Varför pratar alla om döden och riskerna?

SvD tog tidigare upp högersvängen som en källa till fara i artikeln: "Högersväng en dödsfälla för cyklister". Oj då, tänker jag som läsare, en dödsfälla ute i trafiken - det kan inte vara bra. Läser man vidare i artikeln så kan man konstatera att det i snitt dör 2 cyklister per år i Stockholmstrafiken och att det i 6 av 7 olyckor med dödliga utgång är en högersvängande lastbil eller buss involverad. Varje dödsfall är självklart en oerhörd tragedi och självklart skall allt göras för att undvika dessa.

Den farliga högersvängen

Men man måste väl också sätta lite perspektiv på det hela. Så fort cykling lyfts upp i media nu för tiden så har det en negativ klang; det är farligt, cyklister är dumma, fåniga och livsfarliga, och nu är det "dödsfällan" högersvängen som tas upp. I samma artikel kan man läsa att:

• Antalet cyklister har mer än fördubblats de senaste 15 åren i Stockholm. I snitt cyklar 150000 varje dag.
• Antalet skadade cyklister är ungefär lika många nu som 1998.

Söker man sedan vidare på lite olycksstatistik kan man via Trafikverket hitta följande statistik över antalet döda inom olika trafikslag:

Med detta som bakgrund förstår jag inte riktigt varför det cykling i media idag så ofta förknippas med något farligt och utsatt. Tvärtom så verkar ju faktiskt cyklisterna faktiskt klara sig bättre och bättre trots att vi blir fler. Artikeln "Övergångsstället - totalt livsfarligt för fotgängare" eller "Mopedistdöden - 100% fler döda under 2011!" har jag inte sett ännu.

Artiklar på SvD kopplat till cykling

Varför skrivs det inga artiklar om hur bra många mår av att cykla till jobbet istället för att åka bil, hur vacker t det är att åka ensam längst Skeppsbron vid en soluppgång en morgon i mars eller vilken kick det är att ta sig till jobbet för egen maskin när alla andra trafikslag står stilla?

Varför bryr sig ingen om att ensa fundera på hur många liv som cyklingen har räddat i form av ökad motion, bättre levnadsvanor och ökat välbefinnande?

Den efterföljande kommentarsdebatten till SvD:s artikel gör mig bara matt; vet inte om jag skall skratta eller gråta. Är människan verkligen så jäkla korkad och inskränkt som debatten ger sken av?