Memil eller mamil del 2

I mitt förra inlägg avseende begreppet mamil/memil funderade jag över om den försvenskade varianten memil (som myntades/översattes av Stockholmsnatt?) verkligen var rätt. Nu har ju Språkrådet släppt sin lista med nya ord 2012 och memil finns med som "nytt" ord. Nu med följande tragiska förklaring:

Oj oj oj, var ska jag börja...

För det första, inget ont om småstadstidningar (typ Oskarshamns-Tidningen), men är det inte ett något märkligt grepp att hänvisa till en liten tidnings krönikörs egna (felaktiga) tolkning när ett nytt ord ska definieras? En relativt enkel googling skulle nog ge en något annan bild och tolkning av begreppet. Framför allt borde väl en undersökning av motsvarande engelska begrepp ge en något annan bild.

Om vi då tar själva definitionen: "medelålders man klädd i cykeldräkt av lycra, som cyklar hänsynslöst; kallas även ninjacyklist och härskarcyklist". Den första delen har de ju fått rätt, det är ju liksom själva förkortningen så det skulle ju vara konstigt om de misslyckades där. Men sen blir det konstigt ...cyklar hänsynslöst... Näe, hur cykeln framförs har ingenting alls med det ursprungliga begreppet att göra. Det relaterade ju i första hand till ett kundsegment, köpstarka män i medelåldern (vad nu det är) som hittat eller valt cykling som passion. Dessa håller främst till ute på landsvägen under långa turer tillsammans på helgerna. Eller kanske på en cykelresa till Mallorca eller alperna. Ett fåtal ser du inne i stan. En hybridhojande gubbe i reflexväst och cykelbyxor från Biltema som kör emot rött inne i stan är inte en mamil. Och sålunda inte heller en memil då Språkrådet faktiskt hänvisar till det motsvarande engelska uttrycket.

Mamil (eller memil) på grönbete. Foto av Mats L (tack).

Sen hänvisar Språkrådet till ninjacyklist och härskarcyklist? Och det är ju en ren felaktighet. En sökning på google på dessa ord ger 458 resp. 462 träffar. Verkligen etablerade ord alltså. Särskilt med tanke på att de flesta av träffarna hänvisar till bloggar och artiklar som kommit ut efter det att Språkrådet släppt sin lista. Vidare ger redan andra träffen på ninjacyklist em förklaring av vad begreppet egentligen innebär: "snabbt cyklande personer utan lyse". Alltså cyklist som kvällstid är osynlig (som en ninja) eftersom hen (ett annat nytt ord) inte har några lampor. Memils av idag bryr sig mycket om lampor, lumen/lux/pris/bländning/blinkning har dissekerats och avhandlats i minsta detalj på de allra flesta fora för cyklister. Begreppet ninjacyklist har säkerligen myntats på HappyMTB en gång i tiden.

EDIT: Erik Sandblom har uppmärksammat mig på serien Yehuda Moon. Och mycket riktigt går begreppet "bike ninja" att hitta t.ex. här.

Vad det gäller härskarcyklist har jag faktiskt aldrig hört uttrycket tidigare. Ovan nämnda googling ger dock i princip en enda träff som knyter ihop begreppen memil/ninjacyklist/härskarcyklist och det är en SvD-krönika från juni i år. Och that's it folks. Det räcker alltså med en krönika för att sätta ett samband och en definition på ett nytt ord. Dessutom felaktigt, i alla fall i mitt tycke.

Jag är definitivt en mamil och skäms inte för det. Snarare tvärtom. Men jag cyklar inte hänsynslöst, jag är ingen fartdåre i pendlingstrafiken (men väl nerför serporna på Mallis), jag härskar inte över cykelbanorna och jag är väldigt noggrann med lysen. Alltså är jag inte en memil?

F.ö. blev jag fotad och telefonintervjuad av Aftonbladet igår, just angående memil. Inget i nätupplagan ännu, får väl se vad papperstidningen har att bjuda på.

EDIT2: Det här hade AB att bjuda på i papperstidningen (inte något på nätupplagan ännu). Kunde ju varit värre. Tyvärr blev det en väldigt liten bild på mig. Den stora bilden snoddes av en "brony". Dvs. en "vuxen man som älskar leksakshästarna My little pony"... Men bilden på mig var något större än den på Zlatan. Så det är där någonstans vi memils ligger, mellan bronys och Zlatan.

[OT] Debattklimatet 2012 + ANNAT

En ganska bra sammanfattning av debattåret 2012. Tror faktiskt att 2012 är något slags rekord i kränkthet, indignation och upprördhet. Och när Yvonne upplever #hobbitgate "som om att få ett slag i ansiktet" börjar man nog fundera på om världens undergång trots allt är på väg. Sen kan man ju fundera på vad som är värst: att Yvonne känner sig kränkt på riktigt, eller att Aftonbladet faktiskt väljer att skriva en artikel om det hela (en artikel som varje någorlunda intelligent människa inser endast syftar till att förlöjliga Yvonne och sutiationen).

Men det kanske finns hopp för mänskligheten. Tille offrade ju t.ex. sitt förstfödda Happykonto för att få lite ordning på de rasistiska tramsdebatterna på cykelforumet HapptMTB. Rose har levererat ett SON-nav till mig så att jag kan bygga lite hjul i jul. Och alla laddar självklart inför Cykeltomte 2012.

Om vi överlever morgondagen så hörs vi säkert till helgen.

Cykeltomte 2012

Alla har tävlingar så här till jul. Raphas Festive 500 sätter ju igång snart, Öijer kör sin kalender, Mollo har delat ut telefoner (även om jag misstänker att lottningen var riggad) och Johan har nyligen aviserat sin Semla100. Och jag kan ju inte vara sämre. Därför presenteras nu tävlingarna tävling!

---

Cykeltomte 2012

---

Live Slow, Ride Hard utmanar alla cyklister runtom i världen att bita ihop, HTFU:a och ge sig ut på episka äventyr någon gång under julhelgen. Reglerna är enkel: ge dig ut på en episk cykeltur någon gång under julhelgen (24 - 31 december). Dokumentera turen med minst en bild enligt kriterierna nedan. Skicka bilden till mig (mailadress till höger). Håll tummarna och hoppas på det bästa. Vinn!

Bilder

Ni kan skicka hur många bilder som helst. Dock skall minst en bild (den som ni kommer att tävla med) innehålla följande:

• En tomte - det är ju trots allt jul. Här ska väl tilläggas att det inte räcker med att vara en tomte, något klassiskt tomteattribut måste finnas med.
• En cykel - ni ska ju cykla, så självklart måste det finnas en cykel med.
• Snö - det är december och jul. Ingen cykeltur i december blir episk utan snö (hör ni det australiensare!)
• En skinkmacka - gärna på vörtbröd, men det är frivilligt. Det går även bra med en levande gris. Eller en get.

Priser

Finfint prisbord!

1. Duvel. Ett lagom antal på lämpligt sätt.
2. Ett ytterst exklusivt örngott.
3. En vintercykeltur med mig. Jag bjuder på finfika halvvägs.

Jury

Juryn består av mig och min dotter. Jag gillar att cykla och min dotter gillar tomtar, cyklar, snö och skinka. En expertjury med andra ord. Juryns val kan självklart påverkas medelst mutor eller annat.

Juryn!

Övrigt

Om någon kommer med förslaget att tävlingen borde hela (H)jultomte 2012 blir denna automatiskt diskvalificerad. Definitionen på episk cykeltur ligger i betraktarens ögon och förmåga (eller tja, i slutändan är det ju faktiskt jag som bestämmer). För Viktor Barth-Kron kanske det är att ens fundera på cykling i december. För Gunnar Ohlanders kanske det handlar om att cykla rätt över USA på drygt 11 dygn. Och sedan tillbaka.

Hur som helst, ge dig ut och cykla så blir det nog bra. Publicera gärna dina bilder på Twitter taggade med #cykeltomte2012.

Något positivt om simningen

Vad det gäller min simning har jag ju faktiskt mest klagat. Därför tycker jag nog att det nu är dags för att vara lite positiv. För nu har jag ju faktiskt börjat få lite ordning på det där.

I slutet av mars började jag ju simma hyfsat regelbundet, typ 2 gånger i veckan á 1500-2000 m. Följde lite av Coltings träningsprogram och tyckte väl att jag gradvis orkade mer och mer. För en gångs skulle tycker jag nog faktiskt att det var lite kul också. Jag gick även en crawl-kurs (5 tillfällen) med SPIF som gav lite input. Men sen gick det ju åt skogen så fort det var tävling... Första gången som det egentligen släppte var väl Stockholm Triathlon i år där jag faktiskt i lugn och ro crawlade hela vägen. Inte så ruggigt fort, men jag kom åtminstone upp ur vattnet utan den där känslan av att tävlingen redan var förstörd.

Sen vart det ju seriöst träningsprogram och Joe Friel för hela slanten. Och jag tycker verkligen att det givit resultat. I alla fall vad det gäller uthålligheten. Enligt periodiseringens grunder har det varit mycket AE (Aerobic Endurance) och SS (Speed skills), alltså fokus på uthållighet och teknik. Tyvärr har jag varit lite slarvig med teknikdelen.

The place to be!

Eller tja, jag har kört teknikövningar, men inte nödvändigtvis de som varit mest optimala för mig. Coach Friel rekommenderar ju ett besök hos någon som kan titta på min simning och sedan komma med några enskilda teknikövningar att fokusera på. Nu har jag inte fått till den biten ännu, men på lördag ska det ske, på Centralbadet med Micke Rosén från Human Ambition. Har några kompisar som genomfört den övningen och varit nöjda. Så nu ska jag väl få lite fokuserade teknikövningar att köra.

Vad det gäller uthålligheten tycker jag mig dock ha gjort riktigt stora framsteg. Att köra upp till IM-distansen (3800 m) under ett enskilt träningspass känns inte som några större problem alls. Och för en gångs skull känner jag mig riktigt bekväm i bassängen. Jag är som sagt var inte så snabb ännu. Tror att jag i dagsläget skulle kunna hålla ett 2:00/100m-tempo över 3,8km. Vi får väl se om lite mer teknikövningar kan göra mig lite snabbare.

Vintertid och allt är inte frid...

Nej, tvärtemot vad jag skrev tidigare finns det finns några saker som inte är bra just nu. T.ex:

• Kylan - Helgen tillbringades i Västerås med julfirande med firman och för att vara lite effektiv tänkte jag cykla från Enköping och hem. Alltså inte effektiv vad det gäller resetid, men däremot vad det gäller att få in ett distanspass. Men när vi kom till Enköping vid 10.30 på söndag visade termometern -20. Och det är inte okej. Stack istället ut när vi kom hem till Sthlm där termometern endast visade på -10. -10 som senare i Erstavik visade sig bli -14. Och -14 i nedförsbacke i 30+ km/h och motvind blir... typ väldigt kallt. Träffade förvisso på någon i balaklava, gristryne och goggles, men där någonstans (innan) går min gräns. Både vad det gäller utrustning (utspökning) och temperatur.
• Helg utan sömn - Som jag sa, julfirande. Tidig uppgång på lördag för spa (och träning) och sen kväll. Tidig uppgång på söndagen för att hinna med dotterns akrobatik-avslutning i Sthlm (och träning). Det gör mig lite för trött. Behöver få sova igen lite någon gång under helgen i alla fall.
• Blåsor - På lördagens distanspass löpning hade jag fel strumpor på mig. Eller tja, jag hade ett par strumpor på mig som jag trodde skulle fungera, men som jag inte kört med tidigare. Och det straffade sig givetvis direkt. Med ett anta stora blåsor på vardera fort som inte är helt sköna.
• Mitt bloggande... är totalt uselt just nu. Ledsen för det, lider av någon slags blogginspirationskris just nu. Går väl över någon gång.

Frugan försöker ta sig till jobbet i onsdags. Det gick väl... Till slut.

Och så givetvis det som jag är mest "upprörd" över (man skulle nästan kunna säga att jag "rasar"): snöröjningen på cykel- och gångbanor.

Jo, jag har full förståelse över att det inte var fritt fram överallt i onsdags när snöKAOS rådde. Jag har full förståelse för att det på torsdag morgon fanns partier som fortfarande innehöll en del snö. Men jag har f-n i mig ingen förståelse för att det idag, måndag, fortfarande är uselt på ganska många ställen och till och med sämre på vissa ställen. Trots att det knappt snöat något sen i onsdags.

Otroligt vackert, men inte cykelbart. Och gångbart endast i hjulspåren eftersom det inte skottats
fram någon trottoar. Inte ens idag, 5 dagar efter snöfallet. Barnvagnar, pensionärer... vet inte.

Problemet ligger mycket i att en plogad cykelbana som ser bra ut på ytan inte alls är bra att cykla på. Så är det med många av de cykelbanor som jag behöver röra mig på i alla fall. Det är plogat, men föraren har inte tryckt ner sitt blad eller plog tillräckligt utan plogat typ 10-15 cm ovanför cykelbanan. Vilket ger en slät och fin yta... som vilket cykeldäck som helst skär rakt ner i och slirar och sladdar. Och när alla har slirat och sladdat lite och folk har gått omkring i det så blir det bara ett enda härligt snömos.

Efter Johanneshovsvägen plogar man cykelbanan först och sen vägen. På så sätt kan snön som plogas upp från vägen få plats på cykelbanan bättre. Smart va! Om det finns både cykel- och gångbana så sparar man ju dessutom en hel del pengar på att bara skotta den ena, ty cyklister och forgängare kan ju självklart samsas. Och någon halvmeterhög vall lite här och där gör ju bara att man håller sig vaken.

Johanneshovsvägen i torsdags. Ser likadan ut idag. Fast moddigare.

Vad som egentligen är mest frustrerande är att det känns som om att mycket av cykelbanornas "dålighet" beror på slarvighet i genomförandet av plogningen. Inte plogat tillräckligt djupt och bryr sig inte om vallar eller om trottoarkanter döljs. Visst är det ironiskt att Stockholms stad slagit på stora trumman i år och propagerat för året-runt-cykeling och "krafttag" för att hålla cykelvägarna öppna. Och så går det redan efter drygt 2 veckor med snö att konstatera att röjningen fungerat sämre än någonsin.

Vintertid och allt är frid...

Instagram, Twitter, FB och allt sånt formligen översvämmas i vinterbilder. Allt ifrån "NEEEJ" till "Äntligen" till allmänt ironiska kommentarer om snöbilder kontra söta katter avhandlas. Och så finns det ju de som anser att det här med att lägga upp snöbilder är lite åt white trash/dumma svennar-hållet och ironiserar över detta genom att lägga upp egna bilder på snö. Fast ur ett ironiskt perspektiv. Men innerst inne tror jag ändå bara att de drivs av en egen önskan att lägga upp snöbilder. Men ingen vågar erkänna det. Ungefär som att de som drar mest bögskämt i grabbgänget i själva verket är bögar själva. För så har jag sett på film att det är. Nåväl, nog med meta-ironi nu.

Vi die-hard-pendlare har ju egentligen länge sett fram emot det här med snö och riktiga misärpendlingar. Och nu är vi här. I onsdags var jag på kurs och var av outgrundliga logistiska skäl tvungen att åka kommunalt - pendeltåg och t-bana. Och jag hatade varenda minut av det. Trångt, varmt, stresstempo och köer. Dessutom missade jag ju möjligheten till en riktigt härlig +1, snöblandat och kuling-pendling på onsdagskvällen.

På torsdagen var det dock dags igen. Återigen kurs (på Garnisionen) och dessutom ett simpass innan kursen började kl 9. Insåg att jag inte skulle hinna med att åka förbi kontoret om jag skulle simma och få i mig frukost, så då fick jag helt enkelt ta med mig ombyte istället. På sommaren går det att pendla i mötesvänliga kläder, men på vintern med temp runt 0:an och ymnigt snöfall är det liksom inte riktigt läge för det. Och det blir lite krångligare, men planerar man bara lite går det alldeles utmärkt.

Toalettombyte del 1

Toalettombyte del 2 - på en stor handikapp-WC. Lyx!

Alltså en riktigt härlig motvindspendling in till Garnisonen, med stopp på Eriksdalsbadet och ombyte på en liten toalett gick alldeles utmärkt. Frukost hann jag med också. Under hemfärden hann jag konstatera att större delen av min färdväg faktiskt var plogad. Bortsett från Skeppsbron (som vanligt en enda lång moddsträcka söderut) och Skanstullsbron... Ja, Skanstullsbron är ju ett kapitel för sig. Det är är 3:e året som jag vintercyklar och varje år har det varit samma sak: första snön kommer och temperaturen är runt 0, dvs. slaskigt. Ingen plogar bron (men väl på vardera sida om den). Cyklisterna gör spår i slasket. Under natten fryser det på och sen är underlaget spårigt och skrovligt resten av vintern. Riktigt trevligt är det när det ligger nysnö över spåren. Då har man inte en aning om hur det ska svänga och var kasten kommer. Jag är helt övertygad om att det är så som det beskrivs här.

Den hemmasnickrade vinterpendlaren fick äntligen bekänna färg. Och det funkade ju alldeles utmärkt.

Jag gillar vinterpendlingen. Skarpt. Jag gillar känslan av att ta sig fram för egen maskin och inte vara beroende av något eller någon annan. Jag gillar känslan av att många tycker att jag förmodligen är lite galen samtidigt som de nog är lite impade i smyg. Men så är det ju en extremsport också. Vad jag inte gillar är att det tar betydligt längre tid att få på sig kläderna. Och att det är betydligt svårare att inte bli svettig. Det beror väl på att det dels är svårare att klä sig rätt eftersom upplevd temperatur och kyla blir mycket mer beroende av vind och andra yttre betingelser, och dels beror det nog på att vintercyklingen har en lite annorlunda karaktär än sommarcyklingen. Dubbdäck och trögt underlag gör att du måste kämpa hela tiden, oavsett vilken fart du håller. Särskilt om du kör fixed.

Vy från Garnisionen. Slaskigt då, sen mer snö och påfrysning.

Men valet mellan att cykla eller inte cykla är självklart. Nu ser jag fram emot en snöig pendling hem. Till 1-timmes test på trainern följ av fredagsmyyyys. Over and out!

Hell week?

Tredje veckan i perioden Base 1 innebar 16 timmars träning fördelat på 12 pass på schemat. Det är ganska mycket tid faktiskt. När jag la schemat för säsongen (här) bestämde jag mig för en årsträningstid på 600 h. Utlagt över tiden, med periodiseringens alla regler ianspråktagna, blev det då vissa veckor med en hel del timmar. Förra veckan var alltså en sådan vecka. 18 h peakar det på under tredje veckan i Base 3. Och med tanke på att det då även är lite mer fokus på intensiv träning, kommer nog det att bli en ganska jobbig vecka.

Så här kan tydligen en Hell Week se ut också enligt Google

Men nu har det varit 16 timmar och ganska lugna sådana (uthållighetstempo, 60-75% av max). Jag har väl kanske fuskat lite med intensiteten (ren uthållighet kan bli ganska tråkigt) men har nog överlag varit ganska duktig. Veckan så iaf ut på följande sätt:

• Måndag - Simning 60 min (sprintpass), Styrka 45 min (core)
• Tisdag - Simning 50 min (långa intervaller), Cykling 117 min (grusvägs-CX)
• Onsdag - Löpning 59 min ("strides" + 30/20/10), Styrka 50 min (core+ben)
• Torsdag - Simning 100 min (distans), Cykling 60 min (kadensdrillar)
• Fredag - Löpning 48 min (snabbdistans), Styrka 60 min (core+ben)
• Lördag - Cykel 175 min (landsväg distans)
• Söndag - Löpning 117 min (långpass i 5:40-tempo).

Initialt var jag lite orolig för dels att hinna med och dels att orka genomföra en sån här vecka, men det har faktiskt funkat utan att det påverkar familjen allt för mycket. Simpassen har gått på morgonen innan jobbet med start runt 6:30-7:00. Löpningen på vardagar kör jag på lunchen på jobbet. Styrkepassen ganska sent på kvällen eller innan Anna kommer hem. Långpassen på helgen kör jag tidigt på morgonen och försöker vara hemma för att äta en sent frukost/brunch med familjen. Det som påverkas är tisdagen; för att hinna med ett lite längre cykelpass då måste jag ta kvällen i anspråk. Men annars fungerar det som sagt var relativt friktionsfritt. 

I senare perioder kommer dock passen att bli några färre, men överlag längre. Och då kan det nog lite lite jobbigare att få ihop det. Framför allt kommer det bli jobbigare med återhämtningen. Egentligen sover jag nog för lite redan nu. Och sömnen är ju det jag tullar på en del.

Nu väntar i alla fall en veckas lugn och ro, en så kallad "Rest & Test week". Innebär i praktiken 8-9 h fördelade på 9 pass. Känns ju märkligt nog som värsta viloveckan. Simtest på torsdag, cykeltest  på fredag och löptest på lördag. 

Nu kör vi!

Cykelmässan...

"Vilken cykelmässa?", tänker ni nu. "För han kan ju inte vara så sent ute att han skriver något om cykelmässan förra helgen förrän nu?!?". Men jo, precis så är det. Eftersom varje bloggare med självaktning och med lite cykelrelation redan publicerat minst ett inlägg med minst 1000 bilder måste jag väl göra något också. De riktigt riktiga bloggarna hade förstås en egen monter med live-bloggning, försäljning och gud vet vad.

Innan jag visar mina 5(!) bilder, några korta reflexioner. Många snygga cyklar och mycket roliga saker att klämma och känna på. Men några av de stora saknades tyvärr. Varför var t.ex. inte Specialized där? Focus hade jag gärna titta på också. Och inte några möjligheter att sitta på och prova cyklarna heller. På mässor tycker jag dessutom att man ska kunna göra fynd/klipp/spontaninköpa av alldeles för dyra saker. Vad jag kunde se fanns det inte en enda cykel till salu på mässan. Några affärer ställde ut (ex. Evalds MTB) och hade viss utförsäljning. Nu hade jag iofs ett väldigt givande samtal med Göran på Cykelmagneten. Men mer om det lite senare.

Dock kul och mycket uppskattat med en riktigt cykelmässa i Stockholm dock. Nu fattas det bara en velodrom. Och nu bilderna. Som ni har längtat.

Canyons tempospjut Speedmax CF var väl den cykel som skapade det största ha-begäret. Låter bilden tala för sig själv. Prisvärd också, men tyvärr finns inga klara leveranstider ännu.

Nya Dura-Ace-gruppen ser riktigt snygg ut.

Ja, det ser nog ut som V:s nästa cykel.

Equinox CP7 45 - kolfiberhjul blir nog inte så mycket sexigare än så. Men hur håller det ihop om en eker går sönder?

Zero 7 är inte bara ett bra band, utan även en grymt snygg och bra cykel från Wilier. Nu ligger den lite över min prisklass... typ. Men det finns ju andra cyklar från Wilier.

1000/100/10

I söndags passerade jag 1000 fysiska mil cyklade för 2012. Har även trampat ungefär 180 trainermil (eller 55 timmar om man räknar så). Tidigare förutspådde jag att 1000 riktiga mil skulle passerad i slutet av oktober, men det blev lite senare.

Löpningen har uppgått till 98 mil, så det är väl en ganska rimlig ansats att tro att 100 mil kommer att ha avverkats innan veckan är slut. Simningen ligger längst ifrån att överstiga en jämn och fin siffra. 76 km simmade och sålunda 24km kvar till 100km. Vi har 6 veckor kvar av 2012 och för att klara 100 km behöver jag alltså simma 4 km i veckan under resten av året. Och det gör jag ju, om jag får vara hel och frisk.

Rapportverktyg från Funbeat

Därav 1000/100/10 - cykel/löpning/simning i förhållande 100-10-1. Tittar vi på distanserna på en Ironman så är dessa 180/42/3.8, eller om vi förkortar det 47-11-1. Distansen på simning och löpning alltså okej i förhållande till varandra. Däremot cyklar jag för mycket. I alla fall om vi sätter det i förhållande till distanserna på en IM. Men det var ju å andra sidan inte helt oväntat. Det är nog inte så många triatleter som tränare på distanser som 600 km t.ex. Och det är nog i själva verket förmodligen mer nedbrytande än vad det ger träning.

En annan jämförelse att göra är väl tidsmässiga förhållanden. Dvs. hur mycket tid som läggs ner på resp. gren och sätta det i förhållande till hur lång tid resp. moment "normalt" sett tar under en IM distans. Men det får bli en senare övning.

Ryggjävel +ANNAT

Här händer det ju inte mycket. Ber om ursäkt för det. Problemet är väl att det inte funnits så mycket att skriva om sen senast (typ Vintermarathon). Anledningen till detta stavas väl huvudsakligen rygg. Eller ryggjävel, ryggskott eller skov, eller nåt.

Förmodligen får jag väl skylla mig själv på något sätt. Dels kanske jag inte skötte mig helt perfekt efter maran. Dels kanske jag var lite väl snabb med att komma igång med träning efter de första naprapatbehandlingarna. 16 km med barfotaskor en vecka efter maran kanske inte heller var en helt lysande idé. Men oavsett vems fel det är eller vad det nu beror på så har det gjort jäkligt ont i min rygg. Och det är inte helt kul.

Till saken hör ju också att jag har en kronisk reumatisk sjukdom:  Bechterews sjukdom (pelvospondylit, ankyloserande spondylit). Fick diagnos på denna 2004 efter en längre tids ryggproblem och utredning med MR, genmarkörer, m.m. När jag kunde medicinera ordentligt så blev besvären betydligt färre och lindrigare. Det allra bästa är i detta fall medicin (inflammationsdämpande) tillsammans med träning. Men det tog ju ett antal år innan jag kom igång med träningen. Oavsett medicinering uppstår dock perioder av försämring av sjukdomen, sk. skov. I dessa perioder uppträder tilltagande stelhet i rygg, låsningar, m.m. Och dessa leder till spända och krampade muskler och mer smärta. Behandlingen är vila, naprapati, massage och pannben.

Innan träningen hade jag kanske 2-4 skov om året; några veckor vardera. Sen jag började träna regelbundet i slutet av 2009 har jag dock inte haft ett enda skov. Träning och medicin har alltså hållit sjukdomen helt i schack, och jag känner att jag fått ett helt nytt liv. Ända fram till nu då... Men med detta i åtanke kan jag nog tycka att det väl är helt okej (och inte helt oväntat) med ett bakslag. Det har ju trots allt varit så bra så pass länge.

Dock, vissa delar av det jag upplevt sen vintermaran har varit riktigt jävliga. Först var det ju sängliggande i framstupa sidoläge i några dagar. Sen var det ju det här med den klämda ischiasnerven i några dagar som gjorde att det fanns en enda smärtfri ställning att ligga, stå eller sitta i. Citodon för att sova på minsann. Men nu, efter ett antal vändor hos naprapaten, massage från min kära fru (hon försöker döda mig, det är jag helt övertygad om, i alla fall känns det som det när hon behandlar mig), piller och lite lugnare träning så tror jag (peppar, peppar) att det är på väg att bli bra.

Vintermaraton 2012 - check [RR]

Då var maran avklarad. Inte med bravur tror jag, men helt klart godkänt och med de flesta av målen uppfyllda. Som jag tidigare skrev var det några saker jag ville få koll på:

• Springa hela distansen - jo det gjorde jag. Några gångsteg i samband med dricka, men annars löpning hela vägen. Även om det var lockande att gå lite i sista backen på sista varvet.
• Få en känsla för distansen - ja, 42 km är långt. Inte oöverstigligt, men långt. Och det kommer definitivt vara ännu längre efter 3.8 km simning och 180 km löpning. Men det är ett senare problem. Jag är i alla fall inte avskräckt.
• Springa på under 4 timmar - ja, det gick också. Med tanke på mina resultat på 10 km och halvmaran borde jag definitivt vara kapabel att springa under 4 h, kanske snarare nedåt 3:40 egentligen (utan att lägga att för mycket specifik löpträning). Nu landade jag på 3:50:16 vilket är så där lite snyggt mitt i mellan.
• Hålla ett jämt tempo och med negativ split - nja, det sket ju sig kungligt. Mer om det nedan.

Negativ split- jomenvisst

Själva loppet då? Cyklade till kontoret vid Tessinparken (via nummerlappsuthämtning) och bytte om. Här skulle jag dessutom möta upp med Sebastian och hans svensexa. Som en första del av denna skulle han få "förmånen" att springa lite med mig. Vädret var kyligt med temp nedåt 3-4 grader och omväxlande molnighet. Okej, men lite väl kallt alltså. Efter det att Basse och gänget dykt upp, och vi försett honom med lite vackra kläder bar det av till starten.

Första delen av loppet blev väldigt lugn då jag sprang med Basse. Han var nog helt säker på att han inte skulle behöva springa en hel mara, däremot så var han nog inte helt säker på huruvida det var tänkt att han skulle springa 8 km eller inte. Tror att han blev ganska lättad när resten av svensexegänget tog emot och plockade honom av banan efter ca 2.5 km. Jag satte fart och sprang vidare.

Svensexa

Min första tanke var att jag i alla fall skulle "springa ikapp" den tiden som jag tappade under den första biten och sedan lägga mig på det tänkta 5:35-tempot. Men så blev det ju inte. Uppenbarligen så grymt svårt att hålla igen när benen är pigga. Upp till 10 km gick det under 5:10-tempo och sen nästa 20 km i ett 5:20-tempo i snitt. Sen var det egentligen under det sista varvet (6,8 km) som jag tappade i förhållande till måltempot då jag snittade runt 5:55-tempo. Alltså ingen rasande spurt. Och ingen negativ split. Men en väldigt god marginal till 4 timmar.

Sen så finns det egentligen inte så mycket mer att säga om loppet. Ungefär 200 personer sprang maran, och med 200 pers utspridda över ett varv om 6,8 km blir det ganska glest mellan löparna. Banan var hyfsat lättlöpt, men med en del jobbiga slakmotor. Inte mycket till publik, men några entusiaster som hejade på alla. Så gott som alla funktionärer var väldigt peppande och kom med glada tillrop hela tiden. 6 varv på en platt bana blir inte helt kul. Jag hade telefon och hörlurar med mig, men satt faktiskt aldrig på mig dem. Blev väl inte tillräckligt uttråkad. Kände mig väl hyfsat pigg hela vägen utom på sista varvet. Det kändes faktiskt helt ärligt ganska onödigt. Även ösregnet och kylan på sista varvet kändes ganska onödigt. Men nu är det gjort!

Så här ser jag ut när jag fotar mig själv efter ett halvt marathon

Och så här spännande var det att ha kommit halvvägs

Epilog: 

Frös som en liten bäver när jag cyklade tillbaka till jobbet för att byta om. En lång varm dusch gjorde dock susen och när jag summerade ihop mina skavanker så hittade jag endast en lite blåsa på höger stortå och ett litet söm-skav från underställskalsongerna. Men ingen kramp eller annat. Anna kom och hämtade mig så att jag slapp cykla hem i regnet. Efter en stor fet pizza var det dags för Halloween-fest hos några grannar. Det blev sent, mycket dans och en hel del drinkar. Och på söndagsmorgonen kom jag inte upp ur sängen.

Alltså inte för att jag var speciellt trött eller så. Jag kom helt enkelt inte fysiskt upp ur sängen eftersom jag var helt låst (med ganska rejält smärtor) i ländryggen. Söndagen spenderades i sängen. Igår (måndag) var jag lite mer rörlig och kunde komma iväg (bli skjutsad) till naprapat Lasse, som dock inte lyckades knäcka mycket alls. Idag (tisdag) lyckades jag faktiskt cykla till Lasse, som denna gång fick upp det mesta. Hoppas på att kunna träna imorgon igen. Och så kanske jag har lärt mig något också. Kanske.

På 'et igen bara - Vintermarathon

I morgon är det dags att försöka igen. Förra gången gick det ju inget vidare. Jag skrev då upp några punkter som jag tror var de huvudsakliga anledningarna till mitt misslyckande. Nämligen:

• Mer långpass - Ja, det har i alla fall blivit långpass (upp till 23 km) de senaste 3 helgerna och de har känts bra i tempo och ork. Visst hade det varit bra med något pass på uppåt 30 km också... men det har liksom inte riktigt passat in i den träningsperiod som jag ligger i.
• Mer återhämtning - Har inte vilat specifikt (annat än en lugn dag idag) utan kört mer eller mindre efter träningsschemat. Men å andra sidan har jag inte kört någon halv-IM en vecka innan och träningen enligt schemat är förvisso volymmässigt relativt stor, men intensitetsmässigt inte alls så tuff. 
• Lugnare tempo - Ja, det vet jag ju inte förrän i morgon. Men jag har i alla fall tränat på att hålla en 5:30-5:40-tempo och planen är väl att verkligen hålla det redan från början. Hellre progressivt, negativ split eller vad man nu kallar det. Dvs. att andra halvan går snabbare än första. 

Sen var det ju pappas bortgång i somras som gjorde det hela lite speciellt. Jag vet inte hur det påverkade mig i somras, men jag blev i alla fall inte starkare av det.

6 spännande varv

Planen för morgondagen är att inte tänka så mycket. Ta det lugnt och håll tempot (5:35). Om någon km går lite långsammare, acceptera det och försök inte springa ikapp direkt. Förhoppningen är att komma in under 4 timmar och att springa hela vägen och på så sätt få en känsla för sträckan. Inför sommarens äventyr kan det nog vara bra. Det betyder också att jag kommer att bryta om det inte funkar. Jag har inget behov av att komma gåendes i mål på 5+ timmar. Har liksom inget sådant att bevisa.

Men, 6 varv på en 7 km platt bana på Djurgården i 5-6 grader och nästan vindstilla. Det borde jag väl klara av?

Live-bloggande från årets Randonneurgala

Snart ska Gunnar Ohlanders berätta om sin medverkan i RAAM. Stort! Randonneurernas säsongsavslutning - bara en sån sak. Givetvis har det också serverats fika (kaffe med kaloribomber). Och så har världen nåtts av den glädjande nyheten att KBCK kommer att arrangera sitt första randonne-lopp nästa år; en 20-milare den 16:e februari. Bara att skriva in i kalendern.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Hur kan jag göra en snabbare Ironman?

Joe Friel - triathloncoachorakel - har skrivit ett blogginlägg med titeln "How Can I Do a Faster Ironman?". Jag gillar det skarpt. Och varför gör jag det då? Jo, tror nog att det speciellt var det här stycket som fångade min uppmärksamhet:

Let’s start with an overview, one that Ironman athletes don’t usually like to hear: An Ironman is a bike race with a swim warm-up and a jog to the finish line. Most don’t like to hear that because it downplays the value of swimming and, especially, of running. But it’s true. Let me explain.

Det där går ju inte att argumentera emot. Speciellt inte eftersom cyklingen dessutom är det roligaste momentet. Och det säger jag inte bara för att jag är bäst på just cyklingen. Typ...

Här ska det cyklas!

Dagens inlägg i pendlartråden på Happy

Pendlartråden på HappyMTB kan ju vara lite småkul ibland. Här blandas alltifrån vardagliga betraktelser, gnäll på bilister/cyklister/m.m. till Fredricos fantastiska Stockholmsbilder. I dag ställde jag mig till gnällskaran och skrev följande:

[spygalla]
1. Ninja-fotgängare som går mitt i cykel/gångbanan. Helt svartklädda och utan någon som helst detalj som avslöjar dem i mörkret. För säkerhets skull dessutom med lurar i öronen så att de inte hör en ringklocka. Gott om dem är det dessutom. Idioter!
2. Ninja-cyklister som tror att dom inte är ninja-cyklister eftersom de har utrustat sin cykel med Stockholms Stads give-away från förra året: SuperDiod-lampan med blinkfunktion. Näe, din lilla fåniga lampa syns inte trots att den blinkar. Och det blir inte bättre av att batteriet i princip är slut. Vet inte vem jag ska vara mest arg på: Stockholms Stad som delar ut lamporna och på så sätt får folk att tro att de (lamporna) faktiskt är tillräckliga, eller de som utrustar sin cykel med lamporna och tycker att det är en bra idé. Idioter!
3. Cyklister utan lampor, men med reflexväst... Hallå?!?
[/spygalla]

Annars var det kallt och krispigt i morse. Ngn minusgrad, men ingen halka. Därav ingen premiär för den ny dubbdäcksbestyckade pendlaren ännu. Jag har egentligen inget emot att det blir kallt. Det jag har något emot är att det blir mycket mer kläder att ta av och på. Men hellre det än bil eller ebolaexpress. Nu behöver bara näsan och kinderna vänja sig vid lite minusgrader så ska det nog bli bra det här.

Blogg-merchandise

Under en textil/löv/tryck-kväll med min dotter (måste vara något hon sett på Barnkanalen eller nåt) kläckte jag en grym affärsidé: Blogg-merchandise! Här är mitt första utkast till vad jag tror kommer bli en storsäljare: "Live Slow, Ride Hard"-örngottet. Lägg ett bud på denna vet jag. För nog ser ni väl det potentiella samlarvärdet? Jag kommer självklart att skänka pengarna till något välgörande ändamål.

Söndagscross och 1-årsjubileum

I går gick jag upp vid kvart över åtta för att få till ett distanspass löpning innan familjen och vårt helgbesök skulle ge sig ut på stan. I morse (söndag) stod klockan återigen på 8 i syfte att komma upp och dra iväg på Kompiscrossen i Flottsbro. Eftersom jag inte tog några HTFU-piller innan jag gick och la mig på lördagen, stängde jag av klockradion, vände på mig och somnade om.

Så då fick det bli lite fulcross istället. Började med att försöka justera växlarna på Focusen. Det gick åt skogen. Gav mig istället ut och konstaterade att det, precis som prognosen lovade, inte regnade. Däremot duggade det. Ni vet sådana där små små droppar som gör det omöjligt att använda glasögon och som kläderna riktigt blöta. Nu var det egentligen inte något problem eftersom det dessutom var genomsurt i marken efter allt regnande. Vilket medförde att jag var genomblöt så gott som direkt efter start. Och lerig. Riktigt goda förutsättningar för en CX-runda alltså.

Visa din cykel mot lövslask i dike

Vidare avkavling stoppades av ventil och bromskloss

Passade på att köra både kända stigar och några nya. Eller inte nya, men några som jag bara kört i mörker förut. Undrar om det kommer att bli jobbigare att köra dem i mörker nu igen. Nu när jag känner till allt som jag kan köra in i om jag sladdar av vägen.

Tänkte avsluta dagens runda med ett varv runt Flaten. Men det gick inte så bra. Strax efter kolonistugorna och i en skarp vänstersvägen efter en träbro bestämde sig mitt backdäck att lämna hjulet. Bokstavligen. Själv sladdade jag givetvis omkull och drog ner riktigt snyggt i ett dike. Förvånansvärt nog utan en enda blessyr. Inte ens ett minsta blå- eller skrapmärkt. Blev nog mest förvånad. Shop4Cross må sälja prisvärda hjul, men limma tubdäck kan de inte. Efter lite fotografering släppte jag ur luft ur bakdäcket och lyckades sedan kränga på det. Sen blev det av förklarliga skäl ett väldigt lugnt rull hem. Så nu ska jag alltså limma tubdäck. Var är min teammekaniker?

Gissa vilken del av mitt ben som inte var täckt av kläder.

Attans, glömde stänkskärmen hemma.

________________________

Jubileum var det också igår (söndag). Ett år sen jag slutade snusa. Inte helt lätt hela tiden, men inte några problem heller. Visst har jag saknat snuset (saknar det fortfarande, kanske inte just snuset, men något), men jag har aldrig varit i närheten av att återgå heller. Men visst har det blivit en och annan godis. Uppskattar att jag under detta år sparat ca 6500 kr. Det kan ju kanske bli något.

Onsdagsfilm - Road Bike Party

Om du regelbundet läser den här bloggen pga ditt cykelintresse har du med stor sannolikhet redan stött på dagens film. Om du mot all förmodan inte har gjort det så har du missat något. Titta och njut, det här är totalt makalöst.

Första veckans träning klar!

Så där! Då var övergången avklarad och en första vecka med ett riktigt strukturerat schema avklarat. Kul, inspirerade och lite ovan för kroppen. Speciellt att komma igång med överkroppen igen med simning och styrketräning. Huvudsyftet med perioden är ju att starta upp hela kroppen igen och gradvis vänja den vid att sätta igång igen. Första veckan i prep-perioden förärades även med 2 st tröskeltester. Så här blev det för övrigt:

Måndag
Styrketräning 50 min - Lätt pass utan vikter för att sätta igång kroppen. Överkropp så där

Tisdag
Simning 50 min - 3*500 lätt frisim + nedvarvning för att sätta igång kroppen.
Cykling 121 min - Tisdagscross. Kanske egentligen lite för hög intensitet mellan varven för att vara den här perioden. Men det är ju så kul att det är svårt att låta bli.

Onsdag
Löpning 32 min - lätt löpning på Gärdet på lunchen.
Styrketräning 45 min - Ganska lätt fortfarande, dock med lite mer vikter då jag införskaffat lite basic utrustning. Riktigt stelt i överkroppen.

Torsdag
Simning 50 min - 8*200 (fritt, dolme, fritt, paddlar x2) i lätt tempo.
Löpning 60 min - Tröskeltest LTHR (Lactate Threshold Heart Rate) enligt Joe Friel. Syftet var att få fram en uppskattning av mjölksyra-tröskelpuls. Testen gick till så att jag körde 30 min uppvärmning (kontinuerlig löpning i riktigt lugnt 5:40-tempo). Därefter 30 minuter i "race speed", dvs. ungefär så fort du kan köra i en halvtimme. Sista 20 minutrarnas snittpuls ger en uppskattning av LTHR. Låg i 4:32-tempo under den halvtimmen vilket väl är lite över mitt miltempo. Men det är ju inte riktigt lika lätt att pressa sig när man kör själv. Uppskattad LTHR (löpning) på 164 bpm.

Fredag
Rullskidor 45 min - "Crosstraining"-pass i lätt tempo med Valencia på cykel.

Lördag
Löpning 97 min - Eftersom vi skulle ut till Haninge för att gå på fest passade jag på att kombinera det med det planerade långpasset. 18 km i 5.25-tempo blev det. Behöver nog ha några långa pass till för att Vintermaran ska fungera. Brist på långpass och vila stjälpte mig ju förra försöket.

Söndag
Cykling 60 min - På trainern sent på kvällen. Inte helt motiverad (trött efter lördagens fest och nattens brist på sömn). LTHR-test på cykeln enligt samma upplägg som ovan. Låg strax över FTP under den jobbiga halvtimmen och fick en uppskattad LTHR(cykel) på 160 bpm

Detta ger ca 10h träning (samt även 4½ timmes jobbpendling under veckan). Faktiskt helt enligt schema bortsett från att det faktiskt fanns plats för ytterligare ett styrkepass på fredagen.

Nu är det 3 veckors prep med ungefär samma schema som ovan; både intensitetsmässigt och tidsmässigt. Dock inga tester, utan vanliga pass istället. Avslutar det hela med Vintermarathon i ett mycket lugnt tempo den 3:e november för att sen övergå i Base 1 då i första hand volymen ökas på.

Vintertid - i år igen

Minusgrader i morse. Och en nästa ogenomtränglig dimma. Denna vecka har det varit premiär för den fodrade cykelkepsen (med öronlappar), för lampor på morgonen och för tunna merinoullsvantar under handskarna. Vintern är på väg alltså. Jag har tidigare skrivit om vinterpendlingen och kan väl bara upprepa det viktigaste: Sluta inte cykla bara för att det börjar bli vinter!

• Tänk lite mer kläder - egentligen är det mest ett extra vindskyddande lager som behövs på kroppen och lite extra omsorg om händer, fötter och öron. Om du inte fryser lite under de första 10 minuterna av turen så är du för varmt klädd.
• Tänk lite mer tid - det går långsammare, särskilt när snön kommer och när dubbdäcken åker på (det går ju även långsammare för alla annan trafik också). 
• Tänk lite mer på utrustningen - cykeln behöver liiiite mer kärlek på vintern, någon avsköljning och kedjeinoljning ibland. Dubbdäck är väldigt bra när halkan börjar komma. Och lampor, glöm för guds skull inte det!

Viktor Barth-Kron (DN-orakel, eller "din stins i nyhetsflödet och dina stödhjul i samtiden"?!) beskriver vintercykling som en extremsport. Med tanke på hur uselt vinterunderhållet i Sthlm kan vara är väl i så fall all form av utomhusaktivitet under vintern, exempelvis promenera på den oskottade trottoaren, en extremsport? Förmodligen är det så att Viktor aldrig provat att cykla på vintern och därmed inte har någon aning om hur det fungerar? Och något som man inte provat kan ju vara lite läskigt och annorlunda. Tur att Viktor inte är matskribent. Det skulle ju vara tråkigt om något nytt och innovativt dissades bara för att Viktor känt just den smaken tidigare.

Vintercykling kan ju till och med vara helt underbart!

Och vad vill jag då säga med det här? Jo, gör dig själv /och miljön) en god tjänst och fortsätt (börja) cykelpendla även om det är kallt, halt och snöigt. Jag lovar att det är sååå värt det i slutändan. Och det behöver inte vara krångligare än punkterna ovan.

Frågor på det?

Tjurruset 2012 [RR]

Jag vill redan nu från början (med lite stolthet) berätta att denna bloggning kommer att innehålla bilder. Riktiga bilder. Riktiga bilder från den riktiga tävlingen. Sensationellt!

Tjurruset 2012 var riktigt grisigt. Som jag berättade om tidigare var detta min första gång så jag har ju egentligen inte något att jämföra med. Men som vanligt när det gäller den här typen av lopp är väl varje år lite tuffare än det föregående, och enligt deltagare, speaker och resultat så var det även så i år. Den officiella banbeskrivningen hade jag självklart inte läst, utan körde mer på principen att köra så hårt det gick hela tiden. Ingen idé att disponera något när det bara rör sig om 10 km.

Vi kom till Hacksta ca 50 minuter innan start. Kollade lite på tjejernas målgång. De såg riktigt trötta ut efter 9 km, men inte så extremt leriga. Sen lite ruscher och uppvärmning. Precis innan start träffade jag på Uffe A från Linköping i startfållan. Vi cyklade en del ihop på Mallis 2011. Liten värld.

Herrarnas första startgrupp värmer upp

Min hejarklack ser grymt peppade ut!

Också en tävlingsdräkt

Inledningsvis var det trångt men efter ca 500 m började det rulla på hyfsat; lite snabbare till vänster och det gick faktiskt att springa om. Första 3 km var relativt lättlöpta, typ löparspår (halt och lerigt på en del ställen) och några meter asfalt faktiskt. Ja, lättlöpt bortsett från slalombacken som vi skulle uppför efter en dryg km. Den var brant och riktigt lerigt och halt. Fick ta emot med händerna på några ställen och det var inte direkt löpning som det handlade om.

Efter 3 km stod en funktionär och ropade: "Kom igen nu, det är nu det börjar!". Och det hade hon helt rätt i. Nu sprang vi in i helt obanad terräng. Gott om grenar, kvistar, nedfallna träd +ANNAT, och strax efter kom dagens första träsk. 400 m kallt vatten, ibland upp till knäna och ibland upp till bröstet. Att springa var inte riktigt tal om. Snarare att lufsa fram och hoppas på det bästa. Ibland försökta jag komma upp lite på sidan för att få lite fastare mark, men det gick oftast inte snabbare. Redan här lyckades jag dessutom med konststycket att få en gren i ögat (den första av 4 grenar i ansiktet). Fick ett rejält märke men slipper nog blåtira.

Och sen fortsatte det i den stilen. Räknade ihop det till 3 träskpassager, 2 längre (typ 400 m) och en kortare (men rejält djup). Riktigt kuperat och obanat, nästan klättring resp. hasa ner på stjärten på flera ställen. När det väl blev tillräckligt platt och brett för att springa på riktigt var det ofta riktigt lerigt och halt istället. På många ställen var det typ "singletrack", dvs ett långt led och omöjligt att springa om. Och var någon trött eller långsam på sådana partier så blev alla långsamma. Vid något parti runt 7-8 km var det faktiskt så pass att det gick att hålla 5-minuterstempo i nästa en km. Långsammaste km gick på 10:45...

Titta så lerigt det är!

Upploppet, jag ser ju faktiskt ganska stark ut!

I vanliga fall brukar mina tänder inte se så vita ut.

Sen var det ju diket också. Efter knappt 8,5 km var det dags för ett 400 m långt lerdike med vatten upp till hakan på vissa ställen. Här var det gott om publik och till deras stora glädje lyckades jag plumsa med ansiktet före i ett försök att "springa" om. Tuggade sand resten av loppet. Sista 500 metrarna var tung löpning på leråker med ett par hopphinder. Man var ju inte graciös direkt. Sen mål. Och för en gångs skulle klaffade det med fru och dotter som både såg och fotade målgången. Men de ville inte ha någon kram efteråt.

På resultatsidan kan man se när jag springer i mål. Tanken var att jag skulle embedda (tveksamt om det är ett svenskt ord?) den här på sidan men det verkar inte funka. Ni får titta på den här istället. Det är jag spurtar med förvånansvärd frenesi ungefär halvvägs in i videon. Och så är jag lerig. Med pannband.

Min snittpuls under loppet låg på 160, dvs. 87% av max. Alltså ingen walk-in-the-park utan ganska uttömmande. På så här pass korta sträckor och tider burkar jag aldrig stanna för vätska eller ngt annat. Den här gången tog jag en mugg vatten efter 7 km. Men det var mest för att skölja ur lervattnet ur munnen och för att skölja ur ögat. Enligt resultatlistan hamnade jag på plats 959 av 3334 fullföljande herrar. Vilket väl är helt okej. Att det sedan går att springa banan på 47:34 är ju helt makalöst. Drygt 300 höjdmeter över 10 km skvallrar väl om att det är ungefär lika kuperat som Lidingöloppet. Väldigt kul var det, men snarare en upplevelse än en "riktig" tävling.

Jag, min största fan och en kopp kaffe

Den här bilden borde väl nästan Tjurruset kunna använda som inbjudan till nästa års tävling.

Och ja, så här avslutades kvällen...

Lite kritik till arrangörssidan också. Jag har inte sprungit förut så jag har inget att jämföra med. Men om man avråder alla från att åka bil och hänvisar till lokaltrafik (som tar ca en timme in till Sthlm C) så borde man väl tillse att det finns ordentligt med duschmöjligheter? Nu var det väldigt begränsat med duschar och tydligen fanns det inget varmvatten till herrarna. Nu hade vi tur med vädret, men några grader kallare och lite regn så hade tiden efter loppet inte varit särskilt kul alls. Vi hade ordnat parkeringsplats hos en kollega (tack Fredrik) som bor i Åkersberga inte alls långt ifrån starten och jag hade handduk och rena/torra kläder med mig. Men någon dusch blev det inte förrän långt senare på kvällen.

Efter avtorkning, rena kläder, MAX-besök och hemkomst var det dags att tvätta kläder. Om jag inte missminner mig läste jag på något forum någonstans att man minsann inte behövde vara rädd för att några kläder skulle bli förstörda. I beg to differ! Mina vita löparstrumpor kommer aldrig mer att bli vita. All lera var dessutom charmig på så sätt att den korkade igen vårt avlopp och fixade lite översvämning i (ful)badrummet.  Efter 30 minuters dusch med peelinghandskar lyckade frugan ändå hitta lera i mina öron. Vilken lördagskväll det blev!

Söndag vila. Sen lite struktur i träningen. Som jag längtat.

Pre-Tjurruset

I morgon är det dags för Tjurruset (som man på hemsidan envisas med att titulera Tjur Ruset, www.skrivihop.nu...?). Har varit sugen på att spring det ett tag. 2010 krockade det dock med operation och 2011 med ett bröllop. I år fanns det dock inga undanflykter... bara att köra alltså. Drygt 9km tung terräng verkar det bli och jag har väl inte förberett mig på något speciellt sätt. Lite löpintervaller i onsdags och kanske nån km lätt jogg idag. Annars tror jag att det är mest pannben, mjölksyra och styrka som gäller. Gäller mer än ett snyggt löpsteg alltså. Heltäckande tunna kläder och ett par lätta trailskor hoppas jag också blir bra. Det verkar till och med som om vi kan få hyfsat väder.

Eftersom jag som vanligt inte har några egna bilder fyller jag ut dagens inlägg med en liten film från förra årets rus.

Galet...

Ni som normalt sett inte hänger på HappyMTB eller surfar extremsportsfilmer har nog inte sett det här. Vet inte riktigt vad man ska säga. Galet typ... Och du behöver inte vara orolig mamma, jag kommer inte börja med sånt där. Inte än på ett tag i alla fall...


Näe, jag tror att jag håller mig till långcykling och triathlon ett tag till. Min resultat och RR-sida börjar ta form. Kolla här.

Fulcross

Eller Tisdagscross kan det kanske också kallas. I samband med tisdagsrajden från Hammarbybacken brukar  det också dra iväg ett gäng på CX:ar. Blir väl lite extra populärt nu när landsvägssäsongen i princip är över och mörkret och vätan lägger sig över landet. Passar ju även mig som gillar att stå på lite mer än ren teknik. Kralliga lampor, grusväg och snäll stig är det som gäller. Jag testade min nya Magicshine MJ-872 som nog blir alldeles utmärkt. Men den ska jag nog ha som pannlampa egentligen. Och frågan är då vad jag ska ha på styret. Det löser sig nog.

Nåväl, jag bestämde mig för att testa att hänga på fulcrossen. Och det var inget dumt beslut. Vi var 8 som startade (i princip mörkt redan vid starten) och tydligen tappade vi en punka redan efter 300 meter. Sen var det ett ganska bra tempo redan från början. Vi började med att ta oss genom Sicklaskiftet bort till Dammtorpssjön, Hellasgården. Sen asfalt och vidare in på kända stigar ner mot Skarpnäck. Spången vid Ältasjön var riktigt snorhal och jag passade på att lägga mig lite snyggt på ett ställe. Sen runt Flaten på några (för mig) nya stigar samt åt fel håll, vilket ger en helt annan upplevelse av sträckan. Därefter en sväng ut på grusvägar runt Erstavik (och där var det race) och så tillbaka till HBB.

En lampa...

Grym kick att ligga i 30+ km/h i kolmörker, endast upplyst av MS-lampans sken, genom skogen. Upptäcker att jag är lite feg och inte släpper på ordentligt över allt. Men det skyller jag på bristande teknik och omtanke om min fru och dotter. Underlaget var minst sagt intressant. Tillräckligt torrt för att stå på ordentligt när det var rakt och tillräckligt blött för att göra minsta lilla kurva till en intressant prövning. Testade på både ler-wobbling, framhjulssläpp och tvåhjulssläpp i någon kurva. Men det gick ju bra. Trevligt sällskap, roliga vägval, skitiga kläder och en grymt lerig cykel. En toppenkväll helt enkelt.

Tog jag (eller någon annan för den delen) några kort? Självklart inte...