Hur som helst har det i alla fall hänt något med min löpning under de senaste månaderna och jag vet inte riktigt vad. Mitt löpsteg har inget med saken att göra; det är fortfarande gräsligt. Däremot borde ju den strukturerade löpningen och milen i benen faktiskt ha något med saken att göra. Sen i mitten på oktober har det ju faktiskt blivit i princip 3 pass i veckan och det gör ju sitt till. Uppdelningen har typiskt sett varit 1 pass teknik/lätt snabbdistans, 1 intervallpass (zon 3) och ett distanspass (1:30-2:30). De passen har malt på och känts gradvis lättare utan att jag för den delen sprungit snabbare. 5 veckor innan Challenge Fuerteventura, då jag var i slutet av Build 2-perioden hände dock något.
Jag skulle köra långa intervaller 6x9 i zon 3, vilket enligt min dåvarande uppskattning av LTHR var ett 4:50-tempo. Men de första intervallerna kändes alldeles för lätta. Så jag tryckte på lite mer. Och lite till. Och helt plötsligt var jag nere på 4:30 utan att förta mig. Veckan efter körde jag samma pass och började nu på 4:30 och gick ner under 4:20 istället. Och allt kändes verkligen super. Veckan efter var det Premiärmil och PB. Jag har alltså korrigerat ner mina tempointervaller till under 4:30 och mitt komforttempo (det tempot som jag springer återhämtning, brickpass och motsvarande i) till strax under 5:00 min. 30 sekunder per km bara så där.
Jag tror att det helt enkelt är så att jag fegat tidigare. Har inte kommit ur min komfortzon. Inte trott att jag kan springa snabbt (allt är ju relativt) och nu plötsligt upptäckt att jag kan det.
I morgon är det Göte-la-borgsvarvet. Varmt väder är utlovat. Jag åker ner över dagen och siktar på 1:35 (4:30-tempo). Startnummer 5549 och startgrupp 4 (13:13).
1 comment:
Plöstsligt en dag händer det liksom!
Post a Comment