Liket lever!

Titeln åsyftar väl både min kropp och den här bloggen. Det har ju varit ganska dåligt med episka vinterturer, spännande träningspass och annat under den senaste tiden. Inte så mycket att skriva om alltså. Och sen har jag väl i ärlighetens namn inte varit tokinspirerad när det gäller att producera underfundiga texter om det ena och det andra. Men sånt går väl i vågor. Jag har i alla fall ett antal texter som jag tänkte mig publicera framöver. Till någon text saknas det bilder (som jag måste ta), någon saknar punchline och någon har blivit så långt att jag inte vet var jag ska sluta. Men förr eller senare dyker de väl upp här.

Men... det är inte därför jag är här. Låt mig istället tala om min kropp. Den fungerar igen. Om än på en betydligt lägre nivå än vad den gjorde innan influensan. Men den sprattlar, gör inte allt för ont och har ett hjärta som hjälpligt pumpar runt blodet. Bara en sån sak.

Längtar efter det här!

Jag kom igång för en dryg vecka sedan. Började lite lätt med en pendlingscykeltur, följt av trainerpass, lätt löppass, etc. På söndagen blev det distanspass både i simning (90 min och 3500m) och i löpning (1:43 och 19km), lugnt och fint och kroppen kändes bra. Eller bra och bra...

Jag mäter ju ganska mycket av det jag gör (jag är ju trots allt ingenjör). Mest intressant är väl tider på simningen, kraft och puls på cyklingen och puls och tempo på löpningen. Då kan man ju rent siffermässigt se framsteg. Och, som är aktuellt just nu, gigantiska kliv bakåt. I alla fall om man tittar på faktorer som puls jämfört med fart vid löpning; min puls ligger 10-15 slag högre (än innan sjukdomen) vid samma fart och ansträngning vid löpning. Lika så med kraft och puls vid cykling. Sen orkar jag ju köra samma saker som innan, men med en högre puls och därmed också med "mindre marginal" uppåt och med en högre energiförbrukning. Det enda som verkar ha klarat sig hyfsat är simningen. Där känns det inte som om jag tappat allt för mycket.

Karaktär på de olika träningsfaserna under periodiserad träning

Förra veckan körde jag lugnt och i komma-igång-tempo. På söndagen satte jag mig ner för att göra en katastrofplan. Det här med peak och formtopp till Fuerteventura kan jag nog glömma. Jag ska nog kunna få till det hjälpligt. Hinner jag tillbaka till den form som jag hade när jag lämnade Playitas nu i slutet av januari får jag vara glad. Omplaneringen blir nu i alla fall att speeda mig igenom först en Base3-vecka (alltså tillbaka i planen - periodisering), en Build 1- och två Build 2-veckor enligt plan för halv-IM-distans, och sen peak och race-vecka. Så får vi se hur det går. Sen tänker jag mig att gå tillbaka och köra 4-veckorsblocken för Build1 och Build2 för IM-distansen och förhoppningsvis vara i mitt livs form den 7:e juli. Trots pesten jag lidit av.

Det sista stycket här blev väldigt insnöat. Det är fritt fram att hoppa över. Tack för idag.