Sammanfattning av april 2011

Sammanfattningsvis: Mängd och Spanien.

Lite statistik (från funbeat.se):
4452 minuter (74h och 12min) träning loggad
169 mils förflyttning (utomhus)
132 snittpuls (över alla mätta pass)
36 st pass registrerade
163 mil cyklade utomhus
60 km löpning
En massa höjdmeter…

Förväntningarna på april var stora, med två st träningsresor till Spanien inplanerade, och så här i efterhand kan jag konstatera att de infriats med råge.

Den 2:a april gick flyget till Mallorca för tio dagars cykling. Resan arrangerades av Cykelklubben.se och vi var ca 80 st cyklister som reste från Arlanda och Kastrup. Jag valde att ta med mig egen cykel och åkte tillsammans med Peter, firmapartner och VD (det blir självklart lättare att ta ut semester om man övertygar sin chef att följa med).

Mallorca var helt underbart. Vi hade ett väder som tydligen var ovanligt bra för att vara Mallorca under den delen av året; 20-25 grader och blå himmel varje dag. Självklart var det korta byxor och tröja som gällde hela tiden. Vindvästen åkte på endast under några utförskörningar. Armvärmare hade jag med mig under varje runda, men behövde aldrig ta på dem.

Målgruppen för resan var cyklister i alla dess former; med olika erfarenhet och olika träningsbakgrund. Varje dag erbjöds därför minst 4 olika turer med olika sträckningar, längd och tänkt snitthastighet. Jag höll mig i princip uteslutande till gruppen Con Gas, som var den näst intensivaste gruppen. Cykling blev det varje dag och efter några dagar kom jag in i en riktig träningsrutin:

• Upp på morgonen och ner till frukostbuffen, ät så mycket som möjligt
• Upp på rummet, på med kläder, gör i ordning cykeln och utrustningen
• Ner till gruppen och dra iväg
• Cykla bort
• Fika på lämpligt valt ställe – baguette med ost och skinka, kaffe med mjölk och en cola
• Cykla hem
• Sitt på uteserveringen vid hotellet och snacka om dagens runda – en pilsner kan vara ok
• Upp på rummet, duscha, skölj upp svettiga kläder och pusta ut på sängen
• Längta efter mat
• Ner till middagsbuffen och ät så mycket som möjligt
• Sov (nöjd över att somna pga fysiskt utmattning snarare än stress)

…och så höll det på i 10 dagar.

Cyklingen som sådan finns det mycket att säga om. Att första dagen få dra ut kolfiberhingsten (istället för en tung cyklocross) iklädd korta byxor och kortarmad tröja var ren och skär njutning! Sammanfattningsvis var cyklingen helt underbar och jag skulle kunna skriva sida upp och ner om vyerna, serpentinerna, vägarna, de 1000-tals landsvägscyklisterna (varav större delen var tyskar som man alltid cyklade om i uppförsbackarna), adrenalinpumpande utförskörningar och mjölksyrastinna uppförskörningar. Men det skulle nog bli tröttsamt till slut, det skall upplevas på riktigt.

En tur stack dock ut och det var stora bergsturen som vi gjorde på tisdagen; 160km och 3300 höjdmeter fördelade på 4 större stigningar. Bland annat erövrades Sa Calobra (10km och 723 höjdmeter på 42 minuter) som väl är den mest kända klättringen på Mallorca. Vår guide filmade en del av utförskörningen ner till Sa Calobra. Turen innehöll även en helt fantastisk utförskörning från Puig Major ner till byn Soller. 14.5 km nedför med en snitthastighet på över 50 km/h. Sista klättringen för dagen var Coll de Soller (7.3 km och 460 höjdmeter). Den tog vi även ett par dagar senare och det blev nog den absoluta favoriten. Fantastiskt mysig klättring med korta serpentiner längst en bergvägg. Sammanfattningsvis den bästa cykeldagen i mitt liv.

För vissa kanske det låter lite märkligt att det kan vara kul att köra uppför. Tänk dig att du har Sa Calobra framför dig. 10km uppför med en snittlutning på 8% och utan någon egentlig möjlighet att vila, minst 40 minuters mjölksyra och smärta alltså. Ändå står man där nere och ser fram emot att få börja klättra. Det går inte riktigt att förklara, men varje tramptag känns ändå skönt på något sätt. Du kan hela tiden blicka bakåt och nedåt och känna dig stolt över varje meter som du klättrat och när du väl når toppen så har du verkligen erövrat den. När du dessutom kan se större delen av klättringen så förstår du verkligen hur långt 750m uppför är. Att du sedan dessutom kört om en massa andra cyklister på vägen gör inte saken sämre. Jag lärde mig dessutom någon nytt under tiden på Mallorca; att köra på pulsen i klättringarna. Efter några backar lärde jag mig vilken puls jag kunde ligga på utan att samla allt för mycket mjölksyra. 163 var min tröskel. På 163 kunde jag ligga och trampa utan att stumna. Allt för många sekunder över 163 i puls gjorde att syran i benen tog över. Det gäller alltså att hitta sitt tempo och sin tröskel. Att ligga precis på tröskeln (och inte överstiga den allt för många sekunder under klättringen) gör dessutom att man inte är totalt slut när man kommer upp.

Det var lite vemodigt att åka hem från Mallorca, men jag längtade självklart efter familjen och dessutom hade jag ju ytterligare en resa att se fram emot. Men tillbaka det ska jag!

Väl hemma blev kontrasterna stora – jag kom hem sent på tisdag kväll och på onsdag morgon satt jag på cyclocrossen i +3 grader med full vinterklädsel på väg till jobbet. Snön var i alla fall nästan borta. Träningen bestod av några löppass (sprang min snabbaste mätta mil – 48.02 minuter) och körde några intervall och distanspass på crossen. Packade aldrig upp racern eftersom den snart skulle ut och resa igen.

Efter 1½ vecka på hemmaplan bar det av till Fuerteventura, med hela familjen denna gång. Vi åkte till Playitas med Apollo, samma ställe som jag och Anna var på förra året. Den här veckan var det Triathlon som stod på schemat. Jag hade anmält mig till Svenska Triathlonsförbundets träningsvecka. Instruktörsstaben bestod bland annat av Claes Björling, svensk rekordhållare på Ironman-distansen och triathlonlandslagets förbundskapten Christian Kirchberger. Vi var ca 25 deltagare på lägret, varav de flesta var aktiva och tävlande triatleter. Sammanfattningsvis en mycket intensiv och sporrande vecka.

Jag deltog i de flesta passen (2 per dag) och fokus låg på distans på cykeln och simteknik. Vi fick även en hel del goda tips och träning rörande växlingar och simning i öppet vatten. Tyvärr hade jag inte med mig min våtdräkt, så simningen i öppet vatten var inte alltför njutbar. Cyklingen var dock fin och jag fick en del cred för min styrka på cykeln. Fick dock lära mig att min cyklist-skolning avseende cyklingen inte var riktigt applicerbar på cykelmomentet i triathlon. Jag är van att trycka på i backar och köra så hårt det går (utan att kliva över tröskeln) och att nyttja klungan på platten. I cykelmomentet i triathlon strävar man dock efter att ha så jämt effektuttag som möjligt, alltså tar man det lugnt i backarna och trycker på på plattan. Blev dock lite förvånad över att det var så pass få av triatleterna som hade vana av klungcykling. Det borde ju vara ett utmärkt sätt att få mil i kroppen även tidigt på säsongen.

Insåg även att min teknik och effektivitet i vattnet inte är mycket att hurra för. Fick dock med mig ett antal handfasta och konkreta tips om hur jag kan förbättra mig. Det blir till att nöta lite öppet vatten med våtdräkt inför Vansbro och Stockholm Triathlon. Cyklingen var inte lika bra som på Mallorca även om vägarna är fina och det finns några fina klättringar. Men visst fick jag några nostalgivibbar; det var trots allt på Fuerteventura som jag gjorde mitt första riktiga landsvägspass för ganska precis ett år sedan. Vägarna var sig lika, men benstyrkan och uthålligheten betydligt bättre.

Veckan var mycket bra och lärorik, även om vädret inte var det bästa. Mot slutet av veckan började kroppen dock kännas sliten. Träningsmängden i april börjar nog ta ut sin rätt. Enda som egentligen saknades var väl att jag skulle ha behövt lite mer löpning i kroppen inför Göteborgsvarvet.

I maj vankas det en hel del helgaktiviteter. Till en början ska jag försöka med att ta några dagar med vila, vilket min kropp kan behöva. Första helgen är det sedan dags för 30-milarn från Tumba (Randonneur), helgen därefter Roslagsvåren tillsammans med min tänkta Vättern-klunga och sedan Göteborgsvarvet den 21:a maj. Jag kommer dock förmodligen varken ha ork eller tid att hålla uppe samma träningsmängd under maj som under april.