10 regler för stadscyklister - Regel #1

Jag cyklar genom staden, från söderort till Östermalm och tillbaka, så gott som dagligen. Just nu (det kanske är så varje vår när sommarpendlarna vaknar ur sitt ide) pågår det lite bilist-vs-cyklist-debatter på många ställen. Tongångarna i debatterna är till och från skrämmande, vilket kan göra mig lite illa till mods; ilska från en cyklist mot en bilist kan på sin höjd rendera i en lackskada, åt andra hållet kan det bli betydligt värre. Sedan är det också märkligt över hur lite självinsikt det finns hos respektive släkte, fokus ligger enbart på saker som "dom andra" gör fel och förmågan att se problem hos det egna släktet är minimal.

Jag tillhör väl den kategorin som cyklar snabbt (i alla fall i majoritetens ögon). Inte för att jag måste, utan för att mina ben är skapta på det sättet, för att mina cyklar inbjuder till den typen av körning och för att jag gillar det. Jag tror mig ha blivit en ganska van stadscyklare efter ett drygt år av året-runt-pendling. Min erfarenheter av det hela är att det går alldeles utmärkt att cykla snabbt, säkert och laglydigt.

Jag håller mig gärna på vägen bland bilarna istället för på cykelbanan (ja, jag känner till fallet Andreas Grass, men det är en gråzon och inte fullständigt avdömt ännu). Det finns mycket att säga om cykelvägarna i Stockholm (t.ex. som Fredde sammanfattat här och här) - det är inte bra. Men dåliga cykelvägar är inte den enda anledningen till att jag hellre frotterar mig med bilisterna; en stor anledning är hur andra cyklister och fotgängare hanterar cykelbanorna. Jag känner mig helt enkelt säkrare bland bilisterna.

En helt vanlig dag vid korsningen Götgatan-Hornsgatan

För att råda bot på detta har jag beslutat mig för att upplysa allmänheten om 10 enkla regler som gör livet för alla trafikanter i stan lättare. För att börja missionen inifrån har jag dessutom valt att rikta dessa mot mitt eget släkte: cyklisterna. Ta det med en nypa salt eller vad du vill, vi kan alla bli bättre.

Regel #1 - Du skall icke se dig som en fotgängare på cykel, du skall se dig som en bilist på två hjul (med hjärtat och benen som motor)

Tja, enklare än så är det väl inte? Följ den regeln och många av de följande kommer på köpet. Handen på hjärtat: hur ofta ser du en bilist som skiter i rödljus efter rödljus, hur ofta ser du en bilist som vid rött plötsligt blir en fotgängare och ger sig ut bland andra fotgängare på övergångsstället, hur ofta ser du en bilist (taxichaffisar räknas inte som bilister, dom spelar i en annan liga) som tvärbyter fil utan att överhuvudtaget titta annat än framåt, m.m.? Visst händer det, säkerligen många gånger per dag, men inte tillnärmelsevis lika ofta som cyklister gör detta.

Men inse, vill du bli beaktad som en fullvärdig medlem av åka-på-vägen-släktet måste du också ta till dig av deras traditioner. Följ trafikreglerna, det är inte svårare än så! Tycker du att det tar för lång tid att stanna vid rött, cykla snabbare mellan rödljusen. Tycker du att det är trångt bland bilarna, välj en annan väg. Hur du än gör kommer du ändå alltid att komma fram snabbare i stadstrafiken än vad bilarna gör.