Saturday, May 18, 2013

Göteborgsvarvet 2013 [RR]

Jag anmälde mig ganska sent. Det var väl typ veckan innan det blev slutsålt och var väl mest ett spontant infall beroende på ett sånt där "nu är det snart fulltecknat"-mail. Hade det inte varit för att jag körde GV för 2 år sedan hade jag nog inte anmält mig. Men nu var det väl så att jag dels hade positiva minnen därifrån och dels för att det är en riktig folkfest, som gjorde att jag anmälde mig.

Tanken var att ha fru och dotter med och spendera en trevlig helg i GBG. Tyvärr krockade dock detta med Valencias kalassäsong (3 kalas i helgen varav ett klätterkalas) och eftersom jag ändå får så mycket stöd av familjen gjorde vi V till viljes och lät henne (och Anna) stanna hemma och gå på kalasen (och inte missa ESC heller). Så det blev chartrat tåg för mig istället (precis som förra gången). Riktigt smidigt sätt att åka över dagen faktiskt. Den här gången hade de dessutom sett till att hämta ut nummerlappar åt oss vilket gjorde att det inte blev någon stress alls.

Startgrupp 4 - så långt fram att jag faktiskt såg flaggan
Väl på plats vid Slottsskogsvallen kände jag mig ganska rutinerad den här gången. Bytte om, lämnade in väskan och konstaterade att det skulle bli varmt. Prognoserna hade pratat om uppåt 25 grader, men den fuktiga luften gjorde att det kändes tryckande och mycket varmare än så. Värmde upp och gick sedan i god tid till startled 4 och stod för en gångs skulle riktigt långt fram.

Löpare eller triathlet poserande som löpare?
13:13 bar det av. Hade ställt in klockan på 4:30-tempo för att gå på 1:35. Första 5km gick precis enligt plan. Låg precis under 4:30-tempo, passerade Säldammsbacken kontrollerat och hade inga problem med Älvsborgsbron. Nästa 5 km gick också i princip enligt plan. Tappade några sekunder i motvinden men tog ändå första 10km på 45:16. Sen gick det i några km till innan det var slut på det roliga.

Någonstans runt 12-13 km började det gå trögt. Först märkte jag att km-tiderna började öka upp mot 4:40-4:45. När jag sen kom bort till Frihamnen och Götaälvbron var det inte kul längre. Varenda por i kroppen stod på vid gavel och energin formligen bara rann ur mig. Avenyn var en kamp och vid 18 km gav magen upp och meddelade att det var dags för nummer 2 ganska omgående (hade inte lyckats med det innan loppet). Det gjorde ju inte direkt att det gick snabbare. Men jag sa "Shut up stomach" och körde på in i mål. Kampen för 1:35 blev nu snarare en kamp för 1:40. Klarade i alla fall den med marginal och stapplade över mållinjen på 1:39:14.

Bandet på årets medalj matchade mina strumpor och skor!
Några reflexioner från dagen:

  • Allt detta vattendrickande innan loppet... Varför då? Varför springa pissnödig och med en mage full med vatten eller sportdryck. Jag förstår faktiskt inte alla dessa rekommendationer om att "vätska upp sig". Det är ju inte direkt någon ökenvandring vi talar om, utan om 21 km med vätskestation varannan kilometer. Näe, drick när du är törstig istället. Det har faktiskt fungerat för människan under många tusen år innan.
  • GV är verkligen en folkfest utan dess like. Visst är det mycket folk ute under Stockholm Marathon, men inte ens i närheten av den uppslutning som GV bjuder på. Det är inte många meter som inte har hejande folk eller en orkester närvarande. Och det är ju också en ihärdig publik eftersom det faktiskt passerar löpare kontinuerligt under nästan 6 timmar. Grymt!
  • Min tid höll inte idag. Jag var inte ens i närheten av 1:35 och ett jämt 4:30-tempo. Dock verkar det inte som om jag var ensam om den typen av resultat. Att döma av rapporter på Funbeat och människor jag pratat med under dagen var det väldigt många som led i värmen och tog slut alldeles för tidigt. Segertiden för herrarna var i år nästan 3 minuter sämre än förra året vilket är ganska mycket för herrar i den kalibern.

Så med det sagt är jag väl trots allt ganska nöjd med dagen. Ett tävlings-PB på distansen med nästan 7 minuter är väl helt okej. 1:35 tar jag en lite kyligare dag.

- Posted using BlogPress from my iPad

Friday, May 17, 2013

Ut ur komfortzonen

Min löpning har ju uppenbarligen fått sig en rejäl boost den senaste tiden. Jag PB:ade ju med nästan 3 minuter på milen (Premiärmilen 2013 jämfört 2012) för ett tag sen. Förra helgen gjorde jag 23km i sub-5 min/km-fart utan att ta ut mig och satte då även ett "PB" på halvmaran på 1:43:30 utan att det för den delen var meningen. Nu har jag bara tävlat på den distansen en gång för 2 år sedan så lite borde ju ha hänt sen dess.

Hur som helst har det i alla fall hänt något med min löpning under de senaste månaderna och jag vet inte riktigt vad. Mitt löpsteg har inget med saken att göra; det är fortfarande gräsligt. Däremot borde ju den strukturerade löpningen och milen i benen faktiskt ha något med saken att göra. Sen i mitten på oktober har det ju faktiskt blivit i princip 3 pass i veckan och det gör ju sitt till. Uppdelningen har typiskt sett varit 1 pass teknik/lätt snabbdistans, 1 intervallpass (zon 3) och ett distanspass (1:30-2:30). De passen har malt på och känts gradvis lättare utan att jag för den delen sprungit snabbare. 5 veckor innan Challenge Fuerteventura, då jag var i slutet av Build 2-perioden hände dock något.

Jag skulle köra långa intervaller 6x9 i zon 3, vilket enligt min dåvarande uppskattning av LTHR var ett 4:50-tempo. Men de första intervallerna kändes alldeles för lätta. Så jag tryckte på lite mer. Och lite till. Och helt plötsligt var jag nere på 4:30 utan att förta mig. Veckan efter körde jag samma pass och började nu på 4:30 och gick ner under 4:20 istället. Och allt kändes verkligen super. Veckan efter var det Premiärmil och  PB. Jag har alltså korrigerat ner mina tempointervaller till under 4:30 och mitt komforttempo (det tempot som jag springer återhämtning, brickpass och motsvarande i) till strax under 5:00 min. 30 sekunder per km bara så där.

Jag tror att det helt enkelt är så att jag fegat tidigare. Har inte kommit ur min komfortzon. Inte trott att jag kan springa snabbt (allt är ju relativt) och nu plötsligt upptäckt att jag kan det.

I morgon är det Göte-la-borgsvarvet. Varmt väder är utlovat. Jag åker ner över dagen och siktar på 1:35 (4:30-tempo). Startnummer 5549 och startgrupp 4 (13:13).


Monday, May 13, 2013

Valencias Race Reports

Det är ju faktiskt fler än jag i den här familjen som tävlar. Den senaste tiden har Valencia varit i farten inte mindre än två gånger. Först i Junior Aquathlon på Playitas, Fuerteventura, och nu senast i Väsby Duathlon. Och dessa tävlingar förtjänar ju självklart sina egna rapporter.

Junior Aquathlon
Som en del av Challenge Fuerteventura ordnade Playitas på fredagen innan huvudtävlingen en aquathlon, dvs. springa-simma-springa, för barn. Sträckorna skulle vara 500m-100m-500m. V var självklart helttaggad på att vara med. När jag anmälde henne var det 3 andra barn uppskrivna så jag trodde väl att skulle bli någon liten grej.

Väl på plats, med den sedvanliga spanska oordningen, visade det dock sig att lågstadieskolorna i Gran Tarajal också var inbjudna. Och vips dök det upp ett stort gäng ungar till och helt  plötsligt var det ju lite mer på riktigt. Och en herrans massa barn överallt. Det pratades mycket spanska och allt var ganska rörigt, men inte backade V ut för det. Killarna fick starta först och några minuter efteråt tjejgänget. Löpningen startade på stranden, vände upp på strandpromenaden och sen upp till den olympiska poolen där 2 vändor (100 m) skulle simmas. Sedan löpning ner till strandpromenaden igen, längst strandpromenaden, upp till hotellet och slutligen defilering genom samma målportal som för Challenge-tävlingen.

Valencia startade hårt och var med redan från början. Barn har ju en tendens att gå ut hårt och slockna ganska fort (det finns liksom ingen melllanfart, utan bara max), men Valencia höll verkligen uppe löpsteget hela vägen. Många började gå redan på stranden (tuff start) men inte V. Fint löpsteg hela vägen upp till första växlingen. Hon hade bestämt sig redan från början att simma ryggsim eftersom "det är mitt snabbaste". Av med skorna och dyk i vattnet för att simma om ett gäng barn, tjejer såväl som killar. Sen snabbt upp ur vattnet, av med badmössa och glasögon och på med skorna (kanske med lite hjälp av mamma). Sista löpningen var även den med ett piggt löpsteg. På upploppet kom hållet krypande, men med målportalen i sikte går det ju inte att stanna upp.

Det var en mycket nöjd Valencia som gick i mål som tredje(!) tjej. Och då var det ju faktiskt en hel del stora tjejer med.

Laddad strax innan start
Tjejernas startfält inkluderade även en haj
Valencia till vänster och Anna till höger
Ryggsim är mycket snabbare än bröstsim.
Bara sista sträckan kvar. Nu kör vi!
I mål, trött men glad, precis som det ska vara.
Väsby Duathlon
Väsby SS Triathlon stoltserade med det första duathlontävlingen för barn sanktionerad av Svenska Triathlonförbundet. Den här gången med en utmanande sträcka (1 km+5 km+1 km) och tillåtet för 2005:or att vara med. En del större tävlingar lockar ju med juniorklasser, men för en 2005:a handlar det då om typ 10 m simning, 100 m cykel och 100 m löpning (exempel från knatteklass vid Hallsta Triathlon). Det kanske är kul för en 4-åring, men för en 8-åring (av Valencias kaliber :-) ) blir det bara larvigt.

Nåväl, eftersom jag tänkte köra i Väsby blev det ju kanon med möjlighet för V att få sig en liten utmaning också. Erfaren som hon är såg Valencia till att ladda upp kolhydratförrådet och packa sin utrustning kvällen innan tävling. Vi var sedan på plats i god tid innan för att efteranmäla oss. En stor eloge till Väsby SS Triathlon som inte tog ut någon efteranmälningsavgift i barnklassen. Sån medverkan ska kunna vara spontan utan att det kostar.

Vi tog oss bort till växlingen, ställde upp cykeln och instruerade V i reglerna kring bytet. Sen tillbaka till starten där det var uppvärmning för alla barn. Valencia var yngst och minst. Och sen var det dags att tävla.

Första sträckan (1 km löpning) gick alldeles utmärkt. Återigen fascinerades jag över att hon faktiskt sprang hela vägen, höll ett bra tempo och ett fint löpsteg (även om det mer påminner om ett sprintsteg än ett löpsteg). Växlingen var inga problem och hon raskt upp på cykeln. 2 varv skulle avverkas och när hon kom in för varvning såg hon faktiskt lite trött ut. Men långtifrån sist och vid gott mod. Andra varvet var enligt egen utsago "det jobbigaste hon gjort i hela sitt liv". Dock hindrade det inte henne från att ge sig ut på sista sträckan så fort som möjligt. Under sista sträckan blev det lite håll och några gå-steg med en uppmuntrande pappa bredvid. Och givetvis en spurt i mål.

Grymt jobbat min älskade dotter!

Uppvärmning för stora såväl som små.
Första växlingen, inte cykla i växlingsområdet.
ÖS!
Självklart får pappor hjälpa till i växlingsområdet när det är bråttom
Stolt 5:a!
Valencias första officiella resultatlista!

Thursday, May 9, 2013

Alpe d'Huez Triathlon

...det är ju kanske inte Norseman direkt, men inte någon walk-in-the-park heller.


Taggade av några kompisar som vi träffade på Fuertventura senast och dessutom sugna på en längre semester på sydliga breddgrader beslöt familjen sig för att förlänga Europavistelsen, inkludera rivieran och avsluta med några dagar i Alpe d'Huez. Tyvärr gick det inte att inkludera den 18/7 då TdF passerar d'Huez, det finns liksom inte så mycket boende att få tag på då. Däremot gick det alldeles utmärkt att få tag på logi till den 24/7 då Alpe d'Huez Triathlon Long Course går av stapeln. Och det tänkte jag självklart passa på att köra.


2,2 km simning i kristallklart alpsjövatten, med en temperatur på 15-16 grader (hatar kallt vatten!). 115 km cykling med två col's på 1375 m resp. 1371 m och avslutning uppför klassiska Alpe d'Huez (1071 höjdmeter över 13,2 km). Slutligen 3 varv löpning över en 7.3km lång slinga, blandad asfalt och grus och relativt kuperad. Det låter väl som en utmaning så god som någon?

Banan är snäppet längre än en ½IM och en sådan gör proffsen på strax under 4 timmer. På en "normal" bana borde alltså proffsen kunna göra den här distansen på typ 4:40 eller något. Vinnartiden på Alpe d'Huez Triathlon brukar dock ligga på runt 6 timmar och jag misstänker att det framförallt är cyklingen som tar sin lilla tid. Kul ska det bli i alla fall. Och förmodligen jobbigt som f-n.

Klättringen upp till Alpe d'Huez
Schyssta kurvor
Cyklingen
Löpningen

Tuesday, May 7, 2013

Väsby Duathlon 2013 [RR]

Jag nämnde ju tidigare att jag skulle testa på det här med duathlon. Som vanligt dissade jag mig själv lite innan och "jag är ju inte snabb", "tränar ju uthållighet och inte snabbhet" och allt sånt. Och inte fasen vann jag, men så jäkla pjåkig var jag nog faktiskt inte heller. Inte alls faktiskt och för en gångs skulle ska jag nog unna mig att vara nöjd med mig själv.

Nu är ju duathlon inte någon hiskeligt stor sport i Sverige, men Väsby Duathlon är trots allt en av 8 deltävlingar i Svenska duathloncupen och hade jag kört i tävlingsklass hade jag faktiskt nästan petat mig in bland de 20 bästa. I en SM-deltävling... Det är ju faktiskt något bättre bli diskad på SM. Men nu ställde jag ju gudskelov upp i motionsklassen så denna diskussion är ju rent hypotetisk.

Nåväl, Race Report alltså. Inramningen var ju helt ok. Soligt, men också småblåsigt och kyligt när solen gick i moln Vi kom dit i god tid efter som Valencia skulle köra sin tävling kl 12 (mer om den tävlingen senare) och såg till att anmäla oss. Allt var frid och fröjd, Valencia tävlade, och sen insåg jag att jag glömt mina cykelskor... Klart opr0. Det var fortfarande över en timme till min start och förmodligen hade jag väl hunnit att köra hem och hämta, men jag bestämde mig för att cykla med löparskorna istället. SPD-SL erbjuder ju trots allt en ganska bra plattform och dessutom var cykelsträckan relativt platt. Min tanke var att det jag förlorade på att cykla med löparskor, skulle jag ta igen med blixtsnabba växlingar istället. Nu är det förmodligen dock inte så, för då skulle nog även proffsen ha anammat den tanken. Nåväl, jag hade inget större val.

Christian kom, vi värmde upp och sen var de dags att starta.

Startlinjen; Pasi Salonen minsann. 207 vann.
Det var många startande, 95 st, och givetvis rusning och trångt i början. Min plan var att springa på känsla och så fort det bara gick. 5k när det är trångt är så pass kort att det bara är att köra järnet. Tyvärr hade jag missat att ställa in klockan på autolap, så jag fick inte heller någon indikation om hur snabbt det gick. Men jag tog rygg på Christian och knatade på. Vid varvningen gick jag förbi och försökte göra ett litet ryck, men Christian bet i. Växlingen gick sedan snabbt, på med hjälm och sedan ut. Hade inte någon bra koll på hur jag låg till i fältet med tror att jag var någonstans i mitten. Första löpningen visade sig sen vara 4,17km och det tog mig 17:05, dvs ett 4:06-tempo. Klart godkänt.

Efter första varvet på löpningen, strax före Christian
Sen var det cykling och som vanligt dags att köra om. Vinden var jobbig, mestadels kantvind på den helt raka vändbanan. Passerade väl kanske ett 20-tal under cyklingen, inklusive ett antal dischjul. Borrade mig fram i vinden och höll uppe ett hyfsat tempo i alla fall. Kom in på 32:14 på de 19,6 km vilket ger ett snitt på 36,5 km/h. Förmodligen lite snabbare eftersom jag missade att trycka på lap när jag sprang med cykeln i växlingsområdet.

Tempohjälm och löparskor, precis som det ska vara.
Sen dags för sista löpningen. Blev direkt omsprungen av en kille som jag precis cyklat om innan. Men bortsett från det var jag ganska ensam. Benen var ganska stela och löpsteget var väl inte det vackraste. Lite mer överlevnad än finlir nu alltså. Återigen hade jag ingen koll på tider under löpningen. Men det gjorde inte så mycket eftersom det nu mest handlade om att kriga. Egentligen visste jag 3 saker: 1) jag hade ca 25 pers före mig (totalt), 2) sub60 var definitivt inom räckhåll och 3) när jag passerat vändpunkten och träffat på Christian ca 200 m efter så visste jag att han inte skulle hinna ikapp mig. Stapplade sedan i mål på 59:39 och var riktigt nöjd och trött. Avslutande löpningen med ett 4:20-tempo.

Ut på sista löpningen, lite mer plågad, lite mer stel.
Så för att summera det hela: totalt sett hade jag 27 före mig i mål (20 herrseniorer, 6 herrar motion och damseniorvinnaren). Vinnaren gick in på 51:32 vilket är gruvligt snabbt. Tidigare år hade jag "vunnit" motionsklass med min tid, men nu var det ett antal duktiga som körde där. Nöjd är jag i alla fall. Roligt tävlingsform, bra arrangemang och kul att få köra lite mjölksyra. Och så fick jag ju spöa Christian för en gångs skull.

Grabbarna grus!

Sunday, May 5, 2013

Big Day Workout

Big Day workout är ett sånt här härligt Joe Friel-påfund. Syftet är att göra en riktigt lång träningsdag med det mesta så pass likt den riktiga tävlingssituationen (för Ironman-distansen) som möjligt. I korta drag: simma 1h, vila 90 min, cykla 5h, vila 90 min, spring 2h. Och allt detta i tänkt tävlingsfart, men tänkt tävlingsutrustning och med tänkt näring. Ett genrep helt enkelt. De "långa" pauserna är givetvis till för att den här dagen inte ska bli allt för påfrestande; 8h i race pace blir liksom tillräckligt jobbigt ändå.

Jag körde min första Big Day igår och så här gick det:

Före
Frukost vill jag vara klar med senast 2h innan start. Eftersom simhallen i Farsta öppnar 8:30 blev det därför uppstigning 6:00. Frukost bestående av mjölk, flingor, vitt bröd med ost och skinka, kaffe och juice. Ev. kommer jag äta några stekta ägg också. Sen vänta

Simningen
På med våtdräkten och sen ner i det 27-gradiga vatten i simhallen (varmt). Planen var att sätta på klockan och sen simma en timme i ett komfortabelt tempo och se hur långt jag kommit. Det sköna med en klocka typ Garmin 910XT är ju att man inte behöver tänka på det här med att räkna längder och sånt. Jag simmade på i ett tempo som kändes bra; som inte samlade någon mjölksyra men som ändå gick framåt med någon slags fart. När det kändes som om det borde ha gått en timme tittade jag på klockan; den visade 1:00:06 och 3100 meter (124 längder alltså!).

Benen var pigga och visade ingen tillstymmelse till kramp. Farten kommer inte att ta mig till Hawaii, men förmodligen in under 1:15 på simningen som jag satt som ett riktmärke. Jag fuskade faktiskt lite också lyssnade på musik under simningen (Finis SwiMP3) som gjorde det hela lite uthärdligt. 124 längder blir helt ärligt ganska tråkigt.

Duschade, åkte hem, åt en smörgås och stack sedan ut på cyklingen med lite kortare vila (1h) än vad den ursprungliga planen sa. Mest för att hinna med allt innan frugan skulle iväg på födelsedagsfest.

Cyklingen
Tempohoj, tempostrut och resten av utrustningen på. Förstärkte med lite mer kläder än vad jag förmodligen kommer att göra i Frankfurt eftersom det inte är riktigt varmt ännu. Hade lagt ut en runda på drygt 14 mil runt Södertörn. Vinden var ganska frisk och sydlig vilket gjorde att första 65km spenderades i motvind. Fostrande. Sen gick det snabbare. Tycker ändå att jag borrade ganska bra under motvindsdelen, även om det är ofrånkomligt att går betydligt långsammare.

Landade på ett snitt på 31,5 km/h vilket är lite för långsamt. 32,7 behöver jag få upp det i för att köra under 5:30. Men... till saken hör att in- och utfart till Örby och ställen där det går att cykla ordentligt (ca 24km sammanlagt) går på cykelbanor och villavägar med rullgrus och rödljus, och där går det inte så snabbt. Det slipper jag i Frankfurt. Sen tror jag inte att den banan är riktigt så kuperad som den här var heller. Idag blev det faktiskt hela 1900 höjdmeter över 14 mil, och med tanke på att det inte är några berg vi talar som så betyder det istället att det är väldigt mycket småbackar. Så med det i åtanke borde 32,7 inte vara några problem. Lägg på lite tävling på det också så blir det nog alldeles utmärkt.

Snittwatten hamnade på 202W och NP på 230W ligger nog ganska bra i paritet med hur jag bör pace:a mig under tävling. Väl hemma blev det en macka, lite twitter och efter drygt en timme ut på löpning. Bestämde med frugan att jag skulle vara klar vid 18:30 så att vi skulle hinna med att äta middag tillsammans. Det gav mig 1:40 att spela på.
Löpningen
Hade faktiskt ett bra löpsteg redan från början på löpningen. Just löpningen är väl också den del där jag idag har som svårast att bestämma mig för vilken fart jag ska köra på. Idag ville jag testa ett 5 min/km-tempo och se hur det skulle hålla. Och det gjorde det klart över förväntan. Avverkade drygt 20 km med ett snitt på 4:59 utan att totalt ta ut mig. Sen är ju frågan om det funkar i 20 km till. Är inte alls lika säker på det. Jag skulle tro att en vettigt plan är att starta i 5:20-5:30-tempo och sen öka under andra halvan om jag känner mig pigg. Målet är ju en sub4-mara, och med dagens besked känns det absolut inom räckhåll.

Sprang utan musik och på en 6,5km lång "varvbana" för att riktigt skapa tristess och mental träning. Hade "aid station" med sportdryck och gel vid huset.
Efter
Riktigt nöjd med det mesta faktiskt. Utrustning fungerar, kroppen fungerar, magen pallar PowerBar (som är den energi som kommer att finnas tillgänglig under tävlingen) och jag tycker mig ha fått ett ganska bra kvitto på att målsättningen för Frankfurt är rimlig. Så här på kvällen efter är självklart benen lite stela, jag har gått ned 3,4 kg (uppladdad och 74,2 i morse, deffad och 70,8 efter löpningen) och har ett ganska stort sug efter kolhydrater, men på det stora hela känns det väldigt bra!

Nästa Big Day blir tävling i Sövde istället. Då kör vi!

Thursday, May 2, 2013

Toppningslopp

En halv IM i Sövde den 9/6 får bli den sista väsentliga pusselbiten inför Frankfurt. Hoppas på platt och snabb bana. Då jäklar ska jag in under 5 timmar.


Tuesday, April 30, 2013

Duathlon i morgon

Simma ute är ju liksom inte riktigt något som lockar ännu. Öppet vatten finns ju, men med tanke på att det fortfarande ligger is kvar i vassen på vissa ställen så nja... När jag var yngre hade jag inga större problem med det här med att bada i kallt vatten. Men idag är jag en riktigt frysmes. Och lite märkligt är det ju med tanke på att jag inte har några större problem med kyla i övrigt. Springa eller åka skidor i -20, cykla i -15, inga problem. Men att bada/hoppa i vattnet när det är kallare än 20 grader. Näe, där går gränsen.

Men det var ju inte det jag skulle skriva om, utan det var ju duathlon. Och duathlon är något man ägnar sig åt när det inte går att simma ute... eller när man inte vill. Och det handlar helt enkelt om triathlon där du byter ut simningen mot ett löpmoment istället. Alltså RUN-BIKE-RUN.

Klicka för en EXTRA stor bild
I morgon, 1:a maj, ska jag, Christian och Valencia kör Väsby Duathlon. Valencia börjar i barnklassen med att köra 1 km löpning, 5 km cykel och 1 km löpning. Hon är grymt taggad efter sin enorma insats under Junior Aquathon (RUN-SWIM-RUN) på Fuerteventura för några veckor sedan. För Christian och mig är det 5km, 20km och 2,5km som gäller. Har ingen vidare koll på banan men tror att det är ganska platt. Kanske en timme och några minuters tävling, sålunda på tröskel hela vägen. Sjukt jobbigt alltså.

Och då kommer vi ju till den stora frågan: hur snabbt kommer det att gå då? Inte den blekaste faktiskt. Motorn (pumpen) är ju hyfsat med och benen fungerar. Men att maxa så pass kort som 5km och 20km på cykeln kommer ju att bli intressent. Har ju som vanligt inte tränat att köra snabbt (men det får väl bli några snabbintervaller på eftermiddagens löppass.

TåMÖRDARskorna - som bortsett från det är snygga, lätta och snabba att få på.
Dagens stora fråga är om jag kan spränga 20 min på 5 km, snitta 38 km/h på cykeln och sen springa 2,5 km under 10 minuter? Nej, förmodligen kan jag inte det, men det ska bli kul att maxa. Sen är det ju det här med växlingarna också. Skor är ju det som måste skiftas och det tänker jag göra också. Inga skor fast i pedalerna alltså eftersom jag inte är tillräckligt van. Sen får vi se om jag vågar köra strumplöst och med mina Zoot Ultra Tempo Plus som ju inte var särskilt snälla mot min tå på halvmaran på Challenge Fuerteventura. Men det är så pass kort (och dessutom uppehåll enligt prognoserna) att jag tror att det fungerar med strumplöst och tejpad tå.

Nu kör vi!

Friday, April 26, 2013

Kommentarer igen

Har fått mängder av mail, telefonsamtal och röksignaler från spambotar, viagraförsäljare och Nigeria-advokater som alla är upprörda och kränkta över att ha bilvit av med möjligheterna till anonyma kommentarer på min blogg. Jag stängde ju av den möjligheten för ett tag sedan eftersom jag tröttnat på alla spam-kommentarer. Sen finns det ju faktiskt några riktiga läsare som tycker att det är lite bökigt att man måste ha Google-konto eller openID för att kommentera. Tydligen har inte alla i hela världen det. Gör därför ett försök att slå på anonyma kommentarer igen. Denna gång med Bloggers captcha-funktion påslagen. Inte för att jag gillar den, men förhoppningsvis håller den de värsta avarterna borta.

I övrigt är det fredag... häpp!

Tuesday, April 23, 2013

Challenge Fuerteventura 2013 - Race Report del 2

Del 1 hittar du här.

T1 - SWIM-BIKE [5:04]

Nästan 700 m löpning med våtdräkt upp till växlingsområdet. Vissa tog av sig dräkten redan på stranden och sprang sedan med den i handen. Eftersom jag hade en lätt krampkänning i låret ville jag inte riskera att den blev värre genom att böja mig framåt och försöka få av mig dräkten. Krängde därför av överdelen och sprang sedan för att få krampen att släppa. Det fungerade. Plockade åt mig min BIKE-bag (som innehåll skor, hjälm, glasögon och energi) och fick av mig våtdräkten relativt lätt. När jag bytt om kom en funktionär fram och plockade ihop mina simprylar och la ner dem i den nu tömda BIKE-påsen. Lyxigt!

Eftersom transportsträckan i växlingsområdet var så pass kort såg jag ingen mening med att sätta fast skorna på cykeln; betydligt mindre riskabelt att ta på sig dem på riktigt. Kom iväg på ett bra sätt.

På väg ut på cyklingen. Kom ihåg att ta på mig tempohjälmen åt rätt håll.
BIKE - 90 km (86 km enligt GPS:en) - 2:56:35

Redan i första backen ut från Playitas började jag köra om andra cyklister. Benen kändes pigga och krampen var som bortblåst. Och så fortsatte det hela cyklingen. Tror att jag tog nästan 100 placeringar i cyklingen och blev inte omkörd av en enda. Visst hade jag några strider med några som jag cyklade ifrån uppför och som sedan kom ikapp i utförskörningen (tung vs. lätt alltså). Men framför allt var det uppför som jag tog placeringar. Värmen gav ganska skoningslös och trots den kylande fartvinden svettades jag floder.

Men sen var det ju det här med tiden. Så här i efterhand fattar jag inte riktigt hur jag tänkte när jag satte upp en måltid på 2:35… tja, det var väl lite relaterat till vad jag körde Vansbro på och så. Men det här var ju en helt annan cykling. Typ 1600 höjdmeter istället för 250, och 10 sekundmeter istället för vindstilla. Cyklingen var grym, ur flera olika perspektiv! Eftersom jag har cyklat några gånger på Fuerteventura borde jag ju veta det, men uppenbarligen hade jag förträngt det. Den delen av banan som jag inte cyklat innehöll dessutom ett larvigt brant parti. 2:35 hade givit mig 19:e bästa cykeltid i hela fältet (inkl. proffsen). Alltså kanske lite överskattning av min förmåga. Nu fick jag i alla fall 77:e bästa i fältet vilket jag är nöjd med.

En annan anledning att vara nöjd är väl att jag enligt siffrorna från watt-mätaren inte skulle kunna ha kört så mycket hårdare utan riska att spränga mig innan löpningen. Det var ett tag sen jag mätte FTP, men jag skulle tro att den f.n. ligger på 250-260W. Och med tanke på att snittwatten på rundan låg på 229W (~90%) och NP på 251W (~100%) så kan ju inte trycka så mycket hårdare. Om det inte nu är så att jag har en betydligt högre FTP, men det skulle jag inte tro eftersom jag knappt kört någon FTP-främjande träning alls på cykeln den senaste tiden. Körde 5 km-varv på cykeldatorn; det snabbaste gick på 6:03 (49,6 km/h i snitt) och det långsammaste på 17:01 (17,6 km/h i snitt). Och det är väl en indikation så god som någon på att det inte är helt platt.

Jamen det där ser väl lite pr0 ut i alla fall?
Inte så platt... men en bra avslutning i alla fall,
T2 - BIKE-RUN [1:51]

En väldigt lätt växling. Fick av mig skorna bra och hoppade av cykeln perfekt innan linjen. In med cykeln. Försökte lämna hjälmen på styret men det gick minsann inte för sig (enligt den högröde spanske funktionären). Hämta RUN-bag som endast innehöll strumpor, skor och lite energi.

Jag ville köra med mina Zoot Ultra Tempo, men hade inte hunnit springa in dem ordentligt och hade ett par tunna strumpor. Det blev nog inte så bra, skulle det visa sig efter löpningen.

RUN - 21,2 km (20,9 km enligt GPS:en) - 1:47:55

Ett snitt på 4:45 min/km och en löptid på 1:40 var planen. I Vansbro landade jag på bedrövliga 1:59:19 och ett 5:39-snitt. Men eftersom löpningen ändå känts så väldigt bra den senaste tiden hoppades jag på storverk. Återigen underskattade jag det här med den kuperade banan.  330 höjdmeter på en halvmara är ganska mycket (att jämföra med t.ex. Lidingöloppet som har ca 500 höjdmeter över 30km).

Till en början gick det bra. Benen kändes pigg över krönet första gången och km-tiderna låg stadigt under 4:45. Men så sakteliga började värmen och dagens tidigare höjdmeter ta ut sin rätt. När jag gick ut på det andra kortare varvet (efter typ 13 km) hade jag inte mycket till löpsteg kvar. Kämpade mig med myrsteg uppför ”berget” för 3:e gången och presterade en föga imponerande 5:39-km. Lyckades sen sträcka ut lite innan det var dags att passera krönet för sista gången. Precis innan krönet (18km) högg det till i insida höger lår; precis samma kramp som jag fick under Jubileumsmaran och som effektivt hindrade mig att springa på platten eller det minsta uppför. Till min stora glädje släppte den dock direkt när det började gå nedför. Fick till en sub-5-km och gjorde sen en sista ansträngning för att ta mig i mål med värdighet.

Valencia och Gustaf. Och så jag där borta.
1 km från målgång. Tycker att jag ser minst lika pigg ut som Valencia.
Löpningen är väl egentligen det enda jag känner mig lite missnöjd med. Hade hoppats på att kunna hålla upp löpsteget och farten lite bättre. Men även här är det nog så att jag underskattat banans tuffhet och höjdmeter. Och visst, den är ju trots allt typ 12 minuter snabbare än Vansbro förra året. Och den löpningen var i princip helt platt. Det ska i alla fall bli intressant att se vad jag kan prestera på Göteborgsvarvet.

Inte heller så platt.
Totalt
Allt det här gav mig sluttiden 5:32:07.
Plats 98 (av 189) fullföljande (inklusive 31 proffs) (226 anmälda)
Plats 86 (av 162) bland herrar (inklusive 22 proffs)
Plats 16 (av 30) i Age Group 40-44

Jag var inte död när jag kom i mål. Däremot väldigt stel och relativt kraftlös i benen. Direkt när jag stannade till märkte jag att min högra stortå värkte och pulserade ganska rejält. Sen var det fotografering, kramkalas och allt sådant som hör till. Min hejarklack för dagen bestod av fru, dotter samt Annie och Gustav. De var fru och son till Jesper som vi träffade på hotellet. Jesper är polis, ett år yngre än jag, simmare i grunden och tidigare landslagsman i segling. Jag spöade honom med 37 sekunder. Så det så!

Så för att återkoppla till inledningen och känslan så här i efterhand. Jag är klart nöjd med tävlingen. Det gick inte riktigt som jag hade hoppats tidsmässigt, men jag tror inte att jag hade kunnat göra så mycket annorlunda heller. Träningen sen förra sommaren har definitivt givit resultat och jag känner att jag är på rätt spår. Och vill du köra en tuff ½IM på ett ställe med riktigt goda träningsförutsättningar kan jag varmt rekommendera Playitas och Challenge Fuerteventura.

Riktiga män tejpar tårna med eltejp! Det här är alltså efter loppet. Och hur min stortå ser ut egentligen vill du inte se.