Första veckan med fastnav

Så har jag då kört en vecka med fastnav på Langstern och det är väl dags att utvärdera.

Först några ord om cykeln. Under någon vecka på höstrean förra året sänkte Cykloteket priset på Langstern till 3000:-. Eftersom jag tycker att cykeln är fruktansvärt snygg och eftersom jag dessutom var sugen på att pröva på fixed slog jag givetvis till. Veckan därefter gick priset upp till 3750:- och nu ligger det på 4700:-, för 2011-modeller. Det verkar alltså som om jag för en gångs skulle gjort ett bra köp. Och visst är den skitsnygg; ännu snyggare i verkligheten än på bild. Utväxlingen på 42x16 kanske är lite i lättaste laget. På platten trampar man ganska snabbt ur den och jag har ännu inte hittat någon backe som blivit för jobbig. Men å andra sidan är ju cykeln till för att glida med stil i stan och inte för att i första hand cykla snabbt med. På minussidan kan nämnas att lacken släppt vid dropout:sen och att frihjulet låter en del och kanske inte är av allra bästa kvalitet. Men för 3000:- är det ett kap!

Langstern - en skönhet!

Att cykla med fast nav då? Som tur vad har jag ju tidigare åtminstone prövat fast nav under ordnade förhållanden på velodromen. Det gjorde väl att jag åtminstone överkommit några av den första problemen eller egenheterna; t.ex. det faktum att pedalerna rör sig så länge som cykeln rör sig. Vilket förvisso är hela grejen... Innan jag flippade navet passade jag på att byta pedaler från korgar till Crank Borthers Candy-pedaler istället. Korgarna kunde vara riktigt krångliga att få på även med frihjul, så Candyn kändes som ett väldigt bra alternativ. (du "måste" sitta fast i pedalerna när du kör fastnav, alternativet är bara korkat och kan väl säkerligen resultera i sönderslagna skenben eller värre).

Jag har även behållt bromsarna; både bak och fram. Jag anstränger mig för att inte använda dem (dvs. bromsar med benen istället), men tycker ändå att det är skönt att kunna bromsa snabbt vid behov. Framför allt i stadstrafik.

Specialized som märke övertygar mig mer och mer - undrar vad nästa lvg-hoj ska bli?

Känslan är... annorlunda. Jag kan inte säga att jag är helt såld på känslan, men jag gillar den definitivt och tycker att det är trevligt alternativ. Det positiva är att man får ett flyt i cyklingen och på något sätt blir mer "ett med cykeln"... Kanske låter flummigt, men jag kan inte beskriva det bättre än så. Rör jag mig så rör cykeln sig, rör cykeln sig så rör jag mig, står cykeln stilla så står jag stilla, står jag still så står cykeln stilla. Flytet gör att du även får med dig ett moment hela tiden, ett moment som både kan vara på gott och ont. I bland är det bra att kunna stå på, och ibland kan det vara bra att kunna stanna fort. Fastnav ställer definitivt krav på framförhållning och planering av din körning. Lite som rollerblades och rullskidor; tänk dig för innan du ger dig ner för en brant backe med en korsning i slutet.

Flip-flop-nav - frihjul på ena sidan och fastnav på andra. En klart smart idé. Och ja, jag vet att hojen är lite skitig.

Under veckan har jag lärt mig att starta på ett graciöst och snyggt sätt (tror jag i alla fall), att stanna på ett vettigt sätt som även medger snabb start (pedalerna i rätt position), att cykla grymt långsamt och att öva benstyrka på ett annorlunda sätt. Lite lätt skiddande har jag även kommit underfund med, även om jag i alla fall endast ser det som en nödmanöver. Track stand är något som jag ska öva upp också. Om inte annat för att styla vid rödljusen i stan.

Jag kommer i alla fall att fortsätta med fastnav på Langstern. Om inte annat för att det är ett annorlunda sätta och cykla och ytterligare en vyvidgare för mig. Vem vet, snart kanske jag hänger på Söder med de riktiga fixiekidsen... eller inte.