1000 mil 2012

Jaha, idag gick mätaren för cykelmil på Funbeat förbi 1000-mila-sträcket. Förra året dröjde det ända fram till 20:e november innan det uppnåddes. Nu är vi ju bara inne i september än så länge. Av de 1000 milen är dock 138 registrerade på trainern, så nästa gång jag får ropa hej är väl egentligen när 1000 fysiska mil är loggade. Men det borde nog vara klart någon gång i slutet på oktober.

Av de 1000 milen är som sagt var 138 mil på trainer, 69 mil på cross, 40 mil på MTB, 486 mil på landsväg och ca 300 mil pendling eller transport. Typ. Det går säkert att göra ett pajdiagram på det eller nåt. Men vem bryr sig egentligen.

En snygg mätare...

Ganska säker på att jag kommer att bräcka de där 1200 milen från förra året i alla fall.

* 

I dag öppnade anmälan till Cykelvasan. Och för er som missat det måste jag tyvärr meddela att det är kört. I alla fall just nu. De 12000 platserna till CV90 tog slut på 27 minuter. Som tur vad har Vasaloppet tänkt till i år och endast öppnat en föramälan (med namn, personnummer och mailadress) med betalning senare. På så sätt fick man en site som faktiskt klarade anstormningen på ett alldeles utmärkt sätt.

Nu är jag och Valencia anmälda till CV 30km på fredagen. Nu fanns det faktiskt en åldersgräns på 8 år för den i år, men eftersom V fyller 8 i mars är det ju lugnt. Anna kör CV 45km och sen kör jag CV 90 på lördagen. Min tid från förra året ska räcka till tävlingsklass så jag hoppas att jag kan anmälda det senan när det börjar bli dags att betala.

En riktig cykelfamilj alltså. Kul!

Anmälningar och åter anmälningar

Tidens trend är ju att kreti och pleti ska vara så jäkla hurtiga och anmäla sig till lopp till höger och vänster. Ett resultat av detta är då att startplatser tar slut rekordfort. Alla måste anmäla sig redan samma dag som anmälan öppnar, annars riskerar man att stå där utan startplats och utan träningsmål.

Jag är lite kluven. Lite brydd och lite feg på samma gång. Brydd över att denna "hysteri" (ja ja, i grund och botten är det ju faktiskt mest positivt) gör att man verkligen måste ställa klockan och hoppas på att servrarna inte ska krascha när man ska anmäla sig. Brydd över att det knappt går att spontananmäla sig något längre. "Hej, min vinterträning har gått bra, snötillgången har varit lysande och jag känner på mig att jag kommer att knäcka Vasaloppet. Ska bara anmäla mig först". Men det går ju inte eftersom platserna tog slut i mars... förra året.

Sånt här ska jag tydligen pyssla med till helgen...

Men, restplatser går ju nästan alltid att få tag på. Är man kylig så väntar man in i det sista och köper plats riktigt billigt dagen innan loppet. Exempelvis som jag gjort till Cykelvasan 2011. Det är märkligt hur pass många det trots allt är som veckan innan ett lopp upptäcker att de inte tränat tillräckligt mycket (eller alls). Men det kan vara lite struligt (en del lopp tillåter t.ex. inte namnbyten), det kräver lite efterforskning och du kan ju faktiskt bli blåst. Och det är väl där som min feghet kommer in. Hellre hänga på låset, kämpa och vara säker på en plats. Den kan man ju alltid kränga om det skiter sig... eller få ut Startklar-försäkringen.

Nåväl, det har i alla fall blivit lite några anmälningar den senaste tiden:

• STAR - Stockholm Adventure Race (22/9)- multisport i soloklass. Kajak, MTB och löpning. Ska faktiskt bli riktigt kul att pröva.
• Göteborgsvarvet (18/5) - Halvmara och ett bra tillfälle att pröva löparbenen. Sprang ju förra året och tyckte att det var kul. Fick för någon vecka sedan ett mail från GV som sa att man förväntade sig att det skulle bli fulltecknat under dagen och jag slängde givetvis iväg en spontananmälan.
• Vätternrundan (15/6) - Jag hade tänkt köra helt själv (eller med någon kompis som inte kört tidigare) men fick även här ett spontanryck och anmälde mig som ledare för en Sub-10 grupp från Farsta. Ingen fartsatsning i år alltså.
• Cykelvasan (17/8) - Den öppnar ju förvisso i morgon. Men det är väl säkrast att hänga på låset. Det blir tävlingsklass.

*

För övrigt har jag fortfarande träningsvärk i axlar och armar efter helgens pass på rullskidor. Kul var det, men kanske lite väl att köra 13,5km stakning på första passet.

*

Ang. min träningsplanering och mängd: 600 timmar är nog inte ett minimum utan snarare det jag kanske kommer upp till om allt funkar som det ska. Det blir mycket träning på tidiga morgnar och sena kvällar och det som kommer att lida mest är väl tyvärr min sömn (och den är ju också typ superviktig...). 10-12 timmar/ vecka är jag van vid och det funkar bra, men att klämma in mer än så kommer att bli kämpigt. Men funkar det inte är det väl bara att planera om. Och blodbyte en gång i månaden är självklart inplanerat Johan.

En plan för det kommande året

Nähä, om vi kanske skulle ta och bli lite seriösa ett tag (till skillnad från min förra post... det är inte alltid helt lätt det här med internet och ironi)...

"   [sic] There will be a cost. I wouldn't recommend giving up family, friends and career for it. The higher your goal, however, the greater the sacrifice. And it will likely be a sacrifice for others too. Those around you, especially your family, will have to change their lives somewhat to accomodate your passion. They will endure late meals and huge blocks of time when you aren't available. They'll take over your household chores, deal with occasional overtraining grumpiness, bend their activities to fit your training schedule, and much more. Before you start down this path to triathlon excellence, it's best to discuss it with people who will be affected. If they don't enthusiastically support your pursuit of this goal, your chances of success are slim, and you should reconsider
   Don't take this important step lightly. Excellence isn't easy. If it were, everyone would be excellent."

Min bokhylla innehåller ett antal böcker av Joe Friel. Bland annat "Going Long", "The Cyclist's Training Bible", m.m. Jag gillar Friels stil. Han skriver på en relativt enkelt och begripligt sätt, han bygger mycket av sin kunskap på erfarenhet och vad som fungerat när han coachat allt ifrån nybörjare till elit. Träningen som föreskrivs ligger verkligen på ett uthållighetsfokus. Det enda som man kanske kan invända emot är väl kanske mängden träning som han rekommenderar. Den ligger definitivt i det övre spannet för vad en heltidsarbetande familjefar klarar av. Lite risk för oj-jag-tränar-inte-tillräckligt-ångest.

Jag har tidigare försökt med träningsprogram (bland annat via Sport Support Center) men inte varit särskilt nöjd. Dels har jag velat ha lite mer input avseende innehåll i enskilda träningspass och framför allt en vettig periodisering. Det senaste bokinköpet blev "Your Best Triathlon" (som citatet ovan är taget ifrån) och tja, det verkar faktiskt som om det ger svar på det mesta. Utifrån denna har jag nu lagt upp ett program från och med nyss och ett år framåt. Det är utlagt enligt konstens (dvs. Joe Friels) alla regler och grundar sig på att jag ska vara i så god form som möjligt den 7/7 nästa år.

Annual Training Plan

Egentligen var det väl inte så många beslut att fatta. Ingångsparametrarna är: race plan (indelat i kategori A-C beroende på hur viktigt det är), egna styrkor och svagheter samt en uppskattning av årsträningstid. Utifrån det är det ganska rättframt att sätta schemat. Egentligen var det väl bara det sista jag behövde fundera på. 2010 och 2011 låg jag på 293h resp. 556h träning. Dock är 2011 nästan 170h pendlingscykling. Alltså runt 400h "riktig" träning. För 2012 uppskattade jag att det landar på strax under 500h träning (exklusive pendling). Ett rimligt mål för den här säsongen kan då vara 600 träningstimmar. Vilket också råkar vara den undre gränsen för en riktig IM-satsning enligt Friel.

Just nu är det "transition" - dvs. håll igång och gör vad du tycker är kul. Vila om du vill det. Ät kakor och fundera inte så mycket på det här med träning. Vecka 41 drar det igång på riktigt. Då ska jag även ha bestämt mig för om det ska stå Sub12 eller Sub11 i målbilden.

Btw - jag har pratat med min familj och känner att jag har deras fulla stöd. Det betyder verkligen allt. Tack!

Mitt stöd i ur och skur

Jag - en "early adopter"

Man skulle nog kunna säga att jag är kille som har koll på det mesta. Jag känner till trenderna och vartåt vinden blåser så att säga. Detta i kombination med min enorma nyfikenhet och min totala avsaknad av rädsla för nya saker gör att jag nog i de allra flesta kundgrupper skulle tillhöra segmentet "early adopter". Låt mig citera från svenska Wikipedia: "Early adopters är vanligen populära individer, välutbildade och ses som förebilder i sina sociala umgängeskretsar.". Ja, det är ju jag...

S.k. barfotaskor - kommer att bli stort inom kort.

Låt mig få ge några exempel:

• Redan för en månad sedan installerade jag iOS5 på min iPhone4 (ja, ni läste rätt, en iPhone4!) (eller var det iOS4 på iPhone5?)
• Jag insåg redan tidigt i våras att det här med fixie var en het grej.
• Jag festade med Kent och tyckte att dom var världens bästa band efter deras spelning på Kalmar Nation -93 (true story)
• Har testat att springa med skor utan dämpning och med väldigt tunn sula; man skulle nästan kunna kalla det för barfotalöpning. Det känns bra och jag tror att det verkligen har potential att bli något stort.
• Jag insåg redan vid 37 års ålder att "strax-innan-40" och triathlon skulle bli en stor grej.

Och nu till det senaste: CX-hjul med tubdäck. Snygga, 1,5 bar utan genomslagspunka, och grymt grepp. Kom ihåg var ni läste det först.

Fälg, lim och tub i en skön harmoni.

Kompiscrossen "Premiär"

Premiär för Kompiscrossen. Grym inramning! Tille hade fixat banan vid Stora Skuggan. Det var småkyligt men strålande sol. På plats var nästan 50 pers som skulle cykla, en del respektive och barn, samt självklart också ett gäng fotografer.

Jag hade som vanligt totalt missbedömt tiden det tar att komma iväg hemifrån efter det att jag ätit frukosten. Alltså när man bara "ska åka iväg". Och upptäcker att kedjan behöver smörjas. Eller att däcken behöver pumpas. Och så glömmer man vattenflaskan... Men banvisningar är väl inte så nödvändiga, jag kommer ju inte ligga först så det är väl bara att följa resten. Eller tja, vurpan på första varvet hade kanske kunnat undvikas om jag känt till alla äpplen som låg runt just det trädet.

Resten är historia. Vi startade, Johan A passade på att ta lite placeringar på sidan, jag vurpade vid äppelträdet, blev varvad, tog slut och landade någonstans lite långt bak. Man blir ju bra på det man tränar på och jag kan ju inte påstå att jag tränar så mycket CX direkt. Men kul som f-n är det. Och benen blir alldeles härligt darriga hela dagen efteråt. Och så blev det ju fika på Skafferiet förstås.

Tror att jag avrundar detta med lite grymma bilder från Andreas Nyström och Jonas Larsson. Tack för det!

Starten

WTF-minen

Är det ett äpple mellan benen eller är du bara glad att se mig?

Nöjt leende när jag inser att hela vurpan är fångad på film

Löphinder

Fotograf liggandes med blixt. Grymt pr0 och riktigt snygg bild (tycker jag i alla fall)

Uppför slänten

Fullt ös (utan äpplen denna gång)

Äntligen över - fikadags!

On One Pompetamine

Jaha, då var en beställning ivägskickad (och tydligen redan på väg). Eftersom jag är en otålig f-n blev det en ram som jag spanat lite på tidigare; en Pompetamine från On One. Just nu säljer dom ut 2012-ramarna för €130 (halva priset) vilket gör att det faktiskt känns som om det går att pröva lite. Är det ingen toppenram så har jag ju definitivt inte lagt ner någon förmögenhet. Efter att ha konsulterat min favorit-fixiekille Fredde (som för övrigt gått och blivit med växlar?) blev det även beslutat att det får räcka med en skivbroms fram.

Sen beställdes en gaffel, styrstam, sadelstolpe och alla annat sånt där som behövs. Förmodligen har jag glömt en massa. Så ja, jag ska alltså bygga min första cykel. Nu behöver jag bara bryta nyckelbenet också så kanske jag kan få klassas som en riktig cyklist.

En svart ram - alltid en början

För övrigt börjar Kompiscrossen på söndag. Be there!

Stiltje och cykeljakt

Här händer det inte mycket... Både träning och blogg går på sparlåga. Men snart är övergångsperioden slut och träningsplanen mot Frankfurt klar. Då jäklar smäller det!

Ett annat tecken på att sommaren och säsongen är över är att trainern åker upp. Tyvärr är det väl bara en ytterst kort tidsfråga innan det är dags för första inomhuscykelpasset. Ett annat tecken på att hösten är i antågande är väl att jag börjar fundera allvarligt på hur min kommande vinterpendlare ska se ut. Focusen ska ju åka ut (hör av dig om du är intresserad av att köpa) till förmån för en skivbromsad fixie med plats för dubbdäck och skärmar, och typ bullhornstyre eller bock. Vill ha något enkelt och lättunderhållet att pendla på, och fixie på vintern ska tydligen vara riktigt kul.

Singular Peregrine

Men det är inte helt lätt att hitta. Förmodligen lutar det åt att man måste få något byggt. Har kollat på Singular Cycles och gillar deras Peregrine-ram. Men tyvärr är den slutsåld och kommer in först sent i år eller tidigt nästa år. Genesis Bikes gör fina cyklar också och deras Genesis Day 01 Disc hade ju varit helt klockren... men tyvärr hittar jag inte någon som skickar den till Sverige för en vettig peng. Men det är väl bara att leta vidare.

Genesis Day 01 Disc

Norseman Extreme

Jaha, sett till den här grymt inspirerande och snygga filmen så måste man ju bara köra Norseman Extreme Triathlon vid något tillfälle. Fast jag kanske ska se till att klara en helt "vanlig" Ironman först.

Vad nu då, vila eller?

Säsongen börjar närma sig sitt slut. Stockholm Triathlon var väl den sista "större" tävlingen i år. Egentligen skulle jag nog vilja Tjörn Triathlon nu till helgen, men tyvärr (eller som som tur är?) är platserna slut. Jag har några riktmärken i tävlings/händelsväg för hösten kvar. Även om dessa är mer av karaktären "kul-att-köra" än något som skall fokuseras på. F.n. ser (önske)listan ut så här:

• 30-milare från Täby (15/9) - Har inte kört den rundan tidigare och det skulle vara kul att få en sista långrunda för säsongen.
• STAR - Stockholm Adventure Race (22/9) - Multisport på sprintdistans. Har jag ju aldrig prövat förut, men det verkar riktigt kul. Cykla, springa och paddla kajak/kanot. Och så lite orientering. Borde passa mig perfekt, bortsett från att jag inte har paddlat någonting då. Men hur svårt kan det vara?
• Tjurruset (6/10) - Egentligen skulle både jag och frugan springa, men tyvärr ställer knäproblem till det för Anna. Kul ska det bli i alla fall.
• MTB Adventure (13/10) - MTB-tävling i Södertälje. Snabbt MTB-lopp som verkar kunna blir riktigt höstlerigt och fint. 
• Vintermarathon (3/11) - Denna har jag ju funderat på sen mitt förra misslyckade försök på distansen. 
• Kompiscrossen - Alltid aktuell! Preliminära datum 9/9, 16/9, 30/9 och 21/10

Sen hör det väl till saken att jag enligt periodiseringens grunder ska gå in i en vilofas nu, för att därefter sätta igång med den fokuserade träningen mot IM Frankfurt. För det är ju målet med stort M under nästa år. Det mesta andra är rejält sekundärt. Men det lutar väl åt att jag kommer att köra september som en lugn månad, dvs. köra några av grejerna nämnda ovan, varvat med lite rolig och planlös MTB och CX-cykling, för att sedan sätta igång med en prep-period i oktober. Men till och början med ska jag köra Sickla Triathlon ikväll.

Transition Phase

This phase is used to facilitate psychological rest, relaxation and biological regeneration as well as to maintain an acceptable level of general physical preparation. This phase lasts between 3 – 4 weeks (maybe longer) but should not exceed 5 weeks under normal conditions and may be sports specific. It allows the body to fully regenerate so that it is prepared for the next discipline.

Avslutar med några bilder som Andreas Nyström tog under måndagens CX-träning i Sköndal. Grymt!

Även lilla V var med och tränade

Det är alltid lika kul att springa i trappor

Sista varvet, grymt fokuserad... eller trött.

Stockholm Triathlon 2012 [RR]

[Inte en enda bild i detta inlägga. Ber om ursäkt för det, men regn och avsaknad av kamera hos min hejarklack gjorde att det tyvärr inte finns några bilder att tillgå. Det kanske dyker upp några senare.]

I lördags var jag inne i stan, hämtade nummerlapp och såg Jonathan Brownlee vinna herrarnas sprint. Sen cyklade jag hem och såg Lisa Nordéns triumf på SVT. Innan det tyckte jag att det var en god idé att formtoppa inför söndagens tävling genom att köra lite CX på lördagsmorgonen. Det var test av banor i Flottsbro inför kommande CX-cup-tävlingar. Tog det dock väldigt lugnt.

Som vid alla tävlingar i år var självklart vädret något extra att hålla koll på. Yr.no utlovade regn mellan 9-12 (dvs. precis den tid då jag skulle köra) och sedan moln, uppsprickande och uppehåll från 12 och framåt. Så blev det verkligen inte alls. Snarare tvärtom med en enstaka regnskvätt innan start och under simning och löpning (såg till och med solen under simningen), 5 minuters hällregn under löpningen och sen totalmisär och ihållande hällregn efter kl 12.

Jag gick upp vid 6, käkade frukost, packade min väska och cyklade sedan ner mot stan. Växlingsområdet var stort och väldigt avlångt. Vår startgrupp (E) låg placerade precis vid Swim In och Run Out och 400m från Bike Out och Bike In. Alltså nästan 800 m löpning med cykel. Inte helt optimalt. Frågade även en funktionär var påsarna med ombyte skulle lämnas in (ca 2 km mellan mål och växlingsområde) och fick då till svar att man inte hade tillräckligt med funktionärer för att ordna detta. Alltså skulle man vara tvungen att ta sig tillbaka till växlingsområdet (från slottet till Stadshuset) för att få på sig varma och torra kläder… Ordnade till allt vid växlingen, bytte våtdräkt med Christian och mötte sedan upp fru, dotter och morbror som dagen till ära var min hejarklack.

Simningen [1,5 km - 00:36:14]
Körde med öronproppar och näsklämma. Hade varit lite orolig för att det skulle kunna gå lite vågor, men det visade sig vara hyfsat lugnt. Vi var ca 120 startande i gruppen, men väl utspridda över en lång startlinje vilket gjorde att det var ganska gott om plats.  Jag hoppade ner i vattnet 10 minuter innan start, men syftet att anpassa mig till vattnet och temperaturen. Simmade lite lätt och hade huvudet en del under vattnet för att "kyla ner" mig. Kände mig lugn trots min normala simångest.

När starten gick tog jag det riktigt lugnt och låg på 2-takts andning redan från början. Detta i syfte att inte komma in i den nedåtgående spiralen med dålig andning, tryck över bröstet, hyperventilering och bröstsim. Och det funkade faktiskt! Efter ett tag kunde jag gå över till 3-taktsandning och bara tänka på simningen och navigeringen. Fick några sparkar (delade nog även ut några själv), simmade in i några, drabbades av lite vågor, men inte av någon som helst olust. När jag helt plötsligt var vid vändbojen insåg jag att jag crawlat hela vägen. Dvs. det som jag gjort på träning men aldrig på tävling. Av bara farten fortsatte jag sen hela vägen. Min GPS mätte upp simningen till 1.7 km.

Jag är ingen snabb simmare, så det gick nog inte så väldigt mycket snabbare än vad det vanligtvis gör (eller jämfört med duktiga simmare). Men däremot känslan upp ur vattnet! Helt pigga ben och en helt annan känsla för tävlingen. Min fru sa att jag sprang med ett stort leende i ansiktet på väg upp till växlingen och att det var första gången hon sett det.

T1 [00:02:53]
Lite strul med att få av sig våtdräkten, men helt okej. Hade dessutom bestämt mig för att köra utan strumpor. Kvällen innan hade jag dessutom övat några gånger på att starta med skorna fast på cykeln. Tyckte väl att det gick tillräckligt bra för att pröva det under tävlingen. Det var nog både bra och dåligt. Bra eftersom det visade sig att växlingsområdet var grymt avlångt. Som jag nämnde tidigare var det nästa 400m löpning med cykeln, och då var det grymt skönt att kunna springa barfota istället för med cykelskor. Det dåliga kom sedan när jag inte fick på mig skorna ordentligt. Hade en lätt krampkänning i höger lår vilket gjorde att det blev svårt med den foten (var tvungen att trampa några minuter innan det släppte). Och på andra sidan fick jag kämpa med ett bråkande spänne. Sen måste man ju hålla farten uppe också, och svänga och sånt, vilket gör att det tar ett mellan möjligheterna att fixa med skorna. Det tog mig ca 5km innan jag fått på mig båda skorna. Och tyvärr tror jag att jag tappade ett antal sekunder på det. Dessutom glömde jag att få med mig energi (gel som skulle ner i bakfickan) vilket var dumt.

Cykling [38km - 01:08:46]
Något sämre snitthastighet än förra året. Dock en "långsammare bana" med betydligt fler knixiga svängar (bla. runt Slussen och i Gamla Stan), 5 st 180-graders vändningar istället för 3 st, 3xVästerbron istället för 2 och en herrans massa folk ute banan. Låg under omkörning under stora delar av cyklingen. Hade tur med vädret och slapp regn (och därmed dåligt grepp i de många kurvorna). Innan Västerbron på andra varvet kom jag i kapp Christian som hade någon minut på mig efter simningen. Han såg lite seg ut just då, men fick nog nya krafter av att jag hojtade till när jag körde om honom. Så han hängde på. Försökte sedan köra ifrån under tredje varvet för att få lite välbehövligt försprång på löpningen eftersom Christian är en starkare löpare än jag. Men Christian hängde i och vi växlade precis samtidigt.

Inte min bästa cykling någonsin, men klart godkänd. Tappade en del sekunder på krånglet med skorna och hade nog mått bra av att få i mig lite energi. Men bortsett från det så. Cykeltiden hade faktiskt stått sig hyfsat väl även i de "riktiga" tävlingsklasserna.

T2 [00:02:14]
Den växlingen var däremot riktigt bra. Började dock ta av mig skorna innan vändpunkten på cykelbanan vilket visade sig vara alldeles för tidigt (typ någon km), men det spelade nog ingen större roll. Hoppade av cykeln precis samtidigt som Christian. Sen återigen nästan 400m löpning genom ett växlingsområden som nu dessutom kryllade av folk (som var färdiga, som skulle checka in etc.). Men benen var pigga och vi lyckades undvika krockar. På med keps och löparskor, greppade energin och sprang ut.

Löpning [8,6km - 00:39:45]
Kom ut exakt samtidigt som Christian. Bestämde mig för att försöka hänga så länge som det gick. Lyckades dessutom få i mig en gel. Efter 1 km pep klockan till och jag såg att den första km gått på 4:20; dvs. alldeles för snabbt för mig. Jag insåg att det inte skulle hålla i ytterligare 9 km och valde därför att släppa. Höll mig sedan till ett något lugnare 4:40-tempo. På Stora Nygatan satt hela min hejarklack (nu även förstärkt av Ketil och Ville) och ropade och high-5:ade. Mycket inspirerande och peppande. Passerade ju dessutom 6 gånger. Även här sa min fru att löpningen såg mycket bra och "kraftfull" ut. Och faktum är att jag kände mig väldigt stark under löpningen.

Att förlägga löpningen genom Gamla Stan var riktigt lyckat. Betydligt roligare, både för oss som var med och för publiken, att springa genom smala gränder istället för ute på Gärdet. Under löpningen kom det en ganska rejäl regnskur, men inget som störde. På sista varvet var jag osäker: visst var väl löpsträckan Stadshuset-Slottet + 3 varv i Gamla stan? Och jag var ju ute på mitt tredje varv, men inte skulle det bli några 10km (enligt GPS:en). Litade dock på vad jag läst i start-PM:et och sprang till vänster och in i mål. Helt rätt skulle det visa sig eftersom Stockholm Tri lyckats kontrollmäta banan fel. 8,6km istället för 10km… Inte så bra jobbat.

Christian hade hållit sitt tempo i gått i mål drygt 2 minuter innan mig. Grattis igen Christian (hmm, undrar hur det hade gått om du inte sett att jag körde om dig på cyklingen). Jag kom in precis under 2:30 (plats 128 av 791 i herrar motion) och kände mig riktigt nöjd. Sen kramkalas, medalj, t-shirt och senare en fet burgare på Fridays och allt sånt där.

Sammanfattningsvis
Simmomentet gjorde väl egentligen hela min dag. Inte för att det gick supersnabbt, eller för att jag var först, utan för känslan som jag klev upp ur vattnet men. Jag har vid så gott som samtliga tidigare tävlingar känt en känsla av uppgivenhet runt simningen och faktiskt allvarligt funderat på att skita i alla vad triathlon heter pga. olusten kring simningen. Den här gången var det inte så och det hade allvarligt talat kunnat gå hur som helst med övriga tävlingen, jag hade varit grymt nöjd ändå.

Arrangemanget i övrigt är väl dock tyvärr inte helt godkänt. Ingen höjdare att bli meddelad om överdragskläderna precis innan (hade ju kunnat skicka dom med frun annars), funktionärer som inte kunde svara på frågor, trångt och rörigt vid målet, inget att äta vid målgång (fanns endast vatten), rörigt i växlingsområdet och för långt att springa med cykeln, bökigt att ta sig från mål tillbaka till växlingsområdet och alldeles för korta banor. Med tanke på anmälningsavgiftens storlek kan man tycka att de här sakerna borde fungera.

Men bortsett från det fick jag en riktigt bra avslutning på triathlon-säsongen och hade en riktigt kul dag.