Live Slow - Ride Hard: Challenge Fuerteventura 2013

På planet ner till Fuerteventura skrev jag en text, ett slags önskescenario över hur tävlingen skulle gå. Jag tror att jag kallade det tänkte inlägget för ”En liten dröm om Challenge Fuerteventura” och klon i det hela var väl att jag skulle landa in på någonting precis under 5 timmar. Nu var det väl tur att jag inte publicerade den eftersom det inte alls blev så. Men det betyder inte alls att jag är missnöjd.

Uppladdningen på Playitas
Jo men det var ju bra. Jag skulle kunna skriva väldigt mycket om Playitas och tiden där, men då skulle det här inlägget bli alldeles för långt och ta alldeles för lång tid att skriva. Jag nöjer mig därför med att konstatera att jag följde min game plan avseende uppladdningen… eller nästan i alla fall. Det kanske blev några pass utöver den planerade toppningen, mest för att Svenska Triathlonförbundet erbjöd så mycket kul. Tror inte att det spelade någon större roll då jag tog det hyfsat lugnt.

Annat av intresse var väl att jag hade turen att ha triathlonförbundets ordförande Ola Silvdahl på plats som såg till att fixa fram min tävlingslicens för triathlon skriven på engelska åt mig. Min första riktiga licens! Besparade mig dessutom behovet av att punga ut med €10 för en endags-licens. Det andra som faktiskt fungerade väl var incheckningen; cykel, röd påse för BIKE och blå påse för RUN. Fösta gången jag kör med det systemet och det fungerade riktigt bra. Det mesta övriga med tävlingen var väldigt rörigt och… spanskt. Den obligatoriska ”pre-race briefingen” var ett stort skämt. Men det skulle väl ordna sig på något sätt.

Uthämtning av nummerlappar.

SWIM IN och hämtning av röd BIKE-bag...

... och blå RUN-bag. Många bagar blev det; BIKE-bag, RUN-bag,
STREETWEAR-bag och så en BAG-bag (att ha alla bagar i alltså)

Min cykel redo i stället. 50mm fram och PowerTap bak. Var ett bra alternativ.

Pre-Race
Starten skulle gå klockan 8 (eller strax efter för oss icke-proffs). Satte därför klockan på 5:00 och sov i vanlig ordning helt uselt. Drog mig ett tag och gick sedan upp för att plocka ihop det sista. Frukosten öppnade 5:30 och mötte några andra svenska deltagare upp tillsammans med ledarna Johan och Linnea. Efter en stadig frukost och ett toalettbesök (lycka) gick vi upp till växlingsområdet och gjorde en sista kolla av utrustningen. Fick en ordentlig insmörjning av axlar och skuldror (som jag bränt rejält under första dagens cykelpass) med faktor 50+ av Linnea (bara en sån sak). Promenerade sen tillbaka till lägenheten för att gå på toaletten igen och se till att fru och dotter kom upp ur sängen för att heja på mig.

Väl nere vid starten fick jag ytterligare proffshjälp av Linnea med våtdräkt och Body Glide (det låter ju verkligen jättebra det här). Lyckade hitta Anna och Valencia innan start för lite fotografering och sista lycka-till-pussar. 8.00 startade proffsen och 5 minuter stack vi vanliga dödliga iväg.

Bacon och ägg kl 05:30 är väl sådär... Sockerkaka och äppeljuice fungerar dock.

Växlingsområdet bevakades av beväpnade vakter under natten. Mycket kolfiber och högprofil
var det. Som vanligt många med utrustning som vida översteg den egna förmågan.

Jag tillsammans med 25% av min hejarklack (den var utökad i år).

Fokus innan start. Solen på väg upp.

SWIM - 1,9km (2,09km enligt GPS:en) - 42:32

Det kändes mycket bra och helt enligt game plan; stressade inte i början, låg på tvåtaktsandning tills det att fältet spritt ut sig lite och jag kommit in i ”lunken” och började då köra tre-takt, mycket sparsam användning av benen. Hade inga problem med bojar, låg hyfsat på kurs hela vägen och inga problem med distansen och crawl hela vägen. När jag klev upp ur vattnet fick jag en kort stund en lätt krampkänning i baksida höger lår. Lite förvånad över det eftersom jag använt benen så pass sparsamt, men kom sedan på att det måste att göra med hur man ligger och parerar för balansen hela tiden.

Sen finns det ju två sätt att se på det här med tiden på simningen. I förhållande till startfältet var det en ganska värdelös tid. Av 180 fullföljande hade jag typ 10 efter mig upp ur vattnet. Men i ärlighetens namn måste man väl då också säga att det är ett ganska snabbsimmande fält, inte många blåbärssimmare alltså.

Den andra aspekten är ju att titta på tiden ur ett Mattias-perspektiv. Vansbro Triathlon förra året, min ½IM-debut, blev ju helt förstörd pga. av simningen. Kom in på över 1 timme och var helt knäckt. Men sist var jag inte. Simningen på Fuerteventura gick alltså nästa 20 minuter snabbare och var dessutom tuffare (öppnare vatten och vågor). På Stockholm Triathlon förra året tyckte jag att jag trots att fått bättre ordning på simningen och kände mig mer komfortabel, och där var jag långtifrån sist på min 36 minuter över 1500m. Så sett ur det perspektivet är ju 43:32 över 1,9km inte så pjåkigt alls.

Mitt huvudmål med simningen var att komma upp en positiv känsla och ett leende på läpparna och det gick bra. Tidsmässigt hade jag kanske hoppats på att kunna landa under 40 minuter, men jag vågar inte riktigt ta ut mig på simningen ännu. Men det kommer väl.