Till alla er som väntar på en fyllig RR efter 30-milaren från Tumba kan jag bara säga: håll ut, den kommer. Så fort jag lyckats samla ihop bitarna av stackars arma kropp. Blev nämligen typ DÖDS-sjuk direkt efter loppet.
Redan under de sista milen på turen kände jag att kroppen inte svarade mycket alls. Mitt normala schema under dessa turer brukar vara att jag har en dipp runt 10 mil och sedan tillhör de starkaste på slutet. Visst är jag trött efter loppen, men inte värre än att det går att träna 1 eller 2 dagar efter. Så var det alltså inte den här gången.
Väl i mål och hemma var jag riktigt urlakad och gjorde inte några knop alls. Efter ett varmt bad och försök att äta lite stupade jag i säng. På söndagen trodde jag först att jag "bara" var trött och sliten. Började till och med att fundera på hur smart det var att kombinera hård triathlon-träning med randonneurturer, om det kanske till och med var så att min kropp protesterade!?!
Men, framåt kvällen fick jag feber på riktigt och kände mig ännu mer rassligare (illamående, huvudvärk, etc) och valde då att tro på att det faktiskt var nåt virus, bakterie eller ANNAT som slagit till och inte att det var min kropp som protesterade mot långcykling.
Nu ska jag däcka i soffan och tycka synd om mig själv...
Monday, April 30, 2012
Thursday, April 26, 2012
Lite av varje
Lite segt på bloggfronten nu. Det har inte funnits så mycket att säga och då finns det väl ingen anlednings att orera i onödan.
Efter lördagens tuffa pass med gubbarna blev det en hel (!) vilodag på söndagen. På måndag var jag sedan igång med standardschemat igen. Även om det tog emot lite var det riktigt skönt med simningen. 14 dagar utan simpass sätter dock uppenbarligen sina spår. Man behöver nog simma minst en gång i veckan för att hålla igång. Efter pendlingslöpning ToR till jobbet på tisdagen var dock min rygg på väg att ge upp. Förmodligen sviter av den usla och stenhårda sängen på Mallorca. Efter en heroisk och fruktansvärt smärtsam insats av min fru på tisdagskvällen var jag dock faktiskt hyfsat bra på onsdagsmorgonen. Morgonsimningen gick fint och kvällens trainerpass fungerade även det bra.
Trainerpass ja, två st har det blivit den här veckan och fler lär det väl bli. Är gräsänkling nästa vecka och då blir det nog inte så lätt att komma ut på riktig cykling. Körde för övrigt båda passen på korrigerad FTP. 270W uppskattar jag den till nu efter att ha haft mycket data från Mallorca att titta på. Det ger 3,70 W/kg mot tidigare 3,47 W/kg. En klar förbättring alltså.
På lördag vankas det 30-milare från Tumba. En fin runda ner mot Norrköping och Bråviken och sedan hem. Förra året var det en riktigt rolig runda med stort sällskap, fint väder och bra vägar. Har för övrigt utrustat hojen med en styrväska nu - riktigt randonnerur-style. Det ska nog gå bra att åka fort med den också.
För övrigt så verkar det dessutom som om jag har fått plats i ett lag till Flèche Nordique (19-20 maj 2012). 24-timmars randonné-lopp för lag. Lite info finns här (fel datum, tror jag dock). Det ska bli riktigt intressant.
Efter lördagens tuffa pass med gubbarna blev det en hel (!) vilodag på söndagen. På måndag var jag sedan igång med standardschemat igen. Även om det tog emot lite var det riktigt skönt med simningen. 14 dagar utan simpass sätter dock uppenbarligen sina spår. Man behöver nog simma minst en gång i veckan för att hålla igång. Efter pendlingslöpning ToR till jobbet på tisdagen var dock min rygg på väg att ge upp. Förmodligen sviter av den usla och stenhårda sängen på Mallorca. Efter en heroisk och fruktansvärt smärtsam insats av min fru på tisdagskvällen var jag dock faktiskt hyfsat bra på onsdagsmorgonen. Morgonsimningen gick fint och kvällens trainerpass fungerade även det bra.
Trainerpass ja, två st har det blivit den här veckan och fler lär det väl bli. Är gräsänkling nästa vecka och då blir det nog inte så lätt att komma ut på riktig cykling. Körde för övrigt båda passen på korrigerad FTP. 270W uppskattar jag den till nu efter att ha haft mycket data från Mallorca att titta på. Det ger 3,70 W/kg mot tidigare 3,47 W/kg. En klar förbättring alltså.
 |
| I måndags dök dessutom det här lilla märket äntligen upp. Mitt pris för Rapha Festive 500 |
*
På lördag vankas det 30-milare från Tumba. En fin runda ner mot Norrköping och Bråviken och sedan hem. Förra året var det en riktigt rolig runda med stort sällskap, fint väder och bra vägar. Har för övrigt utrustat hojen med en styrväska nu - riktigt randonnerur-style. Det ska nog gå bra att åka fort med den också.
 |
| Randonneurgubbe-utrustning |
*
För övrigt så verkar det dessutom som om jag har fått plats i ett lag till Flèche Nordique (19-20 maj 2012). 24-timmars randonné-lopp för lag. Lite info finns här (fel datum, tror jag dock). Det ska bli riktigt intressant.
Monday, April 23, 2012
Menace to Society
Jaha, då var det dags igen. Polisen ska ha extra övervakning på cyklister den här veckan. Polisman Stefan Lindahl citeras på några ställen, både i DN och på Sveriges Radio (Godmorgon Stockholm) och han säger nog några saker som är rätt, men också saker som är helt fel. Exempelvis: "Folk har en tendens att trampa på. Och då talar jag inte om hastigheter i 15 km i timmen, utan snarare 30,35, 40 km i timmen. Så fort får det inte gå på en cykelbana". Men vad kan man nu kräva av en trafikpolis? Ett tydligare svar om den grymt otydliga regeln finns här.
Och jag orkar inte vika ut mig över medias språkbruk och vinkling av det hela. Det har faktiskt Cyklistbloggen redan gjort alldeles utmärkt. Men visst känns det enormt tröstlöst att den enda vinklingen av pendlingscykling i stan är att det bara är problem, alla cyklister är galna, m.m. Det är så oerhört sällan som någon positiv aspekt tas upp.
Det kanske är så att jag har fel? Den pigghet jag känner av att få röra på mig varje dag i ur och skur, den frihet och självständighet som jag känner över att själv råda över min resa till jobbet, och det faktum att jag faktiskt (om än i en liten skala) faktiskt bidrar till lite mindre utsläpp och till lite mer plats för annat än bilar i stan. Den känslan är kanske helt fel... Jag är kanske helt vilseledd. Ett offer för en bil- och petroliumindustrihatande fanatikerkonspiration.
Det kanske helt enkel är så att jag ska se till att familjen har två bilar igen (vi har nyss sålt den ena eftersom vi väldigt sällan hade behov av 2 bilar samtidigt) så att jag och frun kan ta varsin bil till jobbet (vi jobbar ju trots allt på olika ställen i stan), skjutsa dottern 1 km till skolan och bidra till stadskassan genom att betala bensinskatt och trängselskatt. Och självklart lyssna på Radio Stockholm på morgonen, dels för att via trafikrapporten få reda på var jag kommer att bil stående den här morgonen. Och dels för att kunna (å bilisternas vägnar) bli lite upprörd när Godmorgon Stockholm rapporterar om de galna cyklisterna som förstör hela trafiksituationen i Stockholm.
Eller kanske inte...
Och jag orkar inte vika ut mig över medias språkbruk och vinkling av det hela. Det har faktiskt Cyklistbloggen redan gjort alldeles utmärkt. Men visst känns det enormt tröstlöst att den enda vinklingen av pendlingscykling i stan är att det bara är problem, alla cyklister är galna, m.m. Det är så oerhört sällan som någon positiv aspekt tas upp.
 |
| En glad polisman! |
Det kanske helt enkel är så att jag ska se till att familjen har två bilar igen (vi har nyss sålt den ena eftersom vi väldigt sällan hade behov av 2 bilar samtidigt) så att jag och frun kan ta varsin bil till jobbet (vi jobbar ju trots allt på olika ställen i stan), skjutsa dottern 1 km till skolan och bidra till stadskassan genom att betala bensinskatt och trängselskatt. Och självklart lyssna på Radio Stockholm på morgonen, dels för att via trafikrapporten få reda på var jag kommer att bil stående den här morgonen. Och dels för att kunna (å bilisternas vägnar) bli lite upprörd när Godmorgon Stockholm rapporterar om de galna cyklisterna som förstör hela trafiksituationen i Stockholm.
Eller kanske inte...
Saturday, April 21, 2012
Starka gubbar!
Distanspass idag med Nacka/Värmdö/Farstas Sub8:30-gäng. 12 startande kämpar (och jag tror inte heller att alla tillhör subgruppen) är alldeles för få. Tydligen har de andra gängen problem med närvaron också så vi får väl se om det blir ytterligare konsolideringar.
Nåväl, jag hoppade på i Älta vid 9. Som vanligt med hjärtat i halsgropen och med några bekymmer. Idag var det en punka i garaget och ett knakade vevparti som spökade. Plus att jag var tvungen att skruva på en flaskhållare på crossen eftersom jag inte monterat ihop hela racern ännu eftersom jag är en lat fasen och eftersom jag borde göra något åt både kedja och krans innan jag cyklar på den igen.
Jag var alltså sen... men det var å andra sidan också resten så det gick ju bra. För övrigt var det finracrar, kolfiber och högprofildäck så långt ögat nådde. Då får man ligga i lite med cross och 28mm-däck. Och ligga i blev det mycket av idag. Först motvindskörning i belgisk kedja och runt 30 km/h ner till Sorunda (80km) och därefter bombning hem. Dvs. lika jobbigt som i motvinden men betydligt snabbare.
Gubbarna tryckte på och jag tror att vi var en hel del (inklusive undertecknad) som kämpade ganska hårt idag. Jag hade som sagt var räknat med distansbelastning, men nu blev större delen i tempo-zonen. Och fasen vad starka några är. Jag fick kämpa på idag och verkligen bita ihop. Men det är väl då man tränar som bäst också. Som vanligt känner jag mig fullständigt komfortabel med distans och klättring, och lite mer ovan vid att köra snabbt.
Klungkörningen var väl dock sådär... Den belgiska kedjan (eller VETTERNKETTE som det tydligen ska heta nu) blev ryckig. Vänsterledet gick alldeles för snabbt och allt för ofta slog frontmannen inte av när han vek av till höger. Resultatet av det blir att vänsterledet får sprinta och att högerledet får svårt att hålla ihop. Och jag tror att min tes håller: en dålig belgisk är snittmässigt långsammare än tvåparskörning. I alla fall definitivt jobbigare. Vi måste öva helt enkelt.
Jag och Jonas G avvek i Haninge och cyklade hem i något mer mänskligt tempo. Alltid skönt att få trampa av sig lite lugnt efter ett hårt pass. Väl hemma avnjöt jag en lång dusch, en omelett och därefter en tvsoffa med smågodis och kompressionstights.
Inga foton idag... det gick alldeles för snabbt.
Nåväl, jag hoppade på i Älta vid 9. Som vanligt med hjärtat i halsgropen och med några bekymmer. Idag var det en punka i garaget och ett knakade vevparti som spökade. Plus att jag var tvungen att skruva på en flaskhållare på crossen eftersom jag inte monterat ihop hela racern ännu eftersom jag är en lat fasen och eftersom jag borde göra något åt både kedja och krans innan jag cyklar på den igen.
Jag var alltså sen... men det var å andra sidan också resten så det gick ju bra. För övrigt var det finracrar, kolfiber och högprofildäck så långt ögat nådde. Då får man ligga i lite med cross och 28mm-däck. Och ligga i blev det mycket av idag. Först motvindskörning i belgisk kedja och runt 30 km/h ner till Sorunda (80km) och därefter bombning hem. Dvs. lika jobbigt som i motvinden men betydligt snabbare.
Gubbarna tryckte på och jag tror att vi var en hel del (inklusive undertecknad) som kämpade ganska hårt idag. Jag hade som sagt var räknat med distansbelastning, men nu blev större delen i tempo-zonen. Och fasen vad starka några är. Jag fick kämpa på idag och verkligen bita ihop. Men det är väl då man tränar som bäst också. Som vanligt känner jag mig fullständigt komfortabel med distans och klättring, och lite mer ovan vid att köra snabbt.
Klungkörningen var väl dock sådär... Den belgiska kedjan (eller VETTERNKETTE som det tydligen ska heta nu) blev ryckig. Vänsterledet gick alldeles för snabbt och allt för ofta slog frontmannen inte av när han vek av till höger. Resultatet av det blir att vänsterledet får sprinta och att högerledet får svårt att hålla ihop. Och jag tror att min tes håller: en dålig belgisk är snittmässigt långsammare än tvåparskörning. I alla fall definitivt jobbigare. Vi måste öva helt enkelt.
Jag och Jonas G avvek i Haninge och cyklade hem i något mer mänskligt tempo. Alltid skönt att få trampa av sig lite lugnt efter ett hårt pass. Väl hemma avnjöt jag en lång dusch, en omelett och därefter en tvsoffa med smågodis och kompressionstights.
Inga foton idag... det gick alldeles för snabbt.
Friday, April 20, 2012
#FF - Fredagsfrågor
- Hela min pendlingsväg till jobbet, utom ett avsnitt (av den sammanhängande cykelvägen) mellan Bolidenplan och Gullmarsplan är sopad. Hur kan man ha missat just den biten?
- Tänkte byta styre från bock till bullhorn, vilket kommer att betyda även byte av bromshandtag och -wire, på Langstern. Kommer det att bli snyggt och kommer jag att klara det själv?
- Varför får man alltid problem med cykeln när det är som jävligast väder (som idag med en plusgrad, snöblandat, motvind och låst bakhjul och kedja)?
- Gjorde jag rätt när jag valde bort helgens 30-milare från Täby till förmån för nästa helgs 30-milare från Tumba (som var en helt fantastisk runda förra året)?
Wednesday, April 18, 2012
Karma, BMX och sånt där...
Det är lite plus- och minuskonto över det hela, debet och kredit, yin och yang typ. Det skall tydligen vara balans.
Jag har fått spendera 10 cykellyxiga dagar på Mallorca, för att sedan komma hem till något strax över nollan. I år kunde jag dock ta en vanlig cykel till jobbet första dagen efter hemkomst. Förra året var det dubbdäck som gällde... men så var ju vädret på Mallorca inte alls lika bra i år som förra året. Alltså lite mindre misär vid hemkomst.
Jag har ju skrivit om söndagens misärcykling som toppades med 2 punkor. Den första punkan vägdes ju upp av att en man med fotpump stannade till när jag höll på att laga (eller som Jonatan uttryckte det "Du verkar ha ett schysst karmakonto"). Däremot kändes andra punkan som ännu mer misär och den vägdes inte heller riktigt upp av något annat. Men idag på förmiddagen kom plusposten:
Jag ska alltså nu bli BMX-ägare! Det var en sån där Gilla och Dela-tävling. En sån där som är lätt att medverka i men som man aldrig vinner. Trodde nog faktiskt aldrig att någon vann sådana tävlingar. Mest att det bara drogs ett random namn på en icke-existerande person som annonseras som vinnare. Men så är det tydligen inte. Stort tack och bock för det Cycle Corner i Hammarby Sjöstad.
Vi har ju tydligen en BMX-bana i Älvsjö, så det är väl bara att åka dit och pröva. Joel H tyckte för övrigt att jag borde träna lite trickcykling och göra en egen version av på Andrew Dickeys video. Jo men absolut, det är väl solklart att en snart 40-årig gubbe med usel balans kan lära sig det där. Jag lovar att dela med mig av bilder på det.
Jag har fått spendera 10 cykellyxiga dagar på Mallorca, för att sedan komma hem till något strax över nollan. I år kunde jag dock ta en vanlig cykel till jobbet första dagen efter hemkomst. Förra året var det dubbdäck som gällde... men så var ju vädret på Mallorca inte alls lika bra i år som förra året. Alltså lite mindre misär vid hemkomst.
Jag har ju skrivit om söndagens misärcykling som toppades med 2 punkor. Den första punkan vägdes ju upp av att en man med fotpump stannade till när jag höll på att laga (eller som Jonatan uttryckte det "Du verkar ha ett schysst karmakonto"). Däremot kändes andra punkan som ännu mer misär och den vägdes inte heller riktigt upp av något annat. Men idag på förmiddagen kom plusposten:
Jag ska alltså nu bli BMX-ägare! Det var en sån där Gilla och Dela-tävling. En sån där som är lätt att medverka i men som man aldrig vinner. Trodde nog faktiskt aldrig att någon vann sådana tävlingar. Mest att det bara drogs ett random namn på en icke-existerande person som annonseras som vinnare. Men så är det tydligen inte. Stort tack och bock för det Cycle Corner i Hammarby Sjöstad.
Vi har ju tydligen en BMX-bana i Älvsjö, så det är väl bara att åka dit och pröva. Joel H tyckte för övrigt att jag borde träna lite trickcykling och göra en egen version av på Andrew Dickeys video. Jo men absolut, det är väl solklart att en snart 40-årig gubbe med usel balans kan lära sig det där. Jag lovar att dela med mig av bilder på det.
Tuesday, April 17, 2012
Slut på Mallorca för den här gången
Så var det dags att packa ihop cykeln och åka hem för den här gången. För att summera det hela: 1093 km, 14600 klättrade meter och 39 timmar och 41 minuter i rulltid fördelade på 9 pass. Många baguetter med skinka och ost, kaffe med mjölk och cola blev det också. Och buffémat i mängder. Nu tillbaka till vardagen och ett lite mer måttligt matintag och träningsdos.
I går på sista cykeldagen hängde det regn i luften. Vi gav oss därför ut lite senare på ett snabbt och platt pass med mål att inte hamna allt för långt bort från hotellet om regnet skulle börja vräka ner. Det gick alldeles utmärkt, men tyvärr avslutades det hela lite trist då Petter (vår urstarke guide) och en annan killa ramlada i backen efter att ha kört in i en bildörr som öppnades. Fysiskt sett gick det bra (låg fart) men Petters hyrcykel knäckte dock ramen på ett ställe. Eftersom det handlade om dyr hyrcykel, försäkring m.m. så var det bara att tillkalla polis och vänta. När polisen står och pratar med Petter och bilföraren kommer det dessutom en till grupp med tyska cyklister som tittar alldeles för mycket på oss. Så pass mycket att en av dem kör in i en parkerad bil och stupar i backen. Total kaos. På den närbelägna lokala serveringen satt byns lokala gubbar och skakade på huvudet. Till slut kom vi dock hem till hotellet.
Jag avslutade passet med 5km löpning (lättare idag än i går). Åt sedan middag och packade ihop cykeln. Gjorde ett tappert försök att sova bra, men det funkade inget vidare eftersom ryggen nu verkligen är i upprorstillstånd. Hotellets sängar är stenhårda och riktigt elaka mot min stackars ländrygg. Den tyska skolresan som vällde in på hotellet mellan kl 3 och 5 gjorde inte det hela bättre.
En timmes löpning i morse, dusch, frukost och slutpackning avverkades. Tack för den här gången Mallorca. Nästa år tror jag på Italien.
I går på sista cykeldagen hängde det regn i luften. Vi gav oss därför ut lite senare på ett snabbt och platt pass med mål att inte hamna allt för långt bort från hotellet om regnet skulle börja vräka ner. Det gick alldeles utmärkt, men tyvärr avslutades det hela lite trist då Petter (vår urstarke guide) och en annan killa ramlada i backen efter att ha kört in i en bildörr som öppnades. Fysiskt sett gick det bra (låg fart) men Petters hyrcykel knäckte dock ramen på ett ställe. Eftersom det handlade om dyr hyrcykel, försäkring m.m. så var det bara att tillkalla polis och vänta. När polisen står och pratar med Petter och bilföraren kommer det dessutom en till grupp med tyska cyklister som tittar alldeles för mycket på oss. Så pass mycket att en av dem kör in i en parkerad bil och stupar i backen. Total kaos. På den närbelägna lokala serveringen satt byns lokala gubbar och skakade på huvudet. Till slut kom vi dock hem till hotellet.
Jag avslutade passet med 5km löpning (lättare idag än i går). Åt sedan middag och packade ihop cykeln. Gjorde ett tappert försök att sova bra, men det funkade inget vidare eftersom ryggen nu verkligen är i upprorstillstånd. Hotellets sängar är stenhårda och riktigt elaka mot min stackars ländrygg. Den tyska skolresan som vällde in på hotellet mellan kl 3 och 5 gjorde inte det hela bättre.
En timmes löpning i morse, dusch, frukost och slutpackning avverkades. Tack för den här gången Mallorca. Nästa år tror jag på Italien.
Sunday, April 15, 2012
Mallorcamisär
Idag var det mest misär. Prognoserna var lite ostadiga och motsägelsefulla, men vi satsade på att komma undan med 14-16 mil platt och snabbt. Det var ganska kallt vid start och jag piffade upp dagen med både benvärmare och underställströja. Efter starten på väg ut från S'Arenal svor jag först lite över klädseln, alldeles för varmt. Senare under dagen var jag ganska lycklig över klädvalet.
Vi rullade österut med dragning mot söder och hade ganska fint väder. Molnen var svarta in mot land (mitten av Mallorca), men vi hade det riktigt fint. I Santanyi var det dock dags att sväga vänster inåt land igen och strax brakade det loss. Planen var fika i Portocolom. Precis innan fick jag punka... Bara att ställa sig i regnet och byta. Kände noga runt i hjulet men hittade inget genomslag. Precis när jag skulle börja pumpa hjulet stannade en bil till och en spansk herre hoppade ur bilen med en riktig fotpump! Han förgyllde dagen lite i alla fall.
Väl framme Portocolom (typ 3 minuter senare) konstaterade vi att: det pågick en triathlontävling och vår tänkta fortsatta väg var avstängd, samt att all restauranger var fulla av människor som skulle ha hejat på triatleterna men som nu föredrog en pilsner och värme istället. Alla var nu rejält kalla. Vi vände om i ett försök att hitta en varm restaurang.
Strax innan Felanitx var det dags för punka nummer 2. Precis när vi svängde in på torget och cafeet där värme och kaffe skulle serveras. Så medan mina vänner drack varmt kaffe och torkade sina fötter, stod jag ute på torget och lagade dagens andra punktering. Tyckte lite synd om mig själv då faktiskt. Den här gången hittade jag en vass sten som gått igenom däcket. Dock ingen herre med pump, så det fick bli 4-5 bar med handpump istället.
Sen var det misär hela vägen hem. Tokregn och härlig dusch i ansiktet hela vägen. Allt var blött... Sand i munnen som gnisslade när man hackade tänder av kylan. Väl framme vid hotellet var jag så pass sur att jag bestämde mig för att ta ett löppass. Det fick bli 4km längst strandpromenaden för att få igång benen. Det kändes att det var ett tag sedan jag körde brickpass. Det blev ganska stappligt och benhinnorna protesterade en del. Men efter ett tag så.
Efter en varm och lång dusch var jag människa igen. Dagens pass blev 124km, 4:16 med ett rullsnitt på 29km/h. 8 tappra själar var vi (de flesta andra grupperna hade lyckats vända hem i tid). 96,5 mil och nästan 14000 höjdmeter har jag fått ihop hittills. Nöjd med det!
Vi rullade österut med dragning mot söder och hade ganska fint väder. Molnen var svarta in mot land (mitten av Mallorca), men vi hade det riktigt fint. I Santanyi var det dock dags att sväga vänster inåt land igen och strax brakade det loss. Planen var fika i Portocolom. Precis innan fick jag punka... Bara att ställa sig i regnet och byta. Kände noga runt i hjulet men hittade inget genomslag. Precis när jag skulle börja pumpa hjulet stannade en bil till och en spansk herre hoppade ur bilen med en riktig fotpump! Han förgyllde dagen lite i alla fall.
 |
| På väg genom ytterligare en by... |
Strax innan Felanitx var det dags för punka nummer 2. Precis när vi svängde in på torget och cafeet där värme och kaffe skulle serveras. Så medan mina vänner drack varmt kaffe och torkade sina fötter, stod jag ute på torget och lagade dagens andra punktering. Tyckte lite synd om mig själv då faktiskt. Den här gången hittade jag en vass sten som gått igenom däcket. Dock ingen herre med pump, så det fick bli 4-5 bar med handpump istället.
 |
| Är ni verkligen säker på att vi svänga vänster mot det där? |
Efter en varm och lång dusch var jag människa igen. Dagens pass blev 124km, 4:16 med ett rullsnitt på 29km/h. 8 tappra själar var vi (de flesta andra grupperna hade lyckats vända hem i tid). 96,5 mil och nästan 14000 höjdmeter har jag fått ihop hittills. Nöjd med det!
Saturday, April 14, 2012
Ytterligare cykeldagar
Jag har hört 2 saker hemifrån. En rolig - Brynäs leder med 3-0 i SM-finalserien, och en tråkig - toksnö i Stockholm på lördag. Med tanke på det sistnämnda ska jag fatta mig kort om de senaste dagarnas händelser här på Mallorca.
Igår (fredag) idkade jag vilodag från cykeln och tog endast en "lätt" löptur på 15km. 7.5km åt ena hållet, det började tokregna, och sedan tillbaka. Riktigt fint att springa längst strandpromenaden. Hade några lätta funderingar på ett rullpass på eftermiddagen (då regnet upphört), men tog mitt förnuft tillfånga och slappade istället. Besökte även en cykelmässa (tysk sådan) och shoppade ett nya däck, samt kompressionstights (som verkar vara hett nu). Återkommer med utlåtande.
Idag (lördag) var det utlovat runt 15 grader, blåsigt och ev. några skurar på eftermiddagen. Vår tur skulle gå runt den västra spetsen på Mallorca, kustvägen via Andratx-Estellencs-Banyalbufar-Deia-Soller och hem (över favoriten Coll de Soller igen). Bortsett från att det blåste riktigt ordentligt och att det var ganska kallt så fort solen gick i moln, var det en riktigt rolig tur. Fick återse "Militärbacken" igen, vilket var min först klättring förra gången på Mallorca.
Bortsett från starten genom Palma, och avslutningen förbi flygplatsen var det inte platt någonstans. Det blev precis som första riktiga turen, många frifartsträckor med återsamling allt eftersom. Ganska mycket intervallpass alltså. Men jag var pigg idag! Sprätte ordentligt i många backar och slog både snittwatt- och tidsrekord i Col de Soller (7,3 km med snittlutning 5,7%) - 25:36 och 296W (118% av FTP), medelpuls på 157.
Slapp regn (och snö) gjorde vi också.
Igår (fredag) idkade jag vilodag från cykeln och tog endast en "lätt" löptur på 15km. 7.5km åt ena hållet, det började tokregna, och sedan tillbaka. Riktigt fint att springa längst strandpromenaden. Hade några lätta funderingar på ett rullpass på eftermiddagen (då regnet upphört), men tog mitt förnuft tillfånga och slappade istället. Besökte även en cykelmässa (tysk sådan) och shoppade ett nya däck, samt kompressionstights (som verkar vara hett nu). Återkommer med utlåtande.
Idag (lördag) var det utlovat runt 15 grader, blåsigt och ev. några skurar på eftermiddagen. Vår tur skulle gå runt den västra spetsen på Mallorca, kustvägen via Andratx-Estellencs-Banyalbufar-Deia-Soller och hem (över favoriten Coll de Soller igen). Bortsett från att det blåste riktigt ordentligt och att det var ganska kallt så fort solen gick i moln, var det en riktigt rolig tur. Fick återse "Militärbacken" igen, vilket var min först klättring förra gången på Mallorca.
Bortsett från starten genom Palma, och avslutningen förbi flygplatsen var det inte platt någonstans. Det blev precis som första riktiga turen, många frifartsträckor med återsamling allt eftersom. Ganska mycket intervallpass alltså. Men jag var pigg idag! Sprätte ordentligt i många backar och slog både snittwatt- och tidsrekord i Col de Soller (7,3 km med snittlutning 5,7%) - 25:36 och 296W (118% av FTP), medelpuls på 157.
Slapp regn (och snö) gjorde vi också.
 |
| Dagens belöningspåse - minimuffins från frukostbuffen |
 |
| Cykelbrännan börjar ta sig - randen bör dock vara ännu lite skarpare |
 |
| Någonstans längst vägen |
 |
| Kusten! |
 |
| Blått vatten och stup! |
Friday, April 13, 2012
En helt vanlig torsdag...
...på Mallorca borde vara en återhämtningsdag efter 5 dagars ganska hård körning. Allt är väl relativt, men jag vet inte om dagens pass en med lite vilja kan beskrivas som ett återhämtningpass. Ca 13 mil, 2 mindre berg och lugn körning utlovades.
Som vanligt blev det ganska lugnt tempo till en början. Dagens första stigning kom vid Randa/Cura. 232 höjdmeter och 4.3 km (snittlutning på 5.3%). Cura är ett kloster som ligger på berget Randa som är en puckel ganska mitt på Mallorca (eller om det är tvärtom). En riktigt schysst utsikt är det där uppe. Jag tog det väl lite halvlugnt i alla fall och klättrade på 15:14. Efter upp och ner för Randa bar det sedan av till Petra och det obligatoriska fikat på torget. Det var ganska full på torget, men inte riktigt så fullt som jag kommer ihåg det från förra året.
Efter Petra en transport på ett par mil till ett litet berg med ett… tada: kloster! Det verkar som om det finns kloster på vartenda berg här på Mallorca. Nåväl, Santuari de Montission hette detta kloster och det var en liten bekväm stigning på 108 höjdmeter och 1,7 km. Upp på 5:50… dvs. perfekt att köra backintervaller i. Varför har vi inte någon sådan backe lätt tillgänglig hemma?
Därefter som vanligt hemlängtan och bråttom hem. 53km med ett snitt på över 35 km/h inklusive ett par långsamma stadspassager. Sista 2 milen kördes belgisk kedja i ett rasande tempo. Några flög av och jag klämde ur det sista ur mina stackars ben.
Sammanlagt 133km, 4:24 i sadeln, 30,2 km/h i snitt och 1345 höjdmeter. Ett riktigt bra återhämtningspass alltså.
Som vanligt blev det ganska lugnt tempo till en början. Dagens första stigning kom vid Randa/Cura. 232 höjdmeter och 4.3 km (snittlutning på 5.3%). Cura är ett kloster som ligger på berget Randa som är en puckel ganska mitt på Mallorca (eller om det är tvärtom). En riktigt schysst utsikt är det där uppe. Jag tog det väl lite halvlugnt i alla fall och klättrade på 15:14. Efter upp och ner för Randa bar det sedan av till Petra och det obligatoriska fikat på torget. Det var ganska full på torget, men inte riktigt så fullt som jag kommer ihåg det från förra året.
Efter Petra en transport på ett par mil till ett litet berg med ett… tada: kloster! Det verkar som om det finns kloster på vartenda berg här på Mallorca. Nåväl, Santuari de Montission hette detta kloster och det var en liten bekväm stigning på 108 höjdmeter och 1,7 km. Upp på 5:50… dvs. perfekt att köra backintervaller i. Varför har vi inte någon sådan backe lätt tillgänglig hemma?
Därefter som vanligt hemlängtan och bråttom hem. 53km med ett snitt på över 35 km/h inklusive ett par långsamma stadspassager. Sista 2 milen kördes belgisk kedja i ett rasande tempo. Några flög av och jag klämde ur det sista ur mina stackars ben.
Sammanlagt 133km, 4:24 i sadeln, 30,2 km/h i snitt och 1345 höjdmeter. Ett riktigt bra återhämtningspass alltså.
 |
| Uppe på Randa |
 |
| Ytterligare vy från Randa |
 |
| Torget i Petra |
Thursday, April 12, 2012
Sa Calobra och lite andra berg
För några dagar sedan dök det upp ett inlägg på Öijers blogg om klättringar. Ett bra inlägg som hyllar stigningar och framhäver storheten i det lidande som det faktiskt emellanåt är. Och jag är ju så pass lyckligt lottad att jag befinner mig på Mallorca nu och får privilegiet att attackera stigningar varje dag.
Idag (onsdag) var det dags för stora bergsturen med klättring i Lluc, Coll dels Reis (Sa Calobra från båda hållen), Puig Major och Coll de Soeller. Dagen till ära hade solen och den blå himlen dykt upp igen. Vi var 24 st laddade klättrare som gav oss av från hotellet. Nu även förstärkta av några cyklister från ett närbeläget hotell. Lustigt nog var en av dem Lazlo som jag träffade på Fuerteventura för ett knappt år sedan. Triatlet, ironman och en riktigt seg gubbe.
Först väntade transport (47km) till Selva där dagens första stigning mot Lluc väntade. En riktigt fin sak (som jag filmade) med sceniska vyer och en riktigt fin sträckning. Benen kändes för en gångs skulle ganska bra och jag pinnade på. Drog om en herrans massa tyskar och landade in på 24:30 efter 7.8km och 387 klättrade meter. Snittwatt på 293W (117% av FTP), inte illa pinkat.
Därefter mer klättring, mer vyer och fri körning. I princip all körning uppe i bergen var fri, med vissa samlingspunkter. Vilket är bra eftersom det är väldigt svårt att hålla ihop en grupp när det får mycket ner- eller uppför. Samling vid det lilla fiket i [något_namn] och därefter en kort klättring upp till Coll dels Reis. Sen 9,5 km och 682 höjdmeter ner till den lilla byn Sa Calobra.
Det man slås av under nedfärden är: fasen vad långt det är ner! Och här ska jag upp igen… Och det är långt, och du ser hela vägen ner, och sålunda även hela vägen upp när det är dags. Väl nere i byn blev det en dyr och torr fulschnitzel, en cola, gruppfoto och sedan dags att dra. Sen är det bara att sätta sig och gneta. Nollställ klockan vid den nedre skylten och stäng av vid den övre.
Du tjänar inte något på att ta en rygg direkt eller att jaga någon. Ska du klättra i 40 minuter och ligga precis under mjölksyratröskeln så måste du hitta din egen rytm. Det är en hårfin gräns mellan att spränga sig och att få ut precis max av vad benen klarar den aktuella dagen. När du har hittat din rytm och kommit in i lunken, då kan du välja att jaga, ta rygg, öka och minska fart, efter hur benen känns. Men börja inte med det.
Förra året klättrade jag på 42:30 och i år ville jag under 40. Tyvärr satte en buss sig på tvären i en av serpentinerna och jag tappade viktiga sekunder. Klockade in mig på 40:14 och var lite besviken. 9.6km och 668 klättrade meter med en snittwatt på 274W (110% av FTP). Borde nog kanske ta och korrigera min FTP...
Sen nedför tillbaka till väggrensfiket i [något_namn], vattenpåfyllning från teambussen och dags för ytterligare klättring. Denna gång 320m upp till Puig Major (Piggen) och Mallorcas högsta klättringsbara punkt (tror jag). Sen följer en helt magisk nedförskörning till Soeller. 836 höjdmeter ner (14km) på hyfsat rak och nyasfalterad väg. 47,7 i snitt och mycket adrenalin.
Det lilla kruxet är ju dock att Soeller ligger i en gryta. Och har du åkt ner till den måste du upp över kanten på grytan igen. Coll de Soeller alltså. Denna gång från "rätt" håll så att du får köra den roliga stigningen (min favorit) uppför. Det var inte mycket kräm i benen när jag påbörjade klättringen, men på något konstigt sätt lyckas man uppbåda krafter när det börjar luta. 7.35km och 416 klättrade meter på 28:02. Snittwatten på moderata 247W, dvs. precis under min FTP på 250W skvallrar väl om att det inte fanns lika mycket kvar i benen.
Sen gick det fort. Hemlängtan och matsug hos hela gruppen gjorde att vi knäckte de sista 37km med ett snitt på nästan 33 km/h. Mest nedför och en del medvind gjorde kanske sitt till också. Som vanligt blev det race efter Sa Cabaneta. Även denna gång lyckade jag ta mig fram, få tag på ett bakhjul och slänga mig fram i spurten. Bara för att komma in på en andra plats igen…
Summa summarum: 6:06 i rulltid, 159km, 3400 höjdmeter, 215W i snitt och en jäkla bra dag på cykeln. Återstår att se om jag har några ben kvar i morgon.
Idag (onsdag) var det dags för stora bergsturen med klättring i Lluc, Coll dels Reis (Sa Calobra från båda hållen), Puig Major och Coll de Soeller. Dagen till ära hade solen och den blå himlen dykt upp igen. Vi var 24 st laddade klättrare som gav oss av från hotellet. Nu även förstärkta av några cyklister från ett närbeläget hotell. Lustigt nog var en av dem Lazlo som jag träffade på Fuerteventura för ett knappt år sedan. Triatlet, ironman och en riktigt seg gubbe.
 |
| Bergen som hägrar! |
 |
| Dagens bergströja kom från Fredrikshof |
Det man slås av under nedfärden är: fasen vad långt det är ner! Och här ska jag upp igen… Och det är långt, och du ser hela vägen ner, och sålunda även hela vägen upp när det är dags. Väl nere i byn blev det en dyr och torr fulschnitzel, en cola, gruppfoto och sedan dags att dra. Sen är det bara att sätta sig och gneta. Nollställ klockan vid den nedre skylten och stäng av vid den övre.
Du tjänar inte något på att ta en rygg direkt eller att jaga någon. Ska du klättra i 40 minuter och ligga precis under mjölksyratröskeln så måste du hitta din egen rytm. Det är en hårfin gräns mellan att spränga sig och att få ut precis max av vad benen klarar den aktuella dagen. När du har hittat din rytm och kommit in i lunken, då kan du välja att jaga, ta rygg, öka och minska fart, efter hur benen känns. Men börja inte med det.
 |
| En utav dagens många vyer |
Sen nedför tillbaka till väggrensfiket i [något_namn], vattenpåfyllning från teambussen och dags för ytterligare klättring. Denna gång 320m upp till Puig Major (Piggen) och Mallorcas högsta klättringsbara punkt (tror jag). Sen följer en helt magisk nedförskörning till Soeller. 836 höjdmeter ner (14km) på hyfsat rak och nyasfalterad väg. 47,7 i snitt och mycket adrenalin.
 |
| Dyr, torr och helt nödvändig mat |
 |
| Nere i Sa Calobra |
 |
| ...och ca 40:14 senare |
 |
| Armvärmare och vindväst på innan nedfärd mot Soeller |
 |
| Vägen ner mot Soeller från Puig Major |
Tuesday, April 10, 2012
Mer Mallorca (dag 4)
Man kommer ganska snabbt in i lunken: upp vid 8, ät en massa frukost, klä om för cykling, cykla, fika (baguette, cola och kaffe), cykla, duscha, längta efter mat, ät massa mat på buffen, kopp kaffe i baren, kolla twitter och fejan, sova vid 22.00. Och så ska man väl klämma in lite egobloggning och Funbeat-registrering där någonstans också.
Hotellet är sig likt från förra året bortsett från att matsalen och stora baren har bytt plats, ytterst förvirrande. Internet fungerar lika uselt som vanligt. Alla (längst strandpromenaden) tror att vi är tyskar. Buffematen fungerar bra. Omelettmannen vid frukosten (samma kock som förra året) är grymt effektiv.
En sak till har förändrats; alla afrikaner som förra året sålde solglasögon fokuserar i år istället på klockor.
Idag velade jag lite angående val av tur. Platt och lugnt, platt, lugnt och cykelbutiksbesök, eller något berg och lite mer hetsigt. Borde självklart ha satsat på ett lugnare alternativ eftersom benen är lite sega… men nu blev det inte så. Jag fortsatte köra med Petter och ConGas. Runt 1000 höjdmeter och ca 12 mil utlovades.
Yr.no lovade sol och fint väder hela dagen. Så blev det inte. Redan på morgonen var det mulet och kallt och efter någon timmes cykling började det regna. När det börjar regna så blir vägarna på Mallorca riktigt hala. Vi hann med en stigning mot Orient (Coll de Honoer) och en nedförskörning efter det. En nedförskörning som vid fint väder hade varit riktigt bra. Men nu blev det bara kallt, blött och hålla igen. Väl nere var hela gänget riktigt nedkylda och vi beslöt oss för att ta närmsta vägen hem. En hemväg som blev ganska hetsig för att hålla temperaturen uppe. Roligast var som vanligt fartsträckan från Sa Cabaneta. Låg bra till som f-n för spurtvinst på slutet, hade ett hjul att hålla i 60 knyck men trampade ur 50-11-utväxlingen precis innan avslutningen och kunde inte gå om.
81km, 3:06, 959 höjdmeter och snitt på 207W kändes alldeles lagom idag. I morgon väntar stora bergsturen med Piggen, Sa Calobra och allt det där som man ska göra på Mallorca.
Hotellet är sig likt från förra året bortsett från att matsalen och stora baren har bytt plats, ytterst förvirrande. Internet fungerar lika uselt som vanligt. Alla (längst strandpromenaden) tror att vi är tyskar. Buffematen fungerar bra. Omelettmannen vid frukosten (samma kock som förra året) är grymt effektiv.
En sak till har förändrats; alla afrikaner som förra året sålde solglasögon fokuserar i år istället på klockor.
Idag velade jag lite angående val av tur. Platt och lugnt, platt, lugnt och cykelbutiksbesök, eller något berg och lite mer hetsigt. Borde självklart ha satsat på ett lugnare alternativ eftersom benen är lite sega… men nu blev det inte så. Jag fortsatte köra med Petter och ConGas. Runt 1000 höjdmeter och ca 12 mil utlovades.
Yr.no lovade sol och fint väder hela dagen. Så blev det inte. Redan på morgonen var det mulet och kallt och efter någon timmes cykling började det regna. När det börjar regna så blir vägarna på Mallorca riktigt hala. Vi hann med en stigning mot Orient (Coll de Honoer) och en nedförskörning efter det. En nedförskörning som vid fint väder hade varit riktigt bra. Men nu blev det bara kallt, blött och hålla igen. Väl nere var hela gänget riktigt nedkylda och vi beslöt oss för att ta närmsta vägen hem. En hemväg som blev ganska hetsig för att hålla temperaturen uppe. Roligast var som vanligt fartsträckan från Sa Cabaneta. Låg bra till som f-n för spurtvinst på slutet, hade ett hjul att hålla i 60 knyck men trampade ur 50-11-utväxlingen precis innan avslutningen och kunde inte gå om.
 |
| Så här lycklig kan man se ut när man är blöt, skitig och kall. |
Mallorca dag 3 - lite lugnare
Tredje dagen blev något lugnare. Platt och lugnt till Felanitx och sedan upp till ett av stadens två kloster (409 meter över havet). Tillbaka till byn för fika. Sedan upp till andra klostret, San Salvador (509 m.ö.h), där det pågick några festligheter av något slag. Sen hemåt i ett något hetsigare tempo. Riktigt fint väder idag då det blåste betydligt mindre. 118km och runt 1150 höjdmeter idag.
Cyklistbrännan börjar arta sig och i morgon tänker jag nog ta det lite lugnare (och kanske till och med ge mig på ett löppass) för att vara laddad inför stora bergsturen på onsdag.
Cyklistbrännan börjar arta sig och i morgon tänker jag nog ta det lite lugnare (och kanske till och med ge mig på ett löppass) för att vara laddad inför stora bergsturen på onsdag.
 |
| Dagens två toppar i fjärran |
 |
| En glad cyklist är en bra cyklist |
 |
| Första toppen erövrad (20% lutning på vissa ställen) |
 |
| Dagens fika - torget i Felanitx |
 |
| En tysk, en italienare och en schysst vy |
 |
| Klostret San Salvador hade riktiga världmästartröjor på väggen |
 |
| Dagens bästa vy |
Monday, April 9, 2012
Mallorca dag 2 - inte platt någonstans
Petter som leder en av ConGas-grupperna, hade utlovat ca 11 mil, 1400 höjdmeter och 3 berg. En hyfsat tuff start, men ganska skönt att komma igång tyckte jag. Men så lätt blev det inte eftersom Petter ljög! Det insåg jag 2400 höjdmeter och 14 mil senare.
Turen gick via Bunyola, Col de Soller, Soller (fika), Deia, Valdemossa, Calvia, Palma och "hem". Det spännande med turen var att det var väldigt ont om platta ställen och därmed väldigt mycket "fri fart", både upp och ner. Och på fri fart håller man ju inte igen på något sätt. Speciellt inte när Åstorps CK i sina gula tröjor går upp i täten och rycker. Min klättring var väl något bättre än vad jag förväntat mig och jag var framme i täten och hängde i alla stigningar. Gänget från Åstorps CK var dock starka och jag kände det som min uppgift att bryta deras dominans. Med tanke på att klättringsförmågan var ganska spridd i gruppen blev det en hel del väntan och passet fick ganska mycket av långa intervaller-karaktär.
5 längre stigningar blev det och den mest minnesvärda var Soller-Valdemossa. Direkt efter fikat, pang på bara. 548 meter uppför och 202 meter nedför fördelat på 18 km och väldigt mycket slakmota. Efter ca 35 min gick jag på rött, stora klingan och sprängde mig i en backe. Men 278W (112% av FTP) i 45 minuter är väl inte så illa. Och om vi ska tala om Watt-siffror så är jag riktigt nöjd med dagens första klättring upp till Col de Soller - 302W (121% av FTP) i 15:27.
Överlag ett riktigt bra pass, om än kanske lite för hårt. Vi avslutade dessutom med att köra fel, tappa Petter, och därmed få lite extra mil i benen. 139km på 5:15, 2435 höjdmeter, 2655 kcal och 219W (88% av FTP) i snitt. Bra skit!
Turen gick via Bunyola, Col de Soller, Soller (fika), Deia, Valdemossa, Calvia, Palma och "hem". Det spännande med turen var att det var väldigt ont om platta ställen och därmed väldigt mycket "fri fart", både upp och ner. Och på fri fart håller man ju inte igen på något sätt. Speciellt inte när Åstorps CK i sina gula tröjor går upp i täten och rycker. Min klättring var väl något bättre än vad jag förväntat mig och jag var framme i täten och hängde i alla stigningar. Gänget från Åstorps CK var dock starka och jag kände det som min uppgift att bryta deras dominans. Med tanke på att klättringsförmågan var ganska spridd i gruppen blev det en hel del väntan och passet fick ganska mycket av långa intervaller-karaktär.
5 längre stigningar blev det och den mest minnesvärda var Soller-Valdemossa. Direkt efter fikat, pang på bara. 548 meter uppför och 202 meter nedför fördelat på 18 km och väldigt mycket slakmota. Efter ca 35 min gick jag på rött, stora klingan och sprängde mig i en backe. Men 278W (112% av FTP) i 45 minuter är väl inte så illa. Och om vi ska tala om Watt-siffror så är jag riktigt nöjd med dagens första klättring upp till Col de Soller - 302W (121% av FTP) i 15:27.
Överlag ett riktigt bra pass, om än kanske lite för hårt. Vi avslutade dessutom med att köra fel, tappa Petter, och därmed få lite extra mil i benen. 139km på 5:15, 2435 höjdmeter, 2655 kcal och 219W (88% av FTP) i snitt. Bra skit!
 |
| Åstorp i täten |
 |
| Col de Soller - inte ett moln på... jo ett faktiskt. |
 |
| Efter dagens första klättring - precis utanför pallen |
 |
| Fika i Soller - även här dominerar Åstorp CK |
 |
| Cyklar efter en vägg... |
 |
| Sammanbiten efter det som vi alla trodde skulle bli dagens sista klättring. |
Saturday, April 7, 2012
Mallorca - ankomsten
5:55 är inte en vettig tid att flyga från Arlanda på. Huvudsakligen eftersom det innebär att man måste gå upp vid 3-tiden för att komma i tid till flygplatsen. Det gjorde vi i alla fall. Anna och Valencia körde mig till flygplatsen och fortsatte sedan vidare till Sandviken för lite påskfirande. Vi hämtade dessutom upp Peter K i Hägersten. Note to self: 2 cyklar i hårda väskor + bagage för 10 dagar + bagage för fru och dotter = trångt även i en Saab 9-5:a.
Fördelen med att flyga 5:55 var dock att vi landade på Mallorca kl 9:30 och sålunda hade en hel dag extra mot det andra Stockholmsgänget som kommer vid 23 ikväll (enligt ryktet efter att ha mellanlandat i London och Madrid). Rummen fick vi tillgång till direkt och kunde därmed börja med det väsentligaste: montera ihop cykeln. Jag hade packat rutinerat med lagom mycket "stoppning" och eltejp. Lagt alla lösa delar i en liten låda. Glömt att försegla lådan. Hade alla lösa små delar huller om buller i cykelväskan. Som tur vad hittade jag alla skruvar.
Kl 13 samlades det första Stockholmsgänget för en första-dagen-tur. Dvs. alla utom jag. Allt strulade när jag skulle klä på mig och jag hittade ingenting. Kl 13.07 kom jag ner i lobbyn, där det var tomt. Hoppade raskt upp på hojen för att hinna ikapp eftersom jag hade en ganska god uppfattning om var de skulle åka. Efter någon km hoppar platspåsen med kamera, telefon, plånbok och rumsnyckel ur fickan och sprider ut sig över hela vägen. Bra start… verkligen. Allt verkar dock ha klarat sig med några få skråmor.
Efter ca 5km jagande kommer jag ikapp frontgruppen och därefter väntar 6 ganska behagliga mil i ganska kraftig vind. Började resan med armvärmare men plockade ganska raskt av dem. Kraftig vind, till en början med och sedan emot, relativt platt, 14 cyklister, solsken och blå himmel gjorde detta till mer eller mindre ett återhämtningspass. Men icke för ty en skön start.
I morgon väntar bergen på oss!
Fördelen med att flyga 5:55 var dock att vi landade på Mallorca kl 9:30 och sålunda hade en hel dag extra mot det andra Stockholmsgänget som kommer vid 23 ikväll (enligt ryktet efter att ha mellanlandat i London och Madrid). Rummen fick vi tillgång till direkt och kunde därmed börja med det väsentligaste: montera ihop cykeln. Jag hade packat rutinerat med lagom mycket "stoppning" och eltejp. Lagt alla lösa delar i en liten låda. Glömt att försegla lådan. Hade alla lösa små delar huller om buller i cykelväskan. Som tur vad hittade jag alla skruvar.
 |
| Jag ska byta styrlinda, vilken dag som helst. |
 |
| Solskenscyklist! Numera skäggfri och med rakade ben. |
I morgon väntar bergen på oss!
Friday, April 6, 2012
Pro alltså!
Eget namn på ramen - himla pro (är inte helt nöjd med placeringen av flaggan, den sitter dock åt rätt håll eftersom den ska "fladdra i vinden"). Tack Freddes kompis för klibborna.
Sätta tempohjälmen åt fel håll - inte så pro (till Valencias försvar skall väl sägas att hon inte har kört så många tempolopp ännu).
Hej då Sverige och glad påsk. Nästa bloggpost skickas från Mallorca.
Sätta tempohjälmen åt fel håll - inte så pro (till Valencias försvar skall väl sägas att hon inte har kört så många tempolopp ännu).
Hej då Sverige och glad påsk. Nästa bloggpost skickas från Mallorca.
Assos
Inför stundande Mallorca-resa bestämde jag mig för att unna mig ett exemplar av bibbarnas bib: Assos TFI Mille S5 - "Endurance Racing Shorts". Skönaste bibarna alla kategorier enligt många. Kostar förvisso en smärre förmögenhet. Men håller dom i 5 år (så länge räcker garantin i alla fall) och är så pass sköna som dom verkar så är det absolut en vettig investering. Kraschgaranti ingår.
 |
| Hur fotograferar man en bib snyggt utan modell? |
 |
| 5 års garanti - lite halvimpande faktiskt. |
 |
| Detaljnärbild a la Rapha |
 |
| Logga |
 |
| Självklart följer det med lite stjärtkräm, speciellt tvättmedel och en Assos-brandad tvättpåse |
Thursday, April 5, 2012
Pinne i r**en?!?
Korsningen Götgatan-Folkungagatan vid hempendling igår: tidigare under turen har jag noterat ett konstigt ljud från sadeln. När jag nu stannar till, klickar ut foten och sätter ner den på marken, hör jag en liten lätt duns nedanför mig. Tittar ner och får till min förvåning se min sadel ligga där. Smått förvånad tittar jag mot sadelstolpen där min sadel borde sitta och får då se att bara rälsen sitter kvar.
Toppenkvalité på Focus inhouse-sadlar (Concept)? Kanske inte direkt. Plockade upp sadeln och körde vidare. Behöver jag säga att jag stod upp resten av färden? Åkte sedan till LBS:en och införskaffade en Phenom Comp Gel. Tänkte ändå prova om den typen passar både till CX och till långlopps-MTB.
Jag är dock mycket glad att sadeln inte gav upp vid något stökiga tillfälle, typ stigkörning, kunde ha blivit mindre kul då.
Toppenkvalité på Focus inhouse-sadlar (Concept)? Kanske inte direkt. Plockade upp sadeln och körde vidare. Behöver jag säga att jag stod upp resten av färden? Åkte sedan till LBS:en och införskaffade en Phenom Comp Gel. Tänkte ändå prova om den typen passar både till CX och till långlopps-MTB.
Jag är dock mycket glad att sadeln inte gav upp vid något stökiga tillfälle, typ stigkörning, kunde ha blivit mindre kul då.
 |
| Ny minimalistisk lättviktssadel av märket CR-MO |
 |
| Bruten vid nosen |
Tuesday, April 3, 2012
Täby 200km 2012-03-31 [RR]
Misär i mängder - är väl den korta sammanfattningen. Sedan finns det väl en lite längre och nyanserad sammanfattning också. Den kommer här.
Lite om förberedelserna och funderingarna berättade jag om här. På fredag eftermiddag gjorde jag i ordning hojen och satte på hjul med slicks. Satte även på löstagbara stänkor. Senare på kvällen började jag vela, gick ut i garaget och drog fast en kassett på dubbdäckshjulen och slängde in även dessa i bilen. Klädvalet var inte lika svårt. Där spelar det ju ingen större roll om det är -1 eller +1. Jag satsade huvudsakligen på att hålla mig varm. Regnjacka var ett givet val. Trodde även att vinterkängor och dubbla skoöverdrag skulle kunna hålla fötterna varma… icke. Kände mig också grymt rutinerad när jag packade ner 2 par innervantar och ett par strumpor i en plastpåse. Min tilltänkta medcyklist ringde och ställde in sin medverkan (vilket förmodligen var ett väldigt vettigt beslut med tanke på hur det blev ). Jag lovade min fru att jag nog inte skulle åka iväg om det låg snö på marken på morgonen. Gick och la mig.
Kl 06.15 ringde klockan. Det låg givetvis snö på marken och temperaturen var strax över 0-an. Okej, visst sa jag "nog inte" till frugan. Och jag måste ju åka iväg och hämta mina medaljer (från förra året). Så jag åt en stadig frukost och drog sedan iväg till klubbstugan i Täby. Inte grymt laddad, men kanske lite. Väl på plats hälsade jag på de andra tappra (strax över 10 st) och alla hade väl ungefär samma fundering: "vad f-n håller jag på med egentligen?". Såg att alla andra (erfarna randonneurer) körde med slicks och valde självklart det själv. Träffade på Fredde som hastigast, men tyvärr hade han glömt hjälmen och var tvungen att åka hem och hämta. Läs mer om hans äventyr här. Notera även de väldigt talade bilderna som tyvärr saknas i min rapport (det är lättare att ta bilder när man kör själv).
Kl 8.00 startade vi och rullade i ett ganska lugnt audax-tempo ut ur Täby. Det sprätte lite i mina ben, men jag insåg samtidigt att det inte var läge att köra själv så pass tidigt och definitivt inte den första delen av loppet (med tanke på väderutsikterna). Till en början var snöfallet lätt, men efter det att vi passerat Karby så började det vräka på ganska rejält. Vi var ett gäng som körde hyfsat disciplinerat på ett led med relativt långa förningar. Tempot hade väl trappats upp något nu. Folk droppade av bakåt lite allt eftersom och efter 1:50 var vi 6 pers som kom fram till Rimbo.
Misären var definitivt påbörjad, men inte total ännu. Jag konstaterade lite nöjt att mina händer faktiskt var hyfsat torra, och lite missnöjt att fötterna var genomblöta. Jag vet inte riktigt hur det gick till (med fötterna), men jag misstänker att det var all snöslask som sprutat över benen och sedan helt enkelt runnit ner i skorna. Efter en chokladbit och lite uppmuntrande snack drog vi vidare mot Hallstavik.
Och nu började misären på riktigt. Snöfallet intensifierades. Vägen var helt fylld med slask och snö bortsett från bilarnas hjulspår. Vinden tog i. Det blev fler bilar på vägarna och därmed fler slaskduschar. Vi var 10 små negerpojkar. En efter en droppade av. Vi mötte en plogbil. Som tur var höll sig temperaturen på vägen precis så pass hög att det aldrig frös på och blev halt. Vägarna var betydligt rakare och tråkigare än vad jag kom ihåg dem från förra gången. Till slut var det bara jag och Magnus H kvar. Vi och våra cyklar mot resten av världen och naturen. Jag var lite halvkrokig vid det här laget och Magnus var snäll och tog lite längre förningar. Även om det inte spelar någon större roll när man bara är 2 st. Finns inte mycket plats för vila då. Så äntligen Shell Hallstavik!
Macken var öppen och därinne jobbade en glad och trevlig tjej som såg lite förvånad ut när vi stapplade in i våra cykelmunderingar. Men hon fann sig snabbt, stämplade våra kort och bjöd på kaffe (det blev en kanelbulle till också). Vid det här laget var vi genomblöta. Min västerfot hade domnat bort, händerna var genomfrusna och hjälmen var full av snö. Väderleksprognosen hade dock lovat att snönfallet skulle sluta och att solen skulle komma fram vid 12. Och så blev det faktiskt. De som droppat av mellan Rimbo och Hallstavik började droppa in på macken. Jag tog rutinerat fram mina torra innervantar och satte på mig. Vilket lyft! Efter ett tag var vi 6 pers som gav oss av mot Uppsala.
Sedan blev det lite mer av "propagandacykling". Till en början var det riktigt kallt, men efter ett tag hade jag värmt upp fuktlagret i kläderna. Min växlar hade frusit igen och började fungera först strax innan Uppsala. Men nu sken solen, vi hade sidvind (lite lätt med emellanåt) och skogen skyddade bra. Förra året var det Hallstavik-Uppsala som var misären pga. motvinden. Men nu gick det faktiskt riktigt bra. Strax innan Uppsala blev det dock lite spännande. När vägen gick över några större åkerområden hade det bildats snödrev på vägen. Det blåste kraftig sidvind och eftersom snön dessutom var blöt packades den ihop och skapade en isskorpa underst. Och här kom vi på cyklar, med släta däck. Det gick inte så snabbt över, om man säger som så. Full fokus på att bara hålla sig upprätt på cykeln och inte blåsa omkull.
Sen Uppsala och McD. Vi var fortfarande samlade även om några hade lite släpptendenser på slutet. Den allmänna uppfattningen var burgare på McD för snabbhetens skull. Jag hade sett fram emot Max, men vad gör man inte för kollektivet. Väl inne på McD tog jag fram mitt nästa trumfkort: torra strumpor! Det var enormt skönt att få av sig skorna och gnugga lite liv i fötterna. Framförallt vänsterfoten behövde sig en känga (ha ha). Varmt kaffe och torra strumpor kändes riktigt lyxigt.
När vi sedan gav oss av var det kallt. Skarp kontrast till den varma McD-restaurangen. Efter lite rondellcykling i Boländerna var vi på väg på sista etappen. Jag kände mig faktiskt riktigt fräsch vid det här laget och 63km med vinden i ryggen kändes som en klart överkomlig övning. "Klungan" sprack upp strax innan Vassunda (Knivsta) och vi var 3 st kvar: Jag, Magnus H och Niklas W. Jag tog en del riktigt långa förningar nu och ville mest få det avslutat. Blev kanske lite väl ivrig emellanåt. Det enda luriga med avslutningen är väl att det känns som om man mer eller mindre är klar när man kommer till Upplands-Väsby; medan det i själva verket är nästa 2 mil kvar.
17.22 rullade vi in på Shell Täby och fick vår sista stämpel. Jag firade med en Red Bull och sedan var det bråttom hem till middag med vänner (som egentligen skulle komma kl 16, hur tänkte jag då?).
Tack alla för en ytterst minnesvärd runda! 10 st fullföljande hjältar. Fördelen med att ha gjort den här rundan är väl att det förmodligen inte kan bli jävligare?
Lite om förberedelserna och funderingarna berättade jag om här. På fredag eftermiddag gjorde jag i ordning hojen och satte på hjul med slicks. Satte även på löstagbara stänkor. Senare på kvällen började jag vela, gick ut i garaget och drog fast en kassett på dubbdäckshjulen och slängde in även dessa i bilen. Klädvalet var inte lika svårt. Där spelar det ju ingen större roll om det är -1 eller +1. Jag satsade huvudsakligen på att hålla mig varm. Regnjacka var ett givet val. Trodde även att vinterkängor och dubbla skoöverdrag skulle kunna hålla fötterna varma… icke. Kände mig också grymt rutinerad när jag packade ner 2 par innervantar och ett par strumpor i en plastpåse. Min tilltänkta medcyklist ringde och ställde in sin medverkan (vilket förmodligen var ett väldigt vettigt beslut med tanke på hur det blev ). Jag lovade min fru att jag nog inte skulle åka iväg om det låg snö på marken på morgonen. Gick och la mig.
Kl 06.15 ringde klockan. Det låg givetvis snö på marken och temperaturen var strax över 0-an. Okej, visst sa jag "nog inte" till frugan. Och jag måste ju åka iväg och hämta mina medaljer (från förra året). Så jag åt en stadig frukost och drog sedan iväg till klubbstugan i Täby. Inte grymt laddad, men kanske lite. Väl på plats hälsade jag på de andra tappra (strax över 10 st) och alla hade väl ungefär samma fundering: "vad f-n håller jag på med egentligen?". Såg att alla andra (erfarna randonneurer) körde med slicks och valde självklart det själv. Träffade på Fredde som hastigast, men tyvärr hade han glömt hjälmen och var tvungen att åka hem och hämta. Läs mer om hans äventyr här. Notera även de väldigt talade bilderna som tyvärr saknas i min rapport (det är lättare att ta bilder när man kör själv).
.jpg) |
| Dagens cykel - notera isbeläggningen på i stort sett hela cykeln |
Misären var definitivt påbörjad, men inte total ännu. Jag konstaterade lite nöjt att mina händer faktiskt var hyfsat torra, och lite missnöjt att fötterna var genomblöta. Jag vet inte riktigt hur det gick till (med fötterna), men jag misstänker att det var all snöslask som sprutat över benen och sedan helt enkelt runnit ner i skorna. Efter en chokladbit och lite uppmuntrande snack drog vi vidare mot Hallstavik.
Och nu började misären på riktigt. Snöfallet intensifierades. Vägen var helt fylld med slask och snö bortsett från bilarnas hjulspår. Vinden tog i. Det blev fler bilar på vägarna och därmed fler slaskduschar. Vi var 10 små negerpojkar. En efter en droppade av. Vi mötte en plogbil. Som tur var höll sig temperaturen på vägen precis så pass hög att det aldrig frös på och blev halt. Vägarna var betydligt rakare och tråkigare än vad jag kom ihåg dem från förra gången. Till slut var det bara jag och Magnus H kvar. Vi och våra cyklar mot resten av världen och naturen. Jag var lite halvkrokig vid det här laget och Magnus var snäll och tog lite längre förningar. Även om det inte spelar någon större roll när man bara är 2 st. Finns inte mycket plats för vila då. Så äntligen Shell Hallstavik!
 |
| Snömannen anfaller! @ Shell Hallstavik |
Sedan blev det lite mer av "propagandacykling". Till en början var det riktigt kallt, men efter ett tag hade jag värmt upp fuktlagret i kläderna. Min växlar hade frusit igen och började fungera först strax innan Uppsala. Men nu sken solen, vi hade sidvind (lite lätt med emellanåt) och skogen skyddade bra. Förra året var det Hallstavik-Uppsala som var misären pga. motvinden. Men nu gick det faktiskt riktigt bra. Strax innan Uppsala blev det dock lite spännande. När vägen gick över några större åkerområden hade det bildats snödrev på vägen. Det blåste kraftig sidvind och eftersom snön dessutom var blöt packades den ihop och skapade en isskorpa underst. Och här kom vi på cyklar, med släta däck. Det gick inte så snabbt över, om man säger som så. Full fokus på att bara hålla sig upprätt på cykeln och inte blåsa omkull.
 |
| Det är alltså sådana här små medaljer som man kämpar för - fullt naturligt. |
När vi sedan gav oss av var det kallt. Skarp kontrast till den varma McD-restaurangen. Efter lite rondellcykling i Boländerna var vi på väg på sista etappen. Jag kände mig faktiskt riktigt fräsch vid det här laget och 63km med vinden i ryggen kändes som en klart överkomlig övning. "Klungan" sprack upp strax innan Vassunda (Knivsta) och vi var 3 st kvar: Jag, Magnus H och Niklas W. Jag tog en del riktigt långa förningar nu och ville mest få det avslutat. Blev kanske lite väl ivrig emellanåt. Det enda luriga med avslutningen är väl att det känns som om man mer eller mindre är klar när man kommer till Upplands-Väsby; medan det i själva verket är nästa 2 mil kvar.
17.22 rullade vi in på Shell Täby och fick vår sista stämpel. Jag firade med en Red Bull och sedan var det bråttom hem till middag med vänner (som egentligen skulle komma kl 16, hur tänkte jag då?).
Tack alla för en ytterst minnesvärd runda! 10 st fullföljande hjältar. Fördelen med att ha gjort den här rundan är väl att det förmodligen inte kan bli jävligare?
Subscribe to:
Posts (Atom)