Jag är inkvarterad hos Sasha, mäklare och hobbytriathlet som verkar gilla att hyra ut delar av sitt hus till besökande triathleter. Just nu är det jag, Donna från San Diego, Coach Frank (coach till bland annat Michelle Vesterby, Sara Svensk och Jesper Svensson) och hans fru Kaisa. Och tydligen har det bott en hel del andra celebriteter i triathlonvärlden i huset också. Och så jag då förstås... Kommer nu att bo här till den 21:a september innan jag drar vidare till Chattanooga. Sasha är social och trevlig och alldeles lagom. Jag får vara i fred om jag vill det och kan hänga om jag vill det. Men framför allt är han ju grymt kunnig och triathlon och träning här i Boulder och hjälper mer än gärna till.
Boulder är för övrigt helt grymt och jag måste nog säga att det överträffar det mesta av mina förväntningar. Första dygnet här var jag inte helt pigg och alert. Dels kom jag från en nästan 44 timmar lång resa och hade i princip ingen aning om vilken tid på dygnet det var eller var jag befann mig (Boulder ligger 8 timmar efter Sverige) och såklart ganska trött och sargad eftersom jag satt mig på flyget väldigt kort tid efter tävlingen i Sydafrika. Men jag lyckades i alla fall med att montera ihop min cykel (var dessutom tvungen att ta mig till en cykelaffär och få den främre bromsvajern bytt eftersom den krånglade), åka med Donna och handla mat och sen få till en knapp timmes lätt löpning. Sen så dog jag i sängen igen.
 |
| Mitt regnbågsinspirerade rum! |
 |
| Drive Thru-munkar - vad mer kan man begära? |
Och sen har jag tränat, jobbat lite och slappat. Ungefär så som det var tänkt. Har klämt av 14,5 timmars träning på 4 dagar så det får väl anses vara helt okej. Dock har jag kämpat en del och jag kan nog inte påstå att allt varit helt lyckat. Första två träningsdagarna tycker jag nog att kroppen kändes pigg och svarade bra. Tredje och fjärde dagen däremot var nog ganska bedrövliga rent prestationsmässigt med en väldigt trött och urlakad kropp som inte riktigt svarade när jag försökte dra i gasreglaget. Enligt utsago från de andra här är det just 3-4 dygnet som är värst. Sen ska kroppen börja ställa om sig och producera mer röda blodkroppar. Första dygnen kan man använda sina "reserver" i blodet. Så om man ska tävla på hög höjd gäller det alltså tydligen att komma tidigt till racet eller sent. Idag (måndag) har jag i alla fall en hel vilodag och hoppas på att få börja arbeta med en betydligt piggare och mer anpassad kropp i morgon.
Simning
Har fått tag på ett 5-kort till RallySport Boulder där jag kört mina första simpass. Sasha hade ett som jag fick köpa för $50 och med tanke på att ett drop-in-besök skulle kosta $25 så är det ju helt okej. RallySport är ett privat gym/klubb/pool med det mesta man kan önska sig. Poolen är dock 25 yards så det gäller att komma ihåg att ställa om klockan om man nu vill ha korrekta data. Det finns 2 pooler, en inne och en ute, och jag har inte haft några problem att få plats. Det finns även en hel del Masters-klasser och det är tydligen sådana man kör om man tränar simning här i Boulder. Har dock inte vågat mig på något sådant ännu eftersom jag är så jäkla harig över min simförmåga.
Simningen har väl iofs i övrigt gått så där. Har bara kört 2 pass; det första fick jag avbryta halvvägs eftersom mina ben krampade sönder helt och hållet. Försökte köra det efter ett hårt cykelpass vilket normalt inte fungerar så bra för mig. Det andra passet var bara ett kort teknik/återhämtningspass så det går inte att sia så mycket om heller. Hoppas på ett bättre pass i morgon.
OW-simning verkar det vara lite svårare med. Boulder Reservoir verkar vara det enda stället i närheten som går att simma i, men eftersom den en fokuserad på typ motorsporter på vatten är det inte tillåtet att simma där hur som helst. Och nu är det tydligen stängt för säsongen. Enligt Sasha ska det dock tydligen finnas något sätt att få till det ändå. Återstår att se.
 |
| RallySport Boulder - Lite slitet men väldigt trevlig. Gillar konceptet och tycker att vi borde ha något liknande hemma |
Säger bara WOW! Och då har jag än så länge bara cyklat spikraka, prärieplatta vägar och njutit av de öppna vidderna. Har inte givit mig upp i bergen ännu. Men nästa vecka så. Första dagen jag cyklade (torsdag) blev jag medbjuden på ett träningspass med Simon Lessings träningsgrupp. 2 timmar med 3x15+10+15 minuter på typ sweetspot. Hängde med det främre gänget och kände mig förundransvärt pigg med tanke på tidsomställning och höjdskillnad. I alla fall under den första timmen. Sen fick jag kämpa lite. Speciellt när Simon var med och drog upp tempot. Enligt mitt schema hade jag tre timmar så jag avslutade med att cykla hem en timme själv. Klart positivt pass!
 |
| Långa och raka vägar som är helt underbart att ligga och trycka tempohoj på. |
 |
| Hörru Sverige, hur svårt ska det vara att lagstadga om en sån här sak?? |
När jag sedan skulle ge mig ut själv på fredagen så sa Sasha åt mig att ta det lugnt där ute i trafiken. "You know there are rednecks, people texting and driving and so on". Men, det är ju bara hur bra som helst här! Man får cykla överallt, överallt sitter det skyltar som proklamerar "3 feet minimum - State Law", skyltar som säger att det är helt okej för bilar att korsa dubbeldragna linjer för att köra om cyklister så länge som det kan göras på ett säkert sätt. De allra flesta bilar väljer att helt gå ut i mötande fält vid omkörning om det är möjligt. Om inte så håller de så långt till vänster som möjligt samtidigt som mötande bil också håller ut för att ge plats (även om det finns en väldigt bred vägren). Under mina 11 timmar på cykel här har jag inte råkat ut för en enda incident; ingen som kört nära, ingen som försökt uppfostra mig eller på annat sätt haft något emot att jag cyklar på vägen. Och då handlar det ju ändå om bilens förlovade land och dessutom och ganska hårt trafikerade vägar på sina ställen. Så ironiskt nog känner jag mig otroligt mycket säkrare här än ute på ett relativt otrafikerat Södertörn.
Det blev i alla fall 3 timmar på fredagen med en hyfsat pigg kropp och sen 5 timmar på lördagen med en ganska trött kropp. Egentligen kändes det som om jag cyklat 5 timmar redan när jag vaknade. Och watten på den turen ska vi inte prata om... Nu blev väl snitthastigheten inte allt för pjåkig, men jag fick kämpa rejält sista 2 timmarna och mina siffror var i ärlighetens namn ganska kassa. Men det är väl förmodligen så det ska vara.
 |
| Magiska vägar! |
 |
| Och givetvis lite röda klippor |
Har hunnit med ett pass på bana. Hittade en publik löparbana vid en skola knappt 2 km från där jag bor. Det gick väl okej bortsett från att jag gick ut alldeles för hårt på första intervallen och att jag började blöda rejält med näsblod på sista intervallen. Men det kan tydligen hända på lite högre höjd. Söndagens långpass var en total misär dock. Planen var att springa till Boulder Reservoir, ett varv runt den på grusvägar och sen hem. Lite drygt 25 km. Det gick dock totalt åt skogen.
 |
| Boulder Reservoir med en schysst backdrop. |
 |
| Monach Road - här ska man tydligen springa intervaller... |
Givetvis får jag skylla mig själv. Att tro att jag kan sticka ut och genomföra passet på samma sätt som jag skulle göra hemma, på normal höjd och med en normalt träningsdos innan kanske var lite i överkant. Att det dessutom var nästan 30 grader ute och jag inte hade med mig något vatten gjorde väl det hela inte direkt bättre. Efter 90 minuter och 18 km bonkade jag totalt. Gick inte att springa mer. Fick avsluta passet och gå 5 km hem. Har nog aldrig varit så törstig i hela mitt liv... Så det lägger jag definitivt på dumhetskontot och hoppas på bättring nästa vecka. Det verkar i alla fall finnas väldigt mycket trail och fina ställen att springa på här så det blir nog bra.
Nästa vecka består av 22 timmar innan det är dags att börja formtoppa mot IM Chattanooga.
No comments:
Post a Comment