Live Slow - Ride Hard: Challenge Fuerteventura 2013

Del 1 hittar du här.

T1 - SWIM-BIKE [5:04]

Nästan 700 m löpning med våtdräkt upp till växlingsområdet. Vissa tog av sig dräkten redan på stranden och sprang sedan med den i handen. Eftersom jag hade en lätt krampkänning i låret ville jag inte riskera att den blev värre genom att böja mig framåt och försöka få av mig dräkten. Krängde därför av överdelen och sprang sedan för att få krampen att släppa. Det fungerade. Plockade åt mig min BIKE-bag (som innehåll skor, hjälm, glasögon och energi) och fick av mig våtdräkten relativt lätt. När jag bytt om kom en funktionär fram och plockade ihop mina simprylar och la ner dem i den nu tömda BIKE-påsen. Lyxigt!

Eftersom transportsträckan i växlingsområdet var så pass kort såg jag ingen mening med att sätta fast skorna på cykeln; betydligt mindre riskabelt att ta på sig dem på riktigt. Kom iväg på ett bra sätt.

På väg ut på cyklingen. Kom ihåg att ta på mig tempohjälmen åt rätt håll.

BIKE - 90 km (86 km enligt GPS:en) - 2:56:35

Redan i första backen ut från Playitas började jag köra om andra cyklister. Benen kändes pigga och krampen var som bortblåst. Och så fortsatte det hela cyklingen. Tror att jag tog nästan 100 placeringar i cyklingen och blev inte omkörd av en enda. Visst hade jag några strider med några som jag cyklade ifrån uppför och som sedan kom ikapp i utförskörningen (tung vs. lätt alltså). Men framför allt var det uppför som jag tog placeringar. Värmen gav ganska skoningslös och trots den kylande fartvinden svettades jag floder.

Men sen var det ju det här med tiden. Så här i efterhand fattar jag inte riktigt hur jag tänkte när jag satte upp en måltid på 2:35… tja, det var väl lite relaterat till vad jag körde Vansbro på och så. Men det här var ju en helt annan cykling. Typ 1600 höjdmeter istället för 250, och 10 sekundmeter istället för vindstilla. Cyklingen var grym, ur flera olika perspektiv! Eftersom jag har cyklat några gånger på Fuerteventura borde jag ju veta det, men uppenbarligen hade jag förträngt det. Den delen av banan som jag inte cyklat innehöll dessutom ett larvigt brant parti. 2:35 hade givit mig 19:e bästa cykeltid i hela fältet (inkl. proffsen). Alltså kanske lite överskattning av min förmåga. Nu fick jag i alla fall 77:e bästa i fältet vilket jag är nöjd med.

En annan anledning att vara nöjd är väl att jag enligt siffrorna från watt-mätaren inte skulle kunna ha kört så mycket hårdare utan riska att spränga mig innan löpningen. Det var ett tag sen jag mätte FTP, men jag skulle tro att den f.n. ligger på 250-260W. Och med tanke på att snittwatten på rundan låg på 229W (~90%) och NP på 251W (~100%) så kan ju inte trycka så mycket hårdare. Om det inte nu är så att jag har en betydligt högre FTP, men det skulle jag inte tro eftersom jag knappt kört någon FTP-främjande träning alls på cykeln den senaste tiden. Körde 5 km-varv på cykeldatorn; det snabbaste gick på 6:03 (49,6 km/h i snitt) och det långsammaste på 17:01 (17,6 km/h i snitt). Och det är väl en indikation så god som någon på att det inte är helt platt.

Jamen det där ser väl lite pr0 ut i alla fall?

Inte så platt... men en bra avslutning i alla fall,

T2 - BIKE-RUN [1:51]

En väldigt lätt växling. Fick av mig skorna bra och hoppade av cykeln perfekt innan linjen. In med cykeln. Försökte lämna hjälmen på styret men det gick minsann inte för sig (enligt den högröde spanske funktionären). Hämta RUN-bag som endast innehöll strumpor, skor och lite energi.

Jag ville köra med mina Zoot Ultra Tempo, men hade inte hunnit springa in dem ordentligt och hade ett par tunna strumpor. Det blev nog inte så bra, skulle det visa sig efter löpningen.

RUN - 21,2 km (20,9 km enligt GPS:en) - 1:47:55

Ett snitt på 4:45 min/km och en löptid på 1:40 var planen. I Vansbro landade jag på bedrövliga 1:59:19 och ett 5:39-snitt. Men eftersom löpningen ändå känts så väldigt bra den senaste tiden hoppades jag på storverk. Återigen underskattade jag det här med den kuperade banan. 330 höjdmeter på en halvmara är ganska mycket (att jämföra med t.ex. Lidingöloppet som har ca 500 höjdmeter över 30km).

Till en början gick det bra. Benen kändes pigg över krönet första gången och km-tiderna låg stadigt under 4:45. Men så sakteliga började värmen och dagens tidigare höjdmeter ta ut sin rätt. När jag gick ut på det andra kortare varvet (efter typ 13 km) hade jag inte mycket till löpsteg kvar. Kämpade mig med myrsteg uppför ”berget” för 3:e gången och presterade en föga imponerande 5:39-km. Lyckades sen sträcka ut lite innan det var dags att passera krönet för sista gången. Precis innan krönet (18km) högg det till i insida höger lår; precis samma kramp som jag fick under Jubileumsmaran och som effektivt hindrade mig att springa på platten eller det minsta uppför. Till min stora glädje släppte den dock direkt när det började gå nedför. Fick till en sub-5-km och gjorde sen en sista ansträngning för att ta mig i mål med värdighet.

Valencia och Gustaf. Och så jag där borta.

1 km från målgång. Tycker att jag ser minst lika pigg ut som Valencia.

Löpningen är väl egentligen det enda jag känner mig lite missnöjd med. Hade hoppats på att kunna hålla upp löpsteget och farten lite bättre. Men även här är det nog så att jag underskattat banans tuffhet och höjdmeter. Och visst, den är ju trots allt typ 12 minuter snabbare än Vansbro förra året. Och den löpningen var i princip helt platt. Det ska i alla fall bli intressant att se vad jag kan prestera på Göteborgsvarvet.

Inte heller så platt.

Totalt
Allt det här gav mig sluttiden 5:32:07.
Plats 98 (av 189) fullföljande (inklusive 31 proffs) (226 anmälda)
Plats 86 (av 162) bland herrar (inklusive 22 proffs)
Plats 16 (av 30) i Age Group 40-44

Jag var inte död när jag kom i mål. Däremot väldigt stel och relativt kraftlös i benen. Direkt när jag stannade till märkte jag att min högra stortå värkte och pulserade ganska rejält. Sen var det fotografering, kramkalas och allt sådant som hör till. Min hejarklack för dagen bestod av fru, dotter samt Annie och Gustav. De var fru och son till Jesper som vi träffade på hotellet. Jesper är polis, ett år yngre än jag, simmare i grunden och tidigare landslagsman i segling. Jag spöade honom med 37 sekunder. Så det så!

Så för att återkoppla till inledningen och känslan så här i efterhand. Jag är klart nöjd med tävlingen. Det gick inte riktigt som jag hade hoppats tidsmässigt, men jag tror inte att jag hade kunnat göra så mycket annorlunda heller. Träningen sen förra sommaren har definitivt givit resultat och jag känner att jag är på rätt spår. Och vill du köra en tuff ½IM på ett ställe med riktigt goda träningsförutsättningar kan jag varmt rekommendera Playitas och Challenge Fuerteventura.