Cykelvasan 2013 [RR]

Jaha, 4:e gången gillt och för första gången ingen tidsförbättring när det gäller CV90... inte så mycket att snacka om alltså. Ska väl försöka sammanfatta lite tankar dock. Men vi börjar väl som vanligt från början.

Familjen tog hem inte mindre än 4 stycken CV-medaljer denna gång. På fredagen körde jag och Valencia CV30 och Anna CV45. Valencia var helt grym! Lite tagen av stundens allvar vid start, men grymt taggad och exalterad inför stundande uppgift. Hon hade ju cyklat över 3 mil förut, men inte i ett sträck. Jag var väldigt säker på att distansen som sådan inte skulle vara några större problem; dock beredd på att det skulle bli en del fika och vila i kontrollerna och lite orolig för att det skulle bli trångt med andra cyklister. Ack så fel jag hade.

Redan från början lade sig V i omkörningsfil och visade var skåpet skulle stå. Håll till höger och kör om till vänster-mönstret greppades direkt och sen flöt det bara på. I första backen upp till Oxbergskontrollen räckte benen inte riktigt till och dito i Hökberg (branta och leriga gräsbackar), men annars trampade hon uppför varje backe (även där många andra gick). I kontrollerna (Oxberg, Hökberg och Eldris) tyckte hon inte att det var nödvändigt att kliva av cykeln (bortsett från ett toabesök) för att ta dricka och bulle. I Hökberg försökte jag skicka ett SMS till Anna för att meddela att att allt gick bra och fick då ett surt "Sluta med telefonen, vi måste åka nu", från Valencia. Ett antal strider om placeringar utkämpades både med andra barn och vuxna. Jag bestämde inte något alls om fart eller spår; Valencia fick hela tiden ligga först och bestämma själv.När jag berättade för henne att vi kört 30 km och bara hade 2 km kvar sprack hon upp i ett stort leende och gjorde en high-five med mig.

Kiss- och drickapaus i Hökberg

"In action" efter Eldris

Fokuserad!

På upploppet i Mora spurtade Valencia om mig, sträckte armen i luften och körde in under portalen. 2:18:24 slutade kalaset på (Valencia kan tiden utantill). Rulltiden på de 32,3 km slutade på precis under 2 timmar och rullsnittet på strax över 16 km/h. Det här var det i särklass roligaste under hela Sälen-veckan. Så fantastiskt roligt att se glädjen, jävlar-anammat och stoltheten i V:s ögon både före, under och efter loppet. En ynnest som förälder att få vara med om.

Före mig i resultatlistan. Viktigt!

Anna tog sig igenom CV45 på sitt vanliga sätt; helt utan cykelträning och med lite pannben och tävlingsinstinkt. I år gick det några minuter snabbare trots omhändertagande av vurpad cyklist och en egen vurpa själv, så det är ju definitivt ett steg framåt.

Otroligt stolt med välförtjänt medalj

Frugan high-fajvar med publiken på upploppet

Och CV90 (som väl egentligen borde kallas CV95) på lördagen då? Tja, inte så mycket att orda om. Jag startade i tävlingsklass, led 4 (Finnsmarksturen räckte inte till för att seeda upp mig, och i ärlighetens namn var det nog helt korrekt). Redan i första backen märktes den stora skillnaden med att starta i tvälingsklass jämfört med motionsklass; alla cyklister runt mig var mer eller mindre jämnstarka. Jag har varit van att kunna plocka placeringar ganska friskt i första backen, men nu var det betydligt svårare. När det sedan planade ut drogs det som vanligt upp ett riktig hårt tempo på gruset innan Smågan. Jag kände redan här att det skulle bli en tung dag. Saknade helt enkelt klippet i benen för att hänga på de snabbare åkarna på ett bra sätt och fick slita rejält.

Mulet strax innan start. Solsken vid målgång dock.

Strax efter Hökberg. Fokus på överlevnad.

Jag hade överhuvudtaget svårt under loppet att hitta "bra" klungor att åka i. Det var mycket "ett led linje" och inte inte särskilt mycket klungkörning. Ofta blev dessutom leden väldigt långa med riktigt ryckig körning i svansen som följd. På det stora hela gick det okej till Evertsberg, fick kämpa rejält till Oxberg (insåg där att tidsmålet var kört) och sen var det rent "survival mode" fram till mål. Så istället för 10 minuter snabbare än förra året blev det 3:28:58 och 2 minuter långsammare än förra året, dock på rätt sida 3:30. Förra årets tid räckte till en 183:e plats i motionsklass förra året och årets tid hade räckt till en 455:e plats i motionsklass (dock ca 9500 fullföljande i den klassen i år mot 5700 förra året). Plats 651 av 746 fullföljande i tävlingsklass #imponerarinte, men vad tusan, klart man spänner bågen. Jag väljer att fokusera på det positiva:

• Ingen träning som jag genomfört under det senaste året har egentligen syftat åt att göra mig snabbare eller bättre som cyklist. Cyklingen inom triathlonträningen har huvudsakligen syftat till att bibehålla min cykelkapacitet, och det har ju uppenbarligen fungerat.
• Min kropp är sliten efter en tung säsong. Att fokusera om på att vara snabb på cykel (till skillnad mot att vara uthållig i triathlon) var varken lätt eller optimalt.
• I tävlingsled startar tiden gemensamt för alla (kl 09:00) och det tog mig ca 2 minuter innan jag passerade tidsmattorna under startportalen. Back redan där alltså...
• Efter ösregn större delen av natten var banan ganska sugande och tungkörd på många ställen. Detta till skillnad från förra året då det var snustorrt och oerhört lättrullat. Dessutom hade ytterligare några km asfalt försvunnit i år.
• Sista tre milen blev ganska ensamma...

Så med allt detta i åtanke är nog faktiskt årets "prestation" i alla fall snäppet bättre än förra året. Intalar jag mig i alla fall...

Vi får väl se hur det blir nästa år. Risken är ju att det krockar med en eller annan Ironman-tävling. Men då måste jag nog hitta något annat lopp att köra med Valencia i alla fall.

Ett leende och betydligt mindre lera i ansiktet än efter Finnmarksturen

Den obligatoriska "skitiga ben"-bilden. I år även med en flaska Trocadero.