Göta Kanal Triathlon 11.3 [RR]

Då var det gjort och det finns väl mycket att säga om den här tävlingen. Ego som jag är börjar jag med att fokusera på min egen tävling så tar jag resten i slutet.

Pre-race
Anlände till Norrqvarn Hotel på fredagskvällen strax innan race briefing kl 20:00 och hämtade ut min nummerlapp. Genomgången var lite rörig, men det konstaterades i alla fall att det inte var några lysande förutsättningar vädermässigt för tävlingsdagen. Budskapet var i alla fall att det i alla fall skulle hållas en förkortad simning (även om reglementet förmodligen inte ens skulle tillåta en sådan om man skulle ta hänsyn till temperatur i vatten och luft). Träffade på Lukas, käkade en dålig pizza på det lokala snabbmatshaket i Lyrestad, kollade igenom tävlingsprylarna och kom sen i säng ganska tidigt.

Upp kl 5:45 nästa dag för en ganska bra frukost på hotellet (bara ganska bra eftersom det inte fanns någon Nutella). Checkade in cykeln och fick då reda på att simningen var förkortad och att starten var framflyttad till 8:30. Kunde sedan slappa på rummet fram tills det att det var dags att promenera till starten. Riktigt skönt ha ett hotellrum precis vid växlingsområdet och ca 500 m från simstarten. Men sen blev det inte lika skönt.

SWIM
500 m var det sagt, lite drygt 600 m enligt min klocka. Ingen visst vad det var för temperatur i vattnet men jag tippar på typ max 13 grader. Kombinerat med 7 grader i luften. Det var i alla fall svinkallt och något som de flesta bara vill få överstökat. Kylan gjorde att jag hade lite problem med andningen och eftersom det ändå var så pass kort sträcka bestämde jag mig för att fokusera på att hålla pulsen nere. Enligt klockan hamnade jag till slut på ett 1:46-tempo och det får jag väl vara nöjd med. Kom till T1 på 11:08 och den snabbaste kom in på 8:25, så det var ju definitivt inte avgörande för tävlingen.

Kanalsimning

T1
5:16! Vilket är en groteskt lång tid. Men det finns givetvis anledningar till detta och de är främst kalla fingrar och torra kläder. Det här med att få på sig en extra cykeltröja, armvärmare och strumpor är inte helt lätt när kroppen är blöt och skakar och fingrarna är kalla och utan känsel.

BIKE
Cykelbanan skulle vara lång (95 km visade det sig) och vara lite kuperad (ca 600 höjdmeter). Ganska snabbt upptäckte jag att vinden skulle vara en faktor. Det blåste betydligt mer än den utlovade lätta brisen och NO-vind på en bana som huvudsakligen går från NV-SO-riktning är ju inte optimalt. Tror endast att det var någon mil efter vändningen som jag upplevde lite vind i ryggen,

Efter ca en mil av cyklingen kom vi till Töreboda... och en öppen bro! Tävlingsledningen hade fått löfte av kanalbolaget att det inte skulle vara några öppningar på förmiddagen, men så var det tydligen inte. Här blev fältet av förklarlig anledning lite ihopklumpat. Jag fick vänta typ 2 minuter, de som väntade längst tappade ca 5 minuter och tydligen var det ca 6 st som kom över precis innan öppningen. Efter öppningen pinnar jag på med ett gäng, bland annat med Henrik Blåder som klämde Kalmar på 9:42 och tog sig till Kona på det, som håller hyfsat tempo. Några småtendenser till drafting syns, men inget alarmerande. Strax innan vändningen släpper jag gruppen för att ta eget tempo och inte bränna mig

Höjdkurvan - inga alper direkt men väl några större kuperingar i alla fall

Vid det här laget har det börjat regna ordentligt och jag börjar dessutom bli ganska nödig. Tänker att det här är dagen då jag verkligen ska lära mig att göra det the-triathlete-way; jag är ju ändå genomblöt och kall så vad kan gå fel? Ser i alla fall till att få med mig en flaska vatten vid vändningen för att kunna skölja av mig efteråt. Och i första nedförsbacken efter vändningen så ställer jag mig upp och tycker på lite och det fungerar faktiskt. Spolar därefter av mig med vatten och är nöjd så. Det är bara det att efter en kvart är det dags igen. Och efter ytterligare 20 minuter en gång till. Efter 5:e gången är vattenflaskan slut och jag är fortfarande kissnödig. Jättenödig!

Jag ger upp och låter det flöda en sista gång. Trots allt spöregnar det ju. Men så här i efterhand är det onekligen lite konstigt. Innan tävlingen drack jag två koppar kaffe och två glas juice och på första halvan av cyklingen en flaska sportdryck. Sen inte droppe mer, varken på resterande del av cyklingen eller under löpningen. Däremot kissar jag sju (!) gånger under tävlingen, och inte några små fjösar, utan rejält mycket varje gång.

Jag tappar lite fart och lite kraft under sista milen på cyklingen, men inget alarmerande och dessutom känns mina ben riktigt fräscha när jag ger mig ut på löpningen. NP hamnar på 80% av FTP och egentligen är väl 85% lite mer vettigt på en HIM, men hellre lite för få watt och pigga ben än tvärtom. 95 km på 2:44 och knappt 35 km/h i snitt får var godkänt i dagens väder.

T2
Ännu en långsam växling på 2:57. Denna gång främst pga av att det var helt omöjligt att få av hjälmen. Fingrarna är alldeles för frusna och det går liksom inte att få tillräcklig kraft i dem för att klämma åt spännet. Får bända av mig hjälmen. Lyckas inte heller knyta skorna ordentligt. Dock i väg med ett par ben som känns riktigt alerta.

RUN
Alltid lika spännande. Den första km ger liksom inget egentligt besked om benen kommer att hålla eller inte; den känns alltid konstig oavsett. Har dock inga som helst krampkänningar och har goda förhoppningar om en bra löpning. Lägger mig i ett behagligt 4:25-4:30-tempo och bestämmer mig att det är det som får gälla för dagen. Jag blir relativt omgången omsprungen av en snabb herre som jag uppskattar kör i H50, men sen är det ingen som springer i kapp mig. Däremot plockar jag 4 placeringar. Löpningen gick längst kanalen på grusväg och innehöll väldigt få höjdmeter. Däremot en massa vatten och lera ju mer det regnade. Det var ca 3,5 km till vändpunkten och vi sprang sålunda 3 gånger fram och tillbaka till vändningen.

Löpningen var överlag väldigt jämn och odramatiskt bortsett från ett par händelser. Efter ett par km var jag tvungen att knyta skorna. Efter första vändningen började jag känna mig väldigt kissnödigt (igen) samt att magen började berätta att det var dags för en toalett. Beslöt mig för att försöka lösa det första bekymret längst vägen, men efter att ha krånglat ner dräkten insåg jag att det inte gå att kissa utan att helt enkelt, ursäkta språket, skita på mig. Vid vändpunkten vid målet ropade jag efter toalett, högt och ljudligt, och fick beskedet att den fanns vid andra vändpunkten, 3,5 km bort... Det var 3,5 väldigt jobbiga km som jag dock på något märkligt sätt lyckades hålla farten under. Sen snabbt in på torrdasset (det fanns papper den här gången) och efter knappt 2 minuter var jag som en helt ny människa!

Sprang sedan i mål på 4:40:43 på en elfte plats total (59 startande) och på andra plats i H40-44. Hade nästan 7 minuter tillgodo på nästa kille efter mig och 2 minuter upp till nästa placering på listan. Hade väl kanske kunnat knipa en placering till om det inte varit för toalettbesöket. Löpningen gick på 1:35:49 med 2 minuters paus, alltså under 4:30-tempo om man bortser från toalettbesöket och det är jag väldigt nöjd med. Enda bakslaget var väl att min fötter var totalt förstörda som ett resultat av regn och skräp i skorna efter växlingen. Många blåsor och sår blev det.

Jag och Lukas efter målgång

Post-race
Sen var det slut... helt och hållet. Det fanns cola och några kakor vid målet, man fick låna dusch på hotellet och en lunch ingick. Men av något annat syntes inte ett spår och det var bara att plocka ihop prylarna och åka hem. Men mer om det i sett senare inlägg.

Jag är i alla fall nöjd med tävlingen. Visst finns det detaljer att slipa på vid växlingen och visst hade jag önskat att få göra en riktig simning med en vettig temperatur i vattnet. Men bortsett från det fick jag till en klart godkänd cykling och en mer än godkänd löpning.

Om 4 veckor smäller det på riktigt!

Göta Kanal - väderuppdatering

En del av tävlingsförberedelserna handlar ju om väder och vind. Förut såg det okej ut. Nu ser det ut som skit, bortsett från vattentemperaturen som ser okej ut (om än något förändringsbenägen). Å andra sidan gjorde jag ju en riktigt bra tävling i Vansbro under usla förhållanden.

Tävlingsdags igen

På lördag är det dags igen. Tillsammans med en mindre skara deltagare (lite förvånande kan jag nog tycka) ska jag köra Göta Kanal Triathlon 11.3, en ny halva alltså. Känner ju dels att jag har en del revanschbehov efter Aix och dels att jag vill få en bra genomförare innan Klagenfurt (som faktiskt bara ligger drygt 4 veckor bort nu). Som det ser ut nu är det bara 66 anmälda, varav 12 i min klass. Jag hittar inte några namn som jag direkt känner igen i startlistan och bland de som jag kan hitta tidigare resultat på så verkar alla vara långsammare än jag. Så det kanske är läge att sikta på en pallplats eller rent utav seger i klassen?

Norrqvarn - hotellet för mig fredag-lördag och sedan växlingsområdet under tävlingen.

Som vanligt är väl bra pacing en nyckel för en bra tid för mig. Simningen går nedströms i kanalen och just nu är temperaturen tydligen 17 grader. Det borde alltså gå att simma hyfsat snabbt. Cyklingen är sedan lite småkuperad, lång (94km enligt hemsidan) och på vändbana. Mer uppför ut till vändpunkten och mer nedför på hemvägen. Väderprognosen just nu lovar lätta regnskurar, 12 grader och lätt vind från sydost (vilket inte är helt optimalt med tanke på hur banan ligger). Löpningen är sedan tokplatt och på grusväg längst kanalen.

Rent generellt borde det vara en hyfsat snabb bana och givetvis ska jag satsa på att komma under de där försmädliga 5 timmarna. Det är ju en C-tävling för mig det här, egentligen en ersättare till en Big Day workout. Fast när man står där på startlinjen är det ju väldigt lätt att glömma bort det. I coach Clas träningsschema är jag i alla fall lovad en vilodag på söndagen efter loppet och därefter är det fullt ös hela veckan efter. På utrustningsfronten ska jag testa en ny setup för näring och vätska på cykeln, tävlingsdress från Terrible Tuesdays samt nya skor (Kinvara 5). Jag hoppas att jag på min vilodag kan slänga ihop en trevligare och mer positiv RR än senast det begav sig.

Nu kör vi!

Lida CX 2015

Vet inte om det här ska kallas Race Report... Tog det ju inte riktigt som en tävling, utan snarare som ett tufft intervallpass (okej då, kanske en sanning med viss modifikation, lite tävling blev det ju). Lida CX är iaf ett CX- (MTB, fixie eller vad du nu vill köra med) -race som består av 4 varv på Lidas svartvita slinga som är typ 17.9 km lång. Det är hyfsat hårt packad stig/motionsspår och det går upp, ner, vänster och höger. Det ligger nästan hela tiden i skogen och fartkänslan är klart påtaglig hela vägen. Och givetvis är det tokroligt!

Philip kom och hämtade mig vid halv nio och vi var i god tid vid Lida Friluftsgård. Vädret som var utlovat var misär, typ 7-8 grader och ösregn. När vi kom dit var det uppehåll, men strax innan start öppnade sig himlen. Ck CX var välrepresenterade i startlistan, men tyvärr inte i verkligheten; bortsett från ett gäng DNS:er så var det Philip som vurpade på första varvet, Viktor som klev av efter ett varv (han var nog stark, men kanske omotiverad i det klart omotiverande vädret) och pr0-Johan som punkade efter 2 km (sina nya fina vita däck till trots). Kvar jag och Peter R som var de enda från klubben som slutförde.

Men tillbaka till loppet. Det startade helt okej för min del. Lite seg direkt i starten, men arbetade mig uppåt och kunde hänga på en förstaklunga om drygt 12 man. Låg och släpade bak, men var i alla fall med. Kanske en kvart in så går det dock illa för Philip som går ner för djupt med hjulet i en vattenpöl och rasar omkull. Jag ligger bakom och manövrerar undan, bromsar in och frågar om allt är ok. "Ja, ja, kör!", skriker Philip. Jag gör som han säger, men det är tyvärr redan försent. Första klungan försvinner som en avlöning. Jag lugnar ner mig något och hoppas på att bli upplockad av ett gäng bakifrån och det dröjer inte länge förrän 3 pers dyker upp. Jag hakar på och vi kör tillsammans till banas värsta punkt; backen efter Harbrostugan. Gör du inte helt rätt i ingången och i växlingarna i den så kommer du inte upp. Jag gjorde fel, de andra var starka och gjorde rätt. Tappade min andra grupp för dagen. Förbannad och med en ganska ond rygg körde jag klart varvet.

Mer grus och sand än lera och gräs

Andra varvet startade med att jag ser Philip komma gående med cykeln i motsatt riktning strax efter varvningen. Stannar för att höra att allt är okej (vilket det är, bortsett från att det vurpade benet stelnat till rejält och att det då inte var så kul att köra längre) och när jag gör det kommer plötsligt Peter R tillsammans med en till kille och dundrar förbi. Bestämmer mig för att ta upp jakten. Lägger ganska mycket energi och kommer ikapp strax innan Harbrobacken. Gör samma tekniska misstag igen och tappar omedelbart kontakten. Ryggen värker och jag funderar allvarligt på att avsluta. Precis innan varvningen kommer en grupp med 2 MTB:er (varav en tjej som såg jäkligt snabb ut innan start, multisportare med internationell rutin tydligen) samt en Valhall-kille på CX som jag kört ifrån tidigare. Bestämmer mig för att haka på ändå.

Suger hjul hela 3:e varvet och hänger med i ett ganska hyfsat tempo lätt. Enda gången jag tappar lite är några meter i Harbrobacken som jag den här gången väljer att springa i, men det tar jag snabbt ikapp. Drar inte en enda meter under varvet för övrigt.

Direkt ut på 4:e varvet går jag upp och drar upp tempot ganska rejält. Dels känner jag mig pigg och dels känner jag att jag inte vill ligga i bakvatten ett helt varv till. Om det nu ska spurtas på slutet så vill jag ha varit med och gjort lite arbete. Dessutom vill jag se till att vara först in i backarna för att kunna kontrollera dessa bättre och inte riskera att hamna efter. Och min forcering fungerar. Valhall-killen flyger av ganska omgående och tjejen (Malin som senare vinner damklassen) sladdar rejält. I backarna under de 2 sista km tappar hon helt och det är bara jag och MTB-killen kvar. Jag gör ett ryck i sista backen i hopp om att hänga av honom innan upploppet, men tyvärr startar jag lite för tidigt, orkar inte hela vägen upp och får ingen lucka. Han får några meter på krönet och kan sedan rulla in i mål ett par sekunder före mig. Klart orutinerat av mig.

Det blev i alla fall en 13:e plats (82 som startade och 66 (!) som aldrig kom till start) till slut och klart nöjd med det. Kul som bara den och jobbigt som bara den också.

Trött och prickig. Fick tugga mycket sand idag.

Kungsholmen Runt - 21,1 km [RR]

Så där ja, upp i sadeln igen och ny race report bara en vecka efter missräkningen i Aix.

Jag anmälde mig till Kungsholmen runt för några veckor sedan när jag insåg att det var Terrible Tuesdays inofficiella KM på halvmaradistansen. Inte för att jag räknade med att kunna placera mig vettigt där (TT har en del riktiga kanoner på löpningen) eller ens göra någon supertid. Men väl för att det är kul att tävla och för att testa den goda löpformen. Coach Clas var lite skeptisk men vi kom överens om att avvakta och bestämma så pass sent som möjligt om det var vettigt att köra eller inte.

Tummen upp även under andra varvet (6 km kvar) - Race with a smile

Nu har jag nog en kropp som än så länge återhämtar sig ganska snabbt och bra. I onsdags var jag nere på Hagsätra IP och körde ett toppningspass som kändes mycket bra! Farten fanns i kroppen, pulsen var kontrollerad och av infektionen kände jag inte av något. Bestämde mig för att köra med ett 4:15-tempo och sub 1:30 som mål. Dryftade lite pace-strategier med Clas via SMS och jag misstänker att han skrattade högt när jag presenterade min 4:20-första-10k-och-4:10-resterade-del-strategi (med tanke på att jag i princip aldrig sprungit ett tävlingslopp med negativ split). Han föreslog lite försiktigt 4:15 loppet igenom och öka mot slutet om det behövs.

Och hur blev det då? Jo, snarare "kör huvudet i väggen så jäkla hårt det går och kryp sedan in i mål"... Fast kanske inte riktigt så illa. Men någon negativ split var det inte snack om.

En selfie är alltid okej!

Alkoholfri Erdinger och en kanelbulle - the meal of champoins!

Innan startskottet gick hade jag cyklat ner till Rålambshovsparken, träffat lite klubbkompisar och lämnat in kläder. Vädret var nog ganska optimalt för löpning; runt 14-15 grader och sol. Lite blåsig kanske, men det störde inte särskilt mycket. Jag hade fått plats i den första startgruppen och 12:00 small det till.

Som vanligt rusning initialt. Jag ansträngde mig verkligen för att inte gå med i den värsta ruschen, men vad hjälper det... Benen är pigga och folk springer snabbt runtomkring mig. Jag la mig på ett tempo som jag tyckte kändes bekvämt, och det visade sig vara typ 3:55. Dvs. alldeles för snabbt för en halvmara för mig, och det vet jag ju! Efter drygt 5 km var jag dock inne i lunken och låg och betade av km för km i kontrollerad 4:10-4:20-tempo lite beroende på var på banan det var. Vi sprang 2 varv runt Kungsholmen där första 5k var helt platta och den andra delen var lite mer kuperad med några riktigt jobbiga slakmotor runt Kristineberg och lite knixigare bana.

Och så mina prinsessfötter då. Så mycket misshandel som jag utsätter dem för tycker jag
att de borde vara vana vid det här laget. Men icke - inte en tävling utan någon ny blåsa.

Dagens outfit - funkade klart bra!

Som mest hade jag ca 1:30 tillgodo på 4:15-tempot (som min virtuella partner på Garmin-klockan så vänligt upplyste mig om). Det var vid 15 km ungefär. Sen började det bli jobbigt. Först lite jobbigt och sen lite mer jobbigt. Efter nedförslöpningen längst Rålambsvägen och Gjörwellsgatan och med 1½ km kvar kunde jag dock lättad konstatera att sub-1:30 skulle gå vägen med marginal om jag nu inte ramlade eller något. 1:29:23 efter startskottet passerade jag nöjt mållinjen. PB och drygt 2 minuter bättre än senaste halvmaran.

Firade med en kanelbulle och en alkoholfri öl och satt ett långt tag på gräsmattan i det fina vädret. Grymt skönt att få ett "riktigt" kvitto på löpformen. Sen givetvis klart nöjd med resultat, även om själva genomförandet kanske lämnar lite övrigt att önska. Konstaterar att jag förmodligen hade kunnat springa ännu snabbare om jag hållit en jämn fart idag och inte rusat i början. Konstaterar dessutom att jag med allra största sannolikhet hade knäck 40 minuter på milen om jag hade sprungit den idag. Men det får väl bli Hässelbyloppet istället.

Tack för att ni läste!

Dålig pace vs. Bra pace

IM 70.3 Pays d'Aix [RR]

Bajs…

Det är väl den korta sammanfattningen av min ”riktiga” tävlingsdebut den här säsongen. Den något längre blir väl typ ”fan och bajs”.

Men… Anna och Valencia lyckades givetvis tajma in en rejäl förkylning till vår resa (den första på länge). Jag kände dock inte av något och hoppades givetvis på att jag skulle klara mig, vilket jag brukar. Kvällen innan loppet ignorerade jag hårt att det kanske kändes lite rassligt i halsen. När klockan ringde vid 4:30 på söndagen mådde jag inte alls så bra som jag hade velat. Rosslig i halsen och ont i huvudet. Men det var väl bara att bita ihop och köra. Hoppades fortfarande på att det skulle släppa när jag kom igång.

På vägen ut till simstarten brakade bussen ihop. Borde väl ha sett det som ett dåligt omen. Efter lite om och men stannade dock en annan buss och vi kunde återta turen ut till Peyrolles och sjön som vi skulle simma i. Checkade in och gjorde allt sådant där som man ska göra innan tävling. Inklusive nummer två. Tyckte nog ändå att det fanns förhoppning om en bra tävling. Försökte luska ut hur det skulle gå till i växlingsområdet, men det var inte helt lätt. Kan nog tycka att det faktiskt var ganska dåligt skyltat och uppmärkt.

Sen ner till vattnet som var riktigt kallt. 19 grader påstods det (var tydlige 16 grader dagen innan), men det tror jag inte på. Dessutom var uppvärmning i vattnet förbjudet från 07:30 och min start skulle gå 08:15. Så det enda jag lyckades med var att bli rejält kall. Stod och huttrade när startsignalen ljöd.

Incheckning dagen innan - kass plats för cykeln

Sjön - borde ha tagit med mig en våtdräkt och testat simbanan dagen innan

Vadtatuering applicerad

SWIM [40:22]
Mitt förtroende för simningen har ju varit rejält på uppåtgående nu och jag hade ju förhoppningar om att kunna göra en riktigt bra simning. Så blev det nu inte alls. Började med att få några ordentliga smällar, dra ett par kallsupar och frysa som fasen. Vilket snabbt började växa över i den gamla känslan av hyperventilering och ”jag vill inte vara med längre”. Trodde att jag var av med den nu. Men tydligen kan den dyka upp igen. Lugnade ner mig rejält och försökte samla mig. Efter några minuter började kroppen svara på riktigt och jag kunde börja simma ordentligt.

Det gick väl sedan hyfsat fram till vändpunkten. Efter att ha passerat de två vändbojarna hade jag dock inget bra riktmärke alls. Stannade upp flera gånger för att hitta något vettigt, men bojarna flöt ihop och det gick lite mer vågor än vad jag räknat med. Fältet var ganska utspritt också så det fanns liksom inte någon klunga att följa. Jag kom i alla fall alldeles för långt åt vänster. Så pass långt att jag blev invisad av kajak halvvägs på sista benet. Simmade kanske 150-200 långt? Sista halvan av simningen hade jag ganska mycket uppstötningar och mådde riktigt illa.

På väg upp ur vattnet högg det till i framsida lår med en liten lätt kramp som dock släppte när jag började springa där det var platt. Trodde trots allt att jag borde ha hämtat upp simningen hyfsat till sist, men tappade modet rejält när jag kollade klockan och såg 40-någonting.

T1 [4:56]
Lång växling. Nästan 600m löpning till växlingsområdet. Hittade dock bag ganska snabbt och fick av mig våtdräkten på ett vettigt sätt. Lång löpning till cykeln som dessutom stod ganska dåligt till. Sprang med skorna i handen och satte på mig dem vid cykeln. När jag skulle hoppa på cykeln så högg det till i låret igen, denna gång med riktigt kramp som följd. Efter några sekunders svärande och lite massage kunde jag dock dra iväg igen.

BIKE [2:45:10]
Hade lovat coach Clas att jag absolut inte skulle spränga mig på cyklingen det här loppet. Det har ju varit lite av min akilleshäl; att gå ut för hårt under första halvan av cyklingen och sedan få sota för det under den andra halvan eller under löpningen. Och jag förivrade mig verkligen inte. Istället upptäckte jag ganska snabbt att jag inte hade någon kräm i benen alls. Visst, jag cyklar snabbare än den stora massan. Men ändå utan att benen svarade på ett vettigt sätt den här dagen. Och tittar jag på siffrorna så här i efterhand så är ju mina Watt-siffror jämfört med min puls larvigt dålig. Hostade en hel del under cyklingen och snorade dessutom enorma mängder, så det var ganska tydligt att kroppen inte alls var i skick att göra något vettigt.

Annars var det väl en småtrevlig cykling i vackert landskap. Dock ganska dålig asfalt på en del avsnitt. Initialt var det markerat med koner som visade att ena halvan av vägen var vår och att det kunde komma mötande bilar. På klättringsavsnitten hade vi hela vägen för oss själva. Men helt plötsligt efter en 180-graderssväng (ut på D23 i Ginasservis), så var vi mitt ute i normal trafik. Utan några varningar eller indikeringar på annat sätt att så skulle ske. Ganska smal väg utan vägren, och på ett platt och snabbcyklat parti. Och så fortsatte det sedan i nästan 3 mil. Förvisso flaggvakter vid varje korsning, men titt som tätt köer med bilar som antingen inte kunde köra om, eller som inte vågade köra om. Resultatet var en stressig och ryckig (och ibland obehaglig) körning, inte riktigt vad jag önskat mig av det avsnittet eller heller vad jag förväntade mig av en tävling av den här digniteten och storleken. Under sista 1/3-delen följde några småtekniska utförsåkningar (serpentiner) där det definitivt hade varit en fördel att ha kört banan någon gång tidigare.

Och så sista klagomålet på cyklingen; ingen som helst förvarning om växlingen. Direkt efter en rondell (dolt) stod det plötsligt en domare och en linje. Det fanns inte någon chans att hinna få av sig skorna på ett vettigt sätt. Och nej, det fanns inte någon karta som heller beskrev växlingsområdet. Alltså bara att tvärnita och klicka ut. Inte någon vacker växling på något sätt.

Ut på andra varvet - här har jag faktiskt fortfarande ett löpsteg

Den lilla halvan av världens bästa hejarklack!

Den andra halvan av världens i särklass bästa hejarklack!

T2 [2:57]
Blev alltså tvungen att springa ganska långt. Med cykelskor på. Halvvägs in i växlingsområdet lämnade jag ifrån mig cykeln till funktionärer som hojtade och hejade. Sedan ställdes den på någon plats som jag inte hade någon aning om. Tydligen efter något system som byggde på att jag skulle ha koll på vad klockan var när jag växlade. Doh! Sprang sedan ytterligare ett antal 100 m i cykelskorna till ställen med våra RUN-bags. Hittade min påse hyfsat snabbt och gjorde en klart godkänd växling. Klockan stod på strax över 3:30 och jag insåg att det skulle till en övernaturlig löpning för att klämma mig in under 5 timmar.

RUN [1:49:28]
Till en början så kändes det nog som om att det faktiskt trots allt fanns en möjlighet att göra en hyfsad löpning. Sprang lugnt och kontrollerat och ansträngde mig för att inte rusa iväg. Först 3 km med ett snitt på strax över 4:30. Sen tog det snabbt slut. När vi nådde den bortre delen av banan så insåg jag att det inte alls var så platt som jag hoppats på. Kraften i benen dunstade snabbt bort i den kvava värmen, pulsen stack iväg och farten sjönk. Lyckades trots allt beta av första milen på 48 minuter. Kasst, men inte någon total katastrof i alla fall. Då var det dags för magen att göra entré!

Löparbanan var ju inte direkt generöst utrustad med toaletter. 2 st (som stod tillsammans vid första vätskestationen) på det 5 km långa varvet var alla jag noterade. Så när min mage började säga ifrån vid andra varvningen hade jag 2 km kvar att springa innan jag kunde komma åt en toalett. Alla ni som någon gång haft problem med magen under löpning vet ju hur kul det kan vara… Så när jag väl kom fram var det bråttom (var tacksam över att jag i sista sekund valde bort heldräkten, just med tanke på att min mage krånglat den senaste tiden). Slängde mig ner på toaletten, drog en lättnadens suck och gjorde det som behövde göras. Bara för att några sekunder senare inse att det inte fanns något som helst toalettpapper…

Det här var ett sådant där tillfälle då toalettpapper verkligen behövs. Jag försökte få loss den tomma rullen från hållaren, men den gick inte att rubba. Hittade en tom gelförpackning i min bakficka och hade även min halvfulla motivationspåse med energibitar i. Och så fanns det ju alcogel i skumform också. Inte så mycket mer att göra än att nyttja det jag hade tillgängligt. Och givetvis avsluta med alcogel både på händer och där bak. Och efter 2:45 på cykeln var det ju inte helt skönt med alcogel i den regionen. Men rent blev det nog. Sen försökte jag ”spola”, men det gick inte heller. Ingen vacker syn för den som kom in efter mig alltså. Så toalettbesöket som nog egentligen bara skulle behöva ta 30 sekunder, gick nu på nästan 5 minuter istället. Tack för det IM.

3 armband = bara ett varv kvar. Det är väl därför jag ler.

"Du skall inget annat varumärke hava jämte mig"

Målgång - här är löpsteget obefintligt...

Pulssänkningen pga av stoppet var tyvärr bara tillfällig. Direkt när jag började springa så drog pulsen iväg igen och jag insåg att sista 8 skulle bli en kamp. Satte dock upp ett mål att i alla fall inte börja gå utan att hålla ett löpsteg hela vägen. Varvningarna var ett rejält lyft; dels för att det rent konkret tog mig närmre avslutningen och dels för att min fantastiska hejarklack stod där. Energitillförsel i stora mängder! Men tyvärr inte tillräckligt för den här dagen. På sista varvet var det dags för toabesök igen. Valde denna gång den andra toaletten och där gick det betydligt snabbare (enda fördelen med toalettbesöken var att jag efter dessa i alla fall inte mådde illa längre). Men, så långsamt som jag sprang nu har jag inte sprungit sen debaclet på Mallorca. Någon km gick nästan över 6:00-tempo. Pinsamt långsamt. Men trots det så sprang jag om människor nästan hela tiden.

*

Så äntligen målgång (5:22:53). Kollade inte tiden utan var mest lättad över att vara i mål. Så fort jag stannade till kom huvudvärken sköljande över mig och jag kunde känna att kroppen var helt tom. Tog emot en klart överdimensionerad medalj, fotoposerade, pussade frun och tog sedan med mig Valencia in i Athletes Garden för lite snabb energi och upphämtning av väskor. Ägnade sedan alldeles för lång tid åt att försöka lokalisera min cykel i växlingsområdet (försökte räkna bakåt på vilken tid jag borde ha kommit in för växling, men lyckades inget vidare). Till slut lyckades jag få syn på den genom att gå och spana efter dischjul, som det faktiskt inte fanns så många av.

För en gångs skull kom jag ihåg att le mot min familj efter målgång

Familjen samlad!

Därefter var det dags för besvikelsen att skölja över mig. Så otroligt frustrerande att inte få till det när gäller. Bugg i kroppen eller inte spelade liksom ingen roll just då. Men att sätta upp mål, träna länge, hårt och målmedvetet, och längta, och åka långt och betala dyrt bara för att få göra ett halvdant resultat är f-n inte kul. Speciellt inte med tanke på att det förra racet var misären på Mallorca. Förra året startades med ett diskbråck. Men sen när det var dags för årets första race – Challenge Fuerteventura – så gjorde jag en av mina bästa tävlingar någonsin. Följde sedan upp det RM-bronset och andra bra tävlingar. Det var ju så det skulle startat i år.

Jag måste fasen få göra ett riktigt bra race snart. Innan IM Austria. Mitt självförtroende håller på att dala rejält nu och så kan jag ju inte ha det.

Uppdatering från Aix

På plats i Aix. Inkvarterad på hotell som var bättre än vad jag förväntat mig. Trots relativt kort flygbyte i München kom allt vårt bagage, inklusive cykel, fram till Marseille samtidigt som oss. Vi var förvisso lite stressade på den ganska sunkiga flygplatsen (med bajamajor inomhus!) när allt bagage från vårt flight tog ganska lång tid på sig. Vi lyckades hitta en taxi som cykeln fick plats i med tillhörande trevlig fransman som inte försökte blåsa oss heller. Fick lära mig att Aix uttalas "eks".

I går (fredag) blev det registrering, mässbesök och ett kort sista träningspass för mig. Kroppen känns bra och jag är väldigt laddad. Det enda orosmomentet just nu är väl att både Valencia och Anna är ganska förkylda och jag känner mig lite stäv i halsen. Träningen blev ett kort brickpass som var alldeles lagom. Tyvärr ingen simning dock; det finns helt enkelt ingenstans att simma här (som inte kräver transport med bil).

En groupie i Aix

Fartmonstret som skall föra mig till evig ära och lycka. Typ.

V testar tempoställningen.

Tre mindre fadäser har inträffat; jag har glömt mitt extra tubdäck hemma, mitt racebelt likaså, samt att en flaskhållare gått sönder i frakten. Racebelt köpte jag ett nytt (för €5) och flaskhållaren löste jag med eltejp. Tubdäcket är ju lite mer irriterande. Dels är de inte helt billiga, och dels går det inte bara att köpa ett då de måste sträckas och förlimmas enligt konstens alla regler. Så det blir till att köra och hoppas på det bästa. Problem med framdäcket löser sig nog med punkagegga och uppblåsning. Bakdäcket är en annan 5:a då det inte är helt trivialt att få vare sig gegga i däcket eller att sedan pumpa upp det. Punka på dischjul slipper man helst.

Annars var mässan riktigt bra den här gången (bortsett från att det inte fanns ett enda tält med en sketen cykelpump i). Frun fick en ryggsäck, dottern en bikini (som hon ska träna simhopp i) och jag fyndade ett par Kinvara 5 Kona Edition för en spottstyver. Ska bli intressant att pröva ett par 5;or efter att ha slitit ut 2 par 4:or.

Nåväl, på söndag är det uppstigning kl 5. Kl 8:15 startar min agegroup. Nummer 1560 har jag och liverapportering borde kunna hittas här. Kan till och med vara så att den här direktlänken fungerar. En riktigt bra dag är jag i mål runt 13:00 typ. En dålig dag betydligt senare. Jag har lovat Clas att fokusera på framhållningen under det här loppet och inte bränna mig på cyklingen. Heja mig!

Mässfynd #1: en koskälla som V ville ha. Borde fungera på höstens CX-tävlingar också.

Mässfynd #2: Kinvara 5 i Kona Edition. Ska bli intressant att testa, men inte den här tävlingen.