Roslagsvåren

Vädersiterna sa att det skulle komma lite regn vid 11-snåret. Det började regna vid 9 och fortsatte sedan hela rundan. Jag var som en stor frusen hög av sand och vatten vid målgång. Frusen, men inte alls särskilt trött.

Eftersom deltagarantalet spåddes bli högt valde jag det miljövänliga alternativet pendeltåg för transport till Upplands-Väsby. Trots noggranna förberedelser kvällen innan lyckades jag självklart nästan missa det tänkta tåget...

Lortig, inte solbränd.

Träffade först på några kända ansikten från Mallorca och från förra veckans 30-milatur. Träffade sedan på sub9-gäget innan rundan. Vi var 16 pers, 8 från Brostugan och 8 från någon annan grupp. Vid 9.40 rullade vi ut.

Tempot var till en början ganska moderat, men höjde sig lite allt eftersom alla började bli lite varma. Sedan kom det liksom aldrig igång. Tempot blev ryckigt, förningarna i täten olika långa. Jocke (ledare för brostuga-gänget) gjorde sitt bästa för att få till det, men lyckades tyvärr inte så bra. Ett tag testade vi även att köra belgisk kedja, men även det havererade. 1.30 in i loppet gjorde vi det enda planerade stoppet - kisspaus. Ryckigheten och bristen på samordning gjorde tyvärr att snittet inte alls blev som planerat. Vi hade hoppats på runt 35 km/h (lämpligt VR-tempo), men landade på 33,3 km/h (rullsnitt).

I Vallentuna, med bara 2 mil kvar råkade vi tyvärr ut för en krasch. I klungan framför oss hände något, tror att det var två som krokade ihop med pedalerna, som resulterade i en rejäl vurpa, med flera efterföljande påkörningar som resultat. 3 pers från vår klunga rasade också. Jag hade tur och låg lite längre bak då och lyckades med någon centimeters marginal styra undan från högen med cyklister. Tror att vi låg runt 37-38 km/h när det hände. Jag har inte riktigt kolla på det exakta utfallet av vurpan, men minst ett nyckelben, en handled och ambulanstransport blev det. Tråkigt!

Lortrand - ingen solrand.

Efter kraschen (vi stannade förstås) försökte vi gruppera ihop oss, men det gick inte så bra. Jag hängde på ett gäng som tryckte på i en liten belgisk kedja ganska rejält under sista milen - varvid snitt och puls höjdes markant. I mål stannade cykeldatorn på 4:12 - knappt godkänt. Det positiva med dagen var pannbensträningen och det faktum att min nya plan för energiintag verkade fungera bra. En gel i timmen och kontinuerligt intag av bar/snickers och vatten redan från början. Var inte alls särskilt trött vid målgång.

Det är dock en väldigt fin bansträckning - framför allt är småvägarna innan Brottby fantastiskt härliga att köra på (om man inte får möte). Nu hoppas vi på bättre väder till hösten.