Rapha Festive 500 igen

Skulle ju inte köra. Men nu gör jag tydligen det ändå.... 302 km hittills och långrunda planerad i morgon. Borde funka.

Fast det har ju inte direkt gått på som på räls. Först gav jag upp innan jag en börjat. Sen inledde jag med en strålande runda med den imponerande distansen om 27 km. På juldagen blev det en ganska trevlig sak på dryga 82 km och plötsligt började jag fundera på om jag inte kanske skulle beta av milen och få ett fint tygmärke ändå. Bestämde mig för att satsa, men cyklade av någon märklig anledning inte på annandagen... Kan inte direkt säga att jag förstår det beslutet.

Fredagen var inte heller någon bra cykeldag. Dels eftersom det skulle vara skitväder och dels eftersom vi skulle hem från Sandviken då. Bestämde mig för att vara lite episk och gav mig ut i rejält skitväder på fredagsmorgonen ändå. Total misär, snöblandat regn, nollgradigt och en helt fastfrusen drivlina. Endast 33 långsamma km. Bestämde mig för att ge upp.

23 km/h vid 120 rpm som enda alternativ. Kanon när man ska samla mil.

På fredagskvällen hörde dock Björn av sig och undrade om jag ville köra lite distans i helgen. Och vips var jag på igen. Lördagen bjöd på lagom fint väder och framförallt möjligheten att köra med släta däck! Vi klämde 85 km och planerade för stordåd nästa dag; 6h distans med 23 mm däck, torra vägar och sol borde ge minst 150 km i kassan.

Men det blev ju bara skit med det.

Jag drog punkakortet...

Det var snorhalt överallt (trots plusgrader), Björn vurpade, vi fegkörde, jag punkade...  Vi bestämde oss då kollektivt för att ge upp och åkte hem till Björn och klämde en kopp kaffe och en macka. Dagens sträcka var hittills 30 km och 250 km på två dagar kändes inte så lockande. Men av någon anledning valde jag att köra via Erstavik på vägen hem. Grusvägarna var sugande blöta, men isfria. Ett varv blev ett varv till och helt plötsligt var jag igång igen. Betade av 75 km och var helt plötsligt upp på 300 km. Och 200 km på två dagar låter av någon märklig anledning betydligt mer överkomligt än 250 km.

Så nu har jag lagt ut en runda på 17 mil i morgon. Dubbdäcken åker på och HTFU-piller käkas.

Nu kör vi!

Julaftonstradition/triathlon

Jag har aldrig varit särskilt mycket för det här med traditioner. Inte särskilt julig av mig eller känt att det varit särskilt viktigt hur midsommar eller påsk hanteras. För ett par år sedan försökte jag mig ju på det här med Rapha Festive 500 och det var ju en riktigt kul jultradition. Men förra året gjorde vädret (snön och den obefintliga snöröjningen) att det inte gick att köra och i år stället mitt diskbråck till det hela. Det bidde ingen tradition av det heller (inte nu i alla fall). Så därför tänkte jag göra ett nytt försök: julaftonstriathlon. En triathlon på ungefär olympisk distans (i alla fall tidsmässigt) innan julafonsfrukosten. Det enda kruxet med det är väl möjligheten att simma på julafton. I 08 är hallarna stängda och utomhus är kanske inte så mycket att fundera på. Alltså utomlands, eller som jag, i en mindre stad där det tydligen är tradition att badhuset har öppet på julaftonsförmiddagen.

Så kl 7 på julaftonsmorgonen stod jag utanför Parkbadet i Sandviken. Marschaller var tända utanför och det var kö! Jag kom i alla fall in hyfsat snabbt och kunde köra en timmes lugnt pass (fortfarande försiktig med diskbråcket). Sköljde av mig och satte på mig cykelkläderna. Cyklade förbi svärföräldrarna och lämnade av väskan och fortsatte sedan en runda på en dryg timme. Det var småregnigt, strax över nollan och blåsigt. Dubbarna gjorde sitt jobb då det på flera ställen dök upp sjok av blankis. Sen förbi hos svärföräldrarna igen, lämnade cykeln och tog på mig skorna och gav mig ut på en halvtimmes löpning. Så 2 km simning, 27 km vintercykel och 6 km löpning på ca 2½ timme innan frukost. Ett utmärkt sätt att börja julafton på. Det får bli min tradition. Sen har jag ju förvisso i och med detta betat av 27 av Raphas 500 km...

GOD JUL!

Intetsägande

Jaha, här sitter jag och slår in julklappar när jag borde skriva blogg istället... Eller cykla. Diskbråcket känns bättre och jag har kommit igång med lite träning (lugnt och inte mer än ett pass om dagen... allt är relativt). Kan säga redan nu att det inte kommer att bli någon Rapha Festive 500 i år heller. 25 km/h i snitt kräver trots allt 20h i sadeln mellan den 24-31:a och det pallar nog inte riktigt min rygg ännu. Annars är ju förutsättningarna betydligt bättre i år än förra året (då kung Bore totalt kört över vårt land), med barmark och plusgrader hela veckan som det ser ut nu. Jag har givetvis registrerat mig för utmaningen och givetvis tar jag med mig cykeln till svärföräldrarna i Sandviken. Men några 50 mil blir det nog inte... Tror jag.

Ny våtdräkt... och ja, jag har strumpor på mig.

För övrigt har jag köpt en ny våtdräkt för nästa säsong, en Zone 3 Vanquish. Jag ser i alla fall väldigt snabb ut i den. Den gamla dräkten tänkte jag klippa lite i inför SwimRun-tävlingen/tävlingarna nästa år. Är ju anmäld till Stockholm Swimun och har dessutom en paxad plats till Amfibiemannen. Den sistnämnda ligger dock inte helt optimalt till i tiden med tanke på semester och annat och dessutom jag lite sugen på XTERRA Nordic vid Hellasgården också. Vi får se hur det blir. Det ska ju förhandlas lite med familjen också. Och med tanke på det är det nog faktiskt inte så dumt alls att slå in julklappar nu. Så jag fortsätter med det.

Vi hörs!

3 x bitter

Nybitter och gammalbitter. Tänkte för ut mig det här innan jul nu så att jag kan koncentrera mig på att vara glad då istället.

Bitter 1: Skrivarkarriären
Jag har ett längre tag haft en önskan om att få skriva lite mer. Inte helproffisionellt direkt, men visst vore det kul att testa på om någon faktiskt skulle vara villig att betala åtminstone en liten summa för mina texter. Eller i alla fall erbjuda någon text av mig i ett forum som läsarna betalar för få ta del av, eller kanske inte ens betalar för. Kort sagt; det skulle vara kul om någon ville publicera något jag skrivit i en tidning, oavsett arvode eller inte. Jag skriver här och uppenbarligen läser någon det emellanåt. Men att bli publicerad skulle liksom vara att ta det till nästa nivå.

Jag inbillar mig att jag i alla fall är en okej skribent. I mitt tycke betydligt bättre än många av de skribenter som frekventerar kolumner och annat i många av våra svenska tidningar. Men precis som när det gäller musikbranschen är det i slutändan bara kontakter som räknas (och det är väl bara att kolla i våra svenska träningstidningar; alla känner alla, både skribenter och de som det skrivs om i tidningen). Känner du någon som känner någon som jobbar där på den tidningen så kan du få en chans att skriva något. Förmåga och vilja räcker tyvärr inte. Jag har försökt några gånger men nått fram. I de allra flesta fallen bemödar sig tidningen/chefredaktören/redaktionen inte ens om att svar trots välformulerad idé, textförslag etc.

Den största "framgången" jag nått var väl när Outside svarade och sa att de var intresserade av ett reportage från Alpe d'Huez Triathlon. Jag skrev en kort bloggpost (nåja, för att vara jag i alla fall), och antecknade 2 reportage med olika vinklingar. När jag sedan i augusti försökte få kontakt med Outside var responsen noll och intet. Lite tråkig hantering kan jag tycka. Men det är väl bara att kämpa på.

Jag trotsade smärtan och gav mig ut på löptur i Västerås. Passade på att njuta lite av  BRR-banan igen.

Bitter 2:  Svenska Cykelförbundet
Har det hänt något nytt? Självklart inte. Jag är fortfarande diskad och kommer förmodligen att fortsätta vara så. Det finns inget som helst intresse att åtgärda det hela. Jag förmodar att det är kommissarie Christer Andersson som är sur för att han hade fel och därför vägrar att åtgärda. Jag kan bara återigen ställa mig frågan: varför betalar jag 700 kr till ett förbund som förväntar mig att jag stöttar dem och följer deras regler, samtidigt som de skiter fullständigt i mig?

Trotsade även smärtan för att ge mig ut på årets första vinterdistans
från Enköping och hem. Dum idé. Det gjorde för ont och blev för mörkt.

Bitter 3: Diskbråck
Ja, jag erkänner. Det är nog det här som är huvudanledningen till detta bittra inlägg. Jag har fått diagnos på diskbråck i någon av halskotorna. Alternativt nervrotsinflammation. Det sistnämnda är lite snällare, men kontentan är ändå densamma; 4-6 veckor med rehab och smärta och förhoppningsvis ska det läka av sig själv. Jag tror dock mest på diskbråck pga. några specifika anledningar.

Det började med att jag i tisdags förra veckan vaknade upp med nackspärr och rejäl smärta i höger axel (från ingenstans). Jag simmade på morgonen och sprang på lunchen och hoppades att det skulle ge med sig, men icke. Fick behandling av Anna på kvällen (smärta!). Nästa dag hade nacken släppt något, men inte axel. Det började dessutom göra ont i armbåge också och stråla ut i lillfingret. Och så fortsatt det och blev dessutom värre. Jag försökte träna; löpning gick okej, cykling så där och simning var inte att tänka på. Började äta värktabletter för att kunna sova ordentligt; det jobbiga är nämligen att det inte går att hitta någon riktigt smärtfri ställning. Hur jag än ligger, sitter eller står gör det ont någonstans på högersidan i överkroppen. Ganska värdelöst alltså.

I går var jag till en ortoped som klämde, kände och drog lite i mig och gav diagnos. Smärtstillande och besök hos sjukgymnast. Hoppas nu bara att jag får en sjukgymnast som har förståelse för triathleter, träningsbehov och sånt. Att beordra stillaliggande och vila är liksom dömt att misslyckas. Jag skulle på simläger i Borås i helgen. Blir inte mycket av med det nu. Blir nog till att revidera hela träningsplanen den närmsta månaden...

Så ja, jag tycker nog att jag får vara lite bitter i dag i alla fall. Lite.

Men nu tar vi nya tag!

Så här såg det ut i tisdag... det gör det inte längre.

Lite om vecka 48 i nådens år 2013

Andra "riktiga" träningsveckan efter det att CX-säsongen tagit slut är nu lagd till handlingarna. Ligger i perioden Base 1 som innebär lugna pass och gradvis stegring av volym. Jag har väl inte riktigt skött mig i det spåret. Dels slarvar jag med styrketräningen (för det är ju inte särskilt kul), och dels har jag lite svårt att hålla nere intensiteten vilket i princip betyder att jag kör ett snabbt och intensivt pass per gren i veckan. Simningen för att jag vill utmana mig själv med lite fart och se om det ger resultat, på cykeln som en ren fortsättning av VO2-max/tröskelpassen som jag körde för CX och löpningen för att jag helt enkelt vill höja ribban ytterligare ett steg, har liksom ingen lust att släppa intensiteten nu när det känns så bra.

En annan bra sak som hänt. Jag har fått en snygg mössa!

Tre noterade saker från veckan som gått:

• Det mesta funkar om man planerar bra och är effektiv. I tisdags krävde min uppdragsgivare min närvaro i Enköping. Och dessutom hade Sveriges bästa CX-klubb möte på kvällen. Och på mitt schema stod simning och löpning. Så jag packade min väska på måndagskvällen och bad till SJ-gudarna. På tisdagsmorgonen gick jag upp 5:50, cyklade till Eriksdalsbadet och kom in direkt vid öppningen 6:30, simmade teknikpass, cyklade vidare till centralen, köpte en frukost och satte mig på Enköpingståget, åt frukost och svarade på mail, jobbade till 15:30, bytte om och körde ett intervallpass löpning, åkte tåg tillbaka till Stockholm och gick igenom dagens mailskörd, cyklade till Gamla Stan och gick på klubbmöte, cyklade och hann hem precis i tid för att natta Valencia och käka middag med Anna. Och det bästa av allt var att jag inte kände mig stressad någon gång under hela dagen.
• En mancold drabbade mig i mitten på veckan. Jobbade hemma 2 dagar, tyckte synd om mig själv och tränade inte. Pga. detta kommer jag inte upp i den tänkta volymen för veckan, 15.5 timme, utan "bara" 11.5h timme.
• Veckans bästa pass var nog lördagens distanslöpning. Var lite orolig dels eftersom jag på lördagsmorgonen kört ett långt simpass med en ganska tuff benavslutning, hade ju precis varit förkyld och dessutom var det ganska länge sedan som jag körde något längre löppass. Men det gick ju alldeles utmärkt! I -3 grader och med vanliga skor på ganska halt underlag blev det 19 km i 4:49-tempo i snitt utan att ta ut mig nämnvärt. Grymt trevligt!

*

Är numera anmäld till Team T&M Halmstad Triathlon 11.3. En HIM helgen efter midsommar och lagom genrep inför IM Kalmar. Tanken var tidigare Vansbro, men Halmstad lockade mer. Dels för att det är en betydligt roligare stad än Vansbro, och när nu Vansbro flyttat från simmarhelgen undrar jag hur det blir med publikstödet. Visst var Vansbro en trevlig tillställning, men helt ärligt är ju inte Vansbro så kul som ort och så är ju inte banan särskilt speciell heller. Men nu verkar det som om Vansbro sålt slut på några timmar, vilket jag kan tycka är lite konstigt med tanke på konkurrensen med Halmstad och Motala samma helg. 

Det absolut bästa med Halmstad - 1,9km simning nedströms!

Misstänker dock att de bästa satsar på Motala och Vättern Triathlon eftersom det fungerar som kval inför långdistans-VM på samma bana nästa år. Jag bedömer mina chanser att kvala in till VM som alldeles för små för att det ska vara värt att köra Motala bara för det. Dessutom är det på Nice-distansen (4km sim, 120km cykel och 3 mil löpning). Jämfört med IM alltså längre simning och kortare cykel och löpning. Och eftersom min absolut sämsta gren är simningen är det ju helt fel. Alltså Halmstad.

Sen har Carl och jag anmält oss till Stockholm Swimrun också. Men det är en helt annan historia.

*

Efter mitt inlägg om SCF har disciplinnämndsordförande Anders hört av sig till mig. Jag förtydligade mig till honom och berättade att jag ansåg att disciplinnämndens agerande i det hela nog kan anses vara ganska klanderfritt. De gjorde en felbedömning och korrigerade detta fel direkt efter påpekande. All heder åt det. Däremot är jag fortfarande väldigt fascinerad/frustrerad/arg över att det verkar vara helt omöjligt att avsluta det hela. Anders lovade att ligga på. Men ännu har det inte hänt något...

*

Over and out!

Mattias vs. Svenska Cykelförbundet

[VARNING! Lång post, bitter historia och inga bilder]

Vid CX-cup-tävlingen i Åstorp blev ju det mesta skit. Och inte blev det ju bättre av att kommissarien på plats, Christer Andersson, efter racet meddelade mig att jag var diskad eftersom jag fått teknisk hjälp utanför depån. Jag har ju beskrivit hela förloppet här och det finns ingen anledning att förtydliga eller upprepa den historien här.

Dock var det ju det här med diskrepansen mellan det som Christer Andersson sa, det som hände och det som senare stod i det formella diskningsbeslutet som fick mig att börja fundera på hur pass korrekt diskningen ändå var. Jag lästa på i det svenska regelverket (del 1, del 5 och del 12 som gäller vid CX-tävlingar) men hittade inget som kunde styrka min diskvalificering. Jag kollade till och med i de internationella reglarna hos UCI, men hittade inte heller där något som kunde skina något ljus över situationen. Kollade även i landsvägs- och MTB-reglementet och kunde där hitta skrivningar som skulle kunna ge en diskvalificeringsmöjlighet. Men inte för CX.

Med anledning av detta skrev jag ett brev till Christer Andersson och frågade helt enkelt om hur min diskning motiverades, varför det stod "otillåtet byte av utrustning" i protokollet och hur jag skulle kunna protestera mot det hela. Christer svarade att han och hans kommisariekollega var enhälliga i beslutet (jag hade ju fått teknisk hjälp ute på banan), att min beskrivning av händelseförloppet här i bloggen (som jag hänvisat till) endast stärkte deras beslut och att en ev. överklagan kunde lämnas in till Disciplinnämnden. Eftersom jag fortfarande inte fått något svar på vilken paragraf eller regel som de hänvisade till när de diskade mig svarade jag Christer med ett önskemål om ett sådant förtydligande. Christer svarade med att inte svara alls på mitt mail...

Jaha, inget gehör där alltså. Bara att gå vidare, disciplinnämnden nästa. Författade ett mail till ordförande Anders Björklund som inom ett dygn bekräftade att han mottagit min överklagan och att nämnden skulle behandla den. Det går en vecka och inget svar. Efter 10 dagar skriver jag ytterligare ett mail och undrar om det är någon progress i ärendet, med tanke på att CX SM är på gång och cupställningen faktiskt har betydelse när det gäller seedning. Två dagar senare får jag följande svar:

Disciplinnämnden har beslutat lämna din överklagan utan bifall.
Grunden för detta är följande:
I reglerna föreskrivs att teknisk service endast får lämnas inom teknisk zon. Detta betyder att det är egalt om hjälpen utanför den tekniska zonen ges av åskådare, föreningsledare eller annan person.
Hjälp ska inte tillåtas av den tävlande, eftersom han då begår ett regelbrott. Jämför med påskjutning, där en tävlande kan bestraffas, även om påskjutningen utförs av någon i publiken och inte begärts av den tävlande. För att undvika bestraffning ska man tydligt avvisa hjälpen.

Disciplinnämndens beslut är enhälligt.

Men vänta här nu... Det var ju just detta som jag protesterat emot. Den "regeln" som nu både kommissarie Christer Andersson och SCF:s disciplinnämnd hänvisat till finns ju inte. CX-reglementet talar inte något om teknisk service utan endast om "byte av utrustning". Och återigen ett beslut utan någon hänvisning till någon regel eller paragraf. Jag svarade givetvis raskt:

Tack för svar. Jag skulle bara vilja få hjälp med ett par saker för att förstå: 

1. Det som föreskrivs avseende teknisk zon/depå i reglementet för Cyclocross avser byte av utrustning och att det endast är tillåtet inom avgränsat område. För landsväg är service begränsat till teambil, neutral servicebil eller kvastbil. Men den del som föreskriver om begränsningar i service på CX-tävlingar hittar jag inte? Vilken paragraf står detta reglerat i? 

2. Diskningen enligt det formella protokollet avser fortfarande "Icke-reglementsenligt byte av utrustning" och även här undrar jag hur det kan utökas till att gälla även det ni kallar för "otillåten service". För det är ju ingen som hävdar att utrustning bytts utanför depån (vilket är det som förbjuds enligt CX-reglementet). Finns det ytterligare uttolkningar av reglerna som framgår på något annat ställe? Det är ju lite som att åka fast för fortkörning och få en parkeringsböter för att det ändå är typ samma sak. 

Tacksam för svar eftersom jag verkligen försöker förstå hur reglerna fungerar.

Kvällen efter, vid 21:15, ringer min mobiltelefon. Det är Anders Björklund. Han presenterar sig och meddelar att disciplinnämnden måste göra en pudel. Jag har haft rätt hela tiden och det finns inte något i CX-reglementet som pratar om "otillåten service", utan det är endast "otillåtet byte av materiel" som avhandlas. Det hela berodde tydligen på ett felaktigt råd från någon prominent på området, språkförbistring eller något annat. Men nu hade även de lusläst regelverket, både det svenska och UCI-reglerna och kommit fram till samma slutsats som jag (tidigare gjorde på 30 minuter). Nåväl, Anders tackade mig för att jag stått på mig och hållit en god ton (något som man tydligen inte är van vid?) genom det hela. Kommissarien vid CX SM var kontaktad (för seedningen) och poäng skulle fördelas och att resultatlistan skulle korrigeras.

Slutet gott, allting gott... Eller?

Näe, det var ju inte riktigt slut där. I förra veckan publicerade Oscar Ekstam den slutliga cupställningen via CX-Sweden. Och gissa om jag hade fått några poäng för Åstorpstävlingen där... Givetvis inte. Gick raskt in på Indta för att kolla den officiella resultatlistan och självklart låg den felaktiga diskningen kvar. Jag skickade ett mail till Oscar där jag förklarade läget. En kopia gick även till Christer Andersson och Anders Björklund där jag bad någon av dem bekräfta för Oscar att jag skulle få poäng för Åstorp. Oscar svarar snabbt att han självklart fixar det, samtidigt som även han ber Christer eller Anders att skicka en revidera resultatlista att grunda sammanställningen på. Det här hände för en vecka sedan. Och Christer och Anders har svarat med att inte alls svara...

Jag undrar om jag någonsin kommer att få några poäng. Visst, det är väl en petitess i sammanhanget om huruvida jag hamnar på 30:e eller 22:a plats i superklassen i CX-cupen. Det bryr jag mig i ärlighetens namn inte särskilt mycket om. Men ändå; ett förbund som jag ändå betalat 700 kr till i licensavgift till, ett förbund som förväntar sig att jag läser och följer regler för att tävla på en relativt sett låg nivå och ett förbund som verkligen borde värna om sina medlemmar. Nog förväntar jag mig väl att det förbundet ska kunna lyfta ett finger för mig också. Eller är det helt orimligt?

Vi får väl se om fortsättning följer.

---

En annan diskussion och aspekt på det hela är ju frågan om huruvida diskning av sista man i gubbklassen i CX är något som kommissarieskråt ska ägna sig åt. Inga prispengar, knappt någon ära, utan bara något som ett gäng glada amatörgubbar tycker är kul att göra i en något så när organiserad form (de seriösa håller till i Prestigeklassen). Vissa av oss tycker till och med att det är så kul att vi tycker att det är värt att åka ner till Skåne för att köra 2 tävlingar á 45 minuter. Vi gör det för att det är kul att cykla, kul att träffas och för att vi gillar cykelsporten. Kanske det är något barn som tittar, eller någon son eller dotter som tittar och blir inspirerade och i sin tur börjar cykla och kanske i förlängningen börjar tävla. Med tanke på hur pass lite exponering den får i Sverige är nog cyklande föräldrar eller en rolig tävling på orten den huvudsakliga inkörsporten till cykelsporten.

Frågan är hur en diskning av siste man i superklassen, eller hur en kontrollmätning av däcksbredden gagnar cykelsporten i det perspektivet? Jag säger inte att regler inte är till för att följas, men visst vore det väl vettigare med en pragmatisk hållning och synsätt när det varken handlar om regelrätt fusk eller fördel över någon annan tävlande. Kanske framförallt i superklassen, i CX-cupen, i en tävling med 24 startande.

Men det är som sagt var en annan diskussion.

CX SM 2013 [RR]

Min andra SM-start i liven och den här gången blev jag inte diskad. Tror jag inte i alla fall. Men man vet ju inte förrän den officiella resultatlistan kommit upp. På den preliminära kan man dock läsa följande för H40: 36 anmälda, 31 startande, 26 som gick i mål och en 23:e plats Mattias Krantz CK CX. Så målet för dagen, inte sist, inte varvad och topp-30 blev alltså med råge uppfyllt. Jag väljer att tolka det som plats 23 av 36. Så när gubbsen sitter och tjatar sub-tider på Vätternrundan kan jag lätt kontra med att jag är 23:a i CX för H40 i Sverige. Så det så.

Sen var det ju lång ifrån snyggt hela vägen. Snyggheten måste jag nog arbeta på till nästa år. Fast å andra sidan är det väl som Johan säger: har man inte kört över sin förmåga har man inte kört alls.

Jag var ju och testade banan på fredagen (efter en panik-torsdag med havererad bakväxel och havererat bakhjul som @cxpatrik, senare svensk mästare i H30, ordnade med bravur). Fick då en viss känsla för var det skulle gå snabbt, vara halt och konstaterade att det i princip bara var en springbacke. Sen regnade det hela fredagskvällen och natten. Banan ändrade lite karaktär om man säger som så. Testvarven på lördagen avslöjade att det skulle bli lite mer tekniskt och betydligt halare än vad jag tänkt mig. Dessutom hade ytterligare en backe blivit löpbacke. I alla fall för mig.

Andra varvet - jag är fortfarande snygg. Foto: Björn Westergren

Starten var okej även om jag som vanligt inte riktigt har farten att rusa hela första varvet (note to self: TRÄNA!). Men jag la mig bekvämt i den bakre hälften av fältet och riktade in mig på att bevaka och jaga med min uthållighet jaga så många ryggar som möjligt.

Det gick bra i 2 varv och sen började eländet på tredje varvet. Det började med en lätt omkullglidning i en gräskurva direkt efter en omkörning på den bortre delen av banan. Snabbt upp, men vips så var den ryggen borta. Sen den fantastiska inramningen borta vid amfiteatern. Täta åskådarled som böjde sig fram och skrek upp cyklisterna för backen. Sån grym känsla. Mindre feeling dock i efterföljande lerslänt. Framhjulet ner i ett spår som gick åt fel håll och jag rasar. Vad gör man inte för att publiken ska få sina krascher. Direkt har jag 2 pers som drar förbi mig...

Kommer upp snabbt och tappar nog inte så mycket tid. Men tappar ryggar och "feeling". Fortsätter dock tillsammans med en tredje man som kommer ikapp efter vurpan och vi kör tillsammans nästa hela fjärde varvet. I skogen innan amfiteatern kör jag dock om. Sen är det dags för lerslänten igen och jag gör generalfel: jag fegar, bromsar kasst och rasar igen. Denna gång betydligt tyngre än förra gången. Styret blir snett och framhjulet blir till taco. Jag tappar luften och skriker några väl valda (kommer inte riktigt ihåg vad).

Jag tar mig in i depån och försöker dra till styret vilket inte fungerar. Konstaterar dock att hjulet snurrar fritt från gaffeln och att det fortfarande går att bromsa eftersom det är skivbromsar. Bestämmer mig för att skippa hjulbyte eftersom det bara är ett varv kvar.

När jag på sista varvet glider omkull i samma backe är det bara att skratta åt eländet. När jag är på väg upp kör Stumpy om mig varpå jag ropar "så där får du ju inte göra", kör om honom och rullar uppgivet med ett wobblande framhjul över mållinjen. Om det inte vore för de 4 vurporna hade jag kanske kunnat plocka en topp-20-placering. Kanske. Men det får bli i Göteborg nästa år. För dit ska jag!

Nu får det f-n vara nog. Foto: Patrik Skolling Möller

Slagen hjälte i mål. Foto: Andreas Nyström

Vill bara slutligen stämma in i den unisona hyllningskören till lördagens arrangemang. CX SM 2013, arrangerat av den eminenta cykelklubben CK CX, är utan tvekan årets cykelarrangemang i Sverige. Briljant och lysande på så många sätt; startfält, publikuppslutning, arrangemang, engagemang. Helsida i DN inför och efter, TV-sport på plats, mängder av fotografer etc. Hoppas nu bara att detta kan ge CX de lyftet det förtjänar i Sverige. Bättre publiksport inom cyklingen än så är svårt att hitta.

För mängder av foton, artiklar och blogginlägg kolla här. Och miss för guds skull inte Lisa Nordéns lysande blogginlägg om det hela. En sann förebild för alla.

A Brussels Runaround

Ungefär som DC Rainmaker brukar göra varje gång han är i en ny stad (vilket han verkar vara ett par gånger i veckan). Fast i min version är det utan alla tusen bilder som han verkar lyckas ta trots sina 2+ timmar i 4:30-tempo. Och så är nog min version mycket tråkigare också. I alla fall om man föredrar bilder och utläggningar om de 5+ st GPS-klockorna som han springer just den rundan med, framför lite random bilder på musslor och öl.

Jag och frugan var alltså i Bryssel i helgen. Ironiska nog lyckades jag åka till Belgien och genomföra ett par löppass samtidigt som mina klubbkamrater i CK CX åkte till Karlstad och upplevde riktigt misär-CX-racing. Men vi fick faktiskt också vår beskärda del av misär eftersom det regnade större delen av tiden. Enligt receptionisten på Stanhope Hotel där vi bodde berodde det inte på säsongen, det var mer liksom en Bryssel-feature. Temperaturen höll sig på behagliga +8 grader så vi blev ju inte direkt solbrända eller svettiga om man säger som så.

En park med ett gäng vägar. Jag sprang dem alla. GPS:en fungerar sådär bland de höga husen.

Annars var de promenerande för hela slanten (från fredag eftermiddag till söndag eftermiddag) runt om den gamla stadskärnan, Ixelles och en massa andra ställen som jag inte kan namnen på. Toppa sedan detta med regn, Moules Frites, våfflor och himmelskt god öl (och givetvis en vacker fru) så får du en riktigt trevlig helg. Träningen blev det väl sådär med. Hade förhoppningar om hotellets gym och att det åtminstone skulle finnas en träningscykel där, men det visade sig vara en liten skrubb med en cross-trainer, en multiträningsmaskin och ett trasigt löpband. Istället blev det två st morgonlöppass på knappa timmen i lugnt tempo och ösregn.

Hotellrum med en flaska skumpa. Det gillar vi!

Mörker, regn, ett högt torn och EU-flagga. Bryssel helt enkelt.

Lördagen bjöd på en park som jag sprang upp och ner, fram och tillbaka i. Eftersom batterierna till iPhonen var döda ville jag inte chansa alltför mycket vad det gäller navigeringen. Sprang dessutom förbi Greklands ambassad som uppenbarligen fanns kvar i Bryssel. På söndagen var telefonen laddad och vågade mig på en lite längre utflykt från hotellet. Hade det inte varit för ösregnet och det +4 graderna hade jag nog velat springa lite längre, men det får bli en annan gång. Och bilderna från löpning då. Nja, det var inte riktigt läge att försöka sig på att fota med iPhonen med tanke på de yttre omständigheterna. Även det får bli en annan gång.

Musslor FTW!

Det här med att frakta öl i handbagaget och vara tvungen att handla på flygplatsen. 10 fredagar är dock räddade.

Torsdagsnöje

Insåg i tisdags kväll när jag körde lite tröskelintervaller att jag inte har någon aning om vad min FTP är idag. En gissning grundad på känsla och watt-siffror kan jag ge. Men jag vet inte och så kan man ju inte ha det.

Blir alltså till att testa ikväll.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Lite mer om det här med CX...

Senaste nytt från CX-fronten i Örby:

• Det här med att tävla var ju verkligen kul. Kompiscrossar i all ära, men CX-Cupen är liksom lite mer på riktigt. Och beslutet att skaffa licens och tävla ångrar jag inte en sekund. Vad som krävs för att CX:en ska växa till sig i Sverige är väl att fler upptäcker sporten och att fler tävlar. Så då försöker väl jag dra mitt strå till stacken genom att tävla och genom skriva om det lite här. Då kanske fler också upptäcker att det faktiskt går att tävla och vara med i cupen utan att för den delen vara någon stjärna.
• Formell överklagan till SCF:s disciplinnämnd avseende debaclet (i media numera kallat #Kedjegate) i Åstorp är nu inlämnad. Jag har verkligen försökt hitta runt i regelverket men hittar inte grunderna för min diskvalificering. Och då tycker jag väl att det i alla fall kan vara värt att försöka överklaga. Om jag skulle få de poängen som jag faktiskt tycker att jag ska ha så flyttar det faktiskt upp mig till en 18:e plats i cup-totalen (jfr med en 32:a plats nu).
• 16-17 november blir nästa CX-helg. Först SM på lördagen (H40 - 40 minuter för mig) och sen cupavslutning vid SMACK-crossen i Märsta på söndagen. Förhoppningsvis finns det race för Valencia att köra också. Tyvärr missar jag cuphelgen i Karlstad eftersom jag är bortrest då.
• Nästa år tänker jag köra hela cupen. Och då ska jag nog också försöka se till att lite tidigare faktiskt träna lite mer på det rent cross-specifika; typ tröskel+ och VO2-max. Om jag bara kunde lära mig att vara snabb på första varvet så kommer det nog att kunna gå något bättre. Jag börjar mer och mer tro på det här med ganska högintensiv körning tidigt på säsongen. Den farten man bygger då tror jag att man har med sig under resterande säsong (gäller även löpningen).
• Nästa säsong tror jag faktiskt att Valencia får köra i F11-14-klassen om hon fortfarande är intresserad. Det är i alla fall en -04 som kör där i år så då borde rimligtvis -05 funka nästa år.
• I framtiden ska jag inte ge mig på det här med att tejpa däck... #tejpgate.

Och så lite om träningen i största allmänhet:

• Den prep-period (dvs. sakta vänja kroppen vid att komma igång med träningen efter viloperioden) som var planerad i oktober blev det inte så mycket av med. Istället blev det mycket CX, ganska hårda löppass och annat kul. Men som jag nämnde ovan känns det inte alls helt fel att köra ganska högintensivt nu. Volym och lugnare fart (alltså tävlingsfart när det gäller IM) blir det gott om sedan. Tanken är nu första grundträningsperioden drar igång på måndag. Med en vilodag...
• I veckan kommer förmodligen resultaten av Norsemans startplatslottning. Det kan ju onekligen bli spännande. Om jag nu skulle få en startplats kanske det är läge att planera om lite. Kanske köra Nice istället för Kalmar. Eller göra som Laszlo och klämma både på grymma tider.

Bättre sent än aldrig - Kolmårdscrossen [RR]...

...eller "CX-helg med Valencia - del 2" som inlägget kanske egentligt rent logiskt borde heta.

Efter den enorma succén på Ramundercrossen, alltså att jag varken kom sist eller blev varvad, var det dags att sätta upp nya stora mål på söndagens Kolmårdscross. Jag satsade högt och bestämde mig för att se till att hamna första resultatsidan, dvs. topp-30. Eftersom Ramunderberget och Kolmården tydligen ligger precis bredvid varandra gick även söndagens tävling av stapeln precis utanför Söderköping. Banan var i princip densamma som under lördagen, med den skillnaden att det var lite annorlunda dragningar vid sandhindret och vid den bortre delen av banan (där vi körde ner till Göta Kanal och klättrade sen uppåt). Och så var den även reverserad förstås. Det kanske inte låter så mycket men det blir verkligen en helt annan bana. Att regnet sen vräkte ner under hela förmiddagen gjorde givetvis det hela mycket intressantare. De partier som var leriga (särskilt backarna) under lördagen var rent ut sagt larviga under söndagen.

Oj så inbjudande det såg ut när vi kom tillbaka på söndag förmiddag.

Strax dags för start i nybörjarklassen. Startfältet förvillande likt det från dagen innan.

Precis utanför pallen

Valencia körde först och lyckades inte riktigt upprepa succén från lördagen. Efter ett rejält bredställ i andra kurvan (ett sus gick genom publiken) hamnade hon på efterkälken och lyckades sen aldrig riktigt ta sig i kapp. Hon hade lite känning på Agens på upploppet men var aldrig riktigt nära pallen och slutade på 4:e plats (av 7). Men trots det var hon nöjd vilket givetvis är huvudsaken. Hon och Vendela passade på att duscha och basta medan jag och Björn körde vårt race.

Regnet hade öst ner hela förmiddagen och även om det hade lättat lite när vi startade spelade det liksom ingen större roll. Temperaturen låg väl runt 3-4 grader och det var väl inte helt kul. Jag fick som vanligt en riktigt usel start (verkligen min akilleshäl när det gäller CX-race... jag kanske är uthållig, men inte tillräckligt snabb under första varvet), men lyckades ändå hålla koll på lite ryggar att jaga under kommande varv. Under de första 2 varven kände jag inte mina fingrar alls. Klicket i växeln fick bli en indikation på om jag växlat eller inte för jag kände inte om lyckats eller inte.

Oj vad laddade alla såg ut innan start. Foto: Per Engström

Vic ser sammanbiten ut. Björn ser mest ? ut. Notera även Björns sko som är lagad med rosa silvertejp. Foto: Per Engström

Prickig... Foto: Per Engström

Drop precis efter väldigt brant backe. Spännande. Foto: Per Engström

Den här bilden är ganska talande för hur underlaget var. Foto: Per Engström

Under andra varvet blev jag omkörd av en kille, men efter det var det bara omkörningar (bortsett från Björn som körde om mig efter ett depåstopp). Hela fältet blev väldigt utdraget på den grymt segakörda och sliriga banan. Backarna var helt söndersprugna och det hade inte varit helt fel att ha ordentliga dobbar i skorna. Det var 4 backar som cykelbara alls och som renderade i rejäl mjölksyra. Under de två första varven sprang folk i backarna, sen var det lite mer traska långsamt uppför. Utförsbacken mot kanalen blev dessutom ganska spännande eftersom det gick ganska fort och slirande rejält innan en 180-graderssväng i slutet på nedförsbacken.

Jag höll mig i alla fall på fötterna (hjulen), undvek större missöden och pallrade mig i mål på en 29:e plats. Alltså bättre än dagen innan och på första resultatsidan. Så det kan gå.

Jodå, överlevde även denna tävling

Post-race legs

Sveriges största och snyggaste CX-klubb: CK CX

Åstorpscrossen

För att parafrasera ett känt internetforum för cyklister: HÄSTBAJS!

Orkar inte med allt försnack och allt som hände innan eftersom det känns irrelevant just nu (ja, jag är lite sur)...

Det började med att det vid uppropet visade sig att jag inte blivit seedad. Det funkade i Helsingborg, men inte här och jag fick alltså ställa upp mig efter alla de som sen tidigare hade poäng i cupen. Starten gick sen så där, dock bättre än dagen innan. Efter halva varvet såg jag ett pärlband att jaga. Körde vidare på den ringlig banan med många svängar och mycket småkuperat (dock inga dödsbackar). Precis i början på andra varvet tyckte jag att bakdäcket kändes lite krångligt (nästan lite småpunkterat) och kort där efter var det dags för kavling nummer ett. Jag befann mig självklart längst ifrån depån. Att kränga på däcket var inte heller riktigt att tänka på eftersom det alldeles för mycket tighta svängar; det skulle inte sitta på länge. Så det var bara att slänga upp cykeln på ryggen och springa. Drygt 500 meter, uppför och nerför...

DÖDSdroppen som orsakade några fall idag.

Bytte hjul relativt snabbt och kom iväg. Låg nu näst sist, men hade ändå koll på några ryggar att jobba mot. Och med ungefär 500 meter kvar av andra varvet, under ett skrå-parti, var det dags igen; kavling av framhjulet. Det tar stopp, men jag håller mig på benen. Kränger på framdäcket och tänker mig att rulla till depån (som ligger väldigt nära). Dock har min kedja kilat fast sig ordentligt. Både mellan stag och klinga och så har den dessutom kommit på fel sida av kedjefångaren. När jag står och sliter med detta kommer en åskådare iförd cykelkläder springande fram till mig (han är dansk och förmodligen pappa till de två ungdomarna från CK Fix som är på plats och kör). Han ger sig direkt på min kedja och börjar rycka även han. Han får dock inte heller loss den ordentlig. Jag lyckas dock bända lite på kedjefångaren och tillbaka kedjan på rätt sida och samtidigt snurrar dansken på pedalerna. Det enda vi kommunicerat är att jag hasplar ur mig ett "tack". Jag slänger mig upp på cykeln och blir lite förvånad när dansken trycker iväg mig. Men det var liksom inte så mycket jag kunde göra åt det.

Mattias Krantz looking at stems

In i depån igen och byte av framhjul den här gången. Kommer i väg, men inser att det nu bara är en sistaplats som gäller (och den oundvikliga varvningen). Vid målpassage får jag dock en 2-varvsskylt vilket betyder att jag inte kommer att bli avplockad och att jag i alla fall kommer att få cup-poäng vilket åtminstone är en bonus... Pallrar mig runt mina 2 varv högst pliktskyldigast och rullar i mål. Och då kommer dagens sista dråpslag. Kommissarien kommer fram till mig och meddelar att jag tyvärr var diskad eftersom jag "mottagit otillåten hjälp längst banan". Dansken som drog i min kedja alltså... Ridå!

Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det positiva är förstås att det inte direkt är någon topplacering som påverkas och att det liksom kom på en dag då allt annat skitit sig ändå. Det tråkiga är givetvis att jag blir helt utan cuppoäng och dessutom får ett officiellt DSQ för brott mot regelverket. Den prel. resultatlistan sa sedan "DNF" på mig och med en notering om "icke reglements enligt byte av materiel på angiven plats" (sär skrivning). Och det blir jag inte riktigt klok på... jag har ju inte bytt något utanför depån?

Kanske dags att kontakta advokaterna och lämna in en protest?

Prel. resultatlista med mitt namn 2 gånger. Stort!

CKX-Crossen

Skriver alltså nu om deltävling 5 i CX-Cupen innan jag skrivit klart om deltävling 4 för mig och Valencia. Men det har väl säkert sina förklaringar. Bilder på SD-kort som ligger hemma, bilder från tävlingen som publicerades på FB idag, fel plattform (iPad i all ära, men en riktig dator är att föredra)...

Så... jag tyckte i alla fall att det här med CX Cup var så kul att jag bestämde mig för att åka ner till Skåne och köra i Helsingborg och Åstorp (i morgon söndag) också. Och jag kunde ju dessutom kombinera det med att hälsa på mamma och syster också. Win-win alltså (V ville också följa med, men det gick inte eftersom hon skulle upp till mormor och morfar över höstlovet).

Jag pallrade mig ner till Torekov på fredagen (övriga CK CX:are Vic och Fredrich anlände på lördagen) och drog till Hgb på lördag förmiddag. Det hade regnat hela natten, men var uppehåll när jag kom dit. Temperaturen låg på 15 grader så det var inte alls särskilt mycket misär att prata om. Testkörningen av banan avslöjade dock att det skulle bli tungt... mycket regnsjukt gräsmatta, en del upp och ner för samma kulle och framför allt en rejält lång och brant uppförsbacke.

Blicken framåt!

Eftersom det inte var så många startande som hade poäng i cupen blev jag faktiskt inseedad ganska långt fram (av 29 startande i Superklassen). Men vad fan hjälper det när jag är sämst i världen på att starta... Rasar genom fältet och har bara 2 bakom mig efter det första avkortade varvet. Sen var det bara att börja jaga. För det är ju många som faktiskt också kör för hårt i början och börjar tappa tidigt.

Fördelen med dagens race var att jag faktiskt under hela tävlingen hade någon tillräckligt nära för att det skulle kännas möjligt att nå. På näst sista varvet passerade jag Anton från CK Master och började jaga Victor som verkade ha en tung dag. Halvvägs in på varvet var jag ikapp och om. Problemet var bara att jag dragit med mig Anton hela vägen och med bara en kort bit kvar så drog han mig i en uppförsbacke.

Jag var dock ganska säker på att kunna skaffa mig ett bra läge ändå inför spurten eftersom jag visste att jag gått snabbare än honom i den långa springbacken (precis innan mål). Och jag är precis på väg att springa om när jag tar ett felsteg, halkar och tappar ett par meter på honom. Så in på upploppet ligger jag några meter bakom och orkar inte spurta tillräckligt. Men i alla fall in på en 19:e plats (som sedan visar sig vara en 18:e plats) och med 11 bakom mig i listan. Ett klart fall framåt i styrka... men sen är det det här starten, måste ju få till det bättre om det ska vara vettigt.

Vi får väl se hur det går i Åstorp i morgon. Men det är fortfarande fruktansvärt kul!

Resultatlista där den 19:e platsen egentligen ska vara en 18:e eftersom nr 5 egentligen var varvad.

- Posted using BlogPress from my iPad.

CX-helg med Valencia del 1 - Ramundercrossen

Som jag tidigare berättat om drog jag och Valencia till Söderköping för en tävlingshelg i CX-tecken. Och det jag ju tur att vi gjorde det eftersom det blev succé på så många plan. När vi kom hem på söndagskvällen var Valencias första kommentar: "När åker vi nästa gång?". Det tar jag som ett positivt betyg.

På lördagsmorgonen var vi uppe med tuppen, packade bilen med oömma kläder och cyklar och åkte sedan till Tyresö för att hämta Björn och Vendela. Björn är en gammal CX-räv och hans dotter Vendela är i samma ålder som Valencia. Både V och V hade ju nu dessutom med sig sina splitter nya CX:ar från Islabikes. Bäddat för succé redan då alltså. Det enda som egentligen saknades var väl riktiga hjul till mig då. Kanttråd går ju inte att cykla på...

Stilbild från CX-arena Sköndal. Sista träningen innan tävling.

Efter 2 timmars bilfärd med kisspaus i randonneurmeccat Sillekrog var vi framme i Söderköping. Mellan Norrköping och Söderköping kom det ett fåtal regndroppar på oss. Annars handlade det om mulet och strax under 10 grader varmt, fuktigt i luften och halt på gräset.

Ramundercrossen
Söderköpings SK stod som arrangör av lördagens tävling, namngivet av det berg som tävlingsområdet låg bredvid. På plats fanns en bandad bana, en grill, några koskällor och ett gäng människor med tighta kläder och CX-hojar. Det enda som egentligen saknades var väl Duvel och pommes med mayo. Vi kopplade loss alla 4 cyklar och bytte om till våra läckra Ck CX-kläder. Tyvärr inga barnställ ännu så Valencia valde sin Rapha Sky-tröja.

Sen drog vi ut och provkörde banan. För mig, som bara kört Kompiscrossar tidigare, kändes den stora skillnaden att banan var bandad (och därmed tydlig) hela vägen, lite mer ”genomtänkt”, längre och med fler rejält utmanande partier. Under inkörningen konstaterade jag att det i alla fall fanns 3 backar som skulle bli väldigt svåra att köra uppför under race, dels pga lutning, men även pga den potentiella leran/halkan. Det fanns även ett sandhinder som inte skulle gå att forcera cyklandes. Däremot var det inte så många partier som kändes som potentiella vurpor. Visst fanns det några snäva kurvor med sladdrisk, men utöver det var det bara en backe som kändes ”farlig” och det som gällde där var väl att våga släppa på och inte bromsa och riskera att åka över styret. Större delen av banan gick på gräs och det var ganska tungtrampat redan fr¨ån början. Så för att summera det hela: känslan var att 40 minuter skulle betyda 5 varv och att det mer skulle handla om tunga ben än om teknik.

Startfältet samlat

Första varvningen - ligger sist men ser stark ut.

En raka, en kurva och upplopp kvar. Bäddat för spurtstrid!

Sen var det dags för tjejernas start i nybörjarklassen. 10 minuter var påbjudet och de skulle köra en bana som var lite snällare än vår. Dels kortare och med endast en jobbig backe. 2 varv skulle köras. Tyvärr endast 4 startande; Valencia och Vendela samt en tjej i 10-årsåldern och kille på kanske 8 år, båda på MTB. Valencia var grymt taggad men fick en usel start; dels hade hon en alldeles för tung växel i (rookiemisstag) och blev seg i starten, och sen bromsade hon för sent i första nedförsbacken och fastnade i avspärrningsbanden. Så efter en tredjedel av första varvet var hon sist och rejält efter. Jakten kunde börja. Och som hon jagade. Den stora tjejen hade en stor ledning, men när halva sista varvet var kvar hade Valencia passerat Vendela och killen och fått upp vittringen på Agnes (tror jag att hon hette). När endast det långa upploppet var kvar tittade hon sig nervöst bakåt och fick då se en spurtande Valencia pressa sig förbi ett ca 10 meter innan mållinjen. Seger!

SEGER!

Inte många rätt i den här listan. Annat än att V ligger först.
Fel klass och inte rätt antal startande... Men vad spelar det för roll?

Och mot det skulle ju jag inte ha mycket att komma med. Mina mål var betydligt mer modesta: inte komma sist och inte bli varvad. Startproceduren satte i alla fall igång med upprop och infållning efter tidigare resultat, och eftersom jag inte hade några tidigare resultat fick jag gå in och ställa mig bland se sista. Lyckades dock tränga mig fram lite och ändå få en hyfsad position. Stod sedan och hängde lite på styret och med ena foten på pedalen så där proffsigt. Sen gick starten.

Och som vanligt är jag usel på starter… inte tillräckligt alert, tar inte tillräckligt med plats etc. Så jag hamnar ganska långt bak i första sandhindret, tappar rytm, hamnar i kö och får kämpa. Eftersom jag inte ligger tillräckligt långt fram kan jag inte heller cykla uppför de 2 första backarna utan får snällt gå. Pulsen är självklart uppe på rött direkt efter start. Det är liksom så det fungerar i CX. Sen rullar det på. Jag tar några, jag blir omkörd av någon. Banan blir tyngre och tyngre för varje varv. Så även benen. Men trots allt flyter det mesta på okej bortsett från vissa problem med igentäppta klossar och pedaler. Blöt lera i kombination med löpning i sand är inte någon optimal kombination om man säger som så.

Startfålleposering. Magnus A i bakgrunden.

KÖR!

Snygga CKCX-gubbar - Björn och Tille

Stilfullt? Nja... Glasögon som spänner ut bakfickan och armvärmare på väg ner.

Mot slutet är fältet i de bakre delarna väldigt utspritt så det finns knappt några ryggar att jaga. Jag hade dock siktat in mig på Johan A och gett mig f-n på att jag skulle plocka honom på sista varvet. Och det gör jag ju självklart. Sen var det ju den lilla detaljen att han låg kraschad, ledbruten och ojandes i sandhindret när jag passerade honom. Men som den kämpe han är tog han sig upp, släpade sig runt sista varvet, ramlade över mållinjen… bara för att få ett DNF i den allmänna röran i målet. SKANDAL! Johan sammanfattar det kärnfullt på sin egen blogg.

Och jag då? Jo, jag pallrade mig i mål. Drygt 6 minuter efter vinnaren, på en 30:e plats, ovarvad och inte sist (40 startande). Före mig i resultatlistan kommer ett gäng med sådana där människor som faktiskt kan cykla på riktigt och inte är lallare som jag.

Mission accomplished!

CX för hela slanten!

Jag har gått med i ny cykelklubb, CkCX. Mina premisser var: snygga kläder, licens och trevligt sällskap. CkCX fyllde med råge upp alla dessa krav och jag tvekade inte en sekund. Sen är ju CkCX inte vilken klubb som helst, utan faktiskt arrangör av SM i CX i november. Och eftersom jag numera är licensierad cyklist är jag väl mer eller mindre tvungen att ställa upp på SM nu när mig klubb ordnar och det dessutom går i Stockholm. Men nån ska ju komma sist i H40 också. Senast jag ställe upp i ett svenskt mästerskap blev jag ju diskad, så även en sistaplats måste ju ses som en förbättring.

Annars har ju CX-Cupen dragit igång med tävlingar i Göteborg i helgen. Jag hade inte möjlighet att vara med, men nästa helg smäller det i trakterna av Söderköping. Först Ramundercrossen på lördagen och sedan Kolmårdscrossen på söndagen. Då blir det tävlingspremiär både för mig och Valencia. Jag kör i H Superklass och Valencia i Nybörjarcross 8-10. Jag på min nya Specialized CruX Elite Rival Disc (världens längsta namn) och Valencia på sin Islabikes Luath 24. Islabikes levererar tyvärr inte längre utanför Storbritannien, men eftersom jag vid ett tidigare tillfälle anmält intresse fick jag möjlighet att faktiskt lägga en order på deras oerhört kvalitativa och prisvärda barncyklar.

HappyCrossen för några helger sedan. Jag kämpar!

Valencia testade sin cykel för första gången i måndags och jag kunde faktiskt inte föreställa mig den glädjen som som hennes ögon skulle utstråla. Visst visste jag att hon längtat och sett fram emot cykeln, men jag trodde inte att det skulle vara så här positivt. Helt orädd och heltaggad gav hon sig iväg. Efter lite fipplande med bromsar och växel greppande hon hur den fungerade. Sen ner med händerna i bocken och kötta. Och fort gick det! Tyvärr är det inte många tillverkare av barncyklar som ens försöker lägga ner lite kraft på att göra cyklarna lätta och smidiga. Men till och med V märkte skillnad på sin MTB på 15 kg och den här på 9. Och ska man köra CX måste man ju kunna bära cykeln.

Till helgen åker i alla fall jag och Valencia (och övriga CkCX) till dubbel tävlingshelg i Norrköping med hotellövernattning och hela kittet. Det ska bli riktigt kul med en pappa/dotter/CX-helg! Rapport kommer självklart.

Bara ner i bocken och tugga!

Cykel som går att lyfta, alldeles själv.

Fart, höst och CX - den heliga treenigheten.

Hässelbyloppet 2013 [RR]

Jag vräker ju inte direkt ur mig bloggposter just nu. Har massor av uppslag till texter men får liksom inte tummen ur hela vägen. Men det kommer väl. Jag har ju lovat tidigare och fortsätter självklart att lova. Men vi börjar med en liten kort text om Hässelbyloppet som jag sprang i söndags.

Så gott som perfekta förhållanden. Blå himmel, i princip vindstilla, strålande sol och runt 12-13 grader. Går väl knappast att hitta bättre förutsättningar för att springa snabbt. Jag anmälde mig till Hässelbyloppet för några månader sedan just för att springa snabbt. Inte så att jag skulle ladda i veckor innan, men däremot få en bra måttstock rörande löpstyrka och säsongens utveckling. Jag har inte tränat specifik för detta, men har däremot kört några riktigt bra och tuffa intervallpass med Running Sweden och SPIF. Laddat hade jag väl heller inte gjort i någon större utsträckning. Körde t.ex. ett CX-pass på lördagen med några intervaller.

40 minuter på milen är väl någon slags drömgräns för en simpel motionär som jag och något som jag borde klara utan att för den delen satsa specifikt på just löpning. På träning brukar jag kunna hålla intervaller som i alla fall indikerar att jag borde ha möjlighet att gå under 40. Nu räknade jag inte alls med att klara det på Hässelbyloppet, men jag borde ju i alla fall kunna ge det en ärlig chans. Cyklade ut till Hässelby (självklart), bytte om, ställde in den virtuella partnern på klockan i ett 4:00 min/km-tempo och sen körde jag!

Och så där gick det. Varken mer eller mindre. Jag spände bågen och det höll inte hela vägen. 5 km-tiden är ju helt enligt plan. Men sen började det gå tungt. Det gick lite uppför, jag hade inte några bra ryggar att springa på och det började göra ont i benen. Tappade nästan en minut från 5-8 km vilket är riktigt dåligt. Avslutade i alla fall med 4:02 och 4:01 på de 2 avslutande kilometerna. Plats 107 av 2509 fullföljande i herrar motion är väl inte helt pjåkigt, även om det inte hade räckt så långt i tävlingsklasserna (som jag av någon konstig anledning inte anmält mig till). Men det blev i alla fall ett nytt PB, 1:31 bättre än Premiärmilen i år. 

Sub-40 plockar jag under den kommande säsongen, det är jag nästan säker på. Jag har definitivt farten i kroppen, men kanske inte riktigt fartuthålligheten ännu. Men med lite mer långe intervaller i tävlingsfart så plockar jag det till våren.