Race season 2018 is on! (Helsingborg Duathlon [RR])

Knapp hade väl krutröken efter Marbella lagt sig innan det var dags för tävling igen. Helsingborg Duathlon; förvisso inte lika glamoröst som en halv IM i Spanien, men väl SM/RM på distansen. Och min första duathlon på 2 år. Som tur var hade KJ lagt in lite duathloninspirerade intervaller åt mig helgen innan. 4 x (1 km löp + 10min cykel (zon 4-ish) + 1 km löp) med några minuters vila mellan varje set. Det var bra eftersom det fick mig att komma ihåg hur sjukt jobbigt det kan vara med duathlon och samtidigt dåligt av exakt samma anledning. Bortsett från en bronsmedalj på RM för några år sedan kan jag väl inte påstå att duathlon på masters-distansen - 5k löp + 20k cykel + 2.5k löp - riktigt är min grej, jag har ju liksom aldrig varit speciellt snabb och duathlon är verkligen en dryg timmes smärta.

45-49 visade sig lite förvånande vara den absolut största klassen med sina 16 deltagare. Jag kände igen ett par namn i startlistan, varav en sub-9 IM och Hawaii-kille från Linköping stack ut. Hade inga andra förhoppningar än att göra ett bra race och få till ett riktigt bra träningspass. Planen var att göra en löpning i ca 4:00 min/km-tempo, cykla jämt och hårt (ca 250W NP) och sedan överleva en sista löpning. Och sedan se hur långt det skulle räcka.

Jag är ju med i starten i alla fall

Helsingborg, eller Allerum strax utanför, bjöd på ett lysande väder; blå himmel och lagom varmt. Hade med mig hejarklack i form av mamma och dotter. Träffade dessutom på både klubbkompisar från TT och kamrater från Team KJ 226. Senior/SM-klass startade 10:30 och mastersklasserna 10 minuter efter det.

Starten gick som vanligt i ett rasande tempo som jag min vana trogen hängde på i ca 500 m. Sen fick en frontklunga om ca 12 man dra iväg samtidigt som jag och 4 andra klumpade ihop oss. Tycker att vi höll ett jämt och fint tempo hela vägen (lätt utför första halvan och lätt uppför andra) och i slutänden landade jag in på 19:44 och strax under 3:58 i snittempo. Pulsen var hög men jag var absolut inte slut. Genomförde en bra växling och stack ut på cyklingen. 2 varv på en 10k-bana skulle avverkas och jag hade inte hunnit cykla banan (eller alls) innan så jag visste inte vad som väntade. Kartrek hade visat på en relativt platt och rak bana och det var i princip vindstilla. Tyvärr var banan inte helt avstäng från trafik och under de första 2 kilometerna hamnade jag bakom en buss och kunde inte riktigt ligga på för fullt. Sen var det bara att trycka. Det var ganska glest ute på banan och ont om ryggar att jaga. Benen kändes inte helt hyperpigga men stabila. I slutet på första varvet kom jag ikapp Tommy som först dragit ifrån på löpningen. Samma känsla följde mig sedan på andra varvet; stabilt men utan någon spets. Gjorde sedan en helt klockren växling och gick ut på den sista löpningen utan att någon som helst koll hur jag låg till i loppet.

Bildbevis på den första delen av den klockrena växlingen

Den sista löpningen bestod av 4 varv runt en fotbollsplan, helt på gräs och ganska mjukt underlag. Och sjukt jobbig! Tommy sprang om mig precis efter växlingen och jag fokuserade på att försöka hålla hans rygg. Lyckades dock aldrig komma närmre än ca 20 meter. På andra varvet blev jag omsprungen av den enda 45-49:an som jag noterat ute på cykelbanan (och som jag cyklade om). Kämpade mig sen i mål med blodsmak i munnen och ett snittempo på 4:09 min/km. Stupade i målfållan med maxpuls och en total tid om 1:02:58.

Jagar på gräsmattan - ser kanske lite plågad ut...

Lyckades efter ett tag lista ut att jag placerat mig på en 6:e plats i 45-49 och 13:e plats totalt i masters. Var 1:11 från pallen och 3:21 från vinst så det är liksom inte så mycket att orda om. Vinnaren i 45-49 gjorde 17:20 (snabbaste tiden för dagen) på första 5k och det är jag liksom inte i närheten av. Desto mer glädjande var det väl i så fall att jag faktiskt hade snabbaste cykeltiden i 45-49 och 3:e snabbaste cykeltiden totalt. Det kan jag leva ett tag på. Överlag nöjd med tävlingen. Gjorde min bästa totaltid någonsin (på en korrekt uppmätt bana) och kan väl inte begära så mycket mer än så. Speciellt inte med tanke på att jag faktiskt inte tränat något specifikt inför detta (läs fart).

Och snart är det dags igen. På Sveriges nationaldag går Örebro Triathlon av stapeln;halvdistans på en bana som ser ganska snabb ut. Det hela verkar ha urartat till något slags informellt KM på medeldistans för TT. Av startlistan att döma ska jag nog vara glad för varje TT:are som jag kan slå. Å andra sidan är tävlingen precis 3,5 vecka innan Österrike så för mig är ju huvudsyftet att det ska vara in Big Day inför den tävlingen. I alla fall kan jag ju alltid skylla på det när jag kommer sist.

Och sen är det bara att konstatera... det är nu bara drygt 4 veckor kvar till Österrike. The game is on!

OW-säsongen har fått sig en kick-start maa det varma vädret. Fantastiskt trevligt!