Efter förra veckans välförtjänta vila viner nu coach KJ:s tröskelpiska över mig. 3 veckor med längre och längre tröskelpass lurar i vassen. I måndags brände jag t.ex. av 65 minuter på 90% av FTP (sweetspot) och nästa tisdag väntar 70 minuter. Givetvis med 2x5 minuter på 85% innan. Nu har jag inte sett veckan efter det ännu, men jag törs nog sätta ganska mycket på att det kommer att finnas ett pass med 75 minuter minuter sweetspot. Ler lite för mig själv när jag tänker tillbaka och tyckte att 40 minuter var långt. Och nu är det ju inte bara sweetspot-passet på cykel som blir längre. Varje tröskelpass blir runt 5 minuter längre varje vecka. Men det verkar ju ge resultat också.
I slutet på näst-nästa vecka väntar dock drygt 4 dagar i Nice med cykling, löpning och kanske lite öppet vatten. Men, som det ser ut t.ex.
här verkar det vara så att det inte går vänta sig mer än runt 14 grader i vattnet och det kanske är lite för kallt för att det ska vara värt att släpa våtdräkt. Cykla är i alla fall huvudfokus. Sitter med
GPSies och ritar upp roliga banor med många höjdmeter och serpentiner. Ska försöka cykla banan för
Cannes International Triathlon också, även om den ligger i farozonen med tanke på kommande operation. Vädermässigt är det väl för tidigt att säga något, men visst verkar det som om att det borde kunna handla om något mellan 15-20 grader. Klagar inte direkt.
|
Nice - 130 km och 2800 hm, kallar jag denna runda. |
Nice avslutar i alla fall 3 hårda träningsveckor och när jag sen kommer hem är det direkt dags för
operation. Försäkringsbolaget har accepterat operationen (väldig glad över att de inte krävde att vi skulle testa med kortisonsprutor först) och i förrgår ringde
Capio Artro Clinic för att planera. Jag hade kunna få operera mig idag redan, men valde att skjuta lite på det när möjlighet fanns. Som det ser ut nu behöver jag inte ställa in Nice (Mello med V eller överraskningen till V nästa helg) och kan dessutom tajma operationen till den naturliga viloveckan. I den bästa av världar kan jag kanske vara igång redan efter viloveckan. Givetvis inte fullt ut, men ändå. I den sämsta av världar vaknar jag upp efter operationen och för höra: "Ja du Mattias, det där såg ju inte så bra ut..."
Då vet jag inte vad jag skulle ta mig till...
No comments:
Post a Comment