Höst i antågande

Här på bloggen händer det väl lika mycket som på.... Tja, är uppenbarligen i så pass dålig form att jag inte ens kan komma på någon vettig eller fyndig liknelse. Men för att få en vettig ingress (och en sann sådan) konstaterar jag att hösten är på gång på riktigt. Förra söndagen så var alla "ba shit vilken otrolig höst det varit, sånt här väder i mitten på september" och 12 timmar senare på den regniga måndagen (självklart min födelsedag) så "ahmen vilket jävla skitväder, det här landet kan man ju inte bo i...".

Jag gillar hösten för det mesta. Bortsett från när det regnar som värst. Regn är ett otyg ur perspektivet att det är så pass svårt att hålla sig torr. Antingen blir du blöt utifrån (vindjacka eller vanlig kläder) eller så blir du blöt inifrån (regnkläder). Man kan ju tycka att vetenskapen vid det här laget borde ha kommit på ett material som både andas ordentligt, håller dig kyld och håller vätan ute. Men icke. Jag har inget emot att bli blöt, så länge som det handlar om kortare träningspass, men ska du hålla på länge är det ingen höjdare att vara blöt.

Annars är hösten grymt på så sätt att det är vackert i naturen, de lövprasslande stigarna är som allra finast, grusvägarna är som mest kompakterade, temperaturen är vettig för långpass och det är härligt att komma ut på kvällen i pannlampans sken.

Egentligen tycker jag nog att alla årstider har sin charm och sina fördelar. Möjligtvis bortsett från vinteravlutningen. När snön och isen ska smälta bort och allt bara är råkallt, blött och skitigt. Och mörkt. Och det "fina"/vedervärdiga med den perioden är ju att den ibland, om man har tur, inträffar flera gånger per vinter.

Annars är planen att jag ska producera en liten rapport från STAR, en Pace Report från Black River Run och lite allmänt snack om kommande träning. Stay tuned!

Septemberpendling FTW!