: 8px;">
<div style="background-color: #f4f4f4; border-radius: 50%; flex-grow: 0; height: 20px; width: 20px;">
</div>
<div style="border-bottom: 2px solid transparent; border-left: 6px solid #f4f4f4; border-top: 2px solid transparent; height: 0; transform: translatex(16px) translatey(-4px) rotate(30deg); width: 0;">
</div>
</div>
<div style="margin-left: auto;">
<div style="border-right: 8px solid transparent; border-top: 8px solid #f4f4f4; transform: translatey(16px); width: 0px;">
</div>
<div style="background-color: #f4f4f4; height: 12px; transform: translatey(-4px); width: 16px;">
</div>
<div style="border-left: 8px solid transparent; border-top: 8px solid #f4f4f4; height: 0; transform: translatey(-4px) translatex(8px); width: 0;">
</div>
</div>
</div>
</a> <br />
<div style="margin: 8px 0 0 0; padding: 0 4px;">
<a href="https://www.instagram.com/p/B_ruICRBP92/?utm_source=ig_embed&utm_campaign=loading" style="color: black; font-family: "arial" , sans-serif; font-size: 14px; font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 17px; text-decoration: none; word-wrap: break-word;" target="_blank">Tyckte det lät som en kul idé att ta rygg på tre snabba herrar utmed Sörmlandsleden, tre timmar i zon 4 slutar lätt såhär. Just det, grät en skvätt av utmattning vid km 25 också. Plättlätt, skön, och härlig löpning idag alltså. Tack för den @mattiaskrantz @stahol & Jon 🙌</a></div>
<div style="color: #c9c8cd; font-family: Arial,sans-serif; font-size: 14px; line-height: 17px; margin-bottom: 0; margin-top: 8px; overflow: hidden; padding: 8px 0 7px; text-align: center; text-overflow: ellipsis; white-space: nowrap;">
Ett inlägg delat av <a href="https://www.instagram.com/lindamorintri/?utm_source=ig_embed&utm_campaign=loading" style="color: #c9c8cd; font-family: Arial,sans-serif; font-size: 14px; font-style: normal; font-weight: normal; line-height: 17px;" target="_blank"> Linda Morin</a> (@lindamorintri) <time datetime="2020-05-02T11:04:28+00:00" style="font-family: Arial,sans-serif; font-size: 14px; line-height: 17px;">2 Maj 2020 kl. 4:04 PDT</time></div>
</div>
</blockquote>
<script async="" src="//www.instagram.com/embed.js"></script></center>
Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-47612423315133400.post-44906992175304430602020-04-17T13:44:00.000+01:002020-04-17T13:44:34.158+01:00Inte alls dags att tävla igen...<i>Ska klargöra redan från början att: nej, det sämsta med Corona-viruset är givetvis inte att man inte får tävla eller resa. Det skapar så pass mycket skit att det inte ens går att överblicka... Men den här bloggen är liksom skrivet ur mitt tränings- och tävlingsperspektiv så därför lyfter jag just det här.</i><br />
<br />
Alltså 2020... kan nog redan nu utropas till sämsta året ever. Klagade ju lite i ett <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2020/03/en-valdigt-forsenad-nyarskronika-av.html">tidigare inlägg</a> på både 2019 och 2017 vad det gällde skador och annat som inträffat. I år är jag helt kry och i lysande form, men får inte tävla och har inte den blekaste aning om när jag får göra det nästa gång. <a href="https://www.zurichmaratobarcelona.es/eng/">Barcelona marathon</a>, <a href="https://otilloswimrun.com/races/hvar/">Ö-till-ö Hvar</a>, <a href="https://www.lcwholland.com/">LCW Holland</a> och <a href="https://www.ironman.com/im703-elsinore">IM 70.3 Elsinore</a> är redan inställda (och givetvis min långweekend i Nice och lite andra mindre saker som <a href="https://www.wingsforlifeworldrun.com/en">Wings for Life</a> och <a href="https://www.runragnar.com/se/event-detail/relay/lake-malaren#overview">Run Ragnar</a>). Med största sannolikhet kommer nog även <a href="https://www.ironman.com/im-lake-placid">IM Lake Placid</a> också att bli inställt. Förhoppningen ligger väl mest på <a href="https://www.ironman.com/im-kalmar">Kalmar</a>, men jag törs inte riktigt tro på det heller (eller <a href="https://www.malmo2020.com/">EM på sprintdistansen i Malmö</a> för den delen). Har istället börjat kolla på lite mindre evenemang med väldigt begränsat publikantal som man kanske kan hoppas på. Typ <a href="http://laponiatriathlon.com/">Lapponia Triathlon</a>, <a href="http://www.ultratri.se/">Ultratri</a> eller <a href="https://vidosternsimmet.se/">Vidösternsimmet</a>. För om inte Lake Placid blir av blir det inte någon resa till USA heller och då blir det sommar i Sverige. Man får ju liksom inte resa någonstans ändå. Vid sådana här tillfällen känns det dessutom extra bra att jag är så pass om och kring mig att jag redan bokat och betalat det mesta inför tävlingarna avseende anmälningsavgifter, resor och boende... Inte nog med att börs och ekonomi går åt skogen alltså; förlorar dessutom en massa pengar på flyg och boende som blir svårt att få tillbaka.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-ODwjEn9j2m0/XpmkZlp92JI/AAAAAAAAF2w/TOCahxy87gw-0v9uKLU08JA139lmJjZHACLcBGAsYHQ/s1600/cancelled-1.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1002" data-original-width="1600" height="250" src="https://1.bp.blogspot.com/-ODwjEn9j2m0/XpmkZlp92JI/AAAAAAAAF2w/TOCahxy87gw-0v9uKLU08JA139lmJjZHACLcBGAsYHQ/s400/cancelled-1.png" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
Men, någon gång kommer en morgondag och jag hoppas givetvis på att vara i form även då (och inte ruinerad). Trots allt har vi det ju ganska bra här i Sverige ändå just nu; simhallarna är öppna, vi får röra oss hyfsat fritt i samhället och cykla, träna och springa som vi vill. Det hade ju kunnat vara betydligt värre. Och på tal om värre åkte vi lyckligtvis aldrig iväg till Barcelona. Jag skrev ju <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2020/03/dags-att-tavla-igen-eller.html">bloggposten</a> på onsdagen att vi tänkte åka ändå eftersom det just då inte verkade vara någon större fara med Barcelona. Under torsdagen började det dock komma lite signaler om att något var på väg att hända. Dels gick rykten i FB-gruppen för Barcelona Marathon om att en ev nedstängning av barer och restauranger i Barcelona var på gång och på kvällen så aviserades dessutom att det spontana löpeventet (maran) inte skulle hållas eftersom det skulle vara oansvarigt mot nya rekommendationer om att hålla sig inne i Spanien. På kvällen bestämde vi oss då för att inte åka. På fredagen gick det fortfarande att resa till Spanien, men under eftermiddagen aviserades utgångsförbud och nedstängning av affärer, barer och restauranger. På lördagen förbjöds inresor till Spanien och förbud mot att träna utomhus. Sen stängde hela samhället ned... på typ nolltid. Så hade vi åkt hade vi inte fått springa, inte äta tapas och förmodligen haft ett h-vete att ta oss hem överhuvudtaget.<br />
<br />
Och som jag sa går träningen alldeles utmärkt. Än så länge håller jag motivationen uppe och sköter träningen väldigt disciplinerat. Vi har fortfarande en periodisering som ligger mot att Lake Placid kommer att genomföras. Det har varit Vo2-max-fokus, följt av tröskelfokus (med en viss toppning mot Barcelona marathon). Just nu minskar intensiteten något till förmån för ökad volym och distans. Givetvis är det svårt att periodisera och planera träning på ett vettigt sätt när man inte vet när nästa tävling är. Jag har ju även funderat en del på om jag ens ska betala en coach just nu när det är så ovisst. Har dock kommit fram till att det får vara värt det. Jag får väl se till att hålla mig i toppform hela tiden nu så att jag är redo när ett tillfälle att tävla dyker upp; tidigast i slutet av sommaren som det ser ut nu. Och frågan är om det ens kommer något då. Nu har ju både <a href="https://nxtri.com/">Norseman</a> och <a href="https://www.swextri.com/#home-section">Swedeman</a> (som skulle gå samma helg som Kalmar) aviserat att man ställer in så jag vete fasen...<br />
<br />
Kanske lite bra att ställa in sig på att hela 2020 är uppskjutet till 2021.Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-47612423315133400.post-794739558243157392020-03-11T09:56:00.001+01:002020-03-11T09:56:17.532+01:00Dags att tävla igen... eller?I dessa tider av Corona-hysteri, långvarig körtelfeber hos dottern, influensa i familjen och allt annat djävulskap har jag i alla fall lyckats uppnå en relativt vass löpform. Nästan så att jag skulle vilja säga att det är den bästa någonsin. I alla fall så tillvida hur känslan varit på träning och hur jag har lyckats genomföra min träningspass. Och med form menar jag inte att knäppa milen på 38 eller 5k under 18; det kommer jag nog inte att lyckas med någonsin. Däremot kan jag absolut bli bättre på att springa snabbt på längre sträckor.<br />
<br />
Efter jul har vi kört en stadig progression på passen både när det gäller intervallerna (från Vo2-max till kontrollerad tröskel) och när det gäller längden på långpassen och intervallerna med fart under dessa. Jag har under de senaste veckorna sprungit långpass på ett sätt som jag aldrig gjort förut. Typ 30 km och mer i 4:30-4:40 utan att känna mig död efter. Jag har för det mesta kunnat träna bra dagen efter och jag har dessutom kommit underfund (hyfsat) med mina magproblem vid långpassen (handlar om att äta en lätt frukost med snabba kolhydrater typ en timme innan passet).<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-Vjpfz4vtKlQ/XminipIOs0I/AAAAAAAAF1w/ofU3ug8qfD4qycWLmSBPxkXcWJsgwnCegCLcBGAsYHQ/s1600/89792820_10221816999752933_1813440238681325568_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="592" data-original-width="591" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-Vjpfz4vtKlQ/XminipIOs0I/AAAAAAAAF1w/ofU3ug8qfD4qycWLmSBPxkXcWJsgwnCegCLcBGAsYHQ/s640/89792820_10221816999752933_1813440238681325568_n.jpg" width="638" /></a></div>
<br />
<br />
Det långsiktiga målet är givetvis att äntligen göra en vettig IM-löpning i <a href="https://www.ironman.com/im-lake-placid">Lake Placid</a>. Målet på medellång sikt att köra löpning på <a href="https://www.ironman.com/im703-elsinore">IM 70.3 Elsinore</a> under 1:30. Och på väldigt kort sikt att köra <a href="https://www.zurichmaratobarcelona.es/eng/">Barcelona Marathon</a> under 3:05, vilket är kvaltiden för 45-49 till <a href="https://www.nyrr.org/tcsnycmarathon">New York Marathon</a>. Sen är det bara att konstatera att 3:05 är snabbt. Det är liksom 4:24 i snitt och enligt vissa sådana här ekvivalent-räknesnurror motsvarar det typ 38 på milen. Vilket jag precis aviserat att jag inte kommer att klara av. Men... jag tänker att det är lite olika och beroende av ålder och sånt.<br />
<br />
[några dagars uppehåll]<br />
<br />
... och sen det där om Barcelona Marathon och verkligheten som kom i kapp. En dryg vecka innan loppet kom beskedet som vi (jag, Staffan, Dominic och Linda) väntat på men som vi givetvis hoppades inte skulle komma; Barcelona Marathon inställt pga. Corona-virus. Eller preliminärt flyttat till den 25/10 - vilket är omöjligt för mig eftersom jag ska på bröllop den 24:e. Så riktigt surt att inte få testa den här formen som jag ändå tror mig ha uppnått. Vi har dock bestämt oss för att åka ändå; varken flygbiljetter eller boende går att avboka eller få tillbaka pengar för så det får bli en weekend i Barcelona ändå. Nu verkar det dock som om det faktiskt kommer att köras något slags spontant event ändå (<a href="https://www.facebook.com/groups/605522853488846/?fref=nf">Barcelona marathon 2020 , WE are running anyway !!</a>) med en 21 km out and back-bana längst kusten. Så det blir nog en mara ändå på söndag. Dock inte officiell och självsupporterad. Och givetvis med en race report efteråt.Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-47612423315133400.post-47694645542730759062020-03-05T23:17:00.001+01:002020-03-05T23:17:21.725+01:00En [väldigt försenad] nyårskrönika av något slag...Den här <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/02/2019-blog-reboot.html">rebooten</a> av bloggen som jag yrade om någon gång tycks det ha gått så där med. Men jag kämpar på. Om inte annat för att ha det som en egen (officiell) minnesbank. Har svårt att lämna det skrivna ordet till förmån för bild, ljud och rörlig media än så länge. Men så är jag ju typ en dinosaurie också.<br />
<br />
2019 kan väl sammanfattas (ur ett triathlon och träningsperspektiv eftersom det är bloggens fokus) på olika sätt; kanske som det sämsta året ever (möjligtvis bortsett från 2017 med <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2017/02/kna-v20-skulle-nog-behovas.html">knäproblem</a>, <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2017/07/nu-borjar-sommarens-stora-utmaning.html">diskbråck</a> och lite annat). Om man nu ska vara lite mer positiv kan man möjligtvis säga att det första halvan var bra och andra lite sämre. En sak kan jag i alla fall konstatera; jag blir bara sämre och sämre på att uppdatera bloggen. Men det var inte det som skulle avhandlas här.<br />
<br />
<b><u>Första halvan (den bra) av 2019</u></b><br />
Efter försöket i <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/03/im-argentina-racet-rr.html">Argentina</a> var jag ganska trött. Både mentalt och fysiskt och med en ganska sargad hälsena dessutom. I december (2019) vilade jag i princip helt och hållet från löpningen (zwiftade en hel del dock) och gick in 2019 utan coach, utan plan och utan mat i magen (inledde året med 7 dagas te-fasta, hemskt!). Pga. lite lyckliga omständigheter fick jag och Anna komma iväg på en av våra mest paradisaktiga resor ever i början på januari - 1 veckas live-aboard på båt i Maldiverna. Magiskt på alla sätt och håll. Med på resan var även Jonas Colting och efter lite snack med honom bestämde jag mig för att testa lite coaching för <a href="https://coltingborssen.com/">ColtingBorssen</a> vilket jag skrivit lite om <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/10/en-ny-tavling-och-en-ny-coach.html">här</a>. Hann sedan med 5 veckors riktigt bra träning innan jag blev <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/03/sjuk.html">dödssjuk</a>.<br />
<br />
På något märkligt sätt överlevde jag dock och i början av april (med en period av väldigt bra träning bakom mig) åkte jag till <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/04/ater-till-nice.html">Nice på en lång-weekend</a> för att toppa lite cykelform och njuta av ostörd träning i några dagar. Ett par veckor senare var det dags att säsongspremiära i <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/05/cannes-international-triathlon-2019-rr.html">Cannes</a>. Bra simning, sådär cykling och riktigt bra löpning. En dryg månad senare var det dags för tävlingspremiär i Sverige och <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/06/boras-triathlon-2019-rr.html">Borås Triathlon</a>. En alldeles för kall tävling där jag nog hade satt ett löp-PB om det inte hade varit för att magen havererade.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-Dr2ftNHht70/XmF2rRvOMhI/AAAAAAAAF0A/RO-g_qLWuf0KuEfOLd4TObpNndnZrMMJwCLcBGAsYHQ/s1600/2019-01-15%2B13.44.29.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-Dr2ftNHht70/XmF2rRvOMhI/AAAAAAAAF0A/RO-g_qLWuf0KuEfOLd4TObpNndnZrMMJwCLcBGAsYHQ/s640/2019-01-15%2B13.44.29.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Alltså 2019 började ju inte alldeles pjåkigt.</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-owh62pb4iQg/XmF2-ZO6HkI/AAAAAAAAF0I/pn4eBnvRXsIX3OKTXW-lHB8Bbu-tmaqnwCLcBGAsYHQ/s1600/2019-01-17%2B05.48.40.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1079" data-original-width="1080" height="638" src="https://1.bp.blogspot.com/-owh62pb4iQg/XmF2-ZO6HkI/AAAAAAAAF0I/pn4eBnvRXsIX3OKTXW-lHB8Bbu-tmaqnwCLcBGAsYHQ/s640/2019-01-17%2B05.48.40.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Yoga och smidighet har aldrig riktigt varit min grej. Men på en vit sandstrand är det svårt att låta bli.</td></tr>
</tbody></table>
Sen var det det här med <a href="https://www.svenskatriathloncupen.se/">Svenska Triathloncupen</a>. Eftersom det är <a href="https://www.malmo2020.com/">EM i kortdistans</a> i Malmö nästa år fungerade även svenska cupen som kval till detta. Sprint är ju inte direkt min distans men ett EM är alltid ett EM och säkert lite kul och spektakulärt att vara med på så jag anmälde mig helt sonika till deltävlingarna i <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/07/svenska-cupen-uppsala-och-linkoping.html">Uppsala, Linköping</a> och Malmö. Så de två kommande helgerna efter Borås ägnar jag åt Uppsala och Linköping. Utan att på något sätt vila eller toppa utan genom att se tävlingarna som träningspass istället. Cupen avslutades sen i början av augusti i Malmö och förutsättningarna inför den var väl mer eller mindre att jag behövde ta mig i mål för att komma top-10 i cuptotalen och sålunda få en kvalplats till EM. Jag gjorde en ganska stabil tävling och landade till slut på en 8:e plats i AG och på en 7:e plats totalt i cupen. Biljetten till EM klar. Återstår sedan att se om jag kommer att köra. Det ligger inte helt optimalt i tiden med tanke på andra planer.<br />
<br />
Men nu har vi hoppat framåt i tiden lite. Efter Uppsala och Linköping (olympisk och sprint) var det ju faktiskt dags för årets första A-tävling; <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/08/im-703-elsinore-rr.html">IM 70.3 Elsinore</a>. Tanken var dels att köra en riktigt snabb halva och att kanske försöka ta en kvalplats till VM i Nice. Det första gick absolut vägen men tyvärr inte det andra. Och så här i efterhand kan jag nog säga att det var ganska bra eftersom Nice gick en vecka efter Icon/Italien och det hade inte funkat alls). Men jag gör väl i alla fall min bästa halvdistans hittills. Riktigt kul att det fortfarande går att köra snabbare och ändå känna att det finns utvecklingspotential. Självförtroendet var på topp.<br />
<br />
<b><u>Andra halvan (den dåliga) av 2019</u></b><br />
Bortsett fra den den korta sejouren in i augusti och Malmö Triathlon kan jag tyvärr konstatera att andra halvan av 2019 nog inte bestod av något direkt positivt tränings- eller tävlingsminne. Och det började inte direkt bra. I början av juli åkte vi på semester; 2 veckor till Teneriffa där vi hyrt en lägenhet. Jag var full av förhoppningar och hade förhoppning om att få två lysande tränings- och semesterveckor. Simformen var bra, löpformen var lysande och nu återstod bara att slipa bergsformen med att beta av så pass många höjdmeter som möjligt. Men 2000m+ klättring precis utanför dörren skulle det ju finnas goda möjligheter till det.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-zBSNnsYZnKA/XmF4MAmipWI/AAAAAAAAF0U/uTh5sZV7VU0WNl2B5onNjbqaCclyuGY8QCLcBGAsYHQ/s1600/2019-06-23%2B13.33.00.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1525" data-original-width="1525" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-zBSNnsYZnKA/XmF4MAmipWI/AAAAAAAAF0U/uTh5sZV7VU0WNl2B5onNjbqaCclyuGY8QCLcBGAsYHQ/s640/2019-06-23%2B13.33.00.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">IM 70.3 Elsinore - kanske en av mina bästa tävlingar någonsin.</td></tr>
</tbody></table>
Vi anlände till Teneriffa på tisdag kväll. Tanken var att jag skulle hinna med att springa ett intervallpass på tisdagen, men med anledning av resan, lite förseningar och strul med hyrbilen blev det aldrig tid för det. Istället bestämde jag mig för att ge mig ut på onsdag morgon för springa av mig resdammet. När jag ca 500 meter in på löpturen skulle svänga höger ner på en stig som gick längst vattnet blev det inte bättre än att jag totalt missbedömde höjden på en uppstickande sten och snavade på den i baksteget. Eftersom det sluttade lite lätt nedför hade jag ganska bra fart. Jag stupade som en fura... med höger sida av bröstkorgen rakt ner på en annan uppstickande sten. Skrapade upp höger armbåge och handflata rejält och rev upp t-shirten och fick rejäla skrapsår på högra sidan av bröstkorgen. Ridå...<br />
<br />
Till en början är det väl en del adrenalin i kroppen så jag kämpade mig runt en kortare löprunda med en del smärta. När jag sedan kom upp till lägenheten och tvättade av mig (och möttes av en familj som suckade trött åt mig... dock kärleksfullt och med lite medlidande iaf) insåg jag att skrapsåren (som jag smärtsamt fick skrubba grus ur) nog skulle göra lite ont, men inte påverka allt för mycket. Vad värre var, var dock att ett eller två revben smärtade riktigt ordentligt. Anna kände och klämde och vi kom fram till att det nog minst var en spricka i revbenet där jag landat stenen. På eftermiddagen lyckades jag med en hel del smärta i kroppen att genomföra ett cykelpass enligt plan och dagen efter kunde jag i alla fall springa okej även om det gjorde ont. Simning (OW) var dock inte att tänka på alls. Dels gjorde den rörelsen alldeles för ont och dessutom skulle skrubbsåren inte må så bra av det. På fredagen cyklade jag lite längre, men sen var det kört. Natten mellan fredag och lördag började revbenet smärta rejält och jag sov knappt någonting alls eftersom varje ställning gjorde ont och minsta rörelse gjorde att jag vaknade. Jag hade haft några lite kraftigare värktabletter med mig men de räckte bara ett par dagar.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-08cBVyd1WSg/XmF5HYUNSKI/AAAAAAAAF0c/pANiFREz8nUBhO1uECqZBW3H0VkGHZzfACLcBGAsYHQ/s1600/2019-07-10%2B10.49.41.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-08cBVyd1WSg/XmF5HYUNSKI/AAAAAAAAF0c/pANiFREz8nUBhO1uECqZBW3H0VkGHZzfACLcBGAsYHQ/s640/2019-07-10%2B10.49.41.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Den där vurpan som inte blev så bra.</td></tr>
</tbody></table>
På lördagen försökte jag springa men det gick inte alls... Det enda som gick okej var att cykla och jag sov fortfarande uselt. Efter ett besök till läkare och röntgen fick jag i alla fall reda på att det inte var brutet och så fick jag lite bättre värktabletter utskrivna så att jag i alla fall kunde sova lite bättre. Efter några dagars ytterligare vila från löpningen kunde jag komma igång lite lätt igen. Men på något sätt var det som om all form var bortblåst. Det långa cykelpasset på 17 mil och 5000 höjdmeter kunde jag genomföra men det var absolut inte med någon bra känsla. Så sammanfattningsvis var nog känslan att jag kom från Teneriffa i en sämre form än vad jag hade innan. Knappt 3 veckor efter vurpan kom jag ner i vatten och det kändes ju givetvis helt kasst. Revbenet fortsatt sedan att kännas i nästan 2 månader till.<br />
<br />
Sen kändes det aldrig riktigt bra. Jag genomförde de flesta av mina pass enligt plan men utan att briljera. Jag fick aldrig någon boost i cyklingen och den form jag tidigare känt i löpningen gick inte att hitta tillbaka till. Sen kom <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/09/icon-extreme-triathlon-rr-del-1.html">Icon Extreme Triathlon</a> och det gick ju som det gick. Efter Icon rörde jag inte på mig på en vecka. Och så blev jag sjuk i två omgångar. Först ganska nära inpå loppet och sen en sväng till med något influensaliknande efter det att jag varit igång och tränat några dagar. På min födelsedag drog jag sedan igång på riktigt med <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/10/en-ny-tavling-och-en-ny-coach.html">ny coach och allt</a>. Och med sikte mot ytterligare en tävling för året; <a href="https://www.ironman.com/im-malaysia">Ironman Malaysia</a>. Just då verkade det vara ett bra beslut, så här i efterhand kanske inte.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-VNIiEKyPIB0/XmF5ekIywnI/AAAAAAAAF0o/3dBj8ISewVIsVERuY5OqQdYSb6d4jRt6QCLcBGAsYHQ/s1600/2019-08-30%2B08.19.07.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-VNIiEKyPIB0/XmF5ekIywnI/AAAAAAAAF0o/3dBj8ISewVIsVERuY5OqQdYSb6d4jRt6QCLcBGAsYHQ/s640/2019-08-30%2B08.19.07.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Den där höjdpunkten i Italien som inte blev någon höjdpunkt</td></tr>
</tbody></table>
Planen med Björn var att arbeta med den formen som fanns; på 6 veckor hinner man inte göra några underverk. Överlag gick det väl hyfsat, men jag oroade mig för att en hel del pass faktiskt inte alls gick bra. Kortare intensiva pass gick för det mesta bra, men så fort det handlade om pass över 3 timmar blev jag ofta alldeles för trött alternativt att pulsen gick upp alldeles för mycket. Det här oroade mig en del, men jag valde på att <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/10/infor-im-malaysia.html">lita på processen</a> och hoppas att allt skulle ordna sig. En stor del av träningen gick dessutom på trainer eller löpband utan fläktar och med en extra tröja på mig; allt för att påbörja någon slags acklimatisering till den förväntade värmen i på Langkawi.<br />
<br />
Men tyvärr gick ju inte <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/11/im-malaysia-fail-report.html">IM Malaysia direkt till världshistorien</a> heller. Inte som ett bra genomfört lopp i alla fall. Av <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/11/angaende-halsan-och-sant.html">hälsomässiga skäl</a> blev det sen 3 veckor hel vila innan jag drog <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/11/om-att-borja-trana-igen.html">igång träningen igen</a>. Den första tiden av träning var intressant och frustrerande. Min puls var skyhög, speciellt vid löpningen, och tempon och watt som tidigare varit självklarheter var nu betydligt jobbigare, långsammare och lägre. Blev helt ärligt väldigt förvånad över att jag tappade så pass mycket på så pass kort tid. Men det gick åt rätt håll och efter någon månad började jag väl bli mig själv igen. Över jul och nyår blev det "traditionsenligt" 100x100 på simningen (1:36 i snitt - klart nytt rekord) och årets sista långpass (hängde på i 34 km). Det otraditionella inslaget var väl att jag inte körde Raphas utmaning (50 mil mellan jul och nyår) och att det inte blev någon cykling på julafton. Och det nya året inleddes givetvis med 7 dagars fast efter nyårsdagens kebabpizza.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-Rj5prQdXKzA/XmF6OZZozCI/AAAAAAAAF0w/q_XAc2kAcyM_Hehsr0RItZCFU62YpnpNQCLcBGAsYHQ/s1600/2019-10-29%2B18.46.24.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://1.bp.blogspot.com/-Rj5prQdXKzA/XmF6OZZozCI/AAAAAAAAF0w/q_XAc2kAcyM_Hehsr0RItZCFU62YpnpNQCLcBGAsYHQ/s640/2019-10-29%2B18.46.24.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Och om man bortser från tävlingen var Malaysia/Langkawi väldigt bra.</td></tr>
</tbody></table>
<b><u>Sammanfattningsvis</u></b><br />
Toppar och dalar under året. Absolut inte ett av mina bättre eller mer minnesvärda år rent tränings- eller tävlingsmässigt. Simningen skulle jag säga är lite åt plussidan, i alla fall träningsmässigt där det har funkat bra. Löpmässigt har jag nog under tidig sommar varit i min allra bästa form någonsin. En form som jag nog tror att jag har stor potential att komma tillbaka till också. Det som oroar mig lite är cyklingen där jag nog tycker att jag faktiskt gått bakåt. Jag har tidigare tänkt på mig själv som någon som gillar berg och utmanande cykling, men efter debaclet i Italien vet jag faktiskt inte. Skulle nog behöva återfå lite självförtroende rörande min cykelform... eller gå ner 5 kg.<br />
<br />
Men nu ligger 2020 framför mig och jag går som vanligt in i det nya året med stora förhoppningar och ett stort självförtroende. Mer om det senare.Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-47612423315133400.post-16794250096359845782019-11-18T17:06:00.002+01:002019-11-18T17:06:19.698+01:00Om att börja träna igenSå ska jag då ”äntligen” få dra igång. Tre veckors helvila har varit intressant. Tycker nog inte att det blivit så pass mycket mer tid över på vardagarna. Mest tid som jag i så fall inte har gjort så mycket vettigt med. Hade jag nu haft någon annan ”hobby” än träningen hade jag kanske lagt timmarna där. Annars handlar ju min träning på vardagar mycket om att lägga den där den tar minst uppmärksamhet; typ lunchtid, tidiga morgnar eller sena kväller. Eller den där timmen innan Anna och Valencia kommer hem. Den har nu ägnats åt någon extra timme vid datorn eller framför tv:n. Bortslösad alltså. Sen har jag väl överlag sovit lite mer också. Någon extra timme per natt har det nog blivit och det har också gjort sitt till.<br />
<br />
Den största skillnaden har givetvis varit helgerna. Jag har sovit ut och jag har hunnit med en hel del saker som jag kanske hade skjutit upp annars. Och det är givetvis positivt. Har ju hunnit med lite sociala grejer också som under ett träningsfokus förmodligen varit lite annorlunda (inget glas vin, tidigare hemgång, etc.). Men även här är känslan att det inte handlar om eoner av extra tid och en total förändring av mitt liv. Så jag kanske trots allt är ganska bra på det här med att pussla och få ihop vardagen med träningen utan att det påverkar allt. Så på den positiva sida; mer sömn, känt mig mer utvilad, lite mer tid över till annat och mer tid till vissa sociala aktiviteter.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-537KACpof5U/XdLBHnfZMiI/AAAAAAAAFx8/KITl8YDgpk0HANw-ftaLKDS5dWJ_R9MHwCLcBGAsYHQ/s1600/2019-11-03%2B16.38.09.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-537KACpof5U/XdLBHnfZMiI/AAAAAAAAFx8/KITl8YDgpk0HANw-ftaLKDS5dWJ_R9MHwCLcBGAsYHQ/s640/2019-11-03%2B16.38.09.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Till och med städerskan önskade mig lycka till i Malaysia. Men vad hjälpte det...</td></tr>
</tbody></table>
På minussidan kommer dock det faktum att hela kroppen kryper och jag vill verkligen röra på mig. Plus att min Bechterew gör börjar göra sig påmind i form av morgonstel och generellt sämre rörlighet. Och det är ju intet sätt bra. Har dessutom märkt att jag jobbat mer, utan att för den delen känna det som om att jag får mycket mer gjort. Och mentalt är det ingen höjdare; jag behöver min fysiska aktivitet för att må bra. Så min slutsats är att fördelarna med att träna klart överväger fördelarna med att inte träna. Sen finns det ju givetvis grader av träning också, men eftersom jag är en allt eller inget-personlighet så får det ju bli som det blir. Jag känner mig i alla fall utvilad och räknar med att det inte ska vara några problem att dra igång igen. Har inte hunnit med besöket hos kardiologen ännu men ska göra det nästa vecka.<br />
<br />
Har fått program av Björn för de kommande 4 veckorna nu. Vo2-max-fokus med 3 simpass (2 med TT och ett fart/tempo-pass), 3 cykelpass (2 Vo2-max och 1 distanspass) samt 4 löppass (två kortare, ett intervall och ett långpass) per vecka. Lätt progression och en dag helvila per vecka. Misstänker en rejäl träningsvärk efter första veckan löpning och speciellt eftersom jag ska börja med ett saftigt intervallpass. Men f-n vad nice det bli.Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-47612423315133400.post-60042092567499781272019-11-14T11:40:00.000+01:002019-11-14T11:40:09.206+01:00Angående hälsan och såntRedan under andra veckan i Malaysia kontaktade jag sjukvården hemma i Sverige och lyckades få till en läkartid redan ett par dagar efter det att vi skulle komma hem. Som vanligt är jag alltid orolig för bemötandet när man ska berätta att man mår lite dåligt eller har någon skada eftersom doktorn i samma stund som jag berättar att jag tränar mellan 10-20 timmar i veckan ofta bemöter med att ”oj, inte konstigt att du är sjuk eller skadad när du tränar sådana orimliga mängder”. Och vidare att ”det är bara att vila så kommer du känna dig bättre”. Speciellt kanske jag var lite orolig för det nu är jag sökte för en så pass generell åkomma som att jag känner mig extra trött och att kroppen inte svarar.<br />
<br />
Till min stora glädje råkade jag dock inte alls ut för något sådant den här gången. Zaklina må inte ha sett ut som en idrottare själv, men hennes förståelse för att jag kände att något inte stod rätt till var fullständigt. Eftersom jag nu faktiskt tränade så pass mycket och hade gjort så under en lång tid var hon helt övertygad att jag kände min kropp och mina reaktioner bättre än de flesta. Så vi kollade EKG, tog ett batteri med prover och pratade framförallt om min tid direkt efter Italien då det mesta egentligen började. Som jag <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/10/en-ny-tavling-och-en-ny-coach.html">tidigare nämnt</a> var jag ju sjuk i två omgångar efter det; några dagar utan och några dagar med feber.<br />
<br />
Proverna var alldeles utmärkta och visade inte på några pågående infektioner eller några andra blod- eller hormonvärden som stack ut. Mitt EKG såg bra ut även om det fanns några ”spikar” som hon tyckte att man ev. kunde kolla upp hos kardiolog för att vara på den absolut säkra sidan. Det fick jag välja själv (och det tänker jag göra nu när jag ändå är igång). Det enda som stack ut lite var väl ett något högt blodtryck, men det kan lika gärna bero på en dålig dag. Tesen utgående från detta är då att min trötthet och att kroppen inte svarat med stor sannolikhet berott på en post-viral problematik. Dvs. att kroppen helt enkelt aldrig fått återhämta sig ordentligt efter virusinfektionen efter Italien. Och det var inte något direkt ovanligt enligt henne. Vi tenderar till att underskatta virusinfektioner och ibland kan det ta betydligt längre tid än vad man tror att låta kroppen återhämta sig. Och det är inte alltid så lätt att veta.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-0Kf-9LFi1UA/Xc0ueLyoZlI/AAAAAAAAFxg/FweDXlwBD4gaF7LgozfEyDcIbx6_-tp6QCLcBGAsYHQ/s1600/2019-11-01%2B23.11.47.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-0Kf-9LFi1UA/Xc0ueLyoZlI/AAAAAAAAFxg/FweDXlwBD4gaF7LgozfEyDcIbx6_-tp6QCLcBGAsYHQ/s640/2019-11-01%2B23.11.47.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fastän jag hade samma nummer på nummerlappen som på hotellrummet gick det inte vägen.</td></tr>
</tbody></table>
Jag bestämde mig i alla fall att vila, helvila, i ett par veckor till. Dvs. att för en gångs skull ta ett riktigt off-season-break. Jag har nu varit helt ledig i nästan 3 veckor och det formligen kryper i hela kroppen. Jag har nog inte varit ledig så pass länge på typ 10 år. Min värden i Training Peaks är typ all-time-low så redan nu. Men jag längtar efter att få dra igång. Och det finns ju redan en plan för nästa säsong:<br />
<br />
<ul>
<li>15/3 - <a href="https://www.zurichmaratobarcelona.es/">Barcelona Marathon</a></li>
<li>15-17/5 - <a href="https://www.lcwholland.com/">Long Course Weekend Holland</a></li>
<li>21/6 - <a href="https://www.ironman.com/triathlon/events/emea/ironman-70.3/elsinore.aspx#axzz65FMS2qWL">Ironman 70.3 Elsinore</a></li>
<li>26/7 - <a href="https://www.ironman.com/triathlon/events/americas/ironman/lake-placid.aspx">Ironman Lake Placid</a></li>
<li>9/8 - <a href="https://www.malmo2020.com/">ETU EC Sprint (Malmö)</a></li>
<li>15/8 - <a href="https://eu.ironman.com/sv-se/triathlon/events/emea/ironman/kalmar.aspx#axzz65FMupwgs">Ironman Kalmar</a></li>
</ul>
<br />
Lake Placid kommer utan tvekan att vara huvudmålet. Sprint-EM och Kalmar lite mer ”roliga” saker som givetvis kommer att ryka om det nu är så att det går alldeles för bra i Lake Placid. Alldeles för bra i det här sammanhanget torde vara runt 10:15-10:20. Men känns som om jag sagt sånt tidigare så jag säger det inte igen...Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-47612423315133400.post-62341189185025887972019-11-11T21:45:00.000+01:002019-11-11T21:45:10.926+01:00IM Malaysia – Fail Report<i>Det var väl kroppens sätt att säga till mig att det var nog. Eller så är det något annat som är fel. Mina <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/10/en-ny-tavling-och-en-ny-coach.html">tidigare inlägg</a> efter den där helgen i Italien i slutet av augusti har ju kanske inte direkt osat av positivism och tyvärr visade det sig inte vara helt ogrundade farhågor heller. Den där processen som jag satte min förhoppning till visade sig inte fungera som den skulle just nu och bara drygt två timmar inpå loppet var jag helt slut. Resten blev en kamp, som jag förvisso avslutade, men som jag nog lika gärna hade kunnat skita i. Det är väl den korta varianten av race report. Det finns en något längre nedan…</i><br />
<i><br /></i>
<i>När jag kommer hem till Sverige ska jag i alla fall besöka läkare och kolla upp alla mina värden. Med största sannolikhet handlar det om någon slags överträning (många symtom som pekar på det) och ett behov av ordentlig säsongsvila, men jag vill ändå utesluta att det inte ligger någon bugg i kroppen och bråkar. Att utsätta sig för total vila i 2-3 veckor kommer att bli otroligt jobbigt, men förmodligen helt nödvändigt.</i><br />
<br />
<b><u>Pre-race</u></b><br />
Eftersom starten för helan skulle gå först vid 7:52 behövde jag inte gå upp orimligt tidigt i alla fall. Jag hade inte lyckats fixa någon frukost på hotellet så istället hade jag inhandlat några påsförpackade och chokladfyllda croissanter på den lokala supermarketen. Oätliga i vanliga fall men perfekta som IM-frukost. Vi (jag och Johannes) hade bestämt att försöka ta en buss vid 5:30 eftersom arrangörerna meddelat att det skulle ta ca en timme upp till starten. Enligt programmet skulle det gå bussar med ca 15 minuters mellanrum. Problemet var nu bara att det aldrig kom någon buss. Och med tanke på att det bara var jag, Johannes, ett tjeckiskt pro och hans flickvän som stod och väntade började vi bli lite oroliga. Efter att ha väntat i 20 minuter fick vi nog och högg en taxi istället. Borta vid starten (ca 2 mil norr om målområdet) var det ganska kaosartat rent trafikmässigt. Det blir väl lätt så när nästan 2500 tävlande och supportrar ska till ett litet område i princip utan parkeringsmöjligheter. Via en smal och kurvig väg. Vi hann i alla fall dit till 6:30 och hade väldigt gott om tid med att fixa det som behövdes fixas. Det enda som strulade var väl att jag inte lyckades med något toalettbesök och att vi nästan inte fick med våra streetwear-bags på lastbilen eftersom den helt plötsligt och oannonserat var på väg därifrån. Träffade på Erik från TT och simmade lite i vattnet som var varmt men ändå lagom. Ställde mig ganska lång fram och sprang ner i vattnet vid ca 7:54.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-VuD9R5j9Hf4/XcnDP9VeJdI/AAAAAAAAFu0/nWqiHiZPA4Auq4gsunLGid1TUA6ZHiGzQCLcBGAsYHQ/s1600/2019-10-25%2B10.11.34.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://1.bp.blogspot.com/-VuD9R5j9Hf4/XcnDP9VeJdI/AAAAAAAAFu0/nWqiHiZPA4Auq4gsunLGid1TUA6ZHiGzQCLcBGAsYHQ/s640/2019-10-25%2B10.11.34.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vi var väldigt tidiga med att checka in cykel.</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-cgDlc-ZyUlk/XcnDPjkXHMI/AAAAAAAAFuw/CaujzEJRqis-XyDtZMWyD_whRq8t58CagCLcBGAsYHQ/s640/2019-10-25%2B10.11.49.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="480" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Race-mustasch is the shit! Även om det gick åt skogen hade jag ingen kramp i alla fall.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-cgDlc-ZyUlk/XcnDPjkXHMI/AAAAAAAAFuw/CaujzEJRqis-XyDtZMWyD_whRq8t58CagCLcBGAsYHQ/s1600/2019-10-25%2B10.11.49.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><br /><a href="https://1.bp.blogspot.com/-cgDlc-ZyUlk/XcnDPjkXHMI/AAAAAAAAFuw/CaujzEJRqis-XyDtZMWyD_whRq8t58CagCLcBGAsYHQ/s1600/2019-10-25%2B10.11.49.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a></div>
<b><u>Swim – 1:13:19 (26:a i AG)</u></b><br />
Simformen var den enda formen som egentligen varit något på när uppåtgående under den senaste tiden och jag hade vissa förhoppningar om att faktiskt kunna göra något bra. Kanske inte något PB eftersom det ändå var simning utan våtdräkt, men under 1:10 i alla fall. Tanken var att den här gången verkligen se till att vara fokuserad under hela simningen och inte börja tänka på helt andra saker vilket jag har en tendens att göra. Under simningarna innan tävlingen (i öppet vatten) hade min klocka registrerat snitt-tider som verkligen inte var något att hänga i granen så tyvärr hade väl självförtroendet som vanligt fått sig en liten törn redan från början.<br />
<br />
Det kändes i alla fall bra initialt. Jag hade hyfsad lugn och ro runt omkring mig, kände att jag höll ett jämt tryck uppe och blev inte omsimmad av allt för många (vad jag märkte). Givetvis blev rytmen då och då störd av de här ”kraftfulla” diagonalsimmande herrarna, men det handlade inte om några större närkontakter. Banan var oerhört lättnavigerad; en triangel om två varv med australian exit där exakt hela varvet var markerat med röda flaggor. Det enda som kunde hända i navigeringsväg var väl att du kom för långt bort från de röda flaggorna. De två svängarna var väl utmärkta med två st stora vita bojar och även uppgången på stranden var tydlig. Det var inte mycket vågor att tala om, men däremot var det varmt. Skulle tippa på typ 28-30 grader.<br />
<br />
Jag tycker att jag höll trycket uppe och fokuserade under hela första varvet och blev därför ganska besviken när jag såg att klockan visade 36 någonting vid varvningen. Det kändes som om att det borde ha gått snabbare än så. Fortsatte ändå bestämt även under andra varvet med känslan av att det gick lite snabbare, men var väl i slutänden ganska exakt lika snabbt (eller långsamt) som under första varvet. Även om tiden kanske inte var i paritet med vad jag önskat var jag ända ganska nöjd med genomförandet när jag sprang genom duscharna. Kanske också lite extra nöjd när jag efter ombytet kom ut i växlingsområdet och konstaterade att det var väldigt väldigt många cyklar kvar. Anna och Valencia hade hejat vid duscharna innan ombytet och stod dessutom och tjoade vid Bike Out och givetvis sporrar det enormt mycket som vanligt.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-daF31qmXitc/XcnEYMZyu4I/AAAAAAAAFvI/IMPx7VppymAG3r1RfZo7jES1D5BzxzWCgCLcBGAsYHQ/s1600/2019-10-26%2B09.07.28-2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-daF31qmXitc/XcnEYMZyu4I/AAAAAAAAFvI/IMPx7VppymAG3r1RfZo7jES1D5BzxzWCgCLcBGAsYHQ/s640/2019-10-26%2B09.07.28-2.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Inte alls omöjligt att det här är årets gayigaste växlingsbild</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-GSJyqyzhG74/XcnEMqvs75I/AAAAAAAAFvA/AF3HhWXkp3ULGiiv8qdbi9A--TOuVPtgACLcBGAsYHQ/s1600/2019-10-26%2B09.07.29-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-GSJyqyzhG74/XcnEMqvs75I/AAAAAAAAFvA/AF3HhWXkp3ULGiiv8qdbi9A--TOuVPtgACLcBGAsYHQ/s640/2019-10-26%2B09.07.29-1.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">High Five! Viktigt att vara glad när man möter sina fans.</td></tr>
</tbody></table>
<b><u>Bike – 5:59:48 (27:a i AG)</u></b><br />
Jag och Johannes hade ju cyklat första 7 milen av tvåvarvsbanan tidigare i veckan så bortsett från ett par partier på ca 20 km visste jag exakt vad som väntade mig. Till en början 15 ganska jobbiga km komplett med slakmota och tre klättringar på någon knapp km och snittlutning på 7-8%. Och så apor förstås. Det stora tricket i den värmen som nu rådde var ju att inte gå på för hårt i backarna och överhetta. Som tur var följdes varje klättring av en utförskörning också så det fanns alltid tid att återhämta. Därefter följde nästan 3 mil av relativt platt ”borra ner huvudet och kör”-terräng. Jag kände och såg på himlen, som var totalt blå utan ett enda moln, att detta skulle bli en helvetiskt varm dag.<br />
<br />
Det första jag noterade på väg ut på cyklingen var att watt-siffrorna var helt åt skogen. Och då menar jag inte att det var fel på mina ben (vilket det förvisso skulle visa sig vara) utan att min Garmin visade alldeles för låga siffror. Skulle gissa på att det som hänt var att bara en av pedalerna kopplat upp sig mot datorn och att det som visades sålunda var typ halva effekten. Bara att dubbla i huvudet kan man ju tänka sig då… men så fungerar inte riktigt hjärnan under en IM. Den fungerar normalt sett inte för några beräkningar alls. Jag hade startat upp datorn på morgonen och kontrollerat att allt fungerade så varför det inte fungerar när det gäller fattar jag inte. Riktigt uselt är det i alla fall och jag satsar nog mina pengar på att problemet ligger hos Garmin.<br />
<br />
Jag gick i alla över till att titta lite på siffrorna och gå lite på känsla. Jag kände direkt att jag inte hade några kanonben och med tanke på det och värmen bestämde mig ganska snabbt att cykla defensivt och spara ben till den förhoppningsvis inte lika varma löpningen. Det skulle ju bli så där med det. De initiala backarna gick väl bra men när det sedan blev platt hade jag märkbara problem med att få upp farten. Kändes som om jag trampade luft och när jag försökte trycka på lite kändes det som om mjölksyran kom direkt. Och efter typ 35 km cykling var jag trött. Jättetrött. Fattade ingenting av vad som hände. Sett till fart och wattsiffror hade jag inte tryckt på för hårt, jag hade fått i mig vätska och jag hade fått i mig näring. Cyklade ändå vidare med en förhoppning om att de skulle släppa så småningom.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-UeHVuBxiqME/XcnFb1YPzqI/AAAAAAAAFvs/A1aex5Fcpl4fvEGww82TnXTo21FsLzHpACLcBGAsYHQ/s1600/2019-10-26%2B09.11.09.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-UeHVuBxiqME/XcnFb1YPzqI/AAAAAAAAFvs/A1aex5Fcpl4fvEGww82TnXTo21FsLzHpACLcBGAsYHQ/s640/2019-10-26%2B09.11.09.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Enda bildbeviset på att jag faktiskt cyklade på tävlingen...</td></tr>
</tbody></table>
Efter 53 km var det dags för banans andra riktigt tuffa parti med 3 knappt km-långa backar med snittlutning på över 10% och några lite mer tekniska utförsåkningar (dålig asfalt och kurvor). Här var det väldigt många i den bakre delen av 70.3-fältet som gick. Jag försökte köra så jämt och lätt som möjligt och tycker väl att det trots allt var okej med tanke på hur trött jag kände mig. Vid vätskekontrollen skedde en liten katastrof då dels min enda hårt blandade energiflaska valde att hoppa ur min ”Gorilla cage” och dels då en övertänd fransman snodde vatten framför mig vilket gjorde att jag inte fick med mig något kallt vatten från den kontrollen.<br />
<br />
Sen följde ca 3 mil av mer eller mindre ondulerad terräng innan det var dags att vända ner tillbaka till T1 och vändpunkten för andra varvet. Jag kämpade. Men tröttheten släppte aldrig. Snarare tvärtom och nu började huvudet bråka också. Långa stunder var jag relativt ensam. Emellanåt kom någon ikapp bakifrån, bara för att köra iväg utan att jag hade någon ork att hänga på. Sista 15 km ner mot T1 och vändningen (vid ca 103 km) kände jag mig verkligen klar med hela grejen. Tänkte att det kunde vara lämpligt att call it a day och hoppa av cykeln där. Men på något märkligt sätt hade jag helt plötsligt gjort en 180-graderssväng och börjat cykla på andra varvet. Lika orkeslös som innan. Kom ihåg att jag tänkte ”vad fan pysslar jag med egentligen?”.<br />
<br />
Andra varvet var oerhört segt, jag var ensam en väldigt stor del av tiden och kämpade mot många demoner. Försökte koppla bort hjärnan och ta ett tramptag i taget. Hade problem att komma upp över 30 km/h på platten och tyckte att det gick evinnerligt långsamt. Sista milen var så ensam att jag började undra om jag ens kört rätt. Varenda del av kroppen skrek ”lägg av, åk hem och lägg dig, dagen ör redan förstörd”. Klockan började ticka upp mot 6 timmar och det måste väl ändå vara någon slags skamgräns oavsett hur banan ser ut. Målbilden var 5:20 så ur det perspektivet är ju strax under 6 timmar inte riktigt ok… När jag sprang in i och lämnade ifrån mig cykeln i det underbart kalla och luftkonditionerade Malaysia International Exhibition Centre (MIEC) kom DNF-tankarna upp igen. Satt en bra stund på stolen i ombytesområdet och funderade innan jag återigen av någon märklig anledning bestämde mig för att fortsätta.<br />
<br />
Uppskattar att jag drack ca 10 liter vätska under cyklingen. I de flesta stationer tog jag en vattenflaska i början, hällde över mig för att svalka, kastade den och tog sen en ny flaska i slutet av stationen. Under andra varvet tog jag även en flaska sportdryck eftersom min ena energiflaska valt att lämna mig. Så ur det perspektivet tror jag nog att jag fick i mig det jag skulle under cyklingen. Missen med cyklingen var dock att det faktiskt var ganska mycket trafik ute på banan. Med tanke på att vi körde på den enda loopen som finns runt ön kan jag förstå att det är svårt att få till avstängda vägar. Men kombinationen av trafik och osäkra och långsamma 70.3-cyklister på första varvet gjorde var inte helt bekväm. Asfalten var ok på de flesta ställen. Dock kan jag tänka mig att det inte alls hade varit lika kul vid ett ordentligt regn. Nästan 1600 höjdmeter och en snittemperatur på 34 grader i skuggan gör ju förvisso sitt till ändå.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-VAS6OJjEF6s/XcnFy3tfJkI/AAAAAAAAFvw/QEzlRMWZXwAHMYj-ObFU3rl3i-ulosRmwCLcBGAsYHQ/s1600/2019-10-24%2B12.51.58.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-VAS6OJjEF6s/XcnFy3tfJkI/AAAAAAAAFvw/QEzlRMWZXwAHMYj-ObFU3rl3i-ulosRmwCLcBGAsYHQ/s640/2019-10-24%2B12.51.58.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Den luftkonditionerade svängen genom MIEC</td></tr>
</tbody></table>
<b><u>Run(?) – 5:52:05 (79:a i AG)</u></b><br />
Man började först med en kort liten vända inne i MIEC för att sedan springa ut genom de stora portarna och in i en total vägg av värme. Även om jag fattat det innan slog det mig verkligen nu hur pass varmt och fuktigt det var ute. Solen stod fortfarande högt på en klarblå himmel och hettan var obarmhärtig. Jag tänkte att jag i alla fall skulle försöka. Springa i tänkt tävlingstempo och gå några steg genom varje aidstation för att kyla och dricka ordentligt. Det gick okej till första, långsammare till andra och vid tredje efter ca 5 km var jag helt slut. Började på allvar återigen fundera på en DNF. Bestämde mig för att i alla fall gå till familjen inne i stan och avsluta där.<br />
<br />
Under tiden som jag gick de dryga 2 km som var kvar in till stan hann jag fundera en hel del på det här med DNF. Jag visst ju nu att det här med kval var kört, att en värdig finish och ett bra lopp var också var kört. Jag visste redan då att 2019 skulle gå till historieböckerna som det året då jag förmodligen var i <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/08/im-703-elsinore-rr.html">mitt livs bästa form alldeles för tidigt</a>, innan A-tävlingarna. Jag visste att säsongen skulle avslutas med två jäkligt <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/09/icon-extreme-triathlon-rr-del-1.html">dåliga lopp</a> som skulle ge den en besk eftersmak trots att jag nog egentligen gjort mitt livs bästa lopp i juni. Och jag visste givetvis att det enda jag skulle vinna på att fortsätta var att jag skulle få en medalj, tröja och en handduk och att jag dessutom skulle kommen en finish närmre den här legacy-platsen som jag nog egentligen inte är intresserad av. Men jag insåg också att jag innerst inne avskyr det här med att inte avsluta det som man påbörjat. Jag har tidigare i min ”karriär” gjort 2 DNF; mitt första försök på ett <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2012/07/jubileummarathon-2012-fail-report.html">marathon</a> pga så pass kraftiga kramper att jag helt enkelt inte ens kunde gå och den andra efter dubbla punkteringar och slut på lagningsmöjligheter i en <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2012/08/lidingo-terrang-triathlon-fail-report.html">sprinttriathlon</a>. Men annars slutför jag, så är det bara.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-xBzEQBgrSGA/XcnGKUMQ5fI/AAAAAAAAFwA/IlWAOfnruYgaxdPwwLJ6ZpdouLVZrfkHgCLcBGAsYHQ/s1600/2019-10-26%2B16.25.35.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-xBzEQBgrSGA/XcnGKUMQ5fI/AAAAAAAAFwA/IlWAOfnruYgaxdPwwLJ6ZpdouLVZrfkHgCLcBGAsYHQ/s640/2019-10-26%2B16.25.35.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Lång stillastående terapisession med Anna och Valencia.</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="518" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-uB97rxy7jH8/XcnGKQpvikI/AAAAAAAAFv8/M_ha_PN6Q3QmxFKsp-xH-wCZi44c4wNMACLcBGAsYHQ/s640/2019-10-26%2B16.56.39.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="414" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">"Okej, jag fortsätter väl i 34 km till. Det verkar vara en jättrebra idé..."</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-uB97rxy7jH8/XcnGKQpvikI/AAAAAAAAFv8/M_ha_PN6Q3QmxFKsp-xH-wCZi44c4wNMACLcBGAsYHQ/s1600/2019-10-26%2B16.56.39.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><br /><a href="https://1.bp.blogspot.com/-uB97rxy7jH8/XcnGKQpvikI/AAAAAAAAFv8/M_ha_PN6Q3QmxFKsp-xH-wCZi44c4wNMACLcBGAsYHQ/s1600/2019-10-26%2B16.56.39.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a></div>
I stan mötte jag upp Anna och Valencia även de förstått att något var fel redan under cyklingen. Jag förklarade statusen på min kropp och att jag kämpade mot DNF-demonerna. Jag gick med dem ett långt tag, pratade och kom underfund med att jag skulle slutföra. Lovade Anna att ta det lugnt och inte utmana kroppen i onödan. De gick med mig i nästan 2 km innan det var dags för mig att svänga av mot flygplatsen. Jag kom in i ett tempo där jag sprang en km, gick en km, etc. Redan nu var det väldigt många som gick. Även om mina löpande km gick i ett ganska lusigt tempo sprang jag om förvånansvärt många när jag väl sprang. Men det var tydligt att det inte fanns något extra i kroppen att ge.<br />
<br />
Under andra varvet började det i alla fall komma lite moln på himlen och det var nog inte fullt så varmt längre. Men det kändes inte som om det gjorde någon större skillnad. Försökte vara duktig på det här med nedkylning med is i kepsen, is i dräkten och is i skrevet. Det sista gjorde ganska ont men fungerade. Inne i stan på andra varvet fanns ingen familj, men jag misstänkte att det skulle kunna ha något att göra med de förlorade väskorna (A&V kom med ett senare flyg än jag till Malaysia, men inte deras väskor) misströstade jag inte så mycket över det. Jag försökte hålla lite kolla på klockan eftersom jag i alla fall inte ville riskera att få en längre löptid än cykeltid.<br />
<br />
Ut från stan på sista varvet började det skymma och när solen väl gått ner blir det svart väldigt snabbt. I kolmörkret passade Langkawi då på att bjuda på en hejdundrande blixtshow ute till havs. Klart spektakulärt. Längst ena sidan av flygfältet hade arrangörerna satt upp batteridrivna LED-glober som belysning vilket fungerade alldeles utmärkt. På andra sidan hade man dock valt det mycket tveksamma alternativet att med ca 100 meters mellanrum ställa upp bilar på tomgång som skulle lysa upp löparbanan med sina framljus. Problemet är ju bara att en bils ljuskägla är ganska så koncentrerad vilket gjorde att det mellan varje par av bilar var kolsvart. Sen kan man ju givetvis fundera på den miljömässiga hållbarheten i att låta typ 30 bilar stå på tomgång från 18:30 till 01:00. Jag funderade inte så mycket på det då, utan koncentrerade mig mer på att inte snubbla på någon kon eller annan tävlande i kolmörkret mellan bilarna.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-l8iTbE8shdg/XcnG0wHQecI/AAAAAAAAFwQ/tw2PYuJaPjQhkwA4IZD2zttW1v8o7iuZACLcBGAsYHQ/s1600/2019-10-26%2B21.06.36-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-l8iTbE8shdg/XcnG0wHQecI/AAAAAAAAFwQ/tw2PYuJaPjQhkwA4IZD2zttW1v8o7iuZACLcBGAsYHQ/s640/2019-10-26%2B21.06.36-1.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Alltid viktigt att göra en snygg målgång</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-PWKF-QKLOSM/XcnG08_lItI/AAAAAAAAFwU/o1qqrwEM2nQ1Sg1LRHfjzeclVyMqVFvTgCLcBGAsYHQ/s640/2019-10-26%2B21.06.41.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="480" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Mmm... det här gör jag gärna om!</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-PWKF-QKLOSM/XcnG08_lItI/AAAAAAAAFwU/o1qqrwEM2nQ1Sg1LRHfjzeclVyMqVFvTgCLcBGAsYHQ/s1600/2019-10-26%2B21.06.41.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><br /><a href="https://1.bp.blogspot.com/-PWKF-QKLOSM/XcnG08_lItI/AAAAAAAAFwU/o1qqrwEM2nQ1Sg1LRHfjzeclVyMqVFvTgCLcBGAsYHQ/s1600/2019-10-26%2B21.06.41.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a></div>
Efter sista vändan inne i MIEC gav jag mig ut på mina sista 7 km och var just på väldigt färdig med hela grejen. Förbannade mitt val att slutfölja många gånger under den långa vägen tillbaka till stan och målet. Ett par km innan målgång mötte jag åter Anna och Valencia och noterade till min glädje att de hade andra kläder på sig och att väskorna alltså äntligen (efter ca 36 timmar) kommit fram. Precis då öppnade sig himlen fullständigt. Efter att ha varit genomblöt av svett i knappt 13 timmar var det väl en välkommen omväxling att bli översköljd av regn istället. Inte för att det svalkade, men ändå. Instruerade familjen att ta sig till målet medan jag sprang de sista kilometerna för att komma in på löpningen under 6 timmar.<br />
<br />
Den där sista meningen hade jag nog aldrig trott att jag skulle behöva skriva någon gång.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-70BUWM5eaWg/XcnHM219JkI/AAAAAAAAFwg/AKVRxGzgUJsJp13zSoVClNgup2zAJq9CgCLcBGAsYHQ/s1600/2019-10-26%2B21.06.59.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-70BUWM5eaWg/XcnHM219JkI/AAAAAAAAFwg/AKVRxGzgUJsJp13zSoVClNgup2zAJq9CgCLcBGAsYHQ/s640/2019-10-26%2B21.06.59.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Tycker nog att den här bilden är väldigt talande</td></tr>
</tbody></table>
<b><u>Totalt – 13:12:37 – 43:a av 153 i AG, 282 av 859 herrar och 328 av 982 overall</u></b><br />
Tom i kroppen och tom i huvuden sprang jag in över mållinjen och under målportalen. Det här med besvikelse hade jag liksom redan klarat av långt tidigare under loppet och just nu var jag mest glad att det var över. Och redan nu lite orolig över varför min kropp svikit mig på ett sätt som jag inte känt av tidigare. Min trogna familj stod givetvis och väntade på mig i mål, väntade på mig att komma ut från finisher-området och lät mig välja restaurang efteråt. Det blev en dålig pizza och en kall öl. Trots att jag kände mig ganska utmärglad fick jag inte i mig mycket av maten; aptiten fanns inte riktigt där. Eftersom T2 låg inomhus och nästan 8 km från mål var det okej att hämta ut cykel och påsar dagen efter så efter maten kunde vi gå direkt till hotellet och stupa i säng. Skulle tro att alla var för trötta för heroes hour den här gången. Jetlag och en lång och enormt varm dag gjorde nog sitt till. Familjen somnade mer eller mindre direkt. Jag låg vaken ett långt tag och funderade på hälsa och på framtiden.<br />
<br />
Så här ett par veckor senare har jag nog landat i att IM Malaysia är en ganska bra tävling trots allt. Trevlig simning, riktigt fin cykelbana (bortsett från trafiken) och en bra löpbana. Uppslutningen runt tävlingen inne i stan var bra och arrangemanget fungerade på det stora hela bra. Jag gillade Langkawi som resmål väldigt bra också; hyfsat billigt att bo och äta, säkert och en otroligt trevlig och tillmötesgående befolkning. Slutet av oktober är kanske lite nära inpå regnsäsongen som inte riktigt är slut då. Lite väl lång resa men helt okej när det gick att resa med Qatar och endast ett byte i Doha. Den stora utmaningen är givetvis att få ett en bra cykelform till slutet av oktober och att acklimatisera sig till ett klimat som är väldigt olikt det som man har i Sverige vid den tiden. Jag var nu på plats i en vecka innan men hade nog inte lidit av att vara där i två. Om jag hanterar värmen och har en bra dag så är inte kvaltiderna särskilt blodiga heller. Så jag tror inte att det är helt omöjligt att vi kommer att återvända till Langkawi någon gång i framtiden. Jag har liksom en gås oplockad…<br />
<br />
Och bortsett från det här med tävlandet var Langkawi helt fantastiskt!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-S1YHWcdCjhQ/XcnHxMamL8I/AAAAAAAAFww/3jesKI1v8OgM4I7sXlDbKY0jz4JEihLBQCLcBGAsYHQ/s1600/2019-10-29%2B15.29.09.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-S1YHWcdCjhQ/XcnHxMamL8I/AAAAAAAAFww/3jesKI1v8OgM4I7sXlDbKY0jz4JEihLBQCLcBGAsYHQ/s640/2019-10-29%2B15.29.09.jpg" width="480" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-O_cdeJfmHxI/XcnHw3S2D0I/AAAAAAAAFws/1m5KVaL9RiclWELqAIVB0bohOSNxnbl0ACLcBGAsYHQ/s1600/2019-10-29%2B18.46.24.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://1.bp.blogspot.com/-O_cdeJfmHxI/XcnHw3S2D0I/AAAAAAAAFws/1m5KVaL9RiclWELqAIVB0bohOSNxnbl0ACLcBGAsYHQ/s640/2019-10-29%2B18.46.24.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-UoPhL8KBSpQ/XcnHw5dDfFI/AAAAAAAAFwo/8evb1MYrAjI2yuoDnxRiYL1ZAwVN1OYUQCLcBGAsYHQ/s1600/2019-10-29%2B18.54.25.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-UoPhL8KBSpQ/XcnHw5dDfFI/AAAAAAAAFwo/8evb1MYrAjI2yuoDnxRiYL1ZAwVN1OYUQCLcBGAsYHQ/s640/2019-10-29%2B18.54.25.jpg" width="480" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-RMUydY2OZ-U/XcnHx6kCfQI/AAAAAAAAFw0/BJQobTAFNJYdjzUc20sxwgSunJPr58CHQCLcBGAsYHQ/s1600/2019-10-30%2B11.24.30.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-RMUydY2OZ-U/XcnHx6kCfQI/AAAAAAAAFw0/BJQobTAFNJYdjzUc20sxwgSunJPr58CHQCLcBGAsYHQ/s640/2019-10-30%2B11.24.30.jpg" width="480" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-ewJHOlWqJP4/XcnHyZnZvpI/AAAAAAAAFw4/r6PqK9APT6cgU46MscM2t8T_xGiqur0XQCLcBGAsYHQ/s1600/2019-10-30%2B18.30.06.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-ewJHOlWqJP4/XcnHyZnZvpI/AAAAAAAAFw4/r6PqK9APT6cgU46MscM2t8T_xGiqur0XQCLcBGAsYHQ/s640/2019-10-30%2B18.30.06.jpg" width="480" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-_FTEIrRzaKw/XcnHyrtIXRI/AAAAAAAAFw8/7889rXhpdCUqXz94X_Wc-g0txbFb3ih2QCLcBGAsYHQ/s1600/2019-10-30%2B18.30.18.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://1.bp.blogspot.com/-_FTEIrRzaKw/XcnHyrtIXRI/AAAAAAAAFw8/7889rXhpdCUqXz94X_Wc-g0txbFb3ih2QCLcBGAsYHQ/s640/2019-10-30%2B18.30.18.jpg" width="640" /></a></div>
<br />Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-47612423315133400.post-87141645754951774282019-10-22T16:06:00.000+01:002019-10-22T16:06:25.115+01:00Inför IM MalaysiaI Malaysia nu. Efter 24 timmars resande med 10 timmar lång stop-over i Doha och mellanlandning i Penang. Lärde mig känna hela loungen i Doha och hann även hunnit med ett spa-besök med löppass, jacuzzi och pool-häng. Har för första gången i mitt liv flugit riktig business class också eftersom jag fick möjlighet att uppgradera för en ganska liten peng i sammanhangen. Så värt det! Sen fokuserade jag förvisso lite mer på att få vila ordentligt än att beta mig igenom hela vinsortimentet. Det får väl bli en annan gång. Allt bagage var med och cykeln var hel. Förvisso regnade som fasen när vi landade men eftersom det fortfarande är halvt om halvt regnsäsong här är det väl väntat med några timmars regn per dag. Man fryser i alla fall inte. Jag är incheckad på hotellet (Troical Resort Langkawi) som är litet, lite småslitet men trevligt och fyller sitt syfte. Finns även en pool på 15m som man kan simma i i undantagsfall. Familjen anländer på torsdag kväll och de närmsta dagarna nu kommer jag att fokusera på värmeanpassning, jobba och slappa. Turistandet tar vi efter tävlingen.<br />
<br />
Den här formen som jag uttryckte oro för förut kanske är på väg att ordna sig lite i alla fall. ”Lita på processen” som någon sa. Jag har simmat bra hemma i Sverige, riktigt jäkla bra faktiskt. Sista passet i Sverige blev ett tröskelpass som med en serie på 1600 m uppdelat på 50:or och 100:ar med offensiva starttider (över 32 minuter). Den serien gick på ca 1:25/100m i snitt utan att jag kände att jag tog livet av mig. Har nog aldrig simmat ett så pass snabbt pass. Sen är det ju den här lilla grejen med att omsätta det i verkligheten också. På tävling kommer det att vara väldigt varmt i vattnet (ca 28-30 grader) och swimskin så det är nog inte någon ”snabb” bana. Men jag har ju simmat helt okej i saltvatten förut så det borde väl kunna bli något av det hela. Förhoppningsvis kommer jag att kunna simma lite öppet vatten och något varv på banan innan också.<br />
<br /><center>
<blockquote class="instagram-media" data-instgrm-permalink="https://www.instagram.com/p/B36T2WGBjYs/?utm_source=ig_embed&utm_campaign=loading" data-instgrm-version="12" style=" background:#FFF; border:0; border-radius:3px; box-shadow:0 0 1px 0 rgba(0,0,0,0.5),0 1px 10px 0 rgba(0,0,0,0.15); margin: 1px; max-width:540px; min-width:326px; padding:0; width:99.375%; width:-webkit-calc(100% - 2px); width:calc(100% - 2px);"><div style="padding:16px;"> <a href="https://www.instagram.com/p/B36T2WGBjYs/?utm_source=ig_embed&utm_campaign=loading" style=" background:#FFFFFF; line-height:0; padding:0 0; text-align:center; text-decoration:none; width:100%;" target="_blank"> <div style=" display: flex; flex-direction: row; align-items: center;"> <div style="background-color: #F4F4F4; border-radius: 50%; flex-grow: 0; height: 40px; margin-right: 14px; width: 40px;"></div> <div style="display: flex; flex-direction: column; flex-grow: 1; justify-content: center;"> <div style=" background-color: #F4F4F4; border-radius: 4px; flex-grow: 0; height: 14px; margin-bottom: 6px; width: 100px;"></div> <div style=" background-color: #F4F4F4; border-radius: 4px; flex-grow: 0; height: 14px; width: 60px;"></div></div></div><div style="padding: 19% 0;"></div> <div style="display:block; height:50px; margin:0 auto 12px; width:50px;"><svg width="50px" height="50px" viewBox="0 0 60 60" version="1.1" xmlns="https://www.w3.org/2000/svg" xmlns:xlink="https://www.w3.org/1999/xlink"><g stroke="none" stroke-width="1" fill="none" fill-rule="evenodd"><g transform="translate(-511.000000, -20.000000)" fill="#000000"><g><path d="M556.869,30.41 C554.814,30.41 553.148,32.076 553.148,34.131 C553.148,36.186 554.814,37.852 556.869,37.852 C558.924,37.852 560.59,36.186 560.59,34.131 C560.59,32.076 558.924,30.41 556.869,30.41 M541,60.657 C535.114,60.657 530.342,55.887 530.342,50 C530.342,44.114 535.114,39.342 541,39.342 C546.887,39.342 551.658,44.114 551.658,50 C551.658,55.887 546.887,60.657 541,60.657 M541,33.886 C532.1,33.886 524.886,41.1 524.886,50 C524.886,58.899 532.1,66.113 541,66.113 C549.9,66.113 557.115,58.899 557.115,50 C557.115,41.1 549.9,33.886 541,33.886 M565.378,62.101 C565.244,65.022 564.756,66.606 564.346,67.663 C563.803,69.06 563.154,70.057 562.106,71.106 C561.058,72.155 560.06,72.803 558.662,73.347 C557.607,73.757 556.021,74.244 553.102,74.378 C549.944,74.521 548.997,74.552 541,74.552 C533.003,74.552 532.056,74.521 528.898,74.378 C525.979,74.244 524.393,73.757 523.338,73.347 C521.94,72.803 520.942,72.155 519.894,71.106 C518.846,70.057 518.197,69.06 517.654,67.663 C517.244,66.606 516.755,65.022 516.623,62.101 C516.479,58.943 516.448,57.996 516.448,50 C516.448,42.003 516.479,41.056 516.623,37.899 C516.755,34.978 517.244,33.391 517.654,32.338 C518.197,30.938 518.846,29.942 519.894,28.894 C520.942,27.846 521.94,27.196 523.338,26.654 C524.393,26.244 525.979,25.756 528.898,25.623 C532.057,25.479 533.004,25.448 541,25.448 C548.997,25.448 549.943,25.479 553.102,25.623 C556.021,25.756 557.607,26.244 558.662,26.654 C560.06,27.196 561.058,27.846 562.106,28.894 C563.154,29.942 563.803,30.938 564.346,32.338 C564.756,33.391 565.244,34.978 565.378,37.899 C565.522,41.056 565.552,42.003 565.552,50 C565.552,57.996 565.522,58.943 565.378,62.101 M570.82,37.631 C570.674,34.438 570.167,32.258 569.425,30.349 C568.659,28.377 567.633,26.702 565.965,25.035 C564.297,23.368 562.623,22.342 560.652,21.575 C558.743,20.834 556.562,20.326 553.369,20.18 C550.169,20.033 549.148,20 541,20 C532.853,20 531.831,20.033 528.631,20.18 C525.438,20.326 523.257,20.834 521.349,21.575 C519.376,22.342 517.703,23.368 516.035,25.035 C514.368,26.702 513.342,28.377 512.574,30.349 C511.834,32.258 511.326,34.438 511.181,37.631 C511.035,40.831 511,41.851 511,50 C511,58.147 511.035,59.17 511.181,62.369 C511.326,65.562 511.834,67.743 512.574,69.651 C513.342,71.625 514.368,73.296 516.035,74.965 C517.703,76.634 519.376,77.658 521.349,78.425 C523.257,79.167 525.438,79.673 528.631,79.82 C531.831,79.965 532.853,80.001 541,80.001 C549.148,80.001 550.169,79.965 553.369,79.82 C556.562,79.673 558.743,79.167 560.652,78.425 C562.623,77.658 564.297,76.634 565.965,74.965 C567.633,73.296 568.659,71.625 569.425,69.651 C570.167,67.743 570.674,65.562 570.82,62.369 C570.966,59.17 571,58.147 571,50 C571,41.851 570.966,40.831 570.82,37.631"></path></g></g></g></svg></div><div style="padding-top: 8px;"> <div style=" color:#3897f0; font-family:Arial,sans-serif; font-size:14px; font-style:normal; font-weight:550; line-height:18px;"> Visa det här inlägget på Instagram</div></div><div style="padding: 12.5% 0;"></div> <div style="display: flex; flex-direction: row; margin-bottom: 14px; align-items: center;"><div> <div style="background-color: #F4F4F4; border-radius: 50%; height: 12.5px; width: 12.5px; transform: translateX(0px) translateY(7px);"></div> <div style="background-color: #F4F4F4; height: 12.5px; transform: rotate(-45deg) translateX(3px) translateY(1px); width: 12.5px; flex-grow: 0; margin-right: 14px; margin-left: 2px;"></div> <div style="background-color: #F4F4F4; border-radius: 50%; height: 12.5px; width: 12.5px; transform: translateX(9px) translateY(-18px);"></div></div><div style="margin-left: 8px;"> <div style=" background-color: #F4F4F4; border-radius: 50%; flex-grow: 0; height: 20px; width: 20px;"></div> <div style=" width: 0; height: 0; border-top: 2px solid transparent; border-left: 6px solid #f4f4f4; border-bottom: 2px solid transparent; transform: translateX(16px) translateY(-4px) rotate(30deg)"></div></div><div style="margin-left: auto;"> <div style=" width: 0px; border-top: 8px solid #F4F4F4; border-right: 8px solid transparent; transform: translateY(16px);"></div> <div style=" background-color: #F4F4F4; flex-grow: 0; height: 12px; width: 16px; transform: translateY(-4px);"></div> <div style=" width: 0; height: 0; border-top: 8px solid #F4F4F4; border-left: 8px solid transparent; transform: translateY(-4px) translateX(8px);"></div></div></div> <div style="display: flex; flex-direction: column; flex-grow: 1; justify-content: center; margin-bottom: 24px;"> <div style=" background-color: #F4F4F4; border-radius: 4px; flex-grow: 0; height: 14px; margin-bottom: 6px; width: 224px;"></div> <div style=" background-color: #F4F4F4; border-radius: 4px; flex-grow: 0; height: 14px; width: 144px;"></div></div></a><p style=" color:#c9c8cd; font-family:Arial,sans-serif; font-size:14px; line-height:17px; margin-bottom:0; margin-top:8px; overflow:hidden; padding:8px 0 7px; text-align:center; text-overflow:ellipsis; white-space:nowrap;"><a href="https://www.instagram.com/p/B36T2WGBjYs/?utm_source=ig_embed&utm_campaign=loading" style=" color:#c9c8cd; font-family:Arial,sans-serif; font-size:14px; font-style:normal; font-weight:normal; line-height:17px; text-decoration:none;" target="_blank">Ett inlägg delat av Mattias K (@mattiaskrantz)</a> <time style=" font-family:Arial,sans-serif; font-size:14px; line-height:17px;" datetime="2019-10-22T06:52:19+00:00">21 Okt 2019 kl. 11:52 PDT</time></p></div></blockquote> <script async src="//www.instagram.com/embed.js"></script>
</center>
<br />
Cyklingen känns lite osäker. Jag har inte känt mig lika stabil som vanligt under den senaste tiden. Det enda som egentligen stuckit ut som positivt under det senaste året är cyklingen i <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/08/im-703-elsinore-rr.html">Elsinore</a>. Min cykling i <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/09/icon-extreme-triathlon-rr-del-1.html">Italien</a> var väl inte allt för bra och på träning har det känts skakigt också. Har hunnit med ett pass här som väl ändå var helt okej. Men frågan är vad som händer när jag börjar närma mig 5 timmas cykling. Det noterbara från cyklingen var väl aporna längst vägkanten, hur vansinnigt mycket jag svettas och hur trevligt det ändå är att lägga ner sig i tempoställning på en riktigt cykel jämfört med en WattBike i garaget.<br />
<br />
Löpningen är också skakig. Tycker nog ändå att jag fick lite ordning på den under de sista passen hemma i Sverige. Inga blixtsnabba pass, men betydligt stabilare än vad det kändes för en månad sedan. Min känsla är att nyckeln till en bra tävling ligger i att verkligen få till löpningen. Det gör det väl förvisso alltid men jag tror att en dålig disponerad löpning straffar sig ännu mer i det här klimatet.<br />
<br />
Det huvudsakliga målet på lördag är att göra en bra tävling. Ser man till föregående års i 45-49 tider borde det finnas en god möjlighet till att en sådan tid räcker. Men det är som vanligt; rätt dag, rätt motstånd och lite tur. Det här blir min 10:e IM-start så det är väl på tiden att göra loppet med stort L nu.Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-47612423315133400.post-12606999710333446732019-10-07T21:42:00.000+01:002019-10-07T21:42:19.351+01:00En ny tävling och en ny coachEfter <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/09/icon-extreme-triathlon-rr-del-1.html">Icon</a> vilade jag faktiskt i nästan en vecka. Dels pga mental och fysisk trötthet, men även eftersom jag faktiskt åkte på en rejäl bondförkylning. Inget i halsen eller feber men väl rejält snuvig, ont i kroppen och trött. Inte så konstigt kanske med tanke på den ansträngning på kroppen som Icon var och att både Anna och Valencia faktiskt var sjuka också. Helgen efter Icon började jag träna lite lätt igen. I samma veva började jag också tänka på både <a href="https://www.ironman.com/triathlon/events/asiapac/ironman/malaysia.aspx#axzz61hYELQte">Malaysia</a> och att jag nog skulle plocka upp spåret med coach igen.<br />
<br />
Det där med coach hade jag funderat på sen Kalmar då jag pratade en del med <a href="http://bjornandersson.se/">Björn Andersson</a>. Sen jag bestämde mig för att ta paus från <a href="http://www.teamkj.se/">KJ</a> ett tag har jag kört själv och med inspiration av lite program från <a href="https://coltingborssen.com/">ColtingBorssén</a> också. Tiden med KJ gillade jag skarp och det var väldigt trevligt att arbeta med honom. Tror att vi klickade på både ett personligt och professionellt plan. Men vi nådde inte riktigt hela vägen fram. Och med ”vi” menar jag givetvis ”jag”. Eftersom det liksom är jag som måste prestera i slutändan och det lyckades jag aldrig riktigt med. Men efter två år med KJ var min tanke att testa på något annat med en lite annorlunda approach för att se om jag med det kan få det där lilla extra.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-deOu6PB3HTg/XZuh_K11WVI/AAAAAAAAFt4/YZ_eJVFDm-0ABSPBWDuQ-3POobw85R8jACLcBGAsYHQ/s1600/2019-09-27%2B17.27.55-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1440" data-original-width="1440" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-deOu6PB3HTg/XZuh_K11WVI/AAAAAAAAFt4/YZ_eJVFDm-0ABSPBWDuQ-3POobw85R8jACLcBGAsYHQ/s640/2019-09-27%2B17.27.55-1.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Den turkiska sydväst-kusten. Fantastisk OW-simning i 26-27-gradigt vatten när man hamnade på ställen där det inte var allt för mycket båttrafik. Kusten var inte speciellt tillgänglig dock. Svårt att hitta vägar överhuvudtaget och hittade man dem var de ofta väldigt kuperade.</td></tr>
</tbody></table>
Till en början körde jag själv (vilket jag gjort tidigare). I januari i år gjorde jag och Anna en magisk resa till Maldiverna där även Jonas Colting var med. Efter några kvällar med samtal med Jonas bestämde jag mig för att ta lite guidning av hans och Jojje Borsséns program. Eftersom min a-tävling låg i ungefär samma tidsperiod som Kalmar funkade det väl ganska bra. Det fanns en del saker med deras approach som jag gillade. Dels fokusen på löpning under årets kalla och mörka delar som nog gav mig en alldeles lysande löpform (som tyvärr inträffade några månader för tidigt) och dels konceptet med hårda veckor med tempo-dagar och distansdagar vilket kändes som om det gav mycket bang-for-the-bucks. Även om de inte var helt lättplanerade när de inföll under lite tuffare arbetsveckor. Det som jag inte gillade var att jag tycker att det var ganska dyrt för ett schema som man i slutändan måste planera själv (lägga ut under veckan). Misstänker att en stor del av kostnaden även åtgår till att upprätthålla ett community, tillhandahålla instruktionsfilmer, podd m.m. Delar som säkert är viktigt för vissa men som inte är ett dugg intressanta för mig. Den andra delen som gör att jag känner att det inte kommer att funka är att programmet och periodiseringen är ganska hårt styrda mot antingen Jönköping eller Kalmar som a-race. Och ni vet ju att mitt tävlingsschema i vanliga fall inte riktigt är så enkelt.<br />
<br />
Så i slutändan föll valet helt enkelt på Björn. Gillar hans no-nonsens approach, han är kopplad till Terrible Tuesdays och han verkar alltid nå riktigt bra resultat. Vill man träna hårt så verkar man få göra det och med tanke på mitt relativt späckade tävlingsschema och struliga arbetstider känns det alltid skönt med någon som styr träningen på veckobasis för mig. Sen får vi väl se om det hjälper.<br />
<br />
<div style="text-align: center;">
~~~***~~~</div>
<br />
Jag har ju nämnt tidigare att Anna haft en del hälsobekymmer som spökat en ganska lång tid nu. En av anledningarna till att vi inte hade bestämt oss angående Malaysia tidigare var lite osäkerheter med anledning av detta. Efter det att Anna dock fått ett semi-positivt besked efter de senaste undersökningarna bestämde vi dock oss för att slå till med IM Malaysia på Langkawi och en veckas höstlovssemester efteråt. Och ungefär samtidigt som vi gjorde det blev jag rejält sjuk igen. Den här gången med samma förkylning igen fast med feber. Efter 3 dagar med helt uppehåll från träningen fick jag mitt första program från Björn och drog igång så sakteliga igen.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-4Z6TuWMWriY/XZuiwMQqAMI/AAAAAAAAFuE/VtwDZNtH698PvCu1svru4I0VcjaoFAnbgCLcBGAsYHQ/s1600/2019-09-29%2B16.02.35-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1203" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-4Z6TuWMWriY/XZuiwMQqAMI/AAAAAAAAFuE/VtwDZNtH698PvCu1svru4I0VcjaoFAnbgCLcBGAsYHQ/s640/2019-09-29%2B16.02.35-1.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Löpning i Kemer - turistgehttot som gud glömde och som ryssarna <br />aldrig kommer att komma ihåg (eftersom de var fulla hela tiden)</td></tr>
</tbody></table>
Sen hann jag med en veckas full träning (drygt 17 timmar och strax över 1000 TSS) innan det var dags att bryta rutinen igen. Denna gång med en sån här riktigt stökig arbetsvecka med två enhetsdagar på mindre ställe i Sverige följt av 4 dagar på konferens på en båt i Turkiet. Svårt att få till cykling alltså. Löpning och OW-simning gick dock att få till. Fick också till ett trainerpass mellan 00:00-01:30 torsdagsnatten innan det var dags att åka till Arlanda kl 05:10 för flyget till Turkiet. Det gäller onekligen att vara dedicerad ibland. I Turkiet blev det OW i typ 26-27-gradigt och löjligt turkost vatten. Enda kruxet var väl att det var ganska mycket båttrafik där vi låg stilla att det ibland kändes lite olustigt. Löpningen var inte heller helt trivial att få till då den Turkiska sydvästkusten kännetecknas av berg och otillgängliga områden. Vidare så var bäddarna i båten riktigt usla vilket medförde att mina Gluteus Maximus var helt döda. Så fort det gick lite lätt nedför kändes varje steg som en kniv i skinkan. Så givetvis gick mitt nyckelpass för löpningen åt skogen (2:15 med 3x15min@z4). Men trots allt det fick jag ihop drygt 10 timmars träning vilket känns som ett litet under med tanke på hur veckan såg ut i övrigt. Och nu har jag precis kommit igång med mina 2 sista tuffa veckor innan Malaysia.<br />
<br />
Och på tal om Malaysia. Just nu känns det som kanske ett lite överilat beslut även om jag/vi tänkt på det bra länge även innan Icon. Känslan just nu är att jag kommer att starta Malaysia i min sämsta form någonsin inför en full IM. Och det tror jag inte att två veckors hård träning kommer att råda bot på. Simningen är väl ok, men inte alls som den kändes under tidig sommar. Cyklingen har känts lite seg hela året och det är inte mycket bättre nu. Löpningen peakade totalt i samband med <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/08/im-703-elsinore-rr.html">Helsingör</a> och efter det känns det som om det bara gått utför. Speciellt mycket tapp i samband med att jag skadade mig på Teneriffa och tog ett ofrivilligt löpuppehåll på en vecka. Känns inte som om jag kommit tillbaka ordentligt efter det.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-UJNF8zg96B4/XZug8Mw5dxI/AAAAAAAAFts/JlHMydcHsCIPxL6xO1ZaMlm8WD6pky0sQCLcBGAsYHQ/s1600/IM%2BMalaysia.PNG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="608" data-original-width="1344" height="288" src="https://1.bp.blogspot.com/-UJNF8zg96B4/XZug8Mw5dxI/AAAAAAAAFts/JlHMydcHsCIPxL6xO1ZaMlm8WD6pky0sQCLcBGAsYHQ/s640/IM%2BMalaysia.PNG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Swimskin och ca 30 grader i vattnet</td></tr>
</tbody></table>
Så med det perspektivet måste jag väl tyvärr säga att förväntningarna inte är speciellt höga. Med tanke på tider och hur banan ser ut borde jag kunna kvala vilken dag i veckan som helst. Om det nu inte vore för det här med värmen och luftfuktigheten. Den skojar man liksom inte bort. Gör lite nu som jag gjorde inför förra gången jag körde i varmt klimat (<a href="https://mellanklass.blogspot.com/2017/12/im-703-thailand-rimligtvis-sista-for.html">Thailand 70.3</a>); ingen träning utomhus i kylan, löpband och trainer utan fläktar, etc. Tyckte att det funkade ganska bra då i alla fall. Mycket av nyckeln ligger som vanligt i att springa vettigt. Det är först där som värmen verkligen kommer att känns och där som folk kommer att tappa mycket tid. Det jag behöver lära mig är att inte gå ut på samma sätt på en löpning i 30 grader som jag gör på en löpning i 15 grader. Det ska gå 30 sekunder långsammare per km redan från början. Den 19:e oktober drar jag iväg.<br />
<br />
<i>UPDATE: Efter helgens misslyckade försök till distanspass känns kroppen som skit. Måste nästan vara någon bugg i systemet för så här dåligt ska det inte känns ens om jag är nedtränad. Vilket jag inte heller borde vara...</i>Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-47612423315133400.post-62002044278218124262019-09-19T21:20:00.000+01:002019-09-19T21:20:55.408+01:00Icon Extreme Triathlon [RR] - del 2<i>Fortsättning på <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/09/icon-extreme-triathlon-rr-del-1.html">det här</a> inlägget.</i><br />
<i><br /></i>
<a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Stelvio_Pass">Stelvio</a> kan väl inte beskrivas som något annat än episkt. Illamåendet var tillbaka och benen var som gelé efter redan några km. Hade kommit överens med A&V att de skulle försöka stanna typ var 5:e km och kolla läget. Men även om det mesta kändes som skit så gick det i alla fall framåt. Den första rejäla krisen kom efter ca 13 km och strax innan hårnålarna satte igång på allvar. Det var mycket trafik (många motorcyklar som inte tänkte mycket säkerhet och förvånansvärt många italienare som körde ganska illa trots cyklingens ställning som nationalsport i Italien) och emellanåt kunde det bli nästan stillastående i kurvorna. Som trött cyklist är det inte någon höjdare att behöva klicka ur och stanna på en trång väl när det lutar 10% eller mer. När en bil tvärbromsar framför mig precis efter en kurva är det dock precis det som händer. Jag har haft lite krampkänningar innan och nu slår den till med full kraft i framsida lår. Jag skriker ut min smärta, frustration och ilska både en och flera gånger. Så till den milda grad att jag skrämmer upp ett franskt supporterteam som kommer springande upp för att hjälpa mig. Jag är tvungen att ägna avsevärd tid åt att häva krampen som är skoningslös samtidigt som jag stapplade nedför backen med fransmännen bakom mig med cykeln. De talar givetvis inte engelska men förstår att mina ben inte mår så bra. Nere i kurvan kan jag häva mig upp på cykeln och fransmännen kan under hejarop knuffa igång mig. Efter den incidenten hade jag ytterligare en personlig hejarklack; fransmännen (4 st) stannade typ varannan km under resten av cyklingen och varje gång jag passerade tjoade de som bara den ”Allez allez Mattias!”, gjorde vågen etc. Sporrande, men nästan så att jag hade lite dåligt samvete om jag kände mig svag när jag passerade eller inte lyckades le samtidigt.<br />
<br />
<i>På ceremonin dagen efter träffade jag fransmännen och deras deltagare i kön till lunchen. Jag log stort och förklarade hur värdefullt deras stöd varit. Introducerade Anna och tackade av hela mitt hjärta. Jag tror inte att de förstod mycket av det jag sa men de såg i alla fall fortfarande lika glada ut.</i><br />
<br />
Efter den första krisen kom kriserna ganska tätt. Det gick framåt men krampen lurade ständigt runt hörnet och jag fick fortfarande inte i mig tillräckligt med energi. Stannade flera gånger för att häva kramp. A&V försökte få i mig några kex; jag åt några och kastade sedan resten i diket när jag hoppades att de inte såg. I botten på den sista delen av klättringen, där man liksom kan se hela serpentinvägen och vägen upp till toppen lyckades jag faktiskt njuta lite av omgivningarna och ändå uppskatta hur privilegierad jag är som får uppleva en sådan sak. A&V hade stannat vid en bäck med underbart kallt och kristallklart vatten där jag både drack och virade en iskall blöt handduk runt mina ben för att få lite lindring. Till saken hör nu också att det hade blivit rejält varmt. Termometern i bilen visade 27-28 grader och det var helt vindstilla. Kontrasten mot morgonens (nattens) 5 grader och kalla simning var ganska stor.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-ABG0EpTA2Ik/XYPfnJKZ-GI/AAAAAAAAFrM/NmmrWX1HqvMQecwkjFGN7v-vMZuKara-gCLcBGAsYHQ/s1600/2019-08-30%2B14.13.39.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-ABG0EpTA2Ik/XYPfnJKZ-GI/AAAAAAAAFrM/NmmrWX1HqvMQecwkjFGN7v-vMZuKara-gCLcBGAsYHQ/s640/2019-08-30%2B14.13.39.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Snö!</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-XcS_bxlJzqc/XYPfm9-BPOI/AAAAAAAAFrI/uIIv0j82qvcUxYFFLc-NmN-ncK--B3PmgCLcBGAsYHQ/s640/2019-08-30%2B13.20.36.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="480" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En bruten man som accepterar lite iste.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-XcS_bxlJzqc/XYPfm9-BPOI/AAAAAAAAFrI/uIIv0j82qvcUxYFFLc-NmN-ncK--B3PmgCLcBGAsYHQ/s1600/2019-08-30%2B13.20.36.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><br /><a href="https://1.bp.blogspot.com/-XcS_bxlJzqc/XYPfm9-BPOI/AAAAAAAAFrI/uIIv0j82qvcUxYFFLc-NmN-ncK--B3PmgCLcBGAsYHQ/s1600/2019-08-30%2B13.20.36.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a></div>
Efter typ 2 timmar och 50 minuter var det sedan äntligen över. Stelvio alltså. Inte Icon Extreme Triathlon. Av den tiden var ca 25 minuter stillastående. Kanske en av de långsammaste Stelvioklättringarna någonsin… På toppen mötte jag upp A&V och fyllde på lite energiförråd. Satte på mig en vindväst eftersom en knappt 2 mil lång utförskörning till <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Bormio">Bormio</a> väntade. Tänkte att det borde räcka eftersom det var så pass varmt. Meddelade A&V att jag inte behövde något mer på ett tag och att de skulle stanna några km in på nästa klättring, dagens sista, som inte skulle vara mer än 8 km. De skulle stanna en sväng i passet och fixa något att äta samtidigt som jag gav mig av.<br />
<br />
Jag hade fel… Först avseende vindvästen; den räckte inte alls. På andra sidan passet var det inte alls lika varmt och jag började omgående att frysa granska rejält utan att kunna göra något åt det. Den omedelbara effekten av den fysiska tröttheten och kylan var också att jag direkt blev sömnig. Så där så att jag var tvungen att kämpa lite för att hålla ögonen öppna. Och det är väl kanske inte någon helt angenäm känsla när man susar i 40-80 knyck nedför serpentinsvängarna. Men det gick bra och strax var jag nere på 1300 meters höjd i Bormio och (inte alls) redo för ytterligare en stigning. Så dags för nästa fel; klättringen som jag trodde var 8 km var inte alls 8 km, utan nästan 16 km och 900 höjdmeter. När siffrorna dök upp på min cykeldator sjönk min moral (som redan var i botten) som en sten.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-TbZW7P61-Ek/XYPgBzsn4eI/AAAAAAAAFrg/Os8pRYdKNhsE5BNR235joH1ypHCpu0nOgCLcBGAsYHQ/s1600/2019-08-30%2B14.51.34.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-TbZW7P61-Ek/XYPgBzsn4eI/AAAAAAAAFrg/Os8pRYdKNhsE5BNR235joH1ypHCpu0nOgCLcBGAsYHQ/s640/2019-08-30%2B14.51.34.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Iskallt vatten på stumma ben</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-NrIaIEn7rpE/XYPgByzzjFI/AAAAAAAAFrc/3EjyB8MHCkYNYp6ymWG503jBRN3knUgSACLcBGAsYHQ/s640/2019-08-30%2B15.16.39.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="480" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Av den här bilden att döma hade Anna en lite mer avslappnad upplevelse av Stelvio</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-NrIaIEn7rpE/XYPgByzzjFI/AAAAAAAAFrc/3EjyB8MHCkYNYp6ymWG503jBRN3knUgSACLcBGAsYHQ/s1600/2019-08-30%2B15.16.39.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><br /><a href="https://1.bp.blogspot.com/-NrIaIEn7rpE/XYPgByzzjFI/AAAAAAAAFrc/3EjyB8MHCkYNYp6ymWG503jBRN3knUgSACLcBGAsYHQ/s1600/2019-08-30%2B15.16.39.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a></div>
Den sista klättringen upp till <a href="https://www.cyclingcols.com/col/Foscagno">Foscagnopasset</a> (2291m över havet) var sen en långdragen kamp med en tydlig förlorare; Mattias Krantz… Jag var tömd på energi både mentalt och fysiskt. Stannade med A&V en gång och ett par gånger helt själv bara för att samla kraft för att ta mig vidare. För att addera på misären lite hade det dessutom börjat regna ganska rejält. Inte så att det direkt var kallt, men tillräckligt för att man skulle bli nedsprutad av varje passerande bil. Väl uppe på toppen av det sista passet gick ändå en liten stöt av välbefinnande igenom kroppen. Jag skulle inte behöva klättra en meter till. I alla fall inte på cykeln. Rullade nedför i knappt 5 km och svängde sedan som en bruten man in till T2. Jag hade fått i mig kanske hälften av den tänkta energin. Under en cykling som tagit minst 2 timmar längre än vad jag tänkt mig.<br />
<br />
<b><u>T2</u></b><br />
Redan tidigare under dagen hade jag meddelat A&V att jag nog ville byta om helt och hållet i T2 med tanke på tidigare olycka. Hade bara packat ner ett par långa tights till löpningen (i händelse av kallt väder) men det fick duga ändå. Hade som tur var med en extra kortärmad tröja också. Att få både av på och sig kläder i det skick jag var i, trött och krampad, var inte helt lätt. Visste ju sedan länge att löpningen skulle bli en enda lång kamp för överlevnad så jag kan inte påstå att jag hade direkt bråttom (tror att växlingen tog typ 13 minuter). Fick på mig min vätskeväst och gav mig sedan ut på vad som skulle bli den längsta maran i hela mitt liv.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-WsZXfPBh2pM/XYPgjhq9x-I/AAAAAAAAFrw/qYPjCsGP9WckuorUcEXJXleOUCIIGgIZgCLcBGAsYHQ/s1600/2019-08-30%2B15.33.06.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-WsZXfPBh2pM/XYPgjhq9x-I/AAAAAAAAFrw/qYPjCsGP9WckuorUcEXJXleOUCIIGgIZgCLcBGAsYHQ/s640/2019-08-30%2B15.33.06.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Valencia spanar efter pappa på toppen av passet</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-GfYIf0xGfB8/XYPgjg8fmjI/AAAAAAAAFrs/Cnp2HlbwcjwoKJS0GT4SvEkwH32tsHhlQCLcBGAsYHQ/s640/2019-08-30%2B15.37.26.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="480" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det sista smärtsamma rycket</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-GfYIf0xGfB8/XYPgjg8fmjI/AAAAAAAAFrs/Cnp2HlbwcjwoKJS0GT4SvEkwH32tsHhlQCLcBGAsYHQ/s1600/2019-08-30%2B15.37.26.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a></div>
<b><u>Run</u></b><br />
Första milen ner till Livigno skulle ju vara lätt nedför och lättsprunget. Jag rullar den biten i ett lätt och behagligt tempo så får vi ser hur jag känner mig sen. Så tänkte jag. Och det var fel, fel, fel… Efter knappt 2 km kom en uppförsbacke, och jag fick kramp direkt. Sen gick den lätta utförslöpningen över i ganska stenig trail, som först gick brant nedför för att sen bli rullande och slutligen brant uppför. Efter ca 6 km var jag helt förstörd. Game over. Hade pratat som hastigast med en tysk tjej som nämnde att cut-off för att få avsluta på berget var 21:45. I min sinnevärld och i mina förberedelser hade någon cut-off inte existerat. I alla fall inte någon som skulle påverka mig. Jag hade inte ens tänkt på den när det gick som sämst under cyklingen. Nu började jag räkna lite lätt på det hela och konstaterade att det borde kunna gå om jag höll ett typ 6:30-tempo.<br />
<br />
Var nu ute på platt mark in mot Livigno, men det gick inte att springa. Såg i alla fall till att gå i rask takt och att absolut inte stanna. När jag kommit ca 10 km konstaterade jag att jag skulle ha 2 timmar på mig på 20 km för att klara cut-off vid T3. Kände nog att benen borde kunna springa lite och bestämde mig för att jag nog skulle ge det en chans. Skickade ett SMS till Anna där jag berättade om mina planer och informerade om att jag skulle vara tvungen att stänga av telefonen (som av någon märklig anledning var nere på 10% batterinivå trots att jag inte använt den på hela dagen) och spara batterier så att jag skulle kunna meddela när jag var på väg till T3. Och fick då till svar att cut-offen väl var vid 20:45? Ridå… Jag funderade ett tag men bestämde mig för att jag skulle avsluta loppet. Jag sket i allt vad tid och placering hette och all motivation till att pressa mig var borta. Det fick bli en avslutning på den lägre nivån, men en avslutning i alla fall. Med tanke på Annas fysiska skick (opererad i käken en vecka innan) kändes det väl också som en liten lättnad att inte ”tvinga” henne att följa med mig upp på toppen.<br />
<br />
<i>Veckorna innan tävlingen visst vi ju att Anna var i ganska dåligt fysiskt skick och jag hörde även runt lite efter en ersättare, dock utan lycka med tanke på att det var så pass kort varsel. När Anna sedan fick en akut operationstid en vecka dryg innan loppet var det minst sagt lite oroligt. Tanken var väl att om allt kändes ok efter en dags bilkörning och support så skulle hon hänga med upp till toppen, under premissen att det skulle ske på hennes villkor och i hennes takt. Mitt enda egentliga mål var ju att avsluta loppet. Och om det skulle kännas allt för kasst för henne så skulle V följa med till toppen istället. Förmodligen inte helt utan protester, men ändock.</i><br />
<i><br /></i>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-oIbKoVqdgBI/XYPg7KVozgI/AAAAAAAAFr8/5TBB0Rs0ft41svdK9QdI2K2QI6vlF4uyQCLcBGAsYHQ/s1600/48723811317_af67245523_o.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1068" data-original-width="1600" height="426" src="https://1.bp.blogspot.com/-oIbKoVqdgBI/XYPg7KVozgI/AAAAAAAAFr8/5TBB0Rs0ft41svdK9QdI2K2QI6vlF4uyQCLcBGAsYHQ/s640/48723811317_af67245523_o.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Skönt att de tog en bild på mig när jag i alla fall försöker springa.</td></tr>
</tbody></table>
Jag stängde av telefonen och fortsatte att promenera. I princip helt ensam. Mörkret började falla och jag plockade fram min pannlampa. Det var nog tur att jag bytt till långa tights i T2 för nu började det bli lite småkyligt också. Jag gick och gick. Sprang någon km emellanåt. Fick lite kramp, men rörde mig framåt hela tiden. Kollade på klockan och insåg att det skulle bli en lång kväll och natt. På några ställen där banan gick i båda riktningarna mötte jag andra tävlanden och konstaterade att de allra flesta hade supportlöpare med sig. Ensam och energitom som jag var kände jag mig inte alls motiverad att pressa mig. Kanske att det hade kunnat funka att nå T3 innan cut-off om jag hade någon vid min sida.<br />
<br />
Så småningom gick banan in i skogen på små stigar som ringlade sig genom ett nu beckmörkt landskap. Jag var verkligen ensam med mina demoner. Kan säga att jag hann avsluta min triathlonkarriär många gånger under den här perioden. Hann nog tänka igenom ett och annat livsval också. Tanken på <a href="https://eu.ironman.com/triathlon/events/asiapac/ironman/malaysia.aspx#axzz6004rj6Fh">IM Malaysia</a> eller andra äventyr i höst gav jag absolut upp. Vad skulle jag liksom ha där att göra? Under långa perioder var banan helt fri från markeringar och jag undrade om jag missat någon pil eller sväng, men på något sätt gick det rätt. När jag sedan kom längst bort på banan var det ganska lättlöpt ett tag och jag tror att jag faktiskt sprang/joggade 3 km i ett sträck som längst.<br />
<br />
När det enligt min klocka var 4 km kvar till T3 satte jag på telefonen för att meddela Anna och Valencia. Möts då av ett missat samtal och ett meddelande: ”Det är tydligen 21:45 och jag är redo med ryggsäckarna”… WFT. Jag har alltså skrivit fel cut-off-tid i den plan som jag skrivit till familjen, eller så har tävlingen ändrat tid i olika versioner av tävlingsmanualen. Initialt blir jag riktigt jäkla sur på mig själv. Då hade jag ju en timme extra och hade ju i alla fall kunnat ge det chansen. Men efter att ha avverkat de sista 3 km innan T3, som bestod av mycket backig och rejält svår trail, var jag nog inte lika säker längre på att det skulle kunna ha gått. Det var ett sådant där parti som var jobbigt till och med att gå.<br />
<br />
Under tiden hade A och V gått upp för backen innan T3 för att möta mig lite innan. Vi hade lite kontakt via SMS. Tyvärr hade de inte riktigt lika bra koll på banan som jag, så när jag tyckte att det är en bra idé att de skulle gå lite mot mig för att möte upp mig tidigare går de helt enkelt åt fel håll. När jag kommer till vätskestationen och den sista checkpunkten innan klättringen upp på berget inser jag att de inte är där de borde vara. Med ”Hitta vänner” på telefonen försökte jag guida dem tillbaka på rätt spår så att vi ska kunna gå ner till T3 tillsammans. Vi visste inte riktigt vad som gällde för att avsluta på <a href="https://www.livigno.eu/en/plaza-placheda">Plaza Placheda</a> (den lägre nivån) men trodde att det skulle betyda att göra det långa varvet genom Livigno och sen gå tillbaka ner till T3 istället för upp på berget. Jag väntade i ca 10-15 minuter innan två fnissande tjejer dök upp, med en pannlampa och en iPhone-lampa, på den mörka stigen. Äntligen återsamlade promenerade vi ner till Plaza Placheda och T3. Eftersom batterierna på min klocka hade tagit slut började jag logga den sista biten av tävlingen med Strava på telefonen istället (Anna hade en powerbank med sig).<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-lF-pfaTh7r8/XYPhY8kXQtI/AAAAAAAAFsI/FuYffgsYxUgQZEcA5qdWeyOUsy7Ye83FwCLcBGAsYHQ/s1600/2019-08-30%2B21.52.56.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-lF-pfaTh7r8/XYPhY8kXQtI/AAAAAAAAFsI/FuYffgsYxUgQZEcA5qdWeyOUsy7Ye83FwCLcBGAsYHQ/s640/2019-08-30%2B21.52.56.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">V kollar Snapchat eller något</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-xMBd6ugOnPg/XYPhY3VwqnI/AAAAAAAAFsQ/SyAQ4ZgWMm81JsRG3ASkw2LutRdGjIWwACLcBGAsYHQ/s1600/2019-08-31%2B00.33.42.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-xMBd6ugOnPg/XYPhY3VwqnI/AAAAAAAAFsQ/SyAQ4ZgWMm81JsRG3ASkw2LutRdGjIWwACLcBGAsYHQ/s640/2019-08-31%2B00.33.42.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Trött man med pannlampa</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-mfxupeKCbjk/XYPhZmVCiuI/AAAAAAAAFsU/hMMS2mzAUf4CvaGuaCb6wzCFhmG_d64VACLcBGAsYHQ/s640/2019-08-31%2B00.46.55.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="480" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Iskallt källvatten är bra grejer</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-mfxupeKCbjk/XYPhZmVCiuI/AAAAAAAAFsU/hMMS2mzAUf4CvaGuaCb6wzCFhmG_d64VACLcBGAsYHQ/s1600/2019-08-31%2B00.46.55.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><br /><a href="https://1.bp.blogspot.com/-mfxupeKCbjk/XYPhZmVCiuI/AAAAAAAAFsU/hMMS2mzAUf4CvaGuaCb6wzCFhmG_d64VACLcBGAsYHQ/s1600/2019-08-31%2B00.46.55.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a></div>
<b><u>T3</u></b><br />
Vid kontrollen sitter det in liten skylt som förkunnar att ”Finish <a href="https://www.carosello3000.com/en/">Carosello 3000</a>” är stängd och det visste vi ju redan. En funktionär frågade om jag ville avsluta nu eller om jag vill köra varvet och avsluta ”på riktigt”, fast på den lägre målgången då. På vägen ner med A och V hade jag frågat Anna om det var okej med en mils promenad (som jag misstänkte att det var) och hon svarade ”absolut”, samtidigt som V sa ”Men pappa, klart att du inte ska ha en DNF”. Så svaret till funktionären var ett solklart jakande svar. Våra ryggsäckar inventerades och vi korsade en gång till timingmattan och gav oss iväg på ytterligare lite äventyr.<br />
<br />
<b><u>Run/promenad och ”målgång”</u></b><br />
Vi började tillsammans med promenaden genom Livigno ner till det lilla torget som låg precis vid vår lägenhet. Från vissa krogar kom spontana hejarrop emellanåt, men eftersom klockan faktiskt var strax innan midnatt var det ju inte direkt många människor ute. Planen var att V skulle få gå upp till lägenheten och lägga sig. Eftersom vi bara hade en nyckel med sig var Anna tvungen att hänga med upp till lägenheten och jag väntad väl i ytterligare 10 minuter. Men hade ju släppt allt det här med tid, placering och sånt så det spelade inte någon större roll. Vi hade 1:30 på oss att klara av 7 km så det skulle inte vara något större problem.<br />
<br />
Anna kom tillbaka och strax efter torget svängde vi upp till vänster och började gå uppför en slalombacke. En dryg km och nästan 200 m uppför var faktiskt ganska jobbigt. Även om jag nu hade lite mer kraft i benen så kändes det. Märkte att Anna inte var helt bekväm med stigningen och blev återigen lite lättad av att inte behöva ta med henne hela vägen till toppen. I backen såg vi några pannlampor bakom oss. När det sen väl planade ut började de springa lite lätt och passerade oss. Vi hade dock ingen brådska utan tog det hela som en mörk äventyrspromenad i skogen. Tror att vi blev passerade av 5 eller 6 par under den avslutande delen.<br />
<br />
Även om det var becksvart var vyn ner mot Livigno och den upplysta dalen väldigt mäktig. Det var småkyligt, men inte så att man frös så länge som man höll igång. När vi väl var upp i slalombacken var det ca 3 km fram till vätskestationen och den absolut sista checkpointen innan man skulle ge sig upp på berget. Även detta var ett parti som såg ganska lätt ut på kartan men i själva verket var ett riktigt knixigt parti med småbackar hela tiden och knepigt underlag. Vid vätskestationen svängde vi vänster ner till Plaza Placheda istället för de avslutande 4,5 km uppför berget. Kändes ganska skönt just då. Jag, eller egentligen vi, hade just liksom då varit igång i nästan 20 timmar och vakna i 22. På väg ner för berget under den sista km i tävlingen såg vi några pannlampor bakom oss. Vi bestämde oss för att jogga lite lätt för att i alla fall säkerställa att vi inte kom absolut sist.<br />
<br />
Jag passerade ”mållinjen” utan några som helst trumpeter, pukor och fanfarer. Tom på energi och tom på känslor. När jag stannade till, satte mig ner och kände efter lite kände jag att jag väldigt trött i benen och ganska illamående. Fick i mig lite varm dryck samtidigt som Anna åt lite. Efter en kort bilfärd till lägenheten blev det en lång och välbehövlig dusch följt av några timmars usel sömn.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-oUAhl8MsVcc/XYPiLiYNWlI/AAAAAAAAFso/pRj5vPck5LUpvGDHrvJzkhKZPdbMsH6fACLcBGAsYHQ/s1600/48725602728_e1c34a9b6e_o.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1068" data-original-width="1600" height="426" src="https://1.bp.blogspot.com/-oUAhl8MsVcc/XYPiLiYNWlI/AAAAAAAAFso/pRj5vPck5LUpvGDHrvJzkhKZPdbMsH6fACLcBGAsYHQ/s640/48725602728_e1c34a9b6e_o.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">"I'm an Icon" - det vete fasen...</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1068" data-original-width="1600" height="426" src="https://1.bp.blogspot.com/-_ZZQveAXH7M/XYPiLn41xbI/AAAAAAAAFss/f3DOsFkA4AAk_qsOPxgLRbN9IhsKVyeHwCLcBGAsYHQ/s640/48726104932_d35ddd5f92_o.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="640" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Alla vi härliga människor med fel färg på tröjan</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-_ZZQveAXH7M/XYPiLn41xbI/AAAAAAAAFss/f3DOsFkA4AAk_qsOPxgLRbN9IhsKVyeHwCLcBGAsYHQ/s1600/48726104932_d35ddd5f92_o.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><br /><a href="https://1.bp.blogspot.com/-_ZZQveAXH7M/XYPiLn41xbI/AAAAAAAAFss/f3DOsFkA4AAk_qsOPxgLRbN9IhsKVyeHwCLcBGAsYHQ/s1600/48726104932_d35ddd5f92_o.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a></div>
<b><u>Post-race</u></b><br />
Vet inte om det hela ovan låter som en radda av ursäkter och om och men. Har rannsakat mig själv väldigt mycket (jag hade ju ganska gott om tid till det under min avslutande ”löpning”) och funderat på vad som gick fel. Jag ska inte sticka under stol med att jag är väldigt missnöjd med utfallet, även om jag är nöjd med att jag faktiskt avslutade det hela. Min målsättning inför tävlingen ju egentligen ”klara av”, alltså att slutföra. Men det innefattade ju också en avslutning på toppen, vilket jag inte klarade av. Å andra sidan tror jag att det är många i mitt läge som skulle ha lagt av efter Stelvio eller efter någon mil på löpningen när man insåg att det inte skulle fungera.<br />
<br />
Jag tror i alla fall att jag kan konstatera två specifika saker; dels att jag gravt underskattat tävlingen vad det gäller svårighetsgraden, dels att jag faktiskt har lite otur med min mage, vad det nu än var som var fel med den. Är det en stressreaktion så är det ju inte så mycket mer att göra än att testa igen (erfarenhet) och handlar det om att jag fått i mig något dåligt kvällen innan så är det ju inte heller så mycket att göra något åt. Kombinationen av dessa två saker blev dock inte bra. Sen kan man ju fråga sig om det här med att ta sig till mållinjen var ”pannben” (gillar egentligen inte begreppet, men det syftar väl på någon slags mental styrka), envishet eller helt enkelt bara dumhet. Två saker är i alla fall säkra; jag hade mått psykiskt betydligt sämre idag om jag inte avslutat tävlingen och jag riskerar inte någon hälsa genom att gå en mara.<br />
<br />
Under vandringen i skogen hann jag både ifrågasätta min träning, mitt tävlande och allt möjligt annat. Jag var helsäker på att inte åka till Malaysia och att aldrig mer ge mig på någon extrem triathlon. Jag kände det som om att jag svikit familjen, svikit de som tror på mig och är intresserade av det som jag pysslar med. ”Vad är det för mening att lägga ner så mycket tid och kraft och sen inte ens kunna avsluta på riktig, kasst ju!”. Efter några timmars sömn och lite kolhydrater i kroppen började jag dock omvärdera det hela. Dels tänkte jag på att jag sett vuxna karlar sitta hålögda och i princip gråta längst vägkanten på cyklingen (av 169 startande var det 40 st som bröt eller inte kom i mål), dels tänkte jag på att jag lyckats ställa om min målbild och mitt mindset under tävlingen när jag visste att jag inte alls skulle nå mina mål och slutligen att det här faktiskt inte är något som vem som helst skulle klara av. Oavsett om det handlar om målgång på toppen eller i dalen. Lite extra tydligt blir det ju när Jonas säger att det här var den jobbigaste och svåraste Xtri:n han gjort och att erfarne Peter rankar den på samma sätt. Och som sagt var, <a href="http://xtriworldtour.com/">Xtri</a> är inte Ironman.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-zqEhL3OHU9c/XYPipa9Dj8I/AAAAAAAAFs4/gEJRO3IKzeYMxKRSEhwvaXi0he79nW2tgCLcBGAsYHQ/s1600/2019-08-31%2B23.31.39.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1440" data-original-width="1440" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-zqEhL3OHU9c/XYPipa9Dj8I/AAAAAAAAFs4/gEJRO3IKzeYMxKRSEhwvaXi0he79nW2tgCLcBGAsYHQ/s640/2019-08-31%2B23.31.39.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Efter en dag med shopping, spa och mat var vi som nya människor</td></tr>
</tbody></table>
<b><u>Lessons learned</u></b><br />
<b>Lita på din support.</b><br />
Mitt enda jobb under en sådan här tävling är att simma, cykla och springa. Resten ska min support sköta och jag ska fasen göra som de säger och inte ifrågasätta eller förhandla. Om Anna säger att jag ska äta en smörgås så ska jag göra det. Om Valencia säger ”hoppa” så ska jag göra det. Givetvis skulle vi ha sådan sak bättre utklarad innan tävlingen, men nu vet vi till nästa gång.<br />
<br />
<b>Lämna inget åt slumpen, ha planer för alla scenarion, specifikt: ha en alternativ energiplan. </b><br />
Lite som en fortsättning på ovan. Om jag inte får i mig den tänkta energin måste jag få i mig energi på annat sätt. Annars går det åt skogen. Om benen krampar halvvägs in i en klättring, ta då ett lite längre stopp med massage eller liknande för att häva i stället för en massa små stopp. Kanske inte funkar bra det heller, men var i alla fall förberedd.<br />
<br />
<b>Satsa på att ha löpsupport så mycket som möjligt.</b><br />
Nu hade det nog med tanke på Annas fysiska status inte varit möjligt med någon längre löpsupport, men 30 km själv är inte någon höjdare. För mig hade det definitivt gjort skillnad att ha någon som väntade efter 10 km och sprang med mig till T3. Ensam med en pannlampa i skogen är det svårt att hitta motivation.<br />
<br />
<b>Underskatta inte skiten.</b><br />
Behöver väl inte sägas mycket tydligare än så. Det finns inga lätta tävlingar på den här nivån.<br />
<br />
<b>Stanna inte så ofta.</b><br />
Under cyklingen är jag stillastående i nästan 1:15. Vissa delar förklarliga såsom vid vägarbeten och så men vissa delar också som en följd av att jag stannat den där första gången. Ju längre in i cyklingen som du kan undvika att stanna, den där kanske lite onödiga första gången, desto snabbare kommer det att gå. Motsvarande tanke på löpningen är väl steget mellan att springa och att gå. Även om det i mitt fall liksom var över redan då.<br />
<br />
<b>Don’t be a wuss.</b><br />
HTFU. Bit ihop. Kämpa. Etc. Mitt mediokra resultat till trots tycker jag nog faktiskt att jag bet ihop ganska bra. Men så länge som man inte kraschar och skadar sig går det nog alltid att bita ihop lite till…<br />
<br />
Och givetvis: <b>HA KUL!</b>Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-47612423315133400.post-13471211521173642772019-09-16T23:20:00.000+01:002019-09-19T21:22:18.383+01:00Icon Extreme Triathlon [RR] - del 1<i><a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/08/infor-icon-extreme-triathlon.html">Oj vad jag hade fel om så mycket</a>. Jag hade nog tänkt i termer av att det skulle vara ungefär som att göra en Ironman fast med lite mer höjdmeter på cyklingen och lite tuffare löpning. Och med egen support istället för fasta aid stations… Typ så. Och det var verkligen helt fel. Det blev istället en av mina i särklass tuffaste dagar hittills i livet. Och så här i efterhand känns det som om det i praktiken var över redan efter 10 minuter. Fast det visst jag ju förstås inte då.</i><br />
<i><br /></i>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-M50oVv9lRj8/XYAGTKOyL9I/AAAAAAAAFqA/RLDFUxrytr0b60-gIWQO5C6tVFKr5M-7gCLcBGAsYHQ/s1600/48726122727_d209402f0c_o.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1068" data-original-width="1600" height="426" src="https://1.bp.blogspot.com/-M50oVv9lRj8/XYAGTKOyL9I/AAAAAAAAFqA/RLDFUxrytr0b60-gIWQO5C6tVFKr5M-7gCLcBGAsYHQ/s640/48726122727_d209402f0c_o.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Starten. Ser mäktigt ut här i alla fall. I vattnet kände man sig väldigt liten...</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-WqiAWt_HZCY/XYAGGjvaoUI/AAAAAAAAFp8/PROMMWKIFQsJIq1FcuGY4PCArsghyENuQCLcBGAsYHQ/s1600/2019-08-31%2B09.30.44-7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1440" data-original-width="1440" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-WqiAWt_HZCY/XYAGGjvaoUI/AAAAAAAAFp8/PROMMWKIFQsJIq1FcuGY4PCArsghyENuQCLcBGAsYHQ/s640/2019-08-31%2B09.30.44-7.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Pimpad bil!</td></tr>
</tbody></table>
<u><b>Pre-race</b></u><br />
Det mesta gick nog enligt plan. Resan funkade. Cykeln kom med och allt och alla fick plats i hyrbilen. Lägenheten var helt okej och vi inkvarterade oss i Livigno på onsdag kväll. Jag stack ut och sprang en sväng direkt och tyckte att benen fungerade bra. Pulsen stack förvisso iväg en del (andningen likaså) men det var väl helt i linje med förväntningarna på 1800 m höjd. Morgonen efter (på torsdagen) körde jag de vanliga förberedelserna med ca en kvart av varje gren. Vattnet var kallt men det kändes ändå hanterbart. Gissade på att det var ca 14-15 grader. Dock kände jag igen känslan från Boulder när jag simmade; känslan av att jag inte får in lika mycket luft, eller syre, vid varje andetag när jag andas. Och exakt så är ju egentligen. Cyklingen kändes bra bortsett från att min Garmin helt plötsligt fick för sig att inte känna igen mina kraftmätare. Det enda som stack ut var väl egentligen att pulsen stack ännu lite mer på löpningen än dagen innan. Men fortfarande med pigga ben. På eftermiddagen fixade vi registreringen, gick på race briefing (träffade på <a href="https://tridurance.wordpress.com/">Peter Oom</a> som verkade laddad), plockade ihop utrustningen och pimpade bilen. Jag åt pasta (utan kött) och kom sedan i säng hyfsat tidigt. Sov sedan ändå helt okej för att vara innan tävling. Men kan ju inte påstå att jag (eller min familj för den delen) var helt pigga när klockan ringde vid 03:00.<br />
<br />
Jag fick i mig lite frukost bestående av yoghurt, kaffe, vitt bröd med honung och juice. Försökte att gå på toaletten, men det gick inte alls. När vi väl kom ut visade det sig att det var typ skitkallt ute (5 grader enligt termometern i bilen). Jag försökte att tänka positiva tankar så som att det skulle vara varmare i vattnet än i luften i alla fall. Vi åkte sen till startområdet vid <a href="https://www.aquagrandalivigno.com/en/">Aquagranda Livigno</a> (och Lago Gallo) och hämtade ut GPS-tracker och simmössa. I kön till uthämtningen hörde jag svenska bakom mig och identifierade därmed den tredje svensken i tävlingen – Jonas – som visade sig vara en trevlig Norrköpingsbo med betydligt mer Xtri-erfarenhet än jag. Vi var båda överens om att simningen nog skulle vara kall, att cyklingen skulle bli jobbig och att löpningen såg ganska så beskedlig ut bortsett från de sista 5 km upp till toppen. Avseende det sista hade vi båda rejält fel… Jag gjorde sen ytterligare ett försök att gå på toaletten, men lyckades inte. Därefter gick jag och Valencia till växlingsområdet och ställde i ordning det sista med cykel och utrustning. Pussade på tjejerna och gick sedan till startfållan.<br />
<br />
Redan innan start begick jag sen mina första två misstag; dels såg jag inte till att doppa mig innan och dels säkerställde jag inte att mina simglasögon var imfria. Att doppa sig innan bli nog extra viktigt i det kalla vattnet (som aviserades till ca 14 grader) och när det är så pass kallt i luften. Dels är själva starten ett sådant pass adrenalinpåslag ändå och dels hinner man värma upp vattenhinnan innanför våtdräkten något. Vad gäller glasögonen hade jag haft på imskyddsmedel, men inte sköljt ordentligt i tid (egentligen skulle jag haft nya glasögon eller iaf sett till att köra på diskmedel innan). Den imma som jag nu fick var ganska ödesdiger för min simning.<br />
<br />
<b><u>Swim</u></b><br />
<i>(Varning för jobbiga detaljer nedan)</i><br />
05:15 ljöd tutan och vi gled iväg i det kalla vattnet i den kolsvarta natten. Noterade ganska direkt imman på glasögonen och att jag inte såg de andras bojar särskilt väl. Tyckte mig dock kunna se åtminstone en ljuspunkt långt bort som jag borde kunna sikta på (det skulle vara 2 riktningsbojar på vägen ut till de två vändbojarna). Ganska snabbt började jag känna att något inte stod rätt till med mig. Försökte starta lugnt, men pulsen stack rejält och jag började hyperventilera. Blev påsimmad ett par gånger och var plötsligt tillbaka till min <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2012/07/vansbro-triathlon-race-nej-inte-nu.html">OW-simnming från 2012</a> och kände mig helt lost. Vet inte om det var kylan, stundens allvar, mörkret eller något som fick mig att helt tappa tron på min egen simförmåga, men helt plötslig låg jag där och bröstsimmade, plockade av mig glasögonen för att se var jag skulle och funderade på om det var värt det här.<br />
<br />
Efter vad som kändes som en evighet tog jag mig samman och försökte att simma frisim lite försiktigt. Insåg direkt att två-taktsandning skulle behövas för att få ordentligt med syre och att det var väldigt lugn simning som gällde. Precis när jag började få lite fart och började tycka att det var ok att doppa huvudet kom nästa smäll; jag blev akut bajsnödig. Så här som man kan bli när man är ute och springer. Nu är det dock inte så lätt att hantera när man befinner sig i en våtdräkt typ 500 m från land. Det som följde därefter var en enda lång kamp mot att inte bajsa på sig och samtidigt ta sig framåt. Och helst åt rätt håll. Vilket inte var så lätt eftersom jag varken såg andra simmare eller några siktbojar ordentligt. Som tur var hade jag autolap på 50 m på klockan så jag fick i alla fall någon slags indikation på att det gick framåt. Var tvungen att stanna flera gånger för att simma lite bröstsim, skölja bort imman från glasögonen och ta ut ett nytt riktmärke. Och knipa lite…<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-mldJ1tNXH_0/XYAGvM3SsQI/AAAAAAAAFqI/AcSbvs4i1LMXi3qQow4C_8W16Dj1dJcYACLcBGAsYHQ/s1600/48725949896_a636e63523_o.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1068" data-original-width="1600" height="426" src="https://1.bp.blogspot.com/-mldJ1tNXH_0/XYAGvM3SsQI/AAAAAAAAFqI/AcSbvs4i1LMXi3qQow4C_8W16Dj1dJcYACLcBGAsYHQ/s640/48725949896_a636e63523_o.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Startfållan - till höger och lite ur fokus (talande) är jag.</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1068" data-original-width="1600" height="426" src="https://1.bp.blogspot.com/-zN-XkgNv1eA/XYAGvFoAJmI/AAAAAAAAFqM/f04eKEfknLE7sjnGuZrooeP7x0aN5BGZQCLcBGAsYHQ/s640/48723848131_828f32dc3f_o.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="640" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Starten har gått</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-zN-XkgNv1eA/XYAGvFoAJmI/AAAAAAAAFqM/f04eKEfknLE7sjnGuZrooeP7x0aN5BGZQCLcBGAsYHQ/s1600/48723848131_828f32dc3f_o.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><br /></div>
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-zN-XkgNv1eA/XYAGvFoAJmI/AAAAAAAAFqM/f04eKEfknLE7sjnGuZrooeP7x0aN5BGZQCLcBGAsYHQ/s1600/48723848131_828f32dc3f_o.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><br />
Det hela blev nu en väldigt lång pina. Hade ju sagt innan loppet att jag längtade tills det att simningen skulle vara överspelad och det gällde nu verkligen mer än någonsin. Efter vad som kändes som en evighet var jag framme vid den bortre vändbojen och kunde nu se lite andra simmare runt mig. När jag vände runt den andra vändbojen kunde jag skymta stranden med start och mål. Solen började nu också så sakteliga tränga bort mörkret. Inte för att det gjorde mig så mycket gladare eftersom jag fortfarande kämpade mot mina behov. Simmade på mot vad jag trodde var den delen på stranden som vi skulle gå upp på. Det visade sig vara fel sida (elden som jag siktade mot låg på till vänster, jag skulle till höger på stranden). När jag stannade till för att skölja ur glasögonen och hitta ett nytt riktmärke upptäckte jag att jag var alldeles ensam. Långt långt till höger kunde jag skymta några simmare men såg inte en enda kajak eller annan båt. Då passade även krampen att slå till i höger framsida lår. Så där var jag nu, helt ensam mitt i en iskall sjö strax efter 6 på morgonen, skitnödig som bara den och mer än en km till land. Misströstade och skrek lite för mig själv… Lyckades dock häva krampen och ta mig vidare. Inte vackert, inte snabbt, men framåt. Efter ett tag dök en kajak upp och pekade ut ett lite bättre riktmärke åt mig eftersom jag nu var rejält ur kurs.<br />
<br />
När jag äntligen började skymta botten under mig kunde jag också höra Anna och Valencia tjoa på stranden. Hade nu i alla fall klarat av den i särklass värsta simningen i mitt liv, om än på en riktigt usel tid. Enligt GPS:en simmade jag över 300 m för långt på den alldeles rikskassa tiden 1:27… Men, många stopp blev det för att hantera mage, riktning och imma. Det intressanta i sammanhanget är väl dock att jag simmade ca 300 m för långt och att jag hade nästan 40 pers (av 125 finishers) som faktiskt simmade långsammare. Just då var jag helt övertygad om att jag var typ sist.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-YFxSC_IWeEc/XYAHK0sxjsI/AAAAAAAAFqY/JZQmmz8kRTsMh0ds_SCxply5-c8Y2iQBQCLcBGAsYHQ/s1600/48725945666_eb3f6607cd_o.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1068" data-original-width="1600" height="426" src="https://1.bp.blogspot.com/-YFxSC_IWeEc/XYAHK0sxjsI/AAAAAAAAFqY/JZQmmz8kRTsMh0ds_SCxply5-c8Y2iQBQCLcBGAsYHQ/s640/48725945666_eb3f6607cd_o.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Mäktigt ändå. Och utspritt</td></tr>
</tbody></table>
<b><u>T1</u></b><br />
Under själva simningen hade jag fokuserat så mycket på min mage att jag inte riktigt tänkt på kylan. När jag väl kom upp ur vattnet konstaterade jag att jag var rejält nedkyld. Så här med ofrivilliga skakningar och tandgnisslande. Valencia, som skulle ta hand om första bytet, ledde mig uppför mattan och in mot tältet. Förmodligen var det alldeles för många nakna gubbar där inne för att det skulle vara bekvämt för en 14-årig tjej, men det verkade hon inte bry sig allt för mycket om då. Jag lyckades få ur mig att jag akut måste till en toalett. Det fanns ingen bajamaja i transition så funktionärerna pekade mot ett litet hus med turistinformation på andra sidan vägen. Och för att komma dit var jag tvungen att tråckla mig igenom avspärrningarna. Det fanns inte några skyltar på huset utan vi fick rycka i alla dörrar tills vi till slut hittade en toalett. Lättnaden var enorm och jämförbar med någon slags explosion. Men tyvärr var jag tvungen att konstatera att jag inte lyckats knipa helt och hållet… Triathlon kan vara en väldigt glamorös sport emellanåt. Var tvungen att lösa det så gott det gick med papper och vatten. Under en tid som kändes som en evighet.<br />
<br />
Stillasittande och -stående märkte jag nu att jag dels mådde ganska dåligt och att mina skakningar var ganska rejäla. Stackars V hjälpte mig på med strumpor, skor, extra speedtop (med långa armar) och handskar. En funktionär försåg mig med varm dryck som jag försökte få i mig utan att spilla. Det enda jag tänkte på var att komma igång och cykla så att jag skulle kunna få upp värmen. Förstod också att mitt crew kanske inte direkt gillade vad de såg. Jag lyckades i alla fall kravla mig upp på hojen och trampa iväg så sakteliga. Tror att T1 tog nästan 15 minuter. Värre än <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/06/boras-triathlon-2019-rr.html">Borås</a> alltså.<br />
<br />
<b><u>Bike</u></b><br />
Jag började att trampa som besatt i förhoppningen om att få upp värmen. Det gick så där eftersom det fortfarande var ganska kallt i luften. Det började med några platta km genom och ut ur Livigno och sen var det ganska direkt dags att börja klättra. Första klättringen upp till <a href="https://www.cyclingcols.com/col/Livigno">Forcola-passet</a> (2315m höjd) var på ca 10 km och 500 höjdmeter. Pigga ben initialt (illa vore ju annars) och jag nötte på i ett tempo som kanske var lite högre än tänkt, men fokus låg mest på att få upp värmen. A&V hade stannat till en bit upp i backen och undrade om jag behövde något. Meddelade att jag nog skulle behöva ha vindjackan också eftersom det verkade vara väldigt svårt att få upp värmen. Klättrade sedan klart och körde den korta nedförsåkningen på några km innan det var dags att äntra Schweiz.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-ejJNOXV2rGw/XYAHmxSX1dI/AAAAAAAAFqg/qVEIAqVi5SgjxOWjUi62PbkEl1NCso63wCLcBGAsYHQ/s1600/48723314233_350c77eedc_o.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1068" data-original-width="1600" height="426" src="https://1.bp.blogspot.com/-ejJNOXV2rGw/XYAHmxSX1dI/AAAAAAAAFqg/qVEIAqVi5SgjxOWjUi62PbkEl1NCso63wCLcBGAsYHQ/s640/48723314233_350c77eedc_o.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Förmodligen lider jag väl ungefär lika mycket som jag ser ut att göra</td></tr>
</tbody></table>
I början av nästa klättring (<a href="https://www.cyclingcols.com/col/Bernina">Berninapasset</a> på 2323 m, 4km och 260 höjdmeter) hade familjen återigen stannat och jag fick min jacka. Med jackan på och lite klättring började jag äntligen få upp värmen i kroppen. Det stora problemet nu var att jag mådde ganska illa och att jag inte fått i mig ens i närheten av den energi jag borde fått i mig. Tanken var att jag skulle få i mig 1 flaska <a href="https://www.maurten.com/">Maurten</a>, 1 flaska vatten, 2 gels (varav en med koffein) och lite tabletter (salt och alvedon) varannan timme. Det skulle ge mig ca 95g kolhydrater per timme vilket inte borde vara några problem för mig att hantera. Uppe på toppen av Berninapasset hade jag cyklat i nästan 90 minuter utan att få i mig någonting alls. Maurten brukar fungera bra för mig, men problemet är att det är en smak på den som inte alls fungerade för mig när jag mådde illa (uppenbarligen). Jag försökte dricka men det ville liksom bara komma upp igen. Testade en <a href="https://mightysport.se/">MightySport</a>-gel och vatten som funkade lite bättre.<br />
<br />
Sen var det dags för 45 svepande snabba km nedför (ca 800 höjdmeter). I teorin i alla fall. I praktiken blev jag stillastående 5 ofrivilla gånger under den här delen av loppet. Sammanlagt 23 minuter enligt cykeldatorn. Först stod jag och efter ett tag många andra och väntade i nästan 5 minuter på ett tåg som aldrig kom. Efter några km väntade vi i ytterligare 4 minuter på ett tåg som till slut faktiskt kom. Strax därefter väntan vid ett vägarbete i några minuter. Sedan var det dags för min mage ett protestera igen. A&V hade stannat och jag försökte lösa problemet genom att stå på huk i ett dike (som Anna fick hjälpa mig upp ur sedan). Kanske inte ett av mina bästa eller mest stolta ögonblick i livet. Som tur var fanns det lite toalettpapper att tillgå. Klämde i mig några gels, bytte vattenflaska och gav mig sedan av. Ganska sur över att ha tappat många placeringar till folk som jag kört ifrån innan.<br />
<br />
Efter <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Zernez">Zernez</a> var det dags för klättring igen. På väg ut ur byn såg jag en offentlig toalett vid vägen och insåg att jag måste göra ett besök igen. Av med vindjacka, av med speedtop, ner med dräkten och hoppas på att nummerlappen inte hamnar i vägen. Och sen på med allt igen på en stel och trött kropp. Därefter klättringsdags; <a href="https://www.cyclingcols.com/col/Ofen_Fuorn">Fuornpasset</a> på 2149m höjd (ca 22 km och 800m klättring sammanlagt). Flertalet vägarbeten medförde ca 10 minuters stillastående. Jag vet självklart att det är lika för alla, men det kändes ändå som om jag (dagen till ära) faktiskt hade lite otur. Typ så att jag inte hade grönt vid ett enda arbete, fick stanna vid varje järnvägsövergång och dessutom fick omslag till rött precis när jag kom vid några tillfällen.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-FUjqGptEgBI/XYAJcs2iVFI/AAAAAAAAFqs/lF8JEugQr4skGb4XulJ3r-6p_6TbVsInQCLcBGAsYHQ/s1600/2019-08-31%2B09.30.44-8.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1440" data-original-width="1440" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-FUjqGptEgBI/XYAJcs2iVFI/AAAAAAAAFqs/lF8JEugQr4skGb4XulJ3r-6p_6TbVsInQCLcBGAsYHQ/s640/2019-08-31%2B09.30.44-8.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Supporten ser betydligt nöjdare ut än vad jag kände mig.</td></tr>
</tbody></table>
Under klättringen upp till Fuorn kände jag mig ändå ganska pigg. Magen hade slutat protestera och jag hade fått i mig hela flaskan med Maurten (några timmar försent dock). Här skedde dock den enda missen med supporten egentligen. A&V hade hamnat på efterkälken efter det senaste stoppet och hade även de otur med arbeten. Planen var ju att de skulle hålla sig framför mig och när jag nu inte hade sett dem på nästan 2 timmar började jag bli lite orolig. För en gångs skulle hade jag ju faktiskt slut på energi på cykeln också. Glädjen var stor när de äntligen körde förbi mig och kunde stanna ganska direkt efter. Uppdaterade mina energiförråd och bytte ut vindjackan (som jag inte haft på ett tag) mot en vindväst. Klättrade sen den sista biten.<br />
<br />
Efter Fuorn hände två saker; jag hamnade bakom en buss och min <a href="https://buy.garmin.com/sv-SE/SE/p/621224">Garmin</a> hängde sig. Hur i h-vete Garmins state-of-the-art cykeldator kan hänga sig bara så där är helt obegripligt. Känns lite som om Garmin totalt skiter i sina mjukvaru-issues. <a href="https://www8.garmin.com/manuals/webhelp/edge530/EN-US/GUID-EBAEC138-B55A-4730-8C10-DF21A40302A9.html">ClimbPro</a> (som visar lutning och tid kvar på planerade klättringar) och <a href="https://buy.garmin.com/sv-SE/SE/p/601468">Varia-radarn</a> (som varnar för bilar som kommer bakifrån och fungerar som lampa bakåt) hade känts ovärderliga under dagen. Och helt plötsligt lägger datorn av. Hade memorerat vägen, plus att det var väl skyltat, och var därför inte orolig för att cykla fel. Däremot vill jag liksom ha mina siffror att luta mig emot.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-oDBiWMuWCaY/XYAJz-lNZWI/AAAAAAAAFq0/sEm9vDbBVfoyhhxSJoVMorg3o5hj0ZGZwCLcBGAsYHQ/s1600/2019-08-31%2B09.30.44-3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1439" data-original-width="1440" height="638" src="https://1.bp.blogspot.com/-oDBiWMuWCaY/XYAJz-lNZWI/AAAAAAAAFq0/sEm9vDbBVfoyhhxSJoVMorg3o5hj0ZGZwCLcBGAsYHQ/s640/2019-08-31%2B09.30.44-3.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Från <a href="https://www.instagram.com/annackrantz/">Annas Instagram</a> där ni kan hitta ganska mycket bilder (både rörlig och orörligt) från racet.</td></tr>
</tbody></table>
Bussen var även den en stor frustration. Det går inte snabbt att cykla uppför. Utför på slingriga vägar går det dock betydligt snabbare på cykel än bil. Att köra om en buss är däremot inte helt lätt om man ska vara lite rädd om sitt liv. Samtidigt väldigt frustrerande att behöva bromsa och inte kunna nyttja de höjdmeter som man släpat sig upp för. Låg bakom bussen i knappt 5 km innan jag i en kanske lite väl våghalsig manöver lyckades ta mig förbi. I en förhoppning i att få med mig lite siffror och ha lite koll satte jag på GPS:en på klockan, vilket skulle få lite batterikonsekvenser senare i loppet. Under det här partiet kommer dock illamåendet tillbaka. Strax efter <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Glurns">Glurns</a> och innan Stelvio stannar vi till för en kisspaus. Tjejerna försöker (helt korrekt) locka med bulle, kex och smörgås men jag nekar (helt inkorrekt) hårdnackat. Strax innan Stelvio-klättringen börjar kommer jag på att det skulle vara bra att ha igång cykeldatorn ändå. Ropar till V i bilen att hon ska Googla på ”<a href="https://www8.garmin.com/manuals/webhelp/edge530/EN-US/GUID-46A06A7C-1F46-4DBA-B010-DAD7BA6BE59E.html">garmin 530 soft reset</a>” och får ett svar som faktiskt fungerar. Lyckas få datorn omstartad och i botten på klättringen blinkar siffrorna upp på skärmen (ungefär): <b><a href="https://www.cyclingcols.com/col/Stelvio_Stilfserjoch">25km och 1850 höjdmeter.</a></b><br />
<br />
<i><a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/09/icon-extreme-triathlon-rr-del-2.html">Fortsättning här</a></i>Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-47612423315133400.post-77990043889946446262019-08-21T23:04:00.000+01:002019-08-21T23:04:46.165+01:00Inför Icon Extreme TriathlonSnart är det dags för det som jag betecknat som årets A-race: <a href="http://iconxtri.com/en/">ICON Extreme Triathlon</a>. I brist på ”tur” med <a href="https://nxtri.com/">Norseman</a> valde jag att anmäla mig till lotteriet för Icon istället. Vet inte om jag hade tur eller om det var väldigt få anmälda till lotteriet, men jag fick en plats i alla fall.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-CSP-4Weesho/XV29WexqxEI/AAAAAAAAFpE/YhMGBX4ew9MnTW5Gysr8TMUCUV031g42gCLcBGAs/s1600/45062598841_4156afc283_k.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://1.bp.blogspot.com/-CSP-4Weesho/XV29WexqxEI/AAAAAAAAFpE/YhMGBX4ew9MnTW5Gysr8TMUCUV031g42gCLcBGAs/s640/45062598841_4156afc283_k.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Målgång</td></tr>
</tbody></table>
<b>Loppet</b><br />
Tävlingen utgår från <a href="https://www.comune.livigno.so.it/">Livigno</a> i norra Italien på gränsen mot Schweiz. Det är en skidort på 1800m höjd som också gör sitt bästa för att skapa en välkomnande miljö på sommaren (MTB, vandring, etc.). Bortsett från alla höjdskillnader och väder är givetvis höjden en faktor för tävlingen också. Jag har ju tränat på hög höjd i <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2018/09/en-knapp-vecka-i-boulder.html">Boulder</a> förut och konstaterat att det onekligen händer en del med kroppen. Teorin bakom tävling på hög höjd är ju att man antingen ska vara på plats i minst 2 veckor innan eller anlända så nära inpå tävlingen som möjligt. Min känsla från Boulder var att de första dagarna kändes ganska ”normala” och att det därefter kändes som skit med hög puls och låga watt.<br />
<br />
Den andra speciella delen med loppet är att det är självsupporterande. Du måste alltså ha med egen support under loppet; i mitt fall fru och dotter. Deras uppgift är att ta hand om mig i T1, T2 och T3, ta hand om utrustningen, förse mig med energi och vätska under cyklingen och följa mig upp på berget under de sista 12 km (och 1000 höjdmeter) av loppet. Tveksamt om min dotter hänger på det sistnämnda; hon kommer nog att ta linbanan upp istället.<br />
<br />
Jag har hittat 2 andra svenskar i startlistan; dels en Jonas Eriksson som jag inte vet vem det är och såklart Peter Oom som typ alltid placerar sig i toppen när det handlar om extrem-triathlon.<br />
<br />
<u><i>Swim</i></u><br />
Simningen är nog en ganska ordinär 3860m lång simning. Med den skillnaden att det nog är ganska mörkt när man startar. Boj med glowstick är obligatoriskt. Temperatur på mellan 14 och 18 grader är utlovad. 14 grader är kallt och 18 grader är alldeles utmärkt. Banan är av typen simma 1800 meter rakt ut, sväng 90 grader och simma några 100 meter för att sen svänga 90 grader till och simma tillbaka till stranden. Start från stranden vad jag förstått. Neoprenmössa, -vantar och -strumpor är tillåtna.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-CC0PIgaSryM/XV2-Dn1sRwI/AAAAAAAAFpM/R-Oyed_98fg87kpualglLM_BiBfF3zcdwCLcBGAs/s1600/Sk%25C3%25A4rmklipp%2B2019-07-15%2B23.52.17.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="958" data-original-width="1330" height="460" src="https://1.bp.blogspot.com/-CC0PIgaSryM/XV2-Dn1sRwI/AAAAAAAAFpM/R-Oyed_98fg87kpualglLM_BiBfF3zcdwCLcBGAs/s640/Sk%25C3%25A4rmklipp%2B2019-07-15%2B23.52.17.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Lago del Gallo</td></tr>
</tbody></table>
<u><i>Bike</i></u><br />
Om nu simningen är ordinär så är det nog inte mycket som är ordinärt rörande cyklingen. Banan går både i Italien och i Schweiz, är ca 198 km, innehåller nästan 5000 höjdmeter och passerar <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Stelvio_Pass">Stelviopasset</a> (Europas näst högsta asfalterade pass på 2757m). Och givetvis ett gäng andra pass. Till saken hör att även om det är sensommar och augusti så är det på hög höjd och saker kan hända med vädret. Snabbt. Tänk bara på vad som hände i Tour de France i somras. Det betyder alltså att sträckningen snabbt kan läggas om beroende på att det t.ex. snöar i Stelviopasset. Vad jag tidigare lopp att döma så har det faktiskt hänt. Förra året verkade det dessutom vara rejält regnigt och kallt. Så det gäller nog att vara beredd på det mesta.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-wS1MW28-7fY/XV2-V3VUAcI/AAAAAAAAFpU/QIA7LWhqJJY5ePVUxlIKTEx1p1qpC2McgCLcBGAs/s1600/Sk%25C3%25A4rmklipp%2B2019-07-16%2B23.24.37.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1054" data-original-width="1600" height="420" src="https://1.bp.blogspot.com/-wS1MW28-7fY/XV2-V3VUAcI/AAAAAAAAFpU/QIA7LWhqJJY5ePVUxlIKTEx1p1qpC2McgCLcBGAs/s640/Sk%25C3%25A4rmklipp%2B2019-07-16%2B23.24.37.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vid 125 km börjar det på riktigt...</td></tr>
</tbody></table>
<u><i>Run</i></u><br />
Sen är det bara en lätt löpning på 42 km kvar. Växlingen sker strax innan man kommer tillbaka till Livigno. Supporten tar hand om cykel och all utrustning i T2. Första delen är en dryg mil löpning lätt nedför på lätt trail ner till Livigno. Därefter springer man på cykelbana lätt uppför genom och ut från Livigno för att sen vända och komma tillbaka till byn. Mitt i byn finns sedan en tredje växling (vid 29.5 km) där man tar på sig en ryggsäck med extra utrustning (sånt man behöver för överleva på berget) samt där supportlöpare ansluter för att vara med under de sista 12 kilometerna. Sen börjar det roliga på riktigt. Först ett par km löpning genom byn innan man tar sig an den första slalombacksklättringen på någon km. Sen ett par km löpning på trail innan det är dags att slutligt besegra berget. Sista 7 km är uppför slalombacken på ringlande grusväg upp till nästan 3000m höjd. Målgång vid stationen för linbanan <a href="https://www.carosello3000.com/en/">Carosello 3000</a>. Lyckligtvis ingår en biljett för nedfärd med linbanan i anmälningsavgiften.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-FfmfRHHFLA0/XV2_f-qjBQI/AAAAAAAAFpk/8K7DSUQ-2ZgrJMpEmuSJb9S4VGy4rZ9HQCLcBGAs/s1600/Icon%2Brun.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1148" data-original-width="645" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-FfmfRHHFLA0/XV2_f-qjBQI/AAAAAAAAFpk/8K7DSUQ-2ZgrJMpEmuSJb9S4VGy4rZ9HQCLcBGAs/s640/Icon%2Brun.png" width="358" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En liten lätt tur i bergen</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<b>Förberedelser</b><br />
På det stora hela har jag kört ”vanlig” IM-träning. Periodisering och block enligt konstens alla regler. Har emellanåt haft ett ganska stort löpfokus och jag tycker nog att jag i perioder under året varit i en lysande löpform. Den anpassningen jag gjort är väl dels att jag under cykelperioden på Teneriffa passade på att cykla väldigt många höjdmeter, bland annat ett pass med nästan 5000 höjdmeter och 2 sammanhängande klättringar på ca 2000 resp. 1500 m. Det var skitjobbigt och hur jag ska kunna springa vettigt efter det känns som en gåta. Men det löser sig nog. Sen har jag kört ett pass med 90 minuter ganska hård löpning följt av 5 vändor upp för Hammarbacken. Körde med tänkt utrustning; först vätskeryggan under 90 minuter och därefter med påhängspåsen med den obligatoriska utrustningen och stavar. Lärde mig då bland annat att det inte lönar sig att försöka springa uppför (vilket vilken ultralöpare som helst förmodligen hade kunna säga till mig), att en jämn och lugn takt funkar bäst och att jag förmodligen ska satsa på att byta skor i T3.<br />
<br />
Utrustning är ju också en stor del av det hela. Jag kommer att köra på landsvägshojen (Wilier Cento1) med tempopinnar. Har valt lätta klättringshjul (Shimano RS81 C24) med bromsytor av aluminium för bästa bromsverkan. Kommer att köra med två flaskor på cykeln och har bytt till ett kompakt vevparti (50-34). Kassett på 11-28. Misstänker att 34-28 kommer att vara en flitigt använd växel. Utöver det har jag varit tvungen att investera i en vind- och vattentät jacka (väldigt tydligt definierat i reglerna vilka typer av jackor och membran som är tillåtna) samt en vätskerygga. Den sistnämnda (från <a href="https://www.inov-8.com/eu/race-ultra-pro-2-in-1-vest">Inov8</a>) är jag väldigt nöjd med då det förutom möjlighet att få med sig upp till 2l vatten, en massa gel, telefon och annat smått, även finns en avtagbar ryggficka. Precis lagom stor för att rymma min obligatoriska utrustning så att jag kan sätta på den i T3.<br />
<br />
Sen, ingenjörstyp som jag är, har jag givetvis skrivit ihop min egen race manual och plan med kartor, checklistor och allt som kan tänkas behövas. Anna skakade bara på huvudet när jag satte den i händerna på henne. Är dock helt övertygad om att min support kommer att sköta det hela alldeles utmärk. De har varit med på så pass många tävlingar att de vet vad det handlar om. Mitt enda orosmoment är väl det här med navigeringen och att följa kartor vilket kanske inte är min frus allra starkaste sida. Men det borde nog ordna sig.<br />
<br />
<b>Planen</b><br />
I vissa lägen intalar jag mig själv att jag för första gången på länge ska göra en tävling där det bara gäller att ta sig i mål. Där utmaningen liksom ligger i att klara av det hela. Sen tänker jag ibland att det kanske vore jättekul att komma högt upp i resultatlistan. Utan att för den delen ha någon som helst uppfattning om det är möjligt eller inte. Tittar man på tiderna från föregående tävlingar ser det ut som om att det finns en som vinner med stor marginal och att det efter det är lite mer jämt. Eftersom loppet i år fått status som en del av <a href="http://xtriworldtour.com/">Xtri-serien</a> (Norseman-arrangörernas försök att skapa en serie/märke likvärdigt med <a href="https://www.ironman.com/">Ironman</a> eller <a href="https://www.xterraplanet.com/">Xterra</a>) med kvalplatser till Xtri World Championship (som körs under Norseman) kan man ju tänka sig att loppet nu lockar lite mer potenta atleter. Men å andra sidan kanske det alltid lockat potenta atleter och det bara är jag som inte fattat hur jobbigt det är och hur pass lång tid det faktiskt kommer att ta. Resultatsidan innehåller inte några splittar så det är lite svårt att få någon egentlig uppfattning om t.ex. hur pass jobbig och tidskrävande löpningen är.<br />
<br />
<i><u>Swim</u></i><br />
Det finns ingen som helst anledning att stressa i det här läget. Jag kommer att starta lugnt och vänja mig vid vattnet och fokusera på att få igång kroppen. Om det är kallt kommer jag att se till att klä på mig så pass mycket som möjligt. Jag har tävlat i kallt vatten förut (exempelvis <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2016/12/1000-lakes-swimrun-iskallt-uppdrag-rr.html">1000 Lakes</a>) och har stor respekt för nedkylningen. Om allting går som det ska borde jag väl kunna köra simningen på ca 1:10.<br />
<br />
<i><u>Bike</u></i><br />
Som jag nämnde tidigare har jag ju testat på det här med hur pass jobbigt det är att cykla 5000 höjdmeter. Skitjobbigt kort sagt. Nyckeln till det hela ligger väl givetvis i att hålla det jämnt, ta allt i egen takt och absolut inte gå ut för hårt. Jag skulle till och med tro att det är mer eller mindre omöjligt att gå ut för lugnt. Efter 125 km väntar Stelvio med 26 km och nästan 2000 höjdmeter, för att sen avsluta med att klättra tillbaka till Livigno med 18 km och 1200 höjdmeter. En brutal sista 3:e-del alltså. Jag har gjort lite simuleringar på <a href="https://www.bestbikesplit.com/public/117326">BBS</a> och kommit fram till att det kan vara rimligt att ligga på runt 180W i snitt och 200W NP. Det skulle ge mig en tid runt 8:20 och så lite stopp på det så blir det 8:30. BBS är då väldigt strikt i klättringarna; 210W kontinuerligt uppför Stelvio t.ex. Och det är väl just där någonstans där som nyckeln ligger – cykla jämt och mal på. Så 8:30 på cyklingen alltså.<br />
<br />
<i><u>Run</u></i><br />
Om det finns några ben kvar efter cyklingen så kommer den inledande löpningen säkert att inbjuda till att springa alldeles för fort. Lätt trail och lätt utför brukar liksom ha den effekten. Även här tror jag att nyckeln är jämnhet. Det behöver inte gå snabbare än 5-minuterstempo. Under första milen är det ca 200 m nedför så vi säger att den går lätta och kontrollerat på 50 minuter. Andra milen tar igen de 200 m uppför, men jämn och fin stigning, så det tar 60 minuter. Tredje milen inleds med 6k lätt nedför och sen en lite brantare backe över 2 km för att avsluta med en brant nedförsbacke till T3 – 55 minuter.<br />
<br />
Från T3 kommer jag sen ha sällskap de sista 12 km av banan och jag misstänker att det inte blir speciellt mycket löpning där. Först handlar det om 3 km som lätt nedför genom Livingo. Därefter en brant backe på en dryg km som nog är jämförbar med 2xHammarbybacken. Sen ca 2 km trail som kan vara löpbar om benen hänger med. Och till sist ca 6 km uppför (800 höjdmeter) till mållinjen. Under dessa km kommer jag med stor sannolikhet inte att ta ett enda löpsteg, utan där blir målet att hålla ett jämt och stadigt tempo med vandringsstavar. Trötthet, höjd och lutning kommer att göra sitt till; anstränger jag mig det minsta för mycket kommer mjölksyran och den höga pulsen att vara där. Om jag håller tider enligt ovan och tänker mig att mitt ”klättringstempo” är 10 min/km (promenadtakt) skulle löpningen kunna gå på 4:20.<br />
<br />
Så lägger vi på lite växlingar, energistopp och annat på det landar tiden på ca 14:30. Det är en jäkligt lång dag. Sen kommer givetvis väder och höjd att påverka och om jag jämför med andra upplagor av loppet verkar 14:30 vara en väldigt bra tid så den stämmer nog inte alls. Oavsett vad kommer det att bli en lång lång dag. En väldigt viktig sak är nog att det riktigt lugnt. Och inte få kramp.<br />
<br />
Det här kommer att bli riktigt kul!Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-47612423315133400.post-36157164196572786392019-08-15T09:08:00.000+01:002019-08-15T09:09:07.390+01:00IM 70.3 Elsinore [RR]...eller Helsingör som vi ju kallar det i Sverige. Jag sneglade lite på tävlingen redan förra året men insåg att det inte skulle vara någon bra idé eftersom den låg helgen innan <a href="https://www.ironman.com/triathlon/events/emea/ironman/austria.aspx#axzz5weNj9Kxg">Klagenfurt</a>. Nog för att jag gillar att tävla men en halva följt av en hela helgen efter är nog mest bara spektakulärt och slöseri med pengar. I år blev det ju faktiskt ganska bra att få en ”riktig” tävling innan semestern och <a href="http://iconxtri.com/en/">Icon Extreme Triathlon</a> som är årets huvudmål. Känns lite konstigt att konstatera att halva året gått och att jag ännu inte kört någon IM ännu. Eller att det för den delen är nästan 5 veckor till nästa tävling. Får väl kompensera under hösten istället.<br />
<br />
Tanken med <a href="https://eu.ironman.com/triathlon/events/emea/ironman-70.3/elsinore.aspx#axzz5weO3GBII">Elsinore</a> var tvåfaldig; dels att få köra en tävling som såg väldigt trevlig och snabb ut, och dels att försöka ta en kvalplats till <a href="https://eu.ironman.com/triathlon/events/americas/ironman-70.3/70.3-world-championship.aspx#/axzz5weO3GBII">70.3-VM i Nice</a> i september. Nice går förvisso redan en vecka efter Icon, men att köra en halva helgen efter en hela har jag ju prövat med viss framgång tidigare. Och till syvende och sist handlar ju ett VM väldigt mycket om känslan också. Det var faktiskt ruskigt kul och bra stämning i <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2018/09/ironman-703-world-championships-south.html">Sydafrika</a> och jag skulle nog inte tro att det blir sämre i Nice, snarare tvärtom. Eftersom Elsinore var IM:s Europamästerskap fanns det 100 kvalplatser och jag räknade med att ca 10-12 borde tillfalla 45-49. Men med det inte sagt att det skulle bli lätt. Enligt förra årets resultat skulle det krävas under 4:20 för att säkra en plats så jag var ganska säker på att jag, även om jag gjorde mitt livs lopp, skulle vara tvungen att hoppas på en roll-down. Av förklarliga skäl har det ju dessutom varit en helt annan åtgång på kvalplatserna på tävlingarna i Europa nu är VM går i Nice. Betydligt närmre dit än till Sydafrika ju.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-CMZPUPC6GJ0/XVUMRCvartI/AAAAAAAAFnI/gf-jA6ePFCEdR64aszMveZFIv9FJng_6ACLcBGAs/s1600/2019-06-22%2B15.24.14.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-CMZPUPC6GJ0/XVUMRCvartI/AAAAAAAAFnI/gf-jA6ePFCEdR64aszMveZFIv9FJng_6ACLcBGAs/s640/2019-06-22%2B15.24.14.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Nästan 3000 cyklar</td></tr>
</tbody></table>
Vi bodde hos mamma i Båstad. Eftersom jag vid det här laget är relativt rutinerad på IM-tävlandet åkte vi endast över till Helsingör några timmar dagen innan tävlingen och löste registrering och incheckning av cykel. Skippade briefingen eftersom jag redan innan fått svar på den enda regeln som är skiljer sig lite åt från tävling till tävling; nämligen om man behöver ha nummerlappen på sig under cyklingen eller inte. Rekade växlingsområdet och käkade lite lunch med Simon också. Ska man vara seriös ska man väl rulla lite på cykelbanan och testa vattnet också, men jag skippade det här. Både sim- och cykelbanan var så pass komplicerade att enda möjligheten att få runt folk var att märka ut allt riktigt ordentligt.<br />
<br />
Jag kände innan att min simform var okej och att min löpform var riktigt bra. Hoppades på en okej simning och att kunna springa under 1:30 (som vanligt). Cykelformen var dock lite av ett frågetecken. Kan inte påstå att jag känt mig direkt sprudlande under cykelmomenten i Borås, Uppsala och Linköping. Banan i Helsingör skulle dock äntligen bjuda på lite möjlighet att borra ner huvudet och ligga på jämna watt. Simulering i BBS sa att jag borde kunna komma nedåt 2:20 med vettiga watt under förutsättning att det inte blåste allt för mycket.<br />
<br />
Tävlingsmorgonen bjöd på strålande väder, om än lite småkyligt. Vattentemperaturen var uppmätt till 17 grader och vinden var knappt märkbar. Det skulle fortsätta vara alldeles lagom väder under resten av dagen med sol och runt 20 grader varmt. Optimalt både för tävlande och publik alltså. Jag tog en färja över vid 7 på morgonen (inte blodigt tidigt alltså) tillsammans med ett gäng andra triathleter. Kollade det vanliga, mötte Simon, testade vattnet och ställde mig sen i kö. AG-starten var rullande med 3 pers var 5:e sekund. Något som var helt nödvändigt för att få ett vettigt flöde på den knixiga och trånga banan. Jag ställde mig i den bakre delen av sub-33-kön och fick väl vänta kanske 15 minuter efter första AG-starten innan det var dags för mig att hoppa i.<br />
<br />
<b><u>Simning – 34:23 (86:a i AG)</u></b><br />
Vattnet var 17 grader ”varmt”. Eftersom jag kunde simma lite och fått vatten innanför dräkten var det inte någon större chock att komma ner i vattnet. Adrenalinet gör väl sitt till också förvisso. Första delen av banan längst hamnbassängens vänstra del var väldigt lättnavigerad. Tycker att jag kom in i ett ganska bra flyt direkt. Ingen trängsel alls att tala om. Efter två 90-graderssvängar var det dags för vändan in i mitten av bassängen och det var väl egentligen det enda stället där det var lite svårt att få ett bra riktmärke. Jag följde några andra simmare och tror att jag hamnade lite väl långt åt vänster, men inte någon katastrof. Runt bojarna vid ”tungan” var det lite trångt, men det släppte strax efter.<br />
<br />
Efter det var det bara att följa hamnbassängens kant, runda en båt, simma in i en liten ”gränd” och sen gena över till uppgången. Kollade på klockan när jag klev upp och kände mig ändå ganska nöjd med tiden. Överlag en riktigt trevlig simning med bra flyt och inte alls några större problem med navigeringen. Det var väl lite skräp i vattnet i den lilla ”gränden” strax innan uppgången, men utöver det tycker jag att vattnet var fräscht. Inga maneter!<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-I_B_Q7p7tS4/XVUQxiMNakI/AAAAAAAAFn8/Z2qwi7aBIxEOxHkAY_gvGntvt8k7A4hCQCLcBGAs/s1600/106_3rd-2543214-DIGITAL_HIGHRES-3056_012526-29467996.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://1.bp.blogspot.com/-I_B_Q7p7tS4/XVUQxiMNakI/AAAAAAAAFn8/Z2qwi7aBIxEOxHkAY_gvGntvt8k7A4hCQCLcBGAs/s640/106_3rd-2543214-DIGITAL_HIGHRES-3056_012526-29467996.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Smile for the camera...</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-LSCIIPldfUc/XVUFbP9GcdI/AAAAAAAAFm0/9_mfbMYixrsT4JgE-MmIFzDRGp3oGtBrQCLcBGAs/s1600/elsinore%2Bswim.PNG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1120" data-original-width="791" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-LSCIIPldfUc/XVUFbP9GcdI/AAAAAAAAFm0/9_mfbMYixrsT4JgE-MmIFzDRGp3oGtBrQCLcBGAs/s640/elsinore%2Bswim.PNG" width="452" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Simbanan i Helsingör</td></tr>
</tbody></table>
<b><u>T1 – 5:14</u></b><br />
Lång löpning till växlingsområdet. Först över kullersten och in till den första delen av växlingsområdet där våra påsar var. Ingen stöttning av funktionärer utan du ansvarade själv för att plocka och hänga tillbaka påsen. Bråkade lite med min Röka-dräkt som jag tycker är lite i krångligaste laget att få av eftersom den är trång över anklarna. Förmodligen handlar det väl i slutändan bara om sekunder, men det handlar mer om känslan. Sen en till ganska lång löpning (typ 400 m) runt hela området där cyklarna stod för att komma in bakvägen. Löpningen gick på gräs/jord så fötterna blev tyvärr lite smutsiga. Till min stora glädje noterade jag att det var väldigt många cyklar kvar i växlingsområdet.<br />
<br />
<b><u>Cykling – 2:21:53 (31:a i AG)</u></b><br />
Man skulle ju kunna tänka sig att en cykelbana i Danmark är mer eller mindre pannkaksplatt, men faktiskt inte riktigt. Ca 400 höjdmeter hade man hittat och faktiskt en lite längre stigning på nästan ett par km. Men bortsett från den och några andra rullande partier var det riktigt platt. Och snabbt. Vinden var i princip obefintlig och det vara bara att borra ner huvudet och köra. Första milen gick längst kusten på platt väg med fin asfalt. Benen svarade bra direkt och det var inga problem med att ligga på målwatt med runt 40 i snitt. Började min resa upp i fältet.<br />
<br />
Efter en mil var det dags att svänga vänster upp i skogen och in på den delen av banan som var mer eller mindre omöjlig att följa på kartan. Eller i verkligheten för den delen. På vissa delar hade man cyklister i mötande fil och på vissa ställen gemensamma u-svängar fast från två olika håll. Jag hade under den här delen ingen aning om ev. mötande cyklister låg före eller efter mig och om nästa sväng skulle ta mig tillbaka till kustvägen eller inte. Som tur var hade jag i alla fall koll på cykeldatorn hur långt jag hade cyklat.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-eqLwY59NIas/XVUMzcdWPpI/AAAAAAAAFnQ/8X4fdW8MHCMg1KNHN-PygaeGBR_jRWDowCLcBGAs/s1600/2019-06-23%2B09.37.46-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-eqLwY59NIas/XVUMzcdWPpI/AAAAAAAAFnQ/8X4fdW8MHCMg1KNHN-PygaeGBR_jRWDowCLcBGAs/s640/2019-06-23%2B09.37.46-1.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">På väg ut på cyklingen</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-nbpdLwh8uWg/XVUFwcVMrgI/AAAAAAAAFm8/-c6LWuRWsLAiVYdrl7nI7-B2-3R_eWYlgCLcBGAs/s1600/elsinore%2Bbike.PNG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="790" data-original-width="1121" height="450" src="https://1.bp.blogspot.com/-nbpdLwh8uWg/XVUFwcVMrgI/AAAAAAAAFm8/-c6LWuRWsLAiVYdrl7nI7-B2-3R_eWYlgCLcBGAs/s640/elsinore%2Bbike.PNG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det är inte ens lätt att följa cykelbanan på kartan</td></tr>
</tbody></table>
Cyklingen gick huvudsakligen på små böljande vägar i skog eller över öppna fält. Huvudsakligen med fin asfalt och gott om plats. Och det gick fort. Benen var pigga och jag tycker att jag fick ut väldigt mycket för varje tramptag. Energin och vätskan som jag hade med mig på cykeln räckte väl och jag kunde köra igenom varje aid station. På några ställen kändes lite lätt vind men överlag var det vindstilla. Den krångliga bansträckningen till trots var det i alla fall inte någon som helst möjlighet att cykla fel. Efter drygt 4 mil var det dags att cykla ut på kustvägen igen och tillbaka till Helsingör för att ta den andra loopen.<br />
<br />
På vägen tillbaka var vi ca 5 pers som låg på tåg och växeldrog och det gick riktigt fort. Inne i Helsingör var det sen täta åskådarled vid varvningen och bra stämning. Spanade efter familjen men fick inte syn på dem. Andra loopen började med ”klättringen” som jag nämnde tidigare. Killarna som jag innan höll tempo med körde jag nu ifrån och kände mig fortsatt stark även om jag nu fick ta i lite mer. Halvvägs in på andra loopen kom en lite längre sammanhängande slakmota och här började jag känna att jag faktiskt nog var på väg att göra en riktigt bra cykling när jag kunde ligga jämna och höga watt så pass sent under loppet utan att känna mig trött. Såg på klockan att det lutade mot ett snitt på 38 km/h och en tid mot 2:21 vilket väl är min snabbaste 70.3-cykling. Watt-mässigt landade jag in på 238W NP vilket bara är snäppet sämre än min cykling i <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2018/09/ironman-703-world-championships-south.html">Sydafrika</a>.<br />
<br />
Sista biten är det en del körning utför men tyvärr lite svårt att utnyttja det ordentligt eftersom det är en del svängar och en del fartgupp. Kommer in till växlingen med en riktigt bra känsla.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-wVnSXZ3lzGs/XVUROWyCzvI/AAAAAAAAFoE/I_YZOToQyKQvyQbkhwEGcc5c_N2s2sgowCLcBGAs/s1600/131_3rd-2543214-DIGITAL_HIGHRES-3056_047993-29468021.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://1.bp.blogspot.com/-wVnSXZ3lzGs/XVUROWyCzvI/AAAAAAAAFoE/I_YZOToQyKQvyQbkhwEGcc5c_N2s2sgowCLcBGAs/s640/131_3rd-2543214-DIGITAL_HIGHRES-3056_047993-29468021.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Push it!</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1067" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-sj485qs6YwU/XVURObkpXtI/AAAAAAAAFoI/oe-AKFOylIcQCEa1KDS8Mb4XaEblkv3twCLcBGAs/s640/119_3rd-2543214-DIGITAL_HIGHRES-3056_030459-29468009.JPG" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="426" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">På väg in till växling</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-sj485qs6YwU/XVURObkpXtI/AAAAAAAAFoI/oe-AKFOylIcQCEa1KDS8Mb4XaEblkv3twCLcBGAs/s1600/119_3rd-2543214-DIGITAL_HIGHRES-3056_030459-29468009.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><br /></div>
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-sj485qs6YwU/XVURObkpXtI/AAAAAAAAFoI/oe-AKFOylIcQCEa1KDS8Mb4XaEblkv3twCLcBGAs/s1600/119_3rd-2543214-DIGITAL_HIGHRES-3056_030459-29468009.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><br />
<b><u>T2 – 2:06</u></b><br />
Jag har sagt det förut och jag säger det igen; bike catchers is the shit! Alltså någon som tar emot din cykel och placerar tillbaka den på sin plats i växlingsområdet. Du slipper springa med cykel och leta efter din plats och kan istället bara koncentrera dig på att komma ut på löpningen. Jag hade ett bra flyt i bytet och kom i väg bra på pigga ben.<br />
<br />
<b><u>Löpning – 1:30:59 (28:a i AG)</u></b><br />
Direkt efter Run Out stod familjen och hejade. Jag gjorde tummen upp och förberedde mig på en rolig löpning. Direkt därefter kom en vänstersväng upp på en grusgång och banans i princip enda lilla uppförsbacke. Vi skulle alltså springa ett varv runt slottet, komma till målområdet och sen göra ytterligare 3 varv bestående av en vända inne i stadskärnan följt av en vända runt slottet. Delen runt slottet var huvudsakligen grusväg medan delen i stan var asfalt och gatsten. Inte många höjdmeter men ganska många svängar.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-SKBNPG30kiM/XVUND_gUkXI/AAAAAAAAFnY/NoV1C6WfCqAM9aldT9tY0XcTHMCVT99kgCLcBGAs/s1600/2019-06-23%2B12.02.23-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-SKBNPG30kiM/XVUND_gUkXI/AAAAAAAAFnY/NoV1C6WfCqAM9aldT9tY0XcTHMCVT99kgCLcBGAs/s640/2019-06-23%2B12.02.23-1.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ut på första varvet - tummen upp!</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-OloWS0soGKM/XVUNeOztjDI/AAAAAAAAFng/y7SlOVR-YSohCk81RCU9oiSpnWqpX7gZQCLcBGAs/s1600/2019-06-23%2B12.38.09.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-OloWS0soGKM/XVUNeOztjDI/AAAAAAAAFng/y7SlOVR-YSohCk81RCU9oiSpnWqpX7gZQCLcBGAs/s640/2019-06-23%2B12.38.09.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fokus</td></tr>
</tbody></table>
Målet och planen var som vanligt att köra under 1:30. Benen känns pigga och första varvet runt slottet går i klar överfart. Delen inne i stan är trevlig men lite mentalt påfrestande att springa gata upp och gata ner. Lite svårt att hålla reda på var på varvet du befinner dig. Jag springer om många och vid några tillfällen springer man dessutom med ett mötande spår och det är klart att man blir sporrad av att se trötta ben och tomma blickar på andra. Jag har lite koll på klockan och kan konstatera att det ser ut att kunna bli en bra dag. Första hela varvet går sedan med ett snitt på 4:16 min/km och min hejarklack verkar nöjda med mig när jag passerar.<br />
<br />
Min vana trogen dricker eller äter jag inget under första varvet. Tanken är liksom att ha tillräckligt med energi i kroppen efter cyklingen för att i alla fall kunna springa första timmen på löpningen. Under andra varvet börjar verkligheten komma i kapp mig. Jag börjar bli trött och det börjar bli varmt. På slutet av varvet vid vätskestationen ute på piren väljer jag faktiskt att gå några meter. Dels för att få i mig lite cola och Red Bull ordentligt men också för att jag är rejält trött. Sporrar mig själv med det vanligt mentala pep talket om att det nu bara är ett varv kvar och att jag ska hålla ihop det här. Under andra varvet sjunker snittet till 4:29 min/km. Har nu också börjar hälla vatten över mig i vätskestationerna för att kyla ner mig.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-41vgJ9KGeYI/XVUSN5rg7OI/AAAAAAAAFoY/gXOfn-agxiUuP9sZ4ze4wDl8fILqvvUxwCLcBGAs/s1600/116_3rd-2543214-DIGITAL_HIGHRES-3056_027646-29468006.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1067" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-41vgJ9KGeYI/XVUSN5rg7OI/AAAAAAAAFoY/gXOfn-agxiUuP9sZ4ze4wDl8fILqvvUxwCLcBGAs/s640/116_3rd-2543214-DIGITAL_HIGHRES-3056_027646-29468006.JPG" width="426" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Nummer 170 lider mer än vad jag gör - viktigt!</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-zS_pVp5d6rw/XVUSN27Cy-I/AAAAAAAAFoc/qHQG1I8EH0s8DWU-oeWr13HgfAoEKYVCACLcBGAs/s1600/142_3rd-2543214-DIGITAL_HIGHRES-3056_094730-29468032.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1067" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-zS_pVp5d6rw/XVUSN27Cy-I/AAAAAAAAFoc/qHQG1I8EH0s8DWU-oeWr13HgfAoEKYVCACLcBGAs/s640/142_3rd-2543214-DIGITAL_HIGHRES-3056_094730-29468032.JPG" width="426" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Målgång</td></tr>
</tbody></table>
Jag lyckas dock hålla ihop det väl under sista varvet. Det är nu väldigt många löpare ute på banan och det är trångt i kurvor och på smalare ställen. Jag blir omsprungen av någon löpare som dock förmodligen ligger något varv efter mig. Sista gången jag tar backen innan varvet runt slottet känns den som en hel jäkla vägg. Men det är nära och trots att allt känns som sirap går det i 4:30-tempo på slutet. Når inte riktigt hela vägen fram med min sub-1:30-löpning men är ändå väldigt nöjd med ett 4:24-tempo i snitt (och 265W). I Sydafrika gick det med 4:23 i snitt men med ca 20W mer så det här var onekligen en mer ekonomisk löpning.<br />
<br />
<b><u>Totalt – 4:34:35 – 28:a av 341 i M45-49 , 229:a av herrar och 247:a av 2591 totalt</u></b><br />
Riktigt nöjd! Med tiden i alla fall. Placeringen hade jag inte någon större koll på just då. Förra året på <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2018/07/orebro-triathlon-sa-har-lite-i.html">Örebro Triathlon</a> var jag väl någon minut snabbare, men då var det ju på en ganska rejält kort bana. Elsinore var nog endast några 100 meter kort på löpningen. Att det dessutom var med känslan att det finns ytterligare lite att ge gör väl inte det hela sämre; simningen borde absolut kunna kapas med några minuter och löpningen likaså. Jag ska under 1:30 någon gång. Och med en inte allt för lång transition-löpningen borde det ju i så fall inte vara någon omöjlighet att komma under 4:30 på en halva. Tror det får bli det långsiktiga målet. Under 4:30 innan 50.<br />
<br />
<b><u>Post-race</u></b><br />
28:e plats visade sig inte räcka. I övriga klasser rullade det ganska friskt, men i kapitalstarka 45-49 var det inte många som tvekade. Sista platsen av de 12 som tilldelades min AG gick till han som kom på 17:e plats (med 4:26). Har lite dåligt samvete över att familjen fick sitta med på en alldeles för lång prisutdelning för att sen gå därifrån tomhänta och åka hem till Stockholm mitt i natten. Helgen efter gick <a href="https://www.ironman.com/triathlon/events/emea/ironman-70.3/haugesund.aspx#axzz5weNj9Kxg">IM 70.3 Haugesund</a>. Hade jag gjort samma race där som i Elsinore hade jag kvalat. Sånt är livet. För övrigt krävdes det 4:02 för att vinna M45-49…<br />
<br />
Det finns en ganska stor risk att vi återvänder till Elsinore. Dels eftersom det var en väldigt trevlig och välorganiserad tävling som dessutom Anna blev sugen på att köra och dels eftersom den ligger bra till tidsmässigt inför <a href="https://www.ironman.com/triathlon/events/americas/ironman/lake-placid.aspx#/axzz5weNj9Kxg">IM Lake Placid</a> nästa år som jag tydligen råkat anmäla mig till.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-zedUFwv7MBI/XVUSsJsurjI/AAAAAAAAFoo/ub62ohFheHI4of48aLRJ7LhAP9G37y8jgCLcBGAs/s1600/141_3rd-2543214-DIGITAL_HIGHRES-3056_089372-29468031.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1068" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-zedUFwv7MBI/XVUSsJsurjI/AAAAAAAAFoo/ub62ohFheHI4of48aLRJ7LhAP9G37y8jgCLcBGAs/s640/141_3rd-2543214-DIGITAL_HIGHRES-3056_089372-29468031.JPG" width="426" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ser ju onekligen ganska nöjd ut</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-vRd4jqZSnE4/XVUOQvLMuPI/AAAAAAAAFno/y2DXYIficlo-OdR0e-Mu_c1qSSGBdiwZgCLcBGAs/s1600/2019-06-23%2B13.40.11.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-vRd4jqZSnE4/XVUOQvLMuPI/AAAAAAAAFno/y2DXYIficlo-OdR0e-Mu_c1qSSGBdiwZgCLcBGAs/s640/2019-06-23%2B13.40.11.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Tre generationer</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-6iBsSCCHf9c/XVUOWW-NqZI/AAAAAAAAFns/nNLYQK4ND1ALS4gKvmiaF-qWaIBVcyNGACLcBGAs/s640/2019-06-23%2B14.17.46.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" width="480" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Inte två generationer - men iaf jag och Simon</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-6iBsSCCHf9c/XVUOWW-NqZI/AAAAAAAAFns/nNLYQK4ND1ALS4gKvmiaF-qWaIBVcyNGACLcBGAs/s1600/2019-06-23%2B14.17.46.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a></div>
Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-47612423315133400.post-67881761499562466572019-07-09T11:35:00.001+01:002019-07-09T11:35:31.501+01:00Svenska cupen - Uppsala och Linköping Triathlon [RR]I höstas var det typ billigt att anmäla sig till <a href="https://www.svenskatriathloncupen.se/">Svenska cupen</a> i triathlon (tyvärr endast 3 deltävlingar i år). Eftersom Valencia tidigare sagt att hon vill köra bestämde vi oss att göra en familjegrej av det hela och vi anmälde hela familjen till tävlingarna i <a href="https://www.uppsala-triathlon.se/">Uppsala</a> och <a href="https://www.linkopingtriathlon.se/">Linköping</a>. Lite out of the comfort zone för mig då jag liksom inte kört något kortare än 70.3 sen jag körde cupen 2015. Det är ju liksom inte så att man tränar blixtsnabba sprint-växlingar varje dag. Senast jag körde någon mjölksyrabaserad tävling var väl typ <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2018/06/race-season-2018-is-on-helsingborg.html">duathlon-SM</a> för ett drygt år sedan. Sen har det mest handlat om kramp och muskelutmattning. Uppsala var SM/RM på olympisk distans och Linköping dito på sprintdistansen. Vidare så genomförs ett AG-kval till EM i sprint som går i Malmö nästa år. Eftersom Sverige är värdland har vi 25 startplatser i varje åldersklass så placerar du dig hyfsat i de 3 deltävlingarna ska det inte vara några större problem att få en plats. Nu har jag liksom inte något i ett EM på sprintdistans att hämta men oavsett kan det ju alltid vara kul att vara med.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-chhv3utF3vs/XSRruRQgxSI/AAAAAAAAFlE/fSVUTahlRvw9LkBE95w7-axK-w8H3R1xACLcBGAs/s1600/2019-06-09%2B12.59.16.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="960" height="480" src="https://1.bp.blogspot.com/-chhv3utF3vs/XSRruRQgxSI/AAAAAAAAFlE/fSVUTahlRvw9LkBE95w7-axK-w8H3R1xACLcBGAs/s640/2019-06-09%2B12.59.16.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">TT-grabbarna samlade i Uppsala. Philip tackade för senaste i Borås och gav mig storstryk.</td></tr>
</tbody></table>
<b><u>Uppsala</u></b><br />
Familjegrejen började ju så där i <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/06/boras-triathlon-2019-rr.html">Borås</a> (som jag fick åka ensam till) och fortsatta inte så mycket bättre i Uppsala. Anna hade en date med ett kryssningsfartyg och flyttade sin plats till Malmö istället. Valencia var taggad, men pga. sjukdomar och skador mer eller mindre otränad. Jag åkte tidigt på söndagsmorgonen och lät Valencia vara hemma (hon åkte pendel senare) och sova ut eftersom min start gick redan kl 8 på morgon. Vädret var fint okej, lite växlande molnighet med en temperatur på strax under 20 grader. Vattnet i Fyrisån var uppmätt till hela 19 grader.<br />
<br />
Jag träffade upp folk, pratade med personer som jag tävlade mot i cupen för 4 år sedan. Alltid trevlig och socialt i triathlon. Sen var det dags för start. Senast jag körde RM på olympisk distans var i <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2015/07/vasteras-triathlon-smrm-olympisk.html">Västerås</a> och fick då till en 14:e plats i 40-44. Starten gick från brygga, men i vattnet. Det var väl tänkt att alla skulle hålla i bryggan men det var inte riktigt möjligt.<br />
<br />
Simningen gick väl sådär. Det är ju inte direkt svårt att navigera i Fyrisån men det kändes ändå som om jag sicksackade lite. Jag hittade aldrig några bra fötter att ligga på och kom ganska snabbt in i den här alldeles för bekväma lunken. Fattar inte riktigt varför jag inte kan ta i. Annars inga närkontakter eller speciella händelser under simningen. Fram och tillbaka i en Fyriså utan någon ström att tala om. 28:12 är knappt godkänt och jag borde absolut simma snabbare med tanke på hur jag simmar i pool.<br />
<br />
Får sedan till en okej växling och ger mig ut på cyklingen. Min cykelstart är dock ganska usel. På något sätt får jag inte i fötterna i skorna på ett bra sätt. Starten sker i uppförsbacken och på kullersten. När det blir lite platt försöker jag sätta i fötterna men det bara strular. Känns som om jag till slut nästan är stillastående innan det löser sig. Sen börjar svängfesten.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-31rsVSTvZnM/XSRr-_1HwtI/AAAAAAAAFlI/yjVW9Sv6yqkMEFI-rKXBWRreBqdEtNaBQCLcBGAs/s1600/2019-06-11%2B10.11.29.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="817" data-original-width="1009" height="518" src="https://1.bp.blogspot.com/-31rsVSTvZnM/XSRr-_1HwtI/AAAAAAAAFlI/yjVW9Sv6yqkMEFI-rKXBWRreBqdEtNaBQCLcBGAs/s640/2019-06-11%2B10.11.29.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det sedvanliga lidandet under cyklingen</td></tr>
</tbody></table>
Jag hade givetvis kollat banskissen innan tävlingen och konstaterat att det är en del svängar. Dock hade man lagt till en extra liten tarm med en 180-graderssväng nedanför Slottet och dessutom var många av 90-graderssvängarna betydligt smalare (och därmed långsammare) än vad jag räknat med. Utöver svängar så innehöll banan en mindre backe samt ett avsnitt i domkyrkan som gick ganska kraftigt nedför på kullersten. Ett sånt där parti som blir rejält halt om det regnar, vilket det som tur var inte gjorde för oss. Seniorerna och juniorerna däremot…<br />
<br />
Det blåste en hel del också vilket gjorde det hela till en ganska jobbig och långsam cykling. Bortsett från min usla start skötte jag väl mig hyfsat under cyklingen i alla fall. Mötte mina klubbkompisar på ungefär samma ställen längst banan vilket jag tolkar som att vi höll ungefär samma fart. Det slutar i alla fall med drygt 34 km/h i snitt och 241W NP… Vilket är snäppet ifrån underkänt, men som också speglar att det var en ganska jobbig bana. Jag har den 39:e bästa tiden av 105 masters vilket är lite i underkant av den kapaciteten som jag brukar ha.<br />
<br />
Växlingen var sedan däremot helt okej. Med tanke på mina skavsår (på översidan av tårna) som jag ådrog mig i Borås hade jag valt att sätta på mig strumpor i T2 vilket kändes skönt när jag drog på mig löparskorna. Första delen av löparvarvet (4x2.5 km) gick uppför och på kullersten. Hade en rygg som drog ifrån mig direkt och sen ytterligare en under 3:e varvet. Men bortsett från det höll jag farten jämn och fin och passerade ett antal människor. Som vanligt vet man ju dock inte om det handlar om passeringar eller inte eftersom jag inte vet vilket varv de är på. Eller vilken AG de tillhör för den delen. Ur en tävlandes synvinkel hade det var betydligt bättre om nummerlapparna hade suttit på baksidan istället för fram. Det diffar endast ett par sekunder mellan första och sista varvet och till slut landar jag in på 39:43 på den ca 400m korta banan. Vilket är klart godkänt.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-iB2iGLOn_YY/XSRsKwqNvQI/AAAAAAAAFlQ/cNhm6qUZp4Ud5R5f68E328YctE4Sm44qgCLcBGAs/s1600/2019-06-11%2B10.13.34.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="876" data-original-width="1074" height="522" src="https://1.bp.blogspot.com/-iB2iGLOn_YY/XSRsKwqNvQI/AAAAAAAAFlQ/cNhm6qUZp4Ud5R5f68E328YctE4Sm44qgCLcBGAs/s640/2019-06-11%2B10.13.34.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Glöm aldrig att stänga av din Garmin</td></tr>
</tbody></table>
Kommer till slut in på en 14:e plats i 45-49 – alltså exakt samma som 2015. Slutar 41:a totalt av 105 i RM. Godkänt, men inte mycket mer. Å andra sidan är det ju inte direkt fart och olympisk sistans som jag satsar på. Sluttiden på 2:16 är väl ett PB på distansen, dock med 2 km kort cykling och 400 m kort löpning. Överlag en trevlig tävling och kul att köra en annan distans för en gångs skull.<br />
<br />
Valencia skulle debutera i 14-15-årsklassen (cuptävling) men hade en riktigt tuff dag. Enorma mängder kudos till hennes pannben dock. Att köra klart efter den starten som hon hade tycker jag är enormt grymt.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-od3bd_Gxnyg/XSRsaR6KeYI/AAAAAAAAFlY/FFSVzmUCngUDyuJbBUkl8tPBmXEovWsWgCLcBGAs/s1600/2019-06-09%2B15.36.17.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-od3bd_Gxnyg/XSRsaR6KeYI/AAAAAAAAFlY/FFSVzmUCngUDyuJbBUkl8tPBmXEovWsWgCLcBGAs/s640/2019-06-09%2B15.36.17.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Dotter in action. Körde klart trots en katastrofal start med sjukvårdare och allt.</td></tr>
</tbody></table>
<b><u>Linköping</u></b><br />
Om nu Uppsala på olympisk distans var att kliva ut komfortzonen så var väl Linköping det dubbla – dubbelt så kort och typ dubbelt så jobbigt. Det var i alla fall minst dubbel så många svängar på cyklingen (på halva distansen). Tror jag fick ihop det till 8 st 180-graders- och 32 st 90-graderssvängar. Väldigt många igångdrag blev det. Hade funderat lite på linjehoj innan, men till slut föll valet på tempohojen; dock med Zipp 404 istället för disc och 90mm fram. Mest för att göra cyklen lite lättare. Skulle tro att den längsta sammanhängande sträckan utan någon sväng var ca 800 m. Dessutom staket och cykelvägstrångt på en hel del ställen. Klart utmanande alltså.<br />
<br />
Eftersom Anna både var sjuk och dessutom drabbades av ett dödsfall i familjen (farfar) dagen innan valde hon att inte följa med. Valencia följde med men tävlade inte eftersom även hon var sjuk. Kvällen innan promenerade jag och V runt tävlingsområdet och konstaterade att det var väldigt mycket näckrosor i Stångån där vi skulle simma. Dock fick vi senare reda på att simbanan lagts om med anledning av detta. Masters startade vid 9:45 på söndagsmorgonen (ca en timme efter olympisk motion) vilket gjorde att det var full fart på tävlingsbanan redan från början.<br />
<br />
Vattnet i Stångån var uppmätt till 19 grader så temperaturen var det inga problem med. Kan inte påstå att jag tyckte att det kändes särskilt ofräscht heller. Min simning däremot… Starten var lite rörig eftersom långt ifrån alla fick plats att hålla i den alldeles för korta startlinan (120 startande).<br />
<br />
Sen är det som vanligt med den där jä**a simningen. Jag simmar i samma hastighet som alltid, oavsett om det rör sig om sprint, olympisk, halv eller hel IM. Tycker att jag försöker att ta i, men inte går det snabbare för det. Klart frustrerande. Tempot är väl runt 1:45 och jag hamnar någonstans i mitten. Det borde kunna gå snabbare!<br />
<br />
Löpning på gräs upp till växlingen med pulsen på absolut max. Får av mig våtdräkten på ett bra sätt och gör för en gångs skull en bra växling. I växlingsområdet i alla fall. Strular lite med skorna på cykeln, men inte alls lika mycket som i Uppsala. Sen som sagt var svängfest deluxe. Det är dessutom ganska trångt på banan eftersom både Masters sprint och Olympisk motions är ute samtidigt. Och av de av sistnämnda är det de långsamma som är kvar på banan. Klarar av det hela utan incidenter dock. Tyvärr också utan att jag får något flyt i cyklingen. Får till 246W NP i cyklingen och jag borde absolut kunna trycka mer på drygt 30 minuter. Vet faktiskt inte riktigt varför jag inte får till det bättre.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-g0w8e-3iC94/XSRsw_AE0HI/AAAAAAAAFlk/OJs-acN9uvg_-O2BrogCoBGcyYmY_MWTQCLcBGAs/s1600/2019-06-16%2B10.32.59.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="900" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-g0w8e-3iC94/XSRsw_AE0HI/AAAAAAAAFlk/OJs-acN9uvg_-O2BrogCoBGcyYmY_MWTQCLcBGAs/s640/2019-06-16%2B10.32.59.jpg" width="360" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Växlingsaction</td></tr>
</tbody></table>
Andra växlingen är helt okej även den trots att jag nog slösar några sekunder på att få på mig strumpor. Löpningen gick sedan på en två-varvsbana som var i princip helt platt bortsett från en bro över Stångån och en kort backe upp mot växlingsområdet. Eftersom det även här är en hel del folk på banan är det väldigt svårt att få något grepp om hur man ligger till. En stor del av varvet var dock delat och där kan man ju i alla fall notera hur man ligger till jämfört med de man känner igen. Noterade att de vanliga kanonerna öste på i vanlig ordning. Tror att jag plockade några placeringar på löpningen och sprang hyfsat jämt och bra. 20:40 på en mer eller mindre exakt 5k-sträcka är väl okej för att vara jag. Hade nog inte så mycket mer att ge i fart än så.<br />
<br />
Klockan stannar på 1:10:38 och jag slutar på en 13:e plats i 45-49 och 40:e plats totalt. Alltså något sämre än RM i Uppsala 2015 placeringsmässigt där jag slutade på 9:e plats. Tiden är inte heller något speciellt (har varit några minuter snabbare), men det ska ju samtidigt beaktas att det inte var någon snabb cykelbana och att alla momenten var relativt korrekt uppmätta. Typ 12:a i cuptotalen efter 2 tävlingar och ganska många som inte är anmälda till Malmö borde väl betyda att det ska gå vägen att få den där kvalplatsen i alla fall. Någon <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2015/08/marathonsimning-och-cupavslutning-i.html">andraplats</a> i totalen lär jag dock inte försvara.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-zl6wpbPw1g8/XSRtxn8z5zI/AAAAAAAAFls/ODt9A7MvZJUuTCkALovTIKzjtOdrXGAcwCLcBGAs/s1600/dsc03715_orig.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="1000" height="512" src="https://1.bp.blogspot.com/-zl6wpbPw1g8/XSRtxn8z5zI/AAAAAAAAFls/ODt9A7MvZJUuTCkALovTIKzjtOdrXGAcwCLcBGAs/s640/dsc03715_orig.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ännu en målgång</td></tr>
</tbody></table>
Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-47612423315133400.post-91731204804557440402019-06-24T23:49:00.003+01:002019-06-24T23:49:28.161+01:00Borås Triathlon 2019 [RR]<i>Tja, de här regelbundna inläggen som jag snackade om tidigare verkar det bli si och så med. Men rapporterna från mina tävlingar ska jag försöka med i alla fall. Vet trots allt att det är en del som har lite nöje av att läsa dem.</i><br />
<br />
Det som var tänkt som en familjehelg i Borås utmynnade i slutänden med att jag fick åka ner själv då både Anna och Valencia blivit sjuka. Och <a href="http://borasswimrun.se/">swimrun-sprinten på söndagen</a> blev det tyvärr inget med då jag inte lyckades hitta någon stand-in till Valencia med så kort varsel. Den stora oron inför tävlingen var som vanligt vädret. Temperaturen i Öresjö hade inte imponerat och väderprognosen hade länge lovat strax över tvåsiffrigt i lufttemperatur och en del regn på det. Tyvärr stämde prognosen på pricken för en gångs skull och vattentemperaturen ska vi inte prata om. Speakern och Colting orerade lite om frånlandsvindar, att temperaturen i andra sidan sjön minsann var nästan 18 grader men att det här i alla fall var 14 grader, etc. Problemet var nu bara temperaturen omöjligen kan ha varit 14 grader (såvida inte någon stod och kissade precis bredvid termometern) och enligt <a href="https://www.svensktriathlon.org/globalassets/svenska-triathlonforbundet/dokument/reglemente/tavlingsregler-2019.pdf">reglementet</a> ska man även ta hänsyn till lufttemperaturen (som var 11-12 grader på morgonen). Så simningen skulle egentligen ha varit inställd. Punkt. Sen råder det lite delade meningar om huruvida detta var en tävling sanktionerad av <a href="https://www.svensktriathlon.org/">Svenska Triathlonförbundet</a> eller inte. Tävlingen finns med på förbundets hemsida och det var krav på licens i tävlingsklass (och licenskravet är ju huvudsakligen för att försäkringar ska gälla). Men… det fanns inga domare på plats och inte någon representant från förbundet alls vad jag (och andra) kunde se. Och som sagt var, om reglementet följdes till punkt och pricka skulle det inte varit någon simning.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-BcZpG4Hv5bU/XRFSHpTPEkI/AAAAAAAAFkE/oxXfzx4ngE8s2D_i06Vb0dd5g9KMCkACwCLcBGAs/s1600/61770814_10156876375465950_2577497384288256000_o.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://1.bp.blogspot.com/-BcZpG4Hv5bU/XRFSHpTPEkI/AAAAAAAAFkE/oxXfzx4ngE8s2D_i06Vb0dd5g9KMCkACwCLcBGAs/s640/61770814_10156876375465950_2577497384288256000_o.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Glad innan i alla fall</td></tr>
</tbody></table>
Men nu är väl Jonas inte den som ställer in en simning annat än om det skulle finnas isflak på banan. Och visst, att simma i 11-12-gradigt vatten är inte alls speciellt roligt, men det går ju. Jag är lite kluven. Simningen är inte min starkaste gren, men å andra sidan är det ju faktiskt ett delmoment i triathlon. Och med tanke på att simningen ställts in eller förkortats i mina senaste två fulldistanser och då är del liksom inte på riktigt ändå. Så simningen ska väl vara med egentligen. Och ska man nu simma i riktigt kallt vatten är det väl under sådana förhållanden som rådde i Borås; inga vågor och relativt nära till land hela vägen. Jag såg i alla fall till att doppa mig och få in lite vatten i dräkten precis innan start. Sen bar det av. Strax under 300 startande sprang tveksamt ner i vattnet till ljudet av Coltings megafon.<br />
<br />
<b><u>SIMNING - 34:41 (plats 79 av 111)</u></b><br />
Alltså, varför ska det vara så jäkla komplicerat det här med simning? Först var jag lite nöjd med att tiden var bättre än förra gången jag var i Borås, sen var jag missnöjd över att inse att folk som simmar betydligt snabbare än i poolen (typ 20s/100m) var före mig upp ur vattnet, sen lugnade jag mig lite igen när jag såg att andra klubbkompisar som jag simmar jämt med också kom upp samtidigt som jag. För att sen bli missnöjd med att 79 av 111 inte är speciellt bra och att jag aldrig kan få vara nöjd med en simning.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-zNiqfn2WZlU/XRFSTo57KKI/AAAAAAAAFkI/XzKYOnG1FecH7PHxoanK-1sFdd66ezE2ACLcBGAs/s1600/61552558_10156876377110950_6924663500895682560_o.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://1.bp.blogspot.com/-zNiqfn2WZlU/XRFSTo57KKI/AAAAAAAAFkI/XzKYOnG1FecH7PHxoanK-1sFdd66ezE2ACLcBGAs/s640/61552558_10156876377110950_6924663500895682560_o.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Jag och Peter gör alltid så roliga saker ihop!</td></tr>
</tbody></table>
I Borås var det en sådan där dag när jag instinktivt var missnöjd redan på väg upp ur vattnet. Inte för att jag visst hur det hade gått. Men känslan var liksom som om jag hade simmat i sirap, som om att jag hade sicksackat mig fram mot bojarna och som om att det aldrig kändes snabbt under något varv. Det var kallt och under mina första 300-400 m kämpade jag för att inte komma in i någon hyperventilering pga. kylan. Det har ju hänt förut. 14 grader (som det t.ex. var i <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/05/cannes-international-triathlon-2019-rr.html">Cannes</a>) är ändå helt hanterbart, men varje grad därunder gör det faktiskt ganska jäkligt. 11-12 grader är mitt (heta) tips. Bålen klarade av det mesta, men de delar som led var fötter och framför allt händer. När jag sprang upp för att ge mig ut på andra simvarvet kände jag knappt mina fötter. Och det blev väl inte direkt bättre under andra varvet. Överlag dock en ganska lugn simning med få närkontakter men med vad som kändes som en tveksam navigering. Glad när det var över.<br />
<br />
Ett litet orosmoment under simningen var dock att min mage var rörig. Den mullrade och jag ville nog egentligen släppa lite väder men vågade inte riktigt. Tänkte inte mer på det.<br />
<br />
<b><u>T1 – 7:03 (plats 86 av 111)</u></b><br />
Tja, vad säger man. Långsammare än så där gick det väl knappast att vara. Och tiden beror inte på att det var långt att springa. Hade bestämt mig innan för att ta på mig Fusion-jackan, ett par strumpor och handskar. Men först var jag tvungen att få av mig våtdräkten och det var inte det lättaste. Huvudsakligen pga. att jag hade lätta krampkänningar i många muskler och pga. att mina händer inte fungerade ordentligt. Till slut var jag tvungen att sätta mig ner för att kunna trä av mig det sista benet på dräkten. Det blev väl inte direkt bättre av att det kändes som om alla andra i växlingsområdet var snabbare än jag. Sen gav jag mig på Fusion-jackan. Den är tight och lätt att få på sig när man är helt torr. Som blöt och med icke fungerande händer blev de väldigt svårt. Och att dra upp dragkedjan var initialt helt omöjligt. Jag försökte några gånger innan jag gav upp. Satte istället på hjälm och nummerlapp och lyckades på något märkligt sätt att faktiskt få till dragkedjan efter det. Strumporna var utrullade men jag vågade mig inte på att försöka sätta på dem utan bestämde mig för att ta dem i T2 istället. Började fippla lite med handskarna men insåg snabbt att det var lönlöst och stoppade in dem innanför jackan istället i någon vag förhoppning om att kanske ta på dem senare. Vid det här laget kändes det som om växlingsområdet var tomt och jag var sist av alla i hela världen. Sprang inte ut med ett leende på läpparna.<br />
<br />
Skrev nog i sociala medier att T1 hade tagit nästa 10 minuter, och det bror på att jag inte tryckte på LAP förrän det att jag hoppade på cykeln (lång löpning från BIKE OUT innan mount line) medan tiden växlingen egentligen mättes från det att man lämnade växlingsområdet. Ironiskt nog beskriver jag min växling förra gången jag var i Borås som en ”total katastrof”. Den gick på 2:18…<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-AHm0e_-O640/XRFSexlq1yI/AAAAAAAAFkQ/icuzZ5JHcYMOCqe75Zy2-FAaQ0kGBqjRQCLcBGAs/s1600/61797521_10156876377985950_5820774506876108800_o.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="426" src="https://1.bp.blogspot.com/-AHm0e_-O640/XRFSexlq1yI/AAAAAAAAFkQ/icuzZ5JHcYMOCqe75Zy2-FAaQ0kGBqjRQCLcBGAs/s640/61797521_10156876377985950_5820774506876108800_o.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Oj vad glad och lycklig jag är efter den fantastiska växlingen.</td></tr>
</tbody></table>
<b><u>CYKLING – 2:50:08 (plats 43 av 111)</u></b><br />
När jag äntligen var på väg ut på cykling kände jag mig faktiskt ganska omotiverad. Benen svarade inte ordentligt och det kändes inte kul. Hoppades på att det skulle bli bättre när jag fick upp värmen lite och kom igång bättre. Första backen gick väl ändå hyfsat och jag kunde ligga på i ett hyfsat flyt och fick dessutom upp värmen. Sen kom jag på hur illa jag tycker om banan egentligen. Eller kanske rättare sagt hur pass jobbig den är. Den är liksom kontinuerligt upp eller ner och väldigt svårt att få ett flyt i. Egentligen finns det vara ett parti om typ 6-7 km där det går att lägga ner huvudet och borra jämna watt.<br />
<br />
Jag kände igen mig i alla fall och trampade på utan någon egentlig geist. Tänkte mig att jag i alla fall borde komma ikapp någon från klubben i alla fall, men icke. Typ 5 km innan vändningen kom helt plötsligt Peter och cyklar om mig. Fattar ingenting eftersom han är en betydligt bättre simmare än jag. Han verkar pigg och drar iväg, medan jag fortsätter i mitt tempo. Strax efter vändningen kommer jag ikapp igenom och drar ifrån. Innan vändningen har jag även sett (i motsatt riktning alltså) Natalie, Kristian och Adam T. Men det borde ju liksom vara fler. Strax efter det att jag passerat Peter kommer även ikapp Robban. Växlar några ord och drar sedan iväg. Noterar nu att jag faktiskt kommer ikapp och drar om ganska många cyklister som faktiskt försöker gå med men som inte klarar av det. Får nog lite extra styrka av att jag känner mig stark och kommer in en bra period.<br />
<br />
Sen händer det som alltid händer när jag tävlar i kallt väder. Jag blir jättekissnödig. Tänker mig först att det kanske går att hålla sig men inser ganska snabbt att det inte kommer att hålla. Har dock bara 2 flaskor med mig och ingen med vatten så jag får vänta. Vid 77 km kommer dock en vätskestation och jag kan få tag på en flaska vatten; känns alltid bättre att kunna skölja av sig lite efteråt. Det duggade förvisso lite, men inte så mycket att man blev blöt. Löste problemet i kommande nedförsbacken och var sen tvungen att stoppa flaskan innanför tröjan eftersom jag hade fullt i flaskställen. Jag tryckte på sista biten nedför mot växlingen.<br />
<br />
<b><u>T2 – 1:42 (plats 40 av 111)</u></b><br />
Snäppet bättre växling. Valde att springa med cykelskorna på eftersom det var en ganska lång löpning på grus för att komma till växlingsområdet. Väl där funderar jag på det här med strumporna, tills det att jag inser att de är blöta och bestämmer mig för att pröva att springa utan (i mina nya On Cloudflash som jag aldrig testat att springa utan strumpor i… dumt val). Beger mig ut på löpningen med ett par ben som trots allt känns hyfsat pigga.<br />
<br />
<b><u>LÖPNING – 1:34:34 (plats 35 av 111)</u></b><br />
Ungefär 300 meter in på löpningen påminde magen mig om att den existerade. Typ akut. Allt det där som uppenbarligen tagit det lite lugnt när jag låg i tempoställning var nu fullt aktivt. Jag bet ihop (knep ihop?) fram till den första vätskekontrollen som kom efter ca 2 km. Skrek efter en toalett men fick till svar att det inte fanns någon. Efter det började jag febrilt leta efter öppningar i skogen men hittade inte någon direkt. Efter ca 4 km irrade jag i ren desperation in på campingen för att försöka hitta en toalett. Utan lycka. Hittade dock en buske som verkade lovande och förberedda mig för att äntligen få… men insåg tyvärr att det liksom var ganska mitt på campingen och att det fanns folk i närheten. Så bara att dra upp dragkedjan och ta sig vidare.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/--PcxLqXRMPw/XRFSzRYb_RI/AAAAAAAAFkY/sTZ3i8VcSbwiPEx88_RRYvNi8zCOSjYqACLcBGAs/s1600/2019-06-03%2B15.10.22.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="642" data-original-width="960" height="428" src="https://1.bp.blogspot.com/--PcxLqXRMPw/XRFSzRYb_RI/AAAAAAAAFkY/sTZ3i8VcSbwiPEx88_RRYvNi8zCOSjYqACLcBGAs/s640/2019-06-03%2B15.10.22.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fortsätt smila inför kameran du, jag tänker i alla fall springa.</td></tr>
</tbody></table>
Vid nästa vätskekontroll fanns det inte heller någon toalett och en av de stackars volontärerna som jag frågade (ganska högljutt) förslog lite försynt ”skogen?”. Som tur var kom jag strax in på stigpartiet på banan och jag kunde hyfsat snart hitta ett ställe att lösa mina problem på. När jag sitter där och tycker att livet är skit (bokstavligt talat) så ser jag dessutom Peter springa förbi. Skulle tro att jag rent stoppmässigt tappade 3-4 minuter med de två avstickarna. Men på något sätt lyckades jag ändå springa 5 km i 4:15-tempo med akut nödighet. Inte helt illa ändå.<br />
<br />
Några kg lättare kan jag sen ta upp jakten igen. Den enda TT:aren jag sett ute på löparbanan är dock Peter som passerade mig när jag var ute i skogen. Tänker att han sin vana trogen förmodligen har gått ut för hårt och att jag ska kunna passera honom på sista varvet. Jag kommer in i en lunk och kan mata på i ett bra och jämt tempo. Passerar personer som jag redan passerat 2 gånger tidigare och som nog undrade vad jag höll på med. När jag kommer in för andra varvningen ser jag Peter stå framåtböjd precis vid växlingsområdet. ”What?” ropar jag. ”Kramp” ropar Peter. Sen såg jag inte honom något mer. Under sista varvet tappar jag några sekunder men håller ihop hyfsat med jämna varv (33:28 på skitvarvet, 30:20 samt 30:46).<br />
<br />
Den enda missen med löparbanan i Borås är att det i princip inte finns någonstans där du har möjlighet att se dina konkurrenter. Alltså inget ställe med mötande löpare. Jag misströstade lite under sista varvet när jag inte såg en enda rygg på någon TT:are. Det fanns liksom några som jag ändå räknade med att jag borde slå. Sprang till slut hyfsat nöjd in under målportalen och kramades lite med Colting.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-cKlvgaydGVk/XRFTD6Ic93I/AAAAAAAAFkg/rLWu1TSbCYkmmjR-qGt75Vp0JTXgCHUTwCLcBGAs/s1600/2019-06-03%2B15.12.04.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="960" height="426" src="https://1.bp.blogspot.com/-cKlvgaydGVk/XRFTD6Ic93I/AAAAAAAAFkg/rLWu1TSbCYkmmjR-qGt75Vp0JTXgCHUTwCLcBGAs/s640/2019-06-03%2B15.12.04.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ut på sista varvet</td></tr>
</tbody></table>
<b><u>Totalt 5:08:06 – 4:e plats i 45-49, 35:e plats totalt (ca 270 som tog sig i mål)</u></b><br />
I mål stod Natalie och var nöjd med sig själv, och klart hon skulle vara det när hon gått i mål som bästa dam i hela tävlingen (och med prispengarna gick hon i slutänden plus på tävlingen). Jag var inte helt nöjd med min insats men blev i slutänden lite mer nöjd när det visade sig att cyklat om både Marcus och Philip utan att märka det och höll dem bakom mig på löpningen. Lyckades i och med det knipa en 4:e plats i TT:s klubbmästerskap efter Gustav, Claes och Adam. Misslyckades alltså med målet att nå pallen i AG och med att ta löpningen under 1:30. Det sistnämnda fixar jag i IM 70.3 Elsinore istället.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-QhUSCKo5vnw/XRFTSkY3AoI/AAAAAAAAFkk/fXcvdckwYLE3P_f4G7EYedD0cm7-_iUUgCLcBGAs/s1600/61786982_2324119367906461_4714957128375205888_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="358" src="https://1.bp.blogspot.com/-QhUSCKo5vnw/XRFTSkY3AoI/AAAAAAAAFkk/fXcvdckwYLE3P_f4G7EYedD0cm7-_iUUgCLcBGAs/s640/61786982_2324119367906461_4714957128375205888_n.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Blodiga skor. Blir nog strumpor nästa gång...</td></tr>
</tbody></table>
Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-47612423315133400.post-64764501592666137762019-06-24T10:48:00.001+01:002019-06-24T10:48:54.272+01:00Update från verklighetenSäsongens första block av tävlingar är avklarade. <a href="https://borastriathlon.se/">Borås</a>, <a href="https://www.uppsala-triathlon.se/#">Uppsala</a>, <a href="https://www.linkopingtriathlon.se/">Linköping</a> och <a href="http://eu.ironman.com/triathlon/events/emea/ironman-70.3/elsinore.aspx#axzz5rkoOci3Q">Elsinore</a>. Ömsom vin och ömsom vatten... ingen superprestation men absolut inga bottennapp heller. Och Elsinore måste nog räknas som en ganska vass tävling. Är dock lika fascinerad över att det som snart 46-åring faktiskt går att bli bättre och slå PB:n. Men det är väl det som jag älskar med triathlon, speciellt på längre distanser. Rapporten från Borås är klar och kommer upp under kvällen. Uppsala och Linköping inom kort. Rapportskrivandet är väl den svåraste delen av mitt tävlande just nu.<br />
<br />
Nu är det nog färdigtävlat på ett tag. Nästa planerade tävling är inte förrän avslutningen av <a href="https://www.svenskatriathloncupen.se/#">Svenska Triathloncupen</a> i Malmö den 4:e augusti. Syftet med den är mest att få till en totalplacering i cupen och ta en kvalplats till <a href="https://www.svensktriathlon.org/Nyheter/Nyheter/agegroupkvaltillem2020imalmo/">Sprint-EM som går i Malmö</a> nästa år. Borde inte vara några större problem eftersom Sverige som värdnation har 25 platser per AG till mästerskapet. Inte för att jag har så mycket där att göra rent placeringsmässigt, men det är ju alltid kul att vara med på lite större evenemang.<br />
<br />
Annars går jag nu in i ett ganska tungt block rent träningsmässigt. Många timmar blir det, speciellt i sadeln, under den närmsta månaden. <a href="http://iconxtri.com/en/">Icon Extreme Triathlon</a> är givetvis målet. Vi kommer att semestra på Teneriffa och planen är väl att samla så många höjdmeter som möjligt under den tiden (läs <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Teide">Teide</a>). Och kanske sola och bada lite emellan varven.Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-47612423315133400.post-1801239301169168092019-05-12T21:59:00.001+01:002019-05-12T22:04:12.232+01:00Cannes International Triathlon 2019 [RR]Det blåste mer och mer ju längre veckan gick och på söndagsmorgonen var det rejält blåsigt (6-8 m/s stadigt med upp till 20 m/s i byarna). Så där så att saker blåste omkull, målportaler måste säkras upp, osv. Redan när jag checkade in cykeln på lördagen fick jag binda fast den med lite snöre för att den skulle hänga kvar. Vattentemperaturen var uppmätt till 14 grader så vårdräkt var obligatorisk. Som tur var går simningen lite skyddat så det var inte allt för mycket vågor. Det var däremot inte kallt i övrigt; skulle tippa på att det i alla fall var över 15 grader varmt redan vid 6 på morgonen.<br />
<br />
Den nya given i <a href="https://www.cannes-international-triathlon.com/?lang=en">Cannes International Triathlon</a> var en ”transitions-fri” växling (som man lite märkligt kallade det) vilket innebar inga påsar och alla prylar vid cykeln. Med tanke på att cykelparken var ganska kompakt och trång var det väl kanske inte någon jättebra idé. Sen hade jag dessutom turen att få den i princip sämsta platsen i hela växlingsområdet. Absolut längst ifrån Bike Out och med förmånen att få springa igenom exakt hela det trånga området med cykeln. Och eftersom Bike Out och In var på samma ställe fick jag sen göra samma sak igen vid T2. Värdelöst. Det var inte heller några backar eller avgränsade platser så allting låg lite huller om buller. Plus att saker (t.ex. min keps) blåste runt lite. Men det är väl en del av charmen misstänker jag.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-o1zcf7lVX2g/XNiG2RNYPhI/AAAAAAAAFhw/wlNhCNdzUlcG6nHop128zJJgJqiUaWbGACLcBGAs/s1600/2019-04-19%2B17.55.15.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1080" data-original-width="1080" height="640" src="https://2.bp.blogspot.com/-o1zcf7lVX2g/XNiG2RNYPhI/AAAAAAAAFhw/wlNhCNdzUlcG6nHop128zJJgJqiUaWbGACLcBGAs/s640/2019-04-19%2B17.55.15.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ett litet tag innan starten...</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-e4Pe1k8a6gQ/XNiG2YuBFeI/AAAAAAAAFh0/rX5jzxfaU1wG1ee1601-6-VhIfJIRpY2gCLcBGAs/s1600/2019-04-21%2B07.32.28.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1203" height="640" src="https://4.bp.blogspot.com/-e4Pe1k8a6gQ/XNiG2YuBFeI/AAAAAAAAFh0/rX5jzxfaU1wG1ee1601-6-VhIfJIRpY2gCLcBGAs/s640/2019-04-21%2B07.32.28.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En kändis. Och Magnus Norman...</td></tr>
</tbody></table>
Jag gick upp vid 5:45 och åt en frukost utan kaffe (eftersom jag inte ville köra vattenkokaren och väcka 14-åringarna som sov i samma rum som köksdelen låg i). Promenerade sedan bort till starten med alla prylar utom cykeln. Fick efter lite om och men komma in i växlingsområdet. Att tatueringen skulle sitta på vänster sida och både på arm och ben framgick inte någonstans, och inte heller att nummerlappen måste vara fäst på 3 ställen. Träffade på Magnus Norman (som tävlar för TT och var den andre svensken i startfältet) som hade platsen bredvid mig. Fixade, trixade, drog på våtdräkt, lämnade in street-wear bag, gick på toaletten och hoppade sen in i startfållan. Enligt race-brief-ppt:n skulle det finnas någon slags indelning, men det fanns det ju givetivs inte. Enligt samma presentation skulle det förvisso också finnas påsar för BIKE och RUN, men det fanns det ju inte heller. En vettig sak gjorde dock arrangörerna; istället för att gå igenom banan muntligt så lät man helt sonika en vattenskoter köra igenom banan. Väldigt tydligt. Jag ställde mig lite i mitten, med mer folk bakom än framför mig. Sen gick starten, inte med någon kanon eller pistol utan snarare av att alla helt plötsligt började röra på sig.<br />
<br />
<b><u>SWIM 33:51 (450:e tid av 890)</u></b><br />
<a href="https://mellanklass.blogspot.com/2017/04/forsta-varvet-pa-simningen-ar-nog-det.html">Ett bestående minne från 2017</a> var att simningen var stökig och det var den sannerligen även i år. Första varvet var fullständigt brutalt. Förra året var känslan att stöket till stor del bestod i många snabba människor som hade bråttom i rätt riktning. I år var det kompletterat med en stor dos människor utan någon som helst känsla för i vilken riktning de skulle simma. Och det gärna med en väldigt hög armfrekvens. Det var lite som den där gamla Monty Python-sketchen ”<a href="https://www.youtube.com/watch?v=ksrItPfz6A0">100 yards for people with no sense of direction</a>”. När samma (tror jag) gubbe (tror jag också) för tredje gången simmade in i sidan på mig, i ungefär 45 graders vinkel, stötta jag undan honom lite lätt i rätt vinkel. Som lite hjälp på traven i rätt riktning alltså. Varpå han svarar med att stanna upp helt och smälla till mig i huvudet?!? Mycket stök och simma över varandra har jag varit med om, men en regelrätt smäll har jag faktiskt inte råkat ut för hittills. Men hög puls i det 14-gradiga vattnet lyckas jag inte få ur mig något vettigare än ”But for f**ks sake idiot!”. Och det här var liksom typ 400 meter in på simningen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-eh8v5P9t0_g/XNiKHdQI7tI/AAAAAAAAFjI/7av5eZztg0sx1hRpQZgIXlqy7AIMRm8hgCLcBGAs/s1600/Ser%2But%2Bsom%2Ben%2Btotal%2Bmupp.PNG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="695" data-original-width="514" height="640" src="https://2.bp.blogspot.com/-eh8v5P9t0_g/XNiKHdQI7tI/AAAAAAAAFjI/7av5eZztg0sx1hRpQZgIXlqy7AIMRm8hgCLcBGAs/s640/Ser%2But%2Bsom%2Ben%2Btotal%2Bmupp.PNG" width="472" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">"Ser ut som en total mupp.jpg" döpte jag den här bilden till</td></tr>
</tbody></table>
Första varvet var galet. Dels slagsmålet. Dels det faktum att det var kö runt bojarna och mängder av människor som då stannade upp och simmade bröstsimsbentag. På de oskyddade delarna av banan gick det en del vågor men dock klart hanterbart. Till skillnad från förra gången så navigerade jag riktigt bra den här gången och prickade i princip varje boj. Först på de sista 100 meterna under det första varvet lugnade det ner sig lite och jag kände att jag kunde komma in i en bra takt. Andra varvet var betydligt mer kontrollerat bortsett från bojvädningarna som var ganska stökiga. När jag sprang upp ur vattnet var jag först ganska övertygad om att det inte hade gått så snabbt med tanke på stöket under första varvet. Till min stora förvåning såg jag dock att klockan stod på 33-någonting. Alltså nästan 5 minuter bättre än förra året. Lycka! Sen är väl en placering strax över mitten av fältet inte speciellt imponerande men klart godkänt för att vara jag. Och givetvis ett lyft från den mediokra simningen i <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/03/im-argentina-racet-rr.html">Argentina</a>.<br />
<br />
<b><u>T1 – 2:36 (98:e tid av 890)</u></b><br />
Löpningen i T1 var inte alls så lång som jag kommer ihåg den från förra året. Eller så kommer jag helt enkelt ihåg fel. I sista kurvan innan man sprang in i själva växlingsområdet hörde jag en välbekant röst så och och tjoa. Inga 14-åringar dock så de låg väl kvar hemma i sängen. Blev lite förvånad över att Magnus cykel var borta. Hade inte räknat med att han skulle vara en stark simmare (han kom in under 30 så det var helt fel tänkt). Fick av mig dräkten hyfsat fort och kryssade mig sedan igenom växlingsområdet på ett klart godkänt sätt.<br />
<br />
<b><u>Cykling 4:05:49 (337:e tid av 890)</u></b><br />
Som vanligt är det många som hetsar i början och <a href="https://www.cannes-international-triathlon.com/bike/?lang=en">cykelbanan i Cannes</a> inbjuder väl lite till det också med sin pannkakasplatta första mil med vinden i ryggen. Jag försökte ta det hyfsat lugnt, med den övergripande planen att inte spräcka mig i första backen och sen vara stark under sista halvan av banan. Tyvärr kände jag ganska direkt att det här inte skulle vara min dag rent cykelmässigt. Benen var liksom inte så där krispiga och det kändes som om jag fick kämpa för varje watt.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-0Pw1I_5w990/XNiHrcmBbhI/AAAAAAAAFiM/pOjtCFkMvR0udJIEYQ1DtHX1L0DLllmsACLcBGAs/s1600/2019-04-21%2B08.39.06.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://2.bp.blogspot.com/-0Pw1I_5w990/XNiHrcmBbhI/AAAAAAAAFiM/pOjtCFkMvR0udJIEYQ1DtHX1L0DLllmsACLcBGAs/s640/2019-04-21%2B08.39.06.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">På väg ut på cyklingen</td></tr>
</tbody></table>
Första <a href="http://www.cyclo-challenge.fr/col.php?Id_col=413">stigningen mot Tanneron</a> var ganska brutal; i alla fall ur ett triathlonperspektiv med sina 500 höjdmeter över knappt 8 km. Jag hade givetvis räknat med att bli lite omkörd i klättringen men känslan var att typ alla körde om mig. Väl förbi Tanneron började jag väl känna mig lite mer komfortabel, men fortfarande bara okej. Det utmärkande för cyklingen i Cannes är väl just att det är en mil platt i början, en mil platt på slutet och däremellan inte platt någonstans alls. Antingen klättrar du eller så cyklar du serpentiner nedför. Borgar alltså inte för några höga snitthastigheter alltså (25,9 km/h över 107 km för min del vilket nog är något slags all-time-low).<br />
<br />
Jag hade ju cyklat i princip hela banan tidigare (bortsett från den extra svängen tillbaka till Tanneron och nedförsåkningen därefter) och kände igen mig väl. Tyvärr var den hemska nedförsåkningen halvvägs längst D96 kvar – smal, dålig väg full med potthål och grus och brant nedför. Även en uppförsknäpp på några 100 meter med typ 15-20% lutning var kvar. Och den hade jag ändå helt förträngt. Det har inte bara rent fysiskt det gick upp och ned under cyklingen, även mentalt var det så för min del. Jag kände mig absolut stark vid några tillfällen, men också rejält nere emellanåt. Så där så att jag funderade på om det överhuvudtaget skulle gå att springa och att jag funderade på om det inte skulle vara skönare att bara skita i det. Tror inte att det var en energiintagsgrej eftersom jag fick i mig den energi som jag planerat för. Premiär för att köra på bara <a href="https://www.maurten.com/">Maurten</a>-dryck. Mina watt var dock inte mycket att hänga i granen (även om 243 TSS skvallrar om att det var någon walk-in-the-park). Nästan 2000m klättring säger väl en del också.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://www.cannes-international-triathlon.com/wp-content/uploads/2017/11/CIT18-bikeprofil.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="220" data-original-width="800" height="176" src="https://www.cannes-international-triathlon.com/wp-content/uploads/2017/11/CIT18-bikeprofil.png" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Rolig höjdkurva...</td></tr>
</tbody></table>
Vacker cykling däremot. Små, fina, slingrande vägar i ett dramatiskt landskap. Hann inte riktigt njuta dock eftersom det handlade om mycket kamp under cyklingen. Jag körde landvsägscykel med tempopinnar och det kändes som ett helt korrekt val. Såg inte många rena tempocyklar. Vinden kändes av lite uppe i bergen men blev framförallt märkbar under den avslutande plattcyklingen in mot Cannes då den låg rätt i ansiktet. Mentalt sätt väldigt jobbigt, men ändå helt okej eftersom jag kände mig stark sista biten och äntligen kunde ligga kontinuerligt i omkörningsfil. Som tur var fick jag alltså avsluta cyklingen med en positiv känsla.<br />
<br />
<b><u>T2 – 2:05 (221:a tid av 890)</u></b><br />
Även om jag hade en känsla av jag kanske inte gjort min bästa cykling blev jag ändå lite förvånad av att se så pass många cyklar i växlingsområdet (deja vu från förra gången i Cannes). Kändes som om typ mer än halva fältet kommit in. Jag gjorde i alla fall en väldigt bra avsnittning och fick därefter kryssa mig igenom exakt hela växlingsområdet springandes med cykeln. När jag kom fram till min plats såg jag att Magnus precis kommit in och var på väg ut på löpningen. Sen såg jag även att alla mina saker låg i total oordning. Lyckades ändå rafsa ihop det mesta ganska fort och få på min skorna (och precis när jag fick det insåg jag att jag aldrig testat att springa utan strumpor i dem…). Sen tycker jag att jag ägnade en evighet åt att spana efter min keps som blåst bort till en annan rad av cyklar, men uppenbarligen kan det inte ha tagit allt för mycket tid.<br />
<br />
<b><u>Run – 1:08:51 (123:e tid av 890)</u></b><br />
Halvvägs in på cyklingen var jag helt övertygad om att det nog inte skulle gå att springa alls. Benen kändes som gelé och jag fattade inte riktigt hur jag på ett vettigt sätt skulle kunna klättra knappt 1000 m till, cykla 5 mil och sen springa vettigt. Men som jag nämnde ovan tycket jag nog att de började hända något positivt med benen och kroppen under den sista milen.<br />
<br />
Efter att ha träffat på Magnus i växlingsområdet hade jag i alla fall ett första mål på löpningen; att inte få stryk av en <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Magnus_Norman">f.d. världstvåa i tennis</a>. Benen som tidigare under dagen känts som två timmerstockar samarbetade nu på ett förvånansvärt bra sätt. Jag satt av längst piren i vad som kändes som ett riktigt bra tempo, åtminstone jämfört med de andra som sprang (jag tror att jag blev omsprungen av 7 eller 8 personer under hela löpningen, och det var uteslutande personer som låg före mig redan från början). Efter bara någon km var jag ikapp Magnus och sprang om. Löpningen kändes lätt och avslappnad och jag tycker inte heller att vinden påverkade allt för mycket. På några enstaka ställen längst piren och vattnet kändes den av men inte så att det blev (mentalt) jobbigt.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-1vbCmjeAllk/XNiIXSTXqjI/AAAAAAAAFiY/Sbmzgn_JohMKf15b4J7F__Pi3tZdV3MhgCLcBGAs/s1600/2019-04-21%2B13.15.17-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://2.bp.blogspot.com/-1vbCmjeAllk/XNiIXSTXqjI/AAAAAAAAFiY/Sbmzgn_JohMKf15b4J7F__Pi3tZdV3MhgCLcBGAs/s640/2019-04-21%2B13.15.17-1.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Springer som en gud ju.</td></tr>
</tbody></table>
Banan var nästan identiskt med den för <a href="https://www.cannes-international-triathlon.com/running/?lang=en">två år sedan</a>. Enda skillnaden var att man nu på varje vända tog ett varv runt målområdet och att man kapat en sväng i parkområdet halvvägs in på varvet. Resultatet var en bana som i år var 15,5 km lång istället för 15,0. En väldigt trevlig bana dock; platt och snabb och lätt att hålla koll på ev. konkurrenter och lätt för publik att följa på många ställen. I och med att det är 4 varv á 4 km kan det vara lite trångt på sina ställen men inget som stör. Det enda som jag ev. skulle kunna invända emot är väl antalet svängar och det faktum att man på några ställen måste in i ganska smala passager mellan stolpar. Men på det stora hela en väldigt kul bana.<br />
<br />
Sen matade jag på. Första varvet var över innan jag ens hunnit fatta att löpningen igång. På andra varvet hade familjen hunnit ut till favoritstället i parken. Även de lovordade min löpning på ett sätt som faktiskt fick mig att tro att verkligheten stämde överens med känslan. Jag hade givetvis också koll på klockan som vidimerade att det faktiskt gick i ett klart godkänt tempo. Andra varvet gick 2 sekunder långsammare än det första och jag kände mig fortsatt stark. Jag kunde se att jag sprungit ifrån Magnus ganska rejält och kände mig nu ganska säker på att bli bäste TT:are och svensk i alla fall.<br />
<br />
På det tredje varvet sa jag åt familjen att bege sig mot målet ”eftersom de aldrig skulle hinna före mig om de stod kvar ett varv till”. Känslan var fortsatt bra och jag hade inte en enda dipp under löpningen. Mot slutet av första varvet tog jag min andra gel (tog den första med koffein halvvägs in på första varvet) och unnade mig en mugg vatten i energistationen. Jag höll nästan på att fälla en kille som gick lite för långt till vänster samtidigt som jag tittade åt sidan för att träffa sophinken med min vattenmugg. Skulle inte tro att han blev allt för lycklig över att få en svensk i ryggen. Men samtidigt, om man går till vänster i vätskestationen får man faktiskt skylla sig lite själv. Tredje varvet gick 4 sekunder snabbare än det första.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-vDmkMzCxpXU/XNiIslWpSMI/AAAAAAAAFio/oE1EcVCKfIoQNJdlF830LviIFsYNhey_QCLcBGAs/s1600/2019-04-21%2B13.54.35.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://2.bp.blogspot.com/-vDmkMzCxpXU/XNiIslWpSMI/AAAAAAAAFio/oE1EcVCKfIoQNJdlF830LviIFsYNhey_QCLcBGAs/s640/2019-04-21%2B13.54.35.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Upploppet</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-OaSAghObNDU/XNiIsjwgZPI/AAAAAAAAFik/ggT5LGERoSATfXi2GFdtAX2gn6JrZv4RACLcBGAs/s1600/2019-04-21%2B13.55.00.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://4.bp.blogspot.com/-OaSAghObNDU/XNiIsjwgZPI/AAAAAAAAFik/ggT5LGERoSATfXi2GFdtAX2gn6JrZv4RACLcBGAs/s640/2019-04-21%2B13.55.00.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Alla fans vill ha kramar!</td></tr>
</tbody></table>
På fjärde och sista varvet väntade jag liksom på att dippen skulle komma, men den dök aldrig upp. Visst började benen kännas tyngre, men det var inte något som speglade av sig på km-tiderna. Enligt den officiella tidtagningen var det sista varvet långsammast (8 sekunder långsammare än det första varvet och 12 sekunder långsammare än det 3:e och snabbaste varvet), men å andra sidan var det också ca 150 m längre eftersom man skulle vika in på upploppet då. Med ett stort flin och med fingrarna formandes v-tecken sprang jag in under målportalen.<br />
<br />
<b><u>Totalt 5:53:14 – 242 av 890 totalt och 32:a plats i ålderskategori (V2M)</u></b><br />
Som vanligt hade jag inte den blekaste aning om hur jag låg till placeringsmässigt när jag spurtade in under bågen, men jag misstänkte väl att borde vara ungefär som förra gången; en okej placering i ett stenhårt fält med betydligt bättre förutsättningar att prestera i bergen än vad jag hade. Lite över förväntan avseende sim och löpning och lite underprestation på cyklingen. Men en klart godkänd säsongspremiär och sjukt kul att få tävla igen. Fick en kamera i ansiktet direkt efter målgång och sa väl något fånigt som jag knappt kommer ihåg. Får väl se om det dyker upp någonstans.<br />
<br />
<a href="https://mellanklass.blogspot.com/2019/04/tillbaka-till-rivieran-och-dags-for.html">Innan tävlingen</a> skrev jag: "totalplacering i den övre fjärdedelen, simning på 35 minuter, disciplinerad cykling och sen en löpning på under 1:05.". Det där med totalplaceringen beror väl lite på om man räknar med antalet startande eller med antalet målgångar. Cyklingen var väl hyfsat disciplinerad även om den kanske inte var så var. Jag sprang med ett snitt på 4:26 min/km (jämfört med 4:32 för 2 år sedan) så hade banan varit lika lång som 2017 hade jag nog kommit in på 1:05. Typ. Överlag nöjd!<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-5_h5QvJzC6U/XNiI_qH-LaI/AAAAAAAAFi0/lz7wDV_JdpE6obhSyAgkERcCG6-2r8GRgCLcBGAs/s1600/2019-04-21%2B13.56.49.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://1.bp.blogspot.com/-5_h5QvJzC6U/XNiI_qH-LaI/AAAAAAAAFi0/lz7wDV_JdpE6obhSyAgkERcCG6-2r8GRgCLcBGAs/s640/2019-04-21%2B13.56.49.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Trött och nöjd</td></tr>
</tbody></table>
Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-47612423315133400.post-25544047646096061282019-04-20T21:50:00.001+01:002019-04-20T21:50:48.070+01:00Tillbaka till Rivieran och dags för säsongspremiärDå var man tillbaka i Frankrike igen. Denna gång för påskledighet och säsongspremiär - <a href="https://www.cannes-international-triathlon.com/?lang=en">Cannes International Triathlon</a>. Familjen (utökad med ytterligare en 14-åring) är med och vi bor i en lägenhet ganska centralt i Cannes. Jag körde ju <a href="https://mellanklass.blogspot.com/2017/04/forsta-varvet-pa-simningen-ar-nog-det.html">här även 2017</a> och tyckte att det var en ganska brutal tävling redan då. Glädjande nog har man lagt till några km och en extra backe på den brutala cykelbanan. Så det som väntar är 2 km simning i 14-gradigt vatten, 110 km cykel och typ 1800 höjdmeter och sen 16 km platt men väldigt svängglad löpning. Kommer väl att bli "kul" även som jag precis som förra gången bävar ganska mycket för cyklingen. Å andra sidan är det ju ett klättringsår för mig i år (Icon Extreme Triathlon med 5000 höjdmeter någon?) så det är lika bra att vänja sig.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-MgiI0bv8cD0/XLuFPe36ZGI/AAAAAAAAFgg/sS51aZFEYHkKTNDDiOj6McWKjlvxiHElACLcBGAs/s1600/2019-04-19%2B13.27.42.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="640" src="https://2.bp.blogspot.com/-MgiI0bv8cD0/XLuFPe36ZGI/AAAAAAAAFgg/sS51aZFEYHkKTNDDiOj6McWKjlvxiHElACLcBGAs/s640/2019-04-19%2B13.27.42.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Berg, blått hav och blå himmel. Vad mer behöver man?</td></tr>
</tbody></table>
Dagarna innan har jag kört lite som vanligt med träningen och har inte direkt toppat mig mot tävlingen. Har lite svårt att sia om hur det kan tänkas gå och vad jag ska sikta in mig på. Förra året kom jag in på plats 234 av 899 som gick i mål och motståndet är verkligen stenhårt här. Många duktiga fransmäns som dessutom har en helt annan säsong och möjlighet att simma både öppet vatten och framförallt cykla året runt. Så lite orättvist är det minsann. Mitt mål är i första hand att göra en solid tävling och så får vi se hur långt det räcker. Jag tävlar tydligen i en klass som heter V2M vilket verkar vara typ 45-49 eller något liknande. Erfarenheten från 2017 säger att alla simmar som monster, klättrar hyfsat och kör fort nedför och sen springer lite sämre. Så om jag disponerar det rätt borde jag kunna plocka placeringar hela vägen. Speciellt med tanke på att jag känner mig väldigt stark i löpningen just nu. Så säg så här; totalplacering i den övre fjärdedelen, simning på 35 minuter, disciplinerad cykling och sen en löpning på under 1:05.<br />
<br />
Söndag 08:00 går starten och jag har startnummer 590.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-UgHR6ICNFDI/XLuFn2mmTfI/AAAAAAAAFgo/TMGkYa_p05s3l-7RVfQhDu9vFJIcL0P7ACLcBGAs/s1600/2019-04-19%2B17.55.15-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1080" data-original-width="1080" height="640" src="https://4.bp.blogspot.com/-UgHR6ICNFDI/XLuFn2mmTfI/AAAAAAAAFgo/TMGkYa_p05s3l-7RVfQhDu9vFJIcL0P7ACLcBGAs/s640/2019-04-19%2B17.55.15-1.jpg" width="640" /></a></div>
<br />Middlemanhttp://www.blogger.com/profile/07480181767214495088noreply@blogger.com0