Överslagshandling

Istället för att simma gjorde jag slag i saken och beställde ett nytt hjulset med PowerTap-nav. Jag har fått Velocipeter rekommenderad och hoppas på att han gör ett bra jobb åt mig. Huvudsakligen DT Swiss rakt igenom. Var inne på kolfiberfälgar ett tag, men kom till sans och insåg att det inte skulle kännas helt ok att köra runt på ett par sådana finhjul hela tiden, och grejen med effektmätning är väl att man ska göra det helst hela tiden. Blev ett par aerofälgar i alu (DT Swiss RR585) istället. Starka, robusta och inget som man behöver vara rädd att köra på under hösten eller på en trainer. Är dom hyfsat aero kommer dom nog att platsa på en tempohoj också (inte för att jag har någon nu, men man vet aldrig vad som händer).

Sedan kan man väl tycka att effektmätning är lite bortkastat och overkill på en medioker cyklist som jag. Men lite ska jag nog kunna lära mig och eftersom jag älskar statistik blir det nog bra.

Svarta fälgar, svarta ekrar, svart nav (fram) och röda nipplar blir nog grymt stylish till min Wilier. Om Velocipeter sköter sig ska han nog få bygga ett par nya hjul till min CX också. Det vimlar ju inte direkt av roliga hjul till en skivbromsad CX så det får man nog se till att bygga själv (eller få det byggt).

I morgon ska jag simma, lovar! Av någon märklig anledning känner jag mig dock inte ett dugg orolig för Vansbro. På något sätt tar jag mig igenom. Enda oron är väl att drabbas av kramp. Planen är i alla fall lugnt crawl nedströms och kraftfullt bröstsim uppströms. Jag kommer ändå inte att vinna. Eller så har jag underskattat hela grejen.

VR 2011 – Aftermath

Slutligen

Efter målgång, ryggdunkar och medaljuthämtning gick delar av 9C tillsammans till den extremt långa matkön för att få oss lite lådmat och lättöl. Vädret var nu strålande och solen sken på trötta cyklister. Till skillnad mot förra året då endast pastasallad serverades fanns det nu även ett alternativ med potatissallad och kyckling. Det smakade inte bra, men var välbehövligt. För att få lite valuta för min anmälningskostnad klämde jag även två hela lättöl.

Det var uppenbarligen den här man kämpade för.

Det var inga som helst problem att sätta sig i sadeln igen och cykla de 3 kilometrarna till sporthallen. Jag packade ihop cykeln i bilen och tog mig sedan en lång dusch och satt och ljög lite med gubbarna i bastun. Jag var fortfarande pigg i både huvud och kropp och hade utan problem kunnat sätta mig i bilen, men VR föreskriver 6h vila efter målgång och så fick det bli.

Låg på madrassen i sporthallen ett par timmar, slumrade i någon timme och började därefter packa ihop mina prylar. Efter en pizza, en stor cola och lite godis var jag redo för att bege mig hemåt. Det värsta under hemresan var väl att mina ögon inte mådde särskilt bra. Det rann ganska rejält och var lite dimmigt emellanåt (nu 1 dryg vecka senare och lite starka ögondroppar är jag fit-for-fight igen).

Statistik

Det har kommit upp lite statistik på resultatjakt.se nu. Följande siffror går att hitta:

Summering:

Deltagare:	18269
Medeltid:	12:29:37
Ej fullföljande:	823 (4%)
Ej startande:	3542 (16%)

Vätternrundan 2011 (Mattias Krantz)

Totaltid:	08:38:00
Pos:	979
Pos Medevi:	955
Pos Aspa:	699
Pos Hjo:	1082
Pos Bankeryd:	1063
Pos Gränna:	1319
Mål:	12:40:00
Medevi:	12:01:00
Aspa:	11:03:00
Hjo:	09:05:00
Bankeryd:	07:35:00
Gränna:	06:18:00
Start:	04:02:00
Medelhastighet:	34.7 km/h
Kronologisk pos:	5901
Passerade:	7287
Passerad av:	18
Pos i ÄLVSJÖ:	8 / 77
Medeltid klubb ÄLVSJÖ:	11:42:19

Totaltiden har framkommit tidigare. Det som kanske är intressant är att sätta den i relation till min tid förra året: 10:57, dvs. en förbättring på 2h19min. Om jag fortsätter i den takten borde jag alltså köra på 6:19 nästa år. Kanske inte helt rimligt. Sub8 är väl dock inom räckhåll, men det är alldeles för tidigt att säga något om nu. Position 979 av 18 269 fullföljande är ju faktiskt ganska mäktigt. 7287 cyklister passerades på vägen och endast 18 passerade mig. Jag misstänker att de flesta av de 18 tillhör Fredrikshofs Sub9B som startade samtidigt som oss och kom i mål på 8:27.

Av positionen vid de olika mellantiderna går det att utläsa att morgonens snabbgrupper kört snabbare fram till Gränna, vilket inte är så konstigt eftersom det var väldigt full på vägarna för oss. Morgongrupperna hade nog ganska fritt fram till Gänna. Vid Aspa låg vi riktigt bra till och hade en tid på under 8:30 på gång, men sedan tog det ju stopp och vi tappade en hel del positioner.

Sedan har jag försökt räkna lite på snitthastigheterna för de olika sträckorna, men inte riktigt fått rätsida på det. Mycket beroende på att VR envist anger 300km som totallängd, medan den riktiga sträckan är 295km. Det finns alltså 5km som försvinner efter vägen, vilket då gör att de angivna sträckorna mellan tidtagningsmattorna inte riktigt stämmer. Egna uträkningar ger ganska knepiga siffror. Dock känns det som om resultatjakt.se fått till det ganska väl (även om jag är lite fundersam över att Gränna-Bankeryd gick så pass fort). Med lite baklängesräkning mot officiella mellantider borde det väl gå att räkna ut vilka sträckor som resultatjakt räknat med. Men det får bli en senare övning.

Start-Gränna	35.3 km/h
Gränna-Bankeryd	36.6 km/h
Bankeryd-Hjo	34.0 km/h
Hjo-Aspa	34.6 km/h
Aspa-Medevi	34.1 km/h
Medevi-Mål	32.3 km/h

Från resultatjakt.se

Post-VR-symptom

Det har varit en usel träningsvecka. Förutom pendlingscyklingen har jag bara kommit ut på 2 st MTB-pass. Helt ärligt har det varit lite segt att motivera sig under veckan efter VR. Vilket i sig är lite märkligt eftersom jag inte kan påstå att VR var något huvudmål för säsongen.

Målet var väl att genomföra klassikern, och eftersom Vasaloppet uteblev är det nu VR det första av 4 delmål som är avklarade. Det andra målet var att bli en bättre cyklist, och det har jag förvisso blivit. Men det finns fortfarande mycket kvar att lära kroppen, och det kräver mil, mil och åter mil.

Vansbro är nästa anhalt och jag inser nu till min stora fasa att det endast är 2 veckor bort. Hur mycket har jag simmat? Nada, zipp, noll sedan Fuerteventura. Kanske dags att dra på sig våtdräkten någon gång innan i alla fall.

Skärpning!

Snabba hjul

Mina nya Fulcrum Red Metal 3 (Tubeless) med Conti Race King 2.0 på. Jäklar vad snabb jag skulle vara på Cykelvasan på dom. Om jag hade haft en startplats...

Vätternrundan 2011 – Loppet

Som vanligt (med min grymma erfarenhet av en VR tidigare) var det lite halvkaos runt starten. Fredrikshof hade grupperna som gick 4:00, 4:02 och 4:04. Mitt startbevis sa 4:02 och min grupp skulle åka 4:00 så planen var att mygla mig in i 4:00-gruppen, vilket inte borde vara något problem. Hovet hade bestämt att alla Sub9-grupperna skulle köra iväg först. Det var i alla fall ingen som helst kontroll vi ingången i startfållan, vilket tyvärr gjorde att vår fålla snarare bestod av 130 personer än 70. Det var alltså knökfullt. Sedan blev vi inte ivägsläppta förrän kl 4:02 heller.

Nåväl, nu var vi på väg. Eftersom det var så pass många som åkte iväg samtidigt tog det ett tag att samla ihop gruppen. Hovet och dess grupper var utmärkta med en snygg plastremsa i hjälmen (även om de flesta körde i Hofet-dress). Sub 9C hade dessutom en liten svart-gul lapp på sadelstolpen, faktiskt alldeles utmärkt för att identifiera gruppen. Lite märkligt att det var så pass många ”singelcyklister” som hade tokbråttom redan från början och skulle tränga sig fram mellan leden. Efter några km var vi samlade och kunde börja köra på riktigt.

Planen var att hänga ihop med 9B under den första delen av loppet, men dem såg vi tyvärr inte till efter starten. 9D var däremot närvarande och tog de första milen. Planen var att starta i ett relativt moderat tempo och sedan öka allt eftersom vi blev varma. Initialt kändes det som om det gick lite väl långsamt, men pö om pö drevs tempot upp. Vi roterade i tvåpar och malde på. Fram till Hästholmen kändes min kropp så där. Jag hade inte som helst problem att hänga med i tempot, men jag kände mig inte riktigt pigg och knäna värkte lite. Förmodligen berodde det återigen på den nya sadeln. Sedan började det faktiskt släppa.

Efter Hästholmen började det dock täppas igen riktigt på vägarna. På vissa sträckor var det cyklister över hela vägen och vi var vi flera tillfällen tvungna att gå ner på 1 led för att ha en chans att komma förbi. Som tur var så var det knappt några bilar ute. En annan nackdel med att ligga och köra om är att man drar på sig en ordentlig svans. Som mest tror jag att vi hade en svans på runt 200 pers, vilket i sig kanske inte är några problem. Dock blev det lite knepigt när vi skulle köra om 9D för att ta vinden för dem. Eftersom hela svansen följde med var det stört omöjligt för 9D att hänga på. Dessutom dök det samtidigt upp mer och mer cyklister på vägen framför oss.

Min rygg. Observera även de aerodynamiska skoskydden och de rakade benen. Till vänster syns Bengt. Fotot taget av Martin S, ledare i 9D.

Mellan Hästholmen och Gränna handlade det mest om att försöka hålla så högt tempo som möjligt och hålla reda på klungan samtidigt, vilket inte var det lättaste. Här blev körningen ganska frustrerande ett tag. Benen var pigga, vägarna fina, snabba och vindskyddade och ändå gick det inte att köra på. Nu gick det hyfsat snabbt ändå, men vi hade nog kunnat ta en hel del minuter bara genom att slippa bromsa i nedförsbackarna. Lite halvläskigt med så pass många (oerfarna) cyklister framför sig också. Det räcker med att någon tar hjul i en nedförsbacke för att det ska bli en ordentlig vurpa. Dock en ganska mäktig syn med vägen helt fylld av cyklister.

Strax efter Gränna stoppade vi snabbt för en planerad kisspaus. Det passade ganska väl också eftersom vi nu blev av med en stor del av svansen som valde att gå in i depån. Sedan var det bara att fortsätta trampa. Backarna i Kaxholmen var en baggis och strax var vi nere i Jönköping. 9D hade nu gått upp och höll ett riktigt bra tempo. Jönköping till Bankeryd gick av naturliga skäl lite långsammare, men vi lyckades dock hålla gruppen hyfsat pigg. Nu började dessutom vinden i ryggen kännas av. Strax innan Fagerhult gick vi om 9D, som vid det här laget var lite halvkrokiga, för att gå upp och göra vår del arbetet.

Depån i Fagerhult var vårt enda planerade stopp. Vi stannade på vänster sida och la ner cyklarna i diket. Kort kisspaus och sedan påfyllning av vattenflaskor. Jag hade druckit ca 2½ flaska fram till Fagerhult så med 4 fulla flaskor skulle jag definitivt klara resten av loppet. Hann även få i mig en torr vetebulle och en saltgurka. 9C och 9D snackade nu ihop sig och beslutade sig för att slå ihop grupperna. Vi skulle köra med en dragvillig grupp och en svans för vila. Jag började med att köra några minuter i svansen, men kände mig sedan alldeles för pigg för att ligga där och harva och gick därför upp med de 10 som låg och drog.

Vi körde belgisk kedja och det gick fort som f-n. Efter Fagerhult låg vi med en snitthastighet på 42 km/h i över 7 mil. Mäktigt! Mestadels handlade det om ca 10 cyklister som låg och drog en grupp om ytterligare 30. Jag låg i princip hela tiden med där framme, med undantag från några förningar då jag gick ner och vilade. Jag kände mig faktiskt oförskämt pigg hela vägen. Dragvilligheten minskade dock allt eftersom. Strax innan Karlsborg meddelade 9D:s ledare att vi var tvungna att sänka tempot eftersom många i svansen hade svårt att hänga med. Vi var nu dessutom endast 5 cyklister som låg framme och drog. Jag kom med det lilla förslaget att det kanske var lika bra att vi gick ner och körde 2-par med hela gänget. Förslaget anammades och var nog faktiskt en stor anledning till att vi fick hela gänget i mål samtidigt.

Under tidigare delen av rundan hade jag inte funderat så mycket på tiden, utan mest bara trampat. När vi kom in i Karlsborg gjorde jag några snabba överslagsräkningar i huvudet och konstaterade Sub9 mer eller mindre redan var klart. Det var nog till och med så att 8:30 var inom räckhåll. Mäktig känsla som gav ytterligare lite kraft i benen.

Precis efter Karlsborg hände det som kunde ha blivit riktigt illa. Jag låg på rulle och skulle byta flaska, byta en tom från ramen till en full från sadeln. Precis när jag ska böja mig ner för att skifta får jag något i ögat, och det sticker till. Om det är var (från ögoninflammationen), gruskorn från vägbanan som sprätter upp eller något annat vet jag inte. Jag rycker till och tappar linjen för ett ögonblick. Om det sedan är jag som kommer för mycket ur kurs eller om det är cyklisten bredvid mig (som precis håller på att växla) som kommer för mycket ur spår vet jag inte heller (förmodligen var det nog mest mitt fel). Egentligen spelar det väl ingen roll, men det som händer är i alla fall att mitt framhjul kommer åt bakväxeln på cyklisten bredvid (som för övrigt är 9D:s enda tjej) och det smäller till ordentligt. På något märkligt sätt lyckas i alla fall både jag och tjejen hålla oss upprätta. Jag tror inte att det märktes lika mycket för henne eftersom bakväxeln inte rör sig. Min smäll går i alla fall på ekrarna och jag får ett ordentligt kast på framhjulet. Men jag lyckas som sagt var häva det hela och klarar mig undan med blotta förskräckelsen.

Riktigt nöjd och betydligt piggare än vad de inflammerade ögonen ger sken av.

Mitt framhjul klarade sig dock inte lika bra. Märkte direkt att det blivit ganska skevt. Min första tanke var att minst en eker gått, och så skulle det vara kört. Böjde mig ner och spände upp bromsen så att klossarna inte skulle ta i. Det gick inte att visuellt avgöra om något hade gått sönder, så jag beslutade mig för att köra ett tag till och observera om något ytterligare hände med hjulet. Bromsade endast med bakbromsen för att undvika påfrestningar på framhjulet. Nu började det dessutom gå snabbt igen. Som tur var beslutades det att det strax efter skulle tas en sista kisspaus. När vi stannade kunde jag till min stora lättnad konstatera att det endast var en eker som fått sig en törn och böjt sig lite. Tack för de kralliga aero-ekrarna på Fulcrum Racing 3 alltså. Bara att köra på!

Sedan gick det av bara farten. Kilometrarna betades av i ett bra tempo trots att vi ”bara” låg och körde 2-par. Tror att vi snittade runt 36 km/h från Karlsborg upp till Hammarsundet. Det sista orosmomentet var väl motvinden som förväntades slå till när vi vände söderut igen. Dock blev den inte särskilt påtaglig. Vi fortsatte att hålla ett bra och jämt tempo till strax innan Medevi. Snabb huvudräkning gav just då en sluttid på runt 8:30. Sedan fastnade vi i bilköer.

Riktigt surt faktiskt. Längst fram låg en lastbil som inte hade en chans att köra om den klunga som låg framför den (i en inte allt för imponerande fart). Efter denna hade en ansenlig karavan av bilar stoppats upp. Vår enda chans att passera var gå ner på ett led linje och snirkla oss fram. Det går långsamt och vi tappade många minuter. När vi sedan väl var fri från bilarna och svängde av in mot Medevi tog det rejält med tid att samla ihop gruppen igen. Vi var ju nu både 9C och 9D plus några som myglat sig in i klungan; 40 cyklister på ett led tar tid att samla ihop. Jag låg först och det riktigt sprätte i benen på mig. Jag ville bara pumpa på och plocka de där 8.30. Tog dock mitt förnuft till fånga och stannade kvar med gruppen. Förmodligen hade jag inte klarat av att köra snabbare mellan Medevi och Motala själv, om jag inte hittat någon snabb grupp att hänga på. Att köra in 8 minuter på 23km är dessutom mer eller mindre omöjligt. Har man dessutom kört 28 mil mer en grupp så stannar man kvar till slutet!

En tröttare (och sjukare) Sub9C-ledare (Jocke G)

Småvägarna efter Medevi gick utan incidenter och vi kunde i lugn och ro defilera in i mål. Känslan av att titta ner på klockan och konstatera att vi faktiskt klarat varvet på 8:38 var mäktigt. Vad som faktiskt nästan var ännu mäktigare var att jag var riktigt pigg och hade inte en tillstymmelse till värk i rumpa, knän eller något annat. Milen i sadeln innan VR har givit resultat alltså. Rulltiden stannade på 8:26, dvs 12 minuters stillastående under rundan, vilket var helt enligt plan; 8 minuter för vattenpåfyllning och 2 kisspauser á 2 minuter.

Det var en riktigt nöjd grupp som ledde sina cyklar mot medaljer och fotografering.

Fortsättning följer…

MTB-premiär

Landsvägen har dominerat i år. Men i går åkte MTB:n fram. Lämpligt nog så kom det några rejäla regnskurar först. Det blev väl kanske inte episkt, men lerigt, halt och kul (även om min teknik som vanligt är usel).

Stupiditeten i ”cykeldebatten” når oanade nya höjder

Media står verkligen på cyklisterna sida. Den journalistik som förs fram är verkligen nyanserad och tar upp allas syn på ”problematiken”. Eller vänta nu, så är det ju faktiskt inte alls. Jag trodde i min enfald att botten var nådd när Collin testade att cykla. Men icke, Afton****** blir nog slagen med hästlängder av den Nyhetspanel som utspelade sig i SVT:s God morgon Sverige i torsdags.

Klippet hittar du här, ca 10 minuter in. Men eftersom det kommer att försvinna den 16:e juli tänkte jag spara lite guldkorn till eftervärlden.

Panelen består av Stig Malm (SM), fd LO-ordförande, Kristina Axén Olin (KAO), fd moderat borgarråd i Stockholm och Göran Hägg (GH), ja vem är det? Kanske hans uttryck ”Ordning och reda, Stalin på fredag” kanske kan ge en ledtråd? Ämnet som tas upp i panelen är Per Ankersjös utspel om att bl.a. ”right-turn-on-red” borde ses över om den kan införas i Sverige. Panelen leds av Johar Bendjelloul (JB).

JB börjar med att berätta om Per A:s utspel ”om att cyklister ska få cykla mot rött”, komplett med bilder på cyklister som cyklar rätt ut i korsningar och på trottoaren. Han tillägger sedan lite i förbifarten att det alltså handlar om att cykla mot rött när man ska svänga höger. Stig Malm är först ut:

SM - Jag är orolig när jag är ute och går, jag går för det mesta, att blir påkörd av en cyklist. Därför att dom cyklar inte på gatorna, utan dom cyklar på trottoarerna. Och när mina ungar var små, 5 år, då fick dom cykla på trottoarerna, men nu kommer fullt vuxna människor på sådana här speedcyklar och cyklar i 50 km på gatorna.

Jaha? Vi cyklar alltså enbart på trottoarerna nu? I vanliga fall brukar vi få pisk för att vi cyklar på gatorna. Eller har du missuppfattat det här med delade gång- och cykelvägar? Med 50 km så misstänker jag att SM menar 50 km/h och inte 5 mil. Men som relativt van pendlare så måste jag nog säga att jag faktiskt nästan aldrig sett någon som cyklat 50 km/h på en trottoar, eller gata i stan för den delen. Och snälla SM, berätta för mig vad en speedcykel är. Har det något med knark att göra?

GH och KAO hakar sedan på:

GH - Dom är värsta dom som har ryggsäck och cykelhjälm, den kombinationen är dödlig.

KAO - Och har dom dessutom handskar, då är det bara att ta skydd om dom har det.

Hmm okej. Om jag cyklar till jobbet och måste få med mig dator och ett ombyte, och om jag dessutom är klok nog att skydda mitt huvud, då är jag en livsfara för alla runt omkring mig. Och om jag utöver detta väljer att skydda mina händer med handskar (att ta emot asfalten utan handskar efter en ev. vurpa är inte att föredra), är jag ännu farligare?

GH filosoferar sedan runt ”Right-turn-on-red”:

GH - Att dom kör mot rött ändå är inte en ursäkt, vi tillåter inte andra hemska brott i det fallet.

Japp, att köra mot rött är alltså ett ”hemskt brott”, att jämställa med mord, pedofili och våldtäkt. Sedan är det märkligt att förslaget om "right-turn-on-red" i media fått betydelsen "legalisera cyklisterna brott mot mänskligheten". Det har självklart inget att göra med att få det att flyta smidigare i trafiken, för såväl cyklister som för övrig trafik.

KAO ondgör sig vidare över det hemska släktet cyklister:

KAO - Jag är sån hundägare som är ute och promenerar väldigt mycket och är livrädd. Och jag håller med Göran, har dom hjälm och ryggsäck och handskar och i västa fall glasögon, då är det bara och spring och gömma sig.

Dagens rebus

Vad ska man säga? Ytterligare en grad av livsfarlighet införs här: glasögon. Men vad menar hon för glasögon? Läsglasögon kanske? Då är jag nog beredd att hålla med, cyklister som sitter och läser på cykeln är inte att leka med. Vanliga glasögon? Då förstår jag inte riktigt, det borde väl vara bättre om de som behöver glasögon även har dem på sig när de cyklar. Solglasögon? Förstår resonemanget om det är becksvart och mitt i natten. Glasögon för att skydda sig från sprättande grus, humlor, flugor, pollen, m.m. vid cyklingen? Då förstår jag verkligen inte vad hon menar.

För övrigt måste jag bara berätta hur mycket jag uppskattar hundägare som går på ena sidan den kombinerade cykel- och gångbanan samtidigt som deras hund springer i gräset på andra sidan, kopplad med ett tunt 5-meterskoppel av dra-in-släpp-ut-variant. Det är verkligen jättelätt att se i skymningen och det är verkligen jättekul att bli utskälld av en hundägare för att man är så dum att man kommer och cyklar på cykelvägen.

Sedan dyker den opartiske programledaren JB in i debatten med sina egna erfarenheter:

JB - Dom farligaste är väl dom här som har det som dagens träningspass och cyklar, som kommer i cykelhjälm och i aerodynamisk hjälm i full fart och ingen ska få hindra mitt tränande.

Aerodynamisk hjälm, tempostrut, tempohjälm; kärt barn har många namn.

En enig panel håller med, jo dom är dom absolut farligaste… För det första så är det faktiskt väldigt sällan som jag ser cyklister i både vanlig hjälm och tempostrut. Har nog faktiskt aldrig hänt. Och när jag tänker efter så har jag nog faktiskt aldrig sett någon i stan med tempohjälm överhuvudtaget. Sedan är det ju faktiskt många tempocyklister som förlägger sina träningspass innanför tullarna eftersom det går att hålla bra och jämn fart där… eller så är det kanske just därför som dom föredrar en stilla landsväg.

Sedan avslöjar KAO att hon kanske inte bara tagit ett järn innan sändningen, utan att faktiskt speedcyklat på riktigt:

KAO - Det vore bättre att kanske bygga lite spännande cykelbanor i luften och så som man kan göra i övriga världen.

Absolut, varför inte?

Så för att på ett nyanserat sätt sammanfatta panelens utlåtande: cyklister på speedcyklar, med ryggsäck, cykelhjälm, tempohjälm, handskar och glasögon (oklart vilken typ) som cyklar i 50 km/h på trottoaren riskerar att mer eller mindre döda allt i sin väg.

Ja, just det är jag nog faktiskt böjd att hålla med om. Vilken tur att jag inte sett det ännu.

Sedan finns det ju en annan aspekt av denna s.k. nyhetspanels utlåtande, som bekostas av licenspengar och ska stå för oberoende Public Service. Byt ut ordet/benämningen cyklist i uttalandena ovan till t.ex. arab, jude, homosexuell, same, så har du något som absolut inte skulle gå att sända, varken i SVT eller i någon annan kanal för den delen.

Vätternrundan 2011 - The Prequel

Packade bil, lämnade dottern på dagis, åkte förbi apoteket och införskaffade Ipren, öronproppar och Resorb, och styrde sedan kosan mot Motala. Efter ett matstopp på Max i Linköping (där det tog 20+ minuter att få mat via expresskassan) anlände jag vid runt 13.00. Under resan hällde regnet ner, men jag var full av tillförsikt eftersom jag litar blint på yr.no.

Eftersom VR aviserat att det nu inte skulle finnas några parkeringsplatser centralt så ställde jag mig på en av skyltade platserna utanför centrala Motala. Satte sedan ihop cykeln och cyklade ner till torget för att hämta nummerlapp och fixa logi. Under färden till torget så konstaterade jag att det fanns exakt lika många parkeringar i stan som förra året och att det dessutom fanns gott om platser i anslutning till sporthallen där jag tänkte sova.

Inbjudande sovplats

På torget sprang jag på Fredrik från cykelklubben.se (som jag åkte till Mallorca med) och fick beröm för min nya sadel. Fredrik hade exakt samma upplevelser som jag; de första passen gör det ont som f-n i hela kroppen, men sedan släpper det och funkar klockrent. Hämtade sedan kontanter, nummerlapp och köpte logibiljett. Inga köer att prata om. Lyckades även passera mässtältet utan att handla något (har man lärt sig att leta på nätet är även de flesta mässerbjudandena bleka). I mässtältet träffade jag på Peter, även han från Mallorca-resan och bytte några ord. Cyklade sedan tillbaka till bilen och flyttade den till sporthallen.

Efter att ha inkvarterat mig, givetvis i samma hall som den vanemänniska jag är, tog jag det lugnt. Träffade på ytterligare en Mallis-bekantskap som jag glömt namnet på. Läste tidningen, sov i någon timme, käkade mellanmål och drack obscena mängder med vatten (spetsade med Resorb). Jag kände mig riktigt avslappnad. Dock började jag känna av ett litet orosmoment; ögoninflammationen, som tidigare huserat i höger öga, hade nu bestämt sig för att även vänster öga var en rolig plats att vara på. Inflammationen i sig påverkar inte allmäntillståndet, dock blir det svullet, varigt och synen blir lite dimmig emellanåt. Men som vanligt när det gäller tecken från kroppen så valde jag att ignorera det.

Kl 17.30 var det samling med Sub9C på torget. Jag cyklade självklart dit. Hela Sub9C hade inte samlats förut så det var en del bekanta ansikten och några nya. Totalt var vi 14 st. Här dök även Thorgeir och Bengt upp som aspiranter på ev. restplatser i gruppen. Jag kunde givetvis gå i god för dem eftersom jag kört 30 mil med dem förut. Jocke gick igenom lite sista-minuter-saker inför färden, inte så mycket konstigheter. Planen var att vi kanske skulle försöka köra ihop lite med Sub9B, i alla fall fram till Jönköping och dra nytta av varandras klungryggar.

Därefter var vi några som begav oss till en av de otaliga pastabufferna som serverades. Vi lyckades välja en som var dyr, dåligt organiserad och inte alls smakade gott. Men vad tusan, det var ju kolhydraterna som vi var ute efter; bara att trycka!

Läcker middag... observera den fina fotokompositionen med fokus i
förgrund och lite suddigt i bakkant. För övrigt är det bara lättöl i glaset.

Därefter stack jag tillbaka till sporthallen och ägnade mig åt lite sista-minuten-fix med cykel (smörja, pumpa och åtdragningar) och utrustning. Samlingen skulle vara vid 3:30 vid starten så jag satte klockan på 2:30 för att hinna byta om i lugn och ro och dessutom få i mig lite ”frukost”.

Jacob, Fredrik och några andra njuter av middagen.

Jag lyckades nog faktiskt få ca 4 timmars sömn, trots den totala bristen på tystnad och respekt i lokalen. Bland annat var det något jäkla papphuvud som kl 24.00 drog igång en elektrisk pump till sin luftmasrass? Men man får väl leva med det. Tycker nog inte att det är värt att lägga ner mycket pengar på ett mer fancy boende; jag sover ändå ganska rassligt natten/kvällen innan ett lopp.

Lugn och ro... NOT!

Vaknade av mig själv strax innan 2:30 med helt igenkletade ögon. Tvättade mig och kollade mig i spegeln; det såg verkligen ut som om jag festat en vecka i sträck utan att sova. Klämde 2 st frallor, en Enervit Carboloader, en flaska Resorb, en koffeintablett och en Snickers. Smörjde sedan in stjärten och klädde på mig resten av utrustningen. Inga konstigheter egentligen. Eftersom prognosen fortfarande lovade frånvaro av regn blev det: bibs, underställströja (den fantastiska kortärmade 150-tröjan från Icebreaker), tröja, vindväst, arm- och benvärmare, skoöverdrag (riktigt aero), buff bandanastyle etc. Nu låter det kanske mesigt med skoöverdrag, men vid allt under 18 grader och längre turer så försvinner mina tår. Bara att bita ihop och acceptera stilpolisens trakasserier alltså.

3:30 sharp var jag på plats vid starten och lyckades relativt lätt hitta på min grupp. 16 personer blev vi i slutändan. 3:45 kom Fredrik, en pratglad och stark cyklist från Älta, på att han glömt chipet på hotellrummet. Inte så mycket att göra åt det, han körde ochippad eftersom han inte håller på med någon klassiker eller något sådant. Strax innan 4 rullade vi in i den överfyllda fållan.

Fortsättning följer…

8.38

Sluttid i VR2011. Sjukt nöjd! Det roligaste är att det finns mer att ge: jag var pigg i mål, vi tappade nog 5-10 minuter i trafiken (bilar) innan Medevi.

Blogga från iPhonen i Blogger funkar så där, bilder och text kommer senare.

Pimpad cykel

Det blev sadelflaskor istället, kanske med en liten snäpp eltejp för att säkra upp under färden genom Gränna. 30 mil med en liten rygga kändes inte så lockande. Däremot vinner ju inte cykeln (eller min fotografering) några direkta stilpoäng just nu, även om de röda däcken är ganska nice. Observera även den inklämda sadelväskan med verktyg och extraslang. Jag resonerar som så att om jag behöver plocka fram den så är Sub-9 kört ändå.

Snart är det dags att cykla långt och "snabbt" (inför VR)

Om mindre än 40 timmar är det dags för MK att ge sig av på sin andra Vätternrunda. Vi har fångat honom i språnget för att ställa lite orelevanta frågor om form, förberedelse m.m.

Hej, vem är du och varför?
Hej, hej själv. Jag heter Mattias och är en 37-årig cykelnörd (make, pappa och företagare också). Cyklar huvudsakligen landsväg, helst långt, men hinner även med en och annan tur i skogen, även om jag inte är världsbäst på just det. Började cykla regelbundet i mars förra året och är nu helt hooked på det. Cykelpendlar dagligen och har starka åsikter om hur sådan cykling ska gå till. "Varför" - vad är det för en jäkla fråga förresten?

Hur känns det inför VR 2011?
Helt ärligt känns det sådär. Av någon märklig anledning känner man av både det ena och det andra i kroppen under de sista träningspassen innan rundan. "Gör det inte lite ont i vänster knä?", "Har jag inte lite ont i höger fot?" etc. Just nu har jag en ögoninflammation (tack för det Valencia) i höger öga och en lite känslig hälsena som inte återhämtat sig efter Göteborgsvarvet. Formen känns väl ok,  men kanske inte på topp.

Målsättning?
Förra året landade jag på 10.57 (utan någon målsättning överhuvudtaget). Då körde jag hela natten, halva loppet själv, andra halvan i en 5-mannaklunga och käkade i både Jönköping och Hjo. Rullsnittet landade på strax under 30km/h. I år är det under 9 timmar som gäller. 3 stopp - en kisspaus efter Gränna, vätskepåfyllning efter Fagerhult och Boviken. Snittet behöver ligga på strax över 34 km/h. Vi är 18 pers från Fredrikshofs CK i "min" klunga.

Sub9, är det inte det som kallas hybris?
Jo... eller kanske inte. Visst är 2h snabbare än förra året mycket, å andra sidan har jag cyklat väldigt mycket sen dess. Förberedelserna är helt annorlunda, jag har en samlad grupp ett cykla med hela vägen runt, etc. Distansen skrämmer mig inte överhuvudtaget, däremot farten kanske... lite. Den bästa mätaren fartmässigt är nog Roslagsvåren där vi i en usel klunga, med uselt väder låg på ett snitt på 33,3 km/h under 14mil (med en pisspaus) och jag var inte nämnvärt trött efteråt. Mest blöt. Med bra flyt och lite jävlar anamma ska det nog gå vägen.

FCK-stassen och cykeln - allt man behöver för VR.

Förberedelser?
550 mil i kroppen, några pass över 20 mil, många höjdmeter, cykeln nyservad, nya däck och slangar och benen är rakade. Det som jag egentligen saknar är väl ett längre fartpass, men det har tyvärr inte blivit allt för många möjligheter att träna ihop med gruppen. I eftermiddag läggar jag sista handen vid packningen i morgon (fredag) sätter jag mig i bilen och drar till Motala.

Energiplanen är klar. Jag måste försöka tänka på att få i mig både vatten och kolhydrater redan från början, annars kommer jag att få min klassiska 8-mila-dipp. Klädvalet lite osäkert. Just nu ser det ut som vi slipper regn och att det inte blir hiskeligt varmt. Det blir självklart FCK-outfiten, förmodligen kombinerat med arm- och benvärmare och vindväst. Har inte helt bestämt mig för om det blir vätskerygga eller två extra flaskor bakom sadeln. Det lutar åt det förstnämnda eftersom Gränna har en förmåga att skaka av sadelflaskor. Men allt är nog under kontroll. Just nu i alla fall.

Något mer vi behöver veta?
Startar kl 4.00 på lördag morgon tillsammans med övriga Fredrikshofare. Startnummret är 16590. Egentligen har jag nog start 4:02, men eftersom min subgrupp startar 4.00 ska jag försöka mygla mig in i den startfållan. Det är trots allt tiden över startmattan som räknas. Det går givetvis att följa progressen via VR:s hemsida eller via SMS (skicka "VR 16590" till 72700).

Kl 13.00 på lördag har jag förhoppningsvis gått i mål. Då kanske det kommer en uppdatering här eller på fejjan.

Tack tack!
Tack själv!

Regel #4

Regel #4 - Håll linjen och håll till höger

Oavsett om du kör TdF, Vätternrundan eller på en trång cykelbana på Götgatan, gäller samma regel: håll linjen! Det innebär att du inte skall vingla (vilket också innebär att du måste hålla tillräckligt hög hastighet för att kunna köra i en rak linje, gäller särskilt tantcyklar i uppförsbackar), du skall inte omedvetet (eller medvetet för den delen) dra ditt styre åt vänster när du tittar åt vänster, m.m. Om omkörning eller sväng skall genomföras följer du självklart omkörningsklausulen i regel nr 3. Många tillbud "obekväma" situationer uppstår pga. totalt onödigt vingel eller omotiverade svängar.

I Sverige har vi högertrafik, på vägarna såväl som på cykelbanorna och till och med i rulltrappan. Man håller normalt sett så långt till höger som det går. Undantaget är om en vänstersväng eller en omkörning skall genomföras. Annars håller man till höger. Punkt!

En helt vanlig delad cykelbana

Många cykelbanor i Stockholm så som på bilden ovan. Det är en delad cykel- och gångväg. Cyklar skall företrädelsevis nyttja den vänstra sidan och gångtrafikanter den högra. Tyvärr drabbas många gångtrafikanter av akut blindhet när de hamnar på en sådan bana. En del ser inte mittlinjen alls, en del blandar ihop bilden på cykeln med en barnvagn (den har ju hjul, alltså borde jag köra där), många tror att det ena fältet är till för människan och det andra för hunden. Fältet ovan är ganska brett; det är det normalt sett inte och för det mesta får bara en cykel plats på cykeldelen av fältet.

Nu kommer vi till paradoxen: cyklisten som normalt sett struntar högaktningsfullt i alla andra trafikregler, håller däremot benhårt på att inte korsa den heldragna linjen ovan. Men kom igen, det är en icke-regel! Jag ska berätta en hemlighet: så länge som det inte är en fotgängare i det högra fältet så är det helt ok att cykla där. Om det däremot finns en där har han/hon företräde... annars, HÅLL TILL HÖGER!

Nu kanske ni tycker att jag är överpedagogisk och lite nedlåtande. Icke! Med tanke på hur många sk. cyklister som inte verkar ha förstått dessa (hittills) enkla regler kan jag inte vara tydlig nog.

Keep on rolling!

Rakde ben...

...varför inte? Någon gång måste man väl pröva (f-n vad svårt det var att få till det i knävecken). Visst borde man bli djävulskt mycket snabbare med aerodynamiska ben?

Slät som en...

Var ska man sluta raka egentligen?

Dagens mupp!

Robert Collin - Aftonbladet. Vilken jäkla mupp. Kolla in Afton****** chatduell från idag om du orkar.

Stockholm skulle inte klara av "right on red" eftersom alla cyklar så snabbt. NNNNNEEEEEJJJJJJ Robert Collin! Det är du som vinglar runt på cykelbanan som en gammal tant (se på Freddes blogg t.ex.).

I morgon kommer en kort och kärnfull regel som du borde följa Collin.

Dagens fulcykel - observera den härligt bulliga sadeln med ett tillräcklig stort hål för att stopp ner kronjuvelerna i.

Sista distanspasset innan VR

Sista distanspasset innan VR avklarat. Körde söderut (solo) genom ett vackert och larvigt varmt Sörmland. Örby-Södertälje-Gnesta-Vagnhärad-Skanssundet-Tumba-Örby och 15mil på strax över 5 timmar blev det. När jag stack vid 7-snåret var det redan 20 grader varmt ute.

Körde vidare med min nya ISM-sadel. Första 5 milen var avskyvärda. Visst, inga domningar i skrevet, men resten av kroppen gjorde ont som f-n. Efter en liten justering och några mil till började det dock arta sig. Jag är lite oroligt för att det var en dum idé att byta sadel så pass nära inpå VR. Men nu är det gjort och bara att leva med. För övrigt krånglade kadenssensorn... så jäkla dags att göra det nu.

När jag drog iväg på passet vägde jag 72kg. Under passet åt/drack jag 3 liter vatten/resorb/sportdryck, en stor kaffe, en bulle och 3 energikakor. Pinkade inte någon gång under färden. Direkt efter passet blev det en stor shake och 2 cheeseburgare på donken och en liter vatten till. Ställde mig på vågen och vägde 71kg... Hoppas att det blir lite svalare (men lika torrt) under VR.

Utöver vila och ett intervallpass på onsdag kommer jag inför VR att ladda med följande pärla:


Lördagens pass:

Polisen i NYC gör sitt jobb!

Underbar liten film från en bötfälld cyklist i New York. Den skulle nog gå alldeles utmärkt att spela in i Stockholm också. Vad jag vet än så länge är det väl bara Andreas Grass som fått motsvarande böter. Men att börja dela ut böter till cyklister som väljer vägen istället för cykelbanan är väl helt logiskt; det är klart att det är bättre att peta på symptomen istället för att ta tag i de verkliga problemen. Eller...?

Edit: Grass fall skall upp i hovrätten. Förhoppningsvis finns det någon annan än Andreas vid den rättegången som cyklar, och har sett trafiken från något annat håll än från förarsätet på en bil.

Regel #3

Regel #3 - Du skall hava din uppmärksamhet på mig

För det allra mesta ligger jag före dig - uppmärksamheten framåt alltså. Ibland ska du kanske köra om en annan cyklist, företrädesvis till vänster om framförvarande cyklist (kom ihåg, vi är fordon, inte något annat) - då tittar du över axeln åt vänster för att kontrollera att jag inte är på väg att köra om dig. Om du är riktigt snitsig "pekar" du dessutom ut dig genom att peka på marken till vänster om dig. Då vinner du i alla fall lite respekt hos de som är vana att köra i klunga. Omkörning på innern kan ske om framförvarande cyklist markerat en vänstersväng - samma sak som ovan gäller då (fast självklart åt höger... doh!). Att samtliga sinnen skall användas hela tiden behöver jag väl inte säga?

För att sammanfatta det hela: uppmärksamhet (på cykel) är att rikta all fokus framåt, hela tiden, utom när du är på väg att avvika från din nuvarande kurs!

Uppmärksamhet är inte att: prata i mobiltelefon, SMS:a, lyssna på MP3, raka sig, läsa morgontidningen, prata med kompisen som man cyklar i bredd med (mer om det senare), m.m.

Fel, fel, fel!!!

Kör du i 30 km/h kommer du 8.33 meter per sekund. 5 sekunders titt i mobiltelefonen förflyttar dig drygt 40 meter framåt... och där kan det ha hänt jäkligt mycket sen du tittade senast (och ok, motsvarande sträcka för 20 km/h är 27 meter, fortfarande långt fram på en trafikerad väg eller cykelväg).

Ett undantag finns: ligger du på tempohojen och pumpar i 50 km/h på en raksträcka på en landsväg utan några bilar inom synhåll så är det helt ok att titta ner någon sekund på sin cykeldator för att få bekräftat att dina ben är jäkligt starka. Men nu är det ju stadscykling vi pratar om.

För övrigt måste väl det här: Robert Collin testar att cykla i Stockholm, vara ett stort skämt? När Robert vinglar fram och till råga på allt plockar fram mobiltelefonen och svarar, samtidigt som han skäller på någon som cyklar om i "värsta racercykelvelodrom-farten" blir det ju bara en stor parodi.

Örby 1.6-milare

Dagen till ära beslutade sig min dotter Valencia (6 år) för att inleda sin bana som randonneur och smaka på de lite längre distanserna. Dagens sträcka Örby-Gamla Stan-Örby, bestod bland annat av den erkänt hårda Johanneshovsvägsbacken, den långa utmanande Götgatan och de fantastiska vyerna från Årstabron. Valencia hade utrustat sin Randonneurcykel (Tiger 16" BMX) väl, med ringklocka, ekerutsmyckningar och en rosa cykelkorg. Mamma och pappa följde med som moraliskt stöd och vägvisare. Vädret var underbart och allt borgade för en episk cykeldag.

V samlar kraft inför den kommande utmaningen

De första kilometrarna flöt på väl och Valencia kände sig pigg i benen. Snart kom den första riktiga utmaningen för dagen: Johanneshovsvägsbacken. V hade bara kört denna backe en gång tidigare och då hade den knäckt henne. Nu var det dags för revansch. Med full koll på pulsen och ett par pigga ben sprätte hon iväg. Halvvägs uppför backen körde hon om några vuxna som gick eftersom backen hade besegrat dem; något som självklart gav henne nya krafter. Efter ett tag insåg hon att hon faktiskt skulle klara det. Stolt fortsatte hon vidare i rask takt.

Vid Gullmarsplan var det tänkt att ett stopp skulle ske, men V kände att det bara skulle sinka. Bättre att fortsätta  direkt. Götgatan var spännande och utmanande, men med mamma framför och pappa bakom kände sig V säker. Ingen av de resterande backarna innan lunchstoppet skulle knäcka henne. Allt bara flöt och rätt som det var, var hon framme vid Lilla Nygatan och dagens lunchstopp.

(Lunchstoppet bestod av barnsadel på mammas cykel ut till Djurgården, där picknic inmundigades, folk studerades och nationaldagen firades)

Impad pappa

Åter i Gamla Stan var det dags att ge sig av på dagens andra etapp. Denna gång via Horsgatan, Årstabron, Årstafältet och Örby. Benen var pigga igen och tempot högt. Efter att ha avverkat en krånglig vänstersväng på Hornsgatan var klungan snart ute på Årstabron. Vyn var vacker men höjden lite läskig. Sedan gick allt som en dans fram till Årstafältet. Nu började Valencia känna av de första tecknen av rejäl utmattning och tempot sjönk något. Efter Huddingevägen slog hammaren till och benen tog slut. Som tur var hade huvuddomaren beslutat sig för att sträckan skull kortas något, pga. hettan, och avslutas vid dagis istället för Örby. V uppbådade sina sista krafter och cyklade stolt in på uppfarten till dagis. 16km avverkade på ett mycket förtjänstfullt sätt! Efter en segerfärd i barnsadeln hem och middag på altanen somnade Valencia gott i sin säng.

(Pappa och mamma är sjukt imponerande av dottern. Särskilt pappa.)

Täby 40-milare

Så var det dags att testa på gränserna lite igen. Denna gång genom att cykla "Mälaren runt XL", ett 40 mil långt randonne-lopp (Brevet) runt just Mälaren (inte för att jag såg så mycket av Mälaren, men ändå).

Startade morgonen (natten) med att gå upp kl 3:30. Jag hade självklar gått och lagt mig tidigt, 23:30, och fått rejält med vila, 4h... Fick i mig en halvstadig frukost och tog mig sedan bilen upp till Täby. Vid klubbstugan mötte jag upp några nya och några obekanta ansikten. Träffade på Linus H från Funbeat och några som jag sett vid tidigare starter. Själv hade jag dagen till ära beslutat mig för att inviga min nya Funbeat-outfit. Cykeln hade jag preppat med sadelrörsväska och den stora sadelväskan för att få med mig energi och ett extra däck (mina nuvarande sjunger på sista versen och jag var lite osäker på hållbarheten). Det var lite kyligt i starten (kl 05:00), så det fick bli ben- och armvärmare, samt en vindjacka också.

Funbeat-outfiten - här efter 36 mil i Uppsala.

Note to self: vindjacka är inte bra, det borde du veta vid det här laget. Visst skyddar den mot vinden, men du blir å andra sidan helt blöt innanför. Vindväst med nätrygg är ett betydligt bättre alternativ. Och om du prompt ändå ska ha vindjacka, ta då inte av den vid ett stopp. Då blir du bara blöt och kall direkt. Ta av den under färd när du är varm så torkar du upp snabbare.

13 pers startade och vi drog iväg i ett ganska högt tempo. Första sträckan gick söderut, genom centrala Stockholm, via Bredäng, Kungens Kurva, Bornsjön, Södertälje och sedan Järna (67km). På Kungsholmen fick vi en del hejarop från folk som släntrade hem från krogen. I Södertälje blev vi påhejade av en man som körde runt nedcabbat, kl 5:45? Folk är bra konstiga.

Det gick som sagt var ganska fort ner till Järna. Men min puls låg bra och kroppen kändes fin. Stämplade, fyllde på med vatten och drog iväg. Efter Järna var vi 8 cyklister i täten. 3 grabbar från Ryska Posten (på fixed gear), jag, Linus, Niklas (Randonneur-räv?), Rickard (som jag kört lite tillsammans med under 20-milaren) och någon som jag inte uppfattade namnet på, men han körde på en cross så jag får väl kalla honom CX. Linus och Rickard ville köra lite lugnare så dom släppte ganska snart. Jag, Niklas och CX låg i klunga tillsammans med fixie-killarna ett tag, men det funkade inte så bra. På fixed verkar det bli mycket trycka på i uppförsbackarna, samtidigt som det inte går lika fort nedför. Med växlar och under lång distans gör man ju gärna ha det tvärtom.

Sträckan var i alla fall Järna-Nykvarn-Mariefred-Stallarholmen (52km). Vi började nu få en liten försmak av den stundande motvinden-from-hell. I Stallarholmen blev det en snabb macka, muffins, cola och kaffe. Sedan började helvetet!

Fram till Strängnäs gick det bra. Jag, Niklas och CX körde jämt med Ryska Posten (nu endast 2 st eftersom en av dem hade lite problem med ett knä). Niklas var tvungen att stanna 2 gånger för att justera bakskärmen (ja, på en randonneur-cykel är det tillåtet med en sådan). Andra stoppet kom oanmält, så tyvärr lyckades vi tappa honom. CX bestämde sig för att vänta in honom, medan jag körde på med Ryska Posten. Dåligt val!

Vinden var nu rakt emot oss, rejält byig och vi åkte mestadels på öppna fält. Ryska postens tempon passade mig inte alls och efter någon mil fick jag släppa. Sedan var det jag mot vinden. Gjorde ett riktigt rookie-misstag och försökte hålla tempot uppe… det höll inte länge. I Torshälla kom Niklas och CX ikapp mig och jag anslöt. Jag var rejält krokig men försökte ändå håll ut. Trots min seghet var Niklas och CX fast beslutna om få med mig till Köping. Efter Kungsör sprack det dock. Hammaren slog till med kraft.

Ryska Posten trampar på.

Ganska otrevligt faktiskt. Totalt orkeslös i benen samtidigt som jag fick kämpa för att hålla upp ögonen. Trots att det bara var någon mil kvar till Köping ville jag helst bara slänga cykeln i diket och lägga av. Precis när jag trodde att jag återfått lite kraft för att hänga på till Köping (och lunchen) så bestämde det vänstra låret sig för att krampa. Niklas och CX försvann mot fjärran och jag tog det lugnt. Efter en stund kom Ryska Posten ikapp mig (de hade lagat en punka) och jag hängde på. Det var nog tur att de kom, annars hade jag nog övervägt att lägga mig i diket och ta en tupplur. Vi körde tillsammans till Köping. Tyvärr tappade jag mina vägnoter precis i sista svängen innan Köping och när jag plockat upp pappret så var grabbarna borta. I Köping fanns det mängder av öppna pizzerior, men jag hittade inte någon med några cyklar utanför. Hittade ett lämpligt hak, tog en stämpel och beställde en stor kebabtallrik. Helvetessträckan Stallarholmen-Strängnäs-Kungsör-Köping (96km) var äntligen slut.

Efter en lång lunch och några koppar kaffe i Köping bestämde jag mig för att rulla ut. Jag kände mig piggare, himlen var blå, solen varm och vinden var i ryggen! Jag var nu helt solo, men det är inget som jag har några större problem med (om det nu inte blåser allt för mycket motvind). Det var i alla fall helt underbart att börja rulla i medvinden. Jag låg kontinuerligt i 35-40 km/h utan någon större ansträngning. Efter Strömsholm gjorde jag väl dagens enda större felnavigering; missade en vänstersväng men kom på det ganska fort och kunde korrigera utan att behöva köra tillbaka, ett par km extra.

En vacker väg i Uppland

I Västerås kom Ryska Posten och Linus ikapp. Dom hade nog tagit en ännu längre lunch, men kunnat köra ännu lite snabbare i medvinden. Vi rullade vidare tillsammans till Enköping. Strax innan Enköping kom en äldre herre ikapp och hälsade glatt. Det visade sig vara Gunnar Ohlanders från Järvsö. Han hade tagit ”husbilen” ner till Täby för att köra loppet, men tydligen försovit sig och startat en timme senare än oss andra… och var nu ikapp efter att ha kört solo i motvinden. Mina ben har uppenbarligen lite kvar att lära. Han ska tydligen köra RAAM – Race Across America – 480 mil på 12 dagar. Helt galet… Efter att ha avverkat Köping-Strömsholm-Västerås-Irsta-Enköping (75km) i ett riktigt raskt tempo stannade vid Statoil i Enköping för stämpel och proviantering.

Gunnar drog iväg ganska snabbt i ett tappert försöka att hinna ikapp Niklas och CX, tror inte att det dock lyckades. Ryska Posten gick på McD för en burgare och jag och Linus drog iväg. Linus kände sig lite seg och jag pinnade ganska snart iväg själv. Enköping-Örsundsbro-Balingsta-Uppsala (52km) blev i slutändan en ganska odramatisk men oerhört vacker sträcka. Enda minuset var väl att den fantastiska medvinden nu börjat mojna. I Uppsala unnade jag mig en dricka, en Snickers och att ta av mig skorna (fötterna var ganska svullna vid det här laget). Satt mig sedan i solen och slappade lite.

Ryska Posten och Linus hämtar dom sista krafterna i Uppsala

Ca 15min efter mig kom Linus in och kort därefter Ryska Posten. Jag var på gång att åka och bestämde mig för att köra även sista delen solo. För att inte falla ihop på slutet koncentrerade jag mig stenhårt på att gå kolungt uppför, rulla nedför och trampa på platten. Det funkade riktigt bra och jag kunde faktiskt öka tempot under sista milen. Efter Uppsala-Lunda-Markim-Lindholmen-Vallentuna-Täby (68km) rullade jag in på Shellmacken i Täby för slutstämpling kl 21:47. Tidsmålet för dagen var att slippa sätta på lamporna på cykeln och det var väl ganska precis att jag klarade det. Shell fick stå till tjänst med en korv med mos och cola för att fira min triumf.

Koncentrerad randonneur!

Rulltiden (dvs. tiden på sadeln) landade på 13h57min och rullsnittet blev 29,5 km/h. Totaltiden 16h47min, alltså 2h50min slapptid under vägen. Uppskattningsvis körde jag nog ca 18 av 41 milen solo. Cykeldatorn visade på 411km och den ”officiella” sträcken enligt noterna var 410km, alltså inte mycket till felnavigering. Niklas och CX hade tydligen stämplat in vid 20-snåret, Gunnar en timme senare och jag som 4:e man. Ryska Posten kom ca 20 minuter efter mig och Linus ca 40 minuter. Bra jobbat alla!

Vad kan jag då lära mig av detta? Tja, att det lugnare när man är solo i motvinden? Tror också att jag dricker för lite. Jag borde (som vanligt) ha druckit mer under tidigare delen av loppet och jag borde nog ha börjat att preppa en flaska med Resorb redan från början. Runekakor fick jag i mig hyfsat kontinuerligt, men den stora anledningen till dippen innan Köping var nog just vätskan.

Något annat jag lärt mig är att Sverige är fantastiskt vackert! Det fina med randonne-cykligen är att den tar dig ut på vägar som du aldrig annars skulle få se; smala, slingriga och fina asfaltvägar över stora fält, genom idylliska små byar och genom trollska skogar. När det är medvind och blå himmel och alldels tyst, bortsett från fåglarna som sjunger och dina däck som spelar mot asfalten, då är det fullständigt underbart att cykla! Sammanfattningsvis: en bra dag på cykeln.