Jag hämtade ut min gula nummerlapp i fredags och sedan dess hade den legat hemma och stirrat lite förebådande på mig. Ungefär som att "Jaha, du inser att jag är gul va? Tävlingsklass alltså. Och man kan ju undra vad en tomte som du har där att göra…". Jag funderade verkligen på vad jag nu skulle ha där att göra tillsammans med de riktigt snabba mastersgubbarna, de som gör typ 2:15 och sånt. Men jag landade ändå i det hela och kom fram till att någon ska ju faktiskt komma sist också. Och "friskt vågat, hälften vunnet" och allt sånt tjafs.
Triathlontävlingspackning - börjar få lite rutin på det nu... men det går fortfarande att noja. |
Morgonen var riktigt kylig och det blev både benvärmare, överdragsjacka och mössa på väg in till stan. Kom uppenbarligen alldeles för sent till växlingsområdet eftersom det dels var kö för att komma in och dels var fullt i de rack som var anvisade för oss som startade kl 8:00. Normalt sett är det ju uppmärkta och numrerade platser, men den här gången hade tydligen något gått fel med uppmärkningen, med kaos och trängsel som resultat. Hittade ett ställe att tränga in mig på till slut. Konstaterade att växlingsområdet även i år var hysteriskt stort. Min plats låg förvisso ganska nära RUN-OUT och SWIM-IN, men i princip allra längst ifrån BIKE-OUT och BIKE-IN. Vilket innebar en dryg km förflyttning i växlingsområdet, varav nästan 800 m var springandes med cykel. Så det kanske inte var helt optimalt.
Träffade på Carl, lyssnade på genomgång, hoppade i vattnet (som faktiskt kändes ganska skönt eftersom det var varmare i vattnet än i luften just då) och ville mest att det skulle vara över. Lade mig lite till höger i startfältet i en förhoppning att slippa trängas allt för mycket. Klockan blev 8. KÖR!
SWIM [32:29]
Simstarten blev lite smårörig trots allt. För en gångs skull kunde jag (trots tävlingsklass) faktiskt känna mig lite rutinerad och irritera mig över att det var så pass många som navigerade dåligt. För även om det inte går så snabbt simmar jag i alla fall förhållandevis rakt. Blev påsimmad både på vänster och höger sida och fick dessutom en rejäl spark av någon som redan efter ett 100-tal meter börjat simma något slags fjärilssim på rygg. Men annars flöt det på okej. Som vanligt tror jag att jag borde ha kunnat ta ut mig lite mer. Sträckan var nog ganska nära 1500 m och tiden är 4 min bättre än förra året. Pigg upp ur vattnet precis efter Carl. Hejarklacken på plats såklart (Anna, Valencia och Carls sambo Anna) trots att klockan bara var strax efter halv 9 på söndagsmorgonen.
T1 [3:36]
650 meters förflyttning enligt GPS:en, och då måste ju 3:36 vara hyfsat. Särskilt med tanke på att jag strulade till det med nummerlappen; fick inte på den ordentligt när jag var på väg med cykeln och var tvungen att ställa ifrån mig cykeln för att sätta på nummerlappen. ROOKIE!
Den stora nackdelen med triathlon är att man alltid ser ut som ett miffo på väg från simningen. |
Oskarp cyklist och skarp bakgrund - nytt artistiskt grepp av Valencia. |
Sex passager av Västerbron och sex passager av Slussen, som dessutom dagen till ära hade lite extra avspärrningar och knixiga svängar. Så med det i åtanke är jag relativt nöjd med cyklingen. 30s snabbare än förra året och dessutom en dryg km längre bana (vändpunkten längre upp mot Stadshuset). Plockade många placeringar på cyklingen. Under tredje varvet dök de första gänget från motionsklass upp på banan och vips började det bli riktigt trångt. Är ur det perspektivet mycket glad över tävlingsklassen och möjligheten att få ha större delen av bana för mig själv. Ju längre cyklingen led desto roligare blev det att köra. Gick ut på cyklingen precis efter Carl, cyklade om och såg honom inte mer på cyklingen efter det.
T2 [2:51]
450 m löpning och faktiskt en helt okej löpning. Enda missen var väl att det var kaos i vårt cykelrack och att jag var tvungen att flytta på en annan cykel för att få plats med min. Ut på löpningen med pigga ben.
RUN [41:47]
Hade en rygg från SCT som jag tog direkt. Planen var att inte titta på klocka och tider utan bara försöka mer eller mindre köra på max och se vart det skulle leda. Som vanligt trummade benen på rejält direkt efter T2 och första km gick precis i 4-minuterstempo. Återigen var jag i det läget som jag kände att jag var i under Sövde. Jag sprang om andra. Mina ben var piggare än andras! Vid avstickaren på Stora Nygatan hade min rutinerade hejarklack (nu även förstärkt av Sofia) placerat in sig på Café Kladdkakan. Samma plats som förra året.
Varven betades av och jag fortsatta hålla ett stadigt tempo under 4:20. Lejonbacken utanför Slottet var givetvis en liten pärs varje gång, men ändock hanterbart. På Slottskajen innan det att vi sprang ut på Norrbro var det nu tillagt en extra slinga för att göra banan lite längre. Förra året var den ju bara 8,5 km. I år fick jag den till 9,8 km så det är ju något bättre. Jag såg Carl vid några tillfällen och noterade att han inte skulle hinna ikapp mig. Roger (bekant från Jonas och Sofias bröllop) hade jag sett några gånger men räknade med att han skulle vara alldeles för långt före mig. Men tydligen så betade jag av meter för meter och med ca en halv km kvar sprang jag om honom. Tryckte på lite extra och trodde att jag skakat av honom. Men icke. Roger hängde (tydligen) på som blodigel och spurtade om mig precis på mållinjen. Jag borde självklart ha tittat över axeln. I och för sig var jag så jäkla stel i nacken att det förmodligen inte hade gått. Var i mål i alla fall. Nöjd! Speciellt med att kunna göra milen på motsvarande PB-tid på en inte helt platt bana och som sista gren i ett triathlon.
Ännu en nyskapande bild. Direkt efter en svettig high-five. |
En lyckad motljusbild. Och en pigg och snabb löpare. |
Så för att sammanfatta det hela: inte för att jag alls trodde det på morgonen, men Stockholm Triathlon blev verkligen ett fantastiskt bra sätt att avsluta "säsongen" 2012-2013 på. Dels ett resultat som jag är nöjd med, en otrolig inramning med publik, väder och vacker stad och slutligen en bekräftelse på hur fantastiskt roligt jag tycker att det är med triathlon. Resultatet speglar dessutom väldigt väl hur säsongen varit och utvecklat sig: jag har blivit något snabbare på simningen, och framförallt helt komfortabel i vattnet, cyklingen har hållits på samma nivå som förra säsongen och löpningen har tagit ett rejält kliv framåt.
Glad (och snygg) familj |
Roger - min upploppsnemesis. Vänta dig ingen nåd nästa gång vi möts! |
Se så glada alla är; Anna, jag och Carl! |
Gedigen medalj. Och en gul nummerlapp. |
No comments:
Post a Comment