Enligt programmet för Cannes International Triathlon (CIT) så skulle det vara simning på den officiella banan på morgonen dagen innan racet. Jag, Anna och Valencia gick upp tidigt för att vara där till kl 9. Givetvis ville Valencia vara med och testa banan också (i sin nya våtdräkt). Problemet var bara att det inte fanns några bojar ute. Alls. Kändes väldigt franskt på något sätt. Samma sak hade nog kunnat hända i Spanien också. Jag och V simmade lite hjälpligt ändå men jag hade ingen aning om hur banan egentligen skulle se. Det fick bli en överraskning till tävlingsmorgonen istället. Och det var lite synd då det hade varit bra att veta att vi på tillbakavägen skulle simma med solen rätt i ögonen och utan några bra riktmärken.
 |
| Lugnet innan stormen |
 |
| Starten på avstånd |
Innan starten ropade speakern (vid ett av de väldigt få tillfällena då han sa något på engelska) "Remember to keep to the left of all yellow buoys". Uppenbarligen alla utom den sista då. För när jag, vid ett av de få tillfällena då jag hade fritt vatten, siktade till vänster om den kom jag helt fel. Det var på första varvet och det hade nog varit okej om det inte var för att det låg en stenpir i vägen. Och att vi då egentligen skulle vill höger om just den bojen. På andra varvet blev det lite bättre. Simningen gick till slut på 39:02 (officiell tid med ca 200 m löpning inräknat) och med tanke på att hela första varvet var ett enda långt slagsmål så är jag nog ganska nöjd med det. Den dåliga navigeringen kostade mig drygt 100 meter extra enligt min Garmin.
T1 kan nog mest beskrivas som ringrostig. Enligt tjejen som jag pratade med när jag checkade in påsarna skulle vi ta påsen och springa vidare till tältet och byta om där. När jag kom stod det dock massor av människor och bytte om vid ställen som påsarna hängde i. Jag tog det säkra före det osäkra och gjorde som alla runt omkring mig. Tyvärr blev det sen ganska trångt att spring ut i växlingsområdet (som var en enda lång gata av ställningar för påsarna). Växlingen borde nog ha kunnat gå någon eller några minuter snabbare.
Cyklingen var det som jag verkligen bävade för. Det fanns ingenting som helst förlåtande med banan och det skulle inte vara några som helst problem med att gå på för hårt och bränna sig. Min plan var att inte ha någon direkt plan. Mycket beroende på att jag cyklat banan några veckor tidigare och konstaterat att det inte direkt handlade om någon promenad i parken. Vid det tillfället var jag ju dessutom ganska säker på att jag inte skulle kunna köra Cannes med anledning av min knäoperation. Jag hade dessutom lekt lite med banan på Best Bike Splits och därigenom listat ut att min tänkta målwatt (NP på 230-240W) skulle räcka till en tid runt 3:15. På så sätt visste jag också om att det skulle ta lång tid, så då behövde jag inte bli stressad över det heller.
 |
| Hann till och med en high-five på väg ut på cyklingen. |
Banan var extremt tuff fram till ca 60 km. Före det handlade det om uppför (5-10 procents lutning) eller utför i ganska eller mycket teknisk körning. Jag upplevde det som om att det var väldigt svårt att få någon som helst rytm i åkningen. Antingen så klättrande jag med ansträngningen strax under tröskel eller så frihjulade och bromsade jag mig nedför bergssidor. VI (Variability Index) för hela turen är helt off-the-charts med 1.71. Normalt sett brukar det väl gälla att ett VI upp till 1.05 är okej för en hyfsat platt bana och att det kan få vara lite högre för en kuperad bana. CIT innehöll 6 längre klättringar på mellan 1.2 upp till 7.5 km. Jag körde dessa på 261, 252, 269, 268, 243 samt 280 watt NP respektive. Med ett VI på 1.03 eller lägre, alltså med en NP som låg väldigt nära snittwatten. På så sätt är jag nöjd med hanteringen av klättringarna då jag inte brände mig men ändå låg relativt nära ett bra teoretiskt bra värde. Sen hade det förmodligen varit lite mer optimalt att kunna ligga på ett något lägre watt-uttag uppför och trycka på lite mer utför. Det ska väl dock också noteras att min TSS för cyklingen låg på 223 vilket är betydligt högre än för en normal HIM.
</siffernörderi>
För en gångs skull kunde jag faktiskt inte glänsa på cyklingen. Även om CIT heter ”International” i mellannamn handlar det huvudsakligen om väldigt många otroligt starka fransmän. I alla fall när det gäller simning och cykel. Jag är ju van att plocka väldigt många placeringar på cyklingen och det gjorde jag även denna gång, men inte alls så mycket som jag brukar. Min cykeltid brukar normalt sett vara placeringsmässigt bättre än min slutplacering och så var inte fallet denna gången (276:e bästa cykeltid mot 234:a totalt). Tror och tycker att jag nog hängde med hyfsat uppför, även om jag där är van att kunna köra om. Utför kände jag mig dock som en nybörjare jämfört med vissa av de som jag tävlade emot och där tappade jag nog en del tid. Det var speciellt en utförsåkning på väldigt dålig asfalt (för dålig för att vara med på en tävling av den här kalibern enligt min mening – det var för övrigt där som jag mötte åsnorna när jag cyklade banan förra gången) som jag blev rejält ifrånkörd.
Det absolut vanligaste cykelvalet var linjecykel med tempobågar (vilket jag också körde med). Förvånansvärt många av dessa låg dock inte i tempobågarna vid de få tillfällen då det faktiskt var vettigt att göra så. Vilket torde betyda att det nog var ganska många ”cyklister” som körde loppet. Vilket väl också stämmer väl överens med att jag i jämförelse med fältet var bättre på löpningen än på cykeln. Av de 9,4 milen var det nog bara ca 3 mil som var tempobågsvänliga. Resten var klättring eller åkning som krävde händer på bromshandtagen.
 |
| Världens bästa hejarklack™ |
Trots 234W NP nådde jag inte 3:15 som Best Bike Splits förutsett. Tror dock att det går att härröra till att jag är mindre aero på linjehojen och de ”problem” som jag beskrivit ovan. Rullade in i T2 utan krampkänningar och med goda förhoppningar om att kunna göra en bra löpning. Konstaterade dock lite modfällt att det såg ut att vara en herrans massa cyklar i växlingsområdet redan.
 |
| Ett leende ansikte på löpningen brukar båda gott |
 |
| Alltid kul med sällskap |
 |
| Upploppet |
Min första km gick på 4:16 och jag kände ganska direkt att det inte skulle gå snabbare än så idag. Alla höjdmeter satt trots allt lite i benen och knät kändes lite stelt så jag trappade av lite på tempot direkt och riktade in mig på 4:30 istället. Och sen flöt det bara på i jämn och fin fart. Världens bästa hejarklack™ levererade som vanligt och jag tror faktiskt att jag levererade också. Låg i omkörningsfil i princip hela löpningen och hade hela tiden en rygg att rikta in mig på. Åt för en gångs skull faktiskt på 2 gels under löpningen. Vattnet i vätskekontrollen var tyvärr dock i princip odrickbart eftersom det var kranvatten med alldeles för mycket klor i.
 |
| Valencia tyckte nog att jag var lite väl svettig efter loppet |
 |
| Finner inga ord |
Efter 5:16:21 passerade jag mållinjen som 234:a (inkl. 11 damer framför mig). Sammanlagt var det 899 resultat i vanliga klass och ca 50 i stafettklasserna. Placeringsmässigt kanske inte min bästa tävling, men å andra sidan tror jag inte heller att jag någonsin mött på så pass tufft motstånd. Som en första tävling på säsongen tycker jag att det är klart godkänt. Speciellt med tanke på att jag för några veckor sedan inte trodde att jag skulle kunna köra tävlingen alls. Bortsett från att knät kändes lite svullet och stelt så var kroppen i riktigt bra skick efteråt.
 |
| Lite intressant ändå. Jag plockar uppenbarligen ändå ganska många placeringar under den jobbiga delen av cyklingen , men bara 2 under den lätta avslutningen. Trenden under löpningen är ju sen ganska tydlig. Pacingen under hela loppet är det uppenbarligen inte något större fel på. |
Mot slutet av cyklingen, vid ca 80 km, då det planat ut lite och vägarna var lite bredare kom jag ikapp en regelrätt klunga om 12-15 cyklister. Blev förbannad, men sa inget och bestämde mig helt sonika för att köra ifrån dem bara för att typ markera. La mig i bågarna och borrade (kanske lite onödigt många watt) och körde ifrån dem. Efter ca 5 minuter är de dock ikapp mig och då har några fler cyklister anslutit. Jag skriker förbannat ”But for f**ks sake!”, varpå den första killen i klungan väder sig mot mig och säger ”But it’s not my fault”. Vänder mig bakåt och ropar ”This is a triathlon race, not a f**king bike race”. Ingen svarar utan alla tittar tyst ner på sin styrstam. Jag hamnar på insidan av klungan men vill absolut inte ligga kvar där utan bestämmer mig för att bryta mig ut och ytterligare en gång lägga krut och kraft på att dra ifrån klungan. Precis när jag brutit mig fri och accelererar så hör jag ett rop i klungan, skrikande bromsar och sedan det omisskännliga ljudet av en eller flera cyklar som går i backen. Det kan vara så att jag just i det ögonblicket tänkte ”somliga straffar gud direkt”… Höll sedan på att bli påkörd av en kille som tittade så mycket bakåt att han nästan missade att vägen svängde höger. Jag låg i ytterfil och hade jag inte ropat åt honom hade han nog rammat mig. Jag tittade inte bakåt utan bara framåt.
</bonusanekdot>
 |
| Doppet i havet efteråt var... kallt... |
 |
| Ännu en medalj till samlingarna. |
No comments:
Post a Comment