Race Report - Vansbrosimningen 2011

Så var den genomförd, Vansbrosimningen 2011. Och mycket mer än så känns det inte som egentligen. Min träning och uppladdning inför loppet har verkligen varit minimal. Jag simmade 2 gånger i våtdräkt i öppet vatten, och inte så mycket mer. Ingen som helst nervositet, ardrenalinkick eller något innan loppet, eller när starten gick. Det säger väl egentligen lite om på vilket allvar jag tagit denna tävling. Jag hade inte heller någon som helst uppfattning om vilken tid jag skulle simma på. Dels eftersom jag simmade klocklöst, hade alltså ingen möjlighet att ha koll på tiden. Och dels även för att jag aldrig tagit tid på träning (endast uppskattade sträckor). Vad jag gjorde däremot var att kolla vad medeltiden på tidigare lopp varit och räknade med att jag skulle kunna göra något sådant, dvs runt 1.15. Även om jag är en usel tekniker och inte har tränat just simning, så borde väl den allmänna fysiken räcka till att prestera lite.

Som direkt tagen ur en audition för Stefan och Krister

Nåväl, kl 4.30 lämnade familjen Stockholm (med välpackad bil eftersom semestern inleddes med att åka till Vansbro). Google Maps rekommenderade resväg landade på en restid på 4h38min, vilket i realiteten visade sig snarare vara runt 3h38min. Med lite frukostpaus och åksjukepaus landade vi i Vansbro vid 9-snåret. Gott om tid alltså. Efter fika, nummerlappsuthämtning och ombyte traskade vi iväg till startområdet.

Ombytt till superhjälte och på väg in i startfållan

Vädret var sådär, omväxlande regn och däremellan sol och ganska varmt. Vattentemperaturen låg på runt 19 grader, ingen risk att frysa alltså. Efter insläpp i startfållan deltog jag halvhjärtat i uppvärmningen och gick därefter ner i vattnet. Jag hittade en bropelare som fick agera väntplats innan starten gick.

Den inringade personen är faktiskt jag, dock har frugan (som tog kortet) förmodligen inte en aning om det.

Kl 11.45 lyftes startrepet. Jag befann mig då i det främre ledet, ganska precis mitt i ån. Planen var att ta det lugnt i starten, inte trängas och bara flyta med. Och så blev det.

Sedan är det väl tyvärr inte så mycket spännande att säga. Jag crawlade mestadels och växlade emellanåt med bröstsim. Ungefär halvvägs lade jag mig på rygg och tittade bakåt och konstaterade då att jag hade ca 2/3-delar av min startgrupp bakom mig. Jag skulle förmodligen alltså inte bli sist. Metrarna flöt på och krampen uteblev. Jag tog inte på något sätt ut mig. Kramp var väl egentligen det enda jag var rädd för, men fick aldrig någon egentlig känning.  Innan vändningen upp mot strömmen var det inte heller trångt överhuvudtaget. Jag kostade till och med på mig att ta en klunk sportdryck vid flotten innan svängen (insåg att jag under min obefintliga uppladdning även slarvat med vätskan). Vid svängen fanns det dock en båt med en stor klocka i. Såg då att jag med 800m kvar (uppströms) hade 20 minuter på mig att komma under timmen.

Något av alla dessa huvuden tillhör mig

Det var väl första och enda gången som tävlingsdjävulen tog tag i mig. Under 60min skulle väl vara helt ok för en simnolla som jag. Men tyvärr blev det ju inte så. Vid vändningen smalnar simområdet av ganska rejält och nu blev det faktiskt trångt. De erfarna Vansbrosimmarna hade ju talat om att hålla sig längst högra kanten för att få mindre motström, men där var det ju fullt med folk. Jag höll mig lite längre ut och fick då lite mer fritt vatten. Dock fick jag en del kickar på mig och delade säkert ut en del också. När man precis har träffat någon med sin fot, så fortsätter man ju inte och kickar fullt (i alla fall inte jag). I stället blir det några lugna kickar tills det att det känns fritt igen. Tyvärr blir simningen väldigt upphackad då.

När jag kom tillräckligt nära målet för att se klockan insåg jag att den precis kommit över 1 timme. Väl i mål stannade den på 1:04:03. Inte någon tid att skryta med, men dock på den övre halvan av resultatlistan; plats 2146 av 5291 st fullföljande herrar.

På podiet, poserandes för fru och dotter.

Vad finns det då mer att säga om tävlingen? Välarrangerad och ett trevligt tävlingsområde. Men en utmaning i klass med övriga klassikermoment? Inte alls. Inte på det sättet som jag genomförde den i alla fall. Av de jag pratade med (under dagen samt innan) verkade de allra flesta se det som en nödvändig del att genomföra som ett av delmomenten för klassikern. Jag har mycket svårt att tänka mig att Vansbro skulle samla det deltagarantalet om de inte varit en del av klassikern.

Visst var det intressant att delta i en simtävling, men att behöva åka 64 mil (ToR) för att göra det känns inte särskilt motiverat. Hade det varit i Stockholm hade jag mycket väl kunnat tänka mig att köra det som en årlig värdemätare, men till Vansbro återvänder jag nog bara om jag måste. Nu har ju i och för sig en triathlontävling på HIM-distans (halv ironman) dragit igång (första nu i år) på lördagen under Vansbroveckan. Det kan vara en anledning till att återvända nästa år.

Om inte annat var behållningen av det hela att jag kan konstatera att jag förmodligen kan köra simsträckan på en Ironman-distans (3,9km) på runt 1.30 och inte överhuvudtaget vara död efteråt. Bara en sån sak.