Historien om ett par hjul...

Sen ett tag tillbaka har jag "drömt" om att äga ett par riktigt snabba hjul för triathlon och tempo. Disc bak och en rejält hög profil fram är väl då det naturliga valet. Typ Zipp Disc+Zipp 1080 eller liknande. Problemet är ju bara att det blir kolfiber och aero involverat och då rusar priset i höjden direkt. Döm då om min stora glädje när min klubb SPIF aviserade att man fått till en riktigt bra deal med hjul från FFWD, i princip 40% rabatt på listpriserna. Jag bestämde mig för att investera. FFWD Disc bak och och F9R med DT240-nav fram. Skippade de röda detaljerna och att bättre matcha tempohojen och valde dessutom versioner för tubdäck. Det sistnämnda mest för att man "ska" ha kört med tub någon gång i livet och dels för att F9R endast fanns i tub-version. Och någon gång i livet ska man ju ha limmat tubdäck också.

So far, so good. 21:a maj lade jag beställningen och den 22:a stängde SPIF:s webshop så att en samlad beställning kunde gå iväg till FFWD i Holland (via den svenska mellanhanden Bikesports). Kanon med direktbeställning, tänkte jag. Då kommer det gå fort och jag kommer att kunna köra med hjulen i Sövde som förberedelse till Frankfurt (discvänlig cykelbana enligt Internet). En vecka gick utan att jag hörde något från någon. Ytterligare en vecka gick och vi var då inne i Sövde-veckan. Jag började ana att det inte skulle bli några snabbhjul i Sövde och hörde av mig till Rickard i SPIF för att höra om det fanns någon uppdaterad leveransstatus. Rickard kollade med Bikesports men fick inga klara besked; det var någon lagerflytt, helgdagar +ANNAT som kommit i vägen.

Finn ett fel...

Sen gick det ytterligare en vecka innan jag tjatade på Rickard igen. Rickard fick inga besked och mig höra av mig direkt till Bikesports. Bikesports svarade och sa att de skulle kolla upp efter helgen. På måndag fick jag svaret att hjulen skulle skicka i veckan (vi är nu framme i midsommarveckan). Veckan går utan några aviseringar från något fraktföretag eller liknande. Mailar Bikesports igen på söndagen (dagen efter midsommardagen) och får svar på måndagen att de ska kolla upp leverans igen och återkomma dagen efter eftersom de är på resande fot. På tisdag eftermiddag från jag svar med ett referensID från UPS. Mina hjul har nu gått iväg... på tisdag eftermiddag den 25:e juni.

Jaha, det går ju bra det här tänkte jag och tittade lite närmre på sändningsinformationen från UPS. Men vänta här nu... Postorten är angivet till MALMO?? Resten av adressen (inkl postnummer) stämmer dock. Mailar tillbaka till Bikesports och får svaret: "postnr är rätt :)". Leverans den 27:e verkar bra men eftersom jag är inte helt övertygad om att allt kommer att bli bra så ringer jag UPS på onsdagen (den 26:e). Efter 20 minuter i telefonkö får jag informera dem om problemet och får då svaret att det inte kommer att bli några problem så länge som postnumret är rätt.

Forta och snygga hjul. Hoppas jag.

Jag planerar om lite så att jag kan jobba hemifrån på torsdagen den 27:e och därmed kunna ta emot hjulet. När jag kollar trackingen på tisdagsmorgonen ser allt hoppfullt ut. Paketet har kommit till Järfälla och utkörning är påbörjad. Kanon! Men jag ropade hej lite för tidigt... Kl 10:04 ändrades statusen till "Leverans kunde ej genomföras eftersom adress ej stämmer. Adress korrigerad. Ny utkörning planerad". Men utan något nytt datum angivet... Ridå.

Ytterligare 20 min telefonkö till UPS innan jag får tag på någon som jag kan skälla på och vara arg på. Men vad hjälper det? Som kund till logistikföretag som i sin tur är anlitat av en leverantör är jag ju en nobody... Dom har något jag vill ha och jag kan liksom inte hota med något. Ny leverans planerad till fredagen, alternativ kan jag komma och hämta paketet i Järfalla. Eftersom jag inte kan vara hemma och ta emot paket på fredagen har jag inte så mycket val. Bara att sätta sig i bilen och åka till andra sidan stan. Lägger alltså ytterligare några timmars tid och energi på att få tag på mina hjul. Börjar tycka att det kanske inte var värt 40%:s rabatt trots allt.

Hur ska den här stora komma in i det där lilla hålet?

Väl hemma packar jag upp hjulen och blir lite lycklig när det visar sig att hjulen är hela och allt verkar stämma. Men vänta här nu igen... Det står 11sp på frihjulsbodyn. Alltså för 11-delad kassett, och jag kör ju med 10-delad. Det fanns inte med som val när jag beställde. Hinner slänga ur mig någon orolig kommentar på Twitter innan jag hittar svaret på Slowtwitch. 11-delad body är bakåtkompatibel med 10-delad kassett mha en 1,85mm spacer. Kanon igen! Kränger på tubdäcken på hjulen, vilket faktiskt går förvånansvärt lätt med tanke på att många verkar ha problem med just Contis GP4000. När jag sedan ska pumpa dischjulen kommer nästa aha-upplevelse. Munstycket går givetvis inte in... Ringer runt till några cykelaffärer för att ta reda på om de har adaptrar för dischjul, men kammar noll. Cykelcity har dock en Lezyne-pump där adapter följer med. Bara att sätta sig på Langstern och cykla in till stan för att köpa en ny pump alltså...

Jag hoppas hoppas verkligen att hjulen är värda allt detta strul och all denna frustration. För jag har ju inte ens kommit till limningen ännu. Och om det går bra (och jag måste ju verkligen få möjlighet att cykla med hjulen innan Frankfurt) så kan jag ge mig fasen på att det kommer att blåsa så pass mycket i Frankfurt att det inte kommer att gå att köra med disc...

Men jag är inte bitter. Och det blir nog bra.

Om det här med pace...

De flesta lite mer erfarna IM-rävarna som jag pratat med betonar vikten av pace och plan. Dvs. poängterar vikten av att ha en relativt strikt plan för hur fort de olika momenten ska genomföras. Gäller för IM-distansen, medeldistans (halv IM) och i princip olympisk distans också. På kortare distanser (sprint och supersprint) är det inte så mycket att fundera på, då är det järnet hela vägen som gäller. För IM och halv-IM kan pacing avgöra om du kommer i mål eller inte. På olympisk distans kanske det handlar mer om att hitta optimalt utnyttjande av din kropps resurser.

Det här backas upp av litteraturen också. Sen är det självklart så att ju erfarnare du blir desto mer kan du gå på känsla och dagsform. Men kombinationen oerfaren och långt race betyder att du bör tänka igenom din tävling riktigt ordentligt och... stick to the plan! Jag är väl inte helt oerfaren av långa tävlingar överlag och har i alla fall kört 3 st medeldistanser. Så här tänker jag i alla fall:

Simning och pace är liksom inte min grej. Jag måste liksom titta på en klocka för att ens ha någon aning om jag simmat snabbt eller inte. Min fartkänsla är inte utvecklad och jag har i princip bara 2 hastigheter; en summa-långt-hastighet (som ligger runt 20 min/km) och simma-så-att-mjölksyran-kommer-snart-fart. Det är ungefär så som det var i början med längdskidåkningen, dvs. två farter. Det här med fartkänslan kommer väl så småningom. Fördelen är att min march-fart är hyfsat konsistent och jag vet att om jag bara harvar på i vatten så borde jag komma in runt 1:20 på 3,8km.

Just för simningen är ju fartkänsla det enda egentliga alternativet. Du kan ju inte direkt titta på någon klocka på handleden under själva simningen och vad jag vet finns det ännu inte någon teknisk pryl som projicerar hastighet sträcka på insidan av simglasögonen. Och det är inte säkert att det hjälper dig heller eftersom strömmar, vind, drafting och andra faktorer kan påverka din fart ganska rejält.

Simma - nästa års fokus?

Cykling och pace är lite lättare. Även här har du givetvis yttre faktorer som påverkar mycket (vind, banprofil, temperatur, m.m.) så själva farten, eller snitthastigheten, är egentligen inget bra mått. Men till skillnad från simningen kan du ju faktiskt under hela cyklingen titta på en klocka, cykeldator eller motsvarande. Och vad man vill gå efter beror väl på plånbok och erfarenhet. Att gå på effekt (läs mer här), dvs. att sträva efter att ligga på en medeleffekt som motsvarar en viss procent av din FTP, är mer eller mindre ett idiotsäkert sätt att få till en bra pacing. Men det kräver att du har en effektmätare (räkna med runt 10kkr och uppåt), att du har vana att använda den och att du har god koll på din FTP.

Nästa alternativ är att ha koll på din puls. Även här krävs självklart att du har testat under träning och att du har hyfsat koll på dina zoner. För en IM bör snittpulsen under cyklingen ligga i det övre spannet av zon 2 (uthållighet) utan allt för stora och långa utflykter i de högre zonerna. Nackdelen med puls är att den dels reagerar långsamt och att den kan variera ganska friskt från dag till dag. Detta till skillnad från FTP som självklart varierar över säsongen, men inte särskilt mycket från dag till dag.

Själv tänker jag gå på ett tredje alternativ; kombination av snitthastighet, känsla och puls. Eftersom cykling är min främsta gren, tror jag mig ha ganska god koll på känsla i ben och lungor, och tror därför att jag kan ta ut mig lagom. Pulsen håller jag koll på så att den håller sig i rätt spann och inte sticker iväg (ska vara en indikator på att allt står rätt till med kroppen). Farten kan vara en bra indikator om det inte blåser alltför mycket (banan i sig är ganska platt och snäll). Så knappt 33 km/h i snitt och 5:30 låter väl bra?

Trots det tveksamma löpsteget har jag onekligen utvecklats som löpare

Löpning och pace är egentligen det lättaste. De externa faktorer som spelar in är väl främst banprofil och temperatur. Sen är det nog ganska marginell påverkan. För att ha koll är det puls, känsla eller fart som gäller. Betänk dock bara att pulszonerna skiljer sig rejält från cyklingen, det är alltså inte alls samma zoner. Såvida det inte är väldigt kuperad löpning (eller om cyklingen varit extremt krävande) är nog snitttempot en väldigt bra indikator att gå efter. Och då gäller det att välja ett tempo som du tror att du kan hantera i 4,2 mil (efter 3,8 km simning och 180 km cykling). Springer du normalt sett en mara i 5:00 min/km-tempo är det kanske realistiskt att satsa på ett 5:20-tempo

För egen del har jag enormt svårt att bestämma mig för vilket tempo jag ska hålla. Jag har bara sprungit en mara (Vintermarathon i november förra året) och då med ett 5:27-snitt. Men jag är en väldigt mycket bättre löpare idag. Mina halvor och Big Day Workout har gått på snitt under 5 min/km. Eftersom målet är en sub4-mara (5:40-tempo) skull det kanske vara lämpligt att lägga sig på 5:30-tempo och sen öka sista milen om krafter finns. Problemet är bara att jag tycker att det är helt hopplöst att försöka springa i ett 5:30-tempo. Rejäl trött- och stelhet kan sänker givetvis tempot, men om jag är pigg har jag väldigt svårt att springa långsammare än 5 min/km. Tror trots allt att jag lägger ribban ganska högt vad det gäller löpningen och säger start i 5:15-tempo, korrigering av tempo efter varje mil beroende på hur ben och kropp känns. Maran sub-4 och en sluttid precis under 11 timmar.

Om du kan göra så här efter tävlingen har du inte tagit ut dig tillräckligt

Sammanfattningsvis kan sägas att pacing är extremt viktig när det gäller långa lopp. Du kommer att vara pigg i inledningen på cyklingen visst kan det då kännas lockande att trycka på lite extra. Men vill det sig illa kommer det att straffa sig på löpningen, 7 timmar senare. Har du satt upp en plan så håll dig till den! Med erfarenhet kommer sedan förmågan att kunna avvika från planen tillräckligt mycket för att anpassa sig till övrigt fält och andra yttre omständigheter.

Peak, peak, race och transition

Det börjar bli läskigt kort om tid kvar till Frankfurt nu. Enligt tickern till höger är det endast 19 dagar och några timmar kvar när jag skriver detta. Så nu är det liksom inte så mycket kvar att göra. Det jag har idag är det som jag kan spela med om 19 dagar. Självklart ska jag försöka att skapa mig så goda förutsättningar som möjligt med formtoppning, rödbetsjuice och sånt. Men rent fysiskt kommer jag inte att kunna spela med så mycket mer än det som sitter på kontorsstolen just nu. "Alea iacta est" liksom.

Och toppningen då? Joe Friel, som jag förlitat mig på hittills tycker följande: ner i volym, men behåll intensitet. Mer eller mindre alla träningspass (bortsett från de rena återhämtningspassen) ska i princip gå i tänkt tävlingsfart. Och så alltid brickpass för cykel-löpning. Detta gäller då huvudsakligen vecka 3 och 2 innan tävling. Under sista veckan är det korta intervaller i tävlingsfart och minskad tid. Dagligen ska kroppen väckas och påminnas om den tänkta intensiteten.

Jag har nu schemalagt dessa veckor och sålunda lagt den sista pusselbiten i mitt IM-pussel. Jag inbillar mig att jag är redo. Korrektion, jag känner mig redo. Distansen skrämmer mig inte och har liksom inga funderingar på om jag kommer att gå i mål eller inte. Däremot funderar jag fortfarande på fart, och hur jag ska få i mig tillräckligt med energi under cykling och löpning.

Efter Frankfurt ligger en helt blank vecka. Den kommer självklart inte att vara blank i realiteten, utan snarare bestå av lite återhämtningspass på dag-till-dag-basis. Och promenader i Disneyland med familjen. Och mycket vila och god mat.

Nu kör vi!

A man with a plan!

Vätternrundan 2013 [RR]

En kort RR utan kort...

Jaha, det där blev ju lite jobbigare än vad jag tänkt mig. Och helt ärligt inte så kul heller. Visst hade sträckningen fräschats upp lite med en betydligt trevligare väg in mot Hjo. Men bortsett från det är ju vägarna inte särskilt mycket att hurra över. "Farliga" situationer kan jag inte uttala mig så mycket om eftersom jag aldrig tyckt mig uppleva några, men för en ovan cyklist på MTB kan jag tänka mig att det är lite läskigt trångt ibland. Och mellan Motala och Gränna är det många klungor som tävlar om utrymmet på vägen.

Och sen kostar det helt ärligt alldeles för mycket pengar också. Särskilt om det ska till en prisökning på 400 kr om man nu skulle drista sig att anmäla sig via cykelklubb. Då är nog randonné både billigare, roligare, på finare vägar och betydligt lugnare. Om man ska cykla lugnt dvs. Ska det cyklas snabbt är nog lite kortare sträckor roligare. Får se om det blir en runda till, med specialmedalj och sånt. Kanske nattcykling på fixie? Eller satsa på att komma först i mål? Vad tycker ni?

Själva loppet då? Fantastiskt bra väder bortsett från vinden. Västlig vid är nog det sämsta tänkbara. Östra sidan var riktigt jobbig och västra något lättare, men även där en hel del rak kantvind. Jag startade med en sub10-klunga från Hofvet. Första killen tappade vi efter 2 km... Sen var det ganska ryckigt (och för många jobbigt) i den belgiska kedjan, förlåt VETTERNKETTE menar jag förstås, och motvinden ner till Jönköping. Strax innan Hästholmen fick vi punktering och blev stående nästan 20 minuter(!) eftersom enkelpunkan som visade sig vara en dubbelpunka, upptäcktes först efter det att ena punkan var lagad. Bra start...

Efter Jönköping ännu mer High Chaparral i körningen och egentligen inte någon organiserad längre körning förrän efter Fagerhult (splash-n-go-depån). Beror till viss del på de många omkörningarna och mycket folk på vägen också. Även här upplevde iaf jag en viss frustration över att det gick långsamt när vi borde kunna trycka på och snabbt på andra partier där klungan borde ha tjänat på att hålla igen. I Boviken gick vi in för planerat stopp eftersom vi nu börjat ta in tid. Det var mängder av Fredrikshof-kläder där och rätt vad det var förstod jag att "min" grupp var på väg (hade ju bara kört typ 1-2 pass med konstellationen, så det det var inte så många kända ansikten direkt). Drog snabbt iväg och började jaga ikapp... och precis när jag var på väg att nå ikapp så punkterar jag.

Och så var man "ensam". Lagar hyfsat snabbt (2-3 minuter) och börjar sen jaga. Ligger på 38-40 km/h och skymtar faktiskt gruppen vid några tillfällen, fram till Hammarsundet där krampen slår till. Ridå ner... Avslutar med en kamp i motvinden på östra sidan för att ta mig i mål med hedern i behåll. Fick till och med besöka ett dike för att häva den dubbla-insida-lår-krampen. Kommer i mål på 10:03. Yeah...

Så för att avsluta det hela... Jobbigaste rundan hittills, och kanske inte så konstigt det eftersom jag inte tränat på att cykla långt och snabbt. Tidigare år har jag ju faktiskt tränat specifikt för VR och visst har det varit skillnad. I år har ju fokus definitivt legat på simning och löpning. Och uppenbarligen har jag inte cyklat i tillräckligt många år för att bränna av en runda obesvärat... Dock visade min Garmin på en rulltid på 9:20, alltså 43 minuters stopp. Alldeles för mycket

Runt en större sjö igen

I princip har jag väl inte alls tänkt på att jag tydligen ska cykla Vätternrundan på lördag. Jag är väl egentligen så till den milda grad oförberedd att jag inte planerat, fixat eller tränat något specifikt alls. Har mest sett på detta som ett längre träningspass som sker på annat ställe än kända vägar på Södertörn. Tanken är nu alltså att ta allt på ren rutin; packa snabbt i morgon, åk ner, sov några timmar, cykla några timmar, sov några timmar, åk hem. Fyra Vätternrundor - check.

Kan väl inte heller säga att jag är särskilt motiverad heller. Men nu är jag anmäld och då kör jag. Det blir inga hastighetsrekord i år då det inte låg i årsplanen alls. Förmodligen kör jag med ett Fredrikshofsgäng som planerar att gå under 10 timmar (lugnt och fint). Men blir det ingen bra körning så skiter jag i det och kör själv. Herregud, det är ju bara 30 mil (eller egentligen 295km), en baggis alltså.

Anmälan i höstas skedde egentligen av bara farten och var kanske inte särskilt genomtänkt och så. Har i alla fall bestämt mig för att köra 5 raka rundor och sen få nån speciell medalj. Sen får det nog räcka. Det finns betydligt billigare, roligare och finare arrangemang än VR. Startnummer 22414 har jag om det är någon som undrar.

Sövde Triathlon 2013 [RR]

Väderleksprognoserna konvergerade under de sista dagarna innan tävlingen och i slutändan blev det riktigt bra väder. Officiellt 19 grader i vattnet, 16 grader vid start och 21 vid målgång i luften, omväxlande molnighet och runt 5 m/s västlig (vilket förvisso var den allra sämsta vinden med tanke på hur banan ser ut). Några grader kallare i luften och en bättre vind kanske hade varit att föredra, men det hade ju kunnat vara betydligt värre också.

Själv hade jag laddat med rödbetsjuice och med att ta den sista tabletten antibiotika på den här kuren. Kroppen kändes hyfsat okej, bortsett från en irriterande hosta som jag dragit med ett tag. Hosta är ju inget bra, men den var som sagt var mer irriterande än oroande. Inget halsont, inget slem som kom upp och bara hosta vid ansträngning. Planen var i alla fall att köra full ut och bryta/dra ner på tempot om pulsen stack eller om kroppen protesterade på fel sätt.

Dagen till ära hade min fantastiska hejarklack förstärkts med mamma. Dessutom fick jag gott stöd från Anne och Gustaf, fru och son till Jesper, som vi träffade på Fuerteventura. När jag träffade Jesper innan loppet svor han dyrt och heligt att han inte skulle få stryk den här gången. Han var verkligen heltaggad och det skulle visa sig vara en bra inställning. Jag fick dessutom personlig leverans av SPIF:s nya tävlingsdress av en klubbkompis strax innan start. Man ska ju egentligen inte testa något nytt på tävling. Men eftersom jag kört med 2XU-kläder förut valde jag att chansa ändå. Det enda som egentligen störde mig var väl den väldigt långa löpningen på BIKE-OUT och det faktum att jag inte hade tänkt starta med cykelskorna fastsatta. Men bortsett från det kändes allt under kontroll.

Tidigt ute i växlingsområdet.

Lite mer människor och cyklar, och en nästan tävlingsklar Mattias.

Bra med dagen var alla kameror som verkade fungera skarpt och fint; tror inte att jag fått tag så många bilder på mig själv från någon tävling förut. Tack för bilder från frugan, mamma och SPIF (Rickard Arnerup). Dåligt var att min Garmin valde att bryta ihop när jag skulle kolla data från tävlingen, inga fina pulskurvor, kilometertider eller annat kul alltså.

SWIM - 41:55 (2.1 km, 19:58 min/km, plats 104)
Lite som väntat. Starten var lite kaosartad eftersom det var ganska långgrunt. Vissa la sig ganska snabbt ner för att simma medan andra sprang betydligt längre ut. Banan var 2 varv med vändning på stranden. Jag idkade 2-taktsanding fram till första bojen (ca 400 m) och började därefter när det tunnade ut sig att simma 3-takt. Vid varvningen såg jag bakåt och konstaterade att jag i alla fall absolut inte låg sist. Tyvärr snubblade jag till lite när jag var på väg ut på andra varvet och fick en lätt kramp i baksida höger lår. En kramp som störde mig lite under andra varvet. Hittade sen en liten klunga som jag simmade ihop med fram till att det var dags att gå upp ur vattnet. Lyckligtvis ingen kramp den här gången.

Tid och placering var väl ungefär som förväntat. Jag simmar stabilt men inte snabbt. De snabbaste upp ur vattnet låg på strax under 30 och visst kan jag leva med att ligga 10 minuter efter täten. Men visst skulle det vara kul att kunna simma lite snabbare. Och till viss del kanske det handlar om att våga ta i lite mer också. Än så länge har det varit viktigare för mig att hålla hela distansen ut än att trycka på och riskera mjölksyra och andra problem. Men snabbhet får jag börja bygga på nästa år.

T1 - 2:01
Kändes definitivt inte som världens bästa växling. Lite strul med våtdräkten och onödiga sekunder med hjälm och för att få ner gels i bakfickan (borde ha lagt i de sakerna redan från början). Sedan lång löpning med cykeln innan man fick börja cykla. Och väl där, värsta rookiemisstaget, hade en alldeles för tung växel i och höll knappt på att kunna klicka i och komma igång. Klant!

Tempo

Varvning

In för växling, ser nästan lite pr0 ut.

BIKE - 2:48:17 (91.8 km, 32.8 km/h, plats 58)
Efter den knackiga starten rullade jag iväg fort och tryckte på rejält. Första 5km gick med 37,5 i snitt (vad jag kommer ihåg), men sen blev det inte särskilt mycket roligare. Kände ganska snart att jag inte hade mycket tryck i benen och var tvungen att dra ner ganska rejält på tempot. Asfalten på banan var inte alls kul; mängder av potthål och riktigt skrovligt emellanåt, vinden låg helt fel med tanke på banans triangelform och dessutom var det väldigt böljande med korta backar upp och ner hela tiden. Sen är det ju givetvis samma betingelser för alla, men det som påverkas är ju tiden. På den bortre delen av varvet (3 varv körde vi) fanns en ca 4 km lång slakmota med motvind. Den sög rejält med kraft.

På andra varvet var jag tvungen att stanna och pinka (hade inte läst den här bloggposten då) och tappade ett antal placeringar. Kände mig kraftlös i uppförsbackarna och var ganska glad när cyklingen började gå mot sitt slut. Inte en av mina bättre dagar i sadeln. Insåg dessutom ganska tidigt att sub-5 nu hade runnit mig ur händerna.

Sen är ju allting relativt. Jag kanske inte kände mig nöjd med cyklingen och jag kände mig kraftlös uppför… men jag plockade ändå 46 placeringar på cyklingen och cyklade framförallt om i uppförsbackarna. Och uppenbarligen hade jag ju inte bränt mig inför löpningen. Så det får jag väl se som positivt.

Lite action och ett leende på läpparna

Jesper ser grymt fokuserad ut!

Strumpor, ibland skönt att ha.

T2 - 1:15
Något bättre växling, fick av mig skorna i precis rätt tid och kunde hoppa av cykeln riktigt graciöst. Kom dock in i fel rad, men eftersom det inte var höga cykelställ kunde jag göra ett nätt litet hopp med cykeln över till rätt sida. Eftersom jag körde med Brooks:en (Pure Cadence) blev det strumpor. Några gels i handen och sen iväg.

RUN - 1:49:22 (22,2 km, 4:56 min/km, plats 40)
Jag hade inte rekat löpslingan alls, men ryktet sa att det skulle finnas en backe någonstans, och det fanns det verkligen! PM-et hade pratat om 4 varv på en terrängbana, men nu var det 5 varv som gällde. Det positiva med slingan var att den huvudsakligen gick i skugga (bra eftersom det nu var ganska varmt), att den var naturskön och att det faktiskt gav många möjligheter för publiken att se oss. Det negativa var väl dock att den var ganska jäkla skitjobbig. Det mjuka och lätt sugande underlaget gjorde det jobbigt och framförallt var det mördarbacken i mitten av slingan (som alltså skulle passeras 5 gånger) som verkligen kryddade till löpningen. Backen var kanske runt 250 m med en lutning på 4-5%. Dessvärre var sedan den följande nedförslöpningen så pass brant att man fick bromsa istället. Hade hellre haft tvärtom.

Kände mig faktiskt riktigt pigg i löparbenen när jag stack iväg och de första kilometrarna gick i 4:20-4:30-fart, sen stötte jag på backen för första gången. Drog ner på tempot och kom in i ett 4:50-flyt som kändes mycket behagligt och hanterbart. Och till min stora förvåning sprang jag faktiskt om en massa människor. Till en början trodde jag att det rörde sig om varvningar, men sen insåg jag att det var lite väl tidigt för det. Jag sprang alltså om andra triatleter. I vanliga fall bukar jag ha ungefär samma placering före som efter löpningen. Nu passerade jag 18 och gick från plats 58 till plats 40!

Andra varvet, ser oförskämt pigg ut!

SPIF sida vid sida. Jag springer självklart förbi.

En stilstudie. Jesper gjorde en grym simning och cykling. Löpningen  var däremot lite stel...

På det hela taget kändes nästan hela löpningen riktigt bra. Höll upp ett bra löpsteg så gott som hela sträckan. Blev några sekunder långsammare per varv, men det är ju inget konstigt egentligen. På första varvet träffade jag på Jesper (som gjort en kanoncykling) som då låg nästan 4 km före mig. Han var dock plågad, krampad och tappade för varje varv. Men avståndet var för långt och i slutändan fick jag se mig slagen med knappt 10 minuter. Men i Alpe d'Huez plockar jag honom.

Jag hade en fantastisk backning av mina supportrar Anna, Valencia, mamma, Anne och Gustaf som tjoade, hejade och sprang med varje gång jag kom in för varvning. Underbart sporrande! På platt(are) asfaltbana och med rätt distans (dvs. 1 km kortare) hade jag definitivt gått under 1:40.

Totalt 5:22:48, plats 11 av 84 i herrar motion och plats 40 av 140 herrar (samtliga).

Jag vill ju gå sub-5… men det var inte den här dagen det skulle ske. Det var väl ett helt gäng faktorer som orsakade det. Dels var banan lång; 200m extra på simningen gör 4 minuter, 1.8 km på cyklingen gör ca 3 minuter, 1 km extra på löpningen gör 5 minuter. Banan var även tuff (som jag beskrivit ovan). Och så hade jag helt enkelt inte med mig cykelbenen till tävlingen.

Vann på 4:31 gjorde Fredrik Robertsson, en habil triatlet som körde IM Hawaii 2011 och som ingår i STC:s elitsatsning. Normalt sett ska nog Fredrik ha kapacitet att gå nedåt 4 timmar på medeldistans. 2012 vann Ted Ås Sövde på 3:59 med den gamla (och uppenbarligen snällare bansträckningen). Så med detta i beaktande är väl min tid inte så usel ändå. Och ett personbästa är det ju trots allt. Men under 5 på medeldistans ska jag definitivt nå. Men inte i år (Alpe d'Huez är inte ett alternativ för att gå under 5, det gör inte ens vinnaren).

Som genrep inför Frankfurt (som nu bara är 4 veckor bort) kändes det helt okej. Det jag måste få ordning på är min energiplan. Powerbar verkar fungera okej för magen och rödbetsjuicen gav nog en extra kick. Men jag slarvar med det regelbundna intaget. Avseende utrustning har jag väldigt klart för mig vad jag ska köra med. Bortsett från hjulen då där jag har en liten förhoppning om att kunna köra med disc, men då måste FFWD leverera väldigt snart.

Väl i mål fick jag en finisher-handduk?

"Jaja, njut av segern så länge det varar...". Bra jobbat Jesper!

Lite öppet vatten

I tisdags var det Långsjön i Älvsjö och idag blev det lite havssimning i Torekov. Att jag frivilligt skulle göra detta och faktiskt njuta av det var inte något jag trodde för något år sedan. Långsjön var nog uppåt 18 grader (ytvatten) och Torekov runt 16. Och salt. Inga brännmaneter ännu dock. Brännmaneter är ett jäkla otyg och finns det sådana i noterbara mängder kommer det inte att finnas något Mattias i vattnet.

Passade även på att testa min nya Nikon AW110. Den är vattentät som ni kanske förstår.

En badbrygga i Torekov

Öppet vatten

Under vattnet

Någonstans mellan Torekov och Hallands Väderö

Och vad blir det för väder i Sövde på Söndag?

Fas 4 i tävlingsförberedelserna är här. Fast inte så mycket ångest faktiskt. Däremot är jag jäkligt sugen på att tävla och det är ju alltid bra. Den stora frågan för dagen är dock: Vad blir det för väder i Sövde på söndag?

Klart.se ger oss värme, regnfritt (under tävling) och lite vind

SMHI bjuder på lite mindre värme, kanske ett regnstänk och nästan vindstilla

YR.no bjuder på regnskurar, kallt och en del vind

Så svaret på frågan är: ingen har en jäkla aning... Det enda som vi kan vara rimligt säkra på är att det förmodligen inte kommer att snöa i alla fall. Kanske dags att börja spå i fiskrens istället?