Jaha, det där blev ju lite jobbigare än vad jag tänkt mig. Och helt ärligt inte så kul heller. Visst hade sträckningen fräschats upp lite med en betydligt trevligare väg in mot Hjo. Men bortsett från det är ju vägarna inte särskilt mycket att hurra över. "Farliga" situationer kan jag inte uttala mig så mycket om eftersom jag aldrig tyckt mig uppleva några, men för en ovan cyklist på MTB kan jag tänka mig att det är lite läskigt trångt ibland. Och mellan Motala och Gränna är det många klungor som tävlar om utrymmet på vägen.
Och sen kostar det helt ärligt alldeles för mycket pengar också. Särskilt om det ska till en prisökning på 400 kr om man nu skulle drista sig att anmäla sig via cykelklubb. Då är nog randonné både billigare, roligare, på finare vägar och betydligt lugnare. Om man ska cykla lugnt dvs. Ska det cyklas snabbt är nog lite kortare sträckor roligare. Får se om det blir en runda till, med specialmedalj och sånt. Kanske nattcykling på fixie? Eller satsa på att komma först i mål? Vad tycker ni?
Själva loppet då? Fantastiskt bra väder bortsett från vinden. Västlig vid är nog det sämsta tänkbara. Östra sidan var riktigt jobbig och västra något lättare, men även där en hel del rak kantvind. Jag startade med en sub10-klunga från Hofvet. Första killen tappade vi efter 2 km... Sen var det ganska ryckigt (och för många jobbigt) i den belgiska kedjan, förlåt VETTERNKETTE menar jag förstås, och motvinden ner till Jönköping. Strax innan Hästholmen fick vi punktering och blev stående nästan 20 minuter(!) eftersom enkelpunkan som visade sig vara en dubbelpunka, upptäcktes först efter det att ena punkan var lagad. Bra start...
Efter Jönköping ännu mer High Chaparral i körningen och egentligen inte någon organiserad längre körning förrän efter Fagerhult (splash-n-go-depån). Beror till viss del på de många omkörningarna och mycket folk på vägen också. Även här upplevde iaf jag en viss frustration över att det gick långsamt när vi borde kunna trycka på och snabbt på andra partier där klungan borde ha tjänat på att hålla igen. I Boviken gick vi in för planerat stopp eftersom vi nu börjat ta in tid. Det var mängder av Fredrikshof-kläder där och rätt vad det var förstod jag att "min" grupp var på väg (hade ju bara kört typ 1-2 pass med konstellationen, så det det var inte så många kända ansikten direkt). Drog snabbt iväg och började jaga ikapp... och precis när jag var på väg att nå ikapp så punkterar jag.
Och så var man "ensam". Lagar hyfsat snabbt (2-3 minuter) och börjar sen jaga. Ligger på 38-40 km/h och skymtar faktiskt gruppen vid några tillfällen, fram till Hammarsundet där krampen slår till. Ridå ner... Avslutar med en kamp i motvinden på östra sidan för att ta mig i mål med hedern i behåll. Fick till och med besöka ett dike för att häva den dubbla-insida-lår-krampen. Kommer i mål på 10:03. Yeah...
Så för att avsluta det hela... Jobbigaste rundan hittills, och kanske inte så konstigt det eftersom jag inte tränat på att cykla långt och snabbt. Tidigare år har jag ju faktiskt tränat specifikt för VR och visst har det varit skillnad. I år har ju fokus definitivt legat på simning och löpning. Och uppenbarligen har jag inte cyklat i tillräckligt många år för att bränna av en runda obesvärat... Dock visade min Garmin på en rulltid på 9:20, alltså 43 minuters stopp. Alldeles för mycket
1 comment:
Det verkade ju "kul".
Post a Comment