Supercykelvägen

Okej, i ärlighetens namn kanske Mitt i [infoga stadsdel] inte är skriven av grädden av Sveriges journalistiska elit. Konceptet är ju lite som en landsortstidning för varje stadsdel där individer får möjlighet att vara kränkta över att Konsum inte säljer färsk sparris längre eller att grannen Johansson minsann spelade hög musik långt efter klockan 22 på lördag förra veckan. Eftersom det är min blogg förbehåller jag mig självklart rätten att raljera över detta.

Några av Stockholms cykelpendlare har idag twittrat ut en artikel som förekommer i Mitt i Danderyd denna vecka (kanske också i någon annan utgåva av Mitt i). Artikeln heter "Cyklister får nu superväg till stan". Wow, superväg, smaka på den...

Vad är nu då en superväg? Jo, följande går att läsa i tidningen: "Leden ska ha en fil i varje riktning och vara 4 och en helt meter bred. Endast cyklister kommer att få färdas på den".

Varför inte en uppdelning på två filer i vardera riktningen (om jag inte missminner mig har det gjorts på vägarna i Köpenhamn)? Precis som på motorväg. Underlättar nog vid omkörningar och annat. Om inte annat så finns det ju ganska många som gillar att hålla sig innanför linjerna. Långsamt till höger, snabbt till vänster. Om endast cyklister ska få färdas på den (vilket är mycket lovvärt) måste det finnas ett gångbanealternativ parallellt. Annars kommer det (utan tvekan) att finnas barnvagnar, rullatorer, m.m. på "supervägen". Det finns liksom ingen egentlig kultur/vana av dedicerade cykelvägar i Sverige.

I min värld är det faktiskt inte bredden och trängseln på cykelvägarna som är den smala sektorn (ha ha) i Stockholm (i alla fall inte utanför tullarna), utan det faktum att cykelvägarna planeras in sist i infrastrukturen och sålunda får ta den väg som blir över. Dvs. runt en elledningsstolpe, in i skogen, runt ett hus, för att sedan upphöra i 300m och sen fortsätta bakom ett industrilokal (självklart inte skyltat). Eller varför inte genom en bilparkering som på Valhallavägen? Men ngn vision om den biten av planeringen verkar inte finnas.

Vidare kan man läsa att "[sic] utredningsarbetet börjar redan nu i år." - ja, eftersom det är januari nu är det väl iaf hyfsat säkert att uttala sig på det sättet.

"Vi vill skapa en av Europas mest attraktiva cykeltrafikleder in till stan för arbetspendling, säger han [Erik Andersson (M)]."
Politikerfloskler. För det första kommer det inte att gå eftersom leden byggs i efterhand (och därmed måste anpassa sig till befintlig infrastruktur). I alla fall inte för de pengasummor som anges nu. Och vad är en attraktiv cykeltrafikled?

"Vägen ska vinterunderhållas och vara framkomlig även under dagar då det faller större mängder snö."
Oj, orkar jag ens uttala mig? Jag trodde självklart att det redan var kravet på alla huvudcykelståk i Stockholm, men det var ju kanske lite naivt av mig. Och med tanke på hur det sett ut i vinter är det ju uppenbarligen inte så. Men jag skulle vilja se motsvarande formulering för en bilväg: "När vi nu bygger Förbifart Stockholm (för typ 27 miljarder) kommer vi att satsa specifikt på att den ska vara öppen  och körbar även vid snöfall.".

"Inom 5 år tros projektet vara helt färdigt. Uppskattningsvis landar kostnaden någonstans mellan 20 och 40 miljoner kronor [sic]".
Jag är medveten om att infrastruktur tar lång tid att bygga (även om jag aldrig riktigt försått varför). Men 5 år för att få till en cykelväg? Och 20-40 Mkr under 5 år ger 4-8 Mkr per år och det får man inte mycket för, så jag undrar var den siffran egentligen kommer ifrån och vad den är tänkt att innehålla. 1 km vanlig gång/cykelbana kostar ca 2 Mkr.

Slutligen något om den uppskattade tiden för cykelresan. Artikeln anger att det för "normalcyklisten" ska ta ca 15 minuter från Mörby Centrum till "city". Vad "city" är i det här fallet är lite oklart, men låt säga vi nöjer oss med att komma till Tekniska Högskolan, vilket är en resa på ca 7km. För att klara det på 15 minuter måste normalcyklisten köra med ett snitt på 28 km/h. Då är inte några stopp överhuvudtaget medräknade. Så nej, för normalcylisten kommer det inte att ta 15 minuter, oavsett "supercykelvägar" eller inte .

Missförstå mig rätt; det är toppen att det byggs nya cykelvägar. Men att tala om "supercykelvägar" och rejäla satsningar (20-40 mkr över 5 år) blir ju bara fånigt. Retoriken runt det hela indikerar ju dessutom att vi pendlarcyklister i och med detta faktiskt ska vara sååå tacksamma. Det indikerar i sin tur att cyklisterna är ett undantag och inte naturlig del av planeringsprocessen för infrastruktur. Det är det jag vänder mig emot.

EDIT: Nu har även DN hakat på Mitt i:s artikel. Dock utan några egna redaktionella tillägg.

Det där med kolhydrater, kost och sånt [löfte]

Jag är inte särskilt duktig på det här med kost; att äta rätt, nyttig, inte för mycket, inte för lite etc. Det slinker ned en pizza, en burgare emellanåt. Till och från slarvar jag med lunch; hoppar över eller nöjer mig med en sen lite stadigare frukost. Men: jag har inga problem med vikten just nu, varken upp eller ner och för det mesta klarar jag mig ifrån rejäla hungerdippar.

Men jag vet ju också att med tanke på hur pass mycket jag tränar borde jag nog faktiskt ha lite bättre koll på det här med vad jag käkar. LCHF gillar ju vissa. Av ngn märklig anledning får jag Expressens LCHF-tidning hemskickad ibland. Personligt adresserad till mig, och jag har ingen aning om varför. Jag och Anna provade iaf på LCHF för några år sedan och jag mådde rent ut sagt skit av det. Kolhydratfattigt är verkligen inte något för mig och jag tror mer på en allsidig och varierad kost. Trots allt lagar vi så gott som all mat från grunden med bra råvaror hemma. Familjen äter tillsammans och på regelbundna tider. Det tror jag är en väldigt bra grund att stå på.

Uppladdningskolhydrater - train low, compete high!

Men så är det det här med "onödiga" kolhydrater. Sen jag slutade snusa har mitt sug efter smågodis, kakor och andra snabba kolhydrater ökat rejält. Självklart finns det lägen då detta sug är helt befogat och konsumtion nödvändig; exempelvis under långa tävlingar eller vid bonkupplevelser under träning. Men om jag ska vara helt ärligt så finns det nog en hel del onödigt sug också. Sånt som kanske hade kunnat lösa sig med en knäckebrödsmacka istället. Eller genom att helt enkelt bara bita ihop. Och även om jag genom min träning faktiskt droppat ganska många kg från min kropp så finns det väl lite kvar som jag skulle kunna tänka mig att bli av med. Vore ju grymt att få fram magrutorna typ.

Precis efter nyår (självklart, det är ju då som alla orealistiska nyårslöften tas fram) såg jag en delning på FB och lite löften på diverse bloggar (t.ex. Vilma). En av upphovsmännen till "dumheterna" var väl Pasi Salonen. Jag funderade lite och bestämde mig för att göra ett försök (som startade i söndags) med att hålla upp med "onödiga" kolhydrater. I första hand kör jag fram till Fuerteventura fram i april. Och då med full avhållsamhet. Så får jag väl utvärdera efter det om det är värt det, vad det har givit för resultat m.m.

Lite uppladdning och en hel del okynne

Och vad är det så som jag ska avhålla mig ifrån? Jo, kortfattat är det väl alkohol, godis, chips, kakor och glass. Alkohol dricker jag knappt någon idag så det är nog inga större problem. Det finns ett undantag dock och det är min fredagsöl. En kall belgisk öl på fredagskvällen tänker jag inte hålla mig ifrån. Glass och chips är gott men jag är verkligen ingen storkonsument så det är inte heller några problem. Kakor och smågodis är dock det jag som kan okynnesäta av och främst det som kan slinka ner på kvällskvisten. Det är alltså där utmaningen kommer. Men även här ett undantag: Snickers (eller motsv.) och Cola under/efter ett långpass på cykeln. Men det anser jag tillhör nödvändiga kolhydrater och det är ju i första hand de onödiga som jag vill klämma åt.

Men, från och med nu och sen en utvärdering i april om resultat och hur pass grinig jag varit. För mig handlar det i första hand om att ta kontroll över suget (precis som med snusningen). Det borde ju vara möjligt.

Träningsåret 2013 - planer och målsättningar

På samma sätt som en sammanställning eller årskrönika från det gångna året är obligatorisk, är det väl även obligatoriskt med målsättningar och planer för det kommande året. Och det kan jag väl bistå med. För mig är det nog en ganska viktig mental grej också. Genom att outa och stå för det jag tänker göra, blir det lite svårare att krypa ut. För det här med att säga att jag ska göra något och sedan inte genomföra det, är inte riktigt min grej.


Cykling
Det stora målet självklart Ironman Frankfurt den 7:e juli. I princip all träning på cykel kommer att sikta mot denna. Sen skall jag väl försöka klämma in några brevets i mån av tid (KBCK:s premiärbrevet ska man väl inte missa) även om det (nog) inte kommer att bli någon full serie i år. Vätterrundan skall köras. Jag är anmäld via Hofvet, men kommer nog inte att köra i någon subgrupp utan för mig själv. Jag har inte tid att engagera mig i gruppträningar i någon större mån, sub-8 (som väl hade varit det naturliga valet i år) passar inte ihop min IM-träning, så jag får väl se det som en lång träningsrunda. För 5 raka starter ska jag definitivt se till att ha.

Det andra stora målet för säsongen är Cykelvasan. Jag är anmäld och tänker mig att köra i tävlingsklass och ytterligare ett antal minuter skall självklart kapas på sluttiden. Vad som händer med cyklingen efter det låter jag vara osagt. Lite beror det väl på om jag vill satsa på ytterligare en IM (kanske Kalmar 2014), då kommer ju hösten/vintern gå åt till uppbyggnadsträning. Sen skulle jag ju egentligen vilja köra lite i Långloppscupen också, även om det inte direkt vimlar av lopp efter augusti.

Sen ska vi ju inte glömma att 2014 är kvalificeringsår för PBP 2015. Som det var mot 2011 rekommenderades man att köra en full serie (20-30-40-60 mil) även året innan som del av kvalificeringen. Men det är ju ett tag fram till dess. Tror jag tar och börjar med IM och CV.

Men så är det ju Stockholm-Göteborg också...

Simning

Nja, inte så mycket att säga här. IM-fokus och inget annat. Oavsett hur fortsatt triathlon-satsning ser ut efter Frankfurt kommer jag nog att fortsätta att ha simningen som ett moment i min träning. Dels för att jag numera faktiskt tycker att det är kul, för att det är skonsamt för kroppen, för att det är bra träning för överkroppen (som jag inte tränar så mycket på annat sätt just nu) och för att man får så jäkla snygga armar och axlar av det.

Löpningen

Bortsett från de triathlontävlingar som jag ska köra nästa år är det ”bara” Göteborgsvarvet och Tjurruset som jag är anmäld till nästa år. Båda två för att det var riktigt roliga och trevliga tävlingar att köra. Och jag nöjer mig nog med det. Om jag är i form kanske jag ger mig på Vintermarathon igen, och i så fall för att slå rekord. Inte för att det är en rolig och upplyftande bana. För det är det inte. Fick en liten invit från Christian att springa Premiärmilen igen också, och det kan ju vara ett bra testlopp.

Triathlon

Två stora mål under året: Challange Fuerteventura, halv IM-distans i april. Och sen kronan på verket: Frankfurter Sparkasse Ironman European Championship. Hela säsongens träning från oktober 2012 till augusti 2013 är inriktad mot dessa samt mot Cykelvasan (och i ärlighetens namn kommer jag inte att bry mig om CV förrän Frankfurt är klart). Så vi får väl hoppas att det går vägen. En förutsättning är självklart att jag får vara hyfsat frisk och skadefri. Och att jag orkar hålla i träningen och tycker att det fortfarande är tillräckligt kul i ett halvår till (det sistnämnda är jag inte särskilt orolig för).

Målet för Fuerteventura är sub-5:30. Det är klart rimligt även om cykeldelen är betydligt mer krävande den i Vansbro, inte särskilt platt och ganska vindutsatt. Det jag då måste få till är ett bra simmoment och det kan nog vara en utmaning. Havet utanför Playitas brukar kunna prestera en hel del vågor.

Sen har vi det där med måltid för Frankfurt. En lite mer erfaren triatlet sa till mig en gång att jag inte skulle ha ett tidsmål för min första IM. Din första tävling är endast till för att du ska lära dig farthållningen sa hon. Och visst kan det ligga något i det. För mycket tryck under cyklingen, som sen gör att du går in i väggen under löpningen kan ju faktiskt ge typ en extra timme i sluttid. För går du in i väggen under en så pass lång tävling så är det extremt svårt att få upp ngn fart igen. Men jag kan ju inte hålla mig. Under 12 timmar borde jag kunna kräva av mig själv med tanke på form idag och hur pass mycket tid jag lägger ner på träningen. Men jag vill ju in under 11 timmar. Men det är tufft: simning 1:15 (19,7 min/km), cykel 5:30 (32,7 km/h) och löpning på 4h (5.41 min/km) och så 15 min till växlingar ger precis 11 timmar. Jag klarar idag alla dessa moment enskilt, men nu ska de ju göras efter varandra. Jag tror att nyckeln till det hela för min del ligger i att lyckas bra på cyklingen. 

Den som lever får se. Det enda som jag redan idag är ganska övertygad om är att det ögonblick när jag korsar mållinjen i Frankfurt kommer att vara ett extremt känslomässigt sådant. Hur trött jag än är och vilken tid jag än kommer in på. Jag längtar!

Resten

Som jag tidigare nämnt vore det kul att köra lite mer multisport. Ev. ska jag äntligen försöka få ihop det och köra AIM Challenge. Har ju varit sugen på det i flera år men varken hittat partner eller tid. Nu finns det nog en partner i alla fall. STAR borde väl gå att köra igen eftersom det är lagom ”off-season” och jag tror nog dessutom att jag egentligen föredrar att köra solo. Och ska jag nu testa på lite mer multisport måste jag ju bli bättre på att orientera. Vilket man väl förmodligen blir bäst på genom att öva. Har jag hört.

Sen tror jag inte att jag hinner med så mycket mer. Trots allt behöver jag ju jobba (även om jag helst hade sluppit just nu), sova (det räcker tydligen inte med koffein och power naps) och spendera tid med familjen (vilket jag så gärna gör).

Träningsåret 2012 - en "krönika"

Alla (dvs. alla som egobloggar om sin träning, cykling eller vad det nu må vara) skriver väl en årssammanfattning av något slag. Jag kan ju inte vara sämre. SÅ här är den, krönikornas krönika

Året i helhet
713h landade den registrerade (registrerat på Funbeat) träningen/cykelpendlingen på. Av detta är 138h jobbpendling och 32h cykeltransport (dvs. cykling till badhuset, med dottern eller liknande). Det betyder alltså 543h ren träning/tävling under året. Eller 22 dagar och 15 timmar. Riktigt nöjd med det faktiskt om jag ska vara helt ärlig. Vilket också borde innebära att en IM-satsning med en plan på 600h inte är helt orealistiskt.

Sett till fördelning över året är det väl egentligen inga konstigheter. Mars/april/maj peakar tidsmässigt med mycket cykling; Mallorca, breveter, VR-träning. Lite lugnare över semestern, tävlingar i augusti, vila (”transition”) i september och därefter en väldigt strukturerad och ökande dos resten av året.

Föga förvånande är det cyklingen som dominerar året. Därefter löpning och simning, precis som det anstår en aspirerande triatlet. 17h längdskidor hann jag med, varav 7h är Öppet Spår. Grymt förberedd för det alltså. Öppet spår avslutade också min Svenska Klassiker som i slutändan faktiskt landade på en hyfsat bra tid.

Cyklingen 2012
Startade året med en hel del fin vintercykling på CX. Snön låg fint ute i skogen och till och från var det riktigt trevligt. I februari prövade jag på velodromen i Falun. Efter ÖS i slutet av februari kom satsningen mot VR på gång på riktigt och då jag samtidigt börjande med en mer strukturerad träning blev det också lite mer strukturerade cykelpass i form av intervallpass under mån-fre och distanspass på helgen.

Sista mars körde jag en episk 20-milare i Roslagen; officiell invigning av randonneursäsongen. April blev sedan årets mest intensiva cykelmånad med 185 mil och 66,5 timmar. Detta kan till viss del ha att göra med 10 dagar och 100+ mil på Mallorca och en 30-milare från Tumba. Maj blev sedan nästan lika intensiv med 40-milare, Flésché Nordique (46 mil) blandat med många intervallpass.

I juni var det självklart VR som var den stora grejen. I juli var det nog bara lite MTB-cykling i Österrike som var spännande. Sen blev det kul i augusti igen. Först körde jag en 60-milare från Malmö och blev därmed klar med min första Super Randonneur (inte för att jag fått min medalj ännu men). Sen krossade jag på Cykelvasan. Hade egentligen inte några större förväntningar på loppet, men i slutändan blev det nog det bästa lopp jag genomfört hittills.

Resten av året handlade mest om CX (både i form av grusvägsrundor och ”riktig” CX), MTB och trainerpass. Såg fram emot vintercykling när snön kom, men pga uselt underhålla av cykelvägarna blev det mest misär.

Simning 2012
Strutstaktik har ju varit mitt motto när det gäller simningen tidigare. Ignorera problemet tillräckligt länge så försvinner det nog. Men det gick inget vidare under 2011, så någon gång i början av förra året bestämde jag mig för att ta tag i det hela. Jag skaffade mig ett simkort på Eriksdalsbadet och anmälde mig till en crawl-kurs (som gavs av SPIF). Kursen gav en del, även om jag kanske inte var tillräckligt mycket nybörjare för att få ut max av kursen. Nyckeln var nog i första hand att jag faktiskt började simma regelbundet i mars. 2 pass i veckan och med träningsprogram som jag tagit från Colting. Och det var ju faktiskt kul att simma då.

Utvecklingen över året har lett dels mot att jag blivit lite snabbare, men framför allt uthålligare. I början av året var jag ganska rejält trött efter 400m frisim. Idag gör jag pass på upp till 4000m utan några som helst problem. Simningen har blivit otroligt mycket roligare och jag har idag inte alls samma ångest över den som jag tidigare hade. Eller tja, om vi pratar träning i alla fall. Vad det gäller tävling har det mest gått åt skogen. Ska inte upprepa det som jag skrev här. Men trots allt var Stockholm Triathlon en klar ljusning och en rejäl boost för självförtroendet. Tror nog att det ska bli bra det här.

Året avslutades med en rejäl ökning av distansen och dessutom en simanalys av Micke Rosén tillsammans med SPIF. Jag har ännu inte fått resultatet, ett antal övningar att specialfokusera på, av denna men tror att jag kommer att få god hjälp av detta under nästa år. Teknik är det fokus som jag behöver ha för att bli snabbare. Kan jag klara IM-simningen på runt 1:15 kommer jag att vara riktigt nöjd.

Löpningen 2012
Även löpningen har utvecklats bra över året. I januari och februari blev det mest längdskidor istället för löpning. Hade dessutom vilat en överansträngd hälsena och hade lite problem med knäna när jag väl tog upp löningen igen. Sen i och med mer strukturerad träning i mars ökades dosen en hel del. Sprang Premiärmilen i mars och fick väl ett förväntat resultat. Målet med löpningen för 2012 var ju dels att hålla steget uppe för triathlon och dessutom att kunna genomföra Jubileumsmarathon. Med facit i hand gick väl det så där… Jag kan nog lugnt säga att löpningen under Vansbro Triathlon inte var mycket att hänga i granen, klarade mig precis under 2 timmar på halvmaran då. När det sedan direkt veckan efter var dags för Jubileumsmaran var det ju som upplagt för ett misslyckande. Och visst blev det en DNF.

Men skam den som ger sig. Ganska direkt efter Jubileumsmaran bestämde jag mig för att köra Vintermarathon istället. Den här gången med fler långpass och piggare ben i baggaget. Kände att jag ville känna på distansen innan IM. Och den gången gick det faktiskt vägen. En bra mix av långpass och intervallpass var nog melodin. Under 4h var målet och jag landade på 3:50 så det var helt okej. Före det avverkades Tjurruset också och det var riktigt kul. Och lerigt.

Utöver det bör jag väl nämna att jag under året prövat på det här med barfotalöpning, minimalistiska skor eller vad det nu heter. Och det är jag väldigt nöjd med. Har framför allt stärkt muskler i fötter och underben, förbättrat löpsteget en del och fastnat ordentligt för lätta skor. Investerade även i ett par Icebug för att klara vinterlöpningen. Alldeles lysande faktiskt!

Men för att summera året: jag har framför allt blivit uthålligare och fått ner pulsen på långpassen rejält. Jag har testat på en marathon och upptäckt att benen och fötterna överlever. Jag är betydligt bekvämare i tempon ner åt 4:30-ich. Jag har fått vara hyfsat skadefri. Bådar gott inför framtiden.

Triathlon 2012
Tre tävlingar blev det under året: Vansbro HIM, Lidingö Triathlon Terräng och Stockholm Triathlon. Och så några träningstävlingar i Sickla (sprint) som var riktigt roliga. Vansbro var inte så rolig pga. total fail i simmomentet. På Lidingö var jag på gång med ett simmoment som kändes bättre, men sedan tyvärr DNF pga punktering (på sprintdistans är det liksom inte läge att stanna för att laga en punktering). Detta toppades sedan med några roliga träningar i Sickla och ett riktigt bra lopp under Stockholm Triathlon. Äntligen en bra simning, ett klart godkänt cykelmoment och en kontrollerad löpning i 4:40-tempo. Bra sätt att avsluta säsongen på.

Resten 2012
Utöver cyklingen, löpningen och simning är det väl egentligen bara ett par saker som är intressanta att nämna rörande 2012 och det är väl Öppet Spår i slutet av februari och Stockholm Adventure Race i slutet av september. ÖS var skitkul i 6 mil, sen började det snöa och blev riktigt slitigt. Men en tid på strax under 7 timmar med endast 13 mil skidor i kroppen innan får väl anses vara helt okej. Det är ju också typ 4h bättre än när jag åkte Vasaloppet 2010. Och så blev jag ju äntligen klar med den Svenska Klassikern på 19:23. Grämer mig lite över att jag inte väntade med att registrera den tills det att jag kört VR 2012, för då hade den landat under 19 timmar.

Sen var det ju det här med SM i Multisport också. STAR var ju uppenbarligen SM på sprintdistansen. Och jag blev diskad. Men sjukt kul var det och jag vill absolut köra mer sådant. Sen var det ju det här med tid också…

[Tillfälligt avbrott]

Jag har varit ledig. Typ inte så ledigt från träning, familj och sånt. Men däremot ledig från jobb. Och uppenbarligen från bloggen. Hösten och vintern har hittills inte varit så bra ur bloggsynpunkt. Det ber jag om ursäkt för och tror att jag ska förbättra mig. I samband med att Språkrådet släppte sin lista med nya ord 2012 och ordet "memil" fanns med, fick jag faktiskt en herrans massa träffar på mitt första (och även andra) inlägg om detta ord. Och om jag nu mot förmodan faktiskt skulle få några nya bloggläsare på grund av detta vore det ju synd om jag skulle skrämma bort dem direkt genom att inte producera ett jota på bloggen.

Nu ska jag börja jobba igen. Paradoxalt nog innebär det nog att jag kommer att kunna producera några texter till bloggen. Det ska ju skrivas årskrönikor, sammanfattningar, målbilder, statusar, recensioner, how-to:s och mycket annat. Årskrönikor, framför allt årskrönikor. Och resultat av Cykeltomte 2012 såklart.

Eller jobba... jag ska alltså till Malaga i några dagar. Med jobbet förvisso, men ändå. Och därför tror jag nog att jag kommer att hinna skriva en del. Mest orolig är jag dock för hur det ska gå med träningen där nere. Löpning, inga problem. Simning, tar med mig våtdräkten så i värsta fall får det väl bli i havet. Cykel, större problem tyvärr. Har inte lyckats identifiera ngn cykeluthyrning i närheten. Vi får väl se, 5 dagar utan cykel i ett soligt och 17-gradigt Spanien med serpentiner runt knuten skulle _inte_ kännas bra. Hoppas jag kan lösa det.

Men... tills vi hörs nästa gång: Gott nytt år och god fortsättning!

Snygg cykel mot skyltfönster. Den ska vi snart prata om också :)

Memil eller mamil del 2

I mitt förra inlägg avseende begreppet mamil/memil funderade jag över om den försvenskade varianten memil (som myntades/översattes av Stockholmsnatt?) verkligen var rätt. Nu har ju Språkrådet släppt sin lista med nya ord 2012 och memil finns med som "nytt" ord. Nu med följande tragiska förklaring:

Oj oj oj, var ska jag börja...

För det första, inget ont om småstadstidningar (typ Oskarshamns-Tidningen), men är det inte ett något märkligt grepp att hänvisa till en liten tidnings krönikörs egna (felaktiga) tolkning när ett nytt ord ska definieras? En relativt enkel googling skulle nog ge en något annan bild och tolkning av begreppet. Framför allt borde väl en undersökning av motsvarande engelska begrepp ge en något annan bild.

Om vi då tar själva definitionen: "medelålders man klädd i cykeldräkt av lycra, som cyklar hänsynslöst; kallas även ninjacyklist och härskarcyklist". Den första delen har de ju fått rätt, det är ju liksom själva förkortningen så det skulle ju vara konstigt om de misslyckades där. Men sen blir det konstigt ...cyklar hänsynslöst... Näe, hur cykeln framförs har ingenting alls med det ursprungliga begreppet att göra. Det relaterade ju i första hand till ett kundsegment, köpstarka män i medelåldern (vad nu det är) som hittat eller valt cykling som passion. Dessa håller främst till ute på landsvägen under långa turer tillsammans på helgerna. Eller kanske på en cykelresa till Mallorca eller alperna. Ett fåtal ser du inne i stan. En hybridhojande gubbe i reflexväst och cykelbyxor från Biltema som kör emot rött inne i stan är inte en mamil. Och sålunda inte heller en memil då Språkrådet faktiskt hänvisar till det motsvarande engelska uttrycket.

Mamil (eller memil) på grönbete. Foto av Mats L (tack).

Sen hänvisar Språkrådet till ninjacyklist och härskarcyklist? Och det är ju en ren felaktighet. En sökning på google på dessa ord ger 458 resp. 462 träffar. Verkligen etablerade ord alltså. Särskilt med tanke på att de flesta av träffarna hänvisar till bloggar och artiklar som kommit ut efter det att Språkrådet släppt sin lista. Vidare ger redan andra träffen på ninjacyklist em förklaring av vad begreppet egentligen innebär: "snabbt cyklande personer utan lyse". Alltså cyklist som kvällstid är osynlig (som en ninja) eftersom hen (ett annat nytt ord) inte har några lampor. Memils av idag bryr sig mycket om lampor, lumen/lux/pris/bländning/blinkning har dissekerats och avhandlats i minsta detalj på de allra flesta fora för cyklister. Begreppet ninjacyklist har säkerligen myntats på HappyMTB en gång i tiden.

EDIT: Erik Sandblom har uppmärksammat mig på serien Yehuda Moon. Och mycket riktigt går begreppet "bike ninja" att hitta t.ex. här.

Vad det gäller härskarcyklist har jag faktiskt aldrig hört uttrycket tidigare. Ovan nämnda googling ger dock i princip en enda träff som knyter ihop begreppen memil/ninjacyklist/härskarcyklist och det är en SvD-krönika från juni i år. Och that's it folks. Det räcker alltså med en krönika för att sätta ett samband och en definition på ett nytt ord. Dessutom felaktigt, i alla fall i mitt tycke.

Jag är definitivt en mamil och skäms inte för det. Snarare tvärtom. Men jag cyklar inte hänsynslöst, jag är ingen fartdåre i pendlingstrafiken (men väl nerför serporna på Mallis), jag härskar inte över cykelbanorna och jag är väldigt noggrann med lysen. Alltså är jag inte en memil?

F.ö. blev jag fotad och telefonintervjuad av Aftonbladet igår, just angående memil. Inget i nätupplagan ännu, får väl se vad papperstidningen har att bjuda på.

EDIT2: Det här hade AB att bjuda på i papperstidningen (inte något på nätupplagan ännu). Kunde ju varit värre. Tyvärr blev det en väldigt liten bild på mig. Den stora bilden snoddes av en "brony". Dvs. en "vuxen man som älskar leksakshästarna My little pony"... Men bilden på mig var något större än den på Zlatan. Så det är där någonstans vi memils ligger, mellan bronys och Zlatan.

[OT] Debattklimatet 2012 + ANNAT

En ganska bra sammanfattning av debattåret 2012. Tror faktiskt att 2012 är något slags rekord i kränkthet, indignation och upprördhet. Och när Yvonne upplever #hobbitgate "som om att få ett slag i ansiktet" börjar man nog fundera på om världens undergång trots allt är på väg. Sen kan man ju fundera på vad som är värst: att Yvonne känner sig kränkt på riktigt, eller att Aftonbladet faktiskt väljer att skriva en artikel om det hela (en artikel som varje någorlunda intelligent människa inser endast syftar till att förlöjliga Yvonne och sutiationen).

Men det kanske finns hopp för mänskligheten. Tille offrade ju t.ex. sitt förstfödda Happykonto för att få lite ordning på de rasistiska tramsdebatterna på cykelforumet HapptMTB. Rose har levererat ett SON-nav till mig så att jag kan bygga lite hjul i jul. Och alla laddar självklart inför Cykeltomte 2012.

Om vi överlever morgondagen så hörs vi säkert till helgen.

Cykeltomte 2012

Alla har tävlingar så här till jul. Raphas Festive 500 sätter ju igång snart, Öijer kör sin kalender, Mollo har delat ut telefoner (även om jag misstänker att lottningen var riggad) och Johan har nyligen aviserat sin Semla100. Och jag kan ju inte vara sämre. Därför presenteras nu tävlingarna tävling!

---

Cykeltomte 2012

---

Live Slow, Ride Hard utmanar alla cyklister runtom i världen att bita ihop, HTFU:a och ge sig ut på episka äventyr någon gång under julhelgen. Reglerna är enkel: ge dig ut på en episk cykeltur någon gång under julhelgen (24 - 31 december). Dokumentera turen med minst en bild enligt kriterierna nedan. Skicka bilden till mig (mailadress till höger). Håll tummarna och hoppas på det bästa. Vinn!

Bilder

Ni kan skicka hur många bilder som helst. Dock skall minst en bild (den som ni kommer att tävla med) innehålla följande:

• En tomte - det är ju trots allt jul. Här ska väl tilläggas att det inte räcker med att vara en tomte, något klassiskt tomteattribut måste finnas med.
• En cykel - ni ska ju cykla, så självklart måste det finnas en cykel med.
• Snö - det är december och jul. Ingen cykeltur i december blir episk utan snö (hör ni det australiensare!)
• En skinkmacka - gärna på vörtbröd, men det är frivilligt. Det går även bra med en levande gris. Eller en get.

Priser

Finfint prisbord!

1. Duvel. Ett lagom antal på lämpligt sätt.
2. Ett ytterst exklusivt örngott.
3. En vintercykeltur med mig. Jag bjuder på finfika halvvägs.

Jury

Juryn består av mig och min dotter. Jag gillar att cykla och min dotter gillar tomtar, cyklar, snö och skinka. En expertjury med andra ord. Juryns val kan självklart påverkas medelst mutor eller annat.

Juryn!

Övrigt

Om någon kommer med förslaget att tävlingen borde hela (H)jultomte 2012 blir denna automatiskt diskvalificerad. Definitionen på episk cykeltur ligger i betraktarens ögon och förmåga (eller tja, i slutändan är det ju faktiskt jag som bestämmer). För Viktor Barth-Kron kanske det är att ens fundera på cykling i december. För Gunnar Ohlanders kanske det handlar om att cykla rätt över USA på drygt 11 dygn. Och sedan tillbaka.

Hur som helst, ge dig ut och cykla så blir det nog bra. Publicera gärna dina bilder på Twitter taggade med #cykeltomte2012.

Något positivt om simningen

Vad det gäller min simning har jag ju faktiskt mest klagat. Därför tycker jag nog att det nu är dags för att vara lite positiv. För nu har jag ju faktiskt börjat få lite ordning på det där.

I slutet av mars började jag ju simma hyfsat regelbundet, typ 2 gånger i veckan á 1500-2000 m. Följde lite av Coltings träningsprogram och tyckte väl att jag gradvis orkade mer och mer. För en gångs skulle tycker jag nog faktiskt att det var lite kul också. Jag gick även en crawl-kurs (5 tillfällen) med SPIF som gav lite input. Men sen gick det ju åt skogen så fort det var tävling... Första gången som det egentligen släppte var väl Stockholm Triathlon i år där jag faktiskt i lugn och ro crawlade hela vägen. Inte så ruggigt fort, men jag kom åtminstone upp ur vattnet utan den där känslan av att tävlingen redan var förstörd.

Sen vart det ju seriöst träningsprogram och Joe Friel för hela slanten. Och jag tycker verkligen att det givit resultat. I alla fall vad det gäller uthålligheten. Enligt periodiseringens grunder har det varit mycket AE (Aerobic Endurance) och SS (Speed skills), alltså fokus på uthållighet och teknik. Tyvärr har jag varit lite slarvig med teknikdelen.

The place to be!

Eller tja, jag har kört teknikövningar, men inte nödvändigtvis de som varit mest optimala för mig. Coach Friel rekommenderar ju ett besök hos någon som kan titta på min simning och sedan komma med några enskilda teknikövningar att fokusera på. Nu har jag inte fått till den biten ännu, men på lördag ska det ske, på Centralbadet med Micke Rosén från Human Ambition. Har några kompisar som genomfört den övningen och varit nöjda. Så nu ska jag väl få lite fokuserade teknikövningar att köra.

Vad det gäller uthålligheten tycker jag mig dock ha gjort riktigt stora framsteg. Att köra upp till IM-distansen (3800 m) under ett enskilt träningspass känns inte som några större problem alls. Och för en gångs skull känner jag mig riktigt bekväm i bassängen. Jag är som sagt var inte så snabb ännu. Tror att jag i dagsläget skulle kunna hålla ett 2:00/100m-tempo över 3,8km. Vi får väl se om lite mer teknikövningar kan göra mig lite snabbare.

Vintertid och allt är inte frid...

Nej, tvärtemot vad jag skrev tidigare finns det finns några saker som inte är bra just nu. T.ex:

• Kylan - Helgen tillbringades i Västerås med julfirande med firman och för att vara lite effektiv tänkte jag cykla från Enköping och hem. Alltså inte effektiv vad det gäller resetid, men däremot vad det gäller att få in ett distanspass. Men när vi kom till Enköping vid 10.30 på söndag visade termometern -20. Och det är inte okej. Stack istället ut när vi kom hem till Sthlm där termometern endast visade på -10. -10 som senare i Erstavik visade sig bli -14. Och -14 i nedförsbacke i 30+ km/h och motvind blir... typ väldigt kallt. Träffade förvisso på någon i balaklava, gristryne och goggles, men där någonstans (innan) går min gräns. Både vad det gäller utrustning (utspökning) och temperatur.
• Helg utan sömn - Som jag sa, julfirande. Tidig uppgång på lördag för spa (och träning) och sen kväll. Tidig uppgång på söndagen för att hinna med dotterns akrobatik-avslutning i Sthlm (och träning). Det gör mig lite för trött. Behöver få sova igen lite någon gång under helgen i alla fall.
• Blåsor - På lördagens distanspass löpning hade jag fel strumpor på mig. Eller tja, jag hade ett par strumpor på mig som jag trodde skulle fungera, men som jag inte kört med tidigare. Och det straffade sig givetvis direkt. Med ett anta stora blåsor på vardera fort som inte är helt sköna.
• Mitt bloggande... är totalt uselt just nu. Ledsen för det, lider av någon slags blogginspirationskris just nu. Går väl över någon gång.

Frugan försöker ta sig till jobbet i onsdags. Det gick väl... Till slut.

Och så givetvis det som jag är mest "upprörd" över (man skulle nästan kunna säga att jag "rasar"): snöröjningen på cykel- och gångbanor.

Jo, jag har full förståelse över att det inte var fritt fram överallt i onsdags när snöKAOS rådde. Jag har full förståelse för att det på torsdag morgon fanns partier som fortfarande innehöll en del snö. Men jag har f-n i mig ingen förståelse för att det idag, måndag, fortfarande är uselt på ganska många ställen och till och med sämre på vissa ställen. Trots att det knappt snöat något sen i onsdags.

Otroligt vackert, men inte cykelbart. Och gångbart endast i hjulspåren eftersom det inte skottats
fram någon trottoar. Inte ens idag, 5 dagar efter snöfallet. Barnvagnar, pensionärer... vet inte.

Problemet ligger mycket i att en plogad cykelbana som ser bra ut på ytan inte alls är bra att cykla på. Så är det med många av de cykelbanor som jag behöver röra mig på i alla fall. Det är plogat, men föraren har inte tryckt ner sitt blad eller plog tillräckligt utan plogat typ 10-15 cm ovanför cykelbanan. Vilket ger en slät och fin yta... som vilket cykeldäck som helst skär rakt ner i och slirar och sladdar. Och när alla har slirat och sladdat lite och folk har gått omkring i det så blir det bara ett enda härligt snömos.

Efter Johanneshovsvägen plogar man cykelbanan först och sen vägen. På så sätt kan snön som plogas upp från vägen få plats på cykelbanan bättre. Smart va! Om det finns både cykel- och gångbana så sparar man ju dessutom en hel del pengar på att bara skotta den ena, ty cyklister och forgängare kan ju självklart samsas. Och någon halvmeterhög vall lite här och där gör ju bara att man håller sig vaken.

Johanneshovsvägen i torsdags. Ser likadan ut idag. Fast moddigare.

Vad som egentligen är mest frustrerande är att det känns som om att mycket av cykelbanornas "dålighet" beror på slarvighet i genomförandet av plogningen. Inte plogat tillräckligt djupt och bryr sig inte om vallar eller om trottoarkanter döljs. Visst är det ironiskt att Stockholms stad slagit på stora trumman i år och propagerat för året-runt-cykeling och "krafttag" för att hålla cykelvägarna öppna. Och så går det redan efter drygt 2 veckor med snö att konstatera att röjningen fungerat sämre än någonsin.