Vasaloppet på ett annorlunda sätt

Inga skidor i år. Alls. Eller ja, typ en timme med dottern vid Hellasgården i lördags. Varpå jag kom på att det här med skidåkning faktiskt är riktigt kul och lovade mig själv att jag skulle åka Vasaloppet nästa år. Så det blir väl till att hänga på låset nästa söndag då anmälan öppnar. Och även om det nu blir Kalmar IM eller några andra dumheter nästa år får jag väl försöka få ihop det på något sätt ändå. Det enda som jag egentligen ogillar med att bestämma sig för VL är ju det här med jakten på snö från tidig december till början av mars...

Men, vad jag egentligen skulle nämna var väl det här med hur jag tittade på Vasaloppet i söndags. Jag gjorde det nämligen från sadeln på en spinningcykel. Tillsammans med SPIF hos F&S Lindhagen blev det 4 hyfsat intensiva timmar. Kl 8 startade vi (samtidigt som VL) och sen trampade vi fram tills det att Jörgen Aukland gick i mål (jag bet ihop lite och körde ända tills det att Jörgen Brink gick i mål). Vid kontrollerna gavs möjlighet att fylla på depåerna med blåbärssoppa och allt sånt. Passet i övrigt förgylldes med alla de där vanliga spinningsakerna såsom sprintar, backar, stående, m.m. Mitt mål att försöka hålla ett snitt på distanspuls funkade bra. Gjorde som vanligt med kontrollerna, stannade vid vissa och åkte rakt igenom andra.

Storbild och allt

4 timmars spinning blir ganska intensivt (jämfört med 4 timmar på landsväg) ur det perspektivet att du aldrig vilar benen (du frihjular ju aldrig på spinningcykeln). Men sen blir det ju inte riktigt samma träning heller eftersom du inte behöver jobba med balansen på samma sätt. Men det blir ju lätt tråkigt... 4h framför VL funkade väl, men de 3h-pass som jag kört med SPIF blir faktiskt lite väl tråkigt. Men vad gör man inte för vinterträningen.

Bortsett från tristessen är väl egentligen mitt största problem med spinningen min transpiration. Jag svettas vanligtvis ganska mycket. Utomhus finns det ju en kylande fartvind. som tar hand om det och det är sällan som jag upplever att jag blir "blöt" utomhus (annat än om jag, framför allt vintertid, klätt mig för varmt). Jag kan tycka att jag inte svettats alls, men när jag tittar på min tröja efteråt upptäcker jag att den är alldeles vit av salt. Men på en spinningcykel, i en varm lokal, utan fläkt eller annat blir det bökigt. Jag svettas floder. Och då menar jag verkligen floder. Alla mina kläder blir genomblöta, handdukarna genomblöta skorna fyllda med svett och på golvet en mindre sjö. Under VL-spinningen hade jag 2 tröjor och 2 fullstora handdukar med mig. Genomsurt. Dels är det ju bökigt att ta hand om det våta och del blir det faktiskt kallt när passet går ner i intensitet. Men det finns ju inte så mycket att göra åt det.

Sen är ju (vi) triatleter lite dumma i huvudet... 4 timmar spinning och vad är det första vi gör efteråt? Jo, går till löpbandet för att "springa av sig lite" i 20-30 minuter.