Peak, peak, race och transition

Det börjar bli läskigt kort om tid kvar till Frankfurt nu. Enligt tickern till höger är det endast 19 dagar och några timmar kvar när jag skriver detta. Så nu är det liksom inte så mycket kvar att göra. Det jag har idag är det som jag kan spela med om 19 dagar. Självklart ska jag försöka att skapa mig så goda förutsättningar som möjligt med formtoppning, rödbetsjuice och sånt. Men rent fysiskt kommer jag inte att kunna spela med så mycket mer än det som sitter på kontorsstolen just nu. "Alea iacta est" liksom.

Och toppningen då? Joe Friel, som jag förlitat mig på hittills tycker följande: ner i volym, men behåll intensitet. Mer eller mindre alla träningspass (bortsett från de rena återhämtningspassen) ska i princip gå i tänkt tävlingsfart. Och så alltid brickpass för cykel-löpning. Detta gäller då huvudsakligen vecka 3 och 2 innan tävling. Under sista veckan är det korta intervaller i tävlingsfart och minskad tid. Dagligen ska kroppen väckas och påminnas om den tänkta intensiteten.

Jag har nu schemalagt dessa veckor och sålunda lagt den sista pusselbiten i mitt IM-pussel. Jag inbillar mig att jag är redo. Korrektion, jag känner mig redo. Distansen skrämmer mig inte och har liksom inga funderingar på om jag kommer att gå i mål eller inte. Däremot funderar jag fortfarande på fart, och hur jag ska få i mig tillräckligt med energi under cykling och löpning.

Efter Frankfurt ligger en helt blank vecka. Den kommer självklart inte att vara blank i realiteten, utan snarare bestå av lite återhämtningspass på dag-till-dag-basis. Och promenader i Disneyland med familjen. Och mycket vila och god mat.

Nu kör vi!

A man with a plan!