Men man hälsar väl? [Vinter-cross]

En riktigt härlig dag idag! Lagom kallt, dvs. en lagom bit under 0:an, soligt och i princip vindfritt. Enda missen är väl att underlaget är alldeles för isigt på många ställen. Tidigare i veckan var det plus-grader och det har inte snöat någon märkbart efter det, vilket medför ren isgata på en del ställen. Mindre kul när man ibland trampar rejält på fint underlag (packad snö är det bästa vinterunderlaget, mjukt och fint) för att plötsligt befinna sig på isgata i 30km/h.

Tyresta

Olika sätt att rida på. Jag vet vilket jag föredrar.

Så här ska en grusväg se ut på vintern.

Var tvungen att gå på flera ställen i skogen och ta det riktigt lugnt (läs bromsa sig nedför) i många nedförsbackar så snittet är inte mycket att hurra för. Tur att det vid vinter-distans är tid och inte sträcka som räknas. Rundan är inspirerad av Johan A som tog en tur där i förra helgen. Riktigt fin vända runt Tyresta och Vissvass (helt nya vägar för mig) med grym potential både för kommande landsvägskörning och grusrundor med CX.

Tyvärr var både kiosken och båtuthyrningen stängda

Havet!

Is i skägget

Och för att återknyta till inläggets titel... Jag träffade på en del andra cyklister idag. Dels ett helt gäng som körde 2-par strax efter Vissvass (jag är själv lite tveksam till klungkörning en sån här dag med tanke på underlaget) och ett antal ensamma cyklister också. Jag retar dock upp mig lite på ett par av dessa som jag träffade mellan Tyresö och Saltis. Tänk dig följande scenario: du kommer cyklande helt ensam på en skogsväg mitt ute i intet. Du möter, i motsatt riktning, en annan cyklist med samma typ av cykel (cross), även denna klädd i träningskläder och uppenbarligen mitt uppe i ett träningspass. Den mötande cyklisten hälsar på dig. Hälsar man inte tillbaka då?!?

Eller jag vet inte, han (dem) kanske gjorde det hemliga TdF-tecknet till mig och det har jag ju inte lärt mig ännu. 3 timmar, 13 minuter och 72 km skrapade jag ihop idag i alla fall.

Långa skuggor vid lunchtid

Erstavik