Friday, July 31, 2020

UltraTri Sweden dag 1 [RR]

Nu var det på riktigt! Solen var uppe och havet såg väldigt inbjudande ut. Inte alls spegelblankt, men betydligt lugnare än kvällen innan. Började morgonen med att gå på toaletten och göra det som krävdes. Instagrammade givetvis också. Sen en frukost bestående av kaffe och vitt bröd med smör och ost. Jag har numera släppt det där med ordentliga frukostar innan tävling; satsar på snabbt, vitt, lättsmält och att säkerställa att jag i alla fall inte startar hungrig. All annan energi ska liksom redan finnas i kroppen. Efter frukosten lyckades jag till min stora glädje faktiskt att gå på toaletten en gång till (allt för att slippa upprepa debaclet i Livigno). Därefter lämnade jag över min påse med energi, extra simglasögon och extra simmössa till min kajakeskort. Båten ut till starten skulle lämna vid 7:00 så det var inte så mycket mer att göra än att plocka ihop mina saker och börja klä om till simningen. 

Här fattade jag nog ett av dagens absolut bästa beslut; jag bestämde mig för att köra med mitt neoprenunderställ (2mm) på överkroppen. Samt även neopren-strumpor och -bandana. Tänkte att den ev tappade rörligheten i axlarna skulle vägas upp av att jag inte skulle behöva frysa. 3 timmar i 16-gradigt vatten blir nog tillräckligt kallt ändå. Och det skulle visa sig att jag var alldeles perfekt klädd; jag varken frös eller kände mig överhettad under någon del av simningen. Smörjde in ansikte och nacke med solskyddskräm med manetskydd som Erik fått med sig och hade även vaselin på händerna (även det för att skydda mot maneter). Extremt orutinerat fick jag sedan vaselin även på mina glasögon under båtfärden till Lilleland, men lyckades få tag på en handduk så att jag kunde torka rent innan det var dags att starta. Blåste även upp min SaferSwimmer och la ner mobiltelefon och GPS-tracker som jag fått av Ann-Marie.

Jag har bråkat en del med våtdräkten under det här året. Har i många år kört med Zone 3 Vanquish och varit väldigt nöjd med den. Min gamla dräkt från 2017 var i princip slut så i slutet på förra året köpte jag därför en ny. När jag dock skulle testa den i början på sommaren var det något som inte stämde. Det kändes stelt och konstigt och framförallt så kändes det som om jag simmade betydligt långsammare. Testad och jämförde med min gamla Vanquish och även med min Röka-dräkt och även om GPS-mätning kan vara lite yxig ibland var resultatet ganska tydligt; gamla Vanquish var snabbast, Röka i mitten och nya dräkten långsammast. Så det är alltså något med den nya Vanquish-modellen som gör att den inte passar mig längre. Och eftersom den gamla efter den här tävlingen är helt slut så blir det väl till att gå ut och leta efter ny dräkt.

David (till höger) och annan kajaksupport på väg ut till starten

Vuxna män i neopren spanar efter riktmärken

Erik tar kommandot - "dit ska vi!"

Klockan 7 bordade vi RIB-båten igen och begav oss till Lillelands fyr. Inte någon lång resa fågelvägen, men pga rev och stenar i vattnet var vi tvungna att åka runt hela Nidingen för att komma till fyren. Kajakeskorterna var på plats och skarvarna satt på fyren och glodde surt på oss. En av kajakerna lyckades identifiera en del av revet vid fyren som vi borde kunna stå upprätt på. Allt hade gått ovanligt snabbt och Robert bestämde därför att vi skulle starta en kvart tidigare för att inte behöva stå och vänta allt för länge. Funderade lite på hur våra supporters skulle få reda på den men tänkte att det nog skulle ordna sig. Hoppade från båten ner i vattnet och konstaterade att det inte kändes allt för kallt och simmade bort till platsen där vi kunde stå innan start. Dealen med David var att jag skulle ta ett riktmärke initialt och sen skulle han leta reda på mig. Han hade dessutom en keps på sig som var lätt att upptäcka. Robert räknade ner via megafon och 7:45 gick starten!

På något sätt var det magiskt. Fördämningarna och nervositeten släppte och vi var äntligen på väg. I ca 100 m såg jag botten och sen var det bara djupt hav. Efter ytterligare några 100 m kunde jag skymta David (eller rättare sagt Davids keps) vid min sida och allt kändes frid och fröjd. Enstaka röda maneter skymtade lite på djupet och jag tror att det bara var en gång som jag undvek ett armtag för att inte riskera att sätta ner handen på en sådan. Innan jag visste att jag hade David vid min sida kollade jag upp några gånger för att navigera, men det var inte alls lätt. Det hade varit svårt att se några riktmärken även när vi satt i båten och simmandes i vattnet var det mer eller mindre omöjligt. Jag bestämde mig för att helt och hållet lita på David när det gällde navigeringen. Om han låg för nära höll jag upp lite till vänster och om han låg för långt bort höll jag upp lite till höger. Kollade kanske upp var 200:ade meter efter den inledande delen, konstaterade att det inte gick att se någon progress och gjorde det därefter betydligt mer sällan.

Alla kajakerna hade radiosamband och det fanns dessutom en ledarkajak som skulle känna av strömmarna och försöka leda oss på den närmsta kursen mot Malön med hänsyn tagen till avdrift. Och sett till GPS-spåret efteråt gjorde han ett väldigt bra jobb. Under de första 1000 meterna var vi några som i alla fall hade lite kontakt med varandra. Läs som: jag skymtade en simmare och/eller en kajak ibland. Vi måste dock ha haft ganska gynnsamma strömmar i början då första 1500 gick med typ 1:36 min/100m i snitt. Sen blev det lite kämpigare. Efter ca 45 minuter såg jag att David viftade och det var dags för första depåstoppet. Lite bökigt att få i sig gel och vätska i vattnet men det gick. Kunde hålla i mig lite lätt i sidan på kajaken också. Tittade även här på klockan och blev väldigt positivt överraskad. David var positiv och sa att det såg väldigt bra ut och att vi hade mer eller mindre optimal kurs bortsett från typ 10 minuter i början innan ledarkajaken korrigerade.

Sen var det bara att fortsätta simma. Kroppen kändes väldigt bra och jag hade inte några direkta känningar i axlar eller liknande. Efter ca 4 km var vi så pass nära land att botten började skymta igen. Det blev även här tydligt att strömmen var ganska mycket emot oss, speciellt när vi simmade i närheten av öarna. David höll lite på nästa stopp så att vi hamnade på ett område ungefär på mitten av Malön där det faktiskt gick att stå. Betydligt lättare att ta energi då. Enligt David låg jag då på en 3:e eller 4:e plats. Tidsmässigt hade det gått långsammare och jag närmade mig ett totalt tempo på 2:00 min/100m. Kroppen kändes dock bra och jag hade ju simmat mer än halva sträckan. 

Samlat gäng ca 20 meter in på simningen

Det stora blå...

Stenar runt Malön

Strax efter det andra stoppet dök David Svensson (den andra fotografen) upp som en säl under vattnet i ett försök att få lite undervattensbilder. Han hade dock varnat för det i förhand så att vi inte skulle bli skrämda. Sen försvann botten igen och det var dags att gå mot nästa riktmärke: Fluets kummel. Vid ön som kumlet stod på var det dags för sista depåstoppet. David meddelade att jag låg 4:a, med Tora och Johan alldeles framför mig. Jag kunde nu dessutom äntligen se målet, eller T1 egentligen. Bara knappt 2000 m kvar. Sista delen av simningen njöt jag; över att det gått så smärtfritt och att det känts så bra hela vägen. Visste att jag skulle klara mitt mål på under 3 timmar och att jag verkligen inte tappat speciellt mycket till mina ”konkurrenter”. Jag som dessutom hela tiden inbillar mig att jag är en så dålig simmare. Men det kanske beror lite på vem man jämför med. När vi kom fram till bryggan fick David en stor high-5 och publiken fick se en stort leende och väldigt nöjd Mattias jogga lite lätt på bryggan.

Jag var 4:a upp ur vattnet på 2:54 (ganska precis 2:00 min/100m i snitt), 3 minuter efter Tora, 7 minuter efter Johan och hela 29 minuter efter Håkan (som redan innan hade tävlingens näst snabbaste simtid på 2:21 2018). Olle och Erik kom upp ganska snart efter mig och sen var det ett ganska rejält hopp ner till Jonas och ett ännu större ner till Oscar. De flesta verkade ganska glada och nöjda bortsett från Olle som frös rejält! Kändes lite extra bra att jag kört med min underställströja då. Anna och Linda hade fått kämpa ganska rejält för att vara på plats då det dels strulade med parkering, de hade fått reda på ganska sent att vi startat 15 minuter tidigare och då jag faktiskt simmat snabbare än vad jag hoppats på. Men det var inget som jag visste då 

Min växling var väl inte direkt supersnabb. Eller så här; jag stressade inte alls. Snarare tvärtom. Direkt när jag kom upp ur vattnet påminde min mage mig om att det var dags igen och lämpligt nog så fanns det en toalett precis där Anna och Linda satt upp växlingen. Jag skulle ju dessutom byta om till cykelställ vilket jag passade på att göra på toaletten. Från början tänkte jag köra i racesuit under våtdräkten men kom på att den inte har några vettiga fickor på den och att det då skulle vara svårt att få med telefon och GPS-tracker eftersom det inte heller finns någon vettig förvaring på cykeln. Klämde i mig lite kaffe och bulle och hoppade sen upp på cykeln för att beta av 196 km cykling. Under tiden som jag växlade hann både Olle och Erik komma upp ur vattnet så min växling bör ha tagit runt 9-10 minuter. När jag satte mig på sadeln tyckte jag att det knakade lite men tänkte inte mer på det. Dumt nog…

Undervattensstilstudie - ligger jag inte lite lågt i vattnet?

Tackar David för ett väl utfört samarbete!

Nöjd!

Det här med att få på sig tighta kläder när man är blöt kräver hjälp av minst 2 personer

Sen började det väl så där då jag redan efter ca 100 m körde fel. Svängde för tidigt på Garmins uppmaning och hamnade på fel väg. Körde dock parallellt med den väg som jag sedan skulle upp på och tänkte att om jag svänger av höger så borde jag ansluta den vägen som jag egentligen skulle upp på. Men så blev det inte, istället blev det grusväg och återvändsgränd. Bara att bita i det sura och vända om. Nu blev det kanske en knapp km extra; inte hela världen men ett och annat fult ord kan ha kommit ur min mun… När jag så här i efterhand tittar på kartan kan jag konstatera att om jag bara fortsatt rakt fram så hade jag efter ytterligare 500 m anslutit rätt väg.

Sen var det bara att krypa ner i tempoställning och börja trycka. På vägen upp mot Kungsbacka hade jag vinden i sidan. När vi åkte ner dagen innan hade det varit ganska mycket trafik på den här vägen som dessutom var ganska smal. Givetvis också med en usel cykelbana vid sidan som vissa uppfostrande bilister ibland kan tycka att man ska befinna sig på. Nu var det lyckligtvis ganska lite trafik och den som var där skötte sig bra. Benen svarade fint och det var inga problem med att ligga i tempoställning trots den långa simningen. Efter ca 2 mil och vid passage igenom södra Kungsbacka passerade jag Tora som stod vid vägkanten och pratade med sin support. Och det skulle visa sig att det var enda gången under cyklingen som jag såg en annan tävlande. Supporterbilar passerade dock med jämna mellanrum. När vi nu hade vänt österut hade vi en lätt bris i ryggen.

Planen för dagen rent watt-mässigt var att ligga strax under 200W NP och att inte gå över 230-240 i uppförsbackarna. Vilket enligt Best Bike Split-simuleringen borde ge en rulltid tid på strax över 6 timmar. Tidigare år hade det inte varit några monstertider direkt på första cyklingen. Ingen under 6 timmar tex. Johan Hasselmark ändrade givetvis på det.

Efter ca 25 km var det dags för dagens första sceniska ögonblick då jag körde ganska högt över Lyngerns västra sida med en magnifik utsikt. Strax innan hade även Anna och Linda passerat mig för första gången under dagen. Meddelade att jag inte behövde något och att de kunde köra vidare. Egentligen skulle jag nog kunnat vara helt självförsörjande under hela cyklingen. Jag hade med mig sportdryck och gel på cykeln för 6 timmar och det var inte allt för varmt så jag räknade inte med att det skulle behövas någon extra vätska. Efter ca 4 mil gjorde jag dock ett snabbt stopp vid bilen för att få en flaska med vatten att variera sportdrycken med. Tjejerna meddelade då också att Linda planerade att hoppa på cyklingen efter ca 6 mil. Första försöket gick det dock inget bra eftersom de missbedömt hur lång tid det tog att fixa Lindas cykel, så när jag dundrade förbi var de helt enkelt inte färdiga. Andra gången gick det dock bättre och efter ca 2 timmars cykling hade jag nu Linda med mig på rulle. Bara ett kort tag dock eftersom hon skulle köra några intervaller (typ 3x10 eller något), så efter 10 minuter stack hon iväg som ett skott. Mellan varven väntade hon dock in mig så att vi kunde snacka lite och fördriva tiden.

Första 7-8 milen av cyklingen var ganska rejält kuperad där det antingen gick uppför eller nerför. Påminde en hel del om Södertörn faktiskt. Därefter lugnade det ner sig med kuperingen, dock var vägarna lite mer slingriga och rent larvigt fina på sina ställen. Strax innan depån i Limmared fick vi cykla på 27:an en sväng och där var det lite väl mycket (tung) trafik för att det skulle kännas avslappnat. I Limmared klämde jag en bulle, ett par glas cola och en Umara-gel som omväxling till Maurten-gel:en som ibland stod mig lite upp i halsen. Fick också reda på att jag var 3:a och att Håkan och Johan låg en ganska bra bit fram, vilket jag förvisso redan visste. Vi höll stoppet hyfsat kort och effektivt och sen var vi på väg igen. Återigen på små, slingrande och hyfsat platta vägar.

Ut från växlingen - ca 50 meter innan jag körde fel

I glatt samspråk med supporterbilen.

Linda hade inget bättre för sig än att ta selfies medan jag kämpade på.

Ca 25 km efter stoppet var det dags för Linda att hoppa av för dagen. Och precis innan det tappade hon kedjan utan att jag märkte det (hon låg givetvis bakom mig hela tiden) och försvann. Strax innan det hade vi dessutom fått grepp om att Anna irrat bort sig lite (Google Maps-tricket funkade alltså inte) och pratat med tävlingsledningen för att hitta rätt. Så i ett nafs var alltså både Anna och Linda borta. Jag bestämde mig för att ta en kisspaus och passa på att kolla telefonen om det fanns några meddelanden eftersom jag ett kort tag lyckades bli lite orolig. Precis när jag står i vägkanten och håller på så kommer dock först Anna i bilen och precis efter Linda på cykel. Konstaterade att vi båda råkat ut för en idiot i svart skåpbil som på den tomma vägen passerat alldeles för nära och dessutom duschat oss med spolarvätska. Idiot! Men viktigast var att teamet återsamlat och att det var knappt 6 mil kvar att cykla.

Efter en kort sejour på en hårt trafikerad 26:a var det återigen dags för fina vägar mot Taberg (som även det var fantastiskt fint). Under den här delen av loppet hade jag nog min lilla mentala svacka då det började kännas lite jobbigt. Precis under ungefär samma period då jag brukar ha den på en vanlig IM. Blev väl inte bättre att det gick en del uppför då heller. Dock med samma lilla fina bris i ryggen som tidigare. Efter Taberg och när jag skulle korsa E4:an (söder om Jönköping) var det ganska mycket tung trafik genom något slags industriområde. På andra sidan E4:an var det dock helt tomt på bilar och efter att ha passerat Tenhult hade jag en vansinnigt vacker nedförsåkning ner mot Jönköping och Huskvarna. 

Med bara några km kvar och ingen med kontakt bakom kände jag mig säker på min tredje plats och en väldigt lyckad första dag på racet. Banan hade dock ett litet ess i rockärmen först: Norra Klevaliden – ett vidunder till backe (i alla fall med tempocykel efter 19 körda mil) på en knapp km med en avslutande del med över 20%. Allt gick väl bra, fram tills det att jag kom in i det absolut sista partiet ca 50 m innan mål, då krampen slog till i höger baksida lår… Inget annat att göra än att kliva av och göra en walk of shame över mållinjen.

Jag lät dock inte detta lägga någon sordin över det hela då jag trots allt visste att jag gjort en mer eller mindre fläckfri första dag helt enligt plan och efter förmåga. Johan var som sagt var i en klass för sig, men jag visste att jag cyklat bättre än Håkan och att jag borde kunna ha häng på andra plats under kommande dag om jag fortsatte cykla bra. Hade dessutom fått till ett hyfsat avstånd till övriga fältet även om Jonas cyklade övertygande (men simmade betydligt sämre). Min sammanlagda tid på T1+cykel blev 6:20 och enligt Garmin var min rulltid på 6:01 så 19 minuter till T1 och andra stopp. Jonas hade dock revanscherat sig lite efter simningen och cyklade (och växlade) 10 minuter snabbare än jag. Så en 4:e tid på simningen och en 3:e tid på cyklingen och 3:e tid sammanlagt för dagen. Klart godkänt.

Fokus!

Mitt crew tar givetvis hand om cykeln efteråt. Notera sadelhöjden!

Lika bra att börja ladda inför nästa dag direkt.

Jag snörde sedan givetvis på mig skorna och joggade de dryga 2 km ner till hotellet. Var ju tvungen att upprätthålla min runstreak - #99 för dagen. När jag kollade cykeln efteråt upptäckte jag att sadeln varit dåligt fastskruvad och åkt ner nästan 4 cm. Så kanske inte så konstigt att det knakade i början och att det faktiskt kändes lite annorlunda under dagen. Kanske också kan vara det som gjorde att jag krampade på slutet, för även om jag brukar vara krampbenägen brukar jag inte få det när jag cyklar. Men, ändå tur att det inte var något som förstörde dagen. På hotellet checkade vi in (mitt och Annas rum hade ett badkar mitt i rummet), fixade i ordning cykeln för morgondagen och åt sedan en ”buffé” (ris, pasta, kyckling och tomatsås) som inte gick till världshistorien. Jag klämde dock i mig en extra portion trots att aptiten inte fanns där. Toppade sedan med smågodis, läsk, lite massage från Anna och en instagrampost. Somnade sedan ovaggad men kanske lite för sent.

3 comments:

Reine said...

Imponerande bedrift! Nu måste du skriva nästa RR, can't wait!

Middleman said...

Tack! Kommer ikväll/natt eller under morgondagen :)

Lava Showan said...

Hej alla. Jag såg kommentarer från personer som redan fick sitt lån från STEFAN PERSSON FINANCE och sedan bestämde jag mig för att ansöka under deras rekommendationer och för bara några timmar sedan bekräftade jag på mitt eget personliga bankkonto totalt 550 000 kronor som jag begärde. Det här är riktigt bra nyheter och jag rekommenderar alla som behöver ett riktigt lån att ansöka via sin e-post (steglan247@yahoo.com) Jag är glad nu när jag har fått det lån jag begärde. Att få lånet är mycket enkelt och enkelt att förstå, det finns ingen betalningskomplikation. Jag rekommenderar starkt och uppriktigt denna låneplattform för alla som söker ett snabbt och brådskande lån idag, du har en. Skål...