Brickpass med effekt

Jaha, så var första passet med effektmätning genomfört. F.n. är det väl inte så mycket mer än ett diagram i Garmin Connect. För att få lite vettigt ur siffrorna ska väl ett något mer sofistikerat analysprogram, typ WKO+, användas. Det är i alla fall det som gurusarna som skrivit "Training and Racing with a Power Meter" kör med.

Hade inte så gott om tid idag, så det fick bli ett brickpass på sprintdistans. ~20 km tempo följt av 5km löpning. Tyvärr är väl tempomöjligheterna inte dom bästa här. Det enda som är någorlunda ok är att köra Magelungsvägen till Farsta, svänga av mot Ågesta och ta Ågestavägen bort till Myrängen och vända. Är det tempo så måste man åka på vägen; cykelväg med grus, kanter, omotiverade rödljus (mer om dom i någon annan post), smala passager förbi busshållplatser och folk och fä är inte riktigt att tänka på när man ligger i 40 knyck. Sedan blir det inte så bra ändå eftersom det ändå finns några trafikljus och är ganska kuperat. Men det får väl duga.

De fiffiga översättarna på Garmin tycker tydligen att Power skall översättas till Ström. Höjdkurvan behövde inte vara med eftersom det matchar pulskurvan väldigt väl.

Resultatet av 22km:arn ser ni i bilden ovan. Sista 2 kilometerna tänkta jag bara rulla, men eftersom det var första effektpasset var jag självklart tvungen att kolla vad som gick att prestera i en spurt. Note to self 1: Nä, det är inte smart att lägga in 2 spurtar på 2 km om du ska ge dig ut och springa direkt efteråt. Note to self 2: Att trampa upp cykeln i 50 knyck på cykelväg är kanske kul, men inte helt schysst mot andra.

Sedan blev det ett raskt byte till löparskor och Garmin FR305 och ut på en löprunda. Sprang ganska lungt (varmt, rejält hungrig och mjölksyrig av spurtarna) och landade på ett tempo på strax under 5 min/km. Det som är lite lustigt när jag ger sig ut för att springa efter cyklingen är att det under de första 10 minuterna känns som om jag inte kommer någon vart alls. Det känns klumpigt, långsamt och segt. Och så tittar jag ner på klockan och konstaterar att så är det inte alls; det är precis samma fart som jag brukar hålla. Sedan släpper det och känns lite mer normalt.

Den enorma vätskeförlusten kompenserades genom en riktigt kall fredagspilsner för att fira in att det nu faktiskt är semester. På söndag morgon bär det av till Vansbro och därefter söderut.