Wednesday, June 12, 2013

Sövde Triathlon 2013 [RR]

Väderleksprognoserna konvergerade under de sista dagarna innan tävlingen och i slutändan blev det riktigt bra väder. Officiellt 19 grader i vattnet, 16 grader vid start och 21 vid målgång i luften, omväxlande molnighet och runt 5 m/s västlig (vilket förvisso var den allra sämsta vinden med tanke på hur banan ser ut). Några grader kallare i luften och en bättre vind kanske hade varit att föredra, men det hade ju kunnat vara betydligt värre också.

Själv hade jag laddat med rödbetsjuice och med att ta den sista tabletten antibiotika på den här kuren. Kroppen kändes hyfsat okej, bortsett från en irriterande hosta som jag dragit med ett tag. Hosta är ju inget bra, men den var som sagt var mer irriterande än oroande. Inget halsont, inget slem som kom upp och bara hosta vid ansträngning. Planen var i alla fall att köra full ut och bryta/dra ner på tempot om pulsen stack eller om kroppen protesterade på fel sätt.

Dagen till ära hade min fantastiska hejarklack förstärkts med mamma. Dessutom fick jag gott stöd från Anne och Gustaf, fru och son till Jesper, som vi träffade på Fuerteventura. När jag träffade Jesper innan loppet svor han dyrt och heligt att han inte skulle få stryk den här gången. Han var verkligen heltaggad och det skulle visa sig vara en bra inställning. Jag fick dessutom personlig leverans av SPIF:s nya tävlingsdress av en klubbkompis strax innan start. Man ska ju egentligen inte testa något nytt på tävling. Men eftersom jag kört med 2XU-kläder förut valde jag att chansa ändå. Det enda som egentligen störde mig var väl den väldigt långa löpningen på BIKE-OUT och det faktum att jag inte hade tänkt starta med cykelskorna fastsatta. Men bortsett från det kändes allt under kontroll.

Tidigt ute i växlingsområdet.
Lite mer människor och cyklar, och en nästan tävlingsklar Mattias.
Bra med dagen var alla kameror som verkade fungera skarpt och fint; tror inte att jag fått tag så många bilder på mig själv från någon tävling förut. Tack för bilder från frugan, mamma och SPIF (Rickard Arnerup). Dåligt var att min Garmin valde att bryta ihop när jag skulle kolla data från tävlingen, inga fina pulskurvor, kilometertider eller annat kul alltså.

SWIM - 41:55 (2.1 km, 19:58 min/km, plats 104)
Lite som väntat. Starten var lite kaosartad eftersom det var ganska långgrunt. Vissa la sig ganska snabbt ner för att simma medan andra sprang betydligt längre ut. Banan var 2 varv med vändning på stranden. Jag idkade 2-taktsanding fram till första bojen (ca 400 m) och började därefter när det tunnade ut sig att simma 3-takt. Vid varvningen såg jag bakåt och konstaterade att jag i alla fall absolut inte låg sist. Tyvärr snubblade jag till lite när jag var på väg ut på andra varvet och fick en lätt kramp i baksida höger lår. En kramp som störde mig lite under andra varvet. Hittade sen en liten klunga som jag simmade ihop med fram till att det var dags att gå upp ur vattnet. Lyckligtvis ingen kramp den här gången.

Tid och placering var väl ungefär som förväntat. Jag simmar stabilt men inte snabbt. De snabbaste upp ur vattnet låg på strax under 30 och visst kan jag leva med att ligga 10 minuter efter täten. Men visst skulle det vara kul att kunna simma lite snabbare. Och till viss del kanske det handlar om att våga ta i lite mer också. Än så länge har det varit viktigare för mig att hålla hela distansen ut än att trycka på och riskera mjölksyra och andra problem. Men snabbhet får jag börja bygga på nästa år.

T1 - 2:01
Kändes definitivt inte som världens bästa växling. Lite strul med våtdräkten och onödiga sekunder med hjälm och för att få ner gels i bakfickan (borde ha lagt i de sakerna redan från början). Sedan lång löpning med cykeln innan man fick börja cykla. Och väl där, värsta rookiemisstaget, hade en alldeles för tung växel i och höll knappt på att kunna klicka i och komma igång. Klant!

Tempo
Varvning
In för växling, ser nästan lite pr0 ut.
BIKE - 2:48:17 (91.8 km, 32.8 km/h, plats 58)
Efter den knackiga starten rullade jag iväg fort och tryckte på rejält. Första 5km gick med 37,5 i snitt (vad jag kommer ihåg), men sen blev det inte särskilt mycket roligare. Kände ganska snart att jag inte hade mycket tryck i benen och var tvungen att dra ner ganska rejält på tempot. Asfalten på banan var inte alls kul; mängder av potthål och riktigt skrovligt emellanåt, vinden låg helt fel med tanke på banans triangelform och dessutom var det väldigt böljande med korta backar upp och ner hela tiden. Sen är det ju givetvis samma betingelser för alla, men det som påverkas är ju tiden. På den bortre delen av varvet (3 varv körde vi) fanns en ca 4 km lång slakmota med motvind. Den sög rejält med kraft.

På andra varvet var jag tvungen att stanna och pinka (hade inte läst den här bloggposten då) och tappade ett antal placeringar. Kände mig kraftlös i uppförsbackarna och var ganska glad när cyklingen började gå mot sitt slut. Inte en av mina bättre dagar i sadeln. Insåg dessutom ganska tidigt att sub-5 nu hade runnit mig ur händerna.

Sen är ju allting relativt. Jag kanske inte kände mig nöjd med cyklingen och jag kände mig kraftlös uppför… men jag plockade ändå 46 placeringar på cyklingen och cyklade framförallt om i uppförsbackarna. Och uppenbarligen hade jag ju inte bränt mig inför löpningen. Så det får jag väl se som positivt.

Lite action och ett leende på läpparna
Jesper ser grymt fokuserad ut!
Strumpor, ibland skönt att ha.
T2 - 1:15
Något bättre växling, fick av mig skorna i precis rätt tid och kunde hoppa av cykeln riktigt graciöst. Kom dock in i fel rad, men eftersom det inte var höga cykelställ kunde jag göra ett nätt litet hopp med cykeln över till rätt sida. Eftersom jag körde med Brooks:en (Pure Cadence) blev det strumpor. Några gels i handen och sen iväg.

RUN - 1:49:22 (22,2 km, 4:56 min/km, plats 40)
Jag hade inte rekat löpslingan alls, men ryktet sa att det skulle finnas en backe någonstans, och det fanns det verkligen! PM-et hade pratat om 4 varv på en terrängbana, men nu var det 5 varv som gällde. Det positiva med slingan var att den huvudsakligen gick i skugga (bra eftersom det nu var ganska varmt), att den var naturskön och att det faktiskt gav många möjligheter för publiken att se oss. Det negativa var väl dock att den var ganska jäkla skitjobbig. Det mjuka och lätt sugande underlaget gjorde det jobbigt och framförallt var det mördarbacken i mitten av slingan (som alltså skulle passeras 5 gånger) som verkligen kryddade till löpningen. Backen var kanske runt 250 m med en lutning på 4-5%. Dessvärre var sedan den följande nedförslöpningen så pass brant att man fick bromsa istället. Hade hellre haft tvärtom.

Kände mig faktiskt riktigt pigg i löparbenen när jag stack iväg och de första kilometrarna gick i 4:20-4:30-fart, sen stötte jag på backen för första gången. Drog ner på tempot och kom in i ett 4:50-flyt som kändes mycket behagligt och hanterbart. Och till min stora förvåning sprang jag faktiskt om en massa människor. Till en början trodde jag att det rörde sig om varvningar, men sen insåg jag att det var lite väl tidigt för det. Jag sprang alltså om andra triatleter. I vanliga fall bukar jag ha ungefär samma placering före som efter löpningen. Nu passerade jag 18 och gick från plats 58 till plats 40!

Andra varvet, ser oförskämt pigg ut!
SPIF sida vid sida. Jag springer självklart förbi.
En stilstudie. Jesper gjorde en grym simning och cykling. Löpningen  var däremot lite stel...
På det hela taget kändes nästan hela löpningen riktigt bra. Höll upp ett bra löpsteg så gott som hela sträckan. Blev några sekunder långsammare per varv, men det är ju inget konstigt egentligen. På första varvet träffade jag på Jesper (som gjort en kanoncykling) som då låg nästan 4 km före mig. Han var dock plågad, krampad och tappade för varje varv. Men avståndet var för långt och i slutändan fick jag se mig slagen med knappt 10 minuter. Men i Alpe d'Huez plockar jag honom.

Jag hade en fantastisk backning av mina supportrar Anna, Valencia, mamma, Anne och Gustaf som tjoade, hejade och sprang med varje gång jag kom in för varvning. Underbart sporrande! På platt(are) asfaltbana och med rätt distans (dvs. 1 km kortare) hade jag definitivt gått under 1:40.

Totalt 5:22:48, plats 11 av 84 i herrar motion och plats 40 av 140 herrar (samtliga).

Jag vill ju gå sub-5… men det var inte den här dagen det skulle ske. Det var väl ett helt gäng faktorer som orsakade det. Dels var banan lång; 200m extra på simningen gör 4 minuter, 1.8 km på cyklingen gör ca 3 minuter, 1 km extra på löpningen gör 5 minuter. Banan var även tuff (som jag beskrivit ovan). Och så hade jag helt enkelt inte med mig cykelbenen till tävlingen.

Vann på 4:31 gjorde Fredrik Robertsson, en habil triatlet som körde IM Hawaii 2011 och som ingår i STC:s elitsatsning. Normalt sett ska nog Fredrik ha kapacitet att gå nedåt 4 timmar på medeldistans. 2012 vann Ted Ås Sövde på 3:59 med den gamla (och uppenbarligen snällare bansträckningen). Så med detta i beaktande är väl min tid inte så usel ändå. Och ett personbästa är det ju trots allt. Men under 5 på medeldistans ska jag definitivt nå. Men inte i år (Alpe d'Huez är inte ett alternativ för att gå under 5, det gör inte ens vinnaren).

Som genrep inför Frankfurt (som nu bara är 4 veckor bort) kändes det helt okej. Det jag måste få ordning på är min energiplan. Powerbar verkar fungera okej för magen och rödbetsjuicen gav nog en extra kick. Men jag slarvar med det regelbundna intaget. Avseende utrustning har jag väldigt klart för mig vad jag ska köra med. Bortsett från hjulen då där jag har en liten förhoppning om att kunna köra med disc, men då måste FFWD leverera väldigt snart.

Väl i mål fick jag en finisher-handduk?
"Jaja, njut av segern så länge det varar...". Bra jobbat Jesper!

4 comments:

Jörgen said...

Riktigt snyggt jobbat och en bra report.

Anonymous said...

Ted Ås tid är från en ytterligare tidigare bansträckning med tuff cykling, men enklare löpning än årets.

Middleman said...

Helt rätt. Det var den andra sub4-tiden som var från 2012 (Johan Lundin - Triathlon Väst). Teds tid var ju från 2007. Men visst var cykelbanan ny för i år?

Anonymous said...

oh yes, ny cykelbana för i år. Gissar att den nya banan kommer att bestå ett tag. Tidigare år har man sökt efter en bra sträckning, men kanske varit lite bundna av sträckan. Nu släppte man att det skulle vara exakt en HIM och körde efter naturen istället. Klart riktigt beslut!

På Teds tid körde man upp för den branta , men inte så långa Snogeholmsbacken 4 ggr. Det var ingen cyklist i närheten av den kapaciteten i år.