Åstorpscrossen

För att parafrasera ett känt internetforum för cyklister: HÄSTBAJS!

Orkar inte med allt försnack och allt som hände innan eftersom det känns irrelevant just nu (ja, jag är lite sur)...

Det började med att det vid uppropet visade sig att jag inte blivit seedad. Det funkade i Helsingborg, men inte här och jag fick alltså ställa upp mig efter alla de som sen tidigare hade poäng i cupen. Starten gick sen så där, dock bättre än dagen innan. Efter halva varvet såg jag ett pärlband att jaga. Körde vidare på den ringlig banan med många svängar och mycket småkuperat (dock inga dödsbackar). Precis i början på andra varvet tyckte jag att bakdäcket kändes lite krångligt (nästan lite småpunkterat) och kort där efter var det dags för kavling nummer ett. Jag befann mig självklart längst ifrån depån. Att kränga på däcket var inte heller riktigt att tänka på eftersom det alldeles för mycket tighta svängar; det skulle inte sitta på länge. Så det var bara att slänga upp cykeln på ryggen och springa. Drygt 500 meter, uppför och nerför...

DÖDSdroppen som orsakade några fall idag.

Bytte hjul relativt snabbt och kom iväg. Låg nu näst sist, men hade ändå koll på några ryggar att jobba mot. Och med ungefär 500 meter kvar av andra varvet, under ett skrå-parti, var det dags igen; kavling av framhjulet. Det tar stopp, men jag håller mig på benen. Kränger på framdäcket och tänker mig att rulla till depån (som ligger väldigt nära). Dock har min kedja kilat fast sig ordentligt. Både mellan stag och klinga och så har den dessutom kommit på fel sida av kedjefångaren. När jag står och sliter med detta kommer en åskådare iförd cykelkläder springande fram till mig (han är dansk och förmodligen pappa till de två ungdomarna från CK Fix som är på plats och kör). Han ger sig direkt på min kedja och börjar rycka även han. Han får dock inte heller loss den ordentlig. Jag lyckas dock bända lite på kedjefångaren och tillbaka kedjan på rätt sida och samtidigt snurrar dansken på pedalerna. Det enda vi kommunicerat är att jag hasplar ur mig ett "tack". Jag slänger mig upp på cykeln och blir lite förvånad när dansken trycker iväg mig. Men det var liksom inte så mycket jag kunde göra åt det.

Mattias Krantz looking at stems

In i depån igen och byte av framhjul den här gången. Kommer i väg, men inser att det nu bara är en sistaplats som gäller (och den oundvikliga varvningen). Vid målpassage får jag dock en 2-varvsskylt vilket betyder att jag inte kommer att bli avplockad och att jag i alla fall kommer att få cup-poäng vilket åtminstone är en bonus... Pallrar mig runt mina 2 varv högst pliktskyldigast och rullar i mål. Och då kommer dagens sista dråpslag. Kommissarien kommer fram till mig och meddelar att jag tyvärr var diskad eftersom jag "mottagit otillåten hjälp längst banan". Dansken som drog i min kedja alltså... Ridå!

Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det positiva är förstås att det inte direkt är någon topplacering som påverkas och att det liksom kom på en dag då allt annat skitit sig ändå. Det tråkiga är givetvis att jag blir helt utan cuppoäng och dessutom får ett officiellt DSQ för brott mot regelverket. Den prel. resultatlistan sa sedan "DNF" på mig och med en notering om "icke reglements enligt byte av materiel på angiven plats" (sär skrivning). Och det blir jag inte riktigt klok på... jag har ju inte bytt något utanför depån?

Kanske dags att kontakta advokaterna och lämna in en protest?

Prel. resultatlista med mitt namn 2 gånger. Stort!

CKX-Crossen

Skriver alltså nu om deltävling 5 i CX-Cupen innan jag skrivit klart om deltävling 4 för mig och Valencia. Men det har väl säkert sina förklaringar. Bilder på SD-kort som ligger hemma, bilder från tävlingen som publicerades på FB idag, fel plattform (iPad i all ära, men en riktig dator är att föredra)...

Så... jag tyckte i alla fall att det här med CX Cup var så kul att jag bestämde mig för att åka ner till Skåne och köra i Helsingborg och Åstorp (i morgon söndag) också. Och jag kunde ju dessutom kombinera det med att hälsa på mamma och syster också. Win-win alltså (V ville också följa med, men det gick inte eftersom hon skulle upp till mormor och morfar över höstlovet).

Jag pallrade mig ner till Torekov på fredagen (övriga CK CX:are Vic och Fredrich anlände på lördagen) och drog till Hgb på lördag förmiddag. Det hade regnat hela natten, men var uppehåll när jag kom dit. Temperaturen låg på 15 grader så det var inte alls särskilt mycket misär att prata om. Testkörningen av banan avslöjade dock att det skulle bli tungt... mycket regnsjukt gräsmatta, en del upp och ner för samma kulle och framför allt en rejält lång och brant uppförsbacke.

Blicken framåt!

Eftersom det inte var så många startande som hade poäng i cupen blev jag faktiskt inseedad ganska långt fram (av 29 startande i Superklassen). Men vad fan hjälper det när jag är sämst i världen på att starta... Rasar genom fältet och har bara 2 bakom mig efter det första avkortade varvet. Sen var det bara att börja jaga. För det är ju många som faktiskt också kör för hårt i början och börjar tappa tidigt.

Fördelen med dagens race var att jag faktiskt under hela tävlingen hade någon tillräckligt nära för att det skulle kännas möjligt att nå. På näst sista varvet passerade jag Anton från CK Master och började jaga Victor som verkade ha en tung dag. Halvvägs in på varvet var jag ikapp och om. Problemet var bara att jag dragit med mig Anton hela vägen och med bara en kort bit kvar så drog han mig i en uppförsbacke.

Jag var dock ganska säker på att kunna skaffa mig ett bra läge ändå inför spurten eftersom jag visste att jag gått snabbare än honom i den långa springbacken (precis innan mål). Och jag är precis på väg att springa om när jag tar ett felsteg, halkar och tappar ett par meter på honom. Så in på upploppet ligger jag några meter bakom och orkar inte spurta tillräckligt. Men i alla fall in på en 19:e plats (som sedan visar sig vara en 18:e plats) och med 11 bakom mig i listan. Ett klart fall framåt i styrka... men sen är det det här starten, måste ju få till det bättre om det ska vara vettigt.

Vi får väl se hur det går i Åstorp i morgon. Men det är fortfarande fruktansvärt kul!

Resultatlista där den 19:e platsen egentligen ska vara en 18:e eftersom nr 5 egentligen var varvad.

- Posted using BlogPress from my iPad.

CX-helg med Valencia del 1 - Ramundercrossen

Som jag tidigare berättat om drog jag och Valencia till Söderköping för en tävlingshelg i CX-tecken. Och det jag ju tur att vi gjorde det eftersom det blev succé på så många plan. När vi kom hem på söndagskvällen var Valencias första kommentar: "När åker vi nästa gång?". Det tar jag som ett positivt betyg.

På lördagsmorgonen var vi uppe med tuppen, packade bilen med oömma kläder och cyklar och åkte sedan till Tyresö för att hämta Björn och Vendela. Björn är en gammal CX-räv och hans dotter Vendela är i samma ålder som Valencia. Både V och V hade ju nu dessutom med sig sina splitter nya CX:ar från Islabikes. Bäddat för succé redan då alltså. Det enda som egentligen saknades var väl riktiga hjul till mig då. Kanttråd går ju inte att cykla på...

Stilbild från CX-arena Sköndal. Sista träningen innan tävling.

Efter 2 timmars bilfärd med kisspaus i randonneurmeccat Sillekrog var vi framme i Söderköping. Mellan Norrköping och Söderköping kom det ett fåtal regndroppar på oss. Annars handlade det om mulet och strax under 10 grader varmt, fuktigt i luften och halt på gräset.

Ramundercrossen
Söderköpings SK stod som arrangör av lördagens tävling, namngivet av det berg som tävlingsområdet låg bredvid. På plats fanns en bandad bana, en grill, några koskällor och ett gäng människor med tighta kläder och CX-hojar. Det enda som egentligen saknades var väl Duvel och pommes med mayo. Vi kopplade loss alla 4 cyklar och bytte om till våra läckra Ck CX-kläder. Tyvärr inga barnställ ännu så Valencia valde sin Rapha Sky-tröja.

Sen drog vi ut och provkörde banan. För mig, som bara kört Kompiscrossar tidigare, kändes den stora skillnaden att banan var bandad (och därmed tydlig) hela vägen, lite mer ”genomtänkt”, längre och med fler rejält utmanande partier. Under inkörningen konstaterade jag att det i alla fall fanns 3 backar som skulle bli väldigt svåra att köra uppför under race, dels pga lutning, men även pga den potentiella leran/halkan. Det fanns även ett sandhinder som inte skulle gå att forcera cyklandes. Däremot var det inte så många partier som kändes som potentiella vurpor. Visst fanns det några snäva kurvor med sladdrisk, men utöver det var det bara en backe som kändes ”farlig” och det som gällde där var väl att våga släppa på och inte bromsa och riskera att åka över styret. Större delen av banan gick på gräs och det var ganska tungtrampat redan fr¨ån början. Så för att summera det hela: känslan var att 40 minuter skulle betyda 5 varv och att det mer skulle handla om tunga ben än om teknik.

Startfältet samlat

Första varvningen - ligger sist men ser stark ut.

En raka, en kurva och upplopp kvar. Bäddat för spurtstrid!

Sen var det dags för tjejernas start i nybörjarklassen. 10 minuter var påbjudet och de skulle köra en bana som var lite snällare än vår. Dels kortare och med endast en jobbig backe. 2 varv skulle köras. Tyvärr endast 4 startande; Valencia och Vendela samt en tjej i 10-årsåldern och kille på kanske 8 år, båda på MTB. Valencia var grymt taggad men fick en usel start; dels hade hon en alldeles för tung växel i (rookiemisstag) och blev seg i starten, och sen bromsade hon för sent i första nedförsbacken och fastnade i avspärrningsbanden. Så efter en tredjedel av första varvet var hon sist och rejält efter. Jakten kunde börja. Och som hon jagade. Den stora tjejen hade en stor ledning, men när halva sista varvet var kvar hade Valencia passerat Vendela och killen och fått upp vittringen på Agnes (tror jag att hon hette). När endast det långa upploppet var kvar tittade hon sig nervöst bakåt och fick då se en spurtande Valencia pressa sig förbi ett ca 10 meter innan mållinjen. Seger!

SEGER!

Inte många rätt i den här listan. Annat än att V ligger först.
Fel klass och inte rätt antal startande... Men vad spelar det för roll?

Och mot det skulle ju jag inte ha mycket att komma med. Mina mål var betydligt mer modesta: inte komma sist och inte bli varvad. Startproceduren satte i alla fall igång med upprop och infållning efter tidigare resultat, och eftersom jag inte hade några tidigare resultat fick jag gå in och ställa mig bland se sista. Lyckades dock tränga mig fram lite och ändå få en hyfsad position. Stod sedan och hängde lite på styret och med ena foten på pedalen så där proffsigt. Sen gick starten.

Och som vanligt är jag usel på starter… inte tillräckligt alert, tar inte tillräckligt med plats etc. Så jag hamnar ganska långt bak i första sandhindret, tappar rytm, hamnar i kö och får kämpa. Eftersom jag inte ligger tillräckligt långt fram kan jag inte heller cykla uppför de 2 första backarna utan får snällt gå. Pulsen är självklart uppe på rött direkt efter start. Det är liksom så det fungerar i CX. Sen rullar det på. Jag tar några, jag blir omkörd av någon. Banan blir tyngre och tyngre för varje varv. Så även benen. Men trots allt flyter det mesta på okej bortsett från vissa problem med igentäppta klossar och pedaler. Blöt lera i kombination med löpning i sand är inte någon optimal kombination om man säger som så.

Startfålleposering. Magnus A i bakgrunden.

KÖR!

Snygga CKCX-gubbar - Björn och Tille

Stilfullt? Nja... Glasögon som spänner ut bakfickan och armvärmare på väg ner.

Mot slutet är fältet i de bakre delarna väldigt utspritt så det finns knappt några ryggar att jaga. Jag hade dock siktat in mig på Johan A och gett mig f-n på att jag skulle plocka honom på sista varvet. Och det gör jag ju självklart. Sen var det ju den lilla detaljen att han låg kraschad, ledbruten och ojandes i sandhindret när jag passerade honom. Men som den kämpe han är tog han sig upp, släpade sig runt sista varvet, ramlade över mållinjen… bara för att få ett DNF i den allmänna röran i målet. SKANDAL! Johan sammanfattar det kärnfullt på sin egen blogg.

Och jag då? Jo, jag pallrade mig i mål. Drygt 6 minuter efter vinnaren, på en 30:e plats, ovarvad och inte sist (40 startande). Före mig i resultatlistan kommer ett gäng med sådana där människor som faktiskt kan cykla på riktigt och inte är lallare som jag.

Mission accomplished!

CX för hela slanten!

Jag har gått med i ny cykelklubb, CkCX. Mina premisser var: snygga kläder, licens och trevligt sällskap. CkCX fyllde med råge upp alla dessa krav och jag tvekade inte en sekund. Sen är ju CkCX inte vilken klubb som helst, utan faktiskt arrangör av SM i CX i november. Och eftersom jag numera är licensierad cyklist är jag väl mer eller mindre tvungen att ställa upp på SM nu när mig klubb ordnar och det dessutom går i Stockholm. Men nån ska ju komma sist i H40 också. Senast jag ställe upp i ett svenskt mästerskap blev jag ju diskad, så även en sistaplats måste ju ses som en förbättring.

Annars har ju CX-Cupen dragit igång med tävlingar i Göteborg i helgen. Jag hade inte möjlighet att vara med, men nästa helg smäller det i trakterna av Söderköping. Först Ramundercrossen på lördagen och sedan Kolmårdscrossen på söndagen. Då blir det tävlingspremiär både för mig och Valencia. Jag kör i H Superklass och Valencia i Nybörjarcross 8-10. Jag på min nya Specialized CruX Elite Rival Disc (världens längsta namn) och Valencia på sin Islabikes Luath 24. Islabikes levererar tyvärr inte längre utanför Storbritannien, men eftersom jag vid ett tidigare tillfälle anmält intresse fick jag möjlighet att faktiskt lägga en order på deras oerhört kvalitativa och prisvärda barncyklar.

HappyCrossen för några helger sedan. Jag kämpar!

Valencia testade sin cykel för första gången i måndags och jag kunde faktiskt inte föreställa mig den glädjen som som hennes ögon skulle utstråla. Visst visste jag att hon längtat och sett fram emot cykeln, men jag trodde inte att det skulle vara så här positivt. Helt orädd och heltaggad gav hon sig iväg. Efter lite fipplande med bromsar och växel greppande hon hur den fungerade. Sen ner med händerna i bocken och kötta. Och fort gick det! Tyvärr är det inte många tillverkare av barncyklar som ens försöker lägga ner lite kraft på att göra cyklarna lätta och smidiga. Men till och med V märkte skillnad på sin MTB på 15 kg och den här på 9. Och ska man köra CX måste man ju kunna bära cykeln.

Till helgen åker i alla fall jag och Valencia (och övriga CkCX) till dubbel tävlingshelg i Norrköping med hotellövernattning och hela kittet. Det ska bli riktigt kul med en pappa/dotter/CX-helg! Rapport kommer självklart.

Bara ner i bocken och tugga!

Cykel som går att lyfta, alldeles själv.

Fart, höst och CX - den heliga treenigheten.

Hässelbyloppet 2013 [RR]

Jag vräker ju inte direkt ur mig bloggposter just nu. Har massor av uppslag till texter men får liksom inte tummen ur hela vägen. Men det kommer väl. Jag har ju lovat tidigare och fortsätter självklart att lova. Men vi börjar med en liten kort text om Hässelbyloppet som jag sprang i söndags.

Så gott som perfekta förhållanden. Blå himmel, i princip vindstilla, strålande sol och runt 12-13 grader. Går väl knappast att hitta bättre förutsättningar för att springa snabbt. Jag anmälde mig till Hässelbyloppet för några månader sedan just för att springa snabbt. Inte så att jag skulle ladda i veckor innan, men däremot få en bra måttstock rörande löpstyrka och säsongens utveckling. Jag har inte tränat specifik för detta, men har däremot kört några riktigt bra och tuffa intervallpass med Running Sweden och SPIF. Laddat hade jag väl heller inte gjort i någon större utsträckning. Körde t.ex. ett CX-pass på lördagen med några intervaller.

40 minuter på milen är väl någon slags drömgräns för en simpel motionär som jag och något som jag borde klara utan att för den delen satsa specifikt på just löpning. På träning brukar jag kunna hålla intervaller som i alla fall indikerar att jag borde ha möjlighet att gå under 40. Nu räknade jag inte alls med att klara det på Hässelbyloppet, men jag borde ju i alla fall kunna ge det en ärlig chans. Cyklade ut till Hässelby (självklart), bytte om, ställde in den virtuella partnern på klockan i ett 4:00 min/km-tempo och sen körde jag!

Och så där gick det. Varken mer eller mindre. Jag spände bågen och det höll inte hela vägen. 5 km-tiden är ju helt enligt plan. Men sen började det gå tungt. Det gick lite uppför, jag hade inte några bra ryggar att springa på och det började göra ont i benen. Tappade nästan en minut från 5-8 km vilket är riktigt dåligt. Avslutade i alla fall med 4:02 och 4:01 på de 2 avslutande kilometerna. Plats 107 av 2509 fullföljande i herrar motion är väl inte helt pjåkigt, även om det inte hade räckt så långt i tävlingsklasserna (som jag av någon konstig anledning inte anmält mig till). Men det blev i alla fall ett nytt PB, 1:31 bättre än Premiärmilen i år. 

Sub-40 plockar jag under den kommande säsongen, det är jag nästan säker på. Jag har definitivt farten i kroppen, men kanske inte riktigt fartuthålligheten ännu. Men med lite mer långe intervaller i tävlingsfart så plockar jag det till våren.

Grym helg!

Vissa människor tycker att helgen är till för att vila upp sig på. Varför då? För att man ska komma pigg och utvilad till jobbet på måndag? Jag tycker att det verkar vara vettigare att ägna helgen åt sånt man tycker är kul, och att vila kan väl inte vara så himla kul. Familjen har i alla fall haft en av de intensivare och roligare helgerna på länge.

På lördagen stack Anna, Valencia och en kompis till henne iväg till Tom Tits där de tillbringade 6 timmar med sånt som man gör där. Jag gick upp tidigt och tog mig iväg till Rudan (vid Handen) för Rudan Invitation, ordnad av Bang. Min plan var att cykla ut till Handen, men då tiden blev lite knapp och det dessutom bestämde sig för att regna just då tog jag faktiskt pendeln ut istället.

Rudan Invitation
Bang är en sann eldsjäl och fixare utan dess like. Det här var andra (inofficiella) tävlingen för i år som han styrde upp, komplett med bandad bana, fotografer, grill och fika. Gratis. I går (lördag) bjöds det dessutom på bengaliska eldar, fyrverkerier, en riktigt bra CX-bana och dessutom grillad korv efteråt. Jag körde på hyfsat väl, hade en hård strid med Peter K (som avslutades med att han drabbades av materielproblem tyvärr), slapp varvning och kom dessutom före Emmy Thelberg. Dock är det väl off-season för henne, hon körde på MTB istället för CX... men vi snackar ju ändå om en tjej som vunnit Långloppscupen 3 år på raken och Cykelvasan 2010. Istället för kompiscross-normala 30 min + 2 varv tyckte Bang att vi skulle köra 45 + 1 varv vilket resulterade i nästan 60 minuter på tröskel (snittpuls på 160, dvs. 87% av max). Kan alltså inte köra mycket hårdare än så. Tackar Hazzze Man för bilder nedan.

Fighting face?

Röken från de bengaliska eldarna ligger tung över Rudan

Det kanske ser ut som om jag håller på att snubbla... och det gör jag faktiskt också

Målgång!

Efter korven bytte jag till en torr tröja, packade ihop mina kläder och cyklade knappt 2 mil (genom skogen) till Tullinge flygfält och Tjurruset.

Tjurruset 2013 [RR]
Hade jag nu velat göra något vettigt av Tjurruset egentligen så skulle jag nog förberett mig något bättre. Nu såg jag dock mest Tjurruset som en rolig grej att köra och tacklade det därför på det sättet. Egentligen var det ju något som jag och Anna skulle ha kört tillsammans, men nu strejkade ju tyvärr Annas knä och det blev ingen start för hennes del.

Av den anledningen orkar jag inte heller vara så långrandigt kring själva loppet. Det var bra arrangerat, roligt att genomföra, men ganska annorlunda jämfört med förra året. Det var en betydligt snällare bana; inte alls lika mycket lera (kunde dock ha varit om det regnat lite mer), relativt mycket löpspår/grusväg, snällare i den obanade delarna och inte alls lika blött. Men däremot rejält mycket mer kuperat, en del riktigt jobbig sandlöpning och den avslutande bäverdammen.

Jag kände ganska tidigt att jag lämnat/förbrukat större delen av mina ben tidigare på dagen. Hade dessutom en lätt krampkänning i höger lår ganska tidigt i loppet och höll mig därför lugn. Knatade väl på hyfsat under den snälla partierna, men höll igen när det gick uppför eller obanat för att slippa häva kramp. Hade tyvärr missat rådet om att hålla mig till höger i den avslutade bäverdammen där jag sjönk som en sten, krampade lätt och nog tappade en hel del tid och placeringar. Men inget som jag direkt grämer mig över.

Så här såg det tydligen ut när jag sprang i mål. Klicka här för strömmad idolvideo.

Sen var det lera överallt och hela den biten. Blåste kallt som fasen gjorde det också. Jag bytte om till cykelkläderna igen och cyklade de 2 milen hem. Ägnade mig sedan åt en knapp timmes sköljning av kläder innan det blev en välförtjänt dusch och en öl. Sen kom resten av familjen hem och det blev lördagsmiddag, mys och allt det där.

Kompiscrossen 5
Och på söndagen var det ju Kompiscross igen. Hade inte räknat med att ha några ben och mycket riktigt hade jag inte det heller. Gick upp vid kvar i 8, väckte Valencia och hennes kompis som skulle få följa med. Lagade frukost till familjen, packade cyklar till alla och drog sedan iväg till Hellasgården. Björn R och Co hade lagt en bana som stavades gräs, gräs, gräs och en jäkla massa svängar. Jag höll ihop i 2½ varv och dog sedan. Trots att jag hade världen bästa hejarklack och hängde på Johan A (som dagen till ära agerade fotograf) och stod och hejade på nya ställen på banan för varje varv. Min plan att vinna över Lisa Norden höll tyvärr inte den här gången. Ryktet säger dessutom att hon dessutom får speciallektioner inför CX SM, så hon lär ju inte bli sämre på disciplinen. Bilder nedan av Johan A.

The Lone Ranger 

Ut på sista varvet med en liten wheelsucker i släptåg (som
dessutom sedan hade mage att cykla om och ifrån mig)

Syftet med den här bilden är inte att visa en cyklist med röd tempodräkt
och gröna detaljer, men dock den makalösa hejarklacken till höger!

Det kanske ser ut som ett leende, men det är i själva verket smärta.

Jag ligger före Victor. Ett kort tag. Och så hade han förvisso kraschat. Men ändå...

Efter KC hängde jag runt lite med Valencia och kompis runt Hellasgården, käkade våfflor och åkte sedan hemåt. Efter att ha lämnat av V:s kompis drog vi iväg till Eriksdalsbadet för hennes simhoppsträning. Jag passade självklart på att simma lite under tiden. Sen direkt vidare till GIH och Valencias akrobatikträning (söndagarna är intensiva). Där slappade jag faktiskt. Slutligen drog vi hem till Anna och åt hemlagad söndagsmiddag.

En oerhört späckad och helt fantastisk helg. Känner mig otroligt privilegierad över att ha den familj jag har och kunna leva det livet vi gör nu. Nöjd!